Original subtitles

Kom igen...

- Nej... - Vad var det?

Ett litet motorhaveri.

Det måste vara den jävla floden.

- Okej, jag klarar det här. - Klarar du det här?

Du har väl landat ett plan innan?

- Jag var mer andrepilot/passagerare. - Helvete...

Det är nog bra om du håller i dig.

Jag har alltid velat flyga ett plan!

- Du kunde ha landat närmare stranden. - Va?

Det gör inget. Vi kan simma.

Vi måste hitta ett fordon.

- Vi får informera centralen. - Kanske den här.

Eller kanske inte.

Zaza. Det här är vad kamerorna fångade.

De åkte in i djungeln. Sjöflyplanet svängde västerut.

De här två kan fortfarande vara kvar i Changzou.

Gå ut med det. Sätt ett pris på deras huvuden.

De kan inte gömma sig. Jag vill se dem döda.

- Det var en fin genväg, McAllister. - Ja, vi är körda.

- Hur många? - Tre. Fyra.

Beväpnade. De letar... På väg hitåt.

- Klarade de andra sig, tror du? - Jag tror att vi måste sätta fart.

- Ammunitionskoll - 1,5 magasin. - Ungefär samma här.

Det kanske inte var det smartaste att reta upp en krigsherre.

Död zon.

Vi får ta oss till öppen mark och återupprätta kontakt.

- Var tyst och gå framåt. - Lysande.

Kilometer av djungel, kartellen i hasorna -

- och en McAllister som beter sig underligt.

Minns du vad du sa första gången vi träffades?

Jag kallade dig ett rövhål, tror jag.

Skjut inte de libyska soldaterna, sa du. De gjorde bara sitt jobb.

Du var irriterande, men du hade rätt. Det var den sortens kille du var.

"Var"? Vad fan betyder det?

Ögonbindel. Klassisk gängavrättning.

Ingen begravning. Så jävla brutalt.

Då vet vi vad vi har att vänta oss om Zaza kommer ikapp.

- Fortfarande ingenting. - Du...

- Drog Dagon vapen mot dig? - Det där om vänsterhänt-högerhänt?

Nej, det där om att Gillespie har akter om din tid i insatsstyrka 18.

- Jag sa åt dig att släppa det. - Drog han vapen?

Du sa att du inte hade nåt val.

- Jag har ju sagt att han gjorde det! - Jag tror dig mindre den här gången.

Du har sett vad Dagon har gjort. Vad fan gör det för skillnad?

Du döljer nåt. Berätta sanningen.

Du körde in oss i djungeln -

- och nu blir du nervig för att du inte kan medge att du gjorde fel.

- Backa, Wyatt. Jag menar det. - Jaså?

Ner med dig.

- Dödskallemask, sex meter bakom. - Kan du ta honom?

Jag kan inte skjuta. Då avslöjar jag var vi är.

Jag fixar det.

Släpp det. Jävlas inte med mig.

Ursäkta mig!

Det är ingen fara. Vi är vänner. Talar du engelska?

Vi behöver en telefon eller en radio.

Följer ni inte med?

Telefon.

Hallå. Hur står det till?

Tack. Jättebra, tack.

Det är ett privat samtal. Får jag...?

Tack ska ni ha.

- Vad har hänt? - Det är inget. Bara en skråma.

Skråmor blir infekterade och svullnar.

Helt plötsligt... är du enarmad.

Tack.

Varsågod. Medicin.

Jävlar... Gör ni det här? Det var brutalt.

Första klunken är hemsk. Den andra är bättre.

- God morgon! - God morgon.

- Skål. - Skål.

Lokalpolisen för två vita kvinnor till ett fängelse i Myanmar.

Är det Bravo 3 och 4?

Chetri undersöker det nu. Hon ger er koordinaterna.

Om ni kan ta er dit vore det uppskattat.

- Gift. Tjugo år. - Tjugo år, gratulerar.

Jag träffade min fru på en bar en fredag. Det var happy hour.

Vi gifte oss en och en halv vecka senare.

- Jag har fängelsets koordinater. - Ge mig dem.

98,9 och 17,4.

Och om vi inte får ut dem? De vet var vapnen är.

Fokusera på Bravo 3 och 4.

Jag har en beredskapsplan, nån som kanske vet var vapnen är.

Jag ska träffa dem nu.

- Jag blev stationerad nästan direkt. - Saknar du henne?

Uppfattat. Vi fixar en kärra och sticker.

Helvete... Vi kan ha ett problem.

Självklart saknar jag henne. Jag saknar killen jag borde ha varit.

Upp med händerna! De är med Zaza.

Lägg ner geväret. De är schysta.

- Ner med händerna. - Jaså?

Masken och kulsprutan, då?

Samla ihop alla i byn.

Nu lägger du ner vapnet!

- Vad fan gör du? - Vi vill inget ont.

Visa mig händerna! - Släpp pistolen innan jag tvingar dig.

Insatsstyrka 18. Det var väl det du undrade över?

Det var ett specialförband i Irak som bombades.

De spårade skurkarna till en by och sköt alla som kom i vägen - alla!

- Jag menar det, Wyatt. - Det slutade precis så här, Mac.

Jag som siktade mot min bästa kompis.

Men den gången sköt jag också.

- Jag ber dig. - Det är bäst att du har rätt.

Det har jag.

Okej.

Ja... och nej. Zaza har varit snäll mot oss.

Det tror jag säkert.

Din jävel...

Vänster!

- "Lita på honom, de är schysta." - Inte nu!

Fordon längre bort!

Spring dit. Jag uppehåller dem. Stick!

Nej, nej! Du ska inte få sabba och sen spela hjälte!

- Jag är inte nån jävla hjälte! - Okej, då är vi överens om nåt.

Fan, jag har slut!

- Här! - Det är trevligt att känna dig.

Nedhållande eld, jag säkrar fordonet.

På tre. Tre!

- Vänta, Mac! - Vad är det?

Ja, Dagon drog sitt vapen, men jag gav honom inget val.

Okej, tillbaka till nuet. Redo?

Ja, sätt fart!

Fan. Fan!

På väg!

Kom igen.

- Hur går det, Mac? - Kom igen, Wyatt!

- Mac! - Fan också!

Wyatt! Är du oskadd?

Då sticker vi!

Kör!

Schysta jävla människor? Skitskalle.

God eftermiddag. Är det ni som har befälet?

Vi måste tala med den som har befälet.

Är ni chefen? Var är er chef?

Ni tar min telefon, mina pengar, min röv, vad ni vill...

Vi är fredsarbetare! Bistånd!

- Vill ni orsaka en incident? - Dra åt helvete!

Yo, blondie!

Knuffas inte! Jag sa ju att vi är fredsarbetare.

- Välkommen till kvarteret, damer. - Dra åt helvete!

- Jag har nog soldaterna du söker. - Jag kommer och hämtar dem.

Vad händer om det blir känt -

- att jag överlämnade brittiska militärer till en knarkkung?

Armén kommer att ta ifrån mig allt jag har.

Men fängelser kan vara farliga...

Folk drabbas av olyckshändelser.

Om det är möjligt... se till att det gör ont.

Vad var poängen med det där? Att slåss med vakten?

Vi måste få tillbaka kloningsapparaten.

- Det var inte det du gjorde. - Vad menar du?

- Har du nåt att säga? - Det var klart, men du hängde kvar.

Apparaten hade inte läst över datan.

Jo, men ordern hade givits.

Du jagade efter Laoshu trots order om att avbryta.

- Nån var tvungen. - Ja, men det var du.

Varje gång är det du.

- Gracie? - Jag vet inte!

Fan ta dig...

Har du sett folk som går till baren och dricker och för oväsen...

Innan du vet ordet av är de i slagsmål.

De slår sönder stället och får storspö.

Nästa kväll reser de sig och gör om samma sak.

Du försöker se till att du blir dödad.

Nej. Jag försöker komma ihåg att hålla mig vid liv.

Ibland känner jag...

...att jag inte förtjänar att vara kvar här.

Jag hoppas nästan att nån ska komma och avliva mig...

...men jag reser mig alltid upp igen.

Här kommer han! Jag visste att du skulle sakna mig.

Tack.

Din jävel.

Jaha, nya vänner.

- Vad är det som gäller, tjejer? - Rastgårdsbråk, sorgliga dödsfall.

Jag och mina tjejer går fria.

- Jag ska sälja en bro till dig. - Va?

Jag förstår inte heller.

Har du aldrig hört...? Det betyder att hon är naiv.

Vi är från brittiska armén. Tror ni att ni blir släppta om ni dödar oss?

Risken är för stor att ni ska snacka.

Stopp! Gör det inte!

Om du skär henne dör du härnäst.

Om ni vill ta er ut så vet jag ett sätt.

- Släpp henne. - Släpp henne.

Ta nycklarna. Fan...

Är det vägen till fängelsedirektören?

Gå. Jag håller undan dem. Vi behöver den där informationen!

Ge oss det du tog från oss.

Skär av henne fingrarna.

Zaza ville att era tillhörigheter skulle förstöras.

Vi var tvungna att radera alla spår.

Du anar inte vad vi gick igenom för det här.

- Zarkova. Är det lugnt? - Nej, de förstörde informationen.

Fler vakter på väg. Uppehåll dem.

- Vi har släkt här som vi inte lämnar. - Jag hoppas att ni klarar det.

Blondie. Om jag lyckas och du vill ta ett glas nån gång...

Jag är på ryska underrättelsetjänstens dödslista.

- Jag är inte kräsen. - Lycka till.

Lås den.

- Fan, det är en återvändsgränd! - Vi hittar en utväg.

Kontakt!

Vad fan gör ni? Jag var nära att skjuta er!

- Vi kom för att rädda er! - Vi behöver inte bli räddade.

Du kan väl åtminstone hälsa?

- Hallå. Undan! - Fan.

Vi har en bunt vakter i häcken!

Det låter kul, men lite aggressivt.

- Informationen? - Förstörd.

- Chefen sa att det finns andra sätt. - Hoppas det. Har ni bil?

Hur tror du att vi kom hit?

- Vi flög. - Du är skojig.

- Skynda på. - Jag kör.

- Är du säker? - Till 90 procent. 95.

- Det är fan bäst det. - Jag är säker på att det är hon.

Ut!

- Xander! - På väg till nåt tjusigt ställe?

Jag ska till flygplatsen för att undkomma kaoset du har skapat.

- Är den där nödvändig? - Chetri kollade alla mobilsignaler.

Hon spårade ett sms från dig till Zaza innan min soldat avslöjades.

- Han fick inte röras, sa jag. - Du samarbetar med honom.

Bara för att kontrollera honom.

Fordon på väg västerifrån.

Du kan ha tappat kontrollen.

Fiender på väg från norr och syd. Ni måste in.

Fiender precis utanför. De kollar dörrarna.

- Ni måste hitta en alternativ utväg. - Uppfattat.

Kan du berätta om dig och Zaza?

Jag använde DEA: s mutfonder -

- för att stödja Zaza övertagande av Punchankartellen.

Jag fick så mycket information i utbyte -

- om rivaliserande gäng och affärer.

Huvudkontoret ser mig som en stjärna. Han är min biljett härifrån.

För Guds skull, Lauren. Vet du var kärnvapenväskorna är?

På östra inhägnaden, långt inne i djungeln vid floden.

Femton kilometer söder om Singsha.

Zero, paketet finns på Zazas inhägnad femton kilometer söder om Singsha.

- Ringa in det. - Uppfattat.

Jag är verkligen ledsen, men det här gäller jobbet.

Jag har tappat signalen, chefen.

Kom. Kom?

Zero, kom.

Zero, kom.

Förlåt, jag har aldrig skjutit mot nån innan.

- Uselt skott. Lysande avledning. - Hitåt. Bravo på ingång.

Du borde inte ha sprungit efter mig. Jag är inte värd att dö för!

- Behöver ni skjuts, chefen? - Hoppa in!

Kör.

Ms Gillespie, tack för vägbeskrivningen -

- men jag är rädd att ni måste leda mig hela vägen till Zaza.

- Snälla. - Väntar du dig ett varmt mottagande?

- Han kommer att döda dig. - Vi får väl se.

Bästa vägen är via floden.

När vi är framme möter vi försvar av militärklass.

"Vi"? Ska du följa med oss?

Största knarkkartellen i området. Ni kommer att behöva hjälp.

Har ni tid en stund, chefen?

Agent Gillespie bad mig att fimpa Dagon - Zazas närmaste man.

- Det var DEA-angelägenheter. - Och du sa inget till mig?

Har du nåt att tillägga, sergeant Wyatt?

Han tvekade att döda Dagon och var nära att bli skjuten och sabba allt.

Han tycker synd om sig själv för att hon manipulerade honom.

- Var det så det gick till? - Ja, sir.

Gillespie var en genväg. Jag borde ha lärt mig läxan.

Sir.

En sista sak...

Om vi inte får ut vapnen måste vi förstöra dem.

Vi får inte riskera att de sprids i världen.

Om det innebär att vi inte överlever...

...som en sista utväg.

Han är med mig! Han är med mig.

Fruktar du den brittiska militären? Vänta tills de får veta vad du har.

Då kommer amerikanerna, kineserna, ryssarna...

De vill inte göra upp. De sliter dem ur dina händer.

- Men du betalar det jag begär? - Du stal dem, men jag är realist.

Det här är det enklaste sättet.

Jag behöver bara en satellittelefon och en säker linje.

Varför skulle jag tro dig? DEA säger att hon ska skydda mig -

- men hon tar in soldater i min värld.

al-Shabab skickade en vapenmäklare, men hon var en bluff.

Jag varnade dig, men du blev girig.

Jag ber inte om din tillit.

Jag ber bara om dina kontouppgifter.

Eller så skär jag halsen av dig.

Vill du att jag ska visa?

Eller ska vi göra affärer?

Ge honom en telefon.

På min signal.

Tre, två, ett.

- Undan! - Det här är inte mitt verk.

Lägg ner vapnen!

- Nedhållande! - Rök!

- Sergeant Wyatt. - Vad fan gör du här?

Jag försöker avsluta Katrinas jobb så att hon får komma hem levande.

Jag vet också var kärnvapnen är.

Pavel vet var kärnvapnen är!

Uppfattat, ta dem.

- Det är jag! - Gillespie.

- Säkrat vänster. - Säkrat höger.

Mac. Hjälp mig upp.

Du pressade Wyatt, förrådde Novin.

- Kom igen. - Nej! Herregud...

Vid närmare eftertanke - ge mig lite mer ammunition.

Stick härifrån.

"Som att kyssa en orm" var nog lite hårt.

Helvete också. Helvete...

Dra åt helvete.

Kontakt!

- Korpral! - Släpp det.

All den här skottlossningen, allt oväsen - varför?

- Vi vill ha kärnvapenväskorna. - Det märks.

- Vad får jag för det? - Du får leva.

Du får det att låta som en belöning.

- Ta dem. - Bara så där? Skitsnack.

Vad har de gett mig? Smärta, elände och död.

- Jag har nycklarna till lastbilen. - Kasta hit dem.

Barn kastar. Jag vill överlämna dem som en man.

- Jag köper det inte. - Valet är ditt.

Går närmare...

Satan!

- Jag har kärnvapnen! - Prioritera uppdraget - flytta dem.

- Jag kör. - Nedhållande eld.

Kom igen!

Kom igen! Nu kör vi!

- Pavel. - Vi måste lämna honom.

- Uppdraget går först. - Jag vet.

Fan också. Stick, jag täcker!

Han är ute. Nu kör vi!

Kom igen, Mac! Det smäller snart!

Vi har paketet. Vi kör nu.

- Uppfattat. Vi ses vid mötesplatsen. - Uppfattat.

Det är så man exfiltrerar!

Det är okej, Pav. Var kylig, du.

Ni hade inte behövt hjälpa mig. Ni är en bra man.

Det vet jag inte, men... jag försöker.

Jag räknade nog med det.

- Helvete! - Nej, Pavel!

- Jävlar! - Nej, Pavel!

Katrina. Katrina!

Det är jag, Mac. Jag är på koordinaterna...

...22,79... 96,62.

Det var den där satans Pavel! Pavel har kärnvapnen.

Zarkova kanske är inblandad också. Jag vet inte.

Helvete!

- Hallå? - Hej, hjärtat.

Sam? Är det du?

Ja, det är jag.

Sa du verkligen "hej, hjärtat" efter tre jävla år?

- Ja, jag är ett rövhål. - Det är du.

Men du låter inte så pigg.

Jag sitter lite illa till...

Jag tror inte att jag kommer hem den här gången.

Batteriet tar snart slut, så var snäll och lyssna.

Jag ville ringa innan det här-

- och jag ville berätta varför jag var tvungen att hålla mig undan.

Jag visste inte var fan jag skulle börja.

Du var en jävlig kille med ett jävligt jobb, men jag älskade dig.

Jag ska skriva på skilsmässopappren.

- Jag tänkte göra det. - Det är för sent.

Jag har redan annullerat det, men tack för den ädla gesten.

- Antar jag... - Okej.

Det var väl skönt...

Du ska bara veta att du gav mig så mycket kärlek.

Jag visste inte vad jag skulle göra med den.

Du ska veta att jag är ledsen.

- Jag är bara... så jävla ledsen. - Sam...

Sam? Är du där, Sam?

Wyatt?

- Wyatt. Det är okej. - Sjukvårdare!

Ner på knä. Lägg händerna på huvudet!

Ner på knä.

När jag hörde att du var med i teamet de skickade var jag nära att avbryta.

Jag var redo att trotsa order och allt jag har jobbat för bara för dig.

Håll käften, för helvete.

När samtalet är över ska du berätta allt om uppdraget.

Nej, när samtalet är över ska du göra honnör och kalla mig "sir".

Katrina.

Text: Joakim Sandström www.sdimedia.com