Original subtitles

Vi gör ett fantastiskt starkt resultat. Vi räknar på bonusarna.

De ser för jävla bra ut! Så ja!

Det finns en ribba. Den som river den ska granskas.

Jag ska intervjua dig i morgon, om kvartalsrapporten.

–Hur ska du göra? –Du träffar honom igen, eller hur?

–Hur tror du det känns för hans fru? –Ni har ett avkastningskrav på 15 %.

–Det kan trigga ett riskbeteende. –Jag har sånt tålamod med dig.

–Vad har du i bonus? –Jag fick ett konstigt mejl.

Jag vill veta vem som har skickat det.

–Mejlet du bad mig kolla upp... –Var var det ifrån?

ST–Banken.

Där fick du, din jävel.

Nu när Lagerstedt är borta borde vi få in Boholm i styrelsen.

Japp. Då har vi i alla fall myndigheterna med oss.

Ja, ja. Det är ordnat. 300 000 var det sagt.

Ja, jag tar hand om det.

–Sa vi inte kvart i? –Jo, sorry.

300 000.

Hoppas de blir nöjda med artiklarna.

Tack.

Det är oetiskt. Jag förstår att det kan vara ett känsligt läge–

–men jag måste vifta med röda flaggor när det är kris.

Bra att du tänker på bankens intresse, men det gör jag med.

Det spelar ingen roll. Jag bedömer riskerna alltför höga–

–om vi fortsätter så...

Låt mig avsluta. Jag för en diskussion med styrelsen...

–Det är inte en bild jag har! –Jag ber dig ha tålamod.

Din invändning är noterad. Birgitta, jag respekterar dig.

Jag uppskattar att du står för vad du tycker men saken är slutdiskuterad.

Är det förstått?

Mejlet är från en server i Finland. Det finns mycket skit på såna–

–så jag har lagt över allt på den här.

Det är separat uppringning på den här för att slippa fulingar i nätverket.

Vi låtsas som att vi inte vet vad det är... Så.

–Okej, så... –Om du skriver där.

–Hej, Anders. –Ville du nåt?

Är det okej att jag skippar liverapporteringen i morgon?

–Det är en grej jag vill jobba med. –Vadå?

Det är lite tidigt att prata om.

Nåt du vill involvera din redaktör i? Han är lite nyfiken.

Jag vet inte om det är nåt än, men jag vill kolla upp det snarast.

Har du ens tid att vara här nu?

Medan vi pratar kan ju H&M–aktien rasa sex procent!

–Hej. –Hej.

Vad gör du? Har du lika tråkigt som jag?

Förmodligen.

Men tyvärr är det jobb.

Jag ska göra en feature om ST–Banken.

Okej...

Min chef undrade varför jag var så neggo sist.

Nu vill han ha: "ST–Banken – Hemligheten bakom framgångssagan."

Jag kunde inte säga nej, det vore konstigt.

Det är fint, absolut. Vad vill du veta?

Jag tänkte inte prata med dig, du är ju ansiktet utåt.

Det vore intressant att prata med doldisarna.

De smarta människorna du anställt.

–Du har ju Bjarne, vår CFO. –Rasmussen?

Men jag varnar dig, han hatar att bli intervjuad.

Han kan bli lite nervös ibland.

Men om VD:n frågar, kanske han inte kan säga nej.

Nej, då kan han inte säga nej.

Om jag ber dig träffa mig, kan du säga nej då?

Jag vet inte om jag kan.

Snälla, kan inte du träffa mig?

–Jag bokar vårt rum. –Jag ringer när jag slutat.

Och fyller det med skumgummibananer och små rosa geléhjärtan...

Hej.

–Hur är det med Sophie? –Det är bättre nu.

Hon har varit lite stressad med renoveringar och allt vad det är.

Men hon har kommit igång med skrivandet.

Vill du byta? Marianne är ung för sin ålder.

–Där har du gjort ett kap. –Jag har haft tur.

Det har du med. Marianne är fantastisk.

Nja... Det man har lagt på tallriken, det får man äta upp.

–Ni kommer väl? –Självklart.

–Jag har bjudit Sven–Ivan också. –Jaha.

Håll dina vänner nära men dina fiender ännu närmare.

Jag har rekommenderat dig till jaktklubben.

–Lycka till. –Dags att ni normaliserar relationen.

Jag kommer inte att hänga med för evigt.

Ska du ta över en dag så måste du kunna hantera det där jävla svinet.

–Ta över? –Ja.

Det kommer inte att ske i morgon förstås–

–men jag kan inte tänka mig någon som är bättre lämpad–

–att ta över som ordförande i banken.

Ulf vill förstås, men han har det inte i sig.

Inte min son heller.

Jag har ringt dig 25 gånger!

Nej, man behöver inte hänga upp. Kom, jag ska visa dig nåt.

Här, lägg dig här.

Lägg dig. Jag ska visa.

Har du sett vad fint?

Maldiverna.

Vi kan somna ihop, vakna ihop.

Inga hotellrum, inget smyga runt i Högdalen.

Det är bokat och klart.

Du... Får jag fråga en sak?

Varför tog du dig in i den här branschen?

Pengar, så klart.

–Och du? –Pengar.

–Du tjänar inga pengar. –Andras pengar.

För att?

För att pengar är makt som korrumperar–

–och missbrukas om man inte övervakar det.

Så du är vakthunden som ser till att ingen blir för rik.

Otto Rehnskiöld vill att jag ska ta över hela banken.

–Shit... –Jag vet inte hur jag känner.

–Jag vet inte hur jag ska göra. –Vadå?

Jag kanske borde bara skita i allt.

–Skaffa en femma på Söder... –En femma på Söder?

Skaffa barn med dig.

Ta det på allvar. Vara närvarande.

Denna gång gör jag det annorlunda. Rullar barnvagn–

–fikar med pappor, leker i parken.

Hampus och Hedda kommer varannan vecka, då lagar jag mat.

Tacos och sånt där skit.

Fattar du vad jag säger för nånting? Jag vill ha dig.

Ingenting annat spelar nån roll.

–Du har fått svar. –Vad står det?

"Mejlar du tillbaka igen, stängs kontot."

Det stod nåt annat också. Då ska vi se...

–Det kom ju ingen kaffe. –Det stod bara tradingen.

Var det allt? Tack.

Min tid i Japan var helt fantastisk.

Bland annat lärde mig min chef i Tokyo–

–vad uttrycket "hadaka no tsukai" betyder.

Nakenbad, eller nakenrelation.

Grundtanken är att i badhuset så är alla lika.

Och genom nakenbad så skapar man öppna, ärliga relationen.

Och det är essensen av ett effektivt och bra arbetsklimat inom banking.

Här sitter jag och babblar om mig själv. Stoppa mig om det är nåt.

–Nej, jag har nog allt jag behöver. –Kanon.

–När kommer det här, då? –I går, om jag fick bestämma.

Du vet hur det är. Men... Jo, just det.

Jag såg i bokslutet att ni hade redovisat tradingavdelningen–

–annorlunda i år. Finns det nån anledning?

Tradingavdelningen?

Ja, åren innan har man kunnat följa utvecklingen.

–Nu var den inte särredovisad. –Det är inte vi...

–Alltså, vi följer ju bara IFRS. –Det gjorde ni väl i fjol också?

Jo, jo, men det kommer... nya direktiv typ varje vecka.

I fjol var det nog lite extra komplicerat.

Jaha...

Ja, okej. Nämen, tusen tack igen.

–Tack så mycket. Ha det fint. –Ja, detsamma! Hej, hej.

Hej.

–Du... Ska du åka till Maldiverna? –Va?

Vem är BF?

–Peder och Sophie, välkomna! –Marianne, grattis!

Tack snälla.

–Det här är Peder Rooth. –Du måste vara...

–Ronja. –Som pappa tog under sina vingar.

–Carl. –ST–Bankens framtidsman.

Han har nog fått lite för mycket att dricka.

Jag glömde att tacka för i går.

Snurran funkade, det var förutsättningarna det var fel på.

Lite som du skulle beskriva mig, va?

–Jag skojar bara. Var är morsan? –Det är vansinnigt modigt av dig.

Att skriva om sitt liv och visa upp det för världen.

Jag skulle aldrig våga göra det.

Kolla Klingspor. Han jagar tillfällen och snackar skit om dig.

–Det tror jag inte. –Han skulle sälja sin mamma...

...för att ta min plats, och det vet du.

Annars var det ett av mina stoltaste ögonblick.

När Gunnar Sträng avgick –76.

Nu ska vi inte snacka skit om de döda.

–Men vi kan konstatera att denna... –Mentala dvärg.

Tack. Han har förorsakat mycket skada för Sverige.

–Gick det bra, älskling? –Ja, det är lugnt.

Jaha, så Otto tycker du ska vara med i jaktklubben.

Ja, han tycker det av nån anledning.

Du kanske tänker göra en Dick Cheney?

Nej. Du ska veta att jag aldrig har hyst nåt personligt agg mot dig.

Tvärtom. Jag är helt medvetet om att du inte uppskattat allt jag gjort–

–när jag var på Carnegie. Men det var bara affärer.

Strictly business, nothing personal.

Var det därför du anställde honom?

Peder var helt enkelt bäst.

Han är nog den bästa rekrytering jag har gjort.

Näst efter min hustru.

Tackar.

Kära mamma. Tack...för att du finns.

Omtänksam och kärleksfull.

Har alltid funnits där och för pappa.

Och pappa, ja, min käre far–

–som alltid lyckas hamna i centrum...

Ville du också säga nåt?

För er som inte känner Ronja så är det en av mina vänner–

–som familjen tar hand om.

Eller hur, älskling? Nej, jag skämtar bara...

Men pappa i alla fall. Tack för att du inte bytt ut mamma–

–mot en yngre årsmodell. Jag vet att frestelsen har funnits där.

Nej, men det visar på karaktär och långsiktighet.

Som en gammal bank.

Som inte jagar kortsiktiga klipp.

–Ja, skål. –Skål...

Vad fint, Carl. Jag skulle vilja stämma in–

–och ge en eloge till Marianne som stått ut med Otto i alla dessa år.

–Det kan ju inte ha varit lätt. –Nej.

Skämt åsido, när man ser er här kan nog ingen undgå att se–

–hur fina ni två är ihop.

Och jag kan bara ödmjukt hoppas på–

–att jag inte har tröttnar på min man när jag fyller sextio.

Skål för kärleken. Och tack.

Ja, hej. Mitt namn är Beatrice Farkas, jag ringer från Dagbladet.

Har du fem minuter över att svara på en liten fråga–

–angående Nobelpriset? Jag förstår. Tack.

Och här går det trögt, eller?

Folk är inte intresserade av vem som får Nobelpris i ekonomi.

–Vilka har du ringt? –Alla. De bryr sig inte.

Men det gör våra läsare. Tio svar vill jag ha.

Tradingen sticker ut. Corpen, Private banking, värdepapprena.

Allt ser normalt ut men tradingen förlorar inte en spänn.

Men den omsättningen. Jag frågade Rasmussen–

–varför de slutat särredovisa, och han skyllde på IFRS nya regler...

Tradingavdelningar har alltid varit bankernas Nordkorea.

Det är helt sjukt egentligen. En blind apa–

–gör ju bättre affärer än en trader. Och så lyfter de fantasilöner.

Vi har valt fel bransch, Bea.

Det är ingen idé, de vet redan vad de ska säga.

Det spelar ingen roll vad jag frågar, de vet vad de ska svara.

Du behöver nån på golvet. Nån som inte har gått en dyr mediaträning.

Hur är det?

Ta det lugnt.

Det är bara att dra det exakt som du drog det för mig.

Då så, mina herrar. Förlåt att ni fick vänta.

Som sagt så har Adam bra idéer angående exit multiples.

Vi har räknat lite på det...

Det var som att vi skulle in för slakt!

Nej, du skulle in och slakta och det gjorde du!

–Berätta för mig. –Det gick strålande!

Det var lite skakigt i början, sen sålde han in hela skiten.

Kom så får jag ge dig en kram.

Gott luktar du också. Jättebra! Exakt så!

Underbart, fortsätt så. Svinbra. – Får jag prata med dig?

–Tja! –Tack för siffrorna.

De köpte? Du ska inte hänga med på middag?

Det är jag och några polare. Kom igen nu.

Upp och hoppa.

–Oj, shit... –Alltså...

–Nu måste jag gå hem. –Nej, stanna.

–Alltså... –Hej då, så fint att se dig.

–Jättetrevligt att träffas. –Vi ses i morgon.

Så tar du en taxi, okej?

Jag kan inte lämna bilen i Högdalen, den kommer att bli stulen!

–Han kör Tesla i vanliga fall. –Det gör alla på ditt jobb.

–Inte jag. –Fan vad du har blivit vuxen, Adam.

–Sambo, kostym och slips... –Visst är det sjukt?

–Lite vin? –Ja, lätt!

Men du, hur trivs du på banken?

Vi har kallpressade juicer i automaterna.

–Vad kan jag mer begära? –Du bara: "Ja, såld."

Jag har gjort värre saker för en kall juice.

Jag var faktiskt på ST–Banken i går.

För jag ska göra en feature, som ska vara:

"ST–Banken – en framgångssaga."

Okej...

Är allting så bra som det verkar, eller?

Ja. Det är det väl.

Vad är det? Du har frågat om banken hela kvällen.

–Det har jag väl inte? –Jo.

–Man hör väl lite olika saker... –Som vadå?

Hon frågade om tradingen. Om vi har några problem.

Hon hade uppgifter om att nåt var fel och att banken mörkar nånting.

–Att vi mörkar nåt med tradingen? –Ja, gör vi det?

Det är ingenting som jag känner till. Vad skulle det vara?

Ja, berätta.

Jo... Alltså, jag har en vän från Handels.

Hon har hört att vi har nåt problem som vi inte berättar.

Alltså, på tradingen.

Eller, hon undrade om det kunde vara tradingen.

Vi har tydligen ändrat redovisningen där.

Hon tyckte att siffrorna såg för bra ut.

För bra? Det vill vi undvika.

Vi vill ju inte presentera för bra resultat på den här banken.

Du måste förstå Adam. Det är dags att teckna konvertibler–

–och man vill veta vad man köper.

Självklart, jag förstår. Jag kan garantera dig, Adam–

–att allt som finns att veta om ST–banken finns i bokslutet.

Det finns få investeringar där ute–

–som är lika säkra och ger lika hög avkastning–

–som våra personalkonvertibler. Jobbar hon på bank?

Nej, hon är journalist.

Och hon heter?

Resorb är bättre.

Nej, Birgitta är fortfarande inte intresserad av att prata med dig.

Kan jag prata med nån annan på riskavdelningen?

–Tyvärr inte. –Fem minuter, en minut.

Bea, Astra Zeneca klockan fem.

Absolut.

Mackan, kan du ta det? Jag måste dra. Sorry.

–Har du nåt? –Kanske.

Nina. Tar du Astra Zeneca klockan fem?

–Jag är mitt uppe i en grej... –Tack.

Ursäkta mig, det är jag som är Bea Farkas.

–Jag vill inte prata med dig. –Jag vet...

Kan du sluta med det här nu? Du har ringt hela dan.

–Det är inte meningen att störa... –Kan du gå nu?

Är det du som har mejlat mig?

–Jag vet att du inte tar beslut... –Kom, gumman. Nu går vi.

Tycker du att risknivån på tradingavdelningen är acceptabel?

–Marcus. –Yes.

–Martin. –Trevligt.

–Ska vi prata här eller? –Ja, det går väl bra. Eller?

–Vill du ha? Jag bjuder? –Nej, tack.

Mina halsmandlar, vet du.

Knallröda och stora som pingpongbollar.

Hoppas det inte utvecklas till en halsböld.

–Vet du vad det är? Har du haft det? –Nej.

En ansamling var. Låter inte så förbannat kul, va?

–Röker du? –Nej, jag snusar.

Smart.

–Hur funkar det här, då? –Det är inga konstigheter.

Du ger mig tips och jag skriver en artikel som får saker att hända.

Vad kostar det?

Det kostar pengar, det gör ju det. Men...

Jag hjälper ju dig att lösa ett omfattande problem.

Det kan dra iväg mot sexsiffriga belopp.

Det beror på.

Varför hade Bea Farkas en intervju med Bjarne Rasmussen?

God morgon. Ursäkta, jag kanske borde ha gått via dig–

–men hon sa att hon skulle göra en positiv grej.

En positiv grej? Hon attackerade Birgitta Kerchinsky på stan i går.

Hon hade ringt hela dan, vägrade ge sig–

–sen kom hon när Birgitta var på stan med Ada–

–och frågade om risknivån på tradingen var acceptabel.

Sen frågade hon Bjarne om risk–

–och varför vi slutat särredovisa tradingen.

Jag hör vad du säger, jag kan ringa henne.

Jag sköter det. För bankens skull, Peder–

–är det kanske bäst att kommunikationsavdelningen sköter det.

–Hej. –Hur går det med reportaget?

–Bra. –Vilka har du pratat med hittills?

Förutom Bjarne Rasmussen, Adam Berg och Birgitta Kerchinsky?

Trodde du inte att jag skulle få reda på det?

Jag pratar med en massa olika personer...

Ja, och frågar vad vi har för problem på tradingen?

Det låter inte som framgångssagan på ST–Banken direkt.

Jag fick ett tips.

Om att du ljög när du presenterade Q3.

–Vad ljög jag om, då? –Vet inte.

Men det handlade om era låga kreditförluster.

Du ringde efter intervjun och frågade varför jag var kritisk.

Du bad mig tona ner det. Jag vet vad du sa.

–Du vill inte lita på mig. –Jag vill lita på dig.

–Så vad vill du veta? –Vad döljer ni?

Ingenting.

Alltså... Henrik Beijer gillar att knarka lite för mycket.

Ligga med småtjejer. Han har gått igenom en uppslitande skilsmässa.

Är det sånt du vill skriva om?

Jag kan tänka mig att många vill se Henrik falla.

Som hittar på en massa jävla rykten och skitsnack–

–som skapar problem för honom så jag får sparka honom. Fan vet jag!

–Vem har gett dig det här tipset? –Det kan jag inte säga till dig.

Alltså, det här är ju helt otroligt.

Hur känslokall är du?

Jag håller på att lämna min fru för dig.

Jag går på knäna. Jag har praktiskt taget friat!

Och du går bakom min rygg för att krafsa fram nån superstory...

–Jag försöker göra mitt jobb. –Okej.

Jag har sagt sanningen. Vad fan vill du att jag ska göra?

Den här skiten är upp till dig.

Antingen väljer du att tro på ryktena på stan–

–eller så litar du på mig.

Hej. Jobbar inte du?

Jo. Eller, jag tänkte att jag skulle komma hem tidigare–

–så vi kunde prata. Vi kan inte ha det så här.

Okej, prata.

Okej, du hade rätt. Jag har gjort bort mig.

Eleonore på jobbet har varit lite förtjust i mig–

–och jag har varit en idiot och uppmuntrat det.

Det är över nu. Det var på julfesten. Vi blev lite för fulla, och...

Vi hånglade som två fjortisar. Men det stannade där.

Och nu?

Och nu kollar du på min telefon hela tiden. BF står för Bea Farkas.

Hon är journalist. Hon gör en grej om banken.

Vi har problem. Jag lägger en viss energi–

–på att hon inte ska förstå vidden av det.

–Ligger du med henne? –Nej.

Vadå för problem?

Vi har tagit felaktiga beslut som kommer att få svåra konsekvenser.

Det kan bli så att vi förlorar ett tiosiffrigt belopp.

Kanske.

Och hur påverkar det oss?

Egentligen inte så mycket alls–

–förutom att jag blir tvungen att vara borta ännu mer.

Och jag tänkte att vi kunde åka till Maldiverna.

Jag fattar att du kanske inte är supersugen på att hänga med mig–

–i solen i tio dar. Men resan är betald och...ja...

Maldiverna...

Vad fan hände med Astra Zeneca?

Jag gav det till Mackan. Jag var tvungen att sticka.

–Jaha, så det är hans fel? –Va? Nej. Alltså...

Jag... Förlåt. Anders, jag har en riktigt stor grej på gång...

Så du skiter i ditt jobb för att hoppa på ST–Bankens anställda?

Jag har just bett om ursäkt till deras jävla kommunikationschef!

För att min reporter jagar en anställd som köper skor med dottern!

Jag ställde bara några frågor.

Att du avviker från jobbet, lämpar över ditt jobb på andra–

–och ljuger nu. Det är illa nog. Men att du hoppar på folk med barn...

Bullshit, jag har inte hoppat på nån!

–Enligt Eleonore... –Jobbar hon här?

Jag jobbar här och jag ställde frågor!

Det är inte läge för den tonen. Skärp dig nu.

Det kanske är läge att du visa vems sida du står på!

Okej... Det här funkar ju inte.

Du kan packa ihop dina saker och dra härifrån.

Ska du tjafsa får du ta det med bemanningsföretaget.

–Jag vill inte se dig här igen. –För jag gör mitt jobb?

När Mackan gör ett gräv får han en jävla ryggdunk!

Den där offerkoftan sitter jävligt illa på dig. Väx upp!

Fuck you, din fucking jävla gubbe!

–Vem är det här? –Min kollega.

Det här är vad som händer när man skriver en massa skit i tidningen.

Folk blir skadade och då vill man ha skadestånd.

Jag är Intrum–Justitia och det här ett kravbrev.

–Är det Lagerstedt...? –Det spelar ingen roll.

Du har hållit på ett tag, eller hur?

–Du är skyldig två miljoner. –Va?

Jag har inga två miljoner.

Du tjänar ju sexsiffrigt på artiklarna. Du har tio dar på dig.

Sen gör det ont på riktigt.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com