Original subtitles

Tänk efter. Det är ganska enkelt. En utväxling.

- Er överste mot missilnycklarna. - Jag vill höra att han lever.

- McAllister, gör inte upp. - Där har du beviset.

- Alexander Coltrane mot nyckeln. - Nej!

Pavel vill byta.

- Chefen mot paketet. - Nej! Det är inte uppdraget.

Ska vi ge Pavel avfyrningsnycklar?

Inte uppdraget? Och det säger soldaten som jagade Laoshu?

- Du är inte med i teamet. - En formalitet. Vi överger ingen.

Coltrane övergav ju dig.

Rysk militär är på väg för att hämta nycklarna. Vi samarbetar.

Okej, vi retar upp några ryssar. Jag kan inte bry mig mindre.

- Ta inte illa upp. - Jag håller med. Det är värt risken.

Klart att du säger så. Noll förberedelser, ingen rekning...

Jag bad inte om din åsikt.

Jag är gruppledare. Det är mitt beslut.

Vi ska rädda chefen, till varje pris.

Ni är generallöjtnant. Ni kommer inte med åtalspunkter.

Nej, jag kom hit för att döda dig.

Ny identitet.

En nystart.

Pavel Kuragin.

Vi behöver ett trubbigt verktyg för att väcka Ryssland igen.

Du blir förflyttad till Alfagruppen, men ansvarar bara inför mig.

En hemlig agent med egen agenda.

Välkommen till Kingfisher, soldat.

- Pavel Kuragin. - Katrina. Katrina Zarkova.

Knullade du henne?

Det betyder ändå inget.

Direktorat A-träning: Bygg upp en känslomässig eller sexuell relation.

Inga känslor.

- Jag har en teori om såna som du. - Det är klart.

Bortom ideologin och rättfärdigandet försöker ni bara imponera på nån.

En frånvarande far, en hård mor, bror...

...en älskad...

Bekräfta överinsyn.

Ett flertal in- och utgångar.

Flera våningar. Det är civila överallt.

Uppfattat. Var på er vakt.

- Är du i position, Novin? - Ja.

Jag har uppsikt över utsidan, men därinne famlar vi i mörker.

Jag ser Pavel. Ryggen mot din klockan tolv.

Min favoritryss. Var är Coltrane?

Låt Katrina visa mig paketet.

- Bravo 3. - Dålig idé.

Ingen fara. Jag fixar det.

Ja, tills vi inser att du har jobbat för Pavel.

- Jag målar upp olika scenarion. - Där jag alltid förråder alla.

Artem.

Jag ser Zero Alfa.

Varför är avfyrningsnycklarna så viktiga?

Du har alltid velat ha svar.

Coltrane.

Det borde ha varit du och jag.

Eventuella fiender löper samman...

Vi är omringade! Det är en fälla!

Mustafa!

Helvete!

- På väg mot exfiltrering. - Hämtar.

Backa, backa!

Vägen är blockerad, jag kör runt!

Är ni oskadd? Jag tror att Novin sköt er.

Jag förbjöd dig att göra upp!

Kan det vänta? Wyatt jagar Kuragin.

Följ efter honom då. Nedhållande eld.

- Stick. - Sticker!

Jag har väntat på den här dagen...

...ända sen du sköt mig.

320 Providence Avenue, South Carolina. Eller hur?

Va? Vad sa du?

Det är ett fint hus. Ett väldigt fint liv.

Om du låter mig gå lovar jag att inget ska hända din fru.

Om du så mycket som rör henne...

Om du skjuter är det över.

Det här är din enda chans.

Wyatt.

- Radion fungerar igen. - Han säger att han ska ta Madison.

Okej. Han säger mycket.

Paketet är säkrat.

- Är du vid mötesplatsen? - Nej, jag stack.

Det var inte dina order!

Det var värt risken för att stoppa deras exfiltrering.

Kom ihåg, Sam - jag gav dig en chans.

Gick du med på sergeant McAllisters beslut att fullfölja utväxlingen?

Nej, sir. Jag var emot det. Jag är ledsen.

Uppdraget var viktigare.

Jag är även ledsen för att jag sköt er i axeln...

Var inte det. Du är befordrad till gruppledare och sergeant.

Vänta nu! Vi fick Pavel och nycklarna.

Ni gick in oförberedda!

Ni tog en enorm risk som kunde ha fått svåra följder!

- Vi räddade även ert liv. - Och trotsade en order!

Var glad att du är kvar.

Sergeant. Det kan behövas ryska. Det blir en vansklig förhandling.

Tack, kukskalle.

Det är jag igen, Madison.

Ring mig direkt när du hör det här. Det är viktigt.

Har ni hört? Han gjorde precis Novin till gruppledare.

- Va? Nej... - Jo.

Det är rätt kul egentligen.

Hon skjuter en person och blir befordrad.

- Eller inte alls roligt. - Nej.

Är det klart nu? Uppdraget slutfört?

Vi ska inte öppna nån öl än.

Vi vet inget om avfyrningsnycklarna.

Vi har paketet, vi har Kuragin.

Det var ett lyckat bevis på att öst och väst kan samarbete.

Får kapten Zarkova äntligen åka hem?

Ja, för disciplinära förhandlingar.

Hon trotsade en order från överste Besjnov -

- och visade ringaktning för befälsordningen.

Hon lämnar inte in rapporter och kommunikéer.

Hon riskerade livet för att städa upp er skit, sir.

Hur många andra projekt...

- ...liknande Kingfisher fanns det? - Inga.

Så Petrenko och Orlov gick från lojala agenter -

- till att plötsligt hjälpa Kuragin?

- Vad antyder ni? - Kingfisher kanske havererade...

...så ni fick stänga ner liknande uppdrag.

De blev så förbannade att Pavel fixade tolv fördömda män.

Vi behöver info om satelliten.

- Varför är nycklarna så viktiga? - Nej.

Pavel och nycklarna är redan på väg till flygfältet och Ryssland...

Det var inte avtalet.

Inte de här frågorna heller!

Vi är tacksamma för er hjälp, men nu är samstämmigheten över.

Om ert team går nära kommer de att behandlas som fiender.

Vi är två kilometer bakom konvojen och närmar oss.

Låt inte dem se er, men följ efter dem till flygfältet.

Det är minst två agenter till därute.

De får inte komma över Pavel eller nycklarna.

- Maddy här. Tala in ett meddelande. - För helvete...

Jag får inte tag på Madison.

Försök med sociala medier?

Jag använder inte sociala medier! Jag har en telefon.

- Hur långt är det kvar? - Femton kilometer.

Tretton kilometer kvar.

- Konvojen ligger 500 meter framför. - Håll avståndet.

- Två. - Mac...

Konvojen attackeras av drönaren!

Vi ger oss in!

Inkommande!

Håll i er!

Kom igen!

Kuragin!

De har Pavel och avfyrningsnycklarna.

Jag upprepar: De har avfyrningsnycklarna.

- Vad säger Ryssland? - Ingenting.

- De tiger. - Och Zarkova?

Hon har fått sin radio konfiskerad av generalen.

Avfyrningsnycklar är fysiska. Pavel är på väg till missilerna.

Ryssland vet vart han är på väg. De kan skicka ut ett team.

Underrättelsepratet tyder inte på det. Det är dött.

- Det är väl rätt märkligt? - Mycket.

Då får väl vi prata med dem.

- Jag och chefen åker dit. - De släpper inte in er.

Jag tänkte inte knacka på.

Vi pratar om en aggressionshandling mot en utländsk makt?

Jaha, bara så att alla vet.

Ta fram ledtrådar om Pavel och hans militärer, vad som helst.

Tiden är snart ute.

Det är så lätt att samla ihop en armé.

Soldater som är redo att dö, bara priset är det rätta.

Kapitalismens under.

Artem gjorde det inte för pengarna.

Artem hade tappat modet.

Hur är det med ditt mod?

Imorgon kommer tusentals att dö på grund av oss.

Vi ser till att Ryssland aldrig mer behöver tigga inför väst.

Det medför en kostnad, för oss alla.

Och amerikanen?

- Han har inget med Ryssland att göra. - Nej.

Men sergeant Wyatt...

...förtjänar allt som väntar honom.

Det är Maddy. Tala in ett meddelande.

Pavel kanske bluffade.

- Åk hem nu så anar inte Madison nåt. - Jag kan inte åka hem.

Varför inte?

Jag passar inte in.

Jag passar inte in nånstans.

Jag befann mig mitt i matbutiken...

Jag var räddare där än jag nånsin har varit i en krigszon.

Kanske för att du är en usel soldat.

- Du blev precis degraderad. - Det var en tillfällig befattning.

Som du degraderades från.

Jag är en privatentreprenör som letar jobb.

- Befälsbefattningar är överskattade. - Ja.

Bättre arbetstider, bättre lön, färre som beskjuter dig. Hur tänkte jag?

- Madison. - Jisses...

Jag glömde att ladda mobilen och du bombarderar den.

- Jag har 40 missade samtal. - Lyssna på mig.

Du måste lämna huset.

Vad pratar du om?

Jag ljög för dig.

Förlåt. Jag är tillbaka på jobbet. Mitt riktiga jobb.

- Ledsen, men du måste därifrån nu. - Var...?

- Vänta, det är nån som knackar. - Nej, Maddy. Lyssna på mig.

- De försöker ta sig in. - Sovrummet, nu.

- Inne. - Gå till garderoben.

- Vad är det här? Vilka är de? - Skynda dig, Maddy.

Längst bak finns en lönnpanel. Öppna den.

- Vad fan? - Ser du vapnen?

- Ja. - Ta det till vänster på väggen.

Det är en makinpistol. Det ligger ett magasin under.

Stoppa in magasinet under vapnet tills du hör ett klick.

Ta bort säkringen.

- Ta tag i toppen och dra bakåt, hårt. - Långsammare.

- Det går inte, det går inte... Fan... - Andas, Maddy. Du klarar det.

Han är på väg uppför trappan. Kom igen!

- Lyssna på mig. - Okej.

Ta bort säkringen på vänster sida. Tryck framåt.

Dra översidan bakåt, hårt. Sikta och tryck av.

Madison?

Maddy?

Maddy!

Maddy, säg nånting...

Du vet vad jag tycker om vapen i hemmet.

- Lyssna på mig, snälla. - Nej.

- Nej, jag sticker härifrån. - Jag ber dig.

Nej! Fan ta dig!

Fan ta dig, Sam!

- Det är inte ditt fel. - Skitsnack.

Hon dog nästan på grund av mig.

Två whisky, tack.

Lagavulin, om ni har. Eller Laphroig. Jag är inte kräsen.

Vad gör vi här?

Ni ville till den ryska basen. Det är så här vi gör det.

Genom att dricka whisky i en bar?

Det är inte bara en bar, chefen.

Den är närmast basen. Soldater!

Vi ska bara hitta en officer med behörighet.

Hur ska du få syn på en sån när de inte är i tjänst?

Lätt. De dricker alltid ensamma.

Var inte så fördömande. En vacker dag är det du.

- Som dricker ensam? - Som är officer.

Nej, tack.

När vi ändå pratar om det... Kan jag bli degraderad?

Degraderad? Om du inte passar dig befordrar jag dig igen.

Dra åt helvete! Jag bad inte om att bli sergeant.

Jag ville inte ens bli korpral.

Jag är inte som Mac. Jag vill inte ha mer ansvar.

- Du tränade Chetri. - Det var ett misstag.

- Hon gör som hon vill i fält. - Oj, tänka sig...

Jag tog inte värvning för den skiten.

Vilken skit tog du värvning för?

Jag var tvungen att komma iväg. Liten stad, liten framtid.

Nej, jag köper det inte.

Du låtsas ha snubblat in från vildmarken -

- men du är enormt skicklig, du talar flera språk -

- och du har principer och omdöme för att tillämpa dem.

Jag struntar i om du är en ligist.

Om du har nått ända hit - varför inte se hur långt du kan gå?

Jag är precis där jag vill vara.

Jag ska nog inte lyssna på råd från killen som ligger med ryska agenten.

Man får komma nära folk i det här jobbet.

Särskilt en lång blondin med grym kropp.

När det brände till äventyrade du uppdraget för att rädda henne.

- Det är den sortens soldat du är. - Jag försökte inte rädda dig.

Du visste att McAllister skulle göra det. Det var den perfekta utvägen.

Tillbaka i tjänst. Officer klockan två.

- Isolera målet, ta ut honom tyst. - Jag vet ett snabbare sätt.

Och den där vildmarksgrejen... Det är inte spelat.

- Det går fint. - För guds skull...

Du måste skämta...

Kom igen. Queensberryregler.

Det kommer aldrig att fungera.

Vi kom förbi kontrollen. Det fungerar redan.

Zero Alfa. Jag har kollat alla samtal under konvojattacken.

Jag spårade ett till militärerna.

- Och? - Det var från den ryska basen.

Nån på insidan jobbar med Pavel.

Ner med vapnet.

- Vi känner till samtalet från basen. - Vi vet att du hjälper Pavel.

- Hur dumma är ni? - Ursäkta?

Det är inte jag. Det är han.

I fyra månader jagade vi Pavel. Nån varnade honom -

- tills jag slutade rapportera in.

Och då tog vi Pavel och nycklarna.

Ja.

Generalen?

Förödmjukelserna jag får utstå...

Jag borde få en armé för att jaga Kuragin.

I stället tvingas jag be den jävla västvärlden om hjälp.

Det är ironiskt.

Det var då jag insåg att Pavel kanske har rätt.

- Ryssland har gått vilse. - Vart går avfyrningsnycklarna?

Aleksijanläggningen, en gammal Sovjetbas i Azerbajdzjan.

Där finns ett lager av VX-missiler.

- Va? Nej... - Nej, nej, nej.

Ryssland förstörde sina kemiska vapen - 40 000 ton -

- efter 1997 års konvention om förbud.

Det kanske var nån som ljög.

Nån kanske blev nervös, gömde nycklarna där ingen letade.

- Hur visste Pavel det? - Jag berättade.

Ge oss allt du har om anläggningen.

Gör det nu.

Du är sinnessjuk.

Om en rysk agent avfyrar en kemisk missil mot väst...

...så inser världen att vi ljög.

Storbritannien och USA skulle förklara krig.

Ryssland - inget val, förutom att äntligen slå tillbaka.

Historien har andra ögon.

En vacker dag kanske Pavel ses som en hjälte. Vem vet?

Han väckte den ryska björnen.

- Nej! - Herrejävlar, chefen.

Hämta in informationen. Vi behöver utrustning och vi måste iväg.

- Azerbajdzjan. - Och vapen.

Jag får för mig att vi behöver en jävla massa vapen.

Aleksijanläggningen var ett sovjetiskt projekt på 80-talet -

- när Azerbajdzjan ingick i Sovjetunionen.

Det skulle bli ett militärcenter, men huvudbyggnaden blev aldrig klar.

Det underjordiska planet var dock fullt fungerande -

- och omfattade avfyrningssilos och kemilabb -

- för utveckling och tillverkning av en rad olika kemiska vapen.

Enligt hemlig rysk information -

- färdigställdes flera VX-stridsspetsar för förvaring.

Det är massförstörelsevapen.

Minsta dosen kan vara dödlig.

Hjärtsvikt, kvävning. Allt möjligt kul.

Om missilerna riktas mot storstäder -

- behöver jag inte redogöra för dödssiffrorna.

- Vad möter vi för motstång? - Det pågår mycket aktivitet.

- Förmodligen privatmilitärer. - Missilerna är uppdraget.

Om ni råkar se mr Kuragin får ni gärna framföra nyheterna.

Allt ovanför markytan är förfallet och osäkrat -

- men den underjordiska silon är fixerad.

McAllister och Wyatt - ta er ner dit -

- för att koppla in Zero mot navet så att hon kan låsa upp dörrarna -

- och ge oss tillträde till kontrollrummet.

- I position. - Bravo 1 och 4, kör.

Går mot trapphusdörrarna. Så fort du får tillträde öppnar du.

Går in.

Hördu... Dö inte.

Då går vi. På väg mot förvaringen.

- Var redo, Zero. - Uppfattat.

Fiende utslagen. Privatmilitär.

Det finns tillräckligt med kemikalier för att utplåna en hel stad.

Kopplar förbi säkerhetslås.

- Dörrarna öppnas nu. - Går ner mot kontrollcentralen.

Vakterna på förvaringen svarar inte.

- Jag skickar dit folk. - Nej, gå med dem.

Jag ska väl jobba med dig och inte för dig?

Jag kopplar in dig i huvudnätverket.

Jag ser deras system. Tre missiler tankar.

De är fyllda till 90 procent.

Bravo 1 och 4 - jag jobbar med era dörrar.

- De öppnas redan. - Det är inte jag.

Stridande fiender! Var på er vakt!

Kontakt!

Gas, gas!

Går in!

Wyatt? Wyatt!

Tack, kompis.

TANKNING KOMPLETT

Alla enheter...

Tankning av missiler är klar.

Upprepa! Rummet blockerat!

Bravo 2 och 3, jag drar på mig eld. Gå runt till kontrollrummet!

- Zarkova, vänster! Novin, höger! - Om de blir för många?

Trycker på! Gå nu!

TANKNING KOMPLETT TRYCK IN KOD FÖR AVFYRNING

AVFYRNINGSSEKVENS INLEDD

Alla enheter, avfyrningssekvens inledd.

Målplatser: Paris, Berlin, London.

Bravo 1 och 4, kom upp hit!

Dörrarna borde väl vara öppna nu?

Reservrutiner. Sektorn stängs på grund av läckan.

- Vi går tillbaka samma väg. - Uppfattat.

- Skottsäkert? - Vi får väl ta reda på det.

AVFYRNINGSSEKVENS INLEDD

Fyra minuter till avfyrning. Försöker avbryta.

- Avbryt nedräkningen. - Du behöver koden.

Jag avråder från att skjuta.

Jag saknar Pavel litegrann.

Jag vet att han inte var verklig, men han var inte sån här.

- Vill du veta mitt riktiga namn? - Jag vet redan.

Du heter Denis Brusilov.

In och ut från fosterhem med sin storebror. Oönskad.

- Tror du att det är allt? - Jag har läst Pokrovskijs akter.

De visste vad det skulle betyda för dig att bli utvald.

Ett trubbigt verktyg som inte gick att stoppa. Det var allt du var.

Men du är sjuk.

Han borde ha låtit dig vara.

De valde mig, åtminstone.

Nej! Vi behöver avrustningskoden!

Huvudmålet är nere! Huvudmålet är nere!

- Är Kuragin död? Vem fick honom? - Zarkova.

- Be henne sätta en runda från mig. - Han hade avrustningskoden!

Två minuter och 50 sekunder kvar. Zero, kan du åsidosätta?

Nej, de är låsta.

Om vi spränger anläggningen? Två riktade laddningar mot tankarna.

- Flytande syre och förfinat fotogen. - Det blir en sjuhelvetes bomb.

Okej, röj upp en väg ut.

- Det kan vi inte låta er göra. - Nej. Det är en order.

Gå nu!

Bravo 2, du har den andra laddningen.

Möt mig vid tankningsstationen.

Zarkova är träffad. Om jag lämnar henne...

Det här är uppdraget. Du har dina order.

- Det är lugnt. Gå. - Nej. Du klarar dig inte.

Jag är bara dödvikt.

Jag skulle ha lämnat dig.

Röjt för utgång. Vi beger oss mot exfiltrering.

Här borta!

Ställ in timern på 60 sekunder.

Ni hade fel om att jag skulle äventyra uppdraget för att rädda nån.

Ja...

På min signal. Tre, två, ett.

Nu. Stick!

- Vad händer, Zero? - Anläggningen stängs.

Läckan måste ha spridit sig.

Zero! Vi behöver en utväg!

Jag försöker lura systemet om att läckan är åtgärdad.

Zero! Vi är instängda!

- Jag kopplade förbi! Dörrarna öppnas! - Sätt fart!

Skynda er!

- Är vi döda? - Döden kan inte göra så här ont.

Det här är Zero. Missilerna har förstörts.

Bravo 3, kom! Zarkova!

Bravo 3, kom!

Katrina. Katrina. Rör dig inte.

Vi har stabiliserat dig. Du klarar dig.

Det där räknas som rörelse.

- Var är Novin? - Oroa dig inte. Uppdraget slutfördes.

- Vi får alla åka hem. - Om det är vad du vill...

Antingen ser de mig som en god soldat eller förrädare. Vi får väl se.

Jag byter gärna med dig. Om jag åker hem är jag en död man.

Jag tackar nog nej.

Är det vad du ska göra? Åka hem?

Jag måste ge Madison chansen att spöa mig personligen.

Sjukhuset är redo för oss. Tack. Du är civil.

Jag har högre rang än du nu.

- Det var vidrigt! - Man lär sig.

Vill ni säga nåt innan vi kör?

- Det kunde ha varit värre. Kom nu. - Han är nåt i hästväg.

- Ni påminner om Churchill, sir. - Jag kör, tjejen.

- Korpral Novin kör. - Korpral?

- Du förtjänar det. Grattis. - Jag förstår inte.

- Blev kortisen degraderad? - Förstör det inte!

Och sluta kalla mig "kortisen". Hoppa in nu.

Text: Joakim Sandström www.sdimedia.com