Original subtitles

Den där har kuk. Ta upp klänningen på honom!

Dra upp den.

Hur fan kan du påstå nåt så äckligt?!

–Titta på mig. –Jag tittar ju.

–Du är precis som din pappa. –Inte ringen!

Eva-Lena ringde. Hon har en liten flicka till oss.

Du har haft över 40 graders feber. Hade du varit äldre, hade du dött.

Varför tar du bilder på barn som inte är dina?

Jag vill bara känna på din panna.

Ditt jävla svin!

Här finns en skitfin liten ö. Där har du ett hus.

-Det finns inget hus. -Jo!

Det var inte till oss. Hon brydde sig inte om oss.

Har du rest i åtta år?

Jag kommer tillbaka.

Det kommer att hända nåt jättedåligt med mig om du lämnar mig.

Jag vill inte!

Vet du var den här ön ligger?

Shit, vad vi är värda det här. Fin, va?

Den där är bra också. Jag har fotat över 160 000 bilder bara i år.

Jag börjar få förslitningsskador.

Vem är lavida123?

Vad då?

Nån har loggat in på dropbox med det inloggningsnamnet.

-Jag har ingen aning. -Men det har jag.

Det är samma lösenord som till din mejl.

Vänta, vänta. Det är inte mina bilder.

Jag har inte... Det är referensbilder.

-Till vad då? -Till kampanjen.

Vilken kampanj vill ha såna bilder?

Det är möjligt att jag...

-Det är ett gammalt konto... -Johan, sluta nu. Sluta.

Jag vet att du inte är sån och att du har haft det jättestressigt.

Du är sjuk. Men nu måste vi se till att du får hjälp.

Men då måste du bara säga som det är.

Jag vet att du vill det - att du vill berätta.

Det var därför det var så lätt att hitta dem. Är det inte så?

Förlåt.

Jag råkade...

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag vill att du går tillbaka till hotellet.

Säg inte hej då till Vanja. Du ska vara borta när vi kommer tillbaka.

Om du kommer i närheten av oss igen, eller om du är i Stockholm-

-så berättar jag för ditt jobb-

-för dina föräldrar, din släkt, på Facebook och för Vanja.

Vad ska du berätta för henne?

Att du har träffat nån annan. Här på semestern - en thailändska.

Alla nätter som du har sovit i hennes säng!

Lägg av! Hon är min dotter. Tror du att jag skulle...?

-Hur ska jag kunna lita på nånting? -Jag har inte ens tänkt tanken.

-Tja, tjejen. -Kom, så går vi.

Ta bort din hand!

Och övriga familjen?

Och familjen?

–Nej, det är bara jag. –Ett ögonblick då.

Vart vill ni åka?

Ni sa att ni ville ha en taxi. Vart vill ni åka?

Vill ni att vi ringer efter nån?

Jag sa ju det.

–Vi behöver en kopia av ert kreditkort. –Förlåt?

Jag behöver en kopia av ert kreditkort.

Men jag har tappat min handväska.

Jag har pengar på hotellet som jag får hämta. Kan jag betala i efterhand?

Javisst. Skriv ert namn och namnet på försäkringsbolaget här.

Jag behöver er legitimation.

Jag sa ju att jag har tappat handväskan. Hon är sjuk och behöver vård!

–Ska du bara sitta där?! –Lugna er, vi tar hand om henne.

Ta henne till fyran.

Tack så mycket. Förlåt att jag skrek.

Jag ringer konsulatet, de kan hjälpa oss. Ni är väl svensk?

Ja. Vänta lite.

De skickar nån som hjälper er. Det händer ofta.

Jag tror inte det är nån fara.

Om du säger vilken medicin hon ska ta, så ger jag henne den själv.

Svenska konsulatet? Jag ringer...

–Allt kommer att bli bra. –Bra?

Ja. Bra.

Jag kan inte ha barn med en man som skäms för mig.

Säg att du älskar mig, då.

Berätta för henne om mig och säg att du älskar mig.

Hur tror du att hon reagerar då? "Här har du, ta mitt barn."

Vilket är viktigast?

Hallå, hallå?

Här är vi. Det här är Juliana.

–Hej. Trevligt att träffas. –Detsamma.

Här är det. Där inne har du det ena sovrummet och ett litet skrivbord.

Det är en dusch där ute, och en jacuzzi där.

Vilket tror du var till mig?

-Vilket tänkte hon att jag skulle ha? -Jag vet inte. De sa inget om det.

Sa de inget om det när du köpte det? Om att det var till oss?

-Nej, de sa bara att... -Vad då?

-Att de byggde det för att sälja det. -Till vem som helst?

Vad trodde du?

Joy, det är jag.

Jag är här nu.

Jag har hittat ön. Men nån som heter Johan bor här.

Det var som du sa.

Hon hittade bara på. Hon tänkte aldrig på oss.

-Var det din pappa? -Min syster.

Det är klart att din mamma tänkte på dig.

-Jag borde nog åka tillbaka nu. -Jag skjutsar dig. Vart ska du?

-Din syster, var är hon? -Jag har ingenstans att ta vägen nu.

Inte jag heller.

Är du hungrig? Jag tänkte grilla fisk med koriander, chili och vitlök.

Du kan hjälpa mig hacka om du vill.

Okej.

De här är mot hög feber. Och de här ska tas tre gånger om dan.

Men om hon blir sämre, måste ni till sjukhus.

Jag har tappat min handväska med plånbok och allt.

Men jag får pengar från försäkringsbolaget.

Kan jag komma in och betala senare? Säg klockan fyra.

–Klockan fyra? Komma in och betala? –Ja. För jag har tappat allt.

–Jag måste höra med mamma. –Jag lovar att betala.

Det gäller en flicka med hög feber. Kvinnan vill betala senare.

Hon verkar lite virrig. Och hon vill bara ha vätskeersättning och ibuprofen.

Tänk om hon har dengue? Då blir det bara värre med ibuprofen!

Kom!

Stanna!

Nej, nej!

–Tänkte ni bara stjäla det?! –Hon är jättesjuk.

–Åk till sjukhus! –Har du inget hjärta?

–Stjäl inte! –Här, jag betalar.

Det är ett stipendium.

Jag läser en master i Quality and Operations Management.

Vad fint.

–Och du, har du nån utbildning? –Jag är ingenjör. Tekniker.

Han installerar värme. Han gräver hål och sätter in fläktar.

–Jag är bergvärmeinstallatör. –Jaha.

–Ingen utbildning, inget jobb. –Jag är mittemellan två jobb.

Jag drog inte jämnt med min chef.

Har du en bild på...?

Jag har inte gett henne nåt namn än.

Det är bättre att hennes föräldrar gör det och tar bilder på henne.

Jag har en kamera.

–Är du också ingenjör? –Hemmafru...eller vad heter det?

–Jag är massös. –Housewife.

–Så du arbetar här? –Nej, jag arbetade i Patong.

Jag arbetar inte här. Glenn skäms.

Jag har bakat kakor. Gillar du kakor?

–Ja. –Bra.

–Och ni, vill ni inte fråga nåt? –Nej, egentligen inte.

–Okej. Varför vill du ge bort ditt barn? –Men Oh...!

–Det gör inget. –Vill du ha en hallongrotta?

Jag hade tre jobb för att kunna läsa här. Två dagjobb, på nätterna körde jag taxi.

Jag tänker inte åka hem med en unge, men utan examen.

–Har barnets pappa ingen åsikt? –Nej.

Han... Nej, han säger ingenting.

Han gjorde inte ens slut, bara försvann.

När han fick veta att jag var gravid, skrev han att jag hade förstört hans liv.

Hans liv... Så nej, han har redan sagt tillräckligt.

–Alla män är grisar! –Nja, inte alla.

Jag var ihop med en man en gång. Han skämdes så för mig–

–att när vi skulle älska, drog han för gardinerna och släckte ljuset.

Jag är glad att jag inte är sån.

Jag skäms inte för något.

Jag bryr mig inte om vad folk säger, jag älskar henne.

Jag älskar henne och vill ha barn med henne. Jag gör vad som helst.

Det säger alla. Tror du att ni är de första jag träffar?

Alla pratar om sin längtan och all kärlek de har att ge.

Så...vad är det som gör er unika?

Ja, Glenn, vad gör oss unika?

Vad som gör oss unika?

Det ska jag tala om.

Jag är inte unik. Jag tycker om tipspromenader, "Skavlan"–

–jag tycker om Oh. Hon är också normal.

Om det är nån som är unik, så är det du.

Att få barn tänker jag är den allra största kärleken.

Men att få barn, och inse att det får ett bättre liv med nån annan–

–och ge bort det...

Det är ännu... Jag kan inte föreställa mig en sån kärlek.

Lyssna inte på honom. Vi vill bara ha ditt barn.

–Kan man få en kaka? –Javisst.

Ta av de översta, de är nybakade.

Det är hallongrottor – raspberry caves.

Raspberry caves.

Vad fint.

-Hur är det? -Toppen. Skitbra.

Jag ska ju till Angkor.

-Jag tycker att du är modig. -Jag borde få nån sorts medalj.

Där jag kommer ifrån har man tre val i livet:

Antingen blir man läkare, eller civilingenjör, eller läkare.

Skit samma. Jag skulle bli Joni Mitchell.

Förutom att hon inte är läkare.

Så jag klarade inte tentorna. Men det var det ingen som visste.

Jag drev runt på dagarna. På kvällen kom jag hem till mina föräldrar-

-och pratade biologisk kemi och smittskyddsinstitut.

Men på nåt sätt fick de veta det, och alla bara låtsades som ingenting.

Och jag med: "Nej nej, jag går på läkarlinjen."

Men plötsligt en dag bestämde sig mina föräldrar för-

-att de ville träffa mig.

De, min pojkvän, mina vänner-

-och typ alla jag känner, på ett konferensrum-

-som nån sorts "intervention".

Och jag bara: "Visst, I'll be there."

Det var åtta år sen.

Vet du varför du ska vara med oss?

För du är som vi.

-Skål för det. -Skål.

Fan, vad vidrigt!

Tack så mycket. Har du lite vatten?

–Vet du vad det står här? –Nej, tyvärr.

Jag tror att det här är mot feber.

TENG JÄMRAR SIG

Ja, du ska få här.

–Nej... –Sjukhus?

Nej, jag tror att hon blir bättre. Kan du stötta henne?

Så.

Öppna munnen. Långt bak på tungan.

Och svälj.

Hon svalde den. Tack för hjälpen.

Det kommer att bli bra.

Vi blir sämre människor av den här resan, inte bättre.

Det ordnar sig.

Juliana gillar er.

Hon tycker att Oh är rättfram.

Hon föreslår att ni träffar flickebarnet på jourhemmet.

-Absolut! -Vi måste bestämma en tid först.

Ja, det förstår jag väl.

En liten kram är på sin plats.

Jag delar er glädje.

Vänta! Jag la ner några hallongrottor till Juliana.

Du sa att du tyckte om dem.

–Du har ett gott hjärta, Glenn. –Hej då.

-Ska jag hjälpa dig med benen? -Jag kan, jag är inte sju år.

Nej, det trodde jag inte heller.

-Vad är det? -Vad då?

-Du tittar så på mig. -Gör jag?

-Är det nåt? -Du är bara lik nån jag känner.

Vem då?

Men säg.

Är det din dotter? Men shit, hon är jättelik mig.

Varför är hon inte här?

Varför är inte din pappa och syrra här?

Ät upp maten.

Sanning eller konka?

Konka.

Okej.

Du FÅR välja sanning.

Nej, det där är taskigt.

Åh, shit!

-Ah! -Förlåt.

Du ska få igen.

Sanning eller konka?

Sanning. För att de är dumma i huvudet.

Det var väl det du tänkte fråga?

-Men varför din dotter? -Jag är dum i huvudet, tycker hon.

Hennes mamma tycker det. Hon har fått henne att tycka det.

Då är de dumma i huvudet, inte du.

Eller är du det? Är du dum i huvudet?

Nej.

Jag är väl som de flesta.

Jag försöker vara snäll, men så snubblar man till ibland.

Inte min pappa. Han snubblar aldrig. Han är dum i huvudet hela tiden.

Vilken fin docka. Har du gjort den själv?

Den heter Ai Teng. Men den är ledsen.

–Oj. Varför det? –De ska egentligen vara två.

Vad säger hon?

Dockan är också ledsen. De ska vara två: Ai Teng och Ai Nunui.

–Ai Nunui? –Ja.

–Lite mat? –Vill du äta?

Jag har ont i magen.

Varför är det rött? Vad är det för nåt?

Vad är det här?

Det är blod.

Kan du ringa konsulatet?

Kan du inte bara titta på henne?

–Det ändrar inte på hur jag känner. –Jag ska berätta om dig, om oss.

Jag lovar. Bara följ med och titta på henne först – vårt barn.

–Det är inte vårt barn. –Jag vet.

Okej.

Nu är det dags att köra den här jävla klubben.

Jag träffade den där australiensaren.

200 platser, tillstånd, rättigheter - inga problem.

Man kan lägga stället i ett berg.

Joy, vill du ha? Du är så jävla tråkig.

MOBILSIGNAL

–Gissa vart jag ska. –Joy?

Jag ger dig en ledtråd. Vi skulle åka dit tillsammans.

Du, jag och Wilda.

–Jag ligger och sover. Vad vill du? –Jag fyller år i dag.

–Grattis. –Tack.

Pong, det...

–Förlåt, jag skulle inte... –Ring mig när du är nykter.

Fan!

SMS-SIGNAL

Du har ett nytt meddelande.

Wilda: Jag har hittat ön. Det är en annan här. Han heter Johan.

Hör ni, jag måste tillbaka igen. Wilda är borta.

-Joy, det här händer oss alla. -Sluta, jag måste tillbaka!

-Hon är ju borta! -Vi är ju snart framme.

Jag måste till min syster. Hon är själv på nån jävla ö!

Vad fan, dra då! Dra härifrån!

Vem bryr sig?! Jävla snorunge!

Hej.

–Björn Gunnarsson, svenska konsulatet. –Här är hennes pass.

Hon ville inte att vi ringde, hon verkade rädd. Sen kom hon tillbaka ändå.

Hon sitter där borta.

Står konsulatet för kostnaden?

Nej, jag betalar.

Men säg det inte till henne, hon är väldigt envis.

MOBILSIGNAL

Tala in ett meddelande.

Wilda, du måste säga var du är. Jag är på väg. Du måste säga var du är.

Du måste säga var du är! Jag kommer. Hej.

Okej, gumman.

-Ring mig när du är i Thailand. -Hej då.

Tala in ett meddelande...

Joy! Vet du var Wilda är?

–Hur mår hon? –Ni får vänta på doktorn.

Om hon inte klarar sig, så...

Åh, jag känner mig så svag.

-Hej. Stig på. -Tack.

–Hej. –Hej. Jenny.

-Hallå. Glenn. -Välkomna. Ni kan hänga av er här.

-Försiktigt, hon är ömtålig i nacken. -Jag vet.

Åh, vad fin. Hej.

Kom.

Kom.

Snälla?

Bara titta på henne.

Hon har nästan samma färg som Oh.

–Visst har de samma färg? –Nej, Theodora är ljusare.

-Det är inget riktigt namn. -Theodora.

Det betyder "gudagåva". Hon är lite sån.

Det var det vackraste namn jag hört.

Glenn, du måste berätta nu.

Du lovade. Jag gjorde som du sa. Nu måste du göra som du sa.

–Glenn, du måste berätta för dem. –Vad då?

Inget. Hon är nog bara nervös.

–Ta henne. –Bara titta på henne.

Jag älskar dig, men jag kan inte göra det här om du inte berättar för henne.

Snälla, ta henne.

Oh. Vad är det?

–Jag kan inte. Inte på det här sättet. –Hur då?

Inte genom att ljuga.

Glenn, vad handlar det här om?

För sista gången, Glenn. Berätta.

Jag förstår inte vad hon pratar om.

–Jag föddes som man. –Va?

–Är det här nåt slags skämt? –Hon är bara lite känslig.

Jag är inte känslig! – Jag är en kathoey, en ladyboy.

Jag vet inte vad det här är.

Glenn...

–Tvinga mig inte att göra det. –Göra vad då?

Släpp mig! Din jävel.

Förstår du vad ni har gjort? Det är ett barn, ett liv som ni lekt med!

Varför sa ni inte bara som det var?

Hennes vitala funktioner stabiliseras, och hon har inga inre blödningar.

Hon verkar återhämta sig väl. Det var tur att ni kom hit med henne...

Hej.

Titta.

Hon säger att hon har drömt om sina föräldrar.

Båda två såg ut som du.

Sov lite.

Nej, nej. Ja, det förstår jag.

Nej, hon är här.

Ring när ni är framme, så kommer jag ner.

-Vad händer nu? -Jag tycker att du ska sova en stund.

Jag vill att du berättar.

Din mans död var inte uppsåtlig, och du hade inte behövt ta hand om Teng.

-Det kommer att tala till din fördel. -Vad kommer att hända med Teng?

Ska hon tillbaka till barnhemmet? Hon behöver ett riktigt hem.

Det behöver du med.

-I fängelset? -Förmodligen, ett tag.

Jag kan inte.

Jag ser ju hur du tittar dig över axeln-

-och hur ensam du är.

När du kommer ut, kan du vara med folk. Du kan träffa Teng.

Du kan till och med träffa mig.

-Jag är ju gammal. -Vem är inte det? Jag är jättegammal.

Men jag är fan inte trött.

-Och det är inte du heller. -Jo, jag är trött. Jag är så trött.

Är det nån som har frågat efter mig?

-Nej. -Ingen?

-Jag säger till om hon vaknar. -Tack.

Hallå?

Hej. Vad bra att du kunde komma.

Du ska få hennes pass med en gång. Jag vet inte om det gäller.

Hon la nån annan sorts ID-handling vid kroppen vi trodde var hennes.

Teng. Vakna.

Så. Nu ska vi härifrån.

Kom.

Det är bra. Jag har dig här. Nunui.

Nunui. Du sa det rätt.

-Har du sett min mobil? -Nej.

Jag la den i ryggsäcken, men nu är den borta.

Jag är inte världsbäst på att bädda.

-Men om hon ringer, då? -Det är bra, då hör du den.

Vi letar efter den i morgon.

Vi kan gå skallgång och ropa: "Hallå? Mobilen, var är du?"

Kan du sova där inne?

-Du är inte rädd? -Nej.

När jag var liten var jag skitskraj när jag skulle sova.

Jag trodde att det fanns ett monster där jag bodde.

Men min pappa sa att jag inbillade mig. "Det där är bara i ditt huvud."

Ibland känns det som om det där monstret är i mitt huvud.

Nu är jag lite rädd.

Förlåt.

Det är okej.

-God natt. -God natt.

Du borde ringa henne.

-Din dotter. Du borde ringa henne. -God natt.

MOBILSIGNAL

Johan?

Johan?

Johan?

Johan?

Översättning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT