Original subtitles

Det är orättvist.

Varför äter vi alltid frukost hos dig? Jag har också ett hem.

Ja, men du har ingen mat, inga husgeråd och det stinker våt katt.

När jag ändå är här...

–Flingor? –Märkeslösa flingor? Så ålderdomligt.

–Åh, nej. –Kände du flingsmaken?

Nej, Joseph Dudley har gått i pension på grund av problem med hjärtat.

Åh, nej. Jag älskade professor Dudley. Han var min bästa lärare.

–Han lät bli att stöta på mig. –Han var bög, Grace.

Mina damer och Grace!

Jag ska glädja er med att jag har funnit den rätte.

Jag har mött mitt livs kärlek. Han är från Belize...

Polis...

–Tyvärr. Vi fick nyss dåliga nyheter. –Åh, nej.

Var det om James Van der Beek?

Har Beek åkt ut ur "Dawson's Creek"?

Röker Jack crack?

–Han var lysande. –Han inspirerade mig till att skriva.

–Du skriver inte. –Men jag ville skriva.

När vi tog examen lovade jag att vi skulle hålla kontakt. Jag skäms.

Det är lite för mycket "Tisdagarna med Morrie" här inne.

Besök Jack Lemmon och få det överstökat.

Vad då? Jag har läst filmen.

Vår blåste vän kan vara nåt på spåren.

Han är ju faktiskt vår Morrie. Vi borde hyra en bil och besöka honom.

Ja, det gör vi. Jag behöver en dos av hans optimism och framåtanda.

–Jag sa "satmara" till nån häromdagen. –Ja, till mig.

Du var ju en.

När ska du inse att jag inte pratar med dig?

När du slutar att prata med mig.

Jag förstår bara inte varför du måste förödmjuka mig vid biluthyrningen.

Jag flörtade bara med uthyraren.

Genom att driva med mig. Jag kan inte mycket om bilar.

Han frågade om du föredrog V6 eller V8, och du sa: "Cola Light".

–Jag skämtade. –Nej.

Det ursäktar inte att två bögar skrattar åt mig.

Får jag inte nog av det hemmavid?

Du är skyldig mig en ursäkt. Du gjorde mig ledsen.

Visst. Ursäkta att du blev ledsen.

Intressant. Du sa: "ursäkta". Men det lät ändå som om allt var mitt fel.

–Ursäkta att du uppfattar det så. –Nu gjorde du det igen.

Skulle du kunna ta på dig lite av ansvaret?

Ursäkta att jag valde den här bilen när jag kunde ha fått en V8!

Varför gick jag med på att laga födelsedagsmiddag åt Stan?

Jag måste ha varit nykter.

–Det kommer aldrig att hända igen. –Lita på mig. Jag kan lära dig.

Jag har åratal av erfarenhet under några av New Yorks bästa kockar.

Du ska nog inte ha mer parfym idag.

Det där var snällt. Det känns bra att hjälpa andra.

Kul! Will är inte hemma, så vi kan stöka till utan att städa upp.

Det här är allvar. Lär du mig inte att laga mat måste jag ligga med min man!

Det ska vara fet mat. Det enda som får styvna är hans artärer!

Oj, en lapp. Jag älskar lappar.

Jack, gå under inga omständigheter in i lägenheten.

De ska fixa golvet och jag förbjuder dig att gå på det. Uppfattat?

–Vad står det? –Det är inte till oss.

De har fixat Wills golv. Vi måste ta hänsyn till det.

Hallå? Professor Dudley? Will och Grace är här.

Jag kommer strax.

Hörde du? Han har alltid ett svar till hands.

Lukta på stället. Det luktar kunskap.

Kunskap blandat med tomatsoppa och en aning hudsalva.

–Will Truman och Grace Adler. –Hej, professorn.

Ni är för sena för att få inspiration och för tidiga till begravningen.

–Du verkar i toppform. –Hur mår du?

Jag avskyr mig själv. Vill ni ta ett glas?

Vi borde kanske ha kommit på en tisdag.

Det finns för många fjolliga flammor i köket.

Slappna av. Jag rostar krutongerna.

Vi blir rånade!

Vi har pratat om det här, mrs Walker.

Jag är varken tjuv, bartender eller den svarta killen i "Designing Women".

Jag är din advokat.

Om du slutar att jämt fiska oliver kommer du kanske ihåg det.

Du är ganska snygg.

–Jackie! –Hej, Benjamin.

Är du sur över att jag vann racquetball-matchen?

Mitt liv er för hektisk för att sura över en match.

–Eller tolv. –Ja, du är ofantlig. Ingen susp räcker.

Vad gör du här? Har Stan fått problem?

Säg till sekreteraren att den enas sextrakasserier är den andras frikväll.

Nej, Will bad mig hämta några papper.

Steker du salladen? Den blir bättre om du låter bli.

Vi är kompisar och känner varandra. Det här är ingen racquetball-bana.

Det här är inte ditt område.

Innan jag studerade juridik var jag kock i Provence.

Min coq au vin är prisbelönt.

Jag är prisbelönt för min bla-bla-bla.

Du var lika sur när jag slog dig med vänsterhandsspel. Vi ses.

Stopp där, advokaten. Vi är mitt i en kris.

Lagar jag inte lamm till min man, får jag vara hans lammkött!

Jag hjälper dig om du ber snällt.

–Fakturerbar tid. –Då kör vi igång.

–Men Karen... –Du är rökt, böckling.

Jag tror inte mina öron. Hur kan du säga att ditt liv är meningslöst?

Du gjorde ett stort intryck. Du gav mig lust att skriva.

Är du författare? Vad har du skrivit?

Will vill säga nånting.

Du har berört många. Betyder det inget?

Jag är rädd för att det bara är betydelselöst munväder. Med andra ord:

–Den klokaste vi känner munpruttade. –Just det.

Varannan vecka får jag besök av gamla studenter–

–bara för att de har läst "Tisdagarna med Morrie". Så outhärdligt patetiskt.

Just det. Vi läste aldrig den boken.

Du har alltså varken skrivit nåt eller läst nåt?

Vilket enormt intryck jag har gjort...

Ursäkta, men du är helt förändrad. Du var så positiv–

–och framåt. Du var en förebild för mig som homosexuell. Vad hände?

Varför äter vi alltid middag hos dig? Jag har också ett hem.

Men har du mat och några husgeråd som inte täcks av ett lager katthår?

Så trevligt att du kör med mig. Har du provat att vara snäll, gamla fjolla?

Will och Grace. Det här är Sharon Timmer, min bästa vän i hela världen.

Ska du servera fryst paj?

–Den tinar. –Du måste dö för att den ska tina.

Du är lika charmerande som ett köttätande virus.

–Ska du eller jag säga det? –Jag. Du åt för mycket lök.

–Inte det! De är precis som vi. –De är inte som vi.

När han ställde förstoppningsmedicinen vid hennes lammkotletter sa hon: "Fy".

Jag säger också "fy". Jag kommer att bli precis som hon.

Vem visste att jag skulle börja gilla smycken med turkoser?

Fy, alltså. Åh, nej!

Hetsa inte upp dig. Det är inte...

Herregud. Jag har likadant porslin.

Mosa inte salladen. Behandla den som en älskare.

Varsamt och sensuellt...

–Är du med? –Jag är med på allt.

Det ser ut som en futtig sallad.

Var är rucolan?

Var är radicchion?

Var är Rwandan?

En av de tre är inte en salladssort, utan ett krigshärjat land i Afrika.

Tror du att jag är dum? Jag har ett fadderbarn i Rucola.

Hej, Ben.

Salladen är färdig och risotton kokar. Vilken sorts vin vill du ha, Karen?

Jag skulle suga ut alkoholen ur en deodorant. Du frågar fel tjej.

Bryr du dig inte om vinet?

Jo, men jag flörtade bara.

Du är en så trevlig flicka, Grace. Hur kommer det sig att du inte är gift?

Jag var förlovad men det blev inget.

–Vad hände? –Sharon!

Jag pratar bara lite, Joe. – Varför bröt du förlovningen, Grace?

Vi var för olika, jag var inte redo och...

–Och Will gillade det inte? –Sharon!

Nej. Men det var inte därför.

Det får ju inte finnas andra män i ditt liv än Will...

När du träffas av månljuset glänser dina huggtänder av gift.

Såg ni programmet igår om människans lever? Vilken filtreringsapparat!

Levern är ett spännande organ. Den producerar galla.

Din lever är väl stor som delstaten Utah?

Apropå saker i den storleken – sätt dig ner, Sharon.

Jag står inte ut. Vad är det med er två?

–Vad menar du? –De är hemska mot varandra.

Sulfiter och matspjälkningsenzymer samsas bättre.

Vad?

–Levern har svårt för att bryta ner... –Inte nu, älskling.

Ni har ju varit vänner. Vad hände?

Inget speciellt. Man får dåliga vanor efter 30 års vänskap–

–och man stöter på svårigheter. Exakt när det...

Den 15 december 1978!

Fakultetens cocktailparty. Samtalsämnet var fransk 1800-talslitteratur.

Jag hörde: "'Gonorré' de Balzac". Jag trodde att det var ett grovt bögskämt.

Jag svarade och du drev med mig inför hela avdelningen.

Det värsta var att du inte ville be om ursäkt för att du förödmjukade mig.

Vår vänskap blev sig aldrig lik.

Är det skälet till att er vänskap lider som en skrumplever?

Sluta prata om lever!

Om det bara krävs en ursäkt får man allt be om den av sin gamla vän.

–Förtjänar hon inte det? –Du har rätt.

Sharon...

Ursäkta att ert utbildningssystem misslyckades med–

–att lära dig skilja på författarnamn och ordvitsar ovärdiga ett soffprogram!

Jag beklagar att den enda Balzac som du fingrat på de senaste 20 åren–

–står på en dammig hylla i ditt bibliotek!

–Hagga! –Fjolla!

Förlåt att vi alltid äter frukost hos dig.

Förlåt för den där nyandliga kursen.

Förlåt att jag tog batterierna ur din vibrator till min väckarklocka.

–Var det du? –Förlåt.

Förlåt att jag drev med dig på biluthyrningen.

Du kan mycket om bilar och är en duktig förare.

Tack. Jag uppskattar det.

Kom bara ihåg att nästa gång...

Förlåt.

–Hagga. –Fjolla.

Attan. Jag spillde över hela tröjan.

–Nej, det gjorde du inte. –Nej, men du tittade.

–Vad säger du, Jack? Var det gott? –Jag har ätit godare.

Du slickade tallriken nästan ren.

Okej, det var gott. Du är jättebra på att laga mat.

Du vet allt om allt. Men kan du göra så här?

Kan du göra så här?

Nu räcker det. Jag orkar inte med mer. Du har skämt ut mig.

Nu är det min tur att skämma ut dig.

Det finns en sak som jag är bättre på än du.

–Jaså? Vad då? –Att steppa.

–Det tror du? –Jag varnar dig.

Jag har gått hos Tony Wing, en kinesisk Fred Astaire.

Bered er på att förundras. Räkna in mig.

Fem, sex, sju, åtta...

Jack! Du slår mig. Jag ger mig.

Klokt. Om du ursäktar mig, ska jag gå på damernas.

–Vad då? –Du skämtar. Fem, sex, sju, åtta...

–Vad skålar ni för? –Din seger.

Tack.

Du får inte döma dig så hårt. Det tog mig åratal att bli så skicklig.