Original subtitles

–När kommer din nye älskare? –Det är inte min älskare, bara en dejt.

Träffades ni på kärlekens stig?

Eller blev det kärlek vid första ögonkastet när ni köpte passionsfrukt?

Jag glömde säga att din mamma ringde och lämnade ett meddelande.

Han är inte min älskare. Jag gör bara nån en tjänst.

Han är mammas tandläkares bridgepartners son. Det gör mig till...

...en loser.

Vänta... Ja, det har du rätt i.

Han tror att han är Guds gåva till bögarna.

I så fall handlar Gud presenter på Newarks flygplats.

Vart ska du gå med drömprinsen, då?

McDonald's? Chuck E. Cheese's? KFC?

Förhoppningsvis ingenstans. Grace ska ringa och säga att nåt har hänt.

Det är så snällt av Grace att göra sånt för dig. Lyckost!

En dag hoppas jag få ha min egen faghag .

–Det är han. Hur ser jag ut? –Jag blir i alla fall äcklad.

Toppen!

Hejsan, snygging. Är du redo att bli "Neilad"?

Pröva att stretcha först. Det var länge sen du blev "Neilad".

Vi ses, turturduvor!

–Vill du ha nåt att dricka? –Lugn nu. Vi kommer dit också.

Du är närmare än du tror.

Gudskelov. Ursäkta... – Hej, Grace. Vad är det?

Stan har fått en hjärtattack.

Så fruktansvärt! Jag kommer med detsamma.

En vän har fått en hjärtattack. Vi får skjuta på det här.

Neil ledsen...

Stan ligger på intensiven!

–Jag är på väg. –Säg nåt sjukhusaktigt.

"Hjärtinfarkt", "Jell-O med limesmak", "särken ska sitta åt andra hållet".

Jag kommer. – Jag måste gå. Min vän har blivit inlagd.

Är du upplagd för en ny dejt, då?

Nej, du är avlagd.

Det värsta med sjukhus är allt väntande. Och nålarna...

Jag vill varken se eller höra talas om nålar.

Jag kan inte säga namnet Ringo, för "pottfrisyr" rimmar nästan på "kanyl".

–Hur är det med Stan? –Karen har varit därinne i en timme.

–Hon mördade mr Stan. –Det gjorde jag inte alls!

Jag inredde hans kontor och han ville hjälpa mig att flytta ottomanen.

Plötsligt föll han ihop på golvet.

Lögnerska.

Du borde spärras in. Ringo!

Alla homo-illrar till väntrummet!

–Hur mår han? När kom ni? Säg nåt! –Lugna dig.

Lägg av! Stan Walker är som en far för mig. Om nåt händer honom...

Jösses, vilka snygga läkare de har här.

Vi vet inte så mycket. Stan ligger på intensiven. Det var inte mitt fel.

Nål!

–Hur mår Karen? –Om nån kan hantera det, är det hon.

Jag bad om min mans piller för två timmar sen. Ge mig Stans piller!

Ge mig min mans piller!

–Ursäkta, mrs Walker. Varsågod. –Tack.

Åk hem, ni. Jag kan ta över nu. Tack för att ni kom.

Vi vet ju vem Karen brukar söka stöd hos: hennes pudel.

Ta inte illa upp, chica. Men nu har du din cabeza i din tuchus.

Om Karen bryter ihop vänder hon sig till mig.

Hon vänder sig nog inte till nån som går klädd i en Members Only-jacka.

Hon kommer till mig. Du är den sista hon vänder sig till. Förutom Will, då.

Jag är hennes advokat. Hon kom till mig när hon hade äktenskapsproblem–

–när hon ville skriva testamente och för att lösa ett alkoholproblem.

Hon hade fått slut på gin. Men hon kom till mig, och det gör hon igen.

Tror du det?

Ska vi sätta en slant?

–Jag har nyheter om er man. –Säg det rakt ut, doktorn:

Blir framtiden full av ensamhet och sorgliga minnen, eller dör Stan?

Vi har fått in resultaten. Det var ingen hjärtattack.

Men han har rejäl angina.

Det är bra fräckt att stöta på mig medan min man är döende.

Nej, nej, mrs Walker. Angina är...

Han kommer att bli frisk. Jag vet inte hur era vänner kommer att ta det.

Vad pratar du om, dr Huxtable?

De har slagit vad om vem ni bryter ihop hos.

Slår de svinen vad om när jag börjar böla?

–Ska jag berätta det för dem? –Nej, vänta. Jag har en bättre idé.

Bara för att klargöra: Hon måste gråta på grund av känslomässig smärta.

Det är inte tillåtet att dras i håret, slåss eller nypas.

–Vänta... Är vi vidriga nu? –Nej då.

Annars får vi läsa skräptidningar i 15 timmar.

Hur många gånger kan man hitta en brödrost i ett träd?

Vill du lägga in nåt? Kommit ut har du ju, men vill du lägga in?

Får jag låna 100 dollar? – Jag satsar 50.

–Vad säger du, Grace? –Att jag är chockad.

–Du kan satsa mindre. –Nej!

Visa lite medlidande och osjälviskhet.

–Får jag prata med dig, Grace? –Jag är med.

Jag var säker på att hon skulle välja mig. Nu är hela kvällen förstörd.

–Hej, läckerbit. –Nu är det kul igen.

Hej, Karen. Du ska veta att...

Herregud! Är det en nål som ligger där på bordet, bara så där?

Det är en ätpinne från min lunch.

Du ska bara veta att om du behöver prata med nån, så finns jag här.

Hur länge har vi jobbat ihop, Grace? Elva år?

–18 månader. –Det känns som mer.

Du känner mig bättre än nån annan, så jag vill ju öppna mig för dig...

–Vad är det, Karen? –Det är Stan.

Han behöver blod. Och det måste tappas långsamt med en lång, vass nål.

–Jag har en mycket sällsynt blodgrupp. –Den duger säkert.

–Vilken grupp behöver de? –Vilken har du?

–Vilken grupp behöver de? –Vilken har du?

–AB-. –Det är den de behöver.

–Har det hänt nåt? –Stan måste opereras.

Grace ska ge blod. Jag fattar inte hur, för hon är livrädd för nålar.

–Gäller vadet fortfarande? –O ja.

–Hej, allesammans. –Hej!

Vi vet inget än. De gör en del tester, men läkarna tror... Förlåt mig.

Jag vill prata med... Jac... Wil... Rosario. Var är Rosie?

–Vill du prata med mig om det? –Ja. Jag är så orolig för Stan...

–Jag kan inte... –Kom nu. Ut med det.

Aj! Nöp du mig?

Jag har så mycket känslor uppdämda inombords–

–och om jag inte släpper ut dem...

–Nej, det är för smutsigt här. –Vad?

Det är orent här. Lukten av sjukvård och vaselin till termometrar...

–Vill du att jag städar sjukhuset? –Bara så mycket du klarar av.

Medan du är igång kan du lära dig hur ett lakan ska vikas. Sätt fart!

Miss Adler? Här är vår sköterskeelev Pittman, som ska ta blod från dig.

Ditt hår är jättesnyggt.

Hon? Finns det ingen med lite mer erfarenhet?

Nån som inte körde hit på en trehjuling?

Jag har inget körkort. De ändrar proven hela tiden, så det är typ jättesvårt.

Var inte orolig. Pittman är en av våra bästa elever och jag finns här.

Schyst, min nya Jaguar är klar!

Var lugn. Jag har gjort det här massor av gånger. Fast mest på apelsiner...

Det känns inte riktigt bra, för jag är ingen apelsin!

Ledsen, jag klarar inte det här.

Det här betyder så mycket för mig.

–Pudeln... –Vad är det, Karen?

–Jag är så orolig för Stan. –Jag tänker också på honom.

Var det en tår? Vann jag? Mår du bra, menade jag?

Om Stan dör måste vi tyvärr sluta med mycket av lyxen som vi är vana vid.

Bara vi har varann. Jag bryr mig inte om det där andra.

Vilken lyx menar du?

Vill du ha en munk och lite juice först?

Först? Ska man inte få det efteråt?

Jo, efteråt... Jag är en sån dumsnut!

–Vad gör du? –Jag ska klippa kreditkorten.

Jag ville bara ta farväl först.

Farväl, Visa. Du fanns överallt där jag ville vara.

Diner's Club... Jag vet inte vad du var bra till, men jag kommer att sakna dig.

Och AmEx Platinum... Dig kommer jag att sakna mest av alla.

Behöver du en näsduk? Jag kanske borde ge Karen en.

För när ni pratade öppnade hon sig... Nej, det var ju du som började lipa!

Därför går hon inte till dig. "Jag heter Will. Jag har inga känslor."

"Jag består bara av metall, kablar och fett."

Mitt jobb är att hjälpa folk i nöd. Och jag är bra på det.

Jag känner nämligen på mig när människor är illa ute.

Och ändå har hon inte kommit till dig. Vad kan det bero på, fröken Arrogant?

–Kan du komma, Will? –Du är nog nåt på spåren.

–Ville du prata med mig, Karen? –Vi har inte kommit så bra överens.

–Och...? –Din tur.

Du är säkert dödstrött, men du ska veta att jag inte bara är din advokat.

Jag är en människa som lyssnar och ställer upp. Mitt hjärta är stort...

–Hej, cowboy. –Stick!

–Fatta piken! Jag gillar inte dig! –Det behöver du inte säga två gånger.

Jo, tydligen. Stick!

–Förlåt. Var var vi? –Vem var det?

Jag gjorde det för kärleks skull...

–Tack till min första patient. –Aj! Släpp!

Man måste ha sportbehå när man kör den här.

–Vad vill du göra med Neil? –En överraskning, och sen begrava dig.

Sexigt...

–Får jag prata med er? –Hon tittade på mig.

Stan mår bra. Det blev ingen operation. Han har tydligen bara lite angina.

Vilket konstigt sätt att få reda på att ens man är hermafrodit...

–Skojade du bara med oss? –Ni tävlade om mitt förtroende!

Du har rätt, Karen. Jag...

Ni slog vad om mig och förlorade.

Ni glömde visst att Karen Walker inte visar känslor. Stick nu.

–Vem vinner pengarna, då? –Ingen. Vi tar tillbaka insatserna.

–De är borta. –Jack!

Jag skulle ge er det här förut. Er mans personliga tillhörigheter.

Det måste kännas bra. Ni två kom undan med blotta förskräckelsen.

Han är så glad över att leva att jag lär försöka komma undan hela natten.

Stanley... Du och dina tjocka små fingrar.

Jag ville bara be om ursäkt... Jag kan gå igen.

Nej, stanna.

–Vill du att jag ska stanna? –Jag trodde jag skulle förlora honom.

Man går ensam genom livet och så plötsligt träffar man den rätte.

Man skrattar ihop och visar ömhet...

Efter ett dussin drinkar och en koll av hans tillgångar är man plötsligt gifta.

Sen försvinner det lika snabbt som det kom.

Men Stan mår ju bra.

Men vad gör jag när han är borta? Den mannen betyder allt för mig.

Det kanske är det goda som det här förde med sig, att Stan nästan...

Det fick dig att inse hur mycket du älskar honom.

Du kanske måste minnas den kärleken och visa honom det varje dag.

Du har rätt. Jag kanske ska ge honom lite tutte senare.

Det låter väldigt romantiskt.

Tack, Grace.

–Är jag förlåten? –Ja, bara du håller tyst om det här.

–Om vad? –Så ska det låta.

–Jag ringer imorgon. –Grace...

Medan vi ändå pratar känslor...

Jag retar dig ju jämt för dina kläder och din frisyr.

När tänker du göra nånting åt saken?