Original subtitles

Downloaded from YTS.BZ

Official YIFY movies site: YTS.BZ

beginnings

Hej.

- Hej på er. - Hej.

- Här, Malthe! - Kom igen.

Så där, ja.

- Snyggt! - Tobias!

- Jag är med, Jon! Samma sida! - Passa över!

- Ja! - Så där, ja!

Hej, Ulla. Jag trodde att jag skulle kunna undvika dig.

- Skickar du nåt till mig senare? - Imorgon. Jag har några rättelser.

God morgon!

Då var klockan 10:15. Vi fortsätter vårt samtal om kolhydrater.

Ditt jävla svin!

- För i helvete! - Det var ju för fan ett skämt.

Det var ett skämt!

Hör ni!

- Han är en jävla idiot. - Nu stannar du här.

Nu stannar du här.

Vad är det som händer?

Det här funkar ju inte. Tobias, för i helvete.

Andas.

Andas.

- När slutade du? - För tio minuter sen. Du är sen.

- Fan. Förlåt mig. - Vad fan gör du?

- Får jag följa med dig hem? - Ja, det kan du väl.

- Vill du ha det här i skålen? - Gör det som du tycker.

Hon sa att hon inte visste nåt. Men det vet jag inte om jag tror på.

Särskilt som hon tränar med de små, de är ju tillsammans hela tiden.

- Så hon borde veta det. - Borde inte du också göra det?

- Träna de små? - Ja, det skulle du ju kunna.

Nej...jag har inte tid. Jag tränar ju själv. Det är ett skitjobb.

Jaha, såpass?

Jag vill vara med på tävlingar så att scouter kan se mig.

- Hej. - Hej.

- Och jag ligger efter, efter skadan. - Men du har väl inte ont längre?

- Det doftar gott. - Det finns lite kvar.

Du är hemma sen. Mamma och jag har lagat mat.

Vi har kämpat.

- Tar du med hushållsrullen? - Ja.

- Varsågod. - Tack.

Hur är det? Var det en bra träning?

Nemo ser ut att må bättre nu.

- Vad har du gjort med honom? - Inget.

Inget? Du kanske har pratat lite extra med honom?

Kanske.

Kom.

Sätt dig.

Så där.

Och nu är det sovdags.

- Eller hur? - Ja, ja.

- God natt. - God natt.

Hur långt har du kommit med artikeln?

Sista genomläsningen, sen ska den till Ulla.

Jösses.

- Grattis. - Tack.

Har du funderat på när du ska flytta?

Jag flyttar så snart vi har pratat med barnen.

- Det var ju det vi sa. - Ja, det var det.

- När ska vi prata med barnen, då? - Det kan vi ju prata om nu.

Visst.

- Bra. Vad tycker du? - Jag har ingen åsikt om det.

- Jag vill har det överstökat. - Det vill jag också.

- Du har ju massor av åsikter. - Vad menar du?

- Annars hade du inte tagit upp det. - Jag orkar inte bråka, Thomas.

Jag orkar inte.

Har ni bestämt vart ni ska flytta?

Vi tittar på en hyresrätt i stan.

Spännande. Det låter fint.

Och du, då? Har du löst det där med banken?

De vill värdera huset innan de kan säga ja till lånet, så...

Så...?

Borde inte barnen veta att du flyttar innan det kommer en värderingsman?

- Nej. - Nej?

Vi kan inte prata med dem innan vi vet hur deras liv kommer att se ut.

Du måste väl veta om du ska bo kvar eller inte.

Vi kan inte sätta igång det här innan vi har pratat med barnen.

Vi kan inte prata med barnen innan vi vet om de kan bo kvar.

Vi ska göra det på rätt sätt. Det har vi sagt hela tiden.

- Då måste du komma in i matchen. - Vad fan menar du?

- Nu slutar du med det där! - Vi kan ju bara sälja huset.

- Du har huvudet långt upp i röven. - Nej, det har jag inte.

Jag tänker på allas bästa. Du får ju inte tummen ur röven.

- Det är ditt problem. - Det var elakt sagt.

Du är så oansvarig, så konflikträdd. En stor idiot.

- Grattis. - En stor idiot.

- Går du nu? - Ja, jag har lite bråttom.

Ja, jag ser det. Jag hämtar dig efter träningen.

- Har du snacks till laget? - Ja, jag har köpt en massa gott.

- God morgon, lillmusslan. - Kalla mig inte så.

- Vad ska jag kalla dig, då? - Marie.

- Marie? Är inte det lite tråkigt? - Nej.

- Din toka. - Ska du med? Kom.

- Hej, då. Ha en bra dag! - Vi ses.

På med jackan.

Ane?

Ane!

Vad är det som händer? Varför ligger du här?

Hej, Ane. Jag heter Andrea. Jag är läkare på neurologiska avdelningen.

Är du där?

Vi ska koppla in lite utrustning, och så ska jag undersöka dig.

Jag behöver lite hjälp. Kan du hålla den här åt mig?

- Och du ska in i en skanner. - Så där.

Marie, kan du inte sänka volymen på den där?

Det är otroligt irriterande att lyssna på.

- Hur kan du ens spela just nu? - Låt henne vara, Clara.

Sänk volymen lite.

Hej, Ane. Titta vem jag har med mig.

Kom.

- Det är nån som vill säga hej. - Mamma.

Fan.

Fortsätt titta på min näsa. Ser du mina händer i periferin?

Ser du att jag rör en hand?

Ja.

Där? Okej.

Ja.

Hur går det med din arm? Har du kunnat röra den?

- Nej... - Kan du försöka lyfta den för mig?

Okej. Då tar jag tag i den.

Kan du böja armen?

Okej, det är svårt.

Hur är det med fingrarna?

Ja, lite grann.

Och den andra armen? Kan du röra på den?

Det kan du. Det är bra, tack.

Ja...

Nu tar jag den här topsen. Känner du att jag rör vid dig?

Ane? Känner du att jag rör på din högra sida?

- Ja. - Känner du det på vänster sida?

- Känner du att jag rör dig här? - Ja.

Och här borta?

Nej.

Ane, du har fått en blodpropp i hjärnan.

Den sitter på höger sida och gör att din vänstra sida är delvis förlamat.

När jag undersöker ditt synfält är du inte så uppmärksam åt vänster.

Men det går över, eller hur?

Den skada du har fått i hjärnan är så stor-

- att du inte kommer att komma tillbaka till där du var.

Det kommer inte att bli helt normalt igen.

Men vi ska hjälpa dig. Det ordnar sig, Ane.

Ja.

Kom igen.

Så där.

Kom här.

- God natt, älskling. - God natt.

Bra jobbat!

Stine Tänker på dig!

Fram lite med överkroppen.

Ja, just så. Så lägger du vikten på benen.

- Jag måste hålla i mig. - Du kan hålla tag i mig.

Bra.

Bra. Och så går du. Vänster fot fram, kom igen.

Bra.

Nästa hållplats: Bredholtvej.

Ja, det är jättebra.

Så där. Jag lägger ner den igen.

Så där.

Jaha, där är du. Varför sitter du här?

Varför är du inte hos mamma?

För att hon är lite konstig.

Ja, men du kan inte åka hit utan att vi har pratat om det först.

Då blir jag ju orolig. Förstår du inte det?

Ska vi gå in och hälsa på henne?

Nej.

Okej.

Jag går in och säger hej till mamma, så åker vi hem sen.

Vem är Stine?

- Vad sa du? - Stine.

Varför frågar du det?

För att hon skickar många sms till dig.

Ja, det är Stine från jobbet.

Jag går in till mamma. Stanna här, så åker vi om fem minuter.

- Okej. - Okej.

Ja...

Hur ofta tittar de till dig?

Det vet jag inte.

- Nej, men du har fått lunch? - Ja, ja. Jag är inte så hungrig.

Nej.

De skickar hem mig snart.

Jag vet inte vad de tänker sig.

Jag kan ju inte ens...

Det är nog bäst att jag bor kvar tills du mår bättre.

Eller hur? Jag kan inte flytta nu.

Du kan bo kvar tills jag börjar jobba igen och mår bättre.

Vi säger så.

Marie!

- Hej, Morten. - Hej, Thomas. Välkommen tillbaka.

Tack. Hej, Tobias. Har du ätit frukost?

- Nej. - Ska vi äta tillsammans, då?

- Två sekunder. - Vi ses där inne.

- Det är fint att se dig. - Detsamma.

- Fy fan, vilken chock. - Ja, en jättechock.

- Mår du bra? - Ja, det är skönt att vara tillbaka.

Hej, Thomas. Vad fint att se dig.

Det är skönt att tänka på nåt annat, komma ut lite, träffa er.

- Vill du ha lite kaffe? - Ja, absolut.

- Det här är ju jättefint. - Jag tycker också att det är bra.

Kan du tänka dig det?

Ja. Kan du tänka dig det?

Ja.

Okej.

Då tycker jag att du flyttar in, och så kommer jag så snart jag kan.

Ja.

Ane?

- Hej, jag heter Bjørn. - Hej.

- Är du redo? - Ja, det kan man väl säga.

Fint. Vi ska åt det här hållet.

Kan du hjälpa mig lite?

Bra, Ane.

- Nu ska vi få dig upp på benen. - Ja.

Om du tar tag här med höger...

Så hjälper jag dig. Bra.

Vi börjar med höger fot. Jättebra. Så där ja, Ane.

Och ett steg med höger.

Thomas?

Skynda dig...

Kan du ge mig den där? Jag behöver verkligen kissa.

Tack ska du ha.

Jag kan inte.

Jag kan inte...

Nej...

Jag tar av dig trosorna.

Kan du lyfta benet? Och så det andra.

Där har vi det. Vi lägger dem till tvätt, okej?

Ska jag tvätta dig?

- Nej, du ska inte tvätta mig. - Kan du sätta dig?

Jag vill inte!

Gör det inte. Sluta. Du är inte min sjuksköterska.

- Jag vill ju bara hjälpa dig. - Gå ut!

Clara, vad gör du?

Kom igen.

Jag tror att potatisen blivit lite överkokt.

- Jag tycker att de är goda. - Ja, det var gott.

- Tycker du också det? - Ja...

Ska jag hjälpa dig att skära upp?

- Nej. - Okej.

- Gick det bra på morgonträningen? - Det gick okej.

Jag har lite problem med balansen, men annars gick det bra.

Okej.

Vad är det?

Det är kanske inte så snällt att du klagar över din balans.

Vad menar du?

Du ser ju vilka problem jag brottas med.

Förlåt, mamma.

Tror du att du är bättre än mig? Är det vad du sitter och tänker?

- Att du kan allt, och jag ingenting? - Pappa ställde en fråga.

Du får det alltid att handla om nåt jag inte kan.

Du pratar om balans!

Du vet ju att jag inte ens kan stå på mina två ben!

Vad glor du på? Äter jag på fel sätt, nu också?

Är det ett problem för dig? Ska jag hellre äta så här?

Sluta nu! Ane, sluta med det där!

Vad är det du sysslar med? Sluta nu!

Marie, gå in på ditt rum. Jag kommer strax.

Vad fan gör du?

- Så här får du för fan inte göra. - Jag måste ta av den här.

Du ska torka dig om munnen först. Du har remoulad i hela ansiktet.

- Jag måste ta av den här. - Du måste be om hjälp.

Jag kan inte veta vad du tänker och vad du vill.

Av med den!

Förlåt. Jag vet inte vad som händer med mig.

Det är inte mig du ska be om ursäkt.

Jag klarar inte det här.

Jag klarar det inte.

Kom, bara. Jag har dig.

- Går det bra? - Ja.

Bra.

- Går det bra? - Ja.

- Går det bra att flyta lite? - Kanske.

Okej. Jag är här om det är nåt.

Så där. Superbra.

Hur känns det?

Det är faktiskt jätteskönt.

- Är det du som har ätit den? - Nej.

Den kanske är här.

- Jag kan inte hitta... - Vad långt ni har kommit.

- Titta, den här ser ut som broccoli. - Ja, det gör den verkligen.

Ni har gjort klart fågeln.

En bit har gått sönder. Vi måste hitta resten av den.

- Ja, jag ser det. - Jag tror att Marie har ätit upp den.

- Nej. Det har jag inte. - Det har du visst.

Det har jag inte alls.

Och igen. Japp, kom igen.

- Sista nu. Bra, Ane. - Ja...

- Hur känns det? - Jag går bort hit.

- Jag vill gärna försöka själv. - Ja.

Ane, du har en nyckelpiga i håret. Ska jag ta den?

Titta här.

Ska jag skicka iväg den?

- Hej! - Hej! Grattis.

Tack. Vad fint att ni kom.

- Hej. - Hej. Grattis.

- Hej, hej! - Hej, flickor. Följ med in.

- Vad fina ni är. - Tack.

Klarar du det här?

- Hej! - Hej, pappa.

Hej, John. Vad fint att se er.

- Hej. - Man får krama. Ta tag, bara.

- Så ja. - Vad fint att se dig.

...till Florida, innan lillen kommer.

Vi har inte träffat min syster på ett år, så det blir härligt.

Vad härligt det låter.

Man pratade om sydspetsen på Langeland också, man kan gå...

Ni då, Ane? Vad har ni för sommarplaner?

Vi har inga planer än.

Du måste ju få landa i allt som har hänt.

- När börjar du jobba igen? - Det vet jag inte.

Jag måste dit snart, för min artikel ska publiceras.

Då får vi se om de vill ha tillbaka mig.

- Du ser jättebra ut. - Tack, John. Det var snällt av dig.

- Rehabiliteras du fortfarande? - Ja, nästan varje dag.

Det är fruktansvärt.

- Men John! - Det är det ju.

Ja, det var inte det här vi hade tänkt oss...

Nej.

Ni, då? Har ni tagit tåget?

- Det får du inte fråga om. - Varför får jag inte det?

För att de för i helvete har tagit bort alla toaletter från stationerna.

Jag vet inte vad de tänker på! Hon satte sig och kissade mitt i.

På stationen?

Jag behövde kissa och gick runt hörnet och hittade en bra plats.

Måste man så måste man. Det där känner jag igen.

- Man kan inte bara stänga en toalett. - De som är där får man betala för.

Vi är snart färdiga! Kom igen.

Yes! Så där, ja!

- Hej. - Hej.

- Har du roligt? - Ja. Du, då?

Ja, absolut.

Jag skickade precis hem pappa i en taxi.

Var han full?

Han låg och sov under bordet i köket.

Det är sant.

Han ville bara ligga kvar.

Han är så gullig.

Ska jag inte hjälpa dig med halsbandet?

- Du måste flytta på mitt ben. - Ska jag flytta det?

Så där.

Hej, Marie.

Stine Ses vi senare? Puss.

- Nina blev bra full igår. - Hon var inte den enda.

Vet du hur mycket du snarkade i taxin? Chauffören blev orolig.

- Jag sov bara. - Han ville nog inte köra oss.

Ja, du sov. "Är hon död?," tänkte vi.

- Man snarkar inte om man är död. - Nej.

Men hörde du hur hon snarkade? Man blev lite orolig.

- Har du parfym på dig? - Ja, lite grann.

- Det doftar. - Tack.

Perfekt bacon. Fint stekt.

Vad tycker du att jag är? Seriös, ärlig, pålitlig, kärleksfull...

- Du kan få titta i den. - Okay. Har du tittat på den?

Goda larver...

Två stycken.

Jaha, vad säger vi? Mysig? Helt klart.

- Festlig... Vad står det? - Ska vi beskriva dig?

- Då sticker jag. - Vart ska du?

Jag har nattskiftet.

Det finns mat i kylskåpet som ni bara kan värma.

- Ska jag värma den innan jag går? - Nej, nej, det klarar vi.

Vi hjälps åt. Lycka till.

Tack.

- Nej, inte positiv. - Du är väl positiv. Ibland.

Jag ser ingen skillnad.

- Jaha, den är lite kortare. - Det är den lilla jag behöver.

Jag såg en bäddsoffa som jag tänkte-

- skulle kunna passa bra på Claras rum.

Hon får ta det vid badrummet, för det är det största.

Och hon är ju den som har flest övernattande gäster.

- Ja. - Och så...

Alltså, inte för att det är nu...

Det är ju först när Ane är frisk och det är läge att berätta.

Men det skulle väl vara bra om allt var klart.

Så där.

Och den här...

Kom igen.

Så där.

Det här klarar jag.

Så där.

- Är du redan hemma? - Ja.

- Är barnen hemma? - Nej.

Hur var ditt nattskift?

- Vänta, sluta. - Jag har tränat med Bjørn.

- Den här armen är helt slut. - Gör det ont där?

Du är väldigt spänd.

- Känns det skönt? - Ja.

- Kan du inte hjälpa mig upp? - Jo.

- Ett, två, tre. - Så där.

- Skulle du vilja...? - Ja.

- Vad ler du åt? - Inget.

Vad ler du åt?

Inget.

Gå ner i brygga.

- Det hände nåt, där. - I ryggen?

Fotbollsryggen.

- Hej. - Vad fint det är att se er.

- Hej. - Hej.

Förlåt att jag är sen. Det tar tid att komma ut genom dörren.

- Och titta här. - Jaha, nu händer det nåt.

- Grattis till artikeln. - I tryckt form och allt.

Jaha, var har vi den då...?

- Stort grattis. - Snyggt jobbat.

- Det är jättefint. - Tack.

- Grattis. - Det var bra att du höll ut.

Hej.

Kom ihåg att Jon vet vad han ska göra för att göra Tobias förbannad.

Thomas, med all respekt, du ser inte det mesta.

Tobias uppför sig bara ordentligt när hans kontaktperson är närvarande.

- Det är ju ohållbart. - Inte mer än att skicka honom vidare.

Det vore ett nederlag för oss allihop.

Titta på det här.

Jag försöker igen.

- Är du okej? - Jag? Ja...

Det vet jag faktiskt inte.

- Kanske. - Okej.

Älskling? Vi kan tyvärr inte äta tillsammans ikväll, trots allt.

- Jaså? - Ane har fått sin artikel publicerad.

Så hon vill att familjen ska samlas.

- Jaha, okej. - Med barnen.

Ja.

Ja. Ja, så får det väl vara, då.

Ja, tyvärr är det så. Är det okej?

Ja, ja, det går bra.

Borde jag inte vara okej med det, eller vad då?

Jo, jo... Självklart.

Är du okej?

Jag är okej.

Du verkar lite märklig.

- Kan du gå ner i split än? - Nej, det går bäst med höger ben.

Jag kan inte heller gå ner på vänster.

- Följer du med hem? - Ja.

Mamma hämtar, men hon ska handla.

Då följer jag med, bara.

Tjejer? Josephine, Clara och Freja?

Ni har fått nästa tävling. Bra jobbat, tjejer.

- Åh, vad bra. - Grattis!

Jag har varit i så bra form de senaste tre månaderna.

Och du har nästan inte haft några problem med din skada.

Ni är så tuffa, tjejer. Äter du med oss ikväll?

Ja, gärna. Jag ska höra efter.

Det vore jättemysigt.

Jaha, då ska vi hem och laga lite mat.

Kommer du, Clara?

Vad fint det är. Det är jättesnyggt.

Jag vet inte om...

Kan en clownfisk leva tillsammans med den arten?

Ja, här står det ju: Ane.

Hallå, hallå!

Vi vill ju inte att Nemo ska börja slåss och dra fram svärdet.

- Nemo börjar inte slåss. - Det skulle han kunna göra.

- Titta här, det är mammas artikel. - Drog träningen ut på tiden?

Freja och jag hade lite skolarbete att göra.

Nu vill jag servera champagnen, som har låtit vänta på sig.

- Tack ska du ha. - Vill du ha ett glas?

- Nej tack, jag har träning imorgon. - En klunk?

- Kan jag inte bara få cola? - Jo, självklart.

Du gillar inte att dela med dig av din cola.

Då skålar vi för Ane Justesen och hennes nya, fina artikel.

Just det, jag har en sak till att berätta.

Jag pratade med Ulla på universitetet, och hon sa-

- att jag nog snart kan få undervisa igen.

Ja.

Det må jag säga. Det är ju jättebra.

- Ännu större skäl att fira. - Det blir en dubbelskål.

- Ännu en skål! - Ett, två, tre, fyra, fem.

Har du nåt vi skal skåla för, Marie?

- Jag har lärt mig äta koriander. - Det måste vi ju absolut fira.

- Då måste vi klinga på det. - Först universitetet, sen koriander.

- Ja, nu är det... - Nu äter vi.

Det här är till dig. Det är ingen av oss andra som vill ha dem.

- Clara, ska du inte ha nåt? - Nej.

Är det okej om jag sätter mig där inne? Jag är jättetrött.

Men titta vad mycket jag har köpt. Alla dina favoriter.

- Vi måste ju fira mamma. - Är du sjuk?

Nej, jag...

Jag är bara trött.

- Kan du inte sitta med oss? - Okej.

Är det nåt som är fel, Clara?

Clara?

Nej, det är inget.

Är du säker?

Det är inget som är fel.

Hej, älskling.

Jag trodde du var ledig först i eftermiddag.

- Hej. - Hej, Clara.

Vill du ha en kopp te?

Ja. Tack.

- Vad fint det är här. - Ja. Tack.

Det saknas förstås lite, men...

Thomas har inte sagt att han har pratat med dig och Marie.

Vill du inte slå dig ner?

Jo, men får jag låna toaletten först?

Ja, självklart. Det är nere korridoren, andra dörren till höger.

Jag måste faktiskt till skolan nu. Det var trevligt att träffas.

- Detsamma, Clara. Vi ses. - Hej då.

Den här är alltså helt färdig.

Ane?

- Hej. - Har du tid?

Vad är det som händer?

Clara har varit hos Stine och ringt på.

- Har du berättat var vi bor? - Självklart har jag inte det!

- Var är hon nu? - Hon har stängt av telefonen.

Jag får inte tag i henne.

Det är ju helt galet.

Hon kom och ringde på hos Stine.

Och så pissade hon i vår säng. Hon kissade i vår säng.

Fattar du hur förödmjukande det är för Stine?

Stine har varit generös och visat förståelse för vår familj.

- Hon har aldrig lagt sig i nåt. - Lite har hon lagt sig i.

Vad fan hade du föreställt dig? Att du kunde jonglera två liv?

Nej, jag vill inte ha två liv. Men tänk på att Clara pissar i min säng!

Jag var inte vad jag ska göra! Ska jag lämna Stine?

Är det bäst att jag kommer hem till dig och barnen?

Jag tycker att du ska flytta ut.

För jag är inte ditt välgörenhetsprojekt.

Nu vet Clara. Jag berättar det för Marie, och så flyttar du.

Det var ju det som var meningen, eller hur?

Jag vet inte om det var det här som var meningen.

Det går inte, det här.

Nej.

Då så.

Ja.

Men det är ju så du mår.

Jag vet inte hur du mår. Men glöm det. Gå, annars går jag.

Vad bra, Freja. Jag ville bara höra om Clara var hos dig.

Nej, nej, det behöver du inte. Hon har nog bara mobilen på Ijudlöst.

Ja, det får du väldigt gärna.

Det har varit problem i natt. Polisen har precis åkt.

- Jon har blivit inlagd. - Varför då?

Tobias hällde klor i hans ögon. Han har nog blivit blind på ena ögat.

- Var är Tobias nu? - Han är inne i salen.

Du, Tobias? Tobias! Jag måste prata med dig.

Följ med mig, är du snäll. Jag måste prata med dig.

Släpp mig!

Vet du vad han har gjort?

Vad fan är det med dig?

Varför sitter du här ute?

Var har du varit?

Ingenstans.

Kom.

- Hej. - Varför svarar du inte i telefon?

Den dog.

Är du okej?

Visste du att de var tillsammans?

Ja.

Kom.

Om du måste kissa så finns det bra ställen i trädgården.

- Det är inte kul, mamma. - Jo, lite kul.

Och så har jag köpte den här. Det är en riktigt fin blush.

Den heter "Sunshine", tror jag, och jag såg den...

Går det bra, Marie? Bra.

- God morgon. - God morgon.

Här arbetas det, ser jag.

- Vem tvättar kläder? - Jag.

- Det vet du väl inte hur man gör. - Det gör jag väl visst.

Maten är snart klar, så du kan bara sätta dig.

Det var snällt, men jag är inget hjälplöst barn, jag är er mamma.

Vi hjälps åt med det här.

Eller hur?

Du är sen. Alla de andra har gått.

Jag har en grej jag måste träna på.

- Hej, Marie. - Hej.

- Kom du med bil? - Ja, jag ville överraska dig.

- Det går rätt bra va, Marie? - Ja.

- Jag trodde bara inte du fick köra. - Jo, det är inga problem.

Kom in.

Det går bra, eller hur?

- Hur gick det idag? - Det gick bra.

- Jag har hittat balansen. - Vad bra!

Min tränare var glad. Eller vad det nu kallas när hon inte skäller.

Du är så duktig.

- Kanske. - Jo, det är du.

Tack.

Mamma, jag tror att du ligger i mitten av vägen.

Nej, det går bra.

- Du måste in lite till höger. - Jag förstår inte vad du menar.

Ser du inte att du ligger i mitten av vägen?

Du stressar mig ganska mycket, nu.

Mamma, du gör det fortfarande. Mamma, kom igen. Snälla!

- Säg vad jag ska göra, då! - Se upp! Sväng!

Hej...

Kom här.

Älskling.

Det var ett ordentligt blåmärke du har fått.

- Gör det ont? - Ja, lite.

- Var är Clara? - Hon blir röntgad.

Kom.

Hur är det med dig? Klarar du dig?

Behöver du nåt smärtstillande?

Nej, jag mår bra.

- Var är mamma egentligen? - Det är en bra fråga.

- Hon kanske sover. - Jag vill sova med Clara.

- Kan Marie sova hos dig? - Ja, självklart.

Okay, då gör vi så. Då gör vi så.

Ska jag hjälpa dig med kläderna? Du kan sova i den där t-shirten.

- Då får ni sova gott. - Detsamma.

Jag ska bara...

Du vet väl att du inte får köra bil, eller hur?

Jag förstår bara inte riktigt... Det är som...

Du måste nog förklara vad du tänkte på-

- när du satte dig i bilen och körde med dem.

Jag ville bara så gärna hämta henne.

Men det kan du inte.

Och du kunde ha...

Jag...

Du vet väl att du kanske inte är helt frisk i huvudet, va?

- Varför säger du så? - Du fattar ju hjärndöda beslut.

Om att ge dig ut och köra när du vet att du inte får köra.

Förstår du ingenting? Va?

Nej, vad är det jag ska förstå?

Jag lägger mig och sover här, så kan vi prata mer imorgon.

Vad är det du vill med mig? Va?

- Vad menar du? - Vad är det du vill med mig?

Varför fortsätter du vara här? Varför kommer du tillbaka?

Du har flyttat.

Du kan inte bara komma och gå som du vill.

Jag klarar inte det.

Nu tycker jag att du ska gå, för du har faktiskt flyttat.

Och det går bra. Du bor inte här längre.

Gå nu.

Förlåt.

Jag är bara lite osäker på hur jag ska vara er mamma nu.

Lägg er ner och sov.

Det är okej.

- Kommer du inte och lägger dig? - Jo.

Kom igen, Jose!

Översättning: Tilda Appelberg Scandinavian Text Service