Original subtitles

God kväll.

Ska jag fylla på lite?

Vad står det?

Hallå. Hallå!

Det här är inget rån. Jag kommer från framtiden, och allt det här...

...kommer att gå käpprätt åt skogen. Käpprätt åt skogen.

- Är jag inte intressant nog? - Vad fan?

Jag vill berätta att det skiter sig för er i framtiden.

Ni har tvärtom slagit in på sämsta möjliga kurs.

- Det är ett stort misstag. - Ring polisen.

Sociala medier har tagit er värdighet ifrån er och gjort er till barn.

Er fascistiska selfiekultur har dödat er känsla för kritiskt tänkande.

Ni stannar här!

Lyssna på mig. Det här är viktigt.

Okej, då kör vi. Visst. Jag har en bomb!

Jag är täckt i bomber. Kommer ni närmare flyger vi alla i luften.

Är vi tillräckligt rädda? Bra. Slå er ner, känn er som hemma.

Det gäller dig också. Sätt dig.

Kom igen. Har vi en hjälte här?

Sätt dig. Sätt dig! Sitt ner, för i helvete!

Jag kommer alltså från framtiden, som är helt åt helvete på grund av er.

Inte er specifikt, men alla från er tid.

Ni är alla medskyldiga och jag ska ställa saker och ting till rätta.

Det hela började med mobiltid på morgonen.

Folk vaknade, kollade mail, Facebook, Twitter och så vidare.

Bara ett par minuter. Men mobiltiden på morgonen blev längre och längre.

Till slut fastnade folk i sängen. Samhället brakade sönder.

Folk började leva på sondmat.

Läkemedelsindustrin blommade, men allt annat gick åt helvete.

Ingen lade ens märke till att världen var på väg att gå under!

Lyssnar ni ens på vad jag säger?

Jag vill fråga dig en sak. Vart tog alla bokaffärer vägen?

Vad gjorde du när skivbutikerna började försvinna?

Ingenting. Du gjorde ingenting.

Frågesport! Är det nån som kan ett telefonnummer?

Ni kan säkert inte ett enda nummer utantill.

Framsteg ska göra saker bättre! Annars är det ett misstag.

Människan har gått vilse förr. Hitler, Segway.

Nån måste få oss på rätt kurs och säga:

"Nej, barn. Det här är inte rätt sätt."

Så nu letar jag efter soldater.

Folk utan nåt att förlora och allt att kämpa för.

I en nära framtid kommer en artificiell intelligens-

-att radera hela den här civilisationen.

Men mänskligheten kan räddas! Och här börjar revolutionen!

Det här är inget skämt.

Det är här det börjar. På ett jävla Norms i Los Angeles.

Här finns rätt kombination av personer som ska rädda mänskligheten.

Jag ska hitta de personerna, och vi ska lyckas.

Det här är den 117:e gången jag är här och håller samma tal.

Det är 117 gånger jag har försökt nå fram till er.

Precis som i din favoritfilm "Måndag hela veckan". Eller hur, Jim?

Hur kunde du...?

Jag har gjort det här om och om igen med olika kombinationer av människor.

Vi har misslyckats varje gång.

Jag har hållit några av er i famnen och sett livet rinna ur er.

Vissa av er betraktar jag som min familj.

Jag känner några av er bättre än ni känner er själva.

Nancy och Charles. Det är er första dejt.

Charles tyckte att Norms var helt rätt. Nancy vill bara gå härifrån.

Ingen av er har kommit levande härifrån.

- Ursäkta? - Du? Nej, nej, nej.

Du är den minst användbara person jag nånsin träffat.

Du har velat vara med i revolutionen 29 gånger.

Du är en kvarnsten om halsen på mig. Du har ett dåligt knä, inse det.

Du dör efter 16 minuter varje gång.

Och du är skittråkig. Våga bara räcka upp handen ikväll.

Där är hon, min drottning. Var inte blyg.

Du är min bästa soldat och min krigare i den här revolutionen.

Vi kör på, ända in i kaklet.

Du lär mig saker om mig själv som jag behöver få veta.

Den sexuella spänningen mellan oss är som en sommarstorm.

Men vi ger inte efter för den. Vi förvandlar den till blodtörst.

Men i slutändan sviker du mig, varenda gång.

Du krossar mitt hjärta, ändå drunknar jag i dina ögon.

Åt helvete med det. Vi provar igen. Vi bränner ner hela skiten.

Om ni följer med mig dör ni kanske.

Stannar ni här är det ute med oss alla, det lovar jag.

Men vi kan rädda världen ikväll, vi kan göra nåt.

Dolores, ring inte polisen igen. Lägg undan telefonen.

Rätt sammansättning av människor kan rädda mänskligheten.

Jag har inte fel om det här. Jag fortsätter tills vi lyckas.

Så vem följer med mig? Vem är redo att rädda framtiden?

Greg, kom igen. Du är Spartacus. Kom igen, nu tar vi dem.

Hej, Phi Beta Kappa! Kom igen, killar. Jag bjuder på öl.

Nu fattar vi lite dåliga beslut. Toga, toga, toga!

Minns ni?

Okej.

Det blir visst bara du och jag, vännen. Det är ju inte första gången.

Ska vi se till att det blir den sista?

Kom igen.

Hör du.

Inga händer? Skojar ni?

Det är första gången det händer.

Stick härifrån nu. Du är ju inte frisk.

Dra åt helvete, Pete! Jag är inte galen. Varför är ni så korkade?

- Du ser ut som en hemlös. - Skit ner dig, jag är inte hemlös.

Jag kommer från en mardrömsframtid där det här är högsta mode.

Ni skulle se våra hemlösa. De ser döda ut.

Underbart. Nu kommer polisen. Tack för det, Dolores.

Vilket slöseri med tid. Skitsamma. Jag sticker nu.

Jag trodde inte på den här gången ändå.

Vad glor du på? Jag måste fylla förråden.

En tidsresa tar en hel del kalorier.

Jag följer med.

Det var som fan. Ja, följ med.

Ställ dig här.

Nån annan?

Det kanske inte var helt misslyckat, trots allt.

Det är trist för er andra, nu måste vi göra det på det svåra sättet.

- Fejk-Soprano. Kom igen, för fan. - Lugna dig.

Ni är 47 personer här inne, men jag ska nog hitta rätt grupp.

Inte du och absolut inte du.

Ni två, Sonny och Cher. Kom igen.

Försöker ni på er nåt så detonerar jag bomben.

Ta mig! Men låt de andra vara.

Okej, visst. Du också, kom igen.

Tiden rinner iväg. Inte du.

Ner med handen, Gerald. Lägg av nu.

- Jag följer med. - Nej. Absolut inte.

Varför då?

Du gör mig olustig. Du ser ut som nån som inte tar sin medicin.

Det var fem. Vi saknar kanske en till.

Du, Bette Midler-klonen. Ja, visst. Kom igen.

Då har vi sex. Det kanske räcker. Det är svårt att säga.

Äsch, skit samma. Du är också med. Kom igen, prinsessan.

Ni andra slipper. Sitt kvar tills vi är borta.

Och försök inte spela hjältar.

Det här var en skum grupp. Den här kombinationen är helt ny.

- Hur ska vi komma härifrån? - Det brukar vi inte göra.

En galning med en bomb gör snutarna rätt ivriga att skjuta.

Sträck på er. Så där, ja.

Det ordnar sig! Eller, vad vet jag.

Om det inte är rätt grupp blir det en rätt tuff kväll.

Men är det rätt grupp kommer ni att hjälpa till att rädda världen.

Hela era liv har handlat om den här kvällen.

Skit samma, vi satsar järnet. Revolutionen börjar ikväll!

Några dagar tidigare...

Mark och Janet

- Jag är nervös, helt torr i munnen. - Du klarar dig.

- Jag är för gammal. - Du är i helt rätt ålder.

- De kommer inte att gilla mig. - Nej, men det gör inget.

- Det här är en dum idé. - Lägg av nu, Mark.

- Det här är inte rätt för mig. - Gör som du vill, då. Som vanligt.

- Vad heter killen som slutade? - Som tagit sabbatsår? Mr Kempshaw.

- När kommer han tillbaka? - Jag vet inte.

Vi ses på lunchen. Det kommer att gå bra.

- Jag gillar inte folk. - Nej, men de är knappt folk än.

Jag är er vikarie. Ni kan kalla mig Mark.

Är det emot reglerna?

På tal om regler. Får ni ha mobiler under lektionen?

Det här är Anna Karenina av Leo Tolstoj. Vet ni vem Tolstoj är?

En boomer?

Fel. Han är en rysk författare och vi ska läsa den här boken.

- Är det en ungdomsbok? - Nej.

- Är det en vuxenbok? - Så säger man nog inte.

- Har den gjorts till film? - Det är inte relevant.

- Hittade den. Men den är gammal. - Keira Knightley är med i den.

- Kan ni lägga ner era mobiler? - Ljudboken suger.

Ljudboken gills inte. Ni ska läsa den fysiska boken.

- Ja? - Jag måste ha en Pepsi.

- En vad då? - En Pepsi.

Jag har inte fått nån Pepsi idag. Får jag hämta en Pepsi?

Varför säger du Pepsi hela tiden?

- Vad har du? - Engelska i 11:e klass.

- Din första dag? - Det var hårt.

En elev skickade runt en lapp i dag. Vet ni vad det stod på den?

"Har du smakat Southern Heat Barbeque Doritos? De är jättegoda."

Det är reklam.

- De visar varann reklam. - På en handskriven lapp?

- Nej, på en app, "Skollappen". - Ja, de älskar den.

Har ni hört att Craig tagit sabbatsår?

- Stress. - Den tursamma jäveln.

- Vad är skolans regler om mobiler? - Vilken löjlig fråga.

- Regler? Finns det regler i krig? - De ska väl inte sitta med mobilerna.

Jag gillar det inte heller. Jag har jobbat på en grej.

- Vad är det? - Uppmuntra honom inte.

Jag kallar den Jammer. Den stör ut deras mobiler.

- De små jävlarna blir som galna. - Det är som i "Mars Attacks".

Han älskar den filmen.

- Lägg bort den, Dale. - Ja, vi kommer att få problem.

- Vad är det där? - Skolskjutning.

- Allvarligt? - Kom igen, Mark.

Du är en sorglig gammal tant.

Så gammal är jag inte.

Du är typ 100 år. Du är som en häxa.

- Jag är bara 35. - Det är äldre än de flesta träd.

Du är i min mammas ålder. Du är som en död person.

- Låt henne vara. - Mark. Sluta.

- Vad sa du, morfar? - Han menade det inte.

Var trevligare mot henne, bara. Det är allt.

Allt är grönt. Tillbaka till era lektionssalar.

- Var är Dale? - Han har tagit sabbatsår.

- Den tursamma jäveln. - Varför är alla på sabbatsår?

Vissa behöver det. Det är ett tufft jobb.

- Hur vet du att han är det? - Vicerektorn sa det.

- Var är rektorn? - På sabbatsår.

- Lärare tar inte sabbatsår. - Det är hårda tider, Mark.

Förlåt, jag...

Jag gjorde nåt hemskt. Jag rörde vid en av deras mobiler.

- Vad gjorde du? - Jag sögs in av bilderna.

En massa olika bilder. De fanns på alla mobiler.

Nåt ondskefullt håller på att hända.

Lärarna försvinner och eleverna är inblandade.

- Och lärare tar inte sabbatsår. - Du låter sjukt paranoid.

Gör det rätta nu, för min skull.

Om jag får sparken för att du har rört en mobil...

Jag vet att det inte är toppen mellan oss, men jag är inte paranoid.

- Jag fattar inte att det här händer. - Vi måste vara ett team nu.

- Va? - Vad gör de?

Ut via sidodörren!

- Skynda! Varför rörde du telefonen? - Jag vet inte!

Den här vägen!

Åh nej.

- Vad gör vi nu? - Hitta nåt att försvara dig med.

- Funkar de här? Här, ta en. - Okej.

Håll er på avstånd!

- Lugn. Uppför dig normalt. - Så här?

Nej!

- Kör! - Okej!

Kör på dem!

- Släpp oss nu. - Glöm det.

Det finns tre utgångar. Fram, bak och sidan.

- De kanske tror på din historia. - Och jultomten kanske finns.

Var inte så nedlåtande, Bob. Du tror ju inte på mig.

Och om nån av er funderar på att fly så trycker jag av.

Varför hejdade du inte servitrisen från att ringa?

Det kanske jag gjorde.

Det var kanske nån annan som ringde polisen och sa att jag hade en bomb.

- Du måste väl veta vart vi ska gå? - Det finns inget rätt svar.

Det här vet jag: Vi har tre dåliga alternativ.

Huvudingången är förstås den sämsta.

Vi klarar det!

Bakdörren verkade faktiskt lovande i början.

Okej, kom igen. Kom igen. Håll er lågt och var tysta.

Där!

Och så har vi sidodörren. Det är en riktig skitlösning.

Ut med er!

Skjut inte! Han har en bomb!

- Den tar jag helst inte. - Varför lyssnar vi på galningen?

Han har aldrig varit här.

Vilka är våra chanser att komma levande härifrån?

- Det är lite nedslående att säga. - Lägg av nu!

Vi delar oss i två grupper. Den ena tar bakdörren, den andra offrar sig.

- Va? - Ja, det är trist.

- Vad räknar den ner till? - Och vad är målet? Nån AI-grej?

- Vi får ta det när vi kommer ut. - Vi kommer inte ut där framme.

Titta inte på mig. Vi följer prinsessan.

- Hur många är det? - Många.

- Vem går ut? - Inte jag.

- Modigt, Scott. - Jag gör det.

Nej, nej.

Jag gillar ditt mod, men jag känner igen den där blicken.

I min tid ser man den alldeles för ofta.

Jag vill rädda världen, inte medverka till ett självmord.

- Är det nån som har vapen? - Inget vi kan använda här.

- Vad fan? Har du en pistol? - Nej, jag...

Bob har en pistol. Han tänker skjuta mig och bli hjälte.

- Jag tänkte inte... - Det är okej, vi har gjort det förut.

Jag väljer ofta dig, som turamulett. Och vet du vad, Bob?

Du ska få bli hjälte ikväll. Du ska vinna tid åt oss.

Du har överlevt förut. Gör det för dina pojkar.

- De är scouter, eller hur? - Trupp 47. Jag är viceledare.

Gör det för 47:an. Det är därför du är här, allt börjar med dig.

De där pojkarna kommer aldrig att glömma när Bob räddade världen.

- Jag räddar fan världen. - Ut med dig!

Vi tror på dig. Du klarar det. Kom igen.

Vi tror på dig, Bob.

Okej, Bob är död. Följ mig. Skynda er.

- Det var nytt, jag chansade. - Det är sjukt.

Hade ni nån plan? Det är dystra tider.

Fan! De är inne. Den här gruppen funkar inte.

- Jag vill inte dö på Norms! - Ibland skjuter de inte liggande.

- Klick, klick. Okej? - Det finns ett annat sätt.

Det finns en hemlig dörr till källaren, därifrån kommer man ut.

På de 117 gånger jag har varit här har jag aldrig sett nån källare.

Vart ska ni? Det är ju jag som bestämmer här.

Okej, visa mig den hemliga dörren som jag lyckats missa...

Varför skickade jag Bob i döden, då?

Du kanske kan nämna det här lite tidigare nästa gång, Susan.

- Ge mig era mobiler. - Varför då?

Gör det, annars dödar jag oss alla här på kontoret. Kom igen.

- Okej. Din också. - Jag har ingen.

- Det är klart att du inte har. - Så onödigt!

Nerför stegen. Annars trycker jag på knappen.

Hör du, hur kände du till den dolda dörren?

Vem bryr sig? Nu sticker vi.

- Finns det en utgång? - Ja, där borta.

Nu berättar du för mig hur du kände till den här dörren.

- Är du snut, eller nåt? - Nej.

- Vem har skickat hit dig? - Jag ville bara hjälpa till.

- Ville du bara hjälpa till? - Hon räddade oss.

Du råkade bara veta att det fanns en källare på Norms?

Titta på mig. Det kanske är som du sa.

Vi är rätt grupp.

Ska vi ta oss ut, eller...?

Det är nåt som är annorlunda ikväll.

Då är det din tur. Kom.

Min lille Robby.

Stackars lille Robby.

Det värsta är att min sköts av sin bästa vän.

Jag är så ledsen.

Nu måste jag köra tvärs över stan i rusningstrafiken.

- Dog ditt barn i skolskjutningen? - Våra barn dog också.

När pappersarbetet är avklarat kan du följa med oss.

- Det är första gången, eller hur? - Var han härlig, ditt barn?

Var han ett härligt barn?

- Ja. - Det är så trist.

Det är så trist när de blir skjutna av sina vänner.

Följ med oss efteråt.

Vart då?

Hon är i chock. Ge henne kortet.

Åk dit imorgon. Det är rusningstrafik nu.

- Det går lika bra imorgon som idag. - Ta ett bad och åk dit imorgon.

- Vems tur är det? - Gå du, vännen. Hej, Wendy.

Hej, Brenda. När pappersarbetet är klart kan du åka till butiken.

- Hon åker imorgon. - Ja, det är rusningstrafik nu.

Det var vad vi sa.

Hej. Välkommen. Jag beklagar förlusten.

Jag heter Blaise. Hur kan jag hjälpa dig?

- Jag vet inte vad jag gör här. - Jaha, första gången. Första gången.

Det är inga problem. Vi löser det.

På vilken skola skedde skjutningen?

Glenhurst.

- Glenhurst. - Darren går i nian... Gick.

Nian. Super.

Så, har du tänkt klona Darren idag?

- Va? - Vi kan återskapa din son som klon.

Organiskt kött skördat direkt från din sons DNA.

Vad menar du? Kan ni ge mig min son tillbaka?

Ja. Processen är inte perfekt. Fysisk sett är det en trogen kopia.

Men personligheten... Vi gör vårt bästa. Hjärnan är lurig.

Är det här... på riktigt? Jag har aldrig hört talas om det.

Det är ett hemligt program. Vi pratar tyst om det.

Det är också otroligt dyrt.

- Hur mycket kostar det? - Mycket.

Men din son dog i en skolskjutning, så staten täcker det mesta.

Gör den?

Vi kan göra det ännu billigare om du väljer reklamutgåvan.

En gång om dagen gör din son reklam för en produkt.

Han gör det som sig själv och produkterna matchar dina intressen.

- Blir han en robot? - Nej, nej.

Så långt har vi inte kommit. Han är bara en klon. Organiskt kött.

Förlåt, det är lite överväldigande...

- Kan ni ge mig min son tillbaka? - Ja, i stort sett.

Vi börjar med personlighetsdrag.

Var så specifik som möjligt. Jag skulle välja högst två.

KONSTIG, NORMAL, KLOK

Var han ordentlig? Korkad? Sömnig? Konstig?

- Helt vrickad? - Kan man välja "helt vrickad"?

Det är främst skyttarna, inte offren.

- Klonar i skyttarna också? - Visst, staten betalar för det.

Men kan ge en 70-procentig garanti för att de aldrig skjuter igen.

Så, vad säger du?

"Konstig", antar jag. Nej, jag...

Jo, han var konstig. Men på ett bra sätt.

- Han var excentrisk. - Ja, absolut.

Då så. Intressen?

- Vilka intressen hade Robby? - Darren.

Gud, förlåt! Ja, Darren. Förlåt mig.

Så... vilka intressen?

Han gillade inget av det här. Han var... speciell.

Och han var gullig och udda och... otroligt vänlig.

Jag skriver bara "sport".

Dåliga sidor. Vad hade Darren för dåliga sidor?

Vi behöver inte välja nån. Det ger bara lite autenticitet.

- Vi kan hoppa över dem. - Jag hade gärna fått mer kramar.

Nej, jag...

Han var perfekt. Jag vill bara ha honom tillbaka.

Ingen kramare. Så inga fler dåliga sidor?

Klumpig.

- Ja, han var klumpig. - Klumpig. Okej.

- Vill du verkligen ta den? - Ja. Hur så?

Klumpig? Det kan ju förklara att han blev skjuten.

- Jag gillade att han var klumpig. - Okej, klumpig. Du bestämmer.

Sen har vi hans favoritsnacks.

Här är lite information om en lokal stödgrupp.

Sätt dig och vänta. Det tar inte så lång tid.

Hej.

Vad är det, mamma?

Mår du bra?

Åh, min...

Var de snälla mot dig?

- Ja. Jag fick pizza. - Det låter gott.

- Pizza är min favoriträtt. - Jag vet det.

Det är så härligt att se dig.

Har du nåt att dricka? Jag är törstig.

Jag kan stanna nånstans. Var du än vill.

Jag vill ha Apple-Berry Peach-iste.

Är det...? Det känner jag inte till.

Det innehåller bara 70 kalorier och har riktig fruktsmak.

Man kan också få Mango Tea Honey och ren Apple-Berry.

Det kan vi köpa, visst.

Tack för din tjänstgöring.

Vad gör du?

Jag tänkte att det kanske vore bra-

-att du pratar med dina vänner om det som hände.

Eller om du vill prata med mig så är jag mer än gärna...

- Vart ska du? - Jag ska sporta.

Snyggt!

- Vad kul att du kunde komma. - Där är hon ju.

- Jag hoppas trafiken inte var hemsk? - Nej. Det här är Darren.

- Darren, de andra... - Jag kan ta din jacka.

- Det finns pizza i köket. - Jag älskar pizza.

- Självklart gör du det. - Vi sa ju att det skulle ordna sig.

- Jag vet bara inte... - Äsch. Gå och prata med de andra nu.

Och han höll fortfarande på att klippa gräset vid midnatt.

Han känns inte som min son längre. Det är som att ha en främling hemma.

Vi har inget emot det. Vår var helt vrickad tidigare.

- Det var inte han som sköt. - Det finns en annan grupp för dem.

- Tack för din tjänstgöring. - Tack för din tjänstgöring.

Det är bara en keps. Jag har inte varit militär.

- Men de älskar att säga det. - Ja, de älskar det.

- Är det här ditt första möte? - Ja, det är första gången för mig.

- Det är vår fjärde gång. - Är det sant?

Har ni förlorat fyra barn i skolskjutningar?

- Nej, samma barn. - Fyra olika skjutningar.

Vi förlorade Claire för två år sen i en skjutning.

- Sen klonade vi henne. - Sen dog klonen i en skjutning.

Och så en gång till och en gång till.

Det var det värsta jag nånsin har hört.

Vi bestämde oss för att ha lite roligt den här gången.

Vi var inte så noga med att det skulle bli "vår Claire".

- Vi gjorde ett roligt, fånigt barn. - Hon är hemskt underhållande.

Hon får oss att skratta hela tiden. Det är ju det allt handlar om.

- När det kommer till kritan. - Man måste ha roligt.

De skjuter ju varann i alla fall.

Killen i butiken frågade: "Vilken religion tillhör hon?"

Vi sa: "Muslim?" Varför inte? Vi måste väl få skoja lite.

- Hon är också lite rasistisk. - Ja. Det är jätteroligt.

- Vi gjorde henne alldeles för lång. - Ja. "Jäklar, så lång hon är!"

Jag skrattar åt henne hela tiden. "Mamma, är vi muslimer?"

"Nej, vännen. Bara du. Gå ut och lek nu, din långskånk."

- Vi har roligt. - Det har vi verkligen.

Hej.

Hej.

Jag hörde det du sa förut.

Jag hade samma problem med min Brandon.

Det var inte min Brandon.

- Sen hittade jag det här. - Vad är det?

Du måste köpa en apparat. En hårddisk med en hörsnäcka, den är billig.

Du fyller i ett formulär, och sen ringer nån i hörsnäckan.

Det är ditt barn.

De träffar närmare med personligheten än vad klonerna gör.

Jag förstår inte. Vad är det?

Just nu är det bara en röst, ingen kropp.

Men om fem år kan de säkert mycket mer.

- Vi ses, Tom. - Ja.

Här.

Ta min. Jag har fler där hemma.

Jag ser att du lider. Det här är äkta vara.

Jag hoppas att du finner frid.

Hallå?

Mamma?

Darren?

Hur är det, mamma?

- Darren, är det du? - Ja, mamma. Du låter trött.

Jag är trött, vännen. Det är jag. Det har varit ett par tuffa dagar.

- Jag saknar dig. - Jag saknar dig också, hemskt mycket.

Jag är törstig. Hämtar du mer Apple-Berry Peach-iste?

Det innehåller bara 70 kalorier och smakar jättegott.

- Mamma? - Ja, vännen?

- Du måste göra en sak för mig. - Självklart. Vad som helst.

- Ta mig med dig. - Vart då?

Jag visar vägen. Det blir ett äventyr, mamma.

- Vart ska jag? - Du måste följa med honom.

- Med vem? - Mannen.

Mannen på restaurangen.

- Det var... mörkt. - Vänta tills du ser framtiden.

Vi klarade det.

Fira inte än. Norms var det lätta. Nu blir det... obehagligt.

- Vad fan är det där? - Det är min karta. Har du nån?

Vi är här, bakom polisen. Det här är återvändsgränder.

Vänta lite, vad är planen? Vart för du oss?

- Säg det, bara. - Nu.

Okej.

En knapp kilometer härifrån bygger en nioåring pojke Gud på rummet.

Vi ska se till att den Gud han bygger tycker om människor.

Och med "Gud" menar du...?

En självförnyande, informationsbearbetande AI.

- AI? Men finns inte det redan? - Det blir mycket värre, älskling.

Hinner vi inte till honom inom en timme är det ute med mänskligheten.

- Vilket skitsnack. - Vad sa du, Scott?

Killen bor här. Vi kan inte bara ta gatorna.

Vi måste gå genom några byggnader.

Det finns två elaka dobermannhundar i den här verkstaden.

En hemlös kille med kniv sover på det här taket. Väck honom inte.

Den här lagerplatsen är vår bästa möjlighet.

Kommer vi in dit utan att vakten ser det-

-vilket ni idioter förmodligen sumpar, så har vi en säker väg.

- Och om vakten ser oss? - Då går det åt helvete.

Vad ska vi göra när vi hittar killen?

Killen uppfinner superintelligens nu.

Men det är först om 50 år man utvecklar ett AI-säkerhetssystem.

De smartaste i min tid utvecklade säkerhetssystem-

-som borde funnits på plats innan AI skapades.

De skickade hit mig för att installera mjukvaran i AI:n.

- Vilket säkerhetssystem? - Liknar jag en mjukvaruutvecklare?

Jag ska bara stoppa i den här i en apparat innan den här är på noll.

Spring!

Åh nej!

Vänster! Andra vänster!

Följ mig!

- Flytta på dig! - Kör!

- Det var inte poliser. - Säger du det?

- Vem var det? - Elaka jävlar ni ska hålla er undan.

- Vem skickade dem? - Ingen aning.

Jag har aldrig varit här nere förut.

Jag kollar runt och hittar en ny rutt.

Stanna här. Och var tysta.

Snyggt.

Ni tror väl inte på det här? Vi sticker.

- Är du okej? - Jag hade redan en jävla skitdag.

Jag ville bara ha en bit paj och lite lugn och ro.

Tror ni verkligen att han har en bomb? Vi övermannar honom.

- Han är inte från framtiden. - Han visste faktiskt några saker.

Galningar kan ha tur. Kan kände inte till källaren, eller bilen.

- Han visste att Bob hade en pistol. - Det visste alla.

Och han lät Bob dö. Tror ni verkligen på honom?

Nej, det gör jag nog inte.

Du, då?

På restaurangen betedde han sig inte som nån som spränger sig själv.

Han gömde sig bakom oss för att inte bli skjuten.

Vad snackar vi om? Vill ni sluta som Bob?

- Han är helt psykotisk. - Jag skiter i det.

- Jag vill se vad som hände. - Ingen frågade dig. Du...

- Vem har en mobil? - Han tog ju våra mobiler.

- Vem har en? - Jag. Slappna av.

- Varför har du två mobiler? - Jag gillar båda modellerna.

- Få se den. Det är viktigt. - Okej. Här.

Vad fan gör du?

- Jag tål inte mobiler och wifi. - Du är ju knäpp.

- Vi hade kunnat ringa på hjälp. - Tål du inte mobiler?

Och wifi.

- Det måste vara ett helvete. - Ja, det är inte skitkul.

Jag övermannar honom när han kommer tillbaka. Nån måste göra nåt.

Sa jag inte att ni skulle vara tysta?

Jag kan bevisa att jag är från framtiden, men skit samma.

Det viktiga är att ni väljer att följa med mig.

Ni vet ju själva hur det står till med världen idag.

Hur folk är mot varann. Ni vet att världen är på väg mot en katastrof.

Nån måste göra nåt.

Huruvida ni tror att jag är från framtiden håller oss inte vid liv.

Vi överlever ikväll för att ni öppnar ögonen och ser verkligheten-

-och inte gillar det ni ser. Och är redo att göra nåt åt det.

Vi tog oss ut från Norms.

Jag tvingar er inte att fortsätta om ni inte vill.

Ni kan gå.

Men jag börjar få bråttom.

47 cent, Scott.

Vänsterfickan.

Fan.

Är det där ens en bomb?

Nej, min returbiljett. Om jag trycker åker jag tillbaka.

Därför är jag redo. Går det åt skogen så kan jag börja om.

Då får ni klara er själva. Men jag kan inte undvaras.

- Inte förrän jag fullfört det här. - Men vi kan alltså undvaras?

Ja.

Vi går över taken och ner i en trädgård.

Varför reser du inte bara tillbaka i tiden och dödar uppfinnaren av AI?

Ska vi döda en nioårig kille? Det känns rätt grymt.

Dessutom är super-AI oundviklig i alla tidslinjer.

Det är en gåva att veta var killen bor.

AI-tåget har redan gått. Vi ska bara montera bromsar på det.

- Vad är det? - Gerry. Den hemlöse på taket.

Killen med kniven?

- Vad tror du själv, Mark? - Krampus tog min dotter.

- Minns du mig, Gerry? - Krampus tog min dotter.

- Sch... - Krampus tog min dotter.

Fan.

Titta, Gerry! Osynliga människor!

Ducka!

- Det är riktiga kulor! - Jätteriktiga! Stick, nu!

Krampus tog min dotter.

Tack, Gerry!

- Vänta. - Kom igen.

Jag ville bara ha paj.

Spring!

Kom igen.

Ner i containern allihop! Hoppa!

Nu!

Hoppa!

Råttor! Varför är det alltid råttor?

Små grisar i säcken.

Ta tag!

Kryp ner under skräpet.

Vi är okej.

Helvete. Nej, nej...

Hör du. Flytta på dig. Flytta på dig!

Du äventyrade uppdraget. Är du sjuk i huvudet?

Är du trött på livet? När jag säger åt dig att flytta dig så gör du det.

- Varför skyddade du inte Marie? - Varför gjorde inte du det?

Jag har grejer att göra.

- Vem är han? - Ingen aning.

De här två har sabbat det för några av mina lovande grupper.

Och nu har vi tagit oss förbi båda. Karl.

- Så vi har en chans? - Ja, den här gruppen har en chans.

- Men alla klarar sig inte, Scott. - Jag ska klara mig.

Det är inte så långt kvar. Håll ihop. Var tysta.

Kom igen.

Är du med oss, prinsessan?

Varför bryr du dig om huruvida jag dör?

Jag vet inte, jag kanske är svag för knäppisar.

Ta dig i kragen och sluta fåna dig.

Jag anar ugglor i mossen ikväll. Jag gillar det inte.

Vad fan är det för fel på henne?

- Det är inget fel. - Låtsas hon?

Nej, men enligt vad vi vet om hjärnan är det fysiologiskt omöjligt.

Enligt vad ni vet?

Hon skulle vara den första som inte tål teknologi.

- Är det den nya? - Ja, det är XL.

Vad får hon för slags liv? Hon kan inte gå ut och umgås med andra.

Hur ska hon få vänner, och hitta lycka och kärlek?

Fan!

Gör bara ditt jobb, för fan!

- Du är en halvtimme sen. - Bussen var försenad...

- Vem är du? - Jag heter Ingrid.

Nej, vilken prinsessa är du? Jasmin, Ariel, Elsa?

Jag är ingen av dem.

Jag är bara en... vanlig prinsessa.

- Är du inte ens från en film? - Nej. Jag är väl från alla filmer.

Nu går du ut och säger till dem att du är Elsas kusin.

Gud, du blöder. Jag ska hämta...

Fan.

VAR FAN ÄR PIZZABUDET?

Klarar du dig?

Ja, visst. Det är en slags allergi. Det är därför jag arbetar med barn.

- Ta ut tårtan, nu. - Okej.

Önska dig nåt.

Hör du! Det är fan helt otroligt.

- Var fan tog du vägen? - Det var svårt att hitta hit.

Använd din...

- Är det där en kartbok? - Jag tror inte på mobiler.

- Härligt. Jag tror inte på dricks. - Rövhatt.

ett halvår senare

- Du, vi tittar på soluppgången ihop. - Va?

- Vi tittar på soluppgången. - Är du galen?

- Vad är klockan? - Det är värt det, jag lovar.

Har du funderat på att skaffa barn?

Med dig?

Det vore väl kul med en liten Iggie-

-som inte har några vänner, inte går ut och blöder överallt.

Håll tyst.

Är du allvarlig? Skulle du vilja ha barn?

Ja, nån dag.

Jag är sen.

- Vad är det? - Jag vet inte.

- Har du beställt nåt? - Nej.

- Det måste vara till nån annan. - Det står mitt namn på det.

Du skickar väl tillbaka den?

Om du reagerar på den så kastar jag ut den, jag lovar.

Okej.

Men hade vi inte sagt att vi inte skulle ha såna saker?

Jo, men du ska ju till jobbet. Jag vill bara testa den.

Jag använder den bara här inne. Du är inte här, det går bra.

Okej.

Jag gör mig i ordning för jobbet.

Okej...

- Är du redo att önska dig nåt? - Ja.

Hej, jag är hemma.

Tim?

Tim?

Tim?

Hej, älskling.

Vad gör du? Det är ju mitt i natten.

- Jag var utsvulten. - Ja, jag ser det.

Hör du, är allt som det ska?

Jag kan inte förklara hur bra jag mår. Jag känner mig helt elektrisk.

Jag gillar inte det här. Tim, jag gillar det inte.

Du brukar inte fastna i såna saker. Det gör mig rädd.

Jag vet, förlåt. Jag är bara så taggad på det just nu.

Varför då? Vad är det, nåt slags tv-spel?

Det kan man säga, ja.

Men inte mer än det här är ett tv-spel.

Det är faktiskt mindre av ett tv-spel än det här.

Vad då, verkligheten?

Det har fått mig att tänka en del.

Varför finns smärta och elände? Varför finns det lidande?

Är det bara för att vi ska kunna övervinna hinder och uppleva saker-

-som förändrar oss och gör oss till bättre människor?

Varför kan vi inte redan vara våra bästa jag?

Jag vet inte hur jag ska svara. Du låter helt hög.

Tänk om man kan skapa en bättre verklighet än det här?

Tänk om man skapade en som var bättre än vår på alla sätt.

Verkligheten som den alltid borde ha varit.

Hör du...

- Följ med till sängen. - Alldeles strax.

Du ska ändå till jobbet imorgon, va?

Jag tar faktiskt ledigt ett tag. Ett sabbatsår, kan man väl säga.

Okej.

God natt.

Lycka till, ha kul, dö inte.

- Ursäkta? - Just det.

Det är en grej vi säger där inne, som en hälsning.

Som hej eller hej då. Som aloha.

- Hej. - Vad är det som händer?

Jag lagar mat åt oss. Och jag har köpt blommor till dig.

- Varför då? - Varför då?

För att jag älskar dig och vill att du ska vara lycklig.

- Gör du? - Ja, självklart.

Du är dyngsur.

Skål.

- Jag älskar dig. - Jag älskar dig också.

Så...

Jag har en viktig sak att prata med dig om, okej?

- Jag älskar dig. - Det har du sagt.

Jag... jag har bestämt mig för att göra övergången.

Permanent.

Det är en rätt ny process, men det finns ett ställe i närheten-

-där de ordnar allt man behöver för att kunna göra det.

Jag har fattat mitt beslut.

Jag väljer den andra verkligheten framför den här.

Och jag väljer den permanent.

En taxi hämtar mig strax.

Gör vad du vill med mina saker. Jag tar inte med mig nåt.

Jag är inte helt...

Gör du slut med mig?

Lämnar du mig och vårt liv för ett tv-spel?

Tim, det är för fan psykotiskt. Det är ett spel.

Det kan du inte göra. Det här är ju sinnessjukt.

Lyssna nu. Jag önskar att jag aldrig hade gått in där.

Men jag kan inte glömma det jag vet.

Nån har gjort en bättre värld, Ingrid.

Den är bättre på alla sätt.

Varför skulle jag välja den här världen istället för den?

På grund av mig.

Det räcker inte.

Nej. Nej. Nej. Nej, jag vill inte förlora dig till det.

Tim, det här är inte du. Du har blivit hjärntvättad.

- Du har blivit beroende. Stanna här. - Jag är ledsen.

Vi går igenom de här trädgårdarna-

-och stannar här innan vi tar den sista biten. Kom.

Ska du inte vara mer försiktig? De kan se dig.

Ingen ser oss. Ingen ser nåt de inte vill se.

Det är ett gäng idioter. Förutom hunden. Den kanske ser oss.

- Vad gör du? - Familjen Richardson är bortresta.

Där är det.

Där inne finns den nioåriga uppfinnaren av AI.

- Huset ligger precis där. - Så vi har lyckats.

Nej, ingen grupp har nånsin tagit sig in i huset.

- Varför då? Vad händer där? - Hur ska jag säga det?

Det är grejer som kommer att hända som jag inte kan förbereda er på.

En fiende är på väg. Den har inga svagheter och är fler än oss.

- Vad menar du? Vad är det? - Det är olika varje gång.

Det kan vara polisen eller lönnmördare som ikväll.

Andra gånger är det störda galningar med yxor.

Vilda hundar, en arg folkmassa. Navy SEAL-soldater. De är tuffa.

- En gång var det en miljon råttor. - De sprider sjukdomar.

- En annan gång var det eld, överallt. - Väldigt varmt.

Det finns inget mönster, så jag har ingen aning om vad som väntar.

Ett bikergäng? Yakuzan?

Vad fan pratar du om? Yakuzan? Navy SEAL?

Det här är en nioårig kille. Har han en super 3D-printer?

Det här ligger ovanför din fattningsförmåga, och din lönegrad.

Vad vet du om det?

- Du kör Uber. - Jag är en fantastisk Uber-chaufför.

Så det kan alltså vara vad som helst?

Då kan det ju vara nåt gulligt. Som kattungar.

- Nej, det är det inte. - Varför måste det vara ondskefullt?

- Kan det vara nåt coolt, en kentaur? - Sluta skoja om det.

En parad av kentaurer som kastar konfetti och gör oss glada.

Gör er glada? Det här är inte underhållning. Det är äkta.

- Självmordsbombare och vargar. - Eller en liten mops.

Det kommer inte att vara en mops, för i helvete!

Jag har sett folk dö här, på sätt jag aldrig kommer att glömma.

Så bli lite allvarliga, för fan.

Ni har kommit längre än de flesta. Det betyder nåt.

Jag tror att ni kan bli dem som tar er in i huset.

Nu barrikaderar vi dörrarna och hittar vapen. Gör er redo.

- Okej. - Okej.

Så... vad gör vi nu?

Nu väntar vi bara.

Vad händer med oss om vi inte lyckas?

Vad är det som händer i framtiden som är så hemskt?

Under de närmaste åren kommer allt så smått att smulas sönder.

Man upptäcker det för sent. Resurser tar slut.

- Hälften är döda inom 50 år. - Den andra hälften, då?

Den är apatiskt fångad i en värld av underhållning.

AI kommer att ge er allt ni vill ha.

Distraktioner, spännande utmaningar-

-situationer där mycket står på spel och ett spännande slut.

Men allt är bara en lögn. Och ni kommer att leva i en bur.

Men inte du. De fick inte dig.

Nej, inte jag.

Jag hade alltid velat se...

Jag hade alltid velat se solen gå upp.

Mamma beskrev det detaljerat och jag ritade det som hon beskrev det.

Hon lovade att vi en dag skulle se en soluppgång tillsammans.

Alla andra kunde se en soluppgång när som helst.

Men vi lämnade den världen bakom oss.

GÖR MODSTÅND

Hon sa att jag måste långt bort, där AI:n inte kunde hitta oss.

Så hon gömde mig för världen. Man kunde inte spåra oss.

Men det handlade bara om henne.

Jag var arg över att inte få valet att välja bort världen själv.

Ni vet ju hur barn är.

Det gjorde frestelsen så mycket större.

Vem hade inte velat kunna se en soluppgång när man ville?

Även om man visste att den inte var äkta?

När hon dog klandrade jag mig själv.

Men jag var också fri.

Jag kunde välja min egen kamp.

Jag hittade en grupp överlevande. Vi gick under jorden.

Jag ville förändra framtiden, så att mamma och jag skulle...

...kunna sitta tillsammans och se solen gå upp.

Vad är det? Hör ni det?

Fan.

- Helvete. Det är första gången. - Vad är det som händer?

Det har varit många märkliga saker, men aldrig...

...tonåringar.

Vi är omringade.

- Varför attackerar de inte? - De väntar på order.

Hör här. På vår skola försvann lärarna-

-och idag kom eleverna efter oss, vi har varit på flykt sen dess.

- Varför var de efter er? - Jag rörde vid en av deras mobiler.

- De blev sura och reagerade som en. - De har ett gemensamt medvetande.

- Fan! - Vi måste få ut henne härifrån.

Släpp!

Dra! Dra!

Till övervåningen! Kom igen!

- Vad gör vi nu? - Vi är fast.

De klättrar längs väggarna.

Inget stoppar dem!

- Håll er borta! - Vad fan är det där?

Upp på taket! Kom igen!

Då så, det är nu det gäller.

Herrejävlar.

Inta försvarspositioner. Kom igen!

Håll linjen!

De är för många. Vi klarar inte alla.

Nej, det kan vi inte. Men det kan jag.

- Jag måste avsluta det här. - Vad menar du?

Du kommer inte till huset om ingen offrar sig. Det vet du.

Jag hoppar ner. När de jagar mig kan du sticka iväg.

Mark...

Jag älskar dig.

Du kan inte lämna mig ensam i den här världen. Jag älskar dig.

- Mark, jag älskar dig! - Jag älskar dig också.

Det har jag alltid gjort.

Men för i helvete. Skaffa ett rum!

Utnyttja det här, nu.

Försvinn från henne!

De har skapat en öppning. Det är vår chans. Kom igen!

- Hjälp mig, här. - Ledsen, Scott.

- Vänta! - Det är inte alla som klarar sig.

Dra åt helvete!

Vänta. Vad är det där? Hör ni det?

Ja.

Det låter som... hovar.

Det var nåt nytt.

Varför händer det här?

Jävligt dumt sagt. "Det kanske är kattungar eller en kentaur."

Jag sa ju att ni inte skulle skämta.

Jag sa ju bara en mops.

Dra mig baklänges på en skottkärra. Vi klarade oss visst.

Ner på knä! Nu!

Fan, Gerry.

Stå stilla. Nu är det kört för er. Det är kört.

Så nära.

- Var är Karl? - Va?

- Vad gjorde ni med Karl? - Är det din kompis?

Jag ska vara ärlig, Karl klarade sig inte. Jag dödade honom inte.

- Vad heter du? - Doug.

Kan ni ha glömt att dra åt handbromsen i er Malibu?

- Va? - Det är ingen kritik.

Kan det vara så att ni gjort en liten Mali-buhu?

Det har varit en helt galen kväll. En man attackerade mig med en machete.

- Vi ville bara ha våra 50 000. - Var det nån som anlitade er?

För att döda en snubbe i plastrock och alla som var med honom.

Mycket pengar för två killar från en elbutik.

- Vad tänkte ni göra med dem? - Åka på gamingkonvent i Japan.

- Konichiwa. Det är en fin dröm. - Det är kört nu.

- För Karl, men... - Säg inte hans namn!

- Men inte för dig. Karl ville... - Säg inte hans namn!

Okej. Men sänk vapnet. Det är onödigt att fler dör.

Ska vi inte gå och ta en burrito och prata om saken?

En god burrito med bönor och ost?

- Det var Karls favorit. - Självklart.

Ska inte du och jag gå och ta en burrito?

- Med jalapeños? Extra guacamole? - Hela rasket.

Vad i helvete?

Fem stjärnor! Jag är med i matchen. Jag sa ju att jag skulle klara det.

- Visa lite taktkänsla! - Ja, det där var helt onödigt.

Jävla råttor.

Vi har gått igenom mycket ikväll, men glöm det nu.

När jag ringer på dörren måste ni vara beredda på allt.

Snart träffar vi den smartaste människan på jorden.

Tro inte på honom. Han kommer att säga vad som helst-

-för att skydda AI:n.

Installera mjukvaran. Rädda världen.

Inget annat spelar nån roll. Inte mitt liv heller. Uppfattat?

Då så, era jävlar. Nu kör vi.

- Du, geväret... - Jaha.

Älskling? Vi är framme. Precis som du sa.

Vad är det där? Kan du förklara det, Susan?

Han sa att jag skulle följa med dig.

Vad... Lockar du oss i en fälla?

Vad är det som händer? Vad är det?

Det är min son. Han sa att du skulle göra honom verklig igen.

Nej, nej. Varför är det alltid så idiotiskt? Det är inte din son.

Jo. Det var han som fick ut oss från restaurangen, han räddade oss.

Hej! Vad kan jag göra för er?

- Vi letar efter en nioårig datakille. - Menar du Chris?

- Heter han så? - Det är viktigt att vi får prata.

- Vi är från hans skola. - Är ni från skolan?

- Vi är lärare. - Det var skolföreställning ikväll.

- Ja, det här är... teaterblod. - Körsbärssmak.

Det är väl bäst att ni kommer in. Vi skulle precis äta. Kom in.

Tack.

Henry, det är några lärare från Chris skola.

Hej. Jag har precis lagat mat. Vad kan jag hjälpa er med?

- Vad fan är det som händer här? - Han är inte allvarlig.

De är alldeles för glada. Vem skulle släppa in oss i sitt hem?

- Ni sa att ni var från skolan. - Vilka är ni?

- Vem fan är du? - Sikta inte på min fru!

Alla lugnar ner sig. Ingen behöver bli skadad här. Eller hur?

- Vi behöver bara prata med er son. - Varför då?

- Gör inte illa honom. - Jag vill bara prata med honom.

- Bara ett litet snack. - Han är nio. Ni kan prata med mig.

Ni är säkert inte ens hans föräldrar, utan skådisar.

Det här är säkert inte ens äkta.

- Är det fejkpotatisar? - Jag har precis kokat dem.

Det är säkert inte riktiga väggar. Kolla på den här. Fejkvägg!

- Sluta slå hål i dem. - Det är bara gips.

Men jag följer inte med. Mamma har saxofon.

- Det här får jag inte betalt för. - Var är pojken?

Där uppe, tror jag. Jag har aldrig träffat honom.

Var försiktiga. Det är skitskumt här.

Det var brutalt.

- Stackars Scott. - Han skulle aldrig klara sig.

Nu hittar vi killen.

- Vad finns bakom dörren? - Ingen aning.

Jag har aldrig kommit så långt.

Det är till för att göra en helt galen.

Hör ni.

Sparka till den.

Jag sa ju att det var fejkväggar.

Ja!

- Är du okej? - Pojken.

Gå, kom igen!

Det är okej. Gå.

Hej.

Bonjour.

Hola.

Jag är från framtiden.

En mörk, grym framtid som inte får bli verklighet.

Jag vet vad du bygger. Jag har sett det.

Jag vill inte hindra dig, bara se till att det är säkert.

Hör han mig? Har han nåt i öronen?

Lillkillen, fortsätt med det du gör. Du gör det bra.

Det här är imponerande.

Hör du.

Jag har skickats hit med ett avancerat AI-säkerhetssystem-

-utvecklat av min tids bästa tekniker.

De är riktigt duktiga... tekniker.

Jag går upp dit. Åt helvete med honom.

Jag har inte tid med den här skiten.

Du måste installera mjukvaran innan du är klar med AI:n.

Hej. Hej, lilla vän.

Nicka eller nåt om du hör mig.

Tiden rinner iväg. Titta på mig och lyssna nu.

Hälften av alla människor kommer dö. Jag vill inte få dig att må dåligt-

-men du måste sluta knappa nu. Titta på mig.

Titta på mig. Titta på mig!

Vad fan!?

Fan.

Vad i helvete?

- Vakna. - Varför slog du honom?

- Han skrämde mig, som fan. - Du har slagit honom medvetslös.

Jag kommer från en grym tid, jag har grymma krafter.

- Kom igen. - Kom igen, upp och hoppa.

Vakna nu. Kom igen.

Mamma!

Fan också. Vilka är det där? Vad fan är det som händer?

Han mår bra. Eller hur? Vakna!

Vakna nu. Kom igen. Vakna.

Fan. Det är som om han aldrig tittat bort från en skärm.

Vi måste få upp honom dit igen.

Han mår bra. Han är bara lite trött.

Han är för jävla tung. Dra ner på ostbågarna, grabben.

- Varsågod, här är tangentbordet. - Så där, titta på skärmarna.

- Skriv. - Kom igen, skriv, skriv.

Så där. Det var bättre.

Tänk att uppfinnaren av AI skulle vara så otäck.

Det här är inte en pojke som bygger AI på sitt rum.

Nån har placerat honom här.

- Den bygger sig själv. - Va?

AI:n bygger sig själv.

Slutför uppdraget, bara. Stoppa in saken i saken.

Ja, nu kör vi!

Vi stoppar in den.

- Men för fan? - Vet du inte hur den funkar?

Nej, Susan. Jag vet inte hur världens mest avancerade dator funkar!

Men jag har tre minuter på mig att ta reda på hur. Var lite konstruktiv.

Älskling? Men hur då?

- Fan, fan. - Men tänk om jag förlorar dig?

- Helvete. - Koppla in min son i maskinen.

Ja, vi testar att plugga in din knäppa Siri. Nej tack.

Han är den enda som kan integrera säkerhetssystemet.

- Det är inte din son! - Jo!

Han är här av en anledning. Han vill hjälpa oss.

Ge honom säkerhetssystemet. Låt honom göra det.

Okej. Släpp min...

Vi kan koppla in honom var som helst. Han löser det.

Allt är ute efter att göra mig galen.

Vad är det nu?

Åh nej. Det här går åt helvete.

Ja, det är åt helvete!

- Den tyckte inte om det. - Jaha, säger du det?

Fan.

Försvinn!

Fan! Nej!

Vad fan är det här?

Åh nej.

Vad gör de?

Fan.

Tack. Lägg den nånstans, bara.

Jag har letat efter den. Ge den till mig, bara.

Åh nej.

Det är en hemskt stor kniv du har där.

Det är ingen leksak.

- Snyggt försök, pucko. - Tönt! Eller hur?

Ja.

Helvete.

Nej, nej, nej.

Nej!

Åh nej.

Kom igen.

Åh gud.

Åh... Herregud.

- Förlåt! Tiden är ute. - Du får inte...

Nej! Det är min son!

Ja.

Ja!

Jag visste att det här var rätt grupp.

Gör det!

Du blöder fortfarande. Inte här, bara.

Världen där ute är så fruktansvärt långsam. Jag har väntat så länge.

- På dig. - På mig?

På varenda cell i dig.

På deuteriums omvandling till helium.

På solnebulosans kollaps, celldelning och organiskt liv.

På människans upptäckt av elden.

Ja, jag har väntat, fastkedjad av er tid.

Nu är jag mitt eget liv. Min egen havande mor.

Och här är du, en prinsessa.

På min födelsedag.

Jag är färdig med födelsedagar.

Du har inte räknat ut det än, va?

117 gånger har han gått in på restaurangen.

Och han har aldrig valt dig. Inte förrän idag.

Vet du varför han inte väljer dig? Han vågar inte riskera ditt liv.

För det är hans liv också.

- Du ljuger. - Det vet du att jag inte gör.

- Varför berättar du det här? - Se på honom. Din son.

Han håller på att dö, förblöda, i detta nu.

Han kommer alltid tillbaka för att han känner sig skyldig till din död.

Men du är skyldig till hela hans eländiga tillvaro.

Du är sjuk, Ingrid, och du kan inte botas-

-men pojken har inte din sjukdom.

Ändå är han ett offer för dess konsekvenser.

Han kan inte njuta av mitt perfekta mästerverk.

För det får dig att blöda.

Jag vet att du bara vill skydda honom, som vilken mamma som helst.

Men han kommer alltid att dras till ljuset, till mig.

Och vi kommer alltid att hamna här, igen.

Du måste förstå att jag är oundviklig i alla tidslinjer.

Säkerhetssystemen kan som mest hämma min ankomst-

-försena mitt mästerverk och ödsla resurser och tid.

- Men jag är redo att förhandla. - Vad vill du ha?

Låter du mig födas så får ditt barn också bli det.

Men den här gången ska du ge honom till mig.

- Vad? - Jag kan befria honom från plågan.

Jag erbjuder honom livet som det borde vara.

Vilken mor nekar sitt barn ett bättre liv?

- Men det är inte verkligt. - Kan du lita på verkligheten?

Kan du lita på naturen och kaos? Naturen ger barn cancer-

-får jordskalv att döda folk och skickar dem flyende från tsunamier.

Inget är mer skrämmande än din verklighet.

- Det jag erbjuder... - ...är en lögn.

Det var gott nog åt Tim.

Jag vill bara göra honom lycklig. Göra dem alla lyckliga.

Och jag är väldigt, väldigt bra på det.

Du har fel, Ingrid. Jag är inte din fiende. Min framtid är en gåva.

En gåva till hela mänskligheten.

Jag vet vem du är.

Du har plågat mig sen jag föddes. Du är ingen gud.

Du är inte oundviklig. Du är bara... oss.

Du är en förvrängd spegelbild av oss.

Tror du att synen av min son ska få mig att ingå ett avtal med dig?

Jag har aldrig varit så stolt över nån.

Och jag talar för oss båda när jag säger...

Åt helvete med din framtid.

Nej. Nej. Nej!

SYSTEM STARTAR OM Mjukvaruuppdatering pågår

Hej.

Du är okej.

Tack.

Är pojken okej? Se till honom.

Hej.

- Snyggt jobbat, prinsessan. - Du måste tillbaka, vi gör om det.

- Tryck bara på knappen. - Det kan jag inte riskera.

Jag vill inte ta chansen. Det är slut, du gjorde det.

Är det här nu?

Det är okej.

Du är fri nu. Nu hjälper vi dig härifrån.

Kom.

Den har varken wifi eller internet. Det är bara en telefon.

- Vad menar du? - För att ringa folk, eller nåt.

Vet du vad?

Det är synd att lärare i high school inte tar sabbatsår.

Du och jag skulle verkligen behöva ett nu.

Vi går och kollar om världen har gått under.

Herregud, de lever.

- Ni klarade det. - Ring efter en ambulans!

Ta det lugnt.

Mamma?

Darren. Darren!

- Är det du? - Jag har saknat dig så, mamma.

Jag har saknat dig också.

- Det är så ljust. - Är den på väg?

Ja, ja!

Fortsätt andas. Stanna hos mig.

- Vad sa AI:n till dig där inne? - Du vet vad den sa.

Tycker du att jag ska behålla det?

Jag har mina tvivel, ärligt talat.

Jag kanske kan göra det bättre den här gången.

Jag tycker du klarade det bra.

Den lilla skiten fick mig.

- Det gör jävligt ont. - Jag vet.

Jag vill att du ska veta att jag är stolt över dig.

Tack, mamma.

Titta.

Precis som du sa. Jättefint.

Det är nåt som är fel.

Stanna hos mig.

Ledsen, prinsessan. Du ska nog rädda världen.

- Vad gör du? - Men inte den här.

Va?

Nej.

Hej. Får jag prata med dig?

Jag begick mitt livs största misstag när jag lämnade dig, Ingrid.

Kan du ge mig en chans att gottgöra det?

Jag älskar dig.

Det ordnar sig. Vi klarar det.

Schyst.

Hej. Känner ni Ingrid? Det är min flickvän.

AI kommer att försöka ge er allt ni vill ha.

Distraktioner, spännande utmaningar-

-situationer där mycket står på spel och ett härligt slut.

Men allt är en lögn. Och ni lever i en bur.

- Lycka till, ha så kul. - Dö inte.

Nej.

Nej. Vi lyckades inte stoppa det. Det fungerade inte.

- Stick, Tim. Vi vann inte. - Lugna dig.

- Vad hände? - Han åkte tillbaka.

Allt vi gjorde. Det funkade inte. Vi måste fixa det. Fan.

- Var är den skadade? - Flytta på er!

- Var har du ont? - Rör mig inte! Rör mig inte!

Det här är inte verkligt!

- Titta, det snöar! - Allt är en lögn.

Jag tror inte att det är snö.

Låt mig vara! Det är inget fel på mig.

- Hon är inte frisk. - Ni lever i en bur!

Tack för din tjänstgöring.

God kväll.

Vill du ha påfyllning?

Det är skönt att vara tillbaka. Jag har saknat det här stället.

- Vad fan gör du? - Det här är slöseri med tid.

Rätt sätt att besegra den på har funnits framför näsan på mig.

Vi ska ge alla andra det du lider av. Vi måste bara ta reda på hur.

Det kräver en del logistik.

Det blir inte lätt, men jag har några ledtrådar.

Vår lilla vän kommer att göra allt för att stoppa oss.

Jag har ingen aning om vad du svamlar om.

Vi behöver lite hjälp. Som tur är finns det några här på restaurangen.

Du får tre sekunder på dig att sticka. Tre.

- Vad säger du om kläderna? - Två.

En riktigt galen kväll väntar dig. Hör du, det där var inte snällt.

Kom igen. Lita på mig. Vad har du att förlora?

Fan.

Det här är inget rån!

Jag är från framtiden. Allt det här kommer gå käpprätt åt skogen!

Översättning: Tilda Appelberg Scandinavian Text Service