Original subtitles

Vi ska till en stuga i skogen, Grace. Du lär inte behöva en glittrig handväska.

Okej. Behöver du den?

Till de här kläderna? Nej.

-Varför gör vi det här nu igen? -Jag måste få lite vinter.

Vi kan bygga en snögubbe och göra roliga saker med moroten.

Jo, jag gillar ju grönsaker.

Men en hel helg med Jack och Karen...

Kom igen. Det är ju det roliga. Tänk dig Karen i naturen.

Och Jack som hugger vet.

Ut till stugan ska vi gå På skidor ska vi stå

Och björnar ser vi där Och glömmer allt besvär

En stor applåd för "Puff Mommy".

Will tror det är en spontan helgutflykt-

-så nämn inte Michael eller att de kunde ha firat årsdag i morgon.

Kolla. En muff.

Hör ni mig?

Får jag ta den här? Den framhäver det kastanjebruna i mina ögon.

Nej, det är Wills och den vill han inte se. Han fick den av Michael.

"Hej, jag heter Halsdukis."

"Man ger mig till pojkvännen innan man dumpar honom. Jag kostar 12 dollar."

Hallå där, känsliga typ. Vad sa jag nyss?

Jag hörde. Ingen tog mig på semester när jag gjorde slut med...

Vad hette han nu, han med blekt hår, tatuering och bockskägg?

Jag vet inte. Du beskrev en nål i en bögstack.

Kom in. Tjejerna bor här, killarna på övervåningen.

Hallå där. Var försiktig med mina väskor.

15 cm från väggen. Jag märker att du är våldsam.

-Här får ni för besväret. -Ger du oss dricks?

-Vi tar inte emot pengar från dig. -Behöver frun handdukar?

Det här är fantastiskt.

-Kolla. Det är ingen här. -Tänk om vi blir fast här.

Vem äter vi först?

Det finns inget ätbart på Karens kropp.

-Det var en komplimang. -Jag vet det.

Jag är för liten. Ni kan som bäst koka lite soppa på mig.

Det måste vara nån med hull. Will.

Rör dig inte så mycket. Det håller dig mör.

-Varför vill ingen äta mig? -Du är för seg.

Har du sett här, Karen? Kocken är död.

-Vem är det? -Vår kock.

-Heter er kock Kock? -Nej, han har ett namn.

Jag minns det vara inte. Men jag kommer nog på det snart.

"Var tusan är mina ägg...Paul?" Paul.

Jösses. Paul är död.

Vem ska då laga maten?

Sörjandet är över.

Det kanske fanns en större mening med det. Jag lagar maten.

Män, ut och jaga vilt. Det finns ett hönshus några kilometer bort.

Bögar fångar inte, Karen.

Låt mig jaga och samla åt kvinnfolket.

Ska du inte följa med Will så att han inte behöver vara ensam?

Okej.

Okej, då jagar och samlar jag med kvinnfolket.

Tack för att du låter oss låna stugan. Det kommer att göra Will gott.

Stan tog ungarna till Scarsdale för att hälsa på deras mamma.

Vad heter hon, nu igen? Jag kommer nog på det.

"Stan, ta ungarna till den där satmaran...Cathy." Cathy.

-Hej, mrs Walker. -Campbell, är det du? Lille Campbell.

Jösses, vad stor du har blivit.

-Vi sågs för tre månader sen. -Ja, ja...

Allt ser större ut i skogen.

-Campbell? -Jösses. Grace Adler?

-Känner ni varandra? -High school.

-Vi såg "Loverboy" tillsammans. -Just ja.

Ni var med andra ord nördar båda två.

Vad gör du här?

Jag sköter stugorna och åker skidor och cyklar.

Friluftslivet klär dig. Det funkar för dig.

Det gör mycket för dig.

Dålig luft och betong gör mycket för dig.

-Du ser bra ut. -Du med.

-Tänk att du är här. -Campbell kom hit med veden.

Och han tar nog en stock med sig härifrån.

Jag ska göra klart min runda. Vill du ta en öl senare?

Gärna.

Nej, det kan jag inte. Jag är här med vänner och vi ska göra...saker.

Ändrar du dig är jag på Ed's Beachcomber. Det är en pub.

Okej. Det var kul att se dig.

Ta hand om dig. Midnatt...

Varför kan jag inte beställa det på postorder?

Är du galen? Gå efter.

-Nej, det här är Wills helg. -Du är helt otrolig.

Vi är fast i vildmarken med Wayland and Madame...

...och du låter den läckerbiten gå.

Tänk på det.

-Det är inte ett ord, Jack. -Jo.

Använd det i en mening.

Varje morgon sprampar jag ansiktet med kallt vatten.

-Sprampar? Vad tusan betyder det? -Sprampar.

Bubblorna i jacuzzin sprampar upp.

Se hur havet sprampar mot klipporna.

Det här gör det inte till ett ord.

Innan jag lägger mig sprampar jag parfym för Stan.

Nej, du sprampar inte för det ordet finns inte.

Vilken surkart.

Jo du.

-Glöm det, Jack. -Just ja, det är ju Wills helg...

-Vad sa du? -...full med skoj.

-Wills helg full med skoj. Har du skoj? -Ja.

"Överagerat", skrev New York Times. "Genomskinligt", skrev Boston Globe.

Har det här att göra med att det hade varit min och Michaels årsdag?

Nej!

-Jo. -Det är snällt men det är ingen grej.

Vi visste att det skulle bli en tuff helg och ville distrahera dig.

Steken.

Tack. Jag uppskattar ert medlidande men jag har kommit över Michael.

Hon är så modig.

Här är den.

-Vad är det? -Oxfilé.

Den är nog inte riktigt död än. Den ser arg och varm ut.

Det ser bra ut och det luktar...

Det luktar...

-Vad luktar det, Will? -Det luktar...

-Pizza. -Jag ringer.

Jag har tråkigt. Jag tar en disco-tupplur.

Även om du ljög för mig och bedrog mig...

...och Karen är här, så har jag trevligt.

-Visst. Kan jag göra nåt annat? -Nu när du säger det.

Du kan torka upp resten. Jag går upp.

-Vi kan också göra s'mores. -S'mores?

Miss Adler, du är min favorit-lägerledare.

Jag trodde aldrig han skulle gå. Klockan är halv tolv. Kom igen.

-Vad pratar du om? -Askungen ska bli en pangbrud.

-När började du peta? -Klockan är halv tolv.

Campbell slutar om en halvtimme. Vill du inte veta om han är...bra?

-Men Will då? -Vad då? Kom igen.

Till och med ekorrarna får mer än du.

Ska jag träffa en gammal pojkvän när Will försöker att glömma sin?

Det verkar inte... Jösses, hur ekorrarna håller på.

Du har rätt, Grace. Glöm Campbell. Vem behöver honom?

Vem behöver hans starka armar och tvättbräda?

Hans mörka genomborrande blick som betraktar en...

...medan han trycker en mot diskbänken och hårdhänt vänder på en...

Inte för hårdhänt... Kan det bli för hårdhänt?

Fönstren immar igen. Du kan väl gå och lägga dig.

Nu gäller det. Det är showtime.

Den som förlorar nu får visa sina grejer.

Varför gör vi det här?

I klädpoker spelar man tills båda är nakna.

-Och sen? -Sen kan vi...

Hörde du det? Herregud. Ser du det? Vad är det?

Det ser ut som en stor gnagare, eller nåt.

Jag ser inte... Där är den. Vad tusan är det?

-Jag vet inte. Den rör sig. -Jag tar ficklampan.

Jag har aldrig sett den färgen i naturen tidigare.

Herregud. Är det snömannen?

Det är en singelkvinna med terrakotta-toning.

-Vad gör du? Du skrämde mig. -Jag trodde du var Bigfoots kusin Bighair.

Var var ni? Gick du ut med Loverboy?

Ja, men håll tyst om det.

-Vad är det? -Vill ni veta det?

Jag är inte med en man som vill ha mig för att en man här uppe behöver mig.

Jag är sprampad hur jag än gör.

Man kan inte använda ordet så.

-Kom till saken. Ska jag bli morbror? -Nej, vi kysstes bara.

Sen smekte vi på varandra, men det var allt.

Jag kom längre med Jack i kväll.

Jag har inte haft det så bra på länge och det är ditt fel, Karen.

Jag har också känslor.

Jag försökte hålla masken.

Jag går och lägger mig. Dr Zjivago tycks ha kräkts på dig.

Vi drar i morgon så att hon får Campbell för sig själv.

Det finns en gaybar 8,5 km åt nordost härifrån.

-Bögradarn? -Vakten vid vägbommen.

Är du säker på att det är en gaybar?

-Jag bjuder på ett glas. -Tack, Jack. Det var snällt.

-Räcker 20 dollar? -Ja.

-Vad vill ni ha? -George Stephanopoulos.

Innan vi går längre vill jag bara säga-

-att jag inte vill att skolan får veta att jag ställer upp i elevrådsvalet.

Skvallrar du röstar bara football-killarna på mig.

-Får jag berätta för Billy Wilcox? -Jag trodde du var Billy Wilcox?

-Öppna. Jag har ingen nyckel. -Herregud. Det är Will.

-Din pojkvän? -Värre. Min bögsambo. Göm dig.

Ut på verandan.

Gracie?

Hej. Vad gör du hemma? Är det okej?

Ja. Varför sitta i en tom bar när jag kan sitta här med dig.

-Du är röd i ansiktet. Är du sjuk? -Ja.

Jag smittar nog. Håll dig undan. God natt.

Du är konstig. Du har väl inte ätit av Karens mat? Jag kastade det i sjön.

Det har kommit tillbaka och nu kommer hämnden.

Låt det vara.

Det är säkert bara vinden-

-som blåser kottar mot dörren tre gånger i rad.

Vad snackar du om? Det är säkert Jack.

-Ta honom sen. -Nej, tack.

-Jack... -Hej. - Det är kallt ute.

-Avbröt jag nåt? -Ja, och jag ska nog gå.

-Förlåt, Campbell. -Rör jag mig? Jag känner inte mina ben.

Grace. Vem var istappen?

Förlåt. Vi sprang på varandra i går och så hände det bara.

-Varför har du inte sagt nåt? -Jag ville inte göra dig ledsen.

-Varför skulle det göra mig ledsen? -Det är årsdagen och du är skör.

Är jag så ensam och ynklig att jag inte kan ta att min kompis träffar en kille?

Jag ville skydda dig.

Du behöver inte skydda mig från ditt ligg. Jag mår bra.

-Det säger du alltid. -För att jag gör det.

Tror du jag bryr mig om vem du ligger med?

Ligg med 2, 6, 11 eller 27 killar om du så vill.

-Du är bra på siffror. -Tyck inte synd om mig.

Jag mår jättebra.

-Varför ropar du så? -För att jag inte mår bra.

Jag saknar Michael, även om jag inte vill.

Jag vet. Det var därför jag tog med dig hit.

-Det värsta är... -Vad då?

...att om en neurotisk galning som du kan ha ett kärleksliv...

-Min sympati minskar. -Nej, jag menar...

Om du kan, men inte jag, vad säger det om mig?

Det säger inget om dig. Jag hann bara först.

Ja, och det gläder mig. Men jag...

...fattar inte att en galning som du hann före.

-Det har du redan sagt. -Det är okej.

-Jag kanske måste bli mer av en galning. -Du har potential.

-Och sen? -Sen kysstes vi länge.

Han hade borstat tänderna, men inte precis före, så jag slapp tandkrämen.

Kom till saken.

Jag går och lägger mig. Jag berättar resten i morgon.

-Var det så bra? -Nej, men jag ransonerar.

-Är du okej? -Jag mår bra.

Översättning: Henrik Johansson www.btistudios.com