Original subtitles

Vad står det?

"I underjorden där rosen gror, nästa ord på vägen bor."

Ros...?

Vi behöver leta efter några...rosor.

Ros. Här, kanske.

- Här. Håll den. - Okej.

Den verkar sitta fast.

Vänta!

Vänta, vänta! Dra inte.

Det är gummipilar. Fejk!

- Är du okej? - Ja.

Om nån gillrar en fälla, borde vi vara nära.

"Där rosen gror."

Coolt!

"Hage fram till dörren bär. Vrid på korset och ni är där."

Korset? Det finns ju hur många kors som helst.

- Ser du nån hage? - Nej.

- Kolla! Hoppa hage, så klart! - Ja.

Men du ser väl inga...pilar, va?

Den där, då.

- Du eller jag? - Kör du.

Okej.

- Det går ju som en dans! - Bra. Fortsätt.

Maja!

Hallå? Maja? Hallå, svara, då!

- Maja, svara, då! - Det är okej.

Okej...

Här! Ta repet!

- Wow! - Vadå?!

Lasse? Jag tror det är bäst att du kommer ner hit.

- Va? Måste jag? - Jo, det klarar du! Jag hjälper dig!

Okej.

Fortsätt.

- Bra, Lasse. - Är du okej?

Jadå. Nu fortsätter vi.

Korset!

"Vrid på korset och ni är där."

- Vad är det för nåt? - Ingen aning.

Vilken konstig kista.

Är du med?

Vänta!

"För att öppna kistans tak, krävs blott denna ringa sak."

"Hitta nyckeln till dess lås, annars skatten för evigt förgås."

- Undertecknat Alexander von Broms. - Alexander von Broms?

- Hej, hej. - Redan slutsålt.

- Jag vill se Ricki Bee! - Det är klart du ska, älskling.

- Pappa ordnar det. - Ja, det ordnar pappa.

- Åh, vänta... - Dino, du är så söt.

Kistan var gömd i över 250 år tills Lasse och Maja hittade den.

- Vad finns i den? - Ingen vet. Vi kan inte öppna den.

Alexander von Broms var inte bara kompositör.

Han var en listig uppfinnare också. Han har även byggt vår orgel här uppe.

Hej, hej.

Ursäkta mig. - Mina små änglar!

Biljettförsäljningen går jättebra och jag har en nyhet:

- Von Broms duo ska spela här. - Släktingar till Alexander von Broms?

Ja. De blev så glada över kistan att de bokade in en konsert gratis.

- Vad kul! Klassisk musik! - Jättekul...

Fantastiskt! Gladast blev nog Roland.

Han är helt till sig för att få spela med sina idoler.

- Kistan har förändrat allt. - Ja. Nu har vi råd att renovera kyrkan.

Tack vare er, mina små änglar, är alla problem ur världen.

Vi har ett litet problem här.

Ser ni taket? Det är helt genomruttet. Kåken kan rasa ihop när som helst.

Vi måste byta ut alltihop. Det kommer att kosta lite extra.

Virket, killarnas lön och min lön.

Då landar vi på...nåt som det här.

- Jag behöver pengarna idag. - Så mycket pengar har inte jag idag.

Men utställningen går bra, så om en månad kanske...

En månad? Betala i morgon annars lägger vi ner arbetet.

Det kommer att gå bra. Lasse och jag kan berätta om hur vi hittade kistan.

- Vi kan ha guidad visning i kryptan. - Mina änglar, vill ni det?

Ni har rätt. Det ordnar sig.

- Då ska vi se var den kan vara. - Jag vet inte.

- Är det där von Broms duo? - Julia von Broms, förmodar jag?

Ja, jag är Julia von Broms.

Roland Svensson. Jag ska ackompanjera er på Alexander von Broms orgel.

Ja, det ser vi så fram emot. Det här är min son Richard.

- Välkomna. Det är en stor ära för oss. - Ja, det förstår jag.

- Så var har vi kistan? - Här borta.

Jamen hallå, vad gör du?!

- Hej, Julia. - Werner?

- Werner? Känner ni varandra? - Werner von Broms, Julias lillebror.

Angenämt. Trevligt. Hur får man upp den här? Jag hittar inget lås.

- Nej, vi vet inte riktigt. - Man får inte tafsa på den här kistan.

Gubbe lille, det får man om man heter von Broms och det gör jag.

Jag ska hämta kistan för den tillhör mig.

Dig?! Jag är äldst, alltså tillhör den mig.

- Ni ska väl inte ta med er kistan? - Jo.

Alexander von Broms var vår anfader. Därför tillhör kistan oss.

Utställningen, då? Om vi inte får in pengar, kan vi inte renovera...

Och? Sen när blev det mitt problem?

Nu får det vara slutpratat. Kistan kommer med mig.

- Med dig? Hälften är ju min! - En tredjedel är min.

En tredjedel? Var fick du luft ifrån? Du får väl dela med din mamma.

Den kanske ska står kvar tills ni har bestämt er.

Ingen bra idé. Jag vet. Vi låter kistan stå kvar här tills vi har bestämt oss.

Efter konserten tar jag den med mig.

Nej, jag menar vi tar den med oss.

Så tokigt det blev...

- Mamma, kistan är väl lika mycket min? - När blev du rumsren?

Han har lika stor rätt till den som du!

Dubbelhakan klär dig. Inte den. Bläddra.

Jag såg fram mot von Broms duo. Nu önskar jag att de aldrig kommit.

Nu ska vi inte förhasta oss. De kan ändra sig.

- Men om de inte ändrar sig? - Roland, ha förtröstan.

Werner Julia? Julia, får jag byta några ord?

Så här... Jo... Jo. Så här...

Vi har ingenting att prata om, du och jag. Adjö, Werner.

Jag tänker inte lämna Valleby förrän jag har fått det jag vill ha.

Hör du det? Nähä.

Den som ändå hade en biljett.

- Kolla vem som är där! - Hur mycket betalar ni? Nej, nej.

Skojar ni? Jag ska ha minst det dubbla. Bra. Avgjort. Det säger vi. Tack. Hej.

Richard! Kom hit! Vad håller du på med?

Ricki Bee har konsert i kväll. Och jag har lyckats få en biljett.

Kommer aldrig på fråga. En äkta von Broms lyssnar inte på sådant oväsen.

- Nej, men jag tänkte ändå... - Dessutom behöver du öva.

Du kom av dig två gånger i Rom. Det var oerhört generande för mig.

- Förlåt, mamma. Jag lovar att öva. - Tyst.

- Men mamma... - Tyst. Jag vill inte höra mer från dig.

- Bestämd dam, den där Julia. - Stackars Richard.

Prästen Gud, förstger du oss en gyllene chans att rädda kyrkan med den här.

Sen skickar du släktingarna för att ta den ifrån oss.

Kan du inte få dem att ändra sig? Det är för ett gott syfte.

Du skulle kunna ge mig ett tecken om du tänker hindra dem.

Nej, förlåt. Det var förmätet av mig att fråga.

Konstigt ljud

Gud?

Var det du? Gud?

Ho-ho?

Ja. Det var ett tecken.

Gud?

Hallå?

Jaha. Gud?

Gud? Hallå? Du kan väl öppna? Jag har förstått nu.

Tack snälla. Gud, tack så hemskt mycket!

"Under konserten halkar Ricki Bee och skadar handen."

"Trots smärta, ger han allt på scenen."

- Underligt. Dörren är låst. - Prästen försover sig väl aldrig?

Nej. Speciellt inte idag när utställningen är så viktig.

Vänta. "Den maskerade sångaren sjöng alla sina kända låtar"-

- "till publikens jubel." Typiskt att vi inte var där!

Vi får nöja oss med von Broms duo i kväll. Kolla!

Mystiskt...

Hallå?

- Hallå? - Hallå?

- Hallå! - Hallå, är det du, Gud?

- Nej, det är Lasse. - Och Maja.

Mina små änglar!

- Tack. - Vad gör du här?

Jag hade orena tankar, så Gud låste in mig.

- Jag tror inte det var Gud. - Kistan...! Den är borta!

- Vad var det? - Hörde ni?

- Roland! - Är du okej?

- Hur är det? Du blöder ju! - Det är ingen fara.

Jag kämpade med repen hela natten och skavde upp huden.

- Käre vän! - Kistan! Är kistan borta?

- Ja, det är fruktansvärt! - Såg du nån?

Nej, men jag hörde nåt. Plötsligt kände jag ett hårt slag-

- mot huvudet och när jag vaknade upp var jag bunden.

- Du? Maja? - Det här börjar bli ett polisärende.

- Polismästarn mitt i nappet. - Det är Maja. Är du upptagen?

- Ja. - Kom till kyrkan nu.

Okej. Jag kommer.

Kistan drar verkligen till sig folk. Till och med tjuvarna hittade hit.

- Hur går det? - Inte bra. Tjuven hade handskar på sig.

Titta här. Blod. Tjuven skar sig på glaset.

Bra, Maja. Då har vi nåt att gå på. Nu går vi in.

Det är över. Vi får aldrig råd med renoveringen.

Ge inte upp. Gud hade varit en svår fajt, men en vanlig tjuv ska vi klara.

- Tror du det? - Tror? Jag vet.

- Hittar ni nåt? - Nej.

Med de här två är ingenting omöjligt. Ska vi prata med familjen von Broms?

- Hur är hon, Julia von Broms? - Hur så?

- En rasande stilig kvinna. - Ja. Rasande är ordet.

Vad är det du säger? Vad sa du? Är kistan stulen?!

- Stulen?! - Werner, låt mig sköta det här.

- Hur kunde du låta det hända? - Så, så. Nu tar vi det lite lugnt.

Jag är varken liten eller lugn! Jag är bestulen! Jag är kränkt!

- Och vad tänker du göra åt det? - Jag ska så klart göra allt jag kan.

Allt du kan?

Ja, det känns ju mycket bättre...

Jag har varit i New York, London, Paris...

- Tiruvanantapuram. - Ja.

Och nu säger en liten, liten polisfarbror i lilla, lilla Valleby-

- att jag ska ta det lilla lugna därför att han ska göra allt han kan!

Inte bra nog!

Det är inte New York, men i Valleby fångar vi alltid tjuven. Eller hur?

- Ja. Självklart. - Absolut.

- Hur jobbar ni egentligen? - De är kompetenta.

- Jaha! - Jaha.

Ja.

Vad väntar ni på? Ut och fånga tjuven!

Så.

Vad...? - Vänta lite!

Vänta lite.

Jag måste be er svara på en fråga. Jag ställer den till alla misstänkta.

- Va? Misstänkta? Vi? - Misstänker ni oss?

Står konstapeln och säger att jag skulle ha stulit min egen kista?

- Det sa jag inte. - Jo.

- Det gjorde jag inte! - Jo.

- Nej. - Jo.

- Han undrar vad ni gjorde igår kväll. - Just det. Precis. Tack. - Julia?

Jaha? Jag förstår inte vad det har med saken att göra-

- men jag åt middag på hotellet och la mig tidigt. Sömn är A och O.

- Jaha. Ja... - Du där? - Richard.

- Ja. - Ja. Eh...eh...

Jag övade på min violin hela natten fram till midnatt och sen sov jag.

Ja, det kan jag intyga. Jag hörde honom genom väggen.

- Och du... Hallå? - Ja...

Jag sov också hela natten. Sömn, det är A... Ja...

- På hotellet, eller? - Var annars?

- Kan nån intyga att... - Nu räcker det med insinuationer.

Vi vill inte stjäla mer av er dyrbara tid.

Ni kan gå nu.

Det gick ju bra. Men vi måste hitta kistan ganska snart.

- Vad tror ni? - Ja.

Då spinner ni vidare på det här, så spinner jag vidare på mitt håll.

Alexander von Broms kista är stulen.

Och dagen innan dyker hans släktingar upp.

Och alla tre vill ha den.

- Julia. - Miss.

- Richard. - Miss.

- Och Werner von Broms. - Miss.

- Våra huvudMISStänkta. - De börjar bråka.

- Om hur de ska dela på kistan. - Varför inte ta hela själv?

- Alla sa att de sov på sina rum. - Nån av dem borde vara tjuven.

Frågan är bara vem. Richard hade ju bandage på handen. Kan det vara nåt?

Träff!

Kom nu.

- Hej, Ronny! - Hysch.

- Fin musik. - Wonderful. Von Broms duo.

- Jag har alla deras skivor. - Är det Richard?

Certainly. Unge herr von Broms övar.

- Övade han igår också? - Yes, indeed. Hela kvällen.

Det är bra att han övar för han gör fel på samma ställe om och om igen.

- Samma fel varje gång? - Så lär han sig till konserten.

Gick Julia eller Richard ut igår kväll?

- Nops. Inte vad jag såg. - Var du här hela kvällen?

- Jag var en sväng ut i köket bara. - När då?

- Ungefär vid halv nio. - Men Werner, då?

- Vilken Werner? - Werner von Broms. Julias lillebror.

Nej, honom har jag inte sett. Men jag kan dubbelkolla.

Werner, Werner, Werner... Nops.

Det finns ingen med det namnet här på hotellet.

Okej. Tack.

Titta. Titta.

Får man kanske fresta med en liten skiva som... Nej.

Werner sa att han bor på hotellet. Varför ljuger han?

Var bor han? Det finns bara ett hotell i hela Valleby. Vad vet vi om honom?

Nämen titta, det är ju jag. "Werners öronmys." Den kan man köpa...

"Werner von Broms. 42 år. Smörsångare"-

- "med hitar som 'Karin, min raring', 'Lukas, min hund' och 'Ensam igen'."

Kolla! Werner var en gång i tiden andra delen av von Broms duo!

Jo, jag har tänkt...

- Vad hände? - Werner dumpade Julia.

Han satsade på solokarriär. Jag fattar att Julia inte vill prata med honom.

Han smiter! Jag har inte hört om nån Werner von Broms innan. Har du?

- Nej. Hans karriär tog nog aldrig fart. - Upp som en sol, ner som en pannkaka.

- Ingen karriär, inga pengar. - Kan det vara skäl att stjäla kistan?

- Rån! Hjälp! - Det lät som Werner.

Min ring! Min ring! Efter honom!

Ducka! Efter honom! Jag tar en genväg!

- Vart tror du att du ska? - Jag jagar en...

På norska Nej, du jagar inget. Du har kommit väldigt mycket för sent.

Du ska ta "oppvasken".

Det vore bra om ni svenskar ansträngde er lite grann.

"Oppvasken" betyder disken. Varsågod! Kör på!

- Här. - Vadå?

- Och den här. - Vad sysslar du med?

Tack så mycket. Det har varit lärorikt.

Kom tillbaka, din lilla snurre...snutt!

- Vart tog han vägen? - Ingen aning.

Där!

- Ja? - Förlåt.

- Där! - Stanna!

Ringen!

Oj. Nämen...

Dino!

- Är det sant? - Åh, Sara. Cara mia. Cara mia!

Tack. Förlåt. Vi tappade den.

- Är det den? - Ja, det är den.

Vänta! Det står nånting i den. "Alla eller inget."

Få se. Brukar man inte säga "allt eller inget"?

- Lasse och Maja, titta! Jag fick napp. - Åh. Vi också.

Werners ring försvann, men vi fick tag på den.

- Fast tjuven kom undan. - Men den är ju här, så...

- Nämen! - Nej! Ringen! Efter honom!

- Nej... Punktering. - Vart tog han vägen?

Det står nånting. Maja?

- "ANS." - Inte en chans att det går att cykla.

Ans. Dans? Svans? Chans? Schimpans?

Det kan ju stå precis vad som helst.

Maja, kom och titta. Jag tror jag har hittat nåt.

- Ser det inte ut som en apelsin? - Jobbar ringtjuven med frukt?

- Skumt. - Apelsindans, apelsinchans...

Det finns inget på apelsin. Vad finns det mer för orange frukter? Kolla.

Apelsin, citron, blodapelsin, kumquat, minneola-

- tangerin, pomerans, pompelmus...

- Vad sa du? Säg det där igen. - Pompelmus.

- Nej, det innan. - Pomerans. Pomerans? Det stämmer ju.

Vi måste prata med Werner. Han har en del att förklara.

- Ja, jag tycker om dig så mycket. - Hallå?

Hallå...? Fick ni tag i tjuven?

Jag skulle sprungit själv, men jag har så ont i min visdoms...arm, tand...

Knät har ligament... Aj! Så det gick inte.

- Vad har du bakom ryggen? - Ingenting.

- Där! - Jag har inget.

- Du har ju nånting! - Jag har inget. Hysch!

Nä, det var nog inget. Jaha, tack för idag, då.

Men hallå...

Ingen hemma.

- Det är ingen hemma, sa jag! - Men...

- Bor du i bilen? - Det är klart jag inte bor i bilen.

- Är du säker på det? - Jag bor inte i bilen...bor jag.

- Men varför? - För att jag inte sålt så många skivor.

- Tack. - Den kostar 50 kronor, hörru.

- Så därför stal du kistan? - Jag har inte stulit kistan.

- Vad är det du gömmer, då? - Jag... Ja... Min fiolin.

- Men vad är du då ute efter? - Vad jag är ute efter?

- Von Broms duo. - Va?

Jag är en idiot som övergav min syster och tog alla hennes pengar.

Tog du alla hennes pengar?

Pengar...

Jag lämnade henne i Prag och lät henne lifta hem med en långtradarchaffis.

Det är nästan så man borde be henne om u... be henne om...

Det var inte snällt.

Nämen du var ju gullig! Häll lök på laxen, gör det!

Såra på vaden och salta i såret. Ser du inte att jag är ledsen?

Jag mår inte bra. Jag har haft det skitjobbigt.

Jag känner att jag kanske borde ri... Ta Julia i örat-

- och be henne om...om...u... Om...om...och säga f...

Känner jag bitvis. För nu vill Julia ha allt jag äger, inklusive ringen.

- Jag tror honom. - Varför ville tjuven ha din ring?

Alexander von Broms, min anförfader, lät tillverka tre ringar.

En till var och en av sina barn. Ringarna har vandrat genom historien-

- fram till idag. Richard och Julia har var sin.

Ringarna måste hänga ihop enligt legenden.

- "Alla eller inget"... - Ja! Som det stod i hans ring!

Fick ni tjuven? Har ni min ring?

Nej. Det enda spår vi har efter tjuven, är den här.

Känner du igen den?

- Nej. - Vi tror det står nåt med pomerans.

Pomerans? Som i Gösta Pomerans! Där borta!

- Ja! - Tack!

- Ursäkta! - Lek inte här.

- Var är Gösta Pomerans? - Han är upptagen.

- Vi behöver prata med honom. - Vi måste det. Var är han?

Där.

Det är ju han som ville ha mer pengar.

Därför måste vi prata med honom. Inte sen, utan nu.

- Men det är väldigt högt upp. - Ja.

Nej. Skojar du? Aldrig att jag åker upp i den där!

Aldrig, aldrig, aldrig...

- Inte titta. - Kom genast ner!

Vilken utsikt!

- Woa... Vad var det där? - Eh...

- Maja? - Ja. Eh... Vi får gå sista biten.

Jag räknar till tre. Sen tar vi ett stort steg.

Ett, två, tre! Bra, Lasse!

Maja?

Kom, vi ska ut och gå lite.

- Åh! Nej! Maja! - Hoppsan. Kom igen!

Bra. Fortsätt. Upp.

Okej.

Inte titta. Vi ska bara ut och gå lite.

- Är du säker på att vi går rätt väg? - Ja, absolut.

- Vad i hel... - Här kommer en lyktstolpe. Så.

- Vad gör ni här?! - Hej! - Ta ett stort steg.

- Hur kom ni hit?! - Hissen.

Har prästen skickat er? Hälsa att vi packar ihop om vi inte får betalt.

- Pennan. - Är det här din penna?

Kom ni hit för att fråga det? Nej. Den här är min.

- Är det fler som har såna? - Vi har delat ut 150 stycken. Hur så?

Pennan hittades vid ett rån. Den hänger ihop med von Broms stulna kista.

- Vad gjorde du igår kväll? - Det ska jag berätta för er.

Ser ni båten?

Där firade jag mitt 50-årskalas.

- Oj då. - Lasse? Tittade du?

Han är inte förtjust i höjder.

Okej. En försvunnen kista och en försvunnen ring. Vad är sambandet?

Von Broms! Alla tre har varsin ring.

Werner pratade om en legend. Att ringarna måste höra ihop.

"Alla eller inget" stod det i Werners ring.

"För att öppna kistans tak, krävs blott denna ringa sak."

"Ringa sak"!

Tänk om ringarna är nycklarna? Kolla här. Tre urgröpningar.

- Och tre ringar! - Det behövs tre för att öppna kistan.

Werner sa att Julia vill ha tillbaka sina pengar. Hon kanske tog hans ring!

Och kistan!

Halv nio gick Ronny ut i köket. Julia kanske smet ut och tog kistan.

Prästen Jag har inga pengar att betala räkningarna med. Detgår inte ihop.

Vi får väl stänga eller bomma igen eller riva kyrkan.

- Har du sett Julia och Richard? - Ja. De gick till hotellet.

- Barn? Bär ni bud om goda nyheter? - Vi har inte hittat kistan.

- Men vi vet hur man öppnar den. - Jaså?

Julia, Richard och Werners familjeringar.

Det hade varit en sensation, men vi har inte ens en kista att öppna.

Aj, aj... Aj. Aj, aj.

- Ja, Roland? - Jag är lite hungrig.

Behöver du hjälp med nåt eller kan jag gå på lunch?

- Självklart, Roland. Gå och ät. - Hej.

Åh, Roland. Hur ska han klara det här?

Han är fjortonde generationen vaktmästare i kyrkan.

Det har alltid funnits en Svensson här. Han älskar kyrkan...

Vi ska hitta kistan och ställa ut den.

Tills vi får in pengar så du kan renovera kyrkan.

Välsignade barn.

- Vi kollar om Julia är på hotellet. - Titta där!

Ja... - Snälla, se dig för!

Har ni pengarna? Jag tar en stor risk. Ingen får märka nåt, okej?

Ja. Angenämt. Ja. Mycket trevligt. Ja.

Vi säger... Ja. Allt gott till dig och din familj.

- Maja. Lasse. - Hej, Dino.

- Hur är det med dig? - Har det hänt nåt?

Om det har hänt nåt? Kärleken. Amore, Lasse. Amore.

- Menar du Sara? - Hysch! Skrik inte.

Titta på henne. Vilken prinsessbakelse hon är.

En perfekt skummad cappuccino. En underbar mandelbiskvi.

Sara Bernard. Min Sara Bernard.

När jag hittade ringen på marken förstod jag vad jag skulle göra.

Vad fin!

Den är flera hundra år gammal. Och unik. Precis som Sara.

- Vad är det för konstigt märke? - Symbolen för evigheten.

Jag ska gå ner på knä. Och jag ska sjunga en sång.

- Sjunga? - Ja. En egen sång.

En egenskriven sång? Lycka till, Dino.

- Lycka till, Dino. - Tack.

Sjunger Sara, vill du bli min fru?

- Är Julia von Broms inne? - Ja. Hon kom för en stund sen.

- Vilket rum? - 248. Hur så?

- Vi behöver prata med henne. Nu. - Hon vill inte bli störd.

- Det är v... - Hon var mycket bestämd på den punkten.

- Det är jätteviktigt. - Ni får vänta.

Vi måste komma på ett sätt att ta oss förbi Ronny.

- Hej! Kul att se dig igen! - Du är prao. Du ska diska.

- Det var ett viktigt möte... - Oj! Jag råkade tappa dem. Förlåt.

Vad håller ni på med? Prao, hjälp mig! Detta är praktisk arbetsorientering.

Hallå?

Det var sista gången. Det är helt omöjligt att få hjälp här.

248, ja.

Room service.

Room service!

Då kommer jag in här!

Hallå? Hallå, det är room service!

Aldrig får man nån dricks i det här landet!

Ingen dålig lift.

Hallå?

Är det nån här?

Hallå?

Blomsterbudet.

- Skumt. - Ricki Bee.

Maja! Det ligger nån under sängen.

Rån! Överfall! Den vidrige ligisten! Han tog min ring!

- Din ring? När? - Alldeles nyss!

Och den jättestora buketten blommor attackerade mig!

Polismästarn? Det är bäst du kommer till hotellet nu.

Julia har blivit överfallen. Det är bra.

Vad är det här för gangsterhåla?! Först kistan, sen min ring!

- I Valleby tar ni ju alltid tjuven! - Det gör vi också.

Bara en ring kvar. Vi måste stoppa tjuven innan han får den sista.

- Vad då? - Nån har stulit Werners ring också.

Det betyder ju att... Richard! Tänk om ligisten överfaller min son också!

- Vi kollar med honom. - Hallå, ska ni bara lämna mig här?

Invirad i en äcklig gammal mö...

Polismästarn kommer snart.

- Richard! Öppna! - Han kanske inte hör. Han övar ju.

Dyrk.

Öppna. - Richard!

Så här gör Richard när han "övar".

- På repeat. Samma fel om och om igen. - Där försvann hans alibi.

Richard Jag är på väg. Jag tar en taxi. Ja, jag har allt jag behöver.

Precis. Kontant, gärna. Bra. Då ses vi. Hej.

- Nej, taxin! - Åker han, hittar vi honom aldrig.

Lägg den i hans väska.

- Du har bara en chans. Andas ut... - Tyst, så jag kan koncentrera mig.

Yes!

- Här är han. - Vad gör han här?

Säljer kistan, så klart. Frågan är bara varför.

Hej, älskling! Ja. Han är här i huset nu!

Helt otroligt. Helt otroligt! Ja.

Att vi kunde få hit honom! Nej, det var inte billigt. Nej.

- Hon kommer att bli så glad. - Mamma, kom nu!

- Ja, älskling? - Mamma!

Jag måste sluta. Puss. Jag ringer sen.

- Har du tagit ut pengar? - Ja.

Jag ger dem till honom. Det är så spännande. Det är inte klokt!

Vad är det här? Var är kistan? Och ringarna?

- Det här ser ju ut som... - Ricki Bee?

Är det Ricki Bees väska?

En toalett spolas

- Vad ska vi göra? - Tyst.

- Richard? - Min väska. Har ni tagit min väska?

- Din väska? Den är ju Ricki Bees. - Ja.

- Och? - Det betyder att...

Att det är jag som är Ricki Bee. Lova att det stannar mellan oss tre.

- Varför det? - Vad tror du?

- Alla älskar ju Ricki Bee. - Inte alla.

Julia?

Mamma tycker bara om Richard von Broms.

"En riktig von Broms sysslar inte med popmusik." Hon hatar Ricki Bee.

- Var inte så säker på det. - Jag döljer mitt ansikte med den här.

Håll.

Det skulle krossa mammas hjärta om jag lämnade von Broms duo.

Precis som Werner gjorde.

- Halkade du på konserten igår? - Ja.

- Men kan du spela fiol då? - Nej.

Jag har inte sagt nåt till morsan. Von Broms duo ställer aldrig in en konsert.

Hon kommer att få veta förr eller senare.

- Kommer han inte? - Vi har ju betalat. Han kommer.

Jag måste sticka. Fansen väntar.

Vad väntar ni på? Ska ni bara stå där?

Flytta på er! Det är mitt kalas!

Sjunger Tillsammans vi går överallt

Du och jag löser allt

på vår väg, vi kör hårt

Lita på oss när det är kaos

Mamma, mamma, han kramar mig!

- Så bra du var! - Ja, verkligen!

Kul. Nu måste jag byta om till von Broms duo-konserten.

- Var är min väska? - Jag vet inte.

- Sure bacon. Min... - Jag tror jag vet var den är.

- Det är fler än vi som varit här. - Tjuven har alla ringarna och kistan!

- GPS:en. - Min ring. Den låg i väskan!

- Mamma kommer att bli helt galen. - Nu har vi dig!

- Vi har honom. - Men jag, då?

Vart är han på väg?

- Han stannar. - Han vänder.

- Där! - Nej. Fel håll! Han kommer där.

Där är ni ju! Hej. Jag har tagit hand om Julia. Hon var alldeles rasande.

Fast ändå vacker, på nåt sätt. Men jag lugnade ner henne. Hon var orolig...

- Vad är det där? - Den är vår.

- Nej... - Vad händer? Har jag missat nåt?

Ja. Kom.

Vacker fiolmusik

Fantastiskt! Precis vad jag behövde höra en dag som denna.

Helt otroligt, Richard. Äntligen har du blivit ett med musiken.

- Tack, Julia. - Werner?

- Julia. - Det var oväntat.

Har du kvar den gamla violinen? Jag trodde du hade sålt den.

Sälja den? Aldrig. Hur lät det, då? Fortfarande världsklass?

Nä. Jag har betett mig lite...så där, men får jag vara med och spela igen?

- Jaså? Därför är du i Valleby? - Ja. Nej, nej. Ja. Nej.

Du övergav mig, Werner! Du lämnade mig ensam med en lastbilschaufför!

Det var dumt. Jag ber om en andra chans. Ska vi säga att vi kör?

Det du gjorde var oförlåtligt! Och du har aldrig bett om ursäkt!

Nej, men jag gör det nu. Nu står jag framför min syster och ber om...det.

- Om vad? - Om det. Jag ber om det.

- Jag hör ingenting. - Det du ville att jag skulle be om.

- Jamen be om det, då! - Att jag är jätte... Och säger f...

- Och ber om... - Jag hör ingenting. Vad säger du?

- Det du ville att jag skulle be om. - Vad säger du? Jag hör ingenting.

Jag sa att jag ber om urs...

Det du gjorde var oförlåtligt, Werner.

Det är väl inte läge att be om en hundring? Korttidslån?

Nä. Eller 50 spänn? Om du har nån smörgås... Nä.

Glöm det. Jag inte hungrig.

Maja Nu kör vi igen. Vad har vi?

Ingen kista. Inga ringar. Bara tre misstänkta som inte är så misstänkta.

Ja. Werner har inte tagit kistan. Han vill bara spela med von Broms duo.

Richard var det inte. Han hade konsert som Ricki Bee.

Va? Ricki Bee? Är det han som är Ricki Bee?

Julia, då? Vad gjorde hon igår kväll?

Jag tror jag vet. Ricki Bee-konserten.

Var hon på konserten? Då har alla tre alibi. Tillbaks till ruta ett.

Men...vem är då tjuven?

Prästen? Prästen!

- Ja? - Vi behöver öva. Med organisten.

- Roland? - Ja. Nu.

Nu? Jaha. Är han inte här? Jag vet inte var han kan vara.

Se till att hitta honom, då. Vi behöver öva innan publiken kommer.

Visst, jag ska hitta honom. - Roland?

Hur svårt kan det vara? Snälla nån... Såja, min älskling. Nu är vi här.

En gång till.

Vad håller du på med? Varför håller du på så där?

Du borde låta bättre när du övat så mycket. Du låter ju som... Usch!

- Jag kan inte. - Vad kan du inte?

- Spela. - Vad sa du?

Jag halkade och stukade tummen. Det gör för ont när jag spelar.

Men kära barn! Varför har du inte sagt nånting?

Jag har försökt! Men du lyssnar ju aldrig!

Du blir bara arg så fort man gör nånting som är lite fel.

Men är... Är jag...?

Är jag verkligen så hemsk?

Lite, kanske. Jo.

- Nej... Usch och fy vad hemsk jag är. - Fruktansvärd, faktiskt.

Jag är jätteledsen, men vi måste ställa in.

Von Broms duo ställer aldrig in en föreställning.

Vi ska lösa det här. Nej, jag ska lösa det här.

- Varsågod. - Jaha... Jag har inte min plånbok...

- Den bjuder jag på. - Och den här bjuder jag på.

- För den vackra musiken. - Ni är fina människor.

- Om jag kunde göra nåt för er... - Det behövs inte.

- Inte? Vad fint... - Jo!

- Det finns en grej du kan göra för mig. - Då vill jag ha betalt.

- Om du... - Werner.

Julia?

Hej.

Vad har vi missat?

- Glaset. - Va?

- Glaset? - Vi hittade glas utanför kyrkofönstret.

Om nån brutit sig in, borde glaset finnas på insidan. Inte på utsidan.

- Tjuven fanns redan inne i kyrkan? - Precis.

Vilka var där?

Prästen kan det inte vara. Hon var inlåst i en skrubb.

- Blodet på glaset. Tjuven skar sig. - Roland blödde på handen.

- Roland var ju bunden. - Fast inte helt.

Han hade nästan fått upp repen när vi hittade honom.

- Han låtsades vara bunden. - Så vi skulle misstänka nån annan.

- Band han sig själv? - Ja. Så här:

När han låst in prästen, gömde han kistan. Sen band han sig själv.

Va? Nej, varför skulle Roland... Han älskar ju kyrkan.

Han vet allt om kyrkan och borde känna till legenden om ringarna.

Nu har han alla tre ringar och kan öppna kistan.

Vänta där.

Roland! Kom ut! Vi vet att du är där!

Flytta på er!

Ah, ah, Aj.

- Oj. - Titta!

Skumt. Alla ser ju ut som Roland!

- Vart tog han vägen? - Jag vet inte.

- Där är han! - Roland! Stanna!

- Hur gör vi? - Ska vi dela upp oss?

Ta det hållet, så tar jag det här.

- Han springer upp där! - Roland, stanna! - Det är farligt.

- Lasse, skynda! - Jag vågar inte titta.

Maja, försiktigt!

Nej!

Maja!

Maja! Maja!

- Lasse! - Maja!

Lasse! Hjälp!

- Jag kommer! - Lasse! Lasse!

Lasse, skynda dig!

- Lasse! Lasse, skynda dig. - Jag kommer!

Jag kommer. Här, ta min hand! Ta den, Maja!

Jo. Jag hjälper dig. Lita på mig.

Jag hjälper dig.

Vet du? Du kollade!

Roland Nej...

- Ge dig, Roland! - Ta mig bara.

Allt är ändå helt meningslöst.

Ringarna gjorde ingenting. Kistan är lika låst som alltid.

Varför gjorde du det?

Du hörde väl dem? Giriga, egoistiska människor.

De skulle bara ta kistan och dra. Låta kyrkan förfalla.

Du tog alltså kistan för att rädda kyrkan?

Den är mitt hem. Och har varit min familjs hem i 250 år.

Jag ville inte ha nåt själv. Jag tänkte skänka kistans innehåll anonymt.

Fast nu spelar det ingen roll. Ta den. Den går ju ändå inte att öppna.

Det borde funka på nåt sätt.

- Den verkar sitta fast. - Jag sa ju det!

- Jaha. - Va...? Ja.

Då gör vi på det gamla hederliga sättet.

Nej, Maja!

- Va...? - Wow!

- Ett till lås. - Vad är det där?

- Det ser ut som en liggande åtta. - "Annars skatten för evigt förgås."

- Eller symbolen för evigheten. - Dinos ring!

- Här. Håll den. Vi kommer tillbaka. - Den ser ut som...

Vad är det, Dino? Berätta nu. Vad händer?

Sjunger Sara, min Sara, från och med dag ett

har jag älskat var blick, varje leende du lett

I en osäker värld så vet jag blott detta:

Av alla på jorden så är du den rätta

Så därför jag undrar på knä för dig nu:

Sara Bernard, vill du bli min fru?

Ja! Dino... Si, si!

Tack, Dino och Sara. Och förlåt.

- Är det den? - Ja.

- Vi måste låna den. Vi har kistan! - Va?

- Och ringarna! - Ni måste komma!

Min ring! Min musik! Min Sara.

Jag behöver ingen ring för att bevisa att mitt hjärta tillhör dig.

- Roland, vi har den! - Ja.

- Kolla. - Min ring? Var har ni hittat den?

- Din ring? - Ja. Det är min gamla släktring.

Den har varit i familjen Svenssons ägo sen kyrkan byggdes.

Enligt rykten en gåva från Alexander von Broms.

Hur hamnade den hos Muhammed Karat?

Jag sålde den för en månad sen till honom-

- och skänkte pengarna anonymt till renoveringen av orgeln.

Var det du, Roland?

Ja, jag är ledsen för allt jag ställt till med.

- Men jag ville rädda kyrkan. - Käre Roland! Det är vi som ska tacka!

Vi tänkte bara på oss själva, men du tänkte på att rädda vår förfaders verk.

Roland Svensson, vi tackar dig. - Säg tack.

Nej, nu gjorde jag så där igen. - Tack, Roland.

- Ja. Tack, Roland. - Ja. Tack, Roland. Tack, tick, tack.

Hör ni, ska vi inte öppna den nu?

Goddag. Mitt namn är Alexander von Broms.

En bandspelare? 250 år innan bandspelaren uppfanns.

Gratulerar till att ni hittat min kista.

Ni har hållit ihop, som familjer och vänner-

- von Broms och familjen Svensson. "Alla eller inget."

Nu har ni fått något framför er.

Vad är det?

Om ni är värdiga min gåva, vet ni vad ni ska göra med den.

Lycka till och farväl.

Det är musik.

- Skrevs den för 250 år sen? Svängigt. - Öronmys.

- En ny von Broms-låt? - Den måste vara värd jättemycket.

Nej. Jag är ledsen. Den är tyvärr inte värd nånting.

Inte tillräckligt för att rädda kyrkan. Då är det väl över nu?

- Hallå? - Konserten.

Vi måste släppa in publiken.

Ge oss fem minuter, bara.

- Är du säker? Kan du verkligen spela? - Inte jag. Men Werner.

- Wow. - Ja, det är lite wow på den.

Vi ska väl byta namn till von Broms trio?

Nej, det behövs inte. Jag tänker köra på den här grejen i stället.

Richard, du anar inte hur stolt jag är över dig. Jag älskar Ricki Bee.

Jag med. Kör hårt, Ricki Bee.

"Är du värdig min gåva, kommer du att veta vad du ska göra med den."

Jag har en idé. Kom.

Varmt välkomna hit, denna vår sista afton i Valleby kyrka.

Låt oss med en stor applåd hälsa von Broms duo varmt välkomna.

Tack. Tack, ska ni ha. Vi har en överraskning.

Vi ska framföra ett nytt stycke-

- komponerat av den store Alexander von Broms.

Maestro.

Varsågod.

Finger.

Sjunger I work all night, I work all day to pay the bills I have to pay

Ain't it sad?

And still it never seems to be a single penny left for me

That's too bad

In my dreams I have a plan: If I got me a wealthy man

I would't have to work at all I'd fool around and have a ball

Jag tror jag fattar! Fortsätt spela!

Vad är det nu som jag har missat, då?

Textning: Nordisk Undertext www.undertext.se