All language subtitles for Obey.Giant.2017.1080p.WEB-DL.H.264.AAC2.0-RaViSH

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional) Download
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (SoranĂź)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal) Download
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es-419 Spanish (Latin American) Download
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Shepard Fairey utnyttjar tanken att konsten konkurrerar med reklamen-

-sÄ jag betraktar det inte som konst.

- Han Àr berömd för sina plagiat. - Det Àr vandalism.

- Han plundrar andra viktiga rörelser. - Han Àr ett geni.

- Konst överskuggas av pÄstÄdda brott. - Han ser klipp och klistra som konst.

I slutÀndan Àr det en vÀldigt tom upplevelse.

- VÄr tids Warhol. - Han Àr för uppenbar.

- Han förnyade den politiska bilden. - Han Àr en tapetklisterkonstnÀr.

- Hans fans övergav honom. - Han skapade en ikon.

André the Giant var bara en bluff. Det betydde ingenting.

Shepard Fairey Àr sÄ lÄngt ifrÄn en konstnÀr man kan komma.

VÀrlden Àr inte lika underbar som i The Carpenters och Wings musik.

Jag vÀxte upp pÄ 70-talet, och nÀr jag kÀnde mig frustrerad-

- sÄ fanns det ingen kreativ motsvarighet till det.

Men nÀr jag hörde Sex Pistols och The Clash sjunga om frustration...

Och Black Flag-vÀldigt arg musik. De var inte arga för sakens skull.

Man protesterade mot konformitet, förtryck och maktmissbruk.

Det slog an en strÀng i mig, för jag vÀxte upp i en vÀldigt konform stad-

- och gick i en konform skola, och jag var frustrerad.

Allt jag inte fick utlopp för annars fick jag utlopp för inom punkrocken.

Och inom skejtandet.

Det handlade om att utnyttja stadslandskapet pÄ andra sÀtt-

-och det Àr aggressivt.

Jag inspirerades av bandaffischer och av graffiti.

Graffiti handlar om bokstÀver, om att fÄ upp sitt namn.

- FÀrger, design, stil, teknik. - SlÀpp loss, bara.

NÀr de ser min sköna stil sÄ vill de ocksÄ göra sÄ. Och sÄ fortsÀtter det.

Tekniken bakom graffitin...

Folk som uppför sina verk pÄ hÀftiga platser, helt anonymt-

- bara för att sÀga "jag existerar". Det Àlskade jag.

- Jag letar efter graffitikonstnÀren. - Vi Àr alla graffitikonstnÀrer!

Jag hade sett filmer som "Breakin'" och "Beat Street"-

- och trodde att man ska mÄste vara svart och vara med i ett gÀng-

- och öva pÄ papper tills jag var redo för gatan. Ett slags konstgÀng.

Gatukonst Àr all offentlig konst som demokratiserar konsten.

Man gör konsten tillgÀnglig. Det offentliga rummet rymmer mer-

- Àn bara reklam och offentlig skyltning.

Var och hur mycket man gör, ytan som tÀcks-det betyder allt.

SÀrskilt före internet, för dÄ var erkÀnnandet man fick-

- baserat pÄ förstahandsupplevelser av verken.

- Vad ska du sÀtta upp? - NÄgra Giant-affischer.

- Med vem? - André the Giant.

Varför det?

Den hÀr veckan har vi med oss André the Giant, vÀrldens största man.

VarifrÄn kommer du, André?

Talar du engelska, förresten?

VarifrÄn kommer du?

Det ska du skita i.

Det första jag gjorde var "André the Giant has a posse"-klistermÀrkena.

Jag sommarjobbade pÄ en skateboardaffÀr-

- och satte upp klistermÀrken pÄ varumÀrken som jag gillade.

Jag lÀrde en vÀn att göra schablonbilder-

- och sÄg en bild pÄ André the Giant i tidningen. "AnvÀnd den hÀr."

"Glöm det", sa han. Jag sa: "Andrés 'posse' hÄller ju pÄ att ta över."

Vi lyssnade mycket pÄ Ice-T, Public Enemy, Beastie Boys, N.W.A.-

-och alla anvÀnde ordet "posse".

Jag gjorde nÄgra klistermÀrken mest pÄ skÀmt-

- och satte upp dem pÄ nÄgra skateboardstÀllen och nÄgra klubbar.

PÄ en fest sÄg jag en kille som hade satt ett klistermÀrke pÄ kepsen-

- och det syntes att han hade pillat bort det frÄn nÄt och satt dit det.

Jag frÄgade honom vad det betydde-

- och han sa: "Vet inte. Jag tyckte bara att det var lÀckert."

Jag insÄg snabbt att, trots att det egentligen var rÀtt dumt-

- sÄ spreds det snabbt, och det pÄverkade folk.

Vad tusan hÄller du pÄ med?!

Jag hade sett Bob Dobbs Church of the SubGenius-

- med 50-talskillen med pipan, och jag undrade vad det betydde.

Jag ville gÄ till botten med det.

Jag kÀnde pÄ mig att det spreds av likasinnade-

- och det var nog samma sak med André-klistermÀrket.

Men folk reagerade vÀldigt olika.

NÄn hade skrivit i marginalen pÄ ett klistermÀrke: "Nazistskit."

Alla mÄlare, alla poeter, alla musiker-

- försöker snÀrja er uppmÀrksamhet. SÄn Àr konstens natur.

"André the Giant has a posse"-

- behövde inte betyda nÄt. Det var ÀndÄ hÀftigt.

"Det mÄste vara en sekt. Det Àr avvikande. Det saknar ett syfte."

"Posse" förde tankarna till skejtargÀng och dylikt.

Ungar som bildade stamsamhÀllen inom musik, konst och skejtande.

Det handlade Àven om-

- hur vi omedvetet allierar oss med olika krafter.

Det hÀr Àr min propaganda. MÄnga anvÀnder modeller i stÀllet.

Genom att förknippa produkten med en vacker person blir den ÄtrÄvÀrd.

Jag vill inte vara sÄ uppenbar.

Jag stod i affÀren bakom ett par-

- och tjejen sÀger: "Har du sett det dÀr 'André the Giant'-klistermÀrket?"

"Ja", sÀger killen. "Vad handlar det om?", sÀger hon.

"Det Àr ett band." Hon sÀger: "Nej, det har med skejtare att göra."

"Nej, det Àr ett band. Jag har hört dem."

Han hittade bara pÄ det. Det Àr sÄ fascinerande-

- hur folk gÀrna vill lita pÄ sina instinkter, och kÀmpa för sin sak.

En tidning i Providence tryckte ett André-klistermÀrke-

- och skrev: "Den som vet vad dessa klistermÀrken handlar om"-

- "fÄr fribiljetter till en förestÀllning pÄ The Living Room."

DÀr sÄg jag Jane's Addiction, The Ramones och Suicidal Tendencies.

Jag ville ha de dÀr biljetterna, men jag tÀnkte inte avslöja mig-

- sÄ jag lade nÄgra klistermÀrken i ett kuvert, tillsammans med en lapp.

"Jag kan inte avslöja det, men hÀr fÄr ni nÄgra klistermÀrken."

Veckan efter tryckte de min lapp, och det stod:

"Inga svar, men nu vet vi hur skaparens handstil ser ut."

PÄ tvÄ veckor syntes klistermÀrket i 30000 exemplar av tidningen.

15 gÄnger mer Àn vad jag hade satt upp.

Det fick mig att börja tÀnka pÄ hur vissa amerikanska mediebolag-

- kan fÄ nÄnting att verka mer genomtrÀngande, mer kraftfullt-

- mer relevant och viktigare bara genom att uppmÀrksamma det.

Jag gick fortfarande pÄ college, och jobbade pÄ olika skolprojekt-

-deltid i skateboardaffÀren-

- och för det lilla klÀdföretaget Jobless Anti-Work Wear.

De var ett av de första street wear-företagen-

- och ett tryck jag gjorde Ät dem, som jag fick 50 dollar för-

-sÄlde de tiotusentals exemplar av.

Jag tog bilden frÄn "The Shining", dÀr Jack sÀger "Here's Johnny".

Jag skrev "All work and no play makes Jack a dull boy" med skrivmaskin-

- med texten lite förvriden. Lika förvridet som hans sinne.

Det gjorde succé, och det var stort för mig-

- för dÄ insÄg jag att jag kunde det hÀr.

Vi visste att han var konstnÀrlig, och vÄr granne, som var konstlÀrare-

- sa: "Han Àr otroligt begÄvad. VÄga inte ge honom konstlektioner."

DÄ förstör ni honom. LÄt honom utvecklas sjÀlv.

Mina vÀnner pÄ Porter-Gaud tillhörde varken de tuffa eller de nördiga.

Alla tuffa höll pÄ med idrott, och det lockade mig inte.

Och jag ville inte bli retad, som nördarna.

Man blev retad om man hade Toughskins-jeans, och inte Levi's-

-eller om man inte hade pikétröjor.

Mina förÀldrar vÀgrade lÀgga pengar pÄ sÄnt.

"Om de retar dig Àr de inga vÀnner." "Tack, jag vet."

"Jag behöver all hjÀlp jag kan fÄ." De var bortskÀmda snorungar.

Först var jag tvungen att ha kavaj och slips, men mitt uppror-

- var att ha pÄ mig min pappas grÀsliga 70-talsslipsar.

Det sÄg ut som om nÄn hade spytt pÄ dem.

"Jag tar en slips som ingen vill se pÄ."

Han hade börjat skejta, och ville bara göra sÄnt han sjÀlv gillade.

Jag tyckte att ingen fattade nÄnting-

- och jag tÀnkte gÄ min egen vÀg, utan att bry mig om alla andra.

Vi satte oss ned och sa: "Okej, det hÀr fungerar inte."

"Du vill bestÀmma sjÀlv, och det ska du fÄ göra."

Han sa att han ville bli konstnÀr-

- och att han ville gÄ pÄ konstskola. Och det sa vi okej till.

Innan pluggade han 14 minuter om dagen-nu var det 14 timmar.

Han skapade en portfölj och antogs till Rhode Island School of Design.

Inte lÀtt att göra pÄ ett Är.

I South Carolina var vattenfÀrg, kolpenna eller olja-

-den enda godkÀnda konsten.

Men pÄ konstskolan fick jag lÀra mig om Jasper Johns...

Duchamp, Rauschenberg...

Andy Warhol, Barbara Kruger...

och en konstnÀr som hade satt upp affischer-

- med smickrande bild av Ronald Reagan, och det stod "Contra" uppe-

- och "Diction" nere, i feta bokstÀver pÄ en gul bakgrund, och jag tÀnkte:

"Det Àr politiskt, i stil med Dead Kennedys."

"Fyndig text, och det Àr roligt men samtidigt vÀlmÄlat."

Jag vill fÄ folk att börja tÀnka, och underhÄlla dem pÄ vÀg till jobbet.

För mig hade det allt.

Inte ens som död slipper du mig.

Robbie Conals verk var en vÀndpunkt.

Robbie Conal kallar det "urban försköning".

Andra kallar det för en medieröta. Ett gerillakrig utkÀmpas pÄ gatorna.

Jag ville bara delta i samtalet kring vissa frÄgor. Som "demokrati".

Jag hoppas att det ska leda till eftertanke-

- eller fÄ folk att prata om vem den dÀr fula, gamla gubben Àr.

- Det var olagligt med flit. - Ett slags civil olydnad.

"Dina brott i Iran-Contras-affÀren mot mina smÄ förseelser."

"Skit pÄ dig. Grip mig om du kan hitta mig."

Det hÀr var Providence-

- innan löftet om en ny, ung borgmÀstare hindrade stadens förfall.

Den unge borgmÀstaren var Buddy Cianci.

Jag gick en illustrationsskurs hösten 1990-

-och jag ville komma med nÄt extra.

PĂ„ en reklamtavla stod Cianci och vinkade, och det stod:

"Han slutade aldrig att bry sig om Providence." Det var sÄ dumt.

Det stod inget om hans politik.

SÄ jag klistrade över Ciancis huvud med en stor André-bild.

Jag fotograferade jag det och lÀmnade in det som min arbetsuppgift.

NÄn ringde och sa att min reklamskylt pÄ South Main Street-

- var full med André the Giant-klistermÀrken.

Man kan inte fÄ bÀttre publicitet inför ett val.

KvÀllen efter kom folk fram och bjöd pÄ öl. "Fantastiskt! SkÄl för dig!"

Och medierna i Providence kastade sig över det hÀr-

- eftersom alla försökte tolka vad det hela betydde.

"Betyder det att Cianci Àr ett rÄskinn?"

Bara nÄgra fÄ mÀnniskor visste att det inte alls handlade om Cianci.

Men jag insÄg att storleken har betydelse. Att gÄ frÄn klistermÀrken-

- till en enorm reklamskylt pÄverkade samtalet mycket mer.

Buddy Cianci sa: "Det hÀr kostade mig pengar. Vad gör vi Ät det?"

Jag vet inte om han var för mig, men det fungerade, för vi vann valet.

Vi ska tillbaka till stadshuset!

Jag mÄste vara försiktig, och inte föra samtalet i en oönskad riktning.

Jag hade inte jÀmfört de olika kandidaternas politik-

- och om det hÀr hade skadat Cianci, och jag hade föredragit honom-

-sÄ hade jag blivit helt förkrossad.

Jag insÄg att jag inte bara kunde leva rövare för skojs skull.

SÄnt hÀr fÄr konsekvenser.

Sommaren 1990 fick jag en begagnad Caprice Classic med trÀpaneler.

Som familjen Griswolds bil.

Den var inte i toppskick, men den gick att köra till Boston.

Sen började jag köra till New York med den.

"Ett pÀron till farsa."

Jag fÄr inbrott första natten, och mina skateboards stjÀls.

De lÀmnade kartongen med klistermÀrken.

Vi gick runt pÄ Lower East Side och i Greenwich Village och klistrade.

Snart började jag med schablonbilder.

Lyktstolpsbaserna var perfekt storlek för en schablonbild av André.

Jag hade med mig en vÀska med nÄgra burkar mattsvart sprayfÀrg-

-och lite spraylim till schablonen.

Och satte upp schablonbilder.

Jag har kommit undan nÀr huset har varit omringat av poliser.

Men om ni blir gripna-var artiga.

Jag funderade inte sÄ mycket pÄ om min gatukonst var laglig.

Att vissa ogillade den för att jag saknade tillstÄnd bekom mig inte.

PÄ den tiden var gatukonsten inte sÄ hajpad. Den var inte lika "verklig"-

- eller lika genuint subkulturell som exempelvis graffiti.

Men Shepard imponerade verkligen pÄ nÄgra skeptiker.

Folk som tyckte att gatukonst var nÄt för fjolliga konststudenter.

Alleged var den enda konsthallen som visade verk-

- som kom frÄn mina tre intresseomrÄden.

Undergroundmusik, graffiti och gatukonst samt skateboardkultur.

I början pÄ 90-talet kopplades graffitin till hiphopkulturen-

-breakdance och gÀngkulturen.

Skejtandet var en vÀstkustgrej, Àven om det fanns skejtare i New York.

Uppdelningen i gatukonst och graffiti började-

- nÀr dessa kulturer slogs ihop. DÀrför var den tiden sÄ viktig.

NÀr jag trÀffade Shepard hade han inte gjort sÄ mycket Ànnu-

- men han gjorde intryck pÄ mig, sÄ han fick stÀlla ut hos mig-

-och hos Aaron Rose.

Shepard försökte snygga till sin konst-

- men den andades fortfarande hobbyverksamhet och gör-det-sjÀlv.

Han gjorde klistermÀrken, och för mig var han inte mer speciell-

- Àn nÄn annan ung skejtare pÄ östkusten som gjorde klistermÀrken.

Men jag minns att de satt överallt, och att de bara blev fler.

Jag hade nÄgra affischer och mitt manifest pÄ vÀggen i konsthallen.

DÀr stÄr det hur jag tÀnker kring-

- psykologin bakom olika trender och konformitet kontra uppror.

MÄnga idéer i min konst i dag finns med i det hÀr korta manifestet-

-som jag skrev nÀr jag var 20.

MÄnga konstnÀrer försökte plocka isÀr det visuella sprÄket-

- i syfte att underminera övertalningskonsten.

KonstnÀrer som Thomas Campbell, Phil Frost, Mike Mills, Futura...

Viktiga personer i New Yorks konstvÀrld.

Om jag kunde ta mig in i den vÀrlden kanske jag kunde leva pÄ det hÀr.

Jag hade gÄtt ut skolan, och jag hade svÄrt att livnÀra mig.

Mina förÀldrar var pÄ mig om att skaffa ett "riktigt" jobb-

-och min screentrycksfirma-

- dÀr jag gjorde egna projekt och saker Ät olika band, gick inte runt.

Men uppmÀrksamheten frÄn folk i New York fick mig att tro pÄ det.

Trots André the Giant var jag helt ointresserad av fribrottning.

Det var bara lite...

Man skulle kunna kalla det för ett kreativt rackartyg.

Men att anvÀnda en referens som folk uppfattar pÄ ett visst sÀtt-

- pÄ ett helt annat sÀtt, det Àr provokativt, och sÄnt Àlskar jag.

Men snart vÀxte en fruktan fram för bilden-

- som om det var en sekt eller ett gÀng-nÄt att vara rÀdd för.

Det var dÄ jag började anvÀnda ett mer-

- orwellskt bildsprÄk à la "storebror ser dig".

För att bibehÄlla energin i min konst skapade jag "ikonansiktet".

En helt symmetriskt, beskuren-

- stiliserad version av André-ansiktet.

Sen gjorde jag ansiktet i stjÀrnan, och det fick ett otroligt gensvar.

Det hÀr Àr propaganda. "Gör som du vill och ta en massa droger."

"Det gillar vi, för vi Àr satanister."

"Det Àr ett pentagram." "Det Àr ryskt eller kinesiskt."

"Nej, det Àr Illuminati." Vi har ju stjÀrnor i den amerikanska flaggan.

Men ansiktet och röd fÀrg-det Àr satanistiskt eller kommunistiskt.

NĂ€r jag hade webbplatsen andrethegiant.com skrev folk:

"Varför beflÀckar du vÄr hjÀlte med kommunistiskt bildsprÄk?"

"Du hÄnar en fantastisk idrottsman."

Jag svarade: "Jag ber om ursÀkt. Jag gör nÄt annat nu. André Àr grym."

Andrés efterlevande sa att jag inte fick göra André-klistermÀrken-

- i kommersiellt syfte, för det skulle vara ett upphovsrÀttsbrott.

De brydde sig inte om stjÀrnansiktet eller ikonansiktet, för de visste-

- att de var för omgestaltade för att bryta mot upphovsrÀtten.

Ett tag inspirerades jag av rysk konstruktivism.

Ett stramt bildsprÄk med fÄ fÀrger, med utropstecken, pilar, o.s.v.

En djÀrv typografi med dramatiska vinklar.

UngefÀr samtidigt-

- rÄkade jag se filmen "They Live" av John Carpenter.

Huvudrollen spelades av "Rowdy" Roddy Piper, en gammal fribrottare-

- sÄ det fanns en koppling till André the Giant.

Filmen gÄr ut pÄ att alla i vÀrlden-

- stÄr under utomjordingars kontroll, utan att veta om det.

- UrsÀkta mig. - Du ser ut som en gammal ostbÄge.

Jag trodde att filmen skulle vara kass, för den var sÄ billig-

-men den har ett rÀtt djupt budskap.

HÀr Àr en som kan se!

Att man mÄste var uppmÀrksam pÄ det som pÄgÄr bakom kulisserna.

All manipulation och underströmmarna av konformitet och underkastelse.

NÀr Roddy Piper tar pÄ sig solglasögonen för första gÄngen-

- ser han att det pÄ reklamskyltarna dÀr det brukar stÄ "Rea", etc.-

- i stÀllet stÄr "Konsumera", "Föröka er", "Underkasta er", "Lyd".

Ordet "Obey" i filmen bar Barbara Krugers kÀnnetecken-

- sÄ scenografen var helt klart inspirerad av henne.

Jag tÀnkte pÄ George Orwells "1984" och pÄ Barbara Kruger-

- och dÄ slog det mig: Vad gör mÀnniskor allra mest undermedvetet-

- samtidigt som de stretar emot nÀr de möter det pÄ ett medvetet sÀtt?

De lyder.

Mitt första "Obey" -verk var ett beskuret André-ansikte-

- med en röd rand lÀngs ned dÀr det stod "Obey" i typsnittet Futura.

Lite senare anvÀnde jag det förenklade ikonansiktet-

- som de flesta kÀnner igen. Det Àr det jag har anvÀnt sen 1996.

Jag började anvÀnda ordet "Obey" mycket mer Àn ordet "Giant".

Jag fascinerades av folks reaktioner pÄ ordet "Obey".

Folk vill veta vad det betyder. "Vad tror du sjÀlv?", sÀger jag.

"Jag vet inte. Vad betyder det?" "Nej, vad tror du att det betyder?"

Ibland blir de vÀldigt arga.

UngefÀr som att vissa hatar att tolka poesi eller abstrakt konst.

De blir arga, för de Àr obekvÀma med sin egen tolkning.

Den kan ju vara fel enligt "experterna" pÄ Àmnet.

Jag hade börjat jobba som grafisk formgivare i San Diego.

Jag Ät pÄ en mexikansk restaurant vars logga var en ko och en gris-

- med förklÀden och köttyxor, som om de skulle Àta varandra.

Fast de var Àven bÀsta vÀnner. Det var en sÄn bisarr logga.

Jag hade precis flyttat hem, och jag sprang pÄ Damon Bell-

- som hade gÄtt i skolan i nÀrheten av mig.

Han bjöd mig pÄ lunch pÄ hans kontor-

- och jag pratade om en tacorestaurang som var sÄ bisarr-

- för deras logga var en gris och en ko med förklÀden och kockmössor-

- med köttyxor i hÀnderna, och det var som om de skulle Àta upp varandra.

Just som jag sa det kom Shepard runt hörnet-

- med en stor lÀskmugg med just den loggan pÄ.

Amanda kommenterade muggen. "Det Àr det dÀr nya stÀllet."

"Deras logga Àr helt bisarr." Jag blev kÀr direkt.

Jag visste inte vem han var. "En söt skejtare", tÀnkte jag.

Han var söt, men jag var upptagen.

NÀr hon hade gÄtt sa Damon:

"Söt, va? Glöm det, hon Àr ihop med Mirko."

Ett f.d. skateboardproffs. HÀlften svart, hÀlften italienare-ursnygg.

NÀr jag fick höra det insÄg jag att jag var chanslös.

Vi trÀffades ibland i city, för jag bodde dÀr, och han jobbade dÀr.

Och vi blev kompisar.

Tydligen var det inte sÄ bra med Mirko-

- och en kvÀll nÀr jag spelade biljard pÄ ett café-

- sÄ kom hon dit för att plugga och ta en kopp kaffe.

Vi pratade lite, och sen sa jag: "Jag Àr inte hÀr för att göra lÀxorna."

"Jag kom hit för att trÀffa dig." "Jaha", sa han.

Jag Àr inte sÄ framÄt, sÄ det var skönt att hon sa sÄ.

"HÀr har du mitt nummer, om du vill trÀffas nÄn gÄng."

Jag ringde, men han svarade inte. Jag ringde igen efter ett par timmar.

Fortfarande inget svar. Jag ringde nog fem gÄnger.

Jag hade sju missade samtal frÄn Amanda. "Grymt. Hon gillar mig."

Jag visste att han var konstnÀr-

- men jag kÀnde inte till hans klistermÀrkeskampanj.

Vi hade varit pÄ en dejt, och jag hade tapetklister i bilen-

- sÄ jag satte upp nÄgra affischer pÄ byggplanket mitt emot hennes hus.

Det dök upp en massa affischer dÀr, med ett lite lÀskigt ansikte pÄ.

Hennes vÀn sa: "Det Àr Shepard, killen du dejtar."

"JasÄ?", sa jag. Jag frÄgade om det var han, och han erkÀnde.

Han utsmyckade mitt bostadsomrÄde.

Jag förstod inte riktigt. "Försöker du fÄ oss att lyda?"

Men nÀr jag hörde hans förklaring till "Obey"-

- att det handlar om att öppna ögonen. - Det Àlskade jag.

I Amanda fick jag en bra reskamrat.

Och en bra medbrottsling.

Vi började resa tillsammans, och vart vi Àn Äkte-

- sÄ hade han redan varit dÀr. Vi hittade rester av hans tidigare verk.

Hon följde med till San Francisco, Tokyo och Hongkong.

Om vi hade rÄd tog vi in pÄ ett billigt hotell-

- klistrade upp affischer hela natten och Ät brunch dagen efter.

Vi var lite som Bonnie och Clyde.

Han bad mig aldrig att hÄlla utkik, men det var svÄrt att lÄta bli.

Jag sÄg polisen. Skynda dig.

Amanda tyckte att det var kul, och det var nÄt vi gjorde tillsammans.

- Se pÄ mig och le, Àlskling. - Va?

Dina gulliga, vita ben.

Jag tÀnkte att jag ocksÄ kunde affischera, men jag var lite nervös-

- sÄ jag slÀngde upp den lite snabbt. "Du fÄr inte sÀtta upp dem snett!"

"Jag tÀnker inte gÄ tillbaka och fixa det."

Det ser jÀttebra ut.

Hon hade inget emot att riskerna med affischerandet. Till en början.

Sen började jag bli gripen.

Ingen tror att det Àr en stor grej att bli gripen förrÀn det hÀnder en.

HÄll hÀnderna framför dig.

Man kanske inte fÄr ringa, dricka eller gÄ pÄ toa.

Handbojorna kanske sitter för hÄrt.

- Vad satte ni upp? - Konst.

- Graffiti? - En affisch för konstutstÀllningen.

Ge mig den andra handen.

Jag har förvÀgrats mitt insulin i fÀngelset fyra gÄnger-

- och tvÄ gÄnger blev jag riktigt sjuk.

Han hade berÀttat att han hade diabetes-

- sÄ jag ville att han skulle vara försiktig.

För han kunde ju dö.

NÀr jag greps i Philadelphia sa jag till vakten som gick förbi:

"Jag har diabetes och har inte tagit mitt insulin."

"Jag kan bli vÀldigt sjuk." Han lÄtsades inte ens om mig.

Till slut kom han fram till cell- dörren, och nÀr han lÄste upp den-

- sÄ gick jag fram och sa: "Tack! UrsÀkta att jag tjatade pÄ dig."

SÄ fort dörren öppnades fick jag en smÀll i ansiktet.

Han stÀnger dörren och sÀger: "HÄll kÀften, nÀsta gÄng blir det vÀrre."

NÀr jag fÄr ut honom morgonen efter gÄr han och sÀtter sig i taxin-

- och han Àr alldeles grön, och spyr sÄ fort han sÀtter sig.

"Vad Àr det?" "De vÀgrade ge mig mitt insulin."

SÄnt hÀr hÀnder hela tiden, men folk tror mig inte.

De tror att jag överdriver för att förstÀrka min image som rebell.

Det hÀr hÀnde flera gÄnger, och jag blev rÀdd för att han skulle gripas.

Polis. Jag ska inte gripa dig!

Filma frÄn den dÀr sidan i stÀllet.

Du förstÄr vÀl varför? Du tilldrar dig uppmÀrksamhet.

Allt vi gjorde var inte lagligt-

-men vi tÀnkte inte sÄ mycket pÄ det.

Vi hade ingen familj att oroa oss för.

Thierry tog samma risker som jag, samtidigt som han höll i kameran.

Jag klÀttrade Ànnu högre upp för att fÄ en bÀttre vinkel.

- Var det svÄrt? - Ja.

Jag brukade ringa. "Shepard, ska vi göra nÄt i kvÀll?" Varje kvÀll.

Han följde mig utan pardon i fem Är.

Det hÀr blir bra. Det Àr inga hÀr, sÄ du kan jobba ostört.

- Men om du har lampan tÀnd... - Jag stÀngde precis av den.

Jag bÄde Àlskade och hatade honom.

Thierry, sluta filma hÀr!

Han var bÄde pÄfrestande och ÀlskvÀrd.

Han var rÀtt galen, bÄde pÄ ett irriterande och ett hÀftigt sÀtt.

NÀr det var lite för mörkt satte jag pÄ lampan-

- och dÄ vÀnde han sig om och fick spel.

"SlÀck lampan!" Tre minuter senare tÀnde jag lampan igen.

Jag lÀt Thierry följa mig för att ge honom ett unikt perspektiv.

Och det fick han.

Han var fokuserad och mÄlmedveten, och han förverkligade sina idéer.

Det var dÀrför jag följde honom. Allt har en början, och jag var med dÀr.

NÀr Bush blev vald till president Är 2000 var jag inte glad.

NÀr han började prata om Irak efter 11 september var jag förbryllad.

Det rÄder ingen tvekan om att Iraks ledare Àr en ond man.

Vi vet att han har massförstörelsevapen.

SÄ vi hÄller ögonen pÄ honom.

Den nya vÀrldsodören.

En helvetes ledare.

Folk undrade om jag efter 11 september-

- kanske skulle censurera mig sjÀlv, eftersom folk var extra kÀnsliga-

- men jag tÀnkte tvÀrtom-allt för mÄnga censurerade sig sjÀlva-

- sÄ att bara röster som förmedlade rÀdsla och aggression hördes.

Jag kÀnde att jag mÄste skapa kontranarrativa verk.

År 2004, före valet-

- inledde Robbie Conal, en av mina förebilder med sina politiska verk-

- graffitikonstnÀren Mear och jag ett samarbete kring anti-Bush-affischer.

Det var rörande, för det var ju mitt omrÄde.

De var stora konstnÀrer, men de gjorde inga nidbilder av George Bush.

Och sÄ klampade de hÀr ynglingarna in pÄ mitt omrÄde-

- och sa: "Vad har du gjort för oss pÄ sistone?"

"Underbart", tÀnkte jag. Jag började till och med lipa.

PÄ min kramade Bush en bomb. Texten löd:

"Eller var det krama barn och slÀppa bomber?"

PĂ„ Mears affisch stod det: "Ska vi spela Harmagedon?"

PÄ Robbie Conals affisch stod det: "Jag vÀljer Apokalypsyl."

Vi anordnade ett affischparty. Alla fick tapetlim och en pensel-

- och sÄ satte vi upp affischer frÄn Venice till East Los Angeles.

Det var fantastiskt.

John Kerry erkÀnner sig besegrad i 2004 Ärs presidentval.

Mina damer och herrar: USA: S president.

Jag blev helt paff nÀr Bush blev omvald Är 2004.

En tanke jag hade var att rÀdsla tycktes vara mycket mer övertygande-

- Àn en strÀvan att göra nÄnting bra för mÀnskligheten.

Jag fortsatte att göra affischer under Bushs andra mandatperiod-

- och jag insÄg att lite mer subtila resonemang inte fungerade lika bra-

- som sÄna som folk kunde relatera till.

- Vivienne föddes Är 2005. - Obey Giant!

Prosit!

Amanda bar pÄ Madeline, och jag tÀnkte inte pÄ-

- vad som skulle sÀkra mitt varumÀrke som rebell-

- utan mer pÄ vilket slags presidentskap-

- jag ville att de skulle vÀxa upp med.

Vill vi föra en cynisk politik eller en politik som andas hopp?

Hoppet hos frihetstörstande slavar.

Hoppet hos immigranter som styr kosan mot avlÀgsna kuster.

Hoppet hos en ung kapten i flottan som tappert patrullerar Mekongdeltat.

Hoppet hos en arbetarson som trotsar oddsen. Hoppet hos en mager grabb-

- med ett konstigt namn, som tror att USA behöver honom ocksÄ.

Jag sÄg Obamas tal pÄ konventet 2004, och tyckte att det var starkt.

Jag tittade pÄ fler av hans tal, jag lÀste vad han hade skrivit-

- och granskade hans politik, och tÀnkte: "Honom kan jag stötta."

I stÀllet för att bara vara emot olika saker, som jag brukade.

Det Àr den enklaste och vanligaste hÄllningen inom motkulturen.

Att vara för nÄnting krÀver ofta mer mod Àn att bara vara kritisk.

Senator Barack Obama!

- Den unge senatorn Barack Obama. - Illinois-senatorn Barack Obama.

Hejsan, allihop!

Senatorerna stöttar Darfur Peace and Accountability Act.

Det viktigaste vi kan göra Àr att engagera amerikanerna i politiken-

- och fÄ dem intresserade av vad som fungerar inom det politiska styret.

Vi ska förÀndra historiens gÄng, och resan mot att hela nationen-

- och reparera vÀrlden kommer dÄ att ha inletts. Tack!

NÀr jag skapade Obama-bilden var jag orolig för-

- att de inte ville ha min hjÀlp. Jag ville ju inte skada kampanjen.

Jag hade en vÀn som kÀnde nÄn som jobbade med kampanjen-

- och den personen frÄgade om det var okej om jag gjorde en affisch.

"Det Àr lugnt. Vi kÀnner till hans verk."

Jag anvÀnde röda, vita och blÄ toner i ett portrÀtt-

- dÀr ansiktet var till hÀlften rött och till hÀlften blÄtt och vitt.

Men fÀrgerna möts i mitten- ett samarbete över partigrÀnserna.

Jag gillade bilden av John F. Kennedy-

- dÀr han blickar in i framtiden. MÄnga gillar den bilden.

NÄn som riktar blicken mot en framtid som man sjÀlv inte kÀnner till.

Det Àr kraftfullt.

Jag letade efter bilder med rÀtt ljus och rÀtt vinkel pÄ huvudet-

-och jag hittade fem olika bilder-

- som jag kunde anvÀnda som mall. Jag valde den som alla kÀnner till.

PÄ de första 750 affischerna stod det "Progress" lÀngst ned-

- men sen sa nÄn att de frÀmst anvÀnde orden "Hope" och "Change"-

- sÄ jag Àndrade det till "Hope", för under Bushs Ätta Är vid makten-

- hade mÄnga kÀnt en hopplöshet. SÄ jag gillade "Hope".

"Hope" -originalet.

De ville inte anvÀnda bilden sjÀlva-

- för det var nÄt som kom frÄn grÀsrötterna, inte frÄn kampanjen.

Och de hade rÀtt.

Jag lÀt folk ladda ned bilden gratis.

Om folk behövde affischer till ett möte sÄ lÀt jag skicka dit ett gÀng.

Om en tidning ville trycka bilden sÄ skickade jag dem bilden.

Jag blev intervjuad nÀstan dagligen, och det bara vÀxte fram till valet.

Jag tryckte 300000 affischer och 500000 klistermÀrken.

Jag krÀvde ingen ersÀttning. Jag sÄlde nÄgra mÄlningar av bilden-

- och 1200 tryck för att betala för affischerna och klistermÀrkena.

Det var viktigt att det inte verkade som om jag hade monetÀra motiv.

Du mĂ„ste vara riktigt tĂ€t. Är det hĂ€r din kassako?

Blir det ingen mer konst för dig nu? GÄr du i pension efter det hÀr?

- Nej, jag... - Du tjÀnar vÀl pengar pÄ det?

Jag tjÀnar pÄ det pÄ andra sÀtt, som att Obama blir president.

Det var hÀftigt att se min bild, som inte kom frÄn Obamas kampanj-

- bli lika vÀlkÀnd eller mer vÀlkÀnd Àn de officiella valaffischerna.

Nationen i första hand.

Jag fick ett brev frÄn Obama.

"Jag vill tacka dig för att du stöttar mig med din konst."

- Undertecknat Barack Obama. - Skrivet, inte tryckt.

Hans assistent kanske skrev under brevet-

- men jag vill gÀrna tro att han gjorde det sjÀlv. Han fÄr min röst.

Min mamma fyllde Är den 4 november-

- och Amanda och jag besökte ett stort valdagsevenmang.

Jag översköljdes av en otrolig lÀttnad-

-och jag började grÄta.

Jag ringde min mamma. Det var helt underbart.

Svart, vit, asiat, latinamerikan, infödd amerikan-

- gay, heterosexuell eller funktionsnedsatt...

I dag sa amerikanerna att vi aldrig har varit blott en samling individer-

- eller en samling röda och blÄ stater.

Vi Àr och förblir Amerikas förenta stater!

Plötsligt var ett av mina verk kÀnd i sÄ gott som hela vÀrlden.

Jag passerade Washingtons flygplats pÄ vÀg till installationen-

- och sÄg muggar och tröjor med min bild pÄ överallt.

Det var helt galet.

Jag började med 750 affischer-

-och nu hade hela vÀrlden sett den.

Obama-kampanjen bad mig att göra en "Change" -affisch-

- och en "Vote" -affisch, som de sÄlde för att finansiera kampanjen.

Jag höll Àven pÄ att förbereda-

- min egen soloutstÀllning pÄ Boston Institute of Contemporary Art.

Det ser ut som om allt mÄste roteras motsols.

UtstÀllningen var planerad redan innan jag gjorde Obama-affischen-

- men museet gladdes förstÄs Ät att jag hade blivit sÄ kÀnd under Äret.

Shepard Fairey Àr kÀnd för sin gatukonst och gerillareklam.

Det hÀr Àr den officiella installationsaffischen.

De flesta kÀnde till Shepard-

- för André the giant-klistermÀrkena och Obama-bilden.

Men allt han hade gjort mellan dessa verk var i stort sett okÀnt.

Trycken, mÄlningarna, de handmÄlade multiplarna.

Ingen hade samlat alla dessa verk pÄ ett och samma stÀlle.

Inför min första soloutstÀllning i Boston-

- Äkte jag dit nÄgra gÄnger och satte upp lite affischer och klistermÀrken.

En intressant sak med utstÀllningen var att vi jobbade mycket utomhus.

FastighetsÀgare lÀt oss försköna övergivna byggnader.

Vi fick massor med utrymme att jobba med.

Det fÄngade en polisinspektörs uppmÀrksamhet. Inte affischerna-

- utan att jag i en NPR-intervju hade sagt-

- att jag ansÄg att gatukonst var en legitim rörelse-

- och att jag försvarade mina handlingar som gatukonstnÀr.

Det tyckte han var vÀldigt stötande.

Anser du att folk som inte vill ha gatukonst pÄ sina hus-

- eller pÄ skyltar eller dylikt har en poÀng?

Graffiti och gatukonst passar inte överallt, sÄ jag försöker hitta-

- en passande plats dÀr jag kan kommunicera med mÀnniskor.

Jag Àr skattebetalare, sÄ jag Àger en del av det offentliga rummet.

Jag sÀtter upp saker som orsakar minsta möjliga olÀgenhet för andra.

Jag anvÀnder bara övergivna hus, eller dÀr graffiti redan finns.

Vi var i Boston, och vernissagen var pÄ kvÀllen.

Han största utstÀllning nÄnsin. Vi skulle ta en taxi till museet.

Jag fick ett sms frÄn Amanda. "Shepard har gripits av polis."

Tre polisbilar. En stannar framför, en Àr bakom och en stÀnger in oss.

"Vad tusan Àr det som pÄgÄr?"

Jag trodde att taxichauffören kanske hade ett kilo kokain i bilen.

De hade nio omÀrkta stadsjeepar.

"Ut ur bilen!" De slet ut honom ur bilen och satte handbojor pÄ honom.

Jag greps misstÀnkt för 32 brott.

Hör ni, jag mÄste sÀga en sak.

Ni kanske har hört rykten om det-

-men Shepard blev gripen i kvÀll.

Men vi har huset fullt av hans livsverk-

- sÄ stanna hÀr och fira Shepard i kvÀll.

Han behöver all energi han kan fÄ.

Är ni med pĂ„ det? Kan ni ge honom er kĂ€rlek och energi?

Nu sÀtter vi igÄng!

Jag kunde knappt tro det. Det hÀr var en konstnÀr som vi hade bjudit in.

Massor med bra reklam för Boston. Han skakade hand med borgmÀstaren.

Det var helt uppÄt vÀggarna.

Shepard har suttit inne förut, men nÀr han mÄste sitta över helgen-

-sÄ brukar de strunta i hans...

FörlÄt... De struntar i hans diabetes-

-och sÄ blir han dÄlig.

Jag var rÀdd för Shepards skull.

GatukonstnÀren som Àr kÀnd för sina Obama-affischer greps i gÄr i Boston.

TvÄ arresteringsorder var utstÀllda mot honom.

NÄn pÄ museet kÀnde en advokat, sÄ jag ringde honom-

- och vi Äkte ner till rÄdhuset och fick ut honom tidigt pÄ morgonen.

DÄ fick jag veta att han misstÀnks för skadegörelse.

Ring polisen.

VÀlkomna. Polisassistent Jamie Kenneally hÀr.

Vi har ett fullspÀckat program. Polisinspektör Bill Kelly Àr hÀr.

- FÄr jag kalla dig "Graffiti-gurun"? - JadÄ, det gÄr bra.

Det fanns poliser pÄ klotterenheten i Boston-

- som byggde sina karriÀrer pÄ att haffa graffitikonstnÀrer.

Och Shepard var en 20-taggare, en riktigt fin trofé.

Skillnaden mellan graffiti och konst Àr tillstÄnd.

Om det Àr sÄ fint, varför sitter det inte pÄ dina förÀldrars dörr?

Varför sitter det inte pÄ din bil eller pÄ din pappas affÀr?

Om det Àr konst kanske du ska försöka sÀlja det.

Han sa om och om igen att jag var en person som...

Jag brast i respekt mot samvÀldet. "Respektera samvÀldet", sa han.

"Man kan inte brista i respekt mot samvÀldet utan att bli gripen."

Det Àr inte hans första gripande.

Han har gripits för graffiti- relaterade brott över hela landet.

Shepard uppförde oftast sina verk pÄ övergivna hus-

- och bredvid satt ofta reklam för Madewell och Urban Outfitters.

Andra pappersaffischer, lika olagliga som det Shepard gjorde.

Det fanns ingen skillnad. Samma material, olagligt uppsatt.

De hade inte tillstÄnd. Det rörde sig om otillÄten affischering.

Det handlade om selektiv lagföring. De var bara ute efter Shepard.

Jag greps p.g.a. nÄgra affischer och klistermÀrken i Boston-

- och det handlade mestadels om klistermÀrken.

Men de brydde sig inte om det. De ville Ätala mig fullt ut-

- för varenda affisch och klistermÀrke.

Polisinspektör Kelly jagade nya Ätalspunkter.

Han gick runt och letade klister- mÀrken för att bygga pÄ Ätalet.

Jag riskerade 2,5 Är fÀngelse per Ätalspunkt-

- och 32 Ätalspunkter blir nÄt i stil med 83 Är i fÀngelse.

Jag skulle just ha vernissage för min första soloutstÀllning-

- och jag hade fÄtt en massa uppmÀrksamhet för Obama-affischen.

Originalet hamnade pÄ nationella portrÀttgalleriet pÄ Smithsonian.

Men i stÀllet blir jag gripen i Boston, och nÄgra dagar senare-

-sÄ ringde Associated Press och sa:

"Du anvÀnde vÄrt fotografi"-

- "och vi vill se alla dina rÀkenskaper gÀllande bilden."

Shepards bild blev Obama-kampanjens inofficiella symbol-

- och det hÀr Àr ett fotografi frÄn 2006, som Àgs av Associated Press.

Enligt AP krÀvdes tillstÄnd.

De ville ha alla pengar jag hade tjÀnat pÄ bilden.

Jag hade anvÀnt pengarna för att göra fler affischer, sÄ det gick inte.

NÄgra advokater sa: "SÄ fÄr de inte göra. Vi tar oss an ditt fall."

Jag skickades dit för att fotografera George Clooney-

-som besökte Washington D.C.

Jag hittade en bild pÄ Obama och Clooney pÄ en Darfur-konferens-

-men upplösningen var för dÄlig.

Jag gillade Obamas blick, sÄ jag fortsatte leta-

- och hittade en bild med bÀttre upplösning, bara pÄ Obama.

En kollega, Tom Gralish pÄ Philadelphia Inquirer, ringde mig.

"Manny, Obama-bilden Àr din, och jag kan bevisa det."

Det kÀndes bra. "Satan! Vad hÀftigt!"

VÄrt svaromÄl pÄ AP: S pÄstÄende om upphovsrÀttsbrott-

- gick ut pÄ att mitt bruk av bilden var skÀligt.

"Om ni inte hÄller med kan jag betala licensavgiften pÄ 300 dollar."

Jag oroades av Shepard Faireys instÀllning.

En vÀldigt djÀrv instÀllning. "Ja, jag tog bilden."

"Ja, jag Àndrade pÄ bilden."

"Jag gjorde nÄt transformativt med bilden"-

- "och jag har inget juridiskt ansvar gentemot AP." SĂ„ tyckte han.

Fotografen som tog bilden av Obama vill nu ge sig in i processen.

Enligt Anthony Falzone pÄ Stanford University har inget brott begÄtts.

"SkÀligt bruk" -doktrinen skyddar Shepards anvÀndning av bilden.

Man kan vara kreativ Àven i ÄteranvÀndandet av andras verk-

- och jag anser att det har demokratiserat processen-

- och gett de maktlösa makten Äter, sÄ jag Àr vÀldigt nöjd.

Det var modigt.

Men det var Àven vÀldigt...

Det var början pÄ nÄt dÄligt.

Den 2 januari kl. 13-

- sÄgs en person, senare identifierad som Shepard Fairey, av polisen-

- nÀr han satte ett klistermÀrke pÄ en vÀgskylt.

Poliserna bad mr Fairey ta bort det, vilket han gjorde.

- Förstördes egendomen? - Nej.

Varför skulle han dÄ Ätalas för skadegörelse?

Vi vill visa att skada har uppstÄtt.

Och han ombads att avlÀgsna klistermÀrket?

Vilket han gjorde? Vilken skada har dÄ uppstÄtt?

Bara för att han tog bort klistermÀrket...

- Satt det rester kvar pÄ skylten? - Nej.

Men just nÀr han satte klistermÀrket pÄ skylten orsakade han skada.

En ledig polis sÄg mig sÀtta upp ett klistermÀrke-

- och han vittnade senare om att han sett mig göra det.

"Jag sa Ät honom att ta bort det." Vilket jag gjorde.

Och sen hade jag satt upp en affisch pÄ ett igensatt fönster.

De förhandlade med min advokat. "Om han tillstÄr de tvÄ sakerna"-

- "och erkÀnner sig skyldig och betalar böter"-

- "sÄ Àr det bra med det."

- Uppge namn och Älder. - Frank Shepard Fairey, 39 Är.

Om ni erkÀnner brotten frÄnsÀger ni er rÀtten att betraktas som oskyldig.

- Vill ni att fakta i mÄlet lÀses upp? - Det behövs inte.

TvÄ förseelser Àr helt okej, jÀmfört med 32 grova brott.

Ni döms till skyddstillsyn i tvÄ Är-

- och den tiden gÄr ut den 6 juli 2011.

- Tack sÄ mycket. - Tack.

Jag Àr glad att det Àr över.

Jag vill jobba vidare med min konst-

- sÄ det Àr skönt att det hÀr Àr överstökat.

Åtalet mot mig avgjordes i slutet av sommaren-

-flera mÄnader efter att jag greps-

- men problemen med Associated Press fortsatte.

Nu sa de att jag ljög om vilket fotografi jag hade anvÀnt.

Det var en massa stÄhej om att George Clooney var med i bilden-

- till vÀnster, men det var aldrig den bilden.

Jag vet inte vem som hade pÄstÄtt det, eller varför.

NÀr advokaterna frÄgade mig vilket fotografi jag hade anvÀnt-

- sÄ sa jag att jag hade anvÀnt en beskuren version av den hÀr bilden.

VĂ€lkommen till nationella pressklubben.

De visade sig att den beskurna bilden i sjÀlva verket togs-

- ett par sekunder senare av samma fotograf.

Det var inte samma bild, beskuren.

Det insÄg jag inte dÄ, för jag hade aldrig jÀmfört bilderna.

Varför Àr det sÄ viktigt? HÀr ser vi bilden som anvÀndes till affischen-

- och bilden med George Clooney, och de Àr nÀstan identiska.

Ja, och vissa hÀvdar att det inte spelar nÄn roll-

- men enligt AP Àr det avgörande. DÄliga nyheter för Fairey.

BrottmÄlet i Boston var pÄfrestande-

-och jag var nÀra att bryta ihop.

Sen insÄg jag dessutom att jag hade misstagit mig gÀllande bilden.

SÄ jag förvÀrrade saken ytterligare genom att inte sÀga nÄt om det.

Jag höll mig till versionen dÀr jag hade anvÀnt den beskurna bilden.

Jag berÀttade inte för advokaterna eller Amanda att jag hade haft fel-

- och inte insett att det var tvÄ olika foton. Jag kÀnde mig dum.

Jag försökte hÄlla det hemligt, och jag raderade filer pÄ datorn.

Dagen han berÀttade sa han: "Jag mÄste prata med dig om en sak."

Han sa det pÄ ett sÄ underligt sÀtt-

- sÄ jag trodde att han antingen var döende eller hade varit otrogen.

"Du mÄste sÀtta dig", sa han.

"Nej, jag tÀnker inte sÀtta mig. SÀg det nÀr jag stÄr upp."

"Jag tÀnker inte sÀtta mig." Och sÄ berÀttade han det för mig.

NÀr jag insÄg att jag kanske mÄste ljuga under ed-

-berÀttade jag för mina advokater.

"Varför gjorde du sÄ?", sa jag. "Det spelade ju ingen roll."

"Jag hade sagt att det var den andra bilden."

Allt som kunde anvÀndas emot mig kÀndes vÀldigt hotfullt.

För mig gÀllde det inte bara pengar-

- utan Àven min frihet. SÄ enkelt var det.

Det var jÀttejobbigt, för jag visste att han inte hade behövt göra sÄ.

Men han mÄdde inte bra. Han var upprörd.

Det var första gÄngen som jag hade gjort nÄt sÄ fegt.

Jag gjorde allt för att slippa ta itu med det.

Och jag sa: "Om du hade berÀttat det för mig..."

"Om du hade berÀttat för mig om det hÀr"-

- "sÄ kunde jag ha hjÀlpt dig igenom det."

Det var en av de svÄraste stunderna i vÄrt förhÄllande.

Jag hade aldrig lÄtit honom göra det.

Jag hade tjallat pÄ honom för att rÀdda honom.

Vi kom fram till att han mÄste erkÀnna det för advokaterna.

Jag mÀrkte att advokaterna blev vÀldigt frustrerade-

- och det var vÀldigt jobbigt. "Varför sa du inget tidigare?" sa de.

"Du hade goda förutsÀttningar att vinna, oavsett vilket foto det var."

"Du hade nog vunnit. Men nu har du beflÀckat hela fallet"-

- "eftersom du framstÄr som en skurk."

"Det kommer att fÀrga hela processen. Vi kan inte företrÀda dig."

"En talesman för Fairey sa att hans advokater kanske mÄste lÀmna fallet."

"Han ljög."

"Han lÀmnade in falska bilder."

Shepard Fairey har erkÀnt att ett fotografi frÄn Associated Press-

-utgjorde grunden för Obama-bilden.

Mr Fairey erkÀnde att han förstört och fabricerat material-

- under en tvist med Associated Press. Han kan fÄ sex mÄnaders fÀngelse.

Dom avkunnas i juli.

NÀr jag fick höra fakta i fallet sÄg jag ett tillfÀlle att klargöra-

-hur stort spelrum konstnÀrer bör ha-

- nÀr de anvÀnder upphovsrÀttsligt skyddade fotografier.

SÄ det var en principfrÄga.

Jag anser att konstnÀrer ska ha rÀtt att skapa nya, transformativa bilder-

- baserade pÄ befintliga bilder. Det har alltid varit en del av konsten.

Mitt budskap till alla konstnÀrer Àr detta: Om du vill anvÀnda nÄnting-

- för att befordra ditt eget arbete, sÄ visst.

Men respektera dina kollegor sÄ pass-

- att du ber om lov först. Det Àr allt.

Fotografiet i sig Ätnjöt inte ikonstatus.

Shepard gjorde det till en ikon. Det var konstnÀrens förtjÀnst.

Om det var en filmstjÀrna, och han anvÀnde det för att sÀlja tröjor-

- sÄ ska fotografen kompenseras, oavsett hur mediokert fotot Àr.

Att anvÀnda en bild pÄ en politiker för att uttrycka sig Àr nÄt annat.

Rummet var fullt av fotografer som knÀppte bilder. VÀldigt opersonligt.

Yttrandefrihet Àr viktigt, och Shepard sÄg nÄt i just den bilden.

Fairey nekar till upphovsrÀttsbrott, dÄ anvÀndandet bör ses som skÀligt.

Enligt AP Àr Shepards bild en ren kopia som inte tillför nÄt nytt.

Hela journalistiken skulle hotas-

- om vem som helst fÄr kopiera vad de vill utan att betala för det.

Associated Press skadestÄndskrav hade gjort Shepard utblottad.

Licensavgiften för ett foto Àr pÄ sin höjd nÄgra tusen dollar-

-och de begÀrde miljontals dollar.

AP ville att fallet skulle bli prejudicerande.

Om man stjÀl frÄn AP-

-sÄ kommer AP: S lÄnga arm att ta dig.

AP hade rÄd med mÄnga advokater-

- och kunde pressa Shepard hÄrt under en lÀngre tid.

Shepard hade inte de resurserna. Parets pengar började ta slut.

Det var en mörk tid. Det var vÀldigt stressigt och deprimerande.

Han hade ett mörkt moln över sig.

Men vi hade barn, och han Àr en underbar far-

-och han var fortfarande deras pappa.

Flickorna kom först. Jag tror att han mÄdde som bÀst-

-nÀr han var med dem.

Madeline var ett, Vivienne var tre.

Amanda var vÀldigt stressad av allt som pÄgick.

Det hade varit annorlunda om det bara var jag.

Band ett, volym fem av mr Shepard Faireys inspelade vittnesmÄl.

Det var vÀldigt stressande-

- för om man inte ger dem svaret de Àr ute efter-

- sÄ stÀller de samma frÄga fem gÄnger till pÄ lite olika sÀtt.

De försöker fÄ allt att verka uppsÄtligt, fast det inte var sÄ.

Du vet vilket fotografi som inspirerade Obama-bilden, eller hur?

Jag trodde att jag visste det.

Associated Press var helt brutala mot honom.

De ville korsfÀsta honom pÄ ett sÀtt som jag inte förstod.

Har ni sett utskriften? Var sÀger ni att det var fel gjort av mr Fairey?

- Det sa jag inte. - Vi tar en paus.

Det var dags för lunch, och jag sa:

"Shepard, vill du Àta lunch med mig?"

Och kostymnissarna fick spel.

Vi tittade pÄ dem och sa: "Vi ska Àta lunch. Vi ses sen."

Jag förklarade att jag respekterade fotografer. Jag samarbetade med dem.

"Jag stÀller mig pÄ sÄna mÀnniskors sida som kÀnner"-

- "att de förtrycks av stora företag, och jag tror att du och jag"-

- "Àr mer lika varandra Àn vi Àr lika folket frÄn AP."

Shepard strÀckte fram handen och bad om ursÀkt.

Han sa: "Jag borde ha kontaktat dig tidigare."

"Jag ber om ursÀkt. Jag vill stÀlla allt till rÀtta."

Han förstod snart att jag inte gjorde det för pengarnas skull-

- eller ens för att fÄ erkÀnnande för det.

Det hade varit en jobbig tid för oss bÄda.

Vi skulle precis upp i rÀtten nÀr AP plötsligt ville förlikas.

AP borde ha varit oroliga, och var antagligen det-

- för det Àr sÄna hÀr fall som skulle ligga dem i fatet-

-i förhandlingar med konstnÀrer.

SÄ att fÄ en stor summa pengar frÄn Shepard-

- utan att fÄ en slutlig dom, var deras mÄl.

Shepard kom överens med AP, och AP var tvungna att förhandla med mig.

SÄ... Det tog ett tag, och det var plÄgsamt.

Jag frÄgade mina advokater hur mycket pengar som spenderades-

- innan jag kunde gÄ Ät mitt hÄll, Shepard Ät sitt hÄll-

-och AP Ät sitt hÄl.

De uppskattade det till runt femton miljoner dollar.

Större delen av pengarna spenderades av Associated Press.

Advokater.

Det togs aldrig upp i domstol huruvida det var skÀligt bruk.

Om fallet hade gÄtt hela vÀgen-

-sÄ hade Shepard nog vunnit.

Ni kanske inte kÀnner igen mig, men ni kÀnner nog igen Shepard Fairey.

Men det var jag som tog bilden som han anvÀnde till affischen-

- för att vÀlja vÄr första svarta president. Och det Àr lugnt.

Jag har inga problem med det.

Det var förnedrande. Jag skÀmdes verkligen.

Vem vet hur lÀnge allmÀnheten kommer att minnas det?

Men det kommer alltid att hemsöka mig.

NÀr det var över gjorde jag som jag brukar nÀr jag har det jobbigt.

Jag jobbade mer. Arbete Àr bra terapi för mig.

Jag hade sett en av hans utstÀllningar-

- och blev vÀldigt imponerad av portrÀtten.

De hade en kvalitet som vida översteg Obama-portrÀttet.

Jag ansÄg att han var en vÄr tids mest originella och insiktsfulla-

-portrÀttkonstnÀrer.

Jeffrey Deitch, galleristen som jag beundrade mest-

- för hans program pÄ hans galleri, bad mig att sÀtta upp en utstÀllning.

Jag föreslog ett tema: Ett portrÀtt av Amerika.

PortrÀtt av undergroundhjÀltar och nÄgra av vÄra politiska hjÀltar.

Att ha en utstÀllning att sikta pÄ gav mig nÄt att rikta min energi mot.

All social och politisk frustration, och frustrationen med mig sjÀlv.

Det tog minst ett Är att skapa detta fantastiska portrÀttgalleri.

Jag gav utstÀllningen titeln "Mayday".

Jag fruktade att en utstÀllning pÄ Deitch Projects-

- en vÀl ansedd konsthall, inte var nÄt jag skulle kÀnna mig trygg med.

MÄnga skulle hoppas pÄ att utstÀllningen fick ljum kritik-

- sÄ att de kunde sÀga att "Hope" - affischen bara var en dagslÀnda.

Att jag inte var en riktig konstnÀr. Jag ville bevisa motsatsen.

Morgonen före vernissagen började folk köa klockan sju pÄ morgonen.

NÀr vi öppnade för allmÀnheten var gatan helt packad med folk.

Jag har haft tur. MÄnga kÀnner till min konst.

Jag kan livnÀra mig som konstnÀr och jag har ett klÀdmÀrke-

- vars inkomster ger mig möjlighet att göra sÄnt som tidigare var otÀnkbart.

Nu kan jag satsa pengar pÄ sÄnt som jag verkligen brinner för.

Folk vet inte att han gör mycket gratis.

JÀmstÀllda Àktenskap, Citizens United, pengar i politiken-

-rÀttssystemet och massinspÀrrningar.

KlimatförÀndringar.

Det var lÀttare nÀr jag var yngre och bara gjorde klistermÀrken-

-mest pÄ skoj.

Men nÀr man fÄr Eiffeltornet att jobba med mÄste man skÀrpa sig.

PĂ„ klimatkonferensen i Paris samlas ledare, forskare-

- och talare för att mana till handling mot klimatförÀndringarna.

Man mÄste avgöra vad respektive land ska göra för att minska utslÀppen-

- och ge ekonomiskt stöd dÀr det behövs.

Jag skapade ett jordklot som hÀngde mellan andra och tredje vÄningen.

UnderifrÄn syns en mandala. Bland alla blommor-

-syns olika miljörelaterade motiv.

Vissa marknadsför grön energi och andra varnar för fossila brÀnslen.

Ingen hade gjort en tredimensionell installation pÄ Eiffeltornet förut.

Jag var först med det. Det Àr vÀldigt stort för mig.

Att förena underhÄllningsvÀrde med ett betydelsefullt budskap-

- i samma verk var en bedrift för mig. Jag var stolt över det.

Det förmedlade mitt budskap, och dessutom pÄ en fantastisk plats.

Jag gillar tanken att konsten kan utgöra grunden för ett samtal.

Visst finns det mÄnga-

- som skulle engagera sig i klimatfrÄgan ÀndÄ.

Men om konsten lockar in andra ocksÄ, sÄ Àr det vÀrdefullt.

UrsÀkta.

Vi har vÄr första prognos. Donald Trump kommer att vinna Kentucky.

- Han mÄste vinna nÄnstans ovÀntat. - Donald Trump vinner i Ohio.

- Det hÀr Àr sensationellt. - Donald Trump vinner Pennsylvania.

- Donald Trump vinner i Florida. - Ett helt surrealistiskt val.

USA! USA! USA!

Mitt behov av att konsten ska betyda nÄnting-

- kommer frÄn allt jag varit med om som har skÀnkt mitt liv betydelse.

Nu försöker jag ta min frustration och mina impulser-

- och göra nÄt konstruktivt med det. Och det gör jag bÀst genom konsten.

Vi följer kvinnomarschen i Washington D.C.

Det vÀntas bli den största installationsprotesten nÄnsin.

Folkmassorna börjar vÀxa.

Det Àr inte bara i Washington. Folk marscherar över hela landet.

Kylan har inte hindrat de 20000 deltagarna i kvinnomarschen.

Man vÀntade sig 200000 demonstranter. De Àr nu 500000.

Kvinnomarscher anordnades pÄ över 600 platser pÄ sju kontinenter.

Jag Àr mer en konstnÀr Àn en aktivist.

Som aktivist gör man aldrig nog.

För att vara konstnÀr gör jag en hel del.

Jag har varat lÀngre Àn flera generationer av kritiker.

De kommer och gÄr.

Vi Àr hÀr en begrÀnsad tid, och jag tÀnker inte slösa bort en sekund.

Associated Press avböjde att lÀmna en kommentar.

För Shepard vÀntar Äterigen Ätal för skadegörelse.

Den hÀr gÄngen i Detroit.

Om han döms kan han fÄ tio Ärs fÀngelse.

.:: TWA - Your Source Of Quality! ::. www.nordicbits.org

ÖversĂ€ttning: Mattias R. Andersson www.btistudios.com

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.