Original subtitles

Vad tycker ni?

Jag visste att ni skulle hata dem! Dum uppfinning!

Varför skulle en kudde som skyddar häcken–

–mot tunnelbanans vidrigheter vara en bra idé?

Jag gillar namnet: "Tunnelbanestussen".

Jag ser äckeluttrycket i era ansikten. Jag går, jag är så förödmjukad.

–Va? –Vänta.

Ni kan åtminstone sitta på dem.

Ni kommer tycka: "Min bak är i himmelriket!"

Oj, oj, oj. Det känns väldigt bra.

Min stuss gillar stunsen i Stussen!

Ja, den är slajmig, bekväm...

...upphetsande, på nåt konstigt vis. Den får häcksta betyg.

Tycker ni verkligen om den? Jag visste det!

Det är bara en pytteliten sak: Jag behöver 50 000 dollar som startkapital.

50.000? Visst, ska jag skriva en check, eller betala dig i ost?

–Jag tar en check. –Du får inga pengar, Zippy.

Du är så egoistisk!

Snubben försöker sno mig på 50 lakan. Det kan han glömma.

Du har "Sopranos"-förbud från och med nu.

Hur kunde du avfärda honom så där?

Det är svårt för honom. Du och jag jobbar hela dan.

Han kommer hem klockan tre till ett tomt hus. Jag är orolig för honom.

Nån gång måste han lära sig att livet inte är lätt.

Du har väl rätt.

Vår lilla flicka håller på att bli vuxen.

Ännu en gång: Jag vill tacka dig.

Sluta tacka mig. Du låter precis som Stan efter... Ja, efter.

Jag menar det. Jag hade aldrig fått ett möte med Robert Lilienfield utan dig.

Det hade du fixat på egen hand.

Fattade du?

Drick upp din lunch, nu.

–Titta vem som sitter där! –Jag tittar inte. Jag blir tittad på.

–Vem är det? –Helena Barnes.

Hon är världens bästa inredningsarkitekt. Titta nu.

Nej, nu ser hon.

–Nu tittar hon bort, titta nu! –Men för sjutton gubbar...

Du, Hel! Sätt fart på dödfläsket och kom hit. Nån här vill träffa dig.

Hej, jag heter Grace Adler. Det är...

Karen! Jag som trodde att stanken kom från köket.

Du kände nog lukten från din egen ruttnande lever.

Det här är Grace Adler. Hon tycker att du är fantastisk.

Men så har hon heller inte sett dig ligga med fejset i din egen spya.

–Så utomordentligt trevligt att råkas. –Hej...

Det är en ära. Jag skulle niga, om det inte vore så knäppt.

Jag är som en sån där nolla som träffar William Shatner på Star Trek-mässa.

–Du är bedårande. –Tack.

–Och vem har vi här, då? –Paxil.

Hon vill att du inte klappar henne.

Som lilla Paxil-Waxil vill.

Eller talar till henne.

Grace är inredare.

–Hon är duktig. Hon är bättre än du. –Det tror jag säkert.

Jag skulle gärna stanna och se dig hålla in magen i tjugo minuter–

–men jag måste gå. Jag har fullt upp, med Sandlers sjöställe–

–Pierres restaurang och anställnings- intervjun hos Robert Lilienfield.

Kan du tänka dig att han vill ha en formell intervju före anställning?

Varför vill män bara ha förspel när det gäller affärer?

Ett nöje, Grace. – En skräckupplevelse, Karen.

Jag älskar dig som ett munsår!

Hon är då för söt.

–Var är servitören? Här ska firas! –Jag avbokar mötet med Lilienfield.

–Varför det? –För att jag aldrig kommer få jobbet.

Hon är ju Helena Barnes, och jag är bara Grace Adler.

Hon är världsberömd inredningsguru och jag är bara Grace Adler.

Tror du verkligen att hon är bättre än du?

Jag har inte råd med Louis Vuitton och hennes hund bajsar i en.

Jag borde inte, men jag ska visa nåt som får dig att bli bättre till mods.

Jag vill inte gå med dig till apoteket och "provköra" igen.

Vi ska inte dit. Rappa på, nu!

Vi ska bli svinrika!

Jag har redan spanat in en herrgård i Hamptons.

Det är tre herrgårdar bort från paret Puffy-Lopez.

Det var länge sen du hade tre herrar i gården.

Det är bara ett möte. Vi vet inte om de vill investera pengar.

Fast de vore dumma om de inte vill.

Vad är det? Måste du gå och pinkelinka igen?

Du...

...tror på mig och är min kompanjon.

Vem är min hjälte?

Du är vinden under min Stuss.

Den ska vi inte fördjupa oss i.

–Först pratar du om hur du... –Nej, du får prata. Du är bäst på det.

Du är quarterback. Jag är bara slampig cheerleader med schyssta rattar.

–Okej då. Om du vill komplettera... –Nej, det vill jag inte.

–Will... Alltid trevligt att träffas. –Bob. Min kompanjon – Jack McFarland.

Slå er ner, så kan vi börja.

–Mina herrar... –"Tunnelbanestussen"-presentation!

Hej, mon frere, om din derriere ej trivs på tub och buss

Ryck upp dig nu, här är den ju Jacks Tunnelbanestuss

Vad gör vi på Taco Time?

Tog du med drinken från den förra restaurangen?

Är vi i Las Vegas, eller?

–Du, Karen... –Använd inte mitt riktiga namn.

Använd mitt alias: Anastasia Beaverhausen.

–Jag vill vara inkognito. –Du kan omöjligt känna någon här.

Det vet man aldrig.

–Hertiginnan av York. –Äh, varför skulle hertiginnan...

Jösses, det är Fergie!

Känner Viktväktarna till det här, tror du?

Vad är det här, egentligen?

Taco Time är en hemlig last för vissa av damerna i mina kretsar.

Ingen ifrågasätter det. Ingen talar om det.

–Men varför är vi här? –Kom.

Det är som det står i Bibeln:

Bästa sättet att få nån att må bra är att framställa nån annan i sämre dager.

Och inget ser värre ut än en kändis som trycker in jättetacos i truten.

–Menar du att Hel... –Hon i solglasögon som glufsar i sig.

Är det verkligen hon?

Antingen äter du upp den nu, eller så tar matte den.

Då är den min!

Ska hon inte ens andas mellan tuggorna?!

Anastasia, det var den finaste present du nånsin gett mig!

Det var inte för din skull. Helena tog vår plats på båtklubben.

Att borra hål i hennes båt gav mig inte en sån kick som jag hade trott.

Det är otroligt hur länge Rosario kan vara under ytan.

Tack, flickor! Ni har varit en underbar publik!

Jag älskar er! Puss på er!

–Bra jobbat. –Menar du det?

Rip Taylor hade varit stolt.

–Kan vi prata lite, Jack? –Javisst.

Varsågod och sitt.

Vi är stormförtjusta i din produkt och vill stötta dig fullt ut.

Oj! Vill ni satsa allt på min stuss?

Juridikavdelningen skulle inte uttrycka det så, men ja.

Underbart! Jag måste berätta det för Will.

–Han måste ut. –Han har redan kommit ut.

–Nej, jag menar ut från affären. –Va?

Din presentation var så levande–

–men Will avbröt hela tiden och talade om att skynda långsamt.

Vi vill gå i en annan riktning. Vi vill ha bort honom.

Tror ni att jag tänker överge min kompanjon och bäste vän sen 13 år–

–för lite skumgummi och kaffepengar?

Hur understår ni er?!

–Vi tänker erbjuda dig det här. –Han är borta imorgon.

–Hej, Will. –Hej, Jack.

–Vad läser du? –En bok.

–Är den nåt för mig? –Nja, det finns inget att färglägga.

Du, jag talade med investerarna efter att du hade gått.

–Och? –Och...

–Jag måste berätta nåt. Sätt dig ner. –Jag sitter redan.

Du behöver inte skälla ut mig!

De sa...

De sa...att de skulle tänka över det.

Vill de tänka över det?

Det betyder "nej".

Och de säger nej på grund av dig.

Du började med det där löjliga sång- och dansnumret.

Hej, mon frere, om din derriere ej trivs på tub och...

Vad fan var det?!

–Jag fick ju komplettera. –Ja, men inte bli komplett galen!

Sen böjer du dig framåt framför Lawrence Weber–

–som har fyra barnbarn och sponsrar republikanerna–

–och ber honom klämma din balla bak!

Jag fick en känsla när det gäller honom men det är en annan historia.

Och som om det inte var nog drar du fram den här.

Denna sorgliga, oanständiga sak. Denna...

...häckdocka.

Häcktor är faktiskt vår talesdocka.

Du ritade ett ansikte på Grace strump- byxor och tilltalade folk med den.

–De skrattade. –Mina kolleger fick se Cirkus Fikus.

De kommer inte att vilja investera–

–för ingen vill ge mycket pengar till barnsliga teaterapor!

–Varför vill de då ha mig och inte dig? –För att...

–Va?! –Just det.

De sa att du tänker för smått. De vill ha bort dig.

De tyckte att jag hade visioner, var energisk och passionerad.

Och de gillade Häcktor!

De har bett mig sparka dig.

Vem är det nu som är apan?

Hej. Jag behöver smakråd.

–Gick du i trappuppgången så? –Nej.

Jag tog på behån utanför dörren, för du blir ju så generad av mina tjejdelar.

Det klarar jag. Jag tittar ju på Animal Planet.

Jag behöver hjälp. Jag ska på anställningsintervju hos Lilienfield.

Ska jag ta den intellektuella polotröjan–

–eller den vågade blusen med djup urringning?

De går bra med vilket som. Ta den du gillar bäst.

Vad är det för vits med en bögkompis om man inte får klädtips?

–Vad är det med dig? –Det är Stussgrejen.

Jag vill ju inte blanda mig i, men jag försökte vara schysst.

Jag ordnade ett möte med investerarna men det fick jag sona för.

Jack förrådde mig.

–Det har han gottgjort. Mer än väl. –Hur då?

–Han har sagt upp sig. –Va?!

Jag ringde honom för att...

Det låter galet, men jag saknade en massa strumpbyxor–

–och trodde att han hade tagit dem.

Det var fel av mig. Men sa i alla fall så.

Säger han upp sig? Varför det?

För att ni är vänner. Han vill inte göra det utan dig.

–Han gör det nog nu. –Det får han inte.

Det är snällt av honom, men Stussen betyder allt för honom.

–Jag kan inte låta det ske. –Vänta lite! Hur ska jag göra, då?

Den och den, byt läppstift, sätt upp håret–

–och här är dina strumpbyxor.

Utan Will får ni inte Jack.

Jag säger alltså upp mig.

Man kan inte säga upp sig efter att man blivit avskedad. Du stal idén.

När du säger det på det sättet låter det såklart illa.

Du sa att du hade patent på produkten–

–men egentligen har en Björn Stevenson patentet.

Han sa att han skulle återvända till Sverige.

Men han sa också att han kunde bänka min vikt. Ett smärtsamt uppbrott.

Vi överväger att vidta rättsliga åtgärder.

Jag vet att ni gör det, men jag då?

Stopp! Jag kan inte låta det här ske.

Låt honom inte säga upp sig. Han gör det för min skull.

–Will... –Låt mig tala till punkt, Jack.

Har man chansen att göra affärer med Jack, så tar man den.

Jack har lidelsen, visioner och framför allt originalitet.

Allt han kommer på är nytt och originellt.

Tyst, jag stal idén.

Tunnelbanestussen är visst inte hans idé.

Den tillhör, såvitt jag förstår, en f.d. pojkvän av svensk härkomst.

–Stal du den från Björn?! –Vad sägs om ätliga cykelbyxor, då?

Efter nån mil, när man blir lite sugen, så kan man mumsa direkt från benet.

Hur känns det?

Det är ett ansikte på mina strumpbyxor, men jag är redo.

Bra. Hon kommer att spela märkvärdig, men låt dig inte skrämmas.

–Nej då. –Bra. Jag går och ser vad som klämtar.

Kom ihåg: Om du börjar tänka att Helena är fantastisk–

–kan du föreställa dig albinoråttan slicka bort guacamole ur hennes feja.

Okej. Då är jag redo.

–Medusa. –Medea.

Hej igen. Det var oväntat att se dig här.

–Jag är också kandidat till jobbet. –På det viset?

Må bäste inredare vinna.

Inte om jag får bestämma.

Du är visst en underlig flicka?

Varför måste man alltid hålla med britter när de förolämpar en?

Det är nog för att vi tycker att amerikaner är lite dumma, inte sant?

–Hej, Helena... –Robert!

Ursäkta att du fick vänta. Jag skyller på att jag sparade det bästa till sist.

–Vad har du haft för dig? –Peking, Bora-Bora, Budapest...

Jag ska hälsa från Curtis och Denise.

De tyckte att menoran från Steuben var fantastisk!

–Och jag håller med. –Du säger alltid rätt saker.

Du måste vara Grace Adler. Var det svårt att hitta hit?

Hon äter tacos!

Massor av tacos! Stora, flottiga med extra ost och guacamole!

De droppar ner på hennes fina kläder. Hon tror att ingen vet, men nog vet de!

Mallgrodan äter tacos!

Vem vill du nu anställa?

Det vet jag inte. Visa mig din portfolio.

Portfolio?

Jag vet att du är deppig, men se det från den ljusa sidan.

–Vilken ljusa sida? –Det är ju bara nåt man säger.

Helt otroligt...

Jag gjorde bort mig helt. Jag glömde portfolion, fick inte jobbet...

Det här är den bästa jäkla taco jag nånsin ätit!

Det var en utsökt föreställning idag. Den var så utsökt att jag tar notan.

Tack. Framför allt eftersom den är på 2,50 för oss båda två.

–Anastasia. –Endora.

Hej, mon frere om din derriere

Ej trivs på tub och buss

–Ryck upp dig nu –Här är den ju

Jacks Tunnelbanestuss!

–Det menar jag –Jacks Tunnelbanestuss!

–Det säger jag –Jacks Tunnelbanestuss!

–Försvinn! –Menar du allvar?

Ja, försvinn!