All language subtitles for Adventures.of.Aladdin.2019.1080p.BluRay.x264-GUACAMOLE

Maghreb. Min kära Shahzadi.

Jag är rädd att min tid är knapp
och jag måste sörja för rikets säkerhet.

Min lojale rådgivare Maghreb.

Du har länge varit folkets visir.

Ingen annan kan fylla dina skor lika väl.

Tack, min sultan. Min enda önskan
är att fortsätta tjäna vårt folk.

Det ska du också, Maghreb.

Du stannar kvar i rollen
som vis och pålitlig rådgivare.

Efter min död ska prinsessan Shahzadi
regera som sultana av Bagdad.

Det är Allahs vilja.

Nej, det är min tur. Det är min rätt.

Ingen kvinna har någonsin regerat
över vårt folk. Det vore en styggelse.

Det är min önskan och min order.

Shahzadi har visat sig värdig
i sin hängivenhet till folket.

Tiderna förändras.

Hon har förtjänat rätten
att regera i mitt ställe.

Så skall det bli.

Det... Det är helgerån. Ur vägen.

Han kan vara en smula besvärlig.

Min dotter, du klarar detta.

Se och lär, lilla vän.

Ge mig kraft, ni mörka.
Jag befaller er att komma till mig.

Där är du. Min, bara min.

Jag är fortfarande inte stark nog!

Tålamod. Tålamod.

Om ni inte kommer till mig,
så ska jag ta mig an grottan ensam.

Då får vi se
vem som får inta tronen som sultan.

Fars favoritträdgård. Det är passande
att vi ärar hans minne just idag.

Ja.

Ty endast här finner man blommor
lika vackra som ni, ers höghet.

Jag har redan förlåtit ert utbrott
i fars kammare.

Jag är tacksam,
men det är mina äkta känslor.

- Blomstrande smicker, visir.
- Uppriktiga lovord.

- Idag är jag bara Maghreb.
- Ja.

Visst är det skönt
att få slippa ämbetets bojor ibland?

Ja, det är det.
Vi kanske kan göra det här oftare?

Titta!

- Jag älskar akrobater.
- Tanklösa små apmänniskor.

- Jag trodde att Bagdadbor var generösa.
- Ge dem lite tid.

- En firande stad har pengar.
- Och vi kommer att få ta del av dem.

Det brinner! Achmed!

Stoppa tjuven! Hjälp!

Så imponerande.

Jag vill belöna den unge mannen.

Ja, verkligen. Mycket imponerande.

- Tack!
- Det är mitt jobb. Apropå det.

Jag var mitt i arbetet när det skedde.
Ni kanske kan tänka er...

Skulle jag betala er för tjänsten?

I koranen står att man ska göra
goda gärningar, så väntar en paradiset.

- Under tiden...
- Under tiden? Det minns inte jag.

- Men nog borde det stå i den?
- Nej.

Släpp mig!

- Ett misstag. Inte som det ser ut.
- Det är nog precis som det ser ut.

Men inte min ensak.
Någon vill tala med er.

- Min tur verkar ha vänt.
- Infångandet av tjuven var imponerande.

Vad heter ni, akrobat?

- Aladdin.
- Ursäkta, jag hörde er inte.

- Aladdin, ers höghet.
- Ni kan stiga fram, Aladdin.

Jag bits inte, Aladdin.
Kom hit, är ni snäll.

Den här amuletten
har funnits i min familj i många år.

Den har skyddat mig från ondskan
och nu ska den skydda er.

- Det är för mycket, ers höghet.
- Han har rätt, på tok för mycket.

Ert mod förtjänar en belöning.

Jag vill att ni tar den.

Trevligt att träffas, akrobat Aladdin.

- Vad hände just?
- Allah gav honom ögon, men han ser ej.

- Sluta. Du är ingen helig man.
- Rättfärdiga ord finns i var mans mun.

Aladdin,
vet du inte vad staden firar idag?

- En sultan abdikerar, en ny kröns.
- Inte sultan, sultana.

Ja, din tok.
Du träffade just Bagdads härskarinna.

Vänta... Hur kunde jag missa det?

- Du förtrollades väl av hennes charm.
- Jag tänkte samma sak.

- Hon verkade gilla akrobat Aladdin.
- Det tänkte jag med.

Ni är galna, båda två.
Hon narrades bara med en lantis.

Lantisar får inte gåvor av silver.
Floden har djupare strömmar.

Allah har sagt...

Mina vänner,
ge mig ett ögonblick att samla tankarna.

Jag kommer tillbaka.

- Jag antar att ni listat ut vem jag är?
- Var hälsad, visir.

- Väl mött, akrobat.
- Aladdin.

Palatset kan behöva någon som ni,
med era färdigheter och talanger.

Jag har redan fått min belöning
från palatset.

En man som ni tar inte emot allmosor.

- En man som jag?
- En riktig man tjänar sin lön.

Jag erbjuder en tjänst där betalningen
är långt större än belöningen.

Vad kan vara värt mer än det?

Kanske en inbjudan
till audiens hos sultanan?

- Sultanan?
- Hon behöver någon med era talanger.

- En akrobat, alltså?
- Just så.

Hjälp mig med uppgiften, så eskorteras
ni till palatset, där ni kan fortsätta.

Hon såg en modig, påhittig ung man.
Ni väckte hennes intresse.

Kom nu. Vi måste nå vårt mål
innan månen är full.

- Mina vänner behöver mig.
- Er sultana behöver er just nu.

Hon väntar på vår återkomst.
Kom nu, vi måste gå med en gång.

Han flörtar med prinsessor
och rider med kungligheter.

- Blir man gripen för att man flörtar?
- Han ser inte gripen ut.

Han ser inte glad ut heller.
Något är på gång.

Blåser Allah upp en stark vind,
så måste människan ta den kursen.

- Vi måste hämta hästar och...
- ...och följa efter. Jag håller med.

Det är verkligen ödemark.
Jag trodde inte att det fanns något här.

Öknen har många hemligheter, akrobat.

Aladdin. Jag heter Aladdin.

Namn och titlar
är utbytbara och oviktiga, anser jag.

Nå, visir. Vad vill ni mig?

- En demon!
- Det är bara ett kärl.

Allahs vilja flödar genom mig.
Jag är en helig man som utför hans vilja.

- Vad önskar han?
- Där inne finns en enorm skatt.

En skattkammare som gått från sultan
till sultan sedan tidernas begynnelse.

Jag har undrat varifrån pengarna kom.

Det finns en lampa som
symboliserar sultanans rätt att regera.

Hämta lampan,
så hon kan välsigna den -

- och återlämna den,
så den väntar på nästa regent.

Det finns hinder i grottan och jag är
för gammal och sliten för att möta dem.

Staven lyser din väg och repet
hjälper dig med nämnda hinder.

Rulla ut det och lägg det
i alla hål du stöter på.

Var tillbaka innan månen går ner. Då
kan jag öppna den först nästa fullmåne.

- Jag får något att berätta för sultanan.
- Ja, det får du. Gå nu.

Han sa "släpp det, så faller det".

Vid profeten...

Så varje ny sultan och visir
gör den här resan.

Eld nu igen.

Man kan ägna hela livet åt
att hitta den riktiga lampan.

Det har någon visst gjort.

Kunskapens ljus
förgör okunskapens mörker.

Äntligen.

Visir!

Tack. Våga inte röra Bagdads sultan!

Nej! Nej!

- Var är Aladdin?
- Vi följer hans spår när han passerat.

Vi måste ge oss av nu.

Gör den här en till sultan?

Där, titta!

Som en väl kastad pil
har Allahs vilja lett oss hit.

- Tack, o vise.
- Det räcker. Aladdin behöver oss.

- Vår vän är begraven, vi kom för sent.
- Jag saknar honom redan.

Han är skyldig mig 30 drachmer.

Det är bara 20!

- Vid profeten!
- Aladdin!

Jag försökte säga att du levde.

- Du blev förslavad och sedan begraven.
- Begraven, men inte förslavad.

- Visiren, då?
- Det är en lång historia, mina vänner.

Börja från början, då.

Lampan undflyr oss, lilla vän.

Men jag ska bli sultan
och Shahzadi ska bli min brud.

När månen stiger
ska jag återta det som är mitt.

Då katapulterade jag mig ut ur grottan,
i era armar.

- Berätta om den speciella lampan.
- En symbol för sultanens rätt till styre.

En ny sultan eller sultana välsignar den,
sedan återförs den.

Jag har aldrig hört talas om den
och jag har bott här hela livet.

- Alla 23 åren.
- Jag håller med, något är lurt.

Får jag se källan till alla problem?

Det är definitivt en lampa.

- En vanlig lampa.
- Varför alla fällor, då?

- Vem vet varför ledare gör saker?
- Värdet för visiren gör den värdefull.

- Vi kan sälja den.
- Jag vet inte...

- Vi lade våra pengar på hästarna.
- Och visiren lär inte betala dig.

Du kan ju sälja amuletten.

Jag gör ren lampan, så säljer vi den.

Det är något speciellt med lampan.

Jag är anden i lampan.
Ni har frammanat mig.

Varför gömmer ni er, mästare?

Res er, så jag kan tjäna er.

Ursäkta, jag har inte frammanat er.

- Ni har frammanat mig ur lampan.
- Jag sa att den var speciell.

- Därför ville visiren ha lampan.
- Den veklingen!

Han skickade er att trotsa de fällor han
borde ha besegrat själv. Han är ovärdig.

- Gör det mig värdig?
- Värdig att var visirens lamp-lakej.

Ja. Ni gjorde rätt
som berättade det för mig, dödlige.

Dödlig? Är ni verklig? En ande?

- Är magi äkta?
- Jag kom ur lampan.

I ett rökmoln. Säger det er ingenting?

Det var när visiren öppnade
den magiska grottan.

Visiren har samröre med de mörka.
Undvik honom till varje pris.

Det blir svårt. Ni förstår...

Han står mellan mig
och en kvinna jag har mött.

Det tycker jag bättre om.

Romantik är min specialitet.
Vem är denna kvinna, då?

En kvinna över hans ställning.

- En kvinna jag inte vågar svärma för.
- Svärma? Det gav oss alla problem!

- Inbillat svärmeri!
- Tvivlar ni på min mästares känslor?

Kallade han dig sin mästare igen?

Den som frammanar mig är min herre.

Jag har en ande.

- Vänta, hur fungerar det här?
- Vad önskar ni?

Ska jag vara ärlig
så önskar jag just nu en varm måltid.

En festmåltid till er och era vänner?

Varför inte?
Krydda inte lammköttet för mycket.

- Jag skämtade bara.
- Men inte er mage, mästare.

- Trolldom!
- Ande. Sätt er nu. Varsågoda.

- Hur kan ni alla våra sånger?
- Ande.

Stanken är värre än en död skunks bak.

Vänta.

Ursäkta.

Aladdin, anden kan ge dig
allt ditt hjärta önskar.

Det kan jag sannerligen, mästare.

Jag har allt jag kan önska.
Jag har er, mina goda vänner.

Ni är som en familj för mig.

Jag har hälsan. Vi har ett gott liv.
Jag saknar ingenting.

Ingenting fattas mig. Ska jag vara ärlig?

Det enda som fattas mig är kärlek.

Endast Shahzadi
kan göra mitt liv komplett.

Shahzadi? Hon kan bli er.

Tyvärr är jag inte värdig henne.

Hon är sultana
och jag är bara en gatuartist.

- En borgare.
- Lantis.

En arbetare. En tok.

Okej, aj.

Jag ser ert problem, Aladdin.

Ni behöver vara jämlikar.
Jag gör henne till lantis.

Nej, ni kan inte
fatta det beslutet åt henne.

Jag...

Vore jag en prins,
så kunde hon överväga mig.

Då gör jag er till prins. Det fungerar
för mig. Dödliga väljer sin egen väg.

Jag är bara till hjälp.

Hur blir man ande? Var kommer ni ifrån?

Vi föds till det.
Slavar under mystiken och dess kraft.

Är ni och lampan ett?

Skulle lampan förstöras,
så vore jag min egen.

Så länge den förblir hel
är jag för evigt bunden till den.

- Så ni har inga föräldrar, ingen familj?
- Jag är som ni ser mig.

- Vad är ert namn?
- Mitt namn?

På tiotusen år och oändligt
många mästare har ingen frågat det.

- Jag vill veta mina vänners namn.
- Ingen har kallat mig det heller.

Då ändrar vi på det. Jag heter Aladdin -

Aladdin. Mitt namn
är för långt och svårt för er att uttala -

- så ni får kalla mig vän.
Men jag tycker om namnet Murat.

- "En önskan som går i uppfyllelse."
- Exakt.

Nå, till saken.
Om ni önskar att bli en prins -

- så krävs korrekt utstyrsel.
Ställ dig upp. Upp.

Det kanske inte är på modet, för det var
längesen jag såg det senaste.

- Dina kläder, du ser ut som en prins.
- Jag sa ju att jag hade öga för mode.

Sultanan lär känna igen
akrobaten Aladdin.

Det rättar vi enkelt till.

Imponerande.
Inte ens Allah skulle känna igen honom.

- Allah ser igenom omslaget.
- Omslaget är värt mer än gåvan.

Vad pratar ni om?

Du är densamme, mästare,
men alla andra ser dig annorlunda.

- Jag vill inte vara annorlunda.
- Ditt inre förändras aldrig.

Hon kommer att älska ditt riktiga jag.

Något saknas fortfarande.

Undan. Det här blir kronan på verket.

Vad betyder det?

- Ya Salaam.
- Du tog orden ur munnen på mig.

Nå, mästare?
Nog uppfyller detta kraven du ställde?

Det duger nog.

Duger? Vid profetens skägg!

Förlåt, Murat. Jag ville se vad du gör
om en önskan slår fel.

Mina önskningar slår aldrig fel.

Sultanan
kan väl inte finna några fel i detta?

Hon ser det aldrig,
hon lämnar aldrig Bagdad.

Då för jag sultanan hit.

Nej, nej, nej! Nej.

Ingen magi. Vi bjuder in henne.

Hon bör komma till mig på egen hand.

Okej, mästare. Som du befaller.

Det är skönt att lämna palatsets bördor
bakom sig för ett ögonblick, inte sant?

Tyvärr är de aldrig särskilt långt borta.

Palatsets bördor kanske är alltför mycket
för en person att hantera ensam?

Därför har jag er, min visir.

Jag kanske kan vara mer för er
än bara en visir, Shahzadi, om...

Sultana, ett meddelande från en kurir.

En kurir? Res er. En kurir från vem?

Jag vet inte, ers höghet,
men han red på en vacker vit häst.

"Hans höghet prins Ali Ababa" -

- "gratulerar sin kungliga granne" -

- "och bjuder in hennes höghet
till en festmåltid i hennes ära."

Vem är Ali Ababa?

Jag känner inte till någon kunglig familj
med det namnet, ers höghet.

Icke desto mindre, vi går dit.

Hon är här, mästare.
Hon kommer snart in.

Jag är redo att ta emot dem.

Inte riktigt. Era vänner får inte synas,
annars går allt till spillo.

- Vänta, vadå?
- Tyvärr.

De får utmärkt mat i sina rum, mästare.

- Nåväl. Det var ett av två problem.
- Det stämmer.

Du, min stilige vän,
måste göra en storartad entré.

Vilka fantastiska rikedomar.

Verkligen.
Hur har sådan rikedom undgått oss?

- Hur har den undgått mig?
- Var är vår värd?

Äntligen möts vi. Trevligt att träffas.

Var hälsade, ärade gäster.

Välkommen till mitt enkla hem,
ers majestät.

Enkelt?

Tack, ers höghet. Får jag presentera
min mest hängivne visir?

Maghreb Arshad al-Badour.

Det var vänligt av er att bjuda in oss.

Ert hem är verkligen vackert.

Var hälsad, Maghreb.

Låt mig visa er runt lite innan supén.

Det vore en ära, ers höghet.

Jag vore ärad om ni kallade mig Ali,
ers majestät.

- Han behandlar mig som en lillasyster.
- Ni har ju känt varandra hela livet.

Hon har ingenting som jag saknar.

- Vi känner ju varandra.
- Då vet du vad han bär i sitt hjärta.

Jag kanske stjäl er kock, prins Ali.

Rätterna ni serverade var fantastiska.
Jag kände inte till hälften av dem.

Inte jag heller.

Min kock är relativt ny i regionen.

Vilken trevlig förströelse.
Er trädgård är underbar.

- Jag vann igen.
- Fuskade, menar du.

- Du sårar mig. Jag är missförstådd.
- Jag förstår dig allt, din kanalje.

- Nu har du gått för långt.
- Lugn! Det är bara magiska pengar!

Det är alltid de ärliga som får lida!
Släpp!

Akrobaterna?

Aladdin! Aladdin har lampan!

- Er trädgård är fantastisk, prins Ali.
- Snälla, res inte härifrån.

Jag har aldrig sett sådan grönska.
Så ovanliga träd.

Min trädgårdsmästare
kallade det för en skog.

- Jag älskar trädgårdar.
- Jag med.

Som ung brukade jag sitta i träden
barfota och spela flöjt.

- Jag har aldrig fått klättra i träd.
- Regler, ritualer, restriktioner.

Sådant är vårt liv.

Var aldrig rädd för att bryta
mot reglerna om det bringar lycka.

Lycka är svårt att uppnå
när man styr ett kungarike.

Det vet ni.

Jag längtar efter mer än att regera.

Ert hem är verkligen vackert, prins Ali.

Än vackrare av er närvaro, ers höghet.

Snälla, inget smicker.
Det får jag nog av hemma.

Det får alla kungligheter -

- men nog har ni lärt er
att skilja på falskt och äkta?

Jag har visst missat den lektionen.

Låt mig visa
kapitlet damen hoppat över.

Skulle själva stjärnorna
falla från himlen -

- kunde de inte mäta sig
med glittret i era ögon.

Inte ens den dummaste bondflicka
skulle falla för det.

Ljudet av ert skratt -

- är som den ljuvaste musik
och gläder mitt hjärta.

Det var bättre.

Era händer är lika varma som ert leende.

De är blott händer.

De darrar, liksom ert hjärta.

Jag har lärt mig läxan, prins Ali.

- Ni lär er fort.
- Jag har en bra lärare.

Och vad har eleven lärt sig?

Det är ögonen.

Munnen må tala,
men ögonen talar sanning.

Då vet ni sanningen om mig.

Ers höghet. Gör mig sällskap.

Prins Ali, jag kan inte...

Min trädgård, mina regler:
Det finns inga.

Kom, jag hjälper er upp.

Min mor sa alltid:

"Aaliya, min älskling, det är läggdags."

"Månen återvänder imorgon."

- Aaliya?
- Mitt mellannamn.

Far döpte mig till Shahzadi,
för jag var hans prinsessa.

Inte bara till ämbetet.

Men mor döpte mig till Aaliya.

Har ni något privat namn att avslöja?

Mahgreb, vad gör ni?

Tack, "prins Ali".

Eller ska jag säga Aladdin?

- Ögonen! Akrobaten!
- Ja, min kära.

Han har lurat i oss att han är en prins.

- Palatset och trädgården...
- Bara magi.

- Släpp henne, Mahgreb.
- Magi?

Skåda.

Ni har frammanat mig, mästare.
Beordra mig.

Ande, jag tycker om palatset.
Flytta det till den bergstoppen.

Jag ska regera därifrån som sultan.

- Med min nya brud, såklart.
- Nej!

Ande,
flytta mina ägodelar till mitt nya hem.

Tack, din dåre.
Ha det så trevligt som fattig igen.

Ska vi?

- Det var för bra för att vara beständigt.
- Det var visiren.

Vi måste dit och rätta till allt.

Hur? Vi har inga hästar, inga kameler,
ingen ande. Mahgreb tog allt!

- Vi tar tillbaka det.
- Hur? Vi saknar vapen och magi.

- Vi har varandra.
- Han har en ande.

- Vi går medan vi kan.
- Han kanske inte benådar oss igen.

Aladdin, det här är ett tecken på
att vi inte ska umgås med kungligheter.

- Deras problem är inte våra.
- I himlen är alla jämlika.

Så en ond man vid makten rör inte oss?

Allt hände på grund av mig.

Jag måste rätta till det.

Jag är med dig, Aladdin.

Jag med.

När en man räcker ut sin hand
kan hans broder inte vägra.

Eller en syster. Jag kommer.

Men bara
för att ni inte klarar er utan mig.

Skimret från era kinder får till och med
månen och stjärnorna att skämmas.

Vad vill ni, visir?

Sultan, mitt lamm.

Jag är inte ert lamm!

Ande, min trolovade
behöver en passande skrud.

Som ni befaller, mästare.

Än mer förtjusande.

Ande, ni kan gå.

- Jag gifter mig aldrig med er, visir!
- Ert gift svider.

Jag drar snart ut era huggtänder.

Förbered er, Aaliya. Min älskade.

Använd aldrig det namnet!

- Det var allt, om vi inte hittar mer.
- Det finns nog mer vid berget.

Det är så varmt. Vi tar oss inte dit.

Aladdin, vi är nära Bagdad.
Vi hämtar utrustning.

Vi hinner inte.
Vi vet inte Mahgrebs plan. Vi fortsätter.

- Jag har inte bråttom till den galningen.
- Samad.

Jag vet inte vilket öde som väntar oss.
Var modig. Vi ställer allt tillrätta.

- Skulle du dö för en lögn?
- Till och med visiren sa något vist.

"Det är aldrig sorgligt
att godta sitt öde."

- Jag ogillar det här.
- Jag med. Det stinker trolldom.

Hallå! Hjälp mig!

Här är er lunch, ers höghet.

Dariush hade sagt något högtravande
att säga om han vore här.

Vore vi inte här, så hade han varit kvar.

- Det händer igen.
- Vi måste ta skydd.

Samad!

Nej!

Jag är inte din fru!

Är det verkligen hela vår värld?

Som ni beordrade mig att visa.

Så mycket land, enorma hav.

Det måste finnas så mycket att se.

Verkligen, mästare.
Vill ni se en vulkan på nära håll?

Det är verkligen
något att se med egna ögon.

Ni behöver bara önska.

Vad är en vulkan?

Glöm det. Ni kan berätta senare.

Berätta mer om dessa fjärran länder
och vilka som bor där.

- Om allt guld de äger.
- Som ni vill, mästare.

- Trolldom. Mahgreb väntar oss.
- Jag tror inte det.

Han har gillrat fällor, men såg han oss,
så hade han dödat oss.

Vi är bara flugor i hans spindelnät.

Möjligen, men jag måste tro
att det går att ställa till rätta.

Vi måste försöka.

Ska vi dö i våra försök, som Dariush?

Som...

Det här är ditt fel. Hade du inte försökt
få prinsessan, så hade vi varit i Bagdad!

Vi hade planerat nästa föreställning!
Nu är min bror död på grund av dig!

Förlåt, Naveena.
Det skulle inte bli såhär.

Då går vi tillbaka.

- Nu, innan det är försent!
- Vi kan inte. Vi måste avsluta det här.

Ska vi dö för att rädda en kvinna
du tror att du älskar?

Det är inte bara han.

Naveena, vi är en familj.

Snälla.

Dariush och Samad
var mina bröder också.

Du är så blind!

Dariush och Samad hade följt dig
till världens ände. Det skulle vi alla.

Men du ledde oss hit
och nu är de döda.

Jag är färdig.
Jag dör inte för hennes skull.

Följ ditt hjärta, du.

Mitt har dött.

Jag går tillbaka till Bagdad.
Följ med mig och överlev -

- eller stanna och var dårar.

Jag är ledsen, Naveena.

Vi måste avsluta det här.
Vi måste stoppa Mahgreb.

- Många vakter patrullerar.
- Önskade jag så många vakter?

- Det är säkerligen visirens verk.
- Det fönstret ser inbjudande ut.

En man på en annans axlar
bör ta sig in utan problem.

Var håller Mahgreb sultanan fången?

Det här kan bli lätt eller svårt,
min vän. Jag lossar på munkavlen.

Då ger du oss svar.

Om du ropar -

- så är vi inte lika försiktiga.

Var hålls sultanan fången
och vad är festmåltiden för?

- Ni är akrobaterna.
- Ja, vi ska rädda sultanan.

Hon är på andra våningen.
Hon ska vigas med sultanen imorgon.

- Sultanen?
- Mahgreb har gjort sig själv till sultan.

Vi måste skynda oss.

Förlåt mig.

- Ge mig den. Du kan inte slåss.
- Jag lär mig.

- Shahzadi.
- Du kom tillbaka. Jag är glad att se dig.

- Är du?
- Nej, det är jag inte. Du ljög för mig.

- Jag kan förklara, men inte nu.
- Vi måste härifrån, fort.

- Det förklarar saken.
- Jag behöver inte räddas, men tack.

Jag kunde inte låta bli. Allt är
mitt fel, jag måste rätta till det.

Din ärlighet är uppfriskande.
Jag ser fram emot din berättelse.

Det är inte över än.

Vilken tid det tog.

Gav sandfällorna er problem?

Shahzadi, min blomma.
Sällskapar du med pöbeln igen?

Till och med i slavdräkt
är du trädgårdens vackraste blomma.

Men...

Ande.

Mycket bättre. Kom nu.

Sätt dig bredvid mig, min sultana.

Jag är inte din sultana!

Ande.

Vilka utsökta körsbär.

Liksom din nedgång.

Ni har usel smak, visir.

- Sultan.
- Utan ande är ni en ynklig man.

Med en liten ödla.

Jaså? Vi får ställa det tillrätta.

Ande, se till att min älskade Tanin blir
en värdig motståndare till akrobaten.

Se till att han sprutar eld.
Det gör saken mer intressant.

Som ni befaller, mästare.

- Hur tänkte du?
- Att han skulle slåss.

Överlever vi, så dödar jag dig.

- Aladdin!
- Folket vill ha en härskare, inte en vän.

Här, ditt förvuxna grodyngel!

En sultan leder och bestraffar vid behov.
Bara en man förstår sådant.

En riktig man
behöver ingen ande för att lyckas!

Kanske, men det hjälper.

Här borta, din stora, fula, rapande best!

Zamir!

Zamir!

Zamir!

Mod ersätter inte skicklighet.

Tusen piskrapp räcker inte åt dig!

- Fly, din dåre!
- Ja. Fly, din dåre.

Fly tillbaka till dyn du kom ur,
så låter jag dig leva.

Han ger aldrig upp så lätt.

Han har något på lur.

- Vakter, finn honom och döda honom.
- Du är en orm fylld av lögner!

Aldrig mot dig, min rara.

Lugn. Det här är snart över.

Vilken tåga. Du blir min like när din
själ smälter samman med de mörka.

Ande, hämta min rituella skål och mina
verktyg. Vi ska genomföra en ceremoni.

Som ni vill, mästare.

Jag visade lite svartkonst
för narren Aladdin.

- Han förstod ingenting.
- Dåraktige dödlige.

Ja. Ja, det är han.

- Ni menade väl Aladdin?
- Självklart, mästare.

Jag kallar er, o mörka.

Jag ger er mitt eget blod.

Min tillgivenhet är fullkomlig.

Jag har erbjudit dem
ditt sinne och din själ.

Resten av dig blir min belöning.

Du får aldrig njuta av den, ditt svin!

Jag älskar din trots. Vi blir perfekta
för varandra när den blir min.

Vilken människa behöver magi
för att tvinga sin vilja på en annan?

Du gav ditt hjärta till en bonde!
En charm du aldrig visat mig.

Var det då allt började? Stackars dåre.

Mitt hjärta har aldrig tillhört dig!

Din vassa tunga
blir det första jag tystar!

De mörka gör mig till sitt ansikte.
Jag är deras levande kärl.

När ni har sådan makt,
vad har ni då för behov av mig?

De kräver ett högt pris.

Mina år kommer att falna såsom löv
som faller från träden på hösten.

Ni blir mitt verktyg
och förverkligar min vilja -

- så att jag är fri
att leva mitt liv med henne.

Det blir den sista magi jag utövar.

De mörka kallar på dig, Shahzadi!

Sluta, din dåre. Det är jag.
Mahgreb är skyddad.

Förgör skålen och rädda Shahzadi.

Tror du att du har vunnit?

Din usla hund. Ta din belöning.

Tanin!

Drakens svaga punkt är ögonen!
Sikta på ögonen!

Jag får erkänna
att jag är mycket imponerad, akrobat.

Få män har sådana dagar och överlever.

Ni charmade en sultana
och vann hennes hjärta.

Ni klarade er igenom Dödens Grotta.
Nämnde jag att den heter så?

Ni fick en ande, ett palats
och äkta kärlek, allt under samma dag.

Ni har slagits mot en drake.

Allt för hennes skull.

Var det värt det?
Ska vi fråga era vänner?

Ni hade väl vänner med er när ni kom?

Lojala vänner, vad jag minns.

"Lojala ända in i döden" heter det väl?

Och alla mötte de sin död
när de hjälpte er att hitta äkta kärlek.

Jag insåg just att ni är precis som jag.

Ni undanröjer allt och alla
för att få det ni vill ha.

Ni skulle kunna vara min son!

Där är ju en av era vänner.

Jag lär höra hans skrik
i mina drömmar inatt.

Det kommer ni att göra.

Vilken tid det tog.

Nu är han din, min vän.

Vi dör tillsammans, visir.

Ni har inte lärt er någonting, dumskalle.

Dö nu och låt mig leva ifred.

Tanin.

Det var ett misstag
att anställa en akrobat.

Allah, styr min hand.

Tanin!

Shahzadi gav er en kraftfull amulett
den dagen, akrobat.

Nej!

- Ande. Döda honom.
- Ja, mästare.

- Vad händer? Varför lever han?
- Jag är också brydd, mästare.

- Är amuletten så kraftfull?
- Ja, och han är en vig akrobat.

- Hans skicklighet är unik.
- Jag är din mästare. Lyd mig.

Er varje önskan är min lag.

- Dräp den mannen.
- Ja, mästare.

Han verkar ha Guds hjälp.

- Nog nu! Det är jag som har lampan!
- Jag ser ingen lampa.

Han som håller lampan styr mig.

Här är lampan som styr er.

Ja, lampan som binder mig
med sin makt. Den får aldrig krossas.

- För bort honom ur min åsyn.
- Ja, mästare.

Äntligen. Aldrig har jag haft
en större nagel i ögat.

Vi har mycket att diskutera, ande.

Det finns inte plats för vänskap
i maktens korridorer.

Ni har fel, Mahgreb. Vänskap
är den största skatten av alla.

Lever ni fortfarande?
- Fördömda slav. Döda honom nu.

Ingen lampa, ingen mästare.

Nåväl.

Äntligen.

Ni talar om vänskap.
Kniven ser ut att behöva en kompanjon.

Hoppas att det är nog med liv kvar i dig
för att se vad jag gör med din sista vän.

Vad har du tänkt göra med den?

Det här.

- Du kom tillbaka.
- Du klarar dig ju inte utan mig.

Ande, kom fram!

De mörka är fortfarande med mig,
bonde!

Ända in i slutet undviker du ditt öde.

- Att ducka är mitt yrke.
- Det är det enda du är bra på.

Det var för min ödla.
Det var för att du stal lampan.

Och det var
för att du stal hennes hjärta.

Blir det något
för att jag är en bättre man än du?

Ett passande slut
för den som ville bli prins.

Som du sa, alla måste vi möta vårt öde.

Ingen ande, inga vänner, ingen amulett.
Ingen magi.

Dö, akrobat!

- Han låtsas.
- Han verkar förvirrad.

Tror han att jag är en ängel,
så är han verkligen förvirrad.

Inte än, mitt hjärta.

Du har varit medvetslös i många dagar.

- Mahgreb? Var är vi?
- I säkerhet. Hemma i sängen.

Mahgreb finns inte mer.
Du dödade honom.

Nej, en vind föste honom utför stupet.

Inte en vind.

Jag gav honom en knuff. En halvdan
trollkarl får inte döda min ende vän.

Tack, Murat. Min vän.

Vad gör du nu? Vart ska du?
Jag förstörde lampan.

Vart jag vill, före detta mästare.
Jag är inte längre bunden till lampan.

Det gläder mig.
Du har förtjänat friheten.

- Jag bör väl också ge mig av?
- Ge dig av?

Hem. Jag vill inte ge dig fler problem.

Du är hemma.

Nu och för alltid.

Jag fann den här.

Du ger mig inga problem.
Inte längre, i alla fall.

Men... Men...

Jag är inte den du tror.
Jag är ingen prins. Jag ljög för dig.

Jo, du är en prins. Här inne.

I hela mitt liv har jag haft
alla bekvämligheter jag kunnat köpa -

- utom kärleken från en värdig man.

Du är en värdig man, Aladdin.

Som sultana skriver jag lagarna
och gifter mig med vem jag vill.

Jag väljer dig, om du vill ha mig.

Jag har väl inte rätt
att förvägra sultanan något.

Aladdin,
vad var det sista du sa till Mahgreb?

Alla måste vi möta vårt öde.

Undan, allesammans!

Jag har ett bröllop att planera.

Översättning: Mika Wainonen
www.ordiovision.com