Original subtitles

Bil 55.

Vi har fått en anmälan om skrik i korsningen 64th/Park.

Uppfattat, vi kollar det.

Dagens huvudnyhet handlar om en mystisk seriemördare.

Alla tre morden har skett i närheten av soptunnor.

Än så länge har inget av liken påträffats.

Precis som efter de andra brutala överfallen finns bara blodet kvar.

Polisen rapporterar om ett femte offer för soptunnemördaren.

I likhet med de tidigare morden finns det bara blod kvar. Inget lik.

Den mystiske seriemördaren Sopgubben har slagit till igen.

Sopgubbens mordraseri har nu krävt sitt 13:e offer.

Mängden blod på brottsplatsen ger inget hopp om att offren lever.

Polisen råder alla att hålla sig från gränder och bakgator nattetid.

Flera grannar säger att de hört skrik strax efter midnatt.

Sopgubben är efterlyst av FBI för 35 liknande mord i flera stater.

Den mest brutala seriemördaren vi nånsin sett har slagit till igen.

Den här gången...

Vi kom till brottsplatsen bara för att få se Sopgubbens välkända spår.

FBI försöker göra en psykologisk profil tillsammans med lokalpolisen.

Av 22 möjliga offer har inte ett enda lik hittats.

Och ingen vet när eller var Sopgubben slår till nästa gång.

I kväll

Metoden är densamma. Och som alltid finns det inget lik.

Bara ett djuriskt blodbad i ännu en mörk gränd full med sopor.

Återigen har den brutala galningen visat varför han kallas Sopgubben.

Och än en gång har han kommit undan.

Vi kör österut på Third mot Grand.

Jag behöver spy.

Nu kommer han snart inte längre.

Han är fast.

Fan. Jag hatar det här.

Stäng av motorn och kliv ur bilen med händerna högt över huvudet.

Kliv ur bilen nu!

- Skjut inte. - Det var hans idé.

Ungar.

Rör er inte.

Kod 2, vi har gripit de misstänkta.

Kom hit.

Sätt er där.

Sitt.

Ni kommer att stanna här ett tag.

Snorunge.

Vad fan var det?

Herrejävlar...

Vad är det som händer?

- Vad är det? - Det kom visst här inifrån.

Från kloaken?

Varför dröjde ni så länge?

Sopgubben slog till igen för en timme sen.

Vad gör ni?

Det var som fan...

Tillkalla två extra enheter innan vi tappar bort honom igen.

Ni två väntar med Ferguson.

Hjälp mig med den här. Varje sekund är viktig.

Måste vi verkligen göra sånt här?

Var blir förstärkningen av?

Den är på väg. Två minuter.

Vi kan inte spåra honom här.

Vad är det?

Framåt.

Fan!

- Nej, vänta. Försiktigt, Childs... - Trilla inte.

- Vi sticker. - Håll käften.

Herregud. Vad är det här för ställe?

Det är nåt slags tillhåll.

Det är nog bäst vi sticker. Här finns säkert fällor överallt.

Tror ni att han bor här nere?

Anderson!

- Childs...! - Hon är död.

Jag hör honom längre fram.

Efter honom. Skynda dig!

Följ efter mig, Anderson.

Försök inte.

Låt bli.

Anderson...

Fan... jag fick den jäveln.

Han lurade dig. Nu hamnar han på sjukhuset.

Aspiranter...!

Såg ni? Jag fick honom.

Om du tittar ut genom fönstret ser du att vädret har slagit om.

Temperaturen bör sjunka till runt noll och det kommer skurar...

Det kan hända att det blir åska...

- Hej! - Hej, Maggie. Du är sen.

Ja, det blev en lång dag på jobbet. Förlåt.

Hej, gumman. Vad tittar du på? Nej, du får mardrömmar av det.

- Har du haft en bra dag? - Ja. När kan vi åka hem?

Jag vet inte. Pappa ringer senare.

Sarah fick A i stavning i dag.

- Fick du? - Ja.

Jättebra. Jag är så stolt över dig.

Pappa...!

Hej, pappa.

Ska du någonsin berätta för henne vad Michael gjorde?

Kanske när hon blir 21.

Hur skulle jag kunna det? Hon är tokig i honom.

Det är tydligen alla andra kvinnor han möter också.

Jag sa ingenting. Ingenting.

Kom genast till Crestmores mentalsjukhus.

- Godnatt, gumman. - Mamma, är du arg på pappa ännu?

Jag är inte arg på pappa. Vi behöver bara lite tid att tänka.

- Ska du tänka ikväll? - Ja.

Jag med.

- Godnatt. - Godnatt.

- Ska du ut? - Jag måste tillbaka till jobbet.

Så här dags?

Jag ska inte så långt. Jag ska till Crestmore.

Kunde du inte säga nej?

Det är mitt jobb. Vänta inte uppe på mig. Jag blir sen.

Som de säger: när det regnar öser det ner. Eller hur? Hej då, mormor.

- Vi har inte tillräckliga resurser. - Det är bara tills FBI kommer.

- Det mesta är redan stängt. - Det kan inte hjälpas.

Anderson, du tar befälet. Jag kör till stationen och väntar på FBI.

Försök låta bli att skjuta honom när jag är borta.

- Doktor Belham är på väg. - Maggie Belham?

- Ni känner väl till henne? - Jag vet bara att hon är psykiater.

De vill ha det gjort ikväll. De vill ha full täckning.

Oroa dig inte, före midnatt är han borta.

Jag trodde det här stället stängdes för flera år sen. Knäpp kväll, va?

- Hej, Conrad. - Maggie... Det var länge sen.

Hej. Assistent Anderson. Han är inlåst i undersökningsrummet.

Det är inte lämpligt, men vi väntade oss inget sånt här.

- Har han nåt namn? - Vet inte. Han vill inte prata.

Han kanske inte kan.

Vi har faxat hans fingeravtryck. Vi får besked inom en timme.

- Är du okej? - Ja, självklart.

Vi är fyra poliser och dr Fallons personal naturligtvis.

Det här är säkerhetsavdelningen. Den här våningen funkar fortfarande.

Om en patient skulle rymma kunde vi stänga av våningen.

- Finns här några andra patienter? - En. Vi stänger i slutet av månaden.

Ja, jag har hört det. Jag beklagar.

Jag har inte haft tur med att få några anslag.

- Doktor Belham, det här är... - Swaggert, säkerhetschef.

Alla tvivel på säkerheten saknar grund.

Flygeln här funkar fortfarande, och cellen är säker som en nunnedräkt.

Men ni måste göra er bedömning från observationsrummet.

Under inga omständighet får nån gå in cellen. Det överlåter vi till FBI.

Nu tar vi en titt på er galning.

Ni driver med mig...

Han har inte rört sig sen vi satte honom där.

- Gav läkaren honom nåt? - Haldol och Temesta.

När de la om hans sår.

Okej...

- Du kan prata med honom i den här. - Tack.

Ett ögonblick.

Jag är dr Margaret Belham. Jag ska göra en preliminär bedömning.

Den kan avgöra om ni hamnar på mentalsjukhus eller i dödscell.

Hör ni mig?

Han hör dig.

Vet ni var ni är?

- Är det något ni vill säga? - Ja. "Jag är en jävla galning."

Om inte ni hjälper mig kan jag definitivt inte hjälpa er.

- Han är övermedicinerad. - Han ropade och skrek när han kom.

Det här kan man knappast kalla rationell undersökning, va?

- Ni är tok-experten. - Han är en kropp nu.

- Ni kan undersöka honom imorgon. - Ett ögonblick, Maggie.

Swaggert, kan jag få växla några ord med dig?

- Var är Connollys folk? - De håller på att bygga en bur.

Bra. Jag behöver lite tid för mig själv med doktor Belham.

Säg till när transportbilen kommer.

Jag gör inte mycket nytta här, så jag åker hem.

Jag vet att det här är jobbigt för dig, men kan jag få ett ögonblick? Snälla?

Min tid på Crestmore är förbi. Efter den förste är jag försvunnen.

- Och då kan jag skriva en bok... - Det är sent. Kom till saken.

Jag ska visa dig.

Han är saken.

Jag vet att jag kan få honom att prata med mig.

- Men jag måste gå in. - Är du galen?

Jag har sett nog med psykopater för att veta att det kan gå. Snälla...

Det är Manson eller Dahmer om igen. Och om en timme är han borta.

Jag behöver det här. Tio minuter, inte mer.

Kalla det en kollegial tjänst. Som den jag gjorde dig.

Tio minuter.

Maggie, du har precis gett en gammal man en ny chans. Tack.

Håll ett öga på korridoren. Varna mig om det kommer nån.

Var försiktig. Hetsa inte upp honom.

Jag ska försöka. Lås dörren för säkerhets skull.

Dr Belham är en duktig psykolog, men hon håller sig till reglerna.

Jag är så gammal i gamet att jag ser när frågor och svar inte funkar.

Inte på en som du.

Har du nåt emot att jag röker?

Nån som har uträttat så mycket som du måste väl kunna föra ett samtal.

Varför bryter vi inte tystnaden?

Förstår vi varandra?

Cigarett?

Om du uppför dig kan du kanske få egna cigaretter.

Ring mormor

Berätta lite om dig själv.

Har du genomgått någon slags förvandling? Är du någon annan?

Eller... något annat?

En överlägsen varelse kanske?

Överlägsen till kropp och själ.

Det är en vanlig dröm, eller hur?

Men varför morden?

Vad är det du vill? Berätta vad du vill.

Släpp... ut... mig.

Jag tror att vi har satt sidorna upp och ner.

Jag går nu. Nej, allt är okej. Jag ringer dig från bilen.

För helvete!

- Snyggt. - Hur får vi in honom i den?

Det får FBI komma på. Det är en timme kvar.

Hallå? Anderson här.

Vad är det här? Är det en snabbtelefon?

Herrejävlar...

Det händer nåt där uppe. Allt är sönderslaget.

Den jäveln.

Ett... två... tre.

Herregud! Jag ringer Connolly.

Det här är inte blod. Det är tändarbensin.

Du får inte lämna dörrarna öppna.

Vad fan har hänt här? Har du en sån åt mig?

Swaggert! Hjälp!

Hjälp!

Nyckeln.

- Var är nyckeln? - Jag har ingen.

Jag kan... få ut dig härifrån.

Gisslan.

Jag kan vara din nyckel ut.

Hallå? Kan ni höra mig?

FBI kommer inom en timme. Vi kanske bara ska dra oss tillbaka.

Tyst!

Det är en fälla! Han är precis där!

Nycklarna...

Skjut inte. Jag är bara vaktmästaren.

- Herregud! Var är monstret nu? - Ingen aning, men han kommer.

- Jag var i källaren och hörde inget. - Kan du använda pistol?

- Det borde jag nog inte. - Han väntar nog nära utgången.

Vi måste ta risken. Ta dina nycklar, sen sticker vi.

- Jag har inga nycklar. - Jo, du är vaktmästaren. Nycklar...

Vi får inga säkerhetsnycklar.

Vi?

Är du patient?

Ja...

Det måste finnas en annan väg ut.

- Det finns fläkttrummor... - Jag har provat, de leder ingenstans.

Du sa att polisen kommer vid midnatt, va?

Varför stannar vi inte kvar här? Vi kan gömma oss här i 40 minuter.

Vi klarar oss inte två minuter så länge galningen är där ute.

Men under taket gör vi det. Han är tokig, så han tittar inte där.

Vi väntar bara. Jag har proviant, jag har mat...

- Har du en walkie-talkie? - Nej, den är min.

Varför sa du inte det? Det finns kanske nån kvar där ute.

Hallå, är det nån som hör mig?

Är det nån som hör mig?

Vi är fångade på Crestmores mentalsjukhus.

En extremt farlig patient har rymt. Vi behöver hjälp.

Om nån hör mig kontakta genast myndigheterna.

Jag är läkare... Det är ingen där. Är du säker på att den funkar?

Jag hör er, doktorn. Assistent Philip Lindstrom här.

Var är ni?

- Varför vill de veta det? - Poliser vill veta saker.

Hur kan du veta det?

Assistent Lindstrom, jag hör er. Har ni andra poliser med er?

Ja.

Jag står här med Stevens och Lucas.

Anderson klarade sig inte. Vem är där med dig?

- Här är bara jag och vaktmästaren. - Quitz.

Har han nycklarna?

- Nej. Har ni inga nycklar? - De försvann med karlarna.

- Var är Sopgubben? - Vi har inte hittat honom än.

Men var inte orolig.

- Vad heter ni? - Doktor Margaret Belham.

Maggie.

Gå till säkerhetsrummet och vänta där.

Jag möter er där. Var inte orolig. Inget kommer att hända.

- Försök hitta nycklarna. - Ja.

- Jag tar dina skor. - Vänta lite.

Varför måste vi hitta nycklarna?

Varför gör inte de det? Varför kallar de inte på förstärkning?

Det har de kanske gjort. Och vi är säkrare med dem än med varandra.

- Kom. - Följ efter mig.

Ring mormor

Om snuten inte ens har nycklarna varför ska vi då gå dit?

Gå nu bara.

Vi sticker härifrån.

Var är de? Det är nog bäst att vi väntar här.

Jag gör det fan.

Fan!

Backa.

Doktor Belham... Maggie!

Bli inte tokig nu.

Titta.

Om jag kan få sprinklersystemet att gå igång kommer brandkåren.

Jag måste nog göra mitt bästa.

Finns det ingenting här som funkar?

Var är Lindstrom? Han kanske har tändstickor.

Låt bli. Dåliga nyheter.

Assistent Lindstrom.

Herregud.

- Han såg oss kanske i kamerorna. - Han väntar på att vi ska hitta ut.

Och om vi gör det tror du han låter oss gå?

Vänta lite... faxen. Vi kan skicka...

Doktorn, är ni där?

- Vi sticker. - Han vet inte att vi vet än.

- Än sen? - Så vi måste prata med honom.

- Doktor Belham? - Kom nu. Vi sticker!

- Prata inte med honom! - Sluta!

- Jag är här, Lindstrom. - Har ni hittat nycklarna?

Nej, inte än. Men jag har en idé...

Vi kanske kan ändra koden för stängningen på datorn.

Och så kan vi kanske justera klocksekvensen...

vilket innebär att vi kan öppna dörrarna...

tidigare.

Betyder det att vi kommer ut?

Ja, det tror jag. Om larmet är kopplat till en timer-

-kan vi kanske byta ut...

extrakoden med stängningskoden så de står på samma tid.

Så...

Den synkroniserade timern skulle...

ge oss en motsatt överskrivningskod.

Mormor, jag är fången. Sopgubben är på fri fot, skicka hjälp.

Jag vet inte hur länge jag kan hålla honom borta.

Assistent Lindstrom, jag har en annan idé.

- Är du där, Lindstrom? - Förvirrade du honom till döds?

Det blir kallare.

Hjälp!

Kom! Den här vägen. Bort till rören.

Jag tror inte att jag dödade honom.

Kusten är klar.

Och vi är ganska högt uppe. Jag tror inte han kommer åt oss.

Den är tom.

Det är bara tjugo minuter kvar.

Det var en annan patient som rymde en gång.

- Jag har inte lust att småprata. - Det var precis efter att jag kom hit.

Killen löpte fullständigt amok.

Slog sönder allt. Slog ihjäl två vakter under sitt flyktförsök.

De var tvungna att skjuta honom. De sköt honom två gånger. I huvudet.

- Jag känner till historien. - Ja, det stod i alla tidningar.

Dr Fallon fick en massa strul. Det var precis efter att jag kom hit.

Jag tror att han hette...

Bacco... Buco...

- Batko. Richard Batko. - Ja... Kommer du ihåg det?

Ja.

Lugn, det är bara vatten.

Jag har varit här i 16 år.

Vet du hur många gånger jag har varit utanför?

Två.

Två gånger.

Jag har ingen familj.

Jag blev borttappad i systemet.

Du kommer ut i kväll.

Tack.

Tack för att du hjälpte mig förut.

- Börjar det inte bli varmt här? - Jo.

Han har satt på allt varmvatten. Vänta...

- Är du okej? - Nej.

Var är den jäveln? Nu orkar jag inte tjafsa längre.

- Kom fram, ditt stora missfoster! - Luftkanalen.

- Vilken luftkanal? - Var sitter kontakten?

Det vet jag.

Quitz...?

- Quitz! - Vänta...

Såja.

Be och du skall få.

Ett steg till och så skjuter jag.

- Tror du att du klarar det? - Jag skjuter dig på vägen.

- Har du några kulor kvar? - Det vet jag inte.

Är du okej?

- Varför lämnade du mig? - Förlåt, men jag halkade.

- Var är vi? - Precis under...

Lita på mig den här gången. Jag tror vi kan komma ut här.

Luta dig mot mig.

De har slagit av strömmen, men genom taket kommer vi till plan 1.

De måste ha reglat den. Kom och hjälp mig.

Helvete!

Skynda dig!

- Han kommer. - Håll takten.

Jag är precis bakom dig.

Skynda dig!

Skynda!

Den här vägen, kom.

Bli inte galen nu. Kom.

Det är atriet. Enda vägen tillbaka är genom sjukhuset.

Satan! Finns det inget sätt att ta sig ur det här dårhuset?

Maggie...

Jag vet vem du är.

Maggie Batko.

Det finns inget ställe kvar att springa till.

Dig... tror jag att jag behåller.

Men du... måste dö.

Inte av dig.

Och de kallar mig galen.

Herregud! Det är bäst att du får ut mig härifrån innan du tar livet av mig.

Jag har det. Häng med.

- De använder inte den här heller, va? - Nej, men det finns ett öppet fönster.

Redo? Upp.

Fortsätt.

Det går fint. Fortsätt.

Iväg!

- Försvinn, ditt missfoster! - Kom, Quitz!

Han kommer hit upp på nåt sätt. Nu sticker vi.

Duschen är fortfarande översvämmad. Det har runnit ända ner i källaren.

Jag hoppas att jag inte måste torka upp det.

Kom igen nu, Quitz. Vad gör du?

Frihet! Nyckeln.

Satan!

Vi skyndar oss. Han hittar inte här.

Det duger inte för vi kan inte låsa dörrarna utifrån.

- Polisen är här om sju minuter. - Sju minuter är lång tid.

Om utifall att, jag har en idé.

- Var har du lärt dig det där? - Jag brukade fixa Fallons bil.

Det här funkar. Förlåt för vad jag sa om din pappa förut.

- Det gör inget. Glöm det. - Kom hit.

Om nåt skulle hända måste du veta hur det funkar.

Rör metallen där.

Mycket bra. Det blir bättre när det är ström i.

När tändstiften jobbar och metall rör metall... Pang, slut med Sopgubben.

Jag riggar den vid huvudentrén så han inte kommer ut.

Och vi kanske har sån tur att han försöker.

Det är dags för medicin. Dags för medicin.

Jag kommer efter dig, Maggie.

Jag låser dörren bakom oss så vinner vi tid. Fortsätt du. Vänta inte på mig.

Bli inte tokig nu.

Ge mig nyckeln.

Var är nyckeln?!

Upp med dig. Kom nu.

Gå, gå, jag kommer strax.

Okej, nu är vi här. Du och jag.

Är det den här du vill ha? Den här?

Gott...

Kom och hämta den.

Jag ska öppna upp jätteskallen. Stordåren mot Lilldåren.

Kan du nåt? Kom igen!

Quitz!

Quitz! Hjälp!

Nu. Nu vill jag ha nyckeln.

Fan ta dig.

Fel nyckel.

Din vän ljög.

Nu är det bara du och jag.

Ge mig nyckeln, så ska jag döda dig snabbt.

Jag överträffar dig!

- Det finns ingen väg ut. - Det finns bara en väg kvar.

Direkt till helvetet.

- Du måste vara galen. - I kväll är jag det.

Som din far.

Du har hans blod. Du... och din dotter.

Håll käften!

Vid Gud... Pröva mig, Luther.

Ja, jag vet lite om dig också, rövhål.

Luther Watts. Vad hände, Luther?

Blev du trött på jobbet? Eller var du trött på att vara ännu en psykopat?

Hur mår din dotter ikväll, Maggie? Lilla Sarah...

Jag ska döda henne i natt när jag kommer ut.

Jag behöver nog inte den här trots allt.

Det finns en nergång i källaren som leder till kloaksystemet.

Och till mormors hus går jag.

Det här är polisen.

- Är ni okej? - Ja.

Herregud! Vad är det för jävla ammunition ni använder?

Han kommer undan! Han lever!

Var fan har ni varit? Han kommer undan! Han lever!

Var fan har ni varit? Varför gör ni inget? Gör nåt!

- Vem fan är det? - Nån galning väl.

Det tar vi reda på sen. Lås in henne i bilen och kolla vad hon vet.

Då går vi in, mina herrar.

Vi gör det ordentligt. Fyra och fyra. Jag vill ha den jäveln vid liv.

Han är sårad i vänster axel, så sikta på den andra.

Var med, där kan finnas poliser.

Ingen skjuter utan bekräftelse. Kom ihåg att dela med er, grabbar.

- Lyssna på mig bara. Snälla! - Tokiga kärring.

- Vi har nåt här. - Stanna där ni är.

- Det kommer mot er. - Vad är det?

Det ser ut som... nån slags explosion.

- Stoppa henne! - Du! Skjut inte!

- Det är dr Belham, är du tokig? - Nej, men hon är det!

Mamma?

Vad fan gör du? Är du tokig?

Vilket håll?

- Mamma! - Sarah!

Dags att dö.

Mamma...

Mamma!

Kom, gumman.

Håll fast i den. Håll i den, riktigt hårt. Såja.

Håll i dig. älskling. Ja, just så. Håll i dig. Bra.

Fortsätt, Sarah. Fortare.

Skynda dig, gumman. Du klarar det.

Jag hoppas att din dotter ser det här.

Det hoppas jag också.

Din tokiga kärring...!

Fortsätt, Sarah!

- Behöver du hjälp? - Nej.

Text: SDI Media

Ansvarig utgivare: Pia Grünler