All language subtitles for Victoria S03E03.sv

Till ordningen!

I frågan om Lajos Kossuth i Ungern.

Vem är den österrikiska
monarkins plågoande?

Nu söker han asyl i Storbritannien.

Herr talman,
gemene man ser Kossuth som en hjälte–

–en katt bland de darrande duvorna
i de kungliga familjerna i Europa.

Till ordningen!

Herr Kossuth, jag är Storbritanniens
utrikesminister. Välkommen.

De här duvorna fruktar samtalet.
De är alla skakade.

Vissa av dem har flytt ur sina bon.

Vi tycks klara oss bra utan dem.

Och börja!

Visa ingen nåd, prinsessan!

Det är spanska självständighets–
kriget, men vilket slag?

Fuentes de Oñoro.

–Bertie är hertigen av Wellington.
–Givetvis.

Förutom träningen är det även
en dramatisering av en militär seger.

Hans historiska kunskap vidgas.

Jag hade velat spela en roll.

Ers majestät.

Väl kämpat, sir.

Kossuth mottogs med "hänförelse".
Palmerston kallade honom en vän.

–Palmerston måste hållas i styr.
–Det vore enklare på plats.

Vi ska visa solidaritet med kungahus,
inte ge fristad åt deras fiender.

Jag skriver till kejsaren
om att du inte tog beslutet.

För att jag inte var där.

Jag fuskade inte!
Det gjorde du! Här får du!

Bertie!

Var nådig i segern!

Gudars skymning!

Jag tog inte tjänst vid hovet för att
trampa runt och trumma i trädgården.

Begär avsked då.

Så här.

Drottningen kommer att bli sårad
av lord Palmerstons ord.

–Han är en usling.
–Oförbätterlig.

Jag undrar hur länge vi blir här.
Ers höghet måste sakna hemmets ro.

Mitt enda hem för närvarande
är hos min syster–

–och om hon väljer att bo på en ö
må det vara så.

Men jag hade önskat havsutsikt.

–Mitt rum har det. Ska vi byta?
–Så vänligt.

Men ni ska säkert
återvända hem snart.

Er make måste längta efter er.

Vet ni vad han har gjort?

Han skickade vår son
på internatskola. Barnet är sex år.

Det är bättre att vara här.

Bertie svarar inte på någonting.
Hur ska jag lära en pojke som...?

Är din spion i London viktigare?
Vad säger han? Hejas Palmerston på?

Albert,
det här är från kocken Francatelli.

–Han har begärt avsked.
–Han blir ersatt. Det är trivialt.

Drina, om du tillåter. När vi...

–Visste du något om det, Skerrett?
–Nej, ers höghet.

–Jag trodde inte att du skulle.
–Mrs Francatelli, jag gjorde det.

–Blev det världens undergång?
–Mer eller mindre.

De har grälat i veckor.

Din tur nu, älskling.

Gör det.

–Personal är inget du ska bry dig om.
–Ska? Ska?

Det är oviktigt.
Det viktiga här är barnen.

Här blir de sysselsatta. Bristen på
sysselsättning förgör aristokratin.

Om våra barn ska bli av värde är det
vår plikt att göra dem till de bästa.

Jag utformade huset så
att barnen skulle enastående.

Palmerston har bjudit in Kossuth
på middag på sin klubb.

Jag kan inte tolerera det.

Han ljög om chartisterna och nu
svassar han runt och kallar mig feg.

–Albert, jag måste åter till London.
–Nej.

Nej, Victoria.

Då måste London komma till mig.

Utan tåget, Henry, om möjligt.

Gentlemän, premiärministern och jag
behöver tala enskilt.

Tack ska ni ha.

–Kan vi utforska grottan, pappa?
–Gå före.

Vi måste göra det mesta
av det prinsen kallar behagligheter.

Hur obehagliga de än kan tyckas.

Det kommer att gå bra, ers majestät.

Tror du att det är möjligt
att andas under vattnet?

Jag vet faktiskt inte.

Fiskarna gör det.

Ers majestät!

Sir!

Drina!

Jag tror att vi har slagit fast att
Englands drottning inte är en fisk.

Vi kom genast
då det uppenbarligen är allvarligt.

Hur kan vi stå till tjänst,
ers majestät?

Det här rummet är mycket...gemytligt.

–Jag utformade det.
–Det märks.

Lord John, angående Kossuth. Vi ska
inte reta den österrikiska monarkin.

Jag tilltalar premiärministern.

Mottagningen av Kossuth får landet
att verka falskt och svagt.

–Med all respekt...
–Där finns ingen respekt.

Att säga "med respekt"
betyder inte att den finns.

Har en regeringsmedlem
bjudit Kossuth på middag?

Kan jag få tala?

Är ni inte upptagen med
kungamördande anarkister?

Lajos Kossuth är ingetdera.

Han såg sitt folk beskattas till döds
av en rovgirig tyrann.

Som min minister ska ni dra tillbaka
middagsinbjudan till Kossuth.

Ni ska avvisa honom från mitt land.

Och ni ska skriva till Europas
regenter och intyga vår lojalitet.

Är det något ni inte förstår?

Ers majestät är glasklar.

Ursäkta mig om jag är rättfram–

–men är det rätt
att ni delar min syn på Palmerston?

Han är en skrytsam pajas.

Han får hellre orsaka irritation
i regeringen–

–än ansluta sig till oppositionen
och hetsa en mobb mot mig.

Ni stannar väl en dag eller två?

–Ni har ju rest så långt.
–Mycket vänligt. Tack, sir.

Jag vill byta rum
med prinsessan Feodora.

Hon önskar havsutsikt.
Kan du ordna det?

Självklart, ers nåd. Fast...

Havet är vackert att beskåda.

Det enda jag vill se är min son.

Jag beklagar att ni måste
vara åtskilda. Det måste vara...

Förlåt mig, jag...

Premiärministern och utrikesministern
är här, ers nåd.

Lord Palmerston har kommit.

Joseph, inte sant?

–Noll gånger två?
–Två.

Nej, noll har inget värde.

–Tänk dig två och noll på papperet.
–20.

Albert...stämmer det
att du har bjudit in...?

Den här pojkens vägran
att lära sig är befängd.

Han kan faktiskt höra dig.

Var är er make, hertiginna?

–Mannen ni är gift med.
–Han är i London.

Förträffligt.

Det är chockerande
att ni finner det vara förträffligt.

Chockerande. Ytterligt chockerande.

Men även förträffligt.

Henry.

–Hur är det med lady Palmerston?
–Som alltid.

I kontroll. Fullt med planer.
Vänligt av er att fråga.

–Lord Palmerston. Vill ni ta plats?
–Ers höghet.

Nu när jag har er inom räckhåll...

Antog ni att jag inte
skulle bli förolämpad–

–av att höra mig bli avfärdad
som en duva?

Jag antog det inte, ers höghet.

Tro mig, jag trodde inte
att ni skulle höra min analogi.

När statsmän ber om att bli trodda
betvivlar jag orden.

Jag bad inte. Jag försökte bara få
parlamentets uppmärksamhet.

–Ni spelade för galleriet.
–Något vi alla uppskattar.

Jag läste i tidningen att de tyska
staterna ni anses vara säkra.

Jag tänkte att det särskilt
kunde intressera ers höghet.

Det är strålande nyheter.

Albert, vi måste planera därefter.

Drina, har jag tillåtelse
att dra mig tillbaka?

Jag förstår inte.
Du måste längta efter din familj.

Det finns så mycket hat i Langenburg.

Och jag har förstås
nära blodsband till en drottning.

Om jag återvände skulle mitt liv...
och mina barns liv...

...vara i stor fara.

Det säger min egen make.

–Är det er uppfattning?
–Jag vet inte.

Men jag har informatörer i staden
och ska förhöra mig.

Jag gör allt för att hjälpa
en prinsessa.

Den här mattan är mycket livlig.

Tror ni att prinsen formgav den med?

Det var omtänksamt av er
att erbjuda er hjälp. Tack.

Omtänksamt är ett ord för det.

Mina informatörer i Langenburg
rapporterade bara häromdagen.

De sa med bestämdhet att ni
kan återvända tryggt, vilket ni vet.

–Jag är syster...
–Ers höghet.

De oliktänkande är ointresserade
av er. Ni vill bara stanna i England.

Vad för knep använder ni mot mig?

Vad för knep använder ni mot henne?

–Jag vet att du inte tycker om huset.
–Jag älskar ditt hus.

Jag älskar dig och barnen
du har välsignat mig med, men...

Landets problem försvinner inte för
att jag inte ser dem genom fönstret.

–Vad då?
–Jag sa inget.

Du tänkte göra det.

–Du utstrålar surmulet ogillande.
–Det är inte ogillande. Jag är rädd.

Du visade auktoritet för Palmerston.
Han var foglig, men om han lyder...

Hans problem är att han är förälskad
i dem som är förälskade i honom.

Det är det jag fruktar –
att det även kan gälla dig.

Att ditt hjärta åtrår smicker.

–Åtrår smicker?
–Därför trivs du inte här.

Du blir berövad det.

Ers höghet, god kväll.
Det här är ett enkelt missförstånd.

Jag tror att det är ganska glasklart.

–Mr Penge.
–Vad är det där i din peruk?

Sand.

Ser du det här? Det är mycket mindre
än så här mellan ditt arbete här–

–och att du åker ut härifrån
utan några vitsord.

–"Si! Vi skall icke...svika."
–Nej, nej.

"Svikta", tror jag. Försök igen.

Vi sitter här tills du kan det.

Det ser ut som "svika".

Hur kan en bokstav se ut om två?

–"Vi skall icke svika?" Det är dumt.
–Du är dum.

Bertie, koncentrera dig.

Det är orättvist.
Bokstäverna rör sig. De simmar runt.

–Så gör inte en blivande kung.
–Varför kan vi inte gräva?

Spadar har sin tid
och böckerna har sina.

Försök igen nu.

"Si! Vi skall icke..."

Vi glömmer inte att vi är på en ö.

–Är ni intresserad av prydnadskonst?
–Jag samlar på prydnader.

Det är min enda last och hemlighet.

Det finns inga hemligheter för Gud.
Han ser alla våra försyndelser.

Hon låter oss betala för dem.

–Jag undrar vad priset blir för min?
–Jag vill inte åter till Langenburg.

Se till att jag slipper det.
Det vore klokt.

Drottningen och hennes make
avskyr er.

Den antipatin skulle växa
om de fick vetskap om igår kväll.

Sura inte. Det klär er inte.

Kan vi tala
utan att du mister humöret?

Här är perfekt
för att Bertie ska lära sig.

–Det är din ursäkt för att stanna.
–Är Kossuth din ursäkt för att åka?

Det med Bertie är för framtiden. Vi
kan inte bara tanklöst leva i nuet.

Är det tanklöst att anse
att folkets respekt är värdefull?

Spelar det någon roll om han kan böja
verb? Får han någon tron att ärva?

–Hur vågar du se det som högfärd?
–Tronen är säkrad, Victoria.

Ja, men för tillfället obesatt!

Ers höghet.

Jag ville se er entledigad.
Lord John avrådde ifrån det.

Lägg fram era argument om Kossuth.

Det är önskvärt...att omvärlden ser
att vi inte är rädd för honom.

Låt honom säga sitt och
när han har roat oss tillräckligt–

–skickar vi honom till någon annan.

Spåren efter hans besök försvinner–

–medan ers majestät–

–med rätta får beröm för sin tolerans
och vilja att låta folket tala fritt.

Ni är den enda konstitutionella
monarken i Europa–

–och att ni har förstått det
står då klart för alla.

Det är inte fel
att ha folket på sin sida.

Det är förbryllande
att höra er lovorda mig.

Inte er, ers höghet. Storbritannien.

Vilken dag som helst–

–har du exakt 20 minuter av frihet.

–Jag tycker att vi använde dem väl.
–Resten av tiden...

–Morsdag är jag ledig.
–Du rusar iväg.

Om den där klockan ringer
rusar du iväg även då, eller hur?

Älskling...

–Det är rätt tid. Hon har fått barn.
–Hon visste vad jag hade gjort.

Hon bortsåg från allt det.

Hon gav mig ett nytt liv.

Nu erbjuder jag dig ett nytt liv.

Sophie Monmouth är förbjudet område.

Hon får inte utnyttjas
för dina amorösa komplikationer.

Jag ber om det med minnet
av våra komplikationer.

Hon suktar efter något du inte kan
ge henne. Det vore grymt, Henry.

Jag drar tillbaka mitt artilleri.

Det är i sanning den överlägset
mest vulgära byggnad jag har sett.

–Den är inkongruent.
–Det är den minsta av synderna.

Och era synder, ers nåd?

Vilken oroväckande fråga.

–Jag måste tyvärr skynda vidare.
–Träffas vi senare?

–I vilket syfte, hertiginna?
–I syfte att befästa vår bekantskap.

Vår bekantskap är tillräckligt
befäst. Håller ni inte med?

Hör på. Allt jag kan erbjuda
är nöje och tidsfördriv.

Det är inte vad ni behöver.

Det ni behöver
är inte jag fri att ge er.

Jag är hemskt ledsen.

Ur vägen!

Dumma tårar.

Varför söker jag tröst
där den inte finns?

Var snäll och säg något.

Ers nåd, jag...

Lyssna.

Kan ni höra vågorna
slå upp på stranden?

Det skrämmer mig lite – havet.

Det får mig att känna mig vid liv.

Den nya österrikiska kejsaren har
sänt ambassadörer till alla utom oss.

–Mig.
–Leopold sa att vi var en belastning.

Kossuth måste bli utvisad.

Jag har ändrat mig.

Jag har samtyckt till att ära honom
med en middag. Palmerston presiderar.

Lika som bär.

Han har sagt att du får folkets
kärlek och hans ord värmer som en...

...kappa.

–Skerrett?
–Jag ber om ursäkt, ers majestät.

Mår du bra?

Vad är det? Berätta.

Har du haft sönder något?
Du vet att jag inte blir arg.

Jag önskar lämna er tjänst.

På grund av mitt giftermål.

–Giftermål?
–Med mr Francatelli.

Jag önskade inte
hålla det hemligt för er. Jag bara...

Jag kunde bara inte.

Det är dags...

...för mig att sluta.

Jag är hemskt ledsen.

Hur kan "une vache"
översättas som "en hammare"?

Hur mjölkar man en hammare?

Inte fan vet jag!

–Ja, gå till ditt rum. Jag kommer.
–Snälla, gör inte det.

–Snälla...
–Plåga inte mitt barn.

Victoria, jag har aldrig gjort det.
Men han måste få klart för sig...

Det står klart hur lite
du värderar hans försök.

–Victoria, du beter dig olämpligt.
–Kommentera det enskilt.

Om du måste göra det inför hovet
ska du tilltala mig med respekt.

Om ni förtjänade respekt...
ers majestät...

...skulle jag göra det.

Allvarligt talat,
det är fullt förståeligt.

Vinet var inte bra.

Får jag tala rent ut?

Albert är en god man.

Men det har noterats
att han hämmar dig.

Noterats av vem?
Vem säger något sådant?

Oviktiga personer.
Dumma skvallrande kvinnor.

Jag önskar bara tjäna dig, Drina.

Men om jag hör något som försvagar
din auktoritet, måste jag säga det.

Jag säger inte mer.

Hugg huvudet av mig nu.

–Jag vet att du finner mig otrevlig.
–Feo...

Hur kan du säga så?

Hon är naturligtvis upprörd.

Det är outhärdligt att tvingas bort
från London. Jag inser det.

Får jag tala rent ut?

Det finns ett enkelt test på om
en man har gift sig med rätt kvinna.

Mannen måste fråga sig om hustrun
lyfter eller förminskar honom.

Är han mer eller mindre man
genom henne?

Äktenskapet med Victoria
har utan tvekan lyft mig.

Det fortsätter göra det.

Jag är oändligt mycket mer man.

Bra. Då är allt gott.
Det här kommer att lägga sig.

Min syster är lite svår
för närvarande.

Det är en börda på kvinnors humör.

Många födslar...gör kvinnor dumma.

Antyder ni att Victorias mentala
hälsa avgörs av att vi inte får...

–...fler barn?
–Nej! Självklart inte!

Det här är något strikt temporärt.

Inte alls som hennes farfar.

–Var det allt, ers majestät?
–Tydligen.

Vad är det för dag idag? Påminn mig.

Söndag, mr Penge. Söndag.

Och vad gör vi söndagsmorgnar
var vi än råkar vara?

–Vi går i kyrkan, förbannade hedning!
–Ja, mr Penge.

Du är inte på Chatsworth nu.

Tala inte när jag skriker åt dig!

Var höll du hus?

–Och badade, mr Penge.
–Badade?

I havet.

Känner du lukten?

Det är det kokta fläsket...
som verkligen är stekt nu.

Var är...? Jag vet inte hans namn.
Den stora killen.

Joseph, ers nåd.
Han har blivit avskedad.

–Vad då för?
–Han smet från kyrkobesöket.

–K!
–Bra.

–S!
–Bra.

–V!
–Nej, lite större än ett V.

–W!
–W är...rätt.

–Ger ni er av?
–Det gör vi, sir.

Trevlig middag med Kossuth.

Jag ska göra mitt bästa, sir.
Det är drottningens order.

Ni åker väl inte utan att ta farväl?

–Det franska sättet.
–Gud bevare mig, ers höghet.

Intressant nog säger fransmännen
"som en engelsman".

–Ni har lärt er något på posten.
–Verkligen. Jag har lärt mig mer.

När drottningen säger åt mig att göra
något har hon nog goda skäl.

–Betvivlade ni det?
–Ja, liksom ni tvivlade på mig.

Vi ses i London, lord Palmerston.

Jag hoppas det, ers höghet.
Och att det inte dröjer.

–De ovälkomna gästerna har åkt.
–Albert.

Nystart.

Jag återvänder till London.

Du kan stanna här om du så önskar.

Ja. Perfekt. Tack. Den kan bäras ut.

Jag söker intendenten.

Mr Penge.

–Kan jag hjälpa er, ers nåd?
–Ni lär ha avskedat en Joseph.

–Ja, han fallerade.
–Han gjorde något åt mig.

Ett ärende. En banal sak.
Men jag bär skulden och inte han.

–Vad var det han hette?
–Joseph, ers nåd.

Jag finner det orätt
att den här Joseph ska straffas.

–Ja, ers nåd.
–Bra.

Det var det hela.

Har man sett...

Gentlemän och gäster.

Vi har äran att välkomna
herr Kossuth från Ungern–

–som ska tala till oss om demokrati.

–Sir.
–Utrikesminister, tack.

"Under ett händelserikt liv"–

–"har jag lärt mig att inte alla
demokratier är lika demokratiska."

"Jag sätter en stor ära i
att hålla på mina principer."

"Och även om jag hämtar inspiration
i en befogad kamp..."

Folket väntar på sin drottning...
och hon väntar på att bli dyrkad.

En vecka till.

–Du kommer att sakna det.
–Ja.

Det betyder inte
att det här inte är det rätta.

Vad fan håller du på med?

Jag tröstar min hustru...mr Penge.

Vad gör ni?

Albert?

Albert? Öppna, älskling.

Snälla, Albert.