Original subtitles

Jag gick tillbaka till bokhandeln och bjöd ut honom.

Snyggt! Du fick till en dejt utan ett modem och ett snuskigt användarnamn.

Jag använder ju min hårddisk!

Det var romantiskt. Våra händer möttes när vi sträckte oss efter samma bok.

Vilken skitig lägenhet, tjockis!

Ja, visst är det fantastiskt?

Det känns som att Fred Sanford är här!

Håll tyst, dumskalle!

-Har Grace exploderat? -Nej, det är den årliga utställningen.

Designerna ska visa upp sina verk för en massa kritiker-

-som sen bestämmer vem som är bra och dålig. Det är helt sanslöst svårt.

Grace deltar varje år men har aldrig vunnit.

Hon är designvärldens Susan Lucci.

Vi måste ta hänsyn till henne.

Vet ni... Jag kan inte... Det går inte...

Jag sover, väck mig...aldrig!

Det blir ännu ett tufft år för la Lucci.

Ja, du är hemma! Lukta på det här!

Visst luktar det illa? Du undrar väl vad det är som har dött.

Ingen fara, det är bara min kreativitet som ruttnar.

Så du har druckit kaffe.

Och tagit lite piller! Nu hatar jag mig själv...i superfart!

Så kaffebönor med choklad på är nog en dålig idé.

Nej, ge mig den!

Jag kanske kan bli så speedad att tiden går baklänges.

-Till när jag kunde det här! -Titta! Det här är jättebra.

Förfärligt!

Jag har kommit på vad problemet är: Jag är skitdålig.

Du vet hur man gör!

Ja, när jag hjälper andra att komma på vad de vill ha.

Men när det bara är jag... Inget!

Jag är som en sån där skum fisk som alltid simmar bakom hajar!

-Det funkade nästan. -Ja, nån slags parasit-liknelse.

Jag har inga visioner.

Jo då, men du kan inte se klart!

-Hej! April, jag kommer från städfirman. -Will. Den där röran är Grace.

Det här kommer att göra dig gladare.

En kort brunett?

Jag provade det i college, det var inte min grej.

Jag hoppas att ni har rengöringsmedel för jag tog inte med nåt!

-Det var ett litet skämt. -Det var ett litet skratt.

Under diskhon.

Jag har anlitat en städerska.

Jag vet att du behöver ordning och reda för att kunna arbeta.

Nej, det är ju du, petigpetter!

-Jag kan inte jobba med folk i huset. -Du jobbar ju inte nu heller!

Du har jobbat i tre dagar och bara målat av din hand...

...och gjort om den till en kalkon.

Det är en ko!

-Jag suger! -Älskling... Det är ju en ko!

Jag måste gå. Hon gör sin grej, du gör din grej.

Om du kör fast, tänk på vad din mor skulle vilja ha och ta det motsatta.

Det här låg på golvet. Det ska väl inte slängas?

-Det är bara skräp. -Är det? Det är snyggt! Vad är det?

Ett meditationsrum. Det var en tidig, tragisk idé.

Nej, den automatiska bidén var en tragisk idé.

Det här är bara dåligt. Dåligt, dåligt...

Hörru, ställ dig upp nu. Jag ska visa nåt jag lärde mig hos kustbevakningen.

Kom igen, upp! Ställ dig upp!

Först sluter du ögonen...

Sen tar du dig till en lugn plats.

Ta ett djupt andetag...

Lugn och rofylld... Allt är stilla.

Släpp ut det.

När vi möttes i bokhandeln anade jag inte att du var advokat.

Nej, jag ser ju så ung ut.

Jag klarade provet första gången, och... Det här var lite kul:

John-John tog provet samma dag som jag, för tredje gången!

Han satte sig bredvid mig och klarade helt plötsligt provet.

Det är allt jag tänker säga. Du är ju smart, du förstår.

-Vad för lag utövar du? -Jag övar inte, jag gör det bara.

Nu räcker det. Du går för långt!

-Hur går det med studierna? -Bra. Jag jobbar på min avhandling.

Då och då träffar jag en söt intellektuell kille i en bokhandel.

Gör du? Jaha! Jag! Ja, jag är ju en nörd.

Nördar gillar att häfta fast saker.

-Ursäkta? -Will, är du här?

Det var på tiden! Och du ska vara min assistent?

-Faktiskt inte. -Nej, du sköter ju inte ditt jobb!

Alex, min assistent Will. - Jag är advokat och det här är Alex.

-Från bokhandeln. -Hej, Alex.

Ursäkta att jag är sen, advokat McFarland.

Skylten med ditt namn måste ha ramlat av. Jag har letat efter den.

Ta hand om det, på momangen! - Han måste ju ha nåt att göra.

Kan du ursäkta oss en stund, vi måste gå igenom lite...

-Internationell rätt? -Vi ska äta kinamat.

Jag väntar där ute. - Trevligt att träffas, Will.

Förlåt! Du får inte bli arg på mig! Jag var ju tvungen att hitta på nåt.

Han ville hämta mig på kontoret och bjuda mig på lunch!

Vad fint att han gillar ditt riktiga jag.

Ja visst, men säg inget! Jag ska säga det när det känns rätt.

Kanske vid lunchen när han inser att McFarland inte kan betala notan-

-för att han är en McLögnare!

-Jag hatar mig själv. -Ja, självklart.

Hur skulle du kunna vara lycklig i bat mitzvah- volanger?

Spring hem och byt om, så mår vi båda lite bättre.

Jag ska gråta lite i tygrummet.

Funderar du fortfarande på anti-depressiva? Jag skulle nog satsa...

Är jag på rätt ställe? Grace Adler Designs?

Rätt ställe, fel kläder. Vad är det som händer här?

-Jag är April, Graces städerska. -Städning...

Älskling, vi kan inte prata. Sätt i gång!

Börja med det stora bordet. Det finns en telefon där nånstans.

Den ringer hela tiden. Jag blir tokig.

-Vad gör du här? -Jag har ingen nyckel.

-Ursäkta. Här är den. -Ger du henne en nyckel?

Du får köpa tillbaka dina smycken från hemlösa!

-Karen, du kan ta lunch. -Kl. 10 på förmiddagen?

-I Boston. -Du är så... Okej.

Bra! Du fortsatte med den du slängde i går.

Ja, jag ville se om jag kunde försämra den. Det gick!

Ett meditationsrum som kan få Dalai Lama att slå till Richard Gere.

-Suck. -Vad är det?

Du är så tråkig. Jag hatar när folk klankar ner på sig själva.

-Du skulle också göra det om... -Om jag hade din talang?

Mamma sa alltid nåt som fick mig att må bättre.

Hur var det nu...?

-Var din mamma Sam Kinison? -Vad står det på dörren?

Det står inte "Grace Adler klagar", så sätt i gång nu!

-Men jag kan inte... -Gör det! Gör det!

Okej då...

Mary Poppins hade samma budskap, men hon sjöng nåt fint i stället.

Du är som en sked med stryk!

Jag skulle kunna tillföra doft. Lite aromaterapi som...

Töntigt. Folk kommer att tycka att... jag är ett geni!

Kan vi byta ut henne mot ett larm?

God morgon, mina damer... - Karen.

Att du tar med April hit ibland är okej. Jag kan vika mina egna strumpor.

Men fem dagar i veckan? Möglet på mitt duschdraperi har kommit till liv!

Jag kan inte förklara det, men när hon är här-

-får jag fantastiska idéer. Jag klarar det inte utan henne.

Kan du inte designa utan att städerskan är här?

Okej. Jag har hört om det här. Det kallas Hazel-syndromet.

De förklarar det på vårdhemmet, Blanche. Vi måste klippa dina naglar!

-Du är jätteduktig! Vad gör du? -Kan du inte stötta mig?

Visst, jag stöttar dig. Grace, du är lite...

Du förlitar dig på städerskan för att sköta ditt jobb.

Bad mr Brady Alice om hjälp med arkitekturen?

Jag har genomskådat dig.

Jag har sett "Allt om Eva".

-Vem då? -Stackars Eva.

Du kan låtsas vara en enkel städerska med ett hjärta av guld.

Men jag håller koll på Grace! Du vinner ingen Tony i den här uppsättningen.

Jag vet inte vad du pratar om. Jag vill bara hjälpa Grace.

Du är bra.

Upp med dig! Han kan komma när som helst.

-Vem? -Var inte fånig! Alex!

-Han är den rätte. Jag är säker! -Det var ju Robert.

Ja, jag borde ringa honom. Upp med dig!

Du skulle ju berätta att du inte var advokat.

Jag ljög ju! Jag flöt bara med.

-Varför ska jag gå med på det? -Se på mig.

Du kan berätta många roliga historier om det.

-Det funkar ju för en elaking som du. -Slå dig ner, chefen.

-Hur ser jag ut? -Bra.

Jag visste inte att du kunde klä på dig så fort.

-Är det ert cykellås, advokaten? -Kan jag få ha mitt kontor i fred?

Jag tänkte bara att med låset här och cykeln där ute så borde du kanske...

Alex! Få honom att vänta.

Så mycket att ta i, så lite tid.

Alex, kom in. Jack låser fast...ett avtal. Han kommer snart.

-Hur är Jack som chef? -Högmodig. Som en bidrottning.

Alex, vilken överraskning.

-Jag är lite andfådd. -Kunde juryn inte enas?

Ja, byxorna... Jag springer fram och tillbaka här.

-Hur är det? -Fint.

-Jag kollar schemat, så kan vi ta lunch. -Jag ville prata med dig.

Du är en jättebra kille, men...

Jaha, det här talet.

Vi är i helt olika stadier i livet. Jag hoppar från jobb till jobb.

Du är så professionell! Stabil, målinriktad, ansvarsfull...

-Jag är ingen advokat! Jag ljuger bara! -Det funkar inte, Jack.

Okej, visst. Gå då. Det är mycket just nu och jag krossar bara ditt hjärta.

Det här är lite jobbigt, men... Kan du fixa en dejt med din assistent?

Min... Will?!

Han verkar lite vilse, som jag. Jag gillar sånt.

Han gillar tjejer.

-Var är April? -Stackars Eva.

Sluta! Hon vet att det är i kväll. Var är hon?

Jag är inte förvånad. Man kan ta ut pigan från huset men...

Om du försöker hjälpa mig, låt bli.

Det vore bättre med lite whiskey.

Jag ville bara säga att efter allt "April, April, bla, bla, bla"-

-vem är det som finns här för dig? Jag! Vem kommer alltid att finnas här?

Va? Ja, jag.

-Tack, Karen. Jag uppskattar... -Jag måste gå till min ansiktsbehandling.

Det är helt fel! Och du passar inte där.

Pratar du med kuddarna? Du är möblernas dr Doolittle.

-Vad gör du? -Vi hade fem alternativ.

April skulle komma, men nu måste jag göra det själv. Det är skit!

-Det är fantastiskt. -Vad vet du?

Kanske lite mer än städerskan! Jag är ju gay.

Jag provar nåt annat. Hjälp mig att flytta byrån.

Grace, vad gör du? Låt den stå!

-Den passar bättre här! -Låt den stå kvar!

-Sluta! -Jag är en levande måltavla!

Skärmar? Det liknar en dålig Kina-restaurang!

Jag blir arg i meditationsrummet. Är det meningen?

Om du vill hjälpa mig, ring April!

Glöm det. Hon kommer inte. Jag mutade henne.

Va?!

Du behöver inte henne! Du gjorde allt själv.

Mutade du henne så hon skulle hålla sig borta?

Vad kostar det att skämma ut mig?

Hundra dollar... och en kupong för en mopp.

Du är löjlig. Hon gjorde inget annat än att säga "ah!".

-Håna inte hennes "ah"! -Jag har ingen koppling till "ah".

Du avskyr det! Du fruktar det!

Jag måste stoppa det här. Det är pinsamt. Du är jätteduktig.

Det har jag sagt hela veckan, men du lyssnar inte.

Du har fel! Det är inte bra.

-Han har rätt. -Vem fan är du?

Domaren från East Coast Living.

Välkommen till mitt meditationsrum.

Grattis! Du spöade alla. Säg det! "Jag spöade alla."

Jag spöade alla.

-Tänker du tacka mig nu? -Nej, jag är fortfarande arg.

Nej, du vill vara arg på mig, men det går inte, för jag har rätt-

-och det här meditationsrummet är för bra.

Ro, samhörighet...

Tack.

-Nu åker vi hem. -Varför det?

-Jag har en sten i baken. -Det är i alla fall inte din tumme.

Nu har jag tappat känseln.