Original subtitles

Jag är sååå hungrig!

Om det bara fanns några saftiga, utsökta, mumsiga människor...

Men vänta. Jag ser en, två.

-Men vem ska jag äta först? -Henne.

Henne? Du tycker henne? Jag kanske äter...henne ändå!

Jag har dig!

-Jag kommer sakna er, tjejer. -Jag hatar när du är bortrest.

-När kommer du hem? -Det är bara några dar denna gång.

Nu räcker det med skräckhistorier. Läggdags.

-Nej! -Kom igen. Läggdags.

Okej. Gå och borsta tänderna, så kommer jag upp-

-och så läser vi boken ni älskar. Okej? Gå, gå, fort, spring ikapp!

Jag kan vänja mig vid det här.

Ja, den här...

-Den här konferensen är... -Den är det viktigaste någonsin.

-Jag vet. Du har redan sagt det. -Ja, den är stor, jätteviktig.

Ja, som den förra. Och nästa.

Jag vill inte uppfostra tjejerna i min mammas gamla hus.

-Jag vill att de ska ha egna rum. -De älskar att dela rum.

Nästan lika mycket som de älskar att deras pappa kommer hem.

Jo, men det är bara den här gången och sen är jag bara deras och...

...jag är bara din.

Om det är okej. Va?

Hej då.

Jess, har du sett boken som tjejerna älskar?

Älskling! Jag ska kolla om den är i bilen!

Jess, har du sett nycklarna?

Vad i helvete?

Vad är det för fel på mamma?

Gumman, stanna hos mamma. Rör dig inte. Rör dig inte!

Pappa!

Gumman?

Gumman...

Åh, gumman. Gumman, ge mig din hand.

Det är okej. Ge mig din hand.

Kom igen. Det är okej.

Gumman...

Stanna där.

-Välkommen till paradiset. -Såg du nåt på vägen in?

Det är inte lönt.

Herregud, Jess. Barnen.

Nej. Nej. Fan heller.

Han vill inte ha dem. Bara dig.

Vad heter du?

-Jay. -Adam.

Kat.

-Vad är det här för ställe? -Lika hemskt som det ser ut.

Jag måste sticka härifrån.

Uppför du dig så stannar du här.

Annars åker du tillbaka. Förstått?

Ät.

Jag sa åt dig att äta, pojk.

Det här är ditt hem nu.

Det är till marknaden.

-Vad gör vi när vi är ledsna? -Minns.

-Minns vad? -Vem som räddade mig.

-Duktig kille. -Jag vill bara ha min mamma.

Din mor och far är avskum. De övergav dig.

Om de brydde sig om dig så hade de väl letat efter dig nu?

Jag är din far nu och om du gör mig arg, så fan ta dig...

Duktig kille.

Vem gör det här?

Han låg där när jag kom hit. Kat kallar honom Paul.

Efter min katt. Paul säger inte så mycket.

Var var ni när ni togs?

-På en parkering efter en utekväll. -Jag jobbade natt.

Det är hans lekplats.

Vems?

Det måste ha varit ett misstag, för jag är en god människa.

Jag har inte gjort nåt olagligt.

Jag skänker pengar till välgörenhet. Jag...jag gav blod en gång.

Vänj dig vid den skiten. Han är ett stort fan av det röda.

-Ni har väl försökt prata med aset? -Visst.

Jag försökte krama honom och gav honom blommor.

Gjorde en man allt? Du är fan polis!

Väktare. - Det är du ju.

Bra att veta.

Dominic!

Försöker du pröva mig?

Reta inte upp mig, min son.

Dominic?

-Far, jag är ledsen! -Är du? Säg det igen.

Jag är ledsen!

Så ja, släpp ut ondskan.

Vad var det där?

-Matdags. -Varför ljusen?

-Det är fan inte jul i alla fall. -Varnar han er innan han torterar er?

Japp. Men det är inte han som torterar.

Vem gör det då?

Ni är hans husdjur. Det där är inte ens tillagat.

Nej tack. Jag är...vegan.

Med vegan menar du så klart rökt.

Slösa inte bort det. Släng tillbaka det.

Fint sommarläger, va?

Att inte äta är ett stort misstag. Han är inte exakt Moder Teresa.

-Paul då? -Han får sprutor.

-De håller honom vid liv. -Titta noga, Kapten Tofu.

Det där är din framtid där borta.

Ni två kan göra vad ni vill-

-men jag sticker härifrån även om jag dör på kuppen.

Ett väldigt dåligt ordval.

Kom igen!

-Nåt löst? -Inte än.

-Inget på din sida? -Jag hittade den här.

Den har inte gett mig nån tur.

Vad?

-Det är bortkastad tid. -Som din ansökan till polisskolan?

Som din mammas värkar.

-Har du inga nycklar? -Nix. Har du några?

100 år och naglar som Freddy Krueger så skulle du komma igenom.

Eller så kan du lära dig den hårda vägen.

Adam har rätt. Enda vägen ut är genom den där dörren.

Seriöst, om han ser dig göra det...

-Då blir han helt jävla galen. -Mitt ex var precis som du.

Han gav inte heller upp.

Jag angav hans pappa för våldtäkt för att bli av med honom.

-Förtjänade pappan det? -Nej. Han rörde mig inte.

När jag var 15 gick jag på dejter med gifta karlar.

Jag tog bilder och skickade dem till deras fruar.

Jävla pervon.

Jag skulle ge en pungkula för att vara hemma.

Gissa vilket som händer först.

Men nu har du en kula med fotkedja, va?

Ni är helt jävla galna. Vet ni det?

Vänta! Vänta, vänta. Vänta.

Låt bli. Kommer Frankenstein in igen blir vi alla av med våra pungkulor.

Dominic.

Du tar det säkra före det osäkra, va?

Varför gjorde du det där?

-Jag vet inte. -Du vet inte...?

Men du valde att göra det.

Du förstår, varje manöver är ett löfte.

Ett löfte om din nästa manöver och din nästa.

För livet handlar om att göra val. När man inte har nåt val-

-så har man ingenting.

Du valde att bo här hos mig, va?

Dominic?

Dominic. Jag ställde en fråga till dig.

Svara mig!

Jag vill inte ha honom här! Den lille skiten!

Din mor och far är avskum. De övergav dig.

Om de brydde sig om dig så hade de letat efter dig nu, va?

Jag är din far nu.

Jag måste berätta en hemlighet för dig.

Det här är världen som lämnade dig att dö.

Men vår värld är väl inte konstig, min son?

Jag kommer aldrig att låta nån göra dig illa igen.

-Lova att du aldrig lämnar mig. -Ja, far.

-Och du växer dig stor och stark? -Jag lovar.

Visa mig.

Väx dig stor och stark precis som han.

Den är jättefin.

Vi är precis som varandra, likadana.

Alla av oss är inte vänliga.

Vissa av oss behöver få ondskan borttagen ur oss.

-Betyder det att du också är ond? -Ja.

Ibland gör vi onda saker och ondskan kan bara tas ur oss genom smärta.

Jag vill att du sticker där. Ta bort ondskan.

Det gör dig till man, Dominic. Bot genom smärta.

Jag lovar. Jag straffar dig inte.

Så ja. Duktig kille. Det var väl inte så farligt?

Ser du ondskan? Se den lämna mig.

Åh, du...ditt jävla as.

-Vad? Vad är det? -Kom igen då, din jävla mes.

Gillar du att titta?!

-Har ni aldrig sett det här? -Håll käften för vår skull.

Vad gömmer du dig för? Jag är gift, ditt freak. Jag har ett jävla liv.

Kom igen! Jag väntar på dig, ditt jävla as!

-Snälla Jay, Adam har rätt. -Kom igen, filma det här!

Kanon. Kanon. Tack. Tack så mycket!

Kom igen. Jävla as.

Min fru...mina döttrar?

Min fru och mina döttrar? Är de oskadda?

Betyder det att de är okej?

-Låt bli! -Du måste låta honom.

Annars ger han sig på våra familjer.

Jay, du måste göra som han säger.

Det blir värre om du inte gör det.

Gör inget dumt. Det är antingen Paul eller du.

Nej. Nej, nej, nej, nej!

Nej, nej, förlåt mig! Förlåt!

Fy fan...

Förlåt. Förlåt mig, förlåt.

Det här är... Vad fan?

Hon kvävs ju, för fan. Hon kvävs, för fan.

Förlåt mig. Förlåt mig.

Jag gillar verkligen födelsedagar.

Du får prata med mig, vet du.

-Vad tittar du på? -Inget.

Kom hit med det.

Vem har gjort den?

Det spelar ingen roll.

-Varför? -Det spelar ingen roll, sa jag.

-Sätt dig. -Varför spelar det ingen roll?

Sitt!

Kom här.

Det är okej.

Vad du än gör, låt bli.

Fan för dig! Hur ofta måste jag säga det? Paul försökte det där.

Vill du bli som han? Åh, jävlar.

Var gräset grönare på andra sidan dörren, tönt?

Finns det en väg ut?

Då led vi inte förgäves. Kanon.

Vi kan...rymma.

Vi måste bara vara smarta.

-Vad gör han? -Han är arg för att du är tillbaka.

-Varför är allt ett skämt för dig? -Det är vi som är skämtet, min vän!

-Varför dödar han oss inte bara? -Ingen kastar sina favoritleksaker.

-Snälla. -Jag måste.

-Snälla Adam, gör det inte. -Det är antingen du eller jag.

Jag orkar fan inte med det här mer.

Lämna mig aldrig.

Jag har ingen känsel i armarna!

Kom igen! Upp!

Kom!

Du lovade att du skulle umgås mer med oss...

Jay! Jay! Du måste hålla dig vaken.

-Har ni sett hans ansikte? -Ja, han är skitsnygg.

Nej. Det har vi inte.

-Vad döljer freaket då? -Jag vet inte.

-Säkert ful, har aldrig kysst nån. -Nej, detaljer.

-Ni har sett honom mer än jag. -Han stinker.

Ja. Vi stinker allihop. Mer.

-Han pratar inte. -Okej. Mer.

Paul, håll käften!

-Vad var det där? -Bara låt honom vara.

Han försöker prata.

Paul, vad?

"Häst", vad?

Vad försöker du säga?

Paul?

Hästsko. Han har ett...

...hästskobrännmärke på handen.

Jag såg det när du slet av hans handske.

Herregud. Paul försökte berätta för oss.

Här är spindlar. Maskar sen.

Jag känner er. Jag känner er, för fan.

Efter att bondens fru dog så blev han galen.

Han började bära en grishudsmask.

Han låste in sin son i huset. Han släppte inte honom ur sikte-

-och tvingade honom att äta grisarna levande.

Och sen en natt när himlen var som allra mörkast-

-slipade gubben sin yxa tills den var vass nog för skalpering.

Pojken gömde sig. Han hörde bara hans fotsteg.

Högre och högre, närmare och närmare.

Polisen hittade resterna av pojken i skållningskaret.

Hudlös. Och de säger att bonden än i dag smyger runt i denna skog-

-och letar efter sitt nästa offer.

-Det är inte sant. -Jo då. Läskig bonde.

-En riktig legend. -Jag hade dödat det galna freaket.

Jag tror inte att jag skulle kunna. Tänk efter.

Att faktiskt ta någons liv.

Vi letar rätt på bondgården.

Vad är det där?

Jävlar!

Kat, kom. Kat.

-Pojken Dominic. -Vad fan pratar du om?

Resandekillen, Kat.

Han med hästskon inbränd på baksidan av sin hand.

-Det var min familjs sommarsemester. -Herrejävlar.

Hey. Han följer fortfarande efter oss.

Hey, vad är det där för ärr?

-Det ser ut som en korv. -"Korvfinger" säger inte mycket, va?

Säg "Adam är en jävla tönt".

Adam är en jävla tönt.

Jaha, "Hästskon"... Vill du hänga med oss?

Du kan ersätta Adam.

Vad heter du?

-Dominic. -Du får vara med i vårt gäng.

Du behöver bara klara konsekvensen.

Det är okej. Det är okej, sluta.

Åh jävlar! Svalde du det där?

Du vill väl vara med i vårt gäng?

Låt dem inte krypa in i ditt öga. De käkar upp din hjärna.

Faktiskt... Vi lämnar honom.

Lämna honom?

-Jävlar. -Vi lämnade honom i skräckhuset.

Gjorde han allt detta för att han var i ett hus ett ögonblick?

Det var mer än ett ögonblick.

Jag vill inte ha honom här! Han kan försvinna!

Stick, pojk! Stick innan jag slår till dig!

Sluta! Nej, säg inte så! Sluta!

Sluta!

Nån ligger pyrt till.

Jag gjorde det när de sköt min häst.

Han var min bästa vän.

Jag har nåt skitfräckt att visa dig. Oroa dig inte, det är bara vi.

Jag är ledsen, men det här är den sista konsekvensen.

Du behöver bara gå in.

-Jag kysser dig om du gör det. -Visa hur modiga ni resandebarn är.

Du vill kyssa mig, va? Gå då in.

-20 minuter. -Snarare 20 år.

Nej, vänta!

Åh, jävlar!

Jag åkte hem den eftermiddan.

Jag trodde aldrig att jag skulle se er igen.

Såg nån honom efteråt? Pojken?

Min mamma. Hon sa: "Gå inte in i bondgården."

-Hon hade vetat att jag var där. -Vilken månad var vi på lägret?

Min 13-årsdag. 25 augusti.

Jag hade ett viktigt möte i morgon. Det var den 24:e.

-Det är 20 år. -Vi var barn, vi visste inte bättre.

Det gör inte han heller.

-Varför jobbar du inte? -Jag hörde ett ljud.

Skitsnack!

Nej!

Förlåt.

Fortsätt jobba.

HENRY 3 ÅR HENRY 6 MÅNADER

BERÖVAD MOR SÖRJER FÖRLUSTEN AV SONEN

HUSVAGNSBRAND DÖDAR SÖRJANDE PAR

Föräldrarna till det försvunna barnet Dominic Craven, 9

Hur vågar du?!

Gör det inte! Förlåt, förlåt.

Nej, gör det inte! Du hade en son. Henry.

Ska du döda mig precis som du dödade honom?

Jag dödade honom inte. Det var en olycka i skållningskaret.

Han var för svag.

Du tog mig för att ersätta honom. Visst gjorde du?

Jag ville bara att du skulle vara starkare.

-Jag hatar dig. -Du dör på fem minuter utan mig där.

Ingen älskar dig som jag.

Hur älskar du mig?

Avskummet där ute? De brännmärker ditt skinn.

-De lämnar dig att ruttna. -De är bättre avskum än du.

Förlåt. Jag menade inte det jag sa förut.

Inte undra på att ingen kom och letade efter dig.

Vad gör du? Vänta! Vänta! Nej, sluta! Sluta!

Hur kan jag låta dig leva? En bedragare i Henrys hem.

Snälla, snälla, gör det inte!

Herregud! Sluta!

Jag försökte ta bort ondskan för att göra dig stark.

Nej! Herregud, snälla! Snälla, nej! Far, förlåt mig!

Men den lämnar inte alla.

Förlåt! Snälla, låt mig gå! Nej, nej, låt bli!

Snälla, nej! Sluta!

Herregud! Hjälp!

-Henry. -Jag heter Dominic.

Mina föräldrar letade efter mig.

Du brände dem levande.

-Jag älskar dig, min son. -Du har redan dödat din son.

Jag måste berätta en hemlighet för dig.

Du blir bara fri på riktigt om du hittar dem. De som övergav dig.

När du är stor och stark, hur lång tid det än tar-

-och hur mycket du än måste leta, så tar du tillbaka dem hit-

-och släpper ut deras ondska.

-Vi måste be om ursäkt. -För vad?

-Vi kände varann i två dar. -Max.

När barn mobbas, vem vill de ska gilla dem mer än nån annan?

-Trevligt ställe att få vänner på. -Tänk efter.

Om vi kan hitta bara ett uns medmänsklighet i hans sjuka huvud...

-Skulle han bara låta oss gå? -Man vet aldrig vad man får.

Fan för dig. Jag sticker härifrån.

Då så. Dominic...

Dominic!

Dominic!

Nej. Dominic. Nu vet vi vem du är.

Och vi vet vad vi gjorde.

Det var fel att lämna dig.

Jag kan inte påstå mig veta eller förstå-

-vad du har gått igenom de senaste 20 åren.

Men det jag vet är att vi alla är ledsna.

Vi är hemskt ledsna.

Vi vill komma härifrån. Vi vill komma härifrån med dig.

Nej!

Lägg av.

-Spindlar. -Lägg av, snälla.

Snälla, inte mer. Inte mer. Nej.

Förlåt mig.

Förlåt mig! Okej! Okej.

I hennes öra.

Snälla. Snälla, gör henne inte illa.

Nej!

Nej!

Ta slangen! Adam, kom igen!

Nej, nej, nej, nej, nej!

-Hans öga. -Gud, nej!

-Skär det. -Herregud, nej! Nej!

Nej! Nej!

-Nej, snälla, gör det inte! -Förlåt mig.

Hey, din tönt! Just det.

Inte undra på att vi lämnade dig att ruttna.

Se på dig. En tjej skulle inte kyssa dig för att rädda sitt liv.

Du är bara slöseri med hud.

Att lämna dig var det bästa vi nånsin gjorde, ditt jävla freak!

Jag kysser dig då.

Ingen kommer nånsin att älska dig. Du behöver bara gå ut.

Din mor och far är avskum som övergav dig.

Jag är din far nu.

Ingen.

-Ta ut den! -Skär loss mig.

Ta ut den! Fan! Kröp den in?

Jävlar. Ni måste dra ut den! Dra ut den! Låt mig inte dö!

-Låt mig inte dö! -Jag låter dig inte dö.

Vänta. Bit i det här. - Håll fast honom.

-Fy fan... -Han kommer och tar oss nu.

-Vi har inget att förlora. -Bara ett jävla öga till.

Han kommer att döda mig!

Herregud! Nu ska han till slut fan döda mig!

Det är bäst du ger mig kniven. Jag behöver den mer än du.

Jag måste försvara mig! Du är modigare än jag.

-Ingen ska bli skadad mer. -Lätt att säga när du har kniven.

-Ge hit den! -Nej, Adam. Adam...

Gör det inte. Gör det inte!

Sluta! Sluta!

Sluta!

Adam?

Kat, det är inte ditt fel.

Kat, säg efter mig: "Det var inte mitt fel."

Det var kanske mitt fel. Allting.

Jag gick aldrig tillbaka. Jag kollade aldrig om han var okej.

Efter att du hade åkt kom polisen.

De frågade en massa skit om en försvunnen pojke.

Och vet du vad jag sa till dem? Inte ett jävla skit.

-Visste du hela tiden? -I 20 år.

I 20 jävla år teg jag om skiten och till vilken nytta?

Du lämnade honom också.

Du kunde ha räddat honom. Du kunde ha sagt det till nån.

Du kunde ha stoppat det här.

Släpp henne. Vi vill bara åka hem.

Jag återvände till er värld efteråt. Det fanns fortfarande inget hem.

-Fortfarande ingen familj. -Du är en bra kille, Dominic.

Nej. Jag var fortfarande oönskad.

Jag var föräldralös. Jag kom tillbaka hit. Bonden hade rätt.

-Ni är alla avskum. -Du var min vän.

Nej. Du övergav mig. Lämnade mig att dö.

Varför får jag inte se ditt ansikte?

Jag ska inte göra dig illa. Låt mig få titta, min vän.

Du ser, det var inte så svårt. Jag hade kommit och räddat dig-

-om jag hade vetat vad du gick igenom.

Jag misslyckades.

Ondskan lämnade aldrig dig.

Döda mig.

Titta. Du är patetisk.

Kom igen!

Jag kunde ha varit precis som du!

Jag kunde ha haft en familj.

Om jag kunde fixa det, så skulle jag göra det, jag svär.

Jamen, då så, fixa det nu.

Gör slut på det nu.

Döda mig.

Döda mig.

Nej! Nej, jag kan inte. Jag kan inte.

Gör det!

Din fru. Jag tar henne. Hon får lida mer än du.

Titta på mig!

Låt bli! Dina döttrar ska bo hos mig.

Jag ska få dem att älska mig.

Jay!

Jay...

-Herregud. -Jag överlever.

Pappa?

Molly. - Poppy.

Vad har du gjort i ansiktet?

Pappa blir bra igen. Okej?

Hörru...

Pappa hade mördat oss om han visste att vi var här.

Pappa får aldrig veta det. Och freaket är D-Ö-D. Rökt.

Jag hatar konsekvenser.

Då skulle du ha valt sanning.

Då kunde du och Isaac ha stannat hemma som små snöflingeoskulder.

-Är det här verkligen samma skog? -Ja. Det var inte långt härifrån.

-Din pappa klådde upp honom, va? -Ja, för fan.

För tio år sen i kväll.

Nej, jag fattar.

Freaket matade dem med kackerlackor. Tvingade dem skära varandra.

Spikade fast dem i väggen. Han behöll till och med deras hud.

Men det är inte allt. Han höll fast en av fångarna och...

...tog honom med maskarna!

Jaha... Vem följer med mig och hittar bondgården?

-Ja, jag är med. -Nej. Aldrig.

-Du vet att de aldrig hittade liket. -Vad? Åh, jävlar.

Yo. Jag ska ta mina handskar i bilen. Det är iskallt här ute.

Yo. Vi skiter i det här, kom nu.

Kom. Jag kör hit bilen.

Vi borde gå.

-Mesar. -Poppy, kom igen!

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Anders Melin