Original subtitles

Jag vill inte prata om jobbet, men har ni sett vad som har h�nt med Patrick?

Det �r klart att...

- Det �r min tur att bjuda. - Nej, det �r min tur.

- �r du s�ker p� det? - Javisst.

D� bjuder jag i morgon.

Vi ses i morgon, Paul.

- Vi ses i morgon. - Vi ses.

Hej d�, Paul.

- Hur mycket �r jag skyldig? - 8,20 euro.

Kan jag f� ett glas till?

Visst, jag �r skyldig dig st�lar.

Men jag �r inte den som sn�lar.

Problemet �r att jag ogillar resten.

F�r de skyr mig som pesten.

Tycker du inte att s�ngen gnisslar mer �n vanligt?

- N�r b�rjar du i morgon? - Jag �ker klockan nio.

- God natt. - God natt.

I dag �r det fredag den 13:e f�r tredje g�ngen i �r-

- och det �r vidskeplighetens dag, p� gott och ont.

Fast i Tours �r man inte s� vidskeplig.

Tvillingskrapan Belv�d�re i bostadsomr�det du Lac-

- kan avskr�cka vilken paraskavedekatriafobiker som helst-

- i synnerhet de som skyr nummer 13. H�r finns en 13:e v�ning-

- och man har valt att inte ta bort den, som i vissa bostadshus-

- och dessutom �r alla l�genheter h�r bebodda.

Vissa vill inte bo p� 13:e v�ningen. Numret f�rknippas med olycka.

Ibland n�r jag trycker p� 13:e v�ningen, fr�gar de mig om jag inte �r r�dd.

- �r allt bra? - Javisst.

- �r allt bra, pappa? - Javisst.

Har inte du varit p� jobbet?

Nej, jag ska jobba p� l�rdag. Jag fick veta det i sista sekund, som vanligt.

- Har ni varit och handlat? - Minns du inte att jag sa det i g�r.

Jod�, det minns jag.

- Jag k�pte lampan som jag ville ha. - S� bra.

- Pierre, vad g�r du i eftermiddag? - Jag ska kolla om det finns n�t jobb.

Anna, du har g�tt in i mitt rum! Du l�mnade datorn p�.

Lugna ner er! Nu r�cker det.

�lskling, jag �ker en sv�ng.

- Hur l�nge �r du borta? - Max n�n timme.

Han springer efter mig hela tiden. Det �r s� irriterande.

Hall� d�r!

God dag!

God dag!

F�r att v�ga ta sitt liv kr�vs inte bara mod, utan �ven tur.

En olycka r�knas inte som sj�lvmord.

P� grund av l�ttja ser vissa gudomliga tecken-

- som bevis p� hur on�dig handlingen �r.

S� �r det inte i mitt fall.

Ett utm�rkande drag hos mig �r min yrkesprofessionalism.

Jag har alltid fullf�ljt det jag �tagit mig, b�de yrkesm�ssigt och privat.

Som barn, till exempel, �t jag alltid upp maten.

Stopp d�r, Emma!

V�nta p� mig!

- Se upp, barn! Det �r farligt. - Det �r min boll. Ge hit den!

Utan mina barn, skulle jag ha beg�tt det f�r l�nge sen.

Utan v�ra barn, skulle vi ha beg�tt det f�r l�nge sen.

Kollektivt sj�lvmord.

Man m�ste vara f�rsiktig-

-s� att de inte uppt�cker n�t.

Ett vagt samvetskval.

I synnerhet ett vagt minne av n�r vi sj�lva var sm�.

N�r vi sj�lva var barn.

Jag har aldrig h�llit p� med idrott, f�r jag ogillar att f�rlora.

Jag b�rjade cykla f�r att jag hade h�gt kolesterol.

Cykelutstyrseln fick jag i farsdagpresent.

Fysisk aktivitet �r f�r dem som tar hand om sig.

F�r dem som vill dra ut p� sitt �de.

Varf�r vill man dra ut p� ett ointressant �de?

�r det inte r�tt sj�lviskt att klamra sig fast vid sitt liv s� d�r?

Eller hur?

Man bidrar inte l�ngre till marknadsekonomin.

Tv�rtom smutsar man bara ner, �ger en bostad och hankar sig fram.

Hur som helst...

Lustigt... Jag tror att jag redan har varit h�r.

Jag minns den h�r stenen och det h�r tr�det.

N�r jag gick f�rbi h�r mindes jag att jag t�nkte p� ett barndomsminne.

Mina f�r�ldrar hade ett liknande tr�d-

- och bredvid det l�g det en nedgr�vd gummist�vel.

Den skr�mde mig, f�r jag inbillade mig en massa saker.

Hur ska man v�ga leva n�r man �r r�dd f�r en gummist�vel?

France Telecoms kundtj�nst. Hur kan jag hj�lpa er?

Kan jag f� ert kundkontonummer, tack?

Kan ni uppge f�rnamn och postnummer?

Ja, madame. Ni har internetuppkoppling 24 timmar om dygnet.

Det �r obegr�nsat. Inga problem.

France Telecoms kundtj�nst �nskar er en trevlig dag.

Javisst. Adj�, madame.

F�r jag ta rast?

France Telecoms kundtj�nst. Hur kan jag hj�lpa er?

Kan jag f� ert kundkontonummer, tack?

Ni beh�ver inte vara oh�vlig. Jag f�rs�ker bara g�ra mitt jobb.

Ni ska f� prata med n�n �verordnad.

Jag gillade verkligen mitt jobb. Jag tyckte om att g� och jobba.

Det �r ov�ntat f�r n�n som mig. Jag trodde aldrig det.

Jag fick f�r mig att jag ville leva ett stillsamt liv, som alla andra.

Jag intalade mig sj�lv det.

Lugn i familjen, lugn p� jobbet och lugn i huvudet.

Det d�g f�r mig.

Jag gillade till och med mina kollegor. Jag som ogillade v�nskap.

Jag sm�log �t sk�mten p� kontoret. Ett mirakel, i stort sett.

Men allt det raserades.

F�r fullt. F�r tomt.

Samma skugga som n�r jag var tio och spelade fotboll bakom kyrkan.

Samma klena axlar.

Samma taniga br�stkorg.

Samma kraftiga l�r.

�r, folk och h�ndelser har passerat, men jag �r densamme.

Ensam under solen.

Br�cklig.

Obetydlig.

En sparv. En vandrande sparv.

Eller snarare en brevduva.

Med ett kodat meddelande runt foten som jag aldrig har kunnat avkoda.

F�r komplicerat.

Men �nd� finns det d�r.

N�gra tjejer har varit n�ra.

Min fru i b�rjan, men aldrig mina barn.

En brevduva som inte kan flyga, som bara kan g�.

Som anl�nder efter slaget.

Meddelandet �r gammalt, alldeles f�r gammalt.

Jag �r t�rstig.

Monsieur, drick inte poolvattnet! Det �r inte tj�nligt.

Jag bryr mig inte. Jag �r d�d!

Inget mer att st� till svars f�r.

En harlort.

Det �r vad jag �r.

Avdankad. Det �r jag.

Jag �r 56 och jag �r avdankad.

56. Lika gammal som min farfar var n�r jag var sju.

F�rut var man en gamling, en gubbe.

Man v�ntade lugnt p� pensionen.

Ingen kr�vde att man skulle uppn� eller �vertr�ffa sina m�l.

Man beh�vde inte vara attraktiv och kl� sig ungdomligt.

Eller vara en viril man som fortfarande har sex.

Eller idrotta och �ta h�lsosamt.

Eller �lska sin fru som i b�rjan och vara b�sta v�n med sina barn.

Inte heller vara kreativ och ha humor.

Eller ha intressen.

Du hade tur, farfar. Du beh�vde bara vara en gubbe.

Jag var som du, d�rf�r blev jag en stackare.

Avdankad. Bortkastad.

Jag vet inte hur det blev s�. Det skedde undan f�r undan.

Det finns inte fler unga, starka och vackra �n p� din tid.

R�knar man efter, s� finns det nog �nnu f�rre.

Men p� teve �r det normen.

D�rf�r �r alla s� olyckliga. Olyckliga f�r att de �r som de �r.

Det �r k�rt.

Vi �r snart d�r, farfar. Vi kanske ses snart.

Det vore lustigt att ses nu n�r vi �r i samma �lder. Tv� gubbar.

Jag var stolt n�r jag gifte mig med dig.

Jag har aldrig sagt det, men kvinnorna jag har varit med kan r�knas p� en hand.

Den fysiska k�rleken var oviktig f�r mig.

Varje g�ng jag kom k�ndes det som om jag f�ll ner i ett svart h�l.

Det k�ndes som om jag skulle d� efter att jag hade haft sex.

Som de flesta m�n, antar jag.

En intensiv tr�tthet.

Jag har alltid uppskattat kvinnligt s�llskap.

Den som betraktar kvinnor har aldrig tr�kigt.

Sen tr�ffade jag dig.

�ven om tv�samheten aldrig lockade mig

-s� b�rjade ensamheten bli betungande.

Jag visste att du skulle f�rst� min tystnad.

Jag visste att livet skulle bli stillsamt.

Jag har aldrig bedragit dig.

Jag f�rlorade min frihet, men jag fick frid.

Vill du veta varf�r jag gav mig av? Det �r enkelt.

Det k�ndes som om jag kommit till slutet av v�gen.

Jag hade g�tt in i v�ggen. Jag var fast i ett ekorrhjul.

Jag visste inte vart jag var p� v�g.

Arbetet tr�kade ut mig.

V�ra skulder hopade sig.

Vardagslivet f�rslappade oss och vi var tr�tta p� v�ra v�nner.

M�ltiderna blev fadda.

Semestrarna gjorde oss bedr�vade.

Fritidsaktiviteterna tr�kade ut oss. V�ra barn drev med oss.

S� �r det.

Jag har n�tt slutet av v�gen.

Utan hopp.

Utan fientlighet.

Utan �nger.

Pappa �r borta, mina barn.

Det �r en otrolig tur f�r er.

Ni slipper se pappa sitta i kalsonger framf�r teven.

Eller se pappa h�nga med huvudet f�r att cigaretterna �r slut.

Ni slipper se pappa sitta berusad med armb�garna p� bordet.

Eller se pappa lukta p� sina strumpor.

Ni slipper se honom sova mitt p� dagen.

Eller se honom bli irriterad f�r att man m�ste st�lla om klockan.

Ni slipper se honom h�lla sig undan f�r att undvika konflikter.

Eller se honom f�rsvinna n�r det �r l�xdags.

Eller s�ga �t er att sl�cka lamporna.

Ni slipper se pappa l�sa in sig p� toaletten f�r att f� vara i fred.

Eller se pappa ta en cykeltur f�r att smita undan.

Jag orkar inte l�ngre bekymra mig f�r er framtid.

Jag orkar inte med mina svagheter.

Jag orkar inte med er likgiltighet.

Jag orkar inte med mig sj�lv l�ngre.

Var inte r�dda.

En d�d pappa �r b�ttre �n en pappa utan liv.

Vad h�nder just nu i v�rlden?

Det bryr jag mig inte om.

V�lkommen till oss.

Jag gl�mde s�ga en viktig sak.

Jag var inne p� porrsajter medan du l�g p� sjukhuset med ditt fibrom.

F�rl�t mig.

De f�rsta teckningarna f�rest�llde djur.

Troligen f�r att skr�mma barnen, men �ven f�r att l�ra dem att d�da djuren.

Magnifika teckningar, f�r de fruktade och respekterade dem.

15000 �r senare kan jag varken t�nda en eld eller avbilda en oxe.

Och jag vet inte heller hur min fiende ser ut - lungcancern.

Jag kan inte f�rklara varf�r jag f�r st�nd.

Allt fr�n Playboy till Youporn. Varken jag eller det har f�r�ndrats.

Automatiken �r hisnande.

Till och med en gren kan f� mig att g� ig�ng.

En vacker, m�rk simmerska.

Livet ska vara berusande.

Livet ska vara berusande.

Livet ska vara berusande.

T�nk att vi jordbor har vandrat under denna m�ne. Det �r inte klokt.

Med en fantastisk sammans�ttning f�r att klara sig i en fientlig milj�.

T�nk om v�r kropp bara var en enda sammans�ttning f�r att �verleva h�r.

N�t tungt och skrymmande som �nd� hj�lper oss att h�lla ut.

Fr�n dr�mmarnas land har vi kommit f�r att vandra p� denna jord.

Paul, du pratar f�r mycket och beg�r sj�lvmord f�r lite.

God dag, monsieur. Har ni lust att spela minicyklistspelet?

Du sk�t utanf�r.

P� linjen.

Det �r min tur.

�r du s�ker p� det? Fan ocks�!

Inte illa.

- �r m�let d�r borta? - Ja.

S� det �r m�let?

Det var som fan!

- D� var jag i m�l. - Nej, m�let �r d�r borta.

Var det d�r borta? Skit ocks�.

- Det �r jag som vinner. - Ja, du vann. Bra gjort.

- Gillade du det? - Jod�.

Men mittenstr�ckan var lite sv�r, eftersom den lutade.

- Den �r visst olycksdrabbad. - Ja, det �r den.

�r det f�rsta g�ngen du spelar cyklistspelet?

- Jag brukar spela det lite d� och d�. - Du kan f� revansch, om du vill.

- Bara inte marken lutar. - N�r du vill.

- Brukar du �ka ut hit varje dag? - Ja.

Jag med.

Jag brukar �ka hit tidigt p� eftermiddagen.

- Visst �r det fint? - Nej, inte s�rskilt.

- Vi har det bra h�r. - Nej...

S� d�r.

- Det �r lugnt. - Jo, det �r det v�l.

Det h�r �r frihet.

Om du s�ger det s�...

Jag har redan ett litet bocksk�gg.

Vi h�ller i varandras bocksk�gg.

Den som skrattar f�rst �r ett ruttet �gg.

Ska vi spela en g�ng till?

Jag pallar inte mer.

Det �r mitt misstag.

Jag har tagit allt p� f�r stort allvar. Jag har gl�mt att leka.

Bara f�ljt med str�mmen, i st�llet f�r att ta livet f�r vad det �r:

Ett parti kula mellan tv� nollor.

Hej, Paul.

- Vem �r du? - En v�n.

Du �r vacker. �r du den heliga jungfrun eller n�t annat helgon?

- Du tror att du �r d�d, va? - S� klart. Det �r bra.

Nej, din stund �r �nnu inte kommen. S� l�tt �r det inte att d�.

Jag vet. Jag har f�rs�kt i tv� dagar nu, och sen pl�tsligt s�... pang!

Du �r inte redo �n. Jag ser att det finns mycket k�rlek i dig.

K�rlek? I mig?

Du �lskar inte dig sj�lv, s� du ser det inte, men det g�r jag.

Det �r den enda jag ser.

Vem �r du?

De kallar mig Endorfin.

Endorfin?

Jag avskyr n�r jag tvekar.

Jag har alltid s� sv�rt att ta beslut.

Att v�lja f�r mig att m� d�ligt.

Aldrig n�gra tydliga �sikter.

Den som f�r sista ordet har alltid r�tt.

Det �r sk�nt att vara ensam.

D� kan man f� sista ordet.

Men eftersom jag aldrig vet om jag har r�tt, s� blir det s� otydligt.

Jag �r s� otydlig.

Fullst�ndigt otydlig.

Bedr�vligt otydlig.

Jag m�r inte s� bra.

Fast jag m�r nog lite b�ttre nu.

Tror jag...

Naturen har blivit ointressant.

Man �r ensam och minns bara stunderna man inte var det.

Man tar med sig stan hit.

I grupp kan man inte heller njuta av den. S� �r det att vara i grupp.

I b�rjan kunde jag uppskatta vissa f�rdelar.

Den relativt rena luften, den stillsamma tystnaden.

Men r�tt snart b�rjade jag sakna den d�r milj�n.

Den moderna m�nniskan beh�ver trygghet.

Inte har hon uppfunnit saker f�r att sen inte kunna anv�nda dem.

S�ngar - f�r att slippa sova p� marken.

- Rinnande vatten. - F�r att slippa g� till brunnen.

Centralv�rme - f�r att slippa frysa.

Matbutiker - f�r att slippa odla sj�lv. Bilar - f�r att slippa g�.

Alla uppfinningar som gjort att hon inte l�ngre lever som jag g�r nu.

Jag erk�nner mitt misstag. Det �r korkat, jag vet.

Jag gillar inte folk, men jag gillar ljudet av folk.

Det finns en risk att jag blir kvar h�r, men under bekv�ma omst�ndigheter.

Jag har alltid varit v�ldigt noga n�r jag har valt mina soffor.

Att sitta sk�nt �r livsviktigt. D�rf�r g�r jag aldrig p� teater.

Det �r enkelt. Jag �r tr�tt p� de h�rda stenarna h�r.

Jag �r tr�tt p� den karga naturen.

Min kropp kr�ver stoppat l�der.

Och du d�r, solen... Du m�ste tycka att du �r vacker.

G� och l�gg dig nu.

Jag k�nner mig som Ayrton Senna vid starten i Imola, f�rsta maj 1994.

Jag minns att jag sl�tittade p� t�vlingen.

Jag drack �l.

Han var likblek. Han k�nde det p� sig.

Kv�llen innan hade en ung f�rare d�tt.

Det var f�r sent f�r att l�mna banan. Hans �de var redan best�mt.

Hela v�rlden var medskyldig.

�r allt bra, monsieur?

M�r ni bra?

�r det s�kert?

Vill ni ha skjuts n�nstans?

- Vart �r ni p� v�g s� d�r? - Det �r sj�lva problemet.

- Kan jag sl�ppa av er i n�sta by? - Javisst.

�r buketten till er k�resta?

Det �r fint att vara k�r.

I er �lder, allts�.

Vilket �r ert stj�rntecken?

D�r lurade du mig verkligen.

Stannar du hos mig, Endorfin?

Ja, men inte s� l�nge. Bara ett par minuter.

S� synd... Blommorna var till dig.

Jas� du? Du �r verkligen sn�ll.

Jag kommer att minnas dig, Paul.

S�k dig bort fr�n de giftiga dunsterna h�r

bli renad i h�gre rymders revir och drick, likt gudomligt livselixir

av den eld som fyller klarhetens sf�r.

Fr�n ledan och sorgen som bittert gror och tynger oss ned i varandets dy

lycklig den som p� starka vingar kan fly till lysande �ngar d�r stillheten bor!

Den vars tankar kommer d� morgonen �r sval, svingar fritt mot himlen

som l�rkor g�r, ovan livet sv�vande fram

som h�r de stumma tingens och blommornas tal!