Original subtitles

Kom, vänner, låt oss följas åt ut till sommargröna hagar

Kom nu och låt en skärgårdsbåt föra oss vart den behagar

in genom spegelblanka sund ut till mask och krok och spön

fisken hälsar oss från varje abborrgrund!

Välkommen i det gröna – hejsan!

Här dansas uppå alla logar, det är hej och hopp tills solen rinner opp

Vad begär ni mer när ni förfogar över sjö och äng och skogar?

Björkarna susa, vågorna brusa, fåglarna i träden, humla liksom bi

sjunga nu som vi samma melodi: Blommande ängder ha vi i mängder

därför sjunga vi nu alla på en gång: Välkommen i det gröna!

Om vi igenom hagen går bör vi akta oss för tjuren

Där ser vi getter och så får och de andra kreaturen

Mitt ibland gäss i hundratal går en ensam liten höna

på sin lilla sophög tuppen står och gal:

Välkommen i det gröna – hejsan!

Här dansas uppå alla logar, det är hej och hopp tills solen rinner opp

Vad begär ni mer när ni förfogar över sjö och äng och skogar?

Björkarna susa, vågorna brusa, fåglarna i träden, humla liksom bi

sjunga liksom vi samma melodi: Blommande ängder har vi i mängder

därför sjunga vi nu alla på en gång: Välkomna i det gröna!

Hej, Margit!

–Välkommen, Eric. Vi har saknat dig. –Säg "jag", så blir jag salig.

–Säger du sånt till stockholmskorna? –Va, finns det flickor i Stockholm?!

–Ska du vara med på snurretävlingen? –Visst! Den här karburatorn ger fart.

–Du siktar väl på Johnsonfabrikerna? –Just det. Sen gifter vi oss.

–Vi? Jag är bortlovad på annat håll. –Till den där baron de Planche?

Margit! MARGIT!

Där är mamma... Adjö med dig.

Ska du stå där och prata?! Och varför ska du dra med den där Eric Karlsson?

Så gott som förlovad med baron – och så sällskapar du med en sån schajas!

–Eric är ingen schajas! –Åja!

Vinner Eric båttävlingen får han en fin plats i Johnsonfabrikerna.

Han har en karburator som han fått patent på.

Det tror du man kan leva på? Planche är rik, han! – Kom det gäster, Svärd?

Ja, tre lea käringar med de här kapp- säckarna. De kommer flåsande strax.

–Vill Svärd dela ut posten? –Visst, lilla fröken.

–Notarien, där är "Våra damer". –Tack snälla herr Svärd!

–Fabrikör Pålsson, ett kärleksbrev... –Agaton, får jag brevet!

–Finns det inget brev i dag heller? –Grevinnan är bortglömd definift.

Så få döda det är i dag. – Fru Pettersson, har ni läst tidningen?

De skriver om er. Det står här om er svåger, operettsångaren i Argentina.

–Operasångaren! –De låter lika gräsligt.

Ja, det tycker jag med! – Vad säger du, som skuttat balett på Gröna Lund?

Tyst, Agaton!

Jo, det står att er berömda svåger don Carlos från Argentina kommer hit.

–Å, du min skapare! –Har han inte skrivit?

Jo, jag fick ett brev, men det kom bort innan jag hann läsa't.

–Nån måste ha tagit det. –Hör här:

"Celebert besök i Paradiset. Stormrik operasångare på visit."

–Va sa? –Det kommer en operasångare på visit.

–En ocean-ångare? –En opera-sångare!

–Ocean-ångare? Här som är så grunt? –Det är fru Petterssons svåger!

Inte förrän till våren? Ja, då är det mera vatten i sjön.

Och mer krollsplint i frökens hjärna. – "Don Carlos mål är Skärvik"–

–"där hans maka föddes och där hans svägerska har Pensionat Paradiset."

"Don Carlos har till snurretävlingen i Skärvik skänkt en dyrbar pokal"–

–"och ett pris på 10 000 kronor."

Jojo! Så låter det, fru Pettersson.

Hur ska jag ta emot honom? Jag har ju aldrig sett honom i hela mitt liv.

Han har bara skickat min man sina avlagda spanska kostymer.

SÅNG

Hör på Lotta! Ursäkta mig...

Tra lala laaa...

Lotta! Jag har bett Lotta hålla opp med sina obildade slagdängor.

Lotta kan sjunga i lagårn, men i mitt pensionat tolererar jag inte sånt!

Jag ger fasen i vad frun trollererar. Jag är trött på att gå här och slava!

Nu far jag hem till min bror. Dra in hakan – jag stänger dörrn!

–Nu är jag färdig med detta paradis! –Hoppas nästa blir bättre.

Då är vi framme. Jaså, skräddare Bergström är Lottas bror?

Det är brorsan hela dan! Så länge jag har honom behöver jag inte krusa nån.

–Och så bor Nisse här, min fästman. –Jaså, då ska syndafallet bli här?

Ja, Nisse är annat till kille det än de där sirapsprinsarna på Paradiset.

Ja, men det är inte första gången hon flyttar ifrån oss...

–Men det här är sista gången. Adjö. –Så det är definift? Adjö då, Lotta.

–Vi tar ut byxbenen en aning till. –Men då syns knappt lilla foten.

Kan byxorna sitta åt bättre här bak?

Men tänk om herr Roos får skoskav i aktersalongen?

Då ska vi prova kavajen. – Nisse, ta hit herr Roos kavaj...

...så ska vi se hur den blir.

Jag hoppas axlarna är bra nu. Jag la ett helt paket vadd i varje axel.

–Kan man inte lägga på lite till? –Jo, det kan ju höja effekten.

Jag ska gå efter ett paket till. – Nisse, ta reda på vem som kom!

DÖRRPINGLA

Lotta! Är DU här? Har du fått sparken nu igen?

Inte alls. Vi grälade, och så tyckte jag det vore härligt med semester–

–så jag sa upp mig innan det hann bli nån försoning.

–Nu ser herr Roos ut som en Simson. –Ja tack, vi tar axlarna så här, då.

–Men midjan tar vi in, förstås. –Ja, och så drar vi in magen också.

Herr Bergström behagar skämta.

–Tjenare, Julle! –Tjenare! Jag kommer strax.

Lilla syster, välkommen. Så synd att du blev utdriven ur "paradiset".

Jag blev inte utdriven – jag sa upp mig.

Jaså? Skål!

Jag har tröttnat på det där menageriet.

Jo, man säger så när man är uppsagd.

JAG är glad, för jag behöver hjälp. Men hur ska Petterssonskan klara sig?

Ja, det blir svårt. Och mest synd är det om fröken Margit!

Nu tänker käringen koppla ihop henne med ett äckel fast hon är kär i Eric.

Och Petterssonskan ska ha storfrämmande...

...en stenrik svåger från Buenos Aires: don Carlos, operasångare.

Hon är så uppblåst att hon skulle spricka om hon inte hade korsett.

Don Carlos känner jag från grammofon.

DÖRRKLOCKA

Förlåt mig, jag ska bara höra vem som kommer.

–Tjenare! –Tjenare.

–Vad vill du? –Jag behöver en ny frack.

Jag ska förlova mig... och gifta mig RIKT.

–Arma flicka! Kan man varna henne? –Nej. Hon är kär i mig.

Den här gången har jag ärliga avsikter.

Och arbetar hederligt? För jag syr inte åt skojare...

Äh, sluta! Vad fan angår det dig var kunderna får sina stålar ifrån?

Jag begriper vad du håller på med – och jag syr inte en trasa åt dig!

Jaså, på det viset... Ursäkta om jag störde helgonfriden.

Det finns andra skräddare.

Du, vi ses i societeten, va?

–Vem var det? –En skolkamrat.

Han är storskojare, sol-och-vår-man och ficktjuv. Jag körde i väg honom.

–Om han betalar gör det väl inget? –Lägg dig inte i det här!

Sköt om pressjärnet i stället.

Strykjärnet! Vad ska jag göra?!

Strykjärnet står inkopplat i mitt rum på Paradiset!

–De tror nog jag gjort det med flit! –Lugna dig! – Vi ringer till panget.

–Växeln är stängd! –Julle, ta din motorhoj och åk dit!

–Åk själv. –Jag har aldrig setat på en sån hoj!

Vill du inte hjälpa mig? Nyckeln ligger under mattan vid ingången.

Ska jag SMYGA mig in?

–Nej! För inbrott får man fängelse. –Om huset brinner åker ju Lotta in!

Ja, jag SKA åka – men är jag inte tillbaks i morgon har jag åkt fast.

Tvi, tvi!

Ta av hatten, bonntjyv!

–Vad är du för en? –Klara.

Håll truten! Annars skickar jag dig tillbaks till Hitler!

En karl...en karl...

En karl...en karl...

Vad är det?

Julle: Aj fasen, det var ett rivjärn!

–Vad är det? –Käringen kommer!

Äh, det är bara gojan. Jag som drömde att jag stod brud...

–Är det någon där? Svara! –Bara Klara.

Snälla fru Pettersson, det var nog en hörselvilla.

–Nej, det här är en vanlig trävilla. –Jag menar en hallucination.

–Min villa är det inget fel på. –Kanske ett spöke...?

Här finns inga andra spöken än mina gäster. Nej, inbrottstjuvar är det!

–Aj, min stackars tå! –Vad är det?

–Aj! Var i helskotta kom det ifrån? –Så okultiverat! Välj era uttryck.

–Aj! Nu tror jag själva fan är lös. –Vad är det?

Kassaskåpet! Ni ska se att de är på kontoret!

I kassaskåpet... Där finns säkert ingenting att hämta.

Jag kan inte hitta en levande själ.

Nu går jag efter Svärd som får vaka här. Ni kan lugnt gå och lägga er.

Det är sista gången jag hyr på ett sånt här tarvligt ställe.

Vet friherrinnan vad vi behöver? En konjak! Ingen skenhelighet nu...

Jag har en liter trestjärnig.

Jag skulle kunna dricka hela litern. Det behövs i ett sånt här spökslott.

Frun kan vara lugn. Om det kommer nån ska han få ett kungligt mottagande.

Ja, då litar jag på Svärd. God natt.

Ha haaa...ha ha ha haaa...

Skönt att hon gick, så man kan få sova en stund i lugn och ro.

Fruntimmer är sig lika i alla väder!

KLOCKAN SLÅR

Nej...NEJ!

Aj, aj, aj...

Nej...det är lögn!

SORL

Nu ska ni se att Svärd skjutit någon! – Svärd! – Men var är han nu?

Ni ska se att han har fått fatt på tjuven. Gå och lägg er – jag vaktar.

Vart tog den där kraken Svärd vägen?

Nu sätter jag mig och vaktar. Jag gratulerar den som kommer!

KLOCKAN SLÅR

Jösses, klockan är sex! Då måste jag ju ner i köket!

–Vem är ni? –Håll truten!

Förlåt, jag trodde gojan... Buenos Aires.

Nämen, är det inte självaste don Carlos? Så roligt!

Välkommen – jag är Elvira Pettersson.

Ursäkta att jag tar emot så här. Jag ska strax servera frukost.

Det smakar väl bra med mat nu efter en så lång resa? Säg, operasångarn...

Får jag säga "du"? Vi är ju släkt.

Naturligtvis! Jag heter Antoooniooo. Vad heter du själv?

Elvira. Tack, Anton. Säg, vad tycker du om min sylta?

Bra! Och Paradiset är det bästa namn man kan tänka sig på en sån sylta.

Mamma! Mamma...

–Margit, det här är morbror Carlos. –Jaså, det är lilla Margit?

Välkommen! Morbror talar bra svenska.

"Min skal och din skal, alla vackra flickors skal!" Det var sämre, va?

Å, om morbror ville sjunga på välgörenhets-soarén i morgon...

Ja, det har du väl ingenting emot? Det blir en strålande succé.

Lugn, lugn! Det finns någonting som heter rangskillnad också.

Får jag presentera: don Carlos...

...grevinnan Klingenhjelm, fröken Cronblom...

–Buenos Aires. –Där var ni ju en firad "don Juan"?

Nog har jag fruntimmers-tycke, men don Juan...

Man påstår att ni på genomresa i Paris medverkade i "Figaros bröllop".

Visst, det var ett strålande bröllop. Fem olika sorters brännvin!

–Här har vi fabrikör Pålsson... –Buenos Aires.

Får det vara en Flor de Brazil? Vad säger operasångaren om Puccini?

Jag har inte rökt den. Är man från ett land där tobak växer som ogräs–

–tänker man inte på märkena.

–God morgon! –Kom, baron, så får jag presentera.

Det är Margits fästman, baron de Planche.

–Sångaren don Carlos från Argentina. –Vi har råkats förr.

–Ja, det var när ni satt på Lång... –Long Island! Jag satt på stranden.

Ja, ni gjorde det... Och nu träffas vi i societeten.

Tänk att Julle inte kommer tillbaka! Det måste absolut ha hänt något.

Tänk om han åker fast! Nisse, jag far till Paradiset. Hej, älskling...

–Får jag bjuda fröken på lite kaffe? –Tusen tack.

Vad jag har längtat efter att höra en storsångare yttra sig om min röst.

Som barn hade jag ingen. Men så en dag fick jag hjärnskakning...

Ja, det brukar hjälpa.

Människor är ofta avundsjuka och tål inte höra att man har ton i strupen.

–Tillåter ni att jag drar en stump? –Nej...jo, naturligtvis!

Får jag besvära grevinnan med ackompanjemanget?

Då tar jag väl "I rosens doft".

Nu förstör hon min älsklingssång också!

–Vi smiter! –Nej, det törs vi inte.

HARKLAR SIG

Jag är en smula indisponerad.

Men det hoppas jag ni ska ha överseende med. – Var så god.

Jag har plockat dessa blommor små

uti skogens dystra vrå – så, så

Och min hand har smekt varenda en som en liten hjärtevän

Jojomän

Se hur täck, mon Dieu, rosen här, inte sant?

Och så blyg som en mö violen är – och pikant! Aaaaa...

Nu strör jag med fullaste händer, en hälsning från skogen jag sänder

O, smekte ej doften från liljan nyss ljuvt som en kvinnokyss?

Och när jag min blomma er räcker så kanske den någonting väcker

En smäktande längtan har plötsligt er nått

och vi varann har förstått, ja, förstått!

–Bravo! Det är härligt med sång. –Och sånt ska man behöva genomlida!

Nå, tror operasångaren att min stämma ytterligare skulle kunna utvecklas?

Ja då, den behöver bara oljas. Ta fjorton matskedar Kron mellan målen.

–Så intressant! Men Kron, vad är det? –Hojtarolja. Den köps på Systemet.

Har de medicin på Systemet?

–Ja, många köper ALL sin medicin där. –Nu skämtar ni med mig!

–Eric...ska du prova karburatorn nu? –Ja. Ska du följa med?

–Vad jag skulle bli glad om du vann! –Ja, din blivande man som vinnare...

Vad du är dum! Du kan aldrig vara allvarlig. Jag gifter mig snart.

–Å, vad härligt! –Snart 50 knop...

Det är karburatorn. Går den lika bra på söndag blir det Johnsonfabrikerna.

Får jag följa med på söndag?

Ja, om du lovar mig att inte träffa baronen mera. Nå, följer du med?

–Nej. –Då vänder vi väl hem, då!

Hörrudu, inget sol-och-vårande här! Jag skickar efter polisen...

Du kan själv åka in, du i dina lånta fjädrar! Är du efter gummans pengar?

Äh, du vet ju att de inte har några slantar.

Jo, de får. Jag har lagt rabarber på två brev från don Carlos.

Där lovar han dem några hundra tusen.

–Greja tanten, så tar jag jäntan. –Har du norpat två brev? Nu jädrar...

Får jag bjuda herrarna på en grogg oppe på mitt kontor?

Jaså, Svärd putsar bordet...

–Kan han få det att stå fint också? –Man bara sågar av de längsta benen.

Den här vägen, mina herrar.

Var så goda, mina herrar.

–Här har ni konjak och whisky. –Tackar.

–Nu kan vi snart fira förlovning här. –Å, så bråttom är det väl inte?

Jag tror det vore bäst för Margit om det skedde snart. Hon kan få griller.

–Nej, hon kanske glömmer bort baron. –Det menade jag precis inte.

Nej, nu måste jag ut i köket och se till maten ett slag.

Du, vi ska se om tanten har lull-lull i lådorna.

–Låt bli, din rackare! –Jag ska bara titta.

Ge dig i väg från lådorna! Låt bli det där, säger jag!

Nej, hälften kunde varit nog, sa han som fick trillingar. Nästa ben...

Nej, nu åker du dit!

Vad i allsin dar?!

Jag håller på att ge baron lektioner i grekisk-romersk.

Baron...!

Baron blev väl inte stött?

–Ja, brottning är bra att kunna. –Ja, man kan aldrig så noga veta...

–Jag glömde kaffepannan. Ursäkta mig. –Å, för all del...

Jaha, nu blev det kortaste benet längst. Ja, jädrar anåda!

Nej, här måste man ta i med hårdhandskarna.

–Lämna ifrån dig sakerna! –Nej!

–Lämnar du ifrån dig grejerna? –Nej!

Aj! JAAA...

–Vad tar ni er till, människor? –Jag...lär baron fribrottning.

–Se Anton, han kan då allt. –Sånt är bra om man möter gangsters.

Ja, han kan ju allting. Borde vi inte få höra don Carlos sjunga, svärmor?

Baron, jag SKA sjunga. Men innan jag sjunger ska jag be att få trolla.

Vi tar en låda... Den där! Vad har du i den?

Min mans guldklocka, min mammas guldarmband...

Då ska jag trolla dem till barons ficka.

Bums filirump pisum kvaba kirikalpreo hipplo... Å, förlåt! Simsalabims...

–Där är de! –Jag tror dig inte, men jag ska se.

–Jo... –Du har rätt!

Du är ju en riktig trolleriprofessor. Så underligt...

Mycket. Om inte don Carlos aktar sig, ska jag börja trolla, jag med. Adjö!

–Han tyckte visst inte om trolleriet. –Nej, han blev lite kantstött.

Nej, det blir ju ett bord för taxar och inte för människor.

Nej, det där går inte...

–Sjung hopp faderallanlej! –Hej svejs, du.

–God dag, Svärd. –Är hon tillbaka i Paradiset?

–Jag måste se om allt står rätt till. –Här står ingenting rätt till.

Se på det här bordet som jag sågat på – inte fasen står det rätt.

–Det liknar Cronblomskan... –Sch, det kommer nån.

–Nä se Lotta, är hon tillbaks? –Hon har kommit för att få stanna.

Säg, det får hon väl? Hon är tokig – men klokast bland de tokiga.

–Har hon ångrat sig? –Ja.

Gå och klä om sig, då, och uppför sig som folk en annan gång!

Vad är det för bok fröken Cronblom läser i jämt? En kärleksroman?

Nej, adelskalendern. Här finns mina bästa vänner. Jag söker de Planche–

–men jag hittar honom inte. Han måtte tillhöra någon sidolinje.

–Jag som behandlat honom som jämlike! –Ja, vem har inte det?

–Men fröken är ju inte adlig, så... –Inte det? Vad kallar ni det här, då?

"Cronblom af Flishult, stiftsjungfru."

Å, är fröken fallen efter Cronbloms på Flishult? En angenäm överraskning.

Visserligen är fröken bara knapadel, men adel är adel, lilla fröken.

Jag har känt mig så förfärligt ensam.

Vet fröken hur mycket de Planche taxerar för?

Han står ju inte ens upptagen här i taxeringskalendern. Se själv!

–Pla...pla... –Ja, där ser man!

Han kanske inte är bättre än sill- stryparn Pålsson som äter med kniv.

HAN taxerar för 72 890 kronor, så den kan man ju räkna med.

–I dag är det väl skönt och varmt. –Ja...och flugorna har försvunnit.

Ja, de är väl på smörgåsbordet nu.

Jösses, är det middag?!

–Middag! –Vad är det?

MIDDAG!

–Vakna! Middagen är serverad. –Farsan, maten kallnar!

Vi hinner – det är väl inte så brått.

Ja, kom då, så går vi.

Ta in mjölken.

Var så goda – middagen är serverad.

Nu ska det smaka med en liten pärla!

–Å, fabrikörn har redan hunnit hit. –Kan jag få låna en korkskruv?

En korkskruv? Så gärna.

–Å, ursäkta! –Nu ska det smaka med...

Här gäller det att passa på!

Var är min sillsallad? Ta hit den!

Nu får man byta skjorta också!

–Nå, hur fann du smörgåsbordet? –Det gick bra. Men att hitta maten...

Förlåt, jag skulle ha lite mera mat. Råbiff... Finns det nån peppar?

–Den står här. –Tack.

–Vad gör du här?! –De tror att jag är don Carlos.

–Smit! Don Carlos kan ju komma! –Jag måste hålla ögonen på Kihlman.

Han sol-och-vårar som "baron de Planche". Det är Margit han vill åt.

Lax!

Lax! Skynda dig...

Här gäller det att sno sig. Man vill ju ha valuta för pengarna.

–Ta för sig ordentligt, herr Pålsson. –Var lugn för det! Betalar man, så...

–Får jag gå nu? Jag är inte hungrig. –Du ska äta lax! Det är dyr mat.

På oss ska hon inte tjäna ett öre.

Vad jag tycker om familjen Pålsson! De sopar rent efter sig på alla fat.

Ja, men så har han varit vid Renhållningsverket, också.

Å, har de metat upp en mört till?

–Jag undrar var vi har smöret. –Det har vi här.

–Ett sånt förtjusande väder... –Ni brer smöret i handen!

Tack.

Fisk åtta gånger i veckan. En köttbit ser man aldrig ryken utav.

–Usch! Pålssons otäcka unge... –Ja, något vackert barn är det inte.

Tänk att ha 30–40 såna där...

–Så lillen är här? Är han inte söt? –Jo...och så lik sin pappa!

Ett vackrare barn kan man inte se. – Kom till tanten!

Ska du inte ha lite vatten?

En sån duktig ponke! Vad ska du bli när du blir stor? Brandsoldat?

Ett sånt litet odjur... Usch!

–Vill baron ta hand om odjuret? –Med nöje, fröken Cronblom.

Nästa skjorta!

–Var har du varit? Dansen väntar ju. –Så du har kladdat ner dig!

Det är Pålssons ohängda unge. Jag ska snart vara omklädd.

–Får jag lov? –Den här dansen är min.

–Hör du inte...? –Jag frågar bara dig!

Jag anhåller att ni låter min fästmö vara i fred. Ge er i väg, tölp!

Nej! Nu måste jag gå hem.

Nu får vi höra don Carlos sjunga. – Inte sant, operasångaren?

Nej, jag är så förkyld...

–Det blir roligt att höra er sjunga. –Ja, jag SKA sjunga.

Alla stora sångare måste krusas...

Nå, eftersom ni nödvändigt vill det ska jag väl dra en stump.

Jag ber om ursäkt om min röst skulle gnissla.

–Har don Carlos inte fått hojtarolja? –Jovisst...!

Det blir en egen komposition som jag sjunger på Metropolittan i New York:

"En äkta mexikanare"!

Det finns ett land som ligger långt, långt bort nånstans i söder

Det är det landet jag drömmer om i dag

Det finns ett land där kaffet växer vilt och druvan glöder

och presidenter man byter varje dag

Bland orchidéer och bland kaktéer

där får man vin förutan bok och kommittéer

bland rosenmurar där faror lurar

och ibland vilda tjurar har jag vuxit opp

MUUU!

Jag är en äkta mexikanare och jag är van att göra som jag vill

jag har ett blod som en afrikanare och vilden spåras i min pupill

Att dansa foxtrot som en am'rikanare

jag kan det ej – jag tar en rumbasväng

Jag är en äkta mexikanare, och jag älskar kvinnor och handgemäng

Jag brukar säja "Caramba!"

när ni i Sverige drar till med "Fan!"

Och när jag druckit Nam-Namba, då gör jag utbrott som en vulkan

Och därför vill jag bara varna're om du tar hand om flickan som är min

jag är en äkta mexikanare, och gör jämt det som mej faller in!

Bravo, bravo! Å, du min skapare, en sån röst, ett sånt "temperamento"!

Er skulle jag ha träffat för två år sedan.

–Säger fröken Cronblom det? –JAAA!

Raj-raj-raj raaa, nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla...

–Jösses, vad du skrämde mig! –Hej svejs! Var är Julle?

Han är här...som "don Carlos".

–God morgon. Har du sovit gott? –Ja, mamma.

Nämen, är baddräkterna kvar?

Du får lov att prova dem nu och skicka tillbaks dem du inte vill ha.

Javisst – det var därför Julle måste stanna kvar.

–Hjälp mig nu att få fållen jämn. –Man är väl ingen mannekäng heller...

Sjåpa dig inte. På med blåsan, så jag blir färdig innan menageriet vaknar.

RINGSIGNAL

Jaha, nu börjar de vakna. Då är snart cirkusen i full gång här.

Olycksnumret! Jag måste till Cronblomman.

Kila du. Var har du fått den här ifrån?

Den hade jag på en vårmaskis. Alla tiders! Var tyst, så ingen hör dig.

Så längtar jag till dig, min lilla vän

fast jag dig aldrig får...

–God morgon! Cronblom har ringt. –FRÖKEN Cronblom. Då kokar jag kaffe.

Välkommen i det gröna!

Lotta!

–Vem är ni, om jag får fråga? –Jag ska hjälpa Lotta med klänningen.

Jaså, fröken är sömmerska? Utmärkt! Hur var namnet?

Namnet? Kajsa...Lo...Lovander.

Kunde fröken hjälpa min dotter att välja baddräkt? Hon provar där oppe.

Och jag förstår mig inte på sånt. Följ med opp!

Nej, jag har bråttom. Jag ska bort.

–Vad är det som är så brådskande? –Jag ska...ta simborgarmärket.

Utmärkt! Min dotter ska också ta det i dag, så då kan ni gå tillsammans.

Kom nu, fröken Lovander, det tar bara ett par minuter.

Tycker inte fröken att den är lite väl trång här? Känn själv.

–Kanske vi ska ringa ur den lite? –Ja, det skulle bli småtrevligare...

–Nej, nu väntar vi inte längre! –Lugna er, jag måste ha en baddräkt.

Här är en ny simborgarinna – fröken Lovander.

–Nej, jag kan tyvärr inte. –Rädd för vatten, va?

–Har fröken ångrat sig? –Ja.

–Men...jag har ju ingen baddräkt! –Det finns att hyra! – En baddräkt!

–Ska den vara mycket urringad? –Nej, höghalsad! Jag är så förkyld.

Då föreslår jag den här. Den hade min mamma. Den är tjock och varm.

Tack, den tar vi!

–Nämen...vart ska ni ta vägen? –Jag är inte van vid sällskap.

Alla som önskar taga simborgarmärket – häråt!

På era platser...färdiga...gå!

Skynda på, flickor! – Fröken Lovander, de har redan börjat!

–Vi då? –Nästa start.

Kom, flickor, så hoppar vi från svikten!

Håll kurs, fröken Lovander!

–Fröken Margit Pettersson? –Ja. Tack...

–Fröken Lovander? –Ja.

PANG

God dag, lilla fröken. Har inte vi träffats förr? Vart ska ni?

–Jag ska in på panget. –Där bor jag också.

Kom in till mig och se på fotografi- albumet och drick ett glas vin.

Tricket med albumet känner man nog till – det har jag använt själv.

Men ett glas vin skulle inte smaka så dumt...

Nämen titta, en sån trevlig liten lya!

Nå...var har ni fotografialbumet?

–Nu ska vi ha ett litet glas vin. –All right...ta fram bluddret!

Sch, väggarna i Paradiset har öron. Får det lov att vara en cigarett?

Nej tack, jag tycker bättre om cigarrer.

–Var så god... –Skål då, lilla Putte.

Det smakade bra efter badet. Eller hur?

Skål! Det var riktigt angenämt att få göra er bekantskap.

Å, du min skapare!

Säg, skulle ni inte vilja sätta er i soffan...?

Jag sitter så bra här, så.

–Säg...hur var egentligen namnet? –Namnet? Gissa!

–Lisa? Lotta? –Nästan.

Nu vet jag: Karin!

Ja, och nu är Nisse inne hos Kihlman. Han tror absolut det är en flicka!

Det måste vi tala om för Margit. Var är hon?

Hon gick till badet för ett tag sen.

Lotta! Hjälp fröken Cronblom med patentfällstolen.

–Jaså, det åbäket... –Förolämpa inte mina gäster!

–Jag menade stolen. –Och så ska Pålssons kläder vädras!

Fjorton år tror jag visst att jag var...

–Jag ska hjälpa fröken Cronblom. –Tack så mycket. Ställ den i solen.

...så munter och så glad...

Var så god, fröken Cronblom.

...så munter och så glad...

Aj! Vad är det här för nånting?!

Bonnlandet är det värsta jag vet. Usch!

Så är det att ha med dumma bondpigor att göra. Allting ska man göra själv.

Jag, bondpiga – som är från Alingsås!

Nå...så kan man då äntligen slå sig till ro.

Lotta!

Hjälp! – Välsignade bondpigor...

–LOTTA! HJÄLP! –Jaså, sitter hon i rävsaxen igen?

Lotta!

Tack, Lotta. Hjälp mig med stol-fan.

Man ska visst vara ekvilibrist för att kunna sitta i den där stolen.

–Så där... Nu håller det. –Tack, lilla Lotta.

La la la la la la la laaa...

Vad är det med Svärd? Står han och flörtar? Vet han inte skäms!

Nej, men se på fan... Det är ju fröken Cronblom!

–Vad i allsin dar har hon i ansiktet? –Prinsessan Mirandas snabbsolkräm.

–Jaså? Var hon negress? –Va sa?

Å, du min skapare! Verkade det så kraftigt?

Nu scha vi vara glada och sjunga, lilla lolle.

Det sjunger någonting inom mig...

KNACKNING

Du, gå och lägg dig i sängen. Nej, låt bli groggen!

Låt bli groggen, sa jag!

Stig in!

God morgon. Vad ville du? Don Carlos sa att du ville tala med mig.

Sa han? Det måste vara något misstag.

Här är rökigt. Har du haft främmande?

Visst inte! Var så god och sitt.

–Du verkar orolig. Har det hänt nåt? –Nej.

–Vad det ryker om dig! –Det brinner i mig!

Låt bli mig! Hjälp mig i stället!

Den fina baron tycks ha fruntimmer inne på sitt rum. Ett sånt hus!

Nu flyttar jag.

–Det är fru Pettersson. –Vart ska jag ta vägen?!

Det sjunger någonting inom mig... Ooo!

–Nä...hej på dig, gamla galanta! –Vad gör fröken Lovander här?

Jag tittar på barons fotografialbum.

Förresten, det har vi glömt. Det sjunger någonting...

En sån moral! – Ut ur mitt hus, människa!

Nu har du ställt till det vackert!

SKRATT

Blunda! – Oj oj oj...

Va? Kom hon bort?

DET KNACKAR

Undrar om Lotta har städat.

Nej, ett sånt slarv! Här ligger ju Pålssons kläder.

Tänk såna omoraliska fruntimmer det finns som går in till karlarna.

–Pålsson! Vad gör ni här? –Jag bara vädrar min frus toalett.

–Margit?! –Jag vädrar Pålssons byxor...

Ta av dig byxorna!

–Se, det var så att... –TYST! Mormon!

Den som vore det ändå...

–Är Margit hemma? –Hon var hos baron nyss.

Margit! Jag måste tala med dig!

–Som du uppförde dig – låt mig vara! –Är det sant att ni är förlovade?

–Nej. Nyss blev jag bränd. –Bränd?

–Nu smiter jag. –Ja, don Carlos kan ju komma.

Men håll ögonen på Kihlman!

Ja, då får jag de andra på lördag då. Tack.

Nä, är du ute och går? Vart ska du ta vägen?

–Jag ska gå hem. –Det är ju åt andra hållet.

–Jag ska ta en ginväg. –Den ska JAG visa dig.

Å, vad mitt hjärta klappar underligt. Min kärlek är inte död – den sover.

Det var ju roligt. Om den sover kan den väckas. Den snarkar väl aldrig?

Skojare där!

–Är du trött? –Nej, lycklig.

Den som vore det ändå...

Don Carlos, har du varit kär? Har du förklarat någon din kärlek?

–Många gånger...i Sydamerika. –Hur sa du då?

Carambarina, corambo caricurri...!

Anton, vad gör du där nere?

–Har du fått snurren? –Ser du inte att jag går i sömnen!

–Fast jag är vaken nu... –Kom nu.

Jag ska låsa din dörr utifrån, så du inte förkyler dig om du går i sömnen.

God morgon, herr baron.

–Är fröken Margit färdig? –Hon är redan nere vid båtarna.

–Då kan jag träffa henne där. –Dröj lite, så får vi sällskap.

–Jag går nog lite före i alla fall. –Ja, gör det.

–Nu smäller det. Hur tror du det går? –Fint.

Jag håller en slant på dig, så vinn nu!

Nej, vad vill det här säga?!

Lotta!

Jag är bestulen! Det har varit tjuvar här! De har tagit alla mina smycken!

Anton!

Vad ska jag ta mig till?! Jag är bestulen! Ring landsfiskalen.

–Nej, jag måste tala med baron först. –Han har gått ner till bryggan.

–Buenos dias! Fru Pettersson? –Det är jag. Vad önskar ni?

Å, bravo, bravissimo! Det vara min svägerska!

Å, ni vara lik er syster, min stackars hustru.

–Jag vara don Carlos från Argentina. –Nej...don Carlos står här.

Sacramento! Det vara stor skoj – JAG vara don Carlos.

Här hava jag min pass, mina bankpapir. Det vara Colorado-claro!

Och här: Laaa ta-ta-ta, ta-ta TAAA AAA...

–Det vara min röst. Kunna ni sjunga? –Laaa ta-ta-ti, ta-ta TAAA LAAA...

–Claro...han vara en stor skojare. –Jag är bedragen!

Det är min brorsa! Jag ska förklara.

Program till tävlingarna! Program!

Får jag 10 liter i reserven. Jag kommer strax.

–Margit! Vi får väl sällskap? –Nej tack.

Är du svartsjuk på den där slampan som trängde sig in?

Jag är inte alls svartsjuk. Låt mig vara!

Nej, låt bli mig!

Nej, Eric!

–Annars hade kåken brunnit upp. –Älskling, du har räddat mitt liv!

Ah, du vara en stor hjälte! Du bliva min vän för livet!

–Mina smycken! –Visst ja, Kihlman...baronen!

Jösses, snurretävlingen!

Jag hava skänkt pris! Jag komma precis!

ITALIENSK SÅNG

Var är Eric Karlsson? Starten går ju om några sekunder!

Stoppa honom! – Å, ursäkta...

Bergström!

Kom tillbaka med min båt!

Titta – Bergström vinner på dem!

Titta, vad Bergström kör bra! Han är som född till racerförare!

–Titta, Bergström vinner! –Heja, brorsan!

Ah, superbo, magnifico! Han taga mitt 10 000-kronorspris!

Ser du, Margit, han ökar! Han vinner!

BRAVO!!!

Bravo, Bergström!

Silentium!

Å, Bergström, du vara bravo! Här hava du lager, för du vara claro.

Nej, inga grönsaker! – Den ska du ha, det är din båt!

Jag vill ha en stor biffstek med lök!

Nej, gubbe lilla, det gick inte alls!

Nu ska vi plocka lull-lull av dig... och titeln också, förstår du!

Jo, du...

Ja, nu kommer du med, bara!

Var så goda...här är Kihlman, sol-och-vår-man, ficktjuv, med mera.

–Å, en sån schajas! –I Mexiko han vara...Colorado-claro.

–Låt honom gå. –Nej, aldrig! ÅKA ska han...nu!

Det var inte Eric som var en schajas, utan din fina baron!

Jag är chefen för Johnsons fabriker. Titta upp på mitt kontor någon dag.

–Nu gifter vi oss! –Vad gör VI då?

–Ni också taga gift...gifta. –Ja, det är ungefär samma sak.

Så bliva ni Colorado-claro...

Innan prisutdelningen börjar ska jag å styrelsens och publikens vägnar–

–be herr Bergström säga hur det känns att vinna en sådan lysande seger.

Mina kära vänner, innan jag talar om mina innersta tankar efter segern–

–tycker jag att vi utbringar för Eric Karlsson ett fyrfaldigt hurra...

...den verklige segraren, som uppfann alla tiders karburator. Han leve!

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

Mina vänner, om ni visste vad det känns skönt–

–att efter en sån här historia känna fast mark under fött...

Textning: Inger Sjöstrand Sveriges Television AB