Original subtitles

Det är mitt i natten, mellan ett och halv två

inkommer ett samtal till SOS.

SOS 112, vad har inträffat?

Ett överfall.

Jag kopplar in polisen, vad är det som har hänt?

Våldtäkt.

Hon ligger livlös här tjejen.

Var nånstans?

-De har slagit ihjäl henne. -Var nånstans är ni?

-På Bergsgårdsgärdet. -Bergsgårdsgärdet.

Offret ligger och blöder kraftigt

och har svårt att andas.

Samtalet är tufft att lyssna på.

Nancy?

Nancy?

Klockan 01:24, den 30 december 2009

ringer en förtvivlad man in till larmcentralen.

Han och hans dotter har precis funnit dotterns väninna

svårt misshandlad i ett skogsbryn nära hennes hem.

-Är gärningsmännen kvar? -Nej.

Vem skriker? Är det kvinnan?

Det är min dotter. Vi har letat efter henne. Hon har ringt.

-Okej. -Älskling!

Hon ligger här livlös tjejen.

Kan du lägga henne i framstupa sidoläge?

-Jag har gjort det. -Bra.

Nancy? Hon andas.

Hon är slagen så in i helvete. Det är blodspår in från vägen.

Larmcentralen beordrar ambulans och polis till platsen.

I en av polisbilarna sitter Martin Knuuttila och hans kollega.

Initialt när larmet går så

vet jag att det är vår patrull, jag och min kvinnliga kollega

och yttre befälsbilen. De är också två poliser.

Vi är två polisbilar som rullar omgående.

Omfattningen av flickans skador har vi ingen aning om.

Platsen vi ska till ligger på Bergsgårdsgärdet.

Ett bostadsområde som ligger relativt nära Hjällbo centrum.

Nu börjar vi närma oss platsen som vi kommer till den där natten.

Här minns jag att vi svänger vänster.

Ett par bilar är på väg ut samtidigt som vi anländer.

Det första jag ser är en folksamling, fyra till sex personer.

De står inte still, utan det är rörelse på de här människorna.

Vi parkerar här nånstans.

Man märker snabbt av att...

det är en stressad miljö vi kommer till.

Jag ser också ganska tidigt att det finns blod på den isiga cykelbanan.

Jag ser också nån typ av glassplitter från en flaska.

Jag ser att det går ett ganska kraftigt blodspår här

längsmed hela vägen upp mot klippskrevan.

Det ser ut precis som att nån har blivit dragen.

Det förstår jag när jag närmar mig

att det är det här offret som tyvärr ligger här uppe

i skrevan vid trädet.

Min kollega arbetar med undersökande åtgärder.

Jag håller flickans huvud, och håller fria luftvägar.

Det är ganska svårt.

Mängden blod gör att det är svårt

att ens göra den enkla uppgiften.

Vid undersökningen känner min kollega en svag puls.

Hon visar nåt slags livstecken.

Vilket gör att det finns hopp, även om det ser väldigt illa ut.

Hon ligger med en jacka lagd över sig.

Jag ser även att hennes klänning är uppdragen en bit över låren.

Turligt nog så kommer ambulansen till plats ganska fort

och avlöser oss i vårt arbete.

Det känns alltid oerhört lättande när ambulansen kommer och...

kan ge professionell hjälp.

När ambulanspersonalen arbetar med flickan så

får jag successivt uppfattningen att det finns anhöriga på platsen.

Under tiden som polisen var på väg

kontaktade pappan, anmälaren här, offrets familj.

Alla vill hjälpa till

och är frustrerade och undrar vad som har hänt.

Det var ett tufft läge.

De som är på plats är flickans kompis och hennes pappa.

På plats finns även flickans egen mamma och pappa och bror.

Det är förstås oerhört tragiskt.

Ambulanspersonalen kör snabbt in flickan till Sahlgrenska sjukhuset.

Polisen spärrar av platsen

och försöker lugna ner den kaosartade stämningen.

Kriminaltekniker och hundförare kallas till brottsplatsen.

Man spärrar av ett ganska stort område för det visar sig

att det finns blodspår i snön och det finns skrapspår.

Själva platsen där anfallet börjar och fyndplatsen där offret ligger

är inte samma plats, utan det skiljer en tio till femton meter.

Ganska kvickt kommer kriminalteknikerna också fram till

att våldet består av grovt våld mot överkropp och huvud

och eventuell strypning och eventuell våldtäkt.

Samtidigt är det kaos, skulle jag vilja säga

i och med att det är ett ganska så svårt brott.

Man har nästan inga ingångsvärden, utan får jobba brett.

Man går och kollar i trappuppgångar, och ett par hus ifrån brottsplatsen

så gör en patrull några fynd av nåt man misstänker är blodspår.

Man spärrar av i avvaktan på att teknikerna ska se vad det är.

En av poliserna går fram och undersöker bloddropparna närmare

och det visar sig att det troligtvis är glögg som har droppat.

Sen får en patrull syn på tre killar som kommer gående.

Man ropar på dem

men killarna är inte intresserade av att prata med polisen.

De vänder polisen ryggen och börjar springa.

Det blir lite adrenalin.

Man undrar varför de springer iväg.

Killen som avviker ensam råkar snubbla och ramla.

Han får polisen tag i.

De pratar med honom, och det visar sig att han också har

misstänkt blodspår på kläderna.

Då tänker man: "Har vi gärningsmannen?"

Men det visar sig att de spår som han har på sig

är av annan karaktär som inte har med detta att göra.

Ett par timmar efter SOS-samtalet får polisen reda på

att kvinnans liv inte går att rädda.

Hon avlider på sjukhuset till följd av sina skador.

Kvinnan heter Nancy och är 18 år.

Polisen startar en utredning om mord och misstänkt våldtäkt.

Hon är en ung kvinna som går i skolan och umgås med kamrater.

Hon är en helt vanlig tjej.

Vi fick en uppfattning om att hon kanske haft en pojkvän

men inte vid tidpunkten.

Det är alltid intressant att kartlägga relationer runt ett offer.

Men vi hittar inget som sticker ut

när vi tittar runt familjen eller henne.

Polisen går vidare i mordutredningen

genom att förhöra personerna som befunnit sig på brottsplatsen.

De pratar med pappan som ringde till SOS

och även med hans dotter, i den mån det går för hon var chockskadad.

Man får iallafall fram uppgifter som visar att

offret har varit på en födelsedagsfest i detta område

höghusområdet på Bergsgårdsgärdet.

Hon var på väg hem från festen till sin bostad.

Fyndplatsen ligger mittemellan festen och hennes bostad.

Vi skickar två patruller till lägenheten.

En av patrullmedlemmarna börjar fota av alla människor som är där.

Man bryter en födelsedagsfest som är...

på nedåtgång, kan man säga. Det är sent på natten.

Man har druckit en del alkohol så det är ett tufft läge att få

alla att berätta och komma ihåg saker.

Det är normala ungdomar

som har krökat på lite, som man gör i den åldern.

Det visar sig att de flesta har varit på festen mest hela kvällen.

Förhören med festdeltagarna ger ingen ny information.

Man fortsätter att leta spår på och omkring brottsplatsen.

Vi har blodspår på platsen.

Vid tidpunkten var det ungefär minus sex grader.

Det var snö och skare.

Det gjorde att det fanns som penslat en lång röd sträcka.

Som att ett blodigt hår har penslat sträckan upp till platsen.

På marken låg en krossad Pommac-flaska.

Vi kunde konstatera att Pommac- flaskan hade nåt med det att göra.

Hon måste rimligen ha blivit utslagen

och sen släpad eller buren upp till platsen där hon sen hittas.

Initialt har man en arbetshypotes

att hon är nedslagen med flaskan.

Om flaskan gått sönder vid första eller andra försöket är oklart.

Dessutom kan en del skador uppkomma genom

slag eller sparkar mot överkroppen.

Främst mot huvudet, halsen och bålen.

Det är oklart i vilken ordning och när flaskan går sönder.

Att det uppstår blodvite på platsen sker nog när flaskan går sönder.

Våld med den trasiga flaskan kan orsaka ännu mer skada.

Det är det vi har att arbeta efter.

Polisen genomför även dörrknackning i området

i hopp om att det är nån som sett eller hört nåt

som kan leda utredningen framåt.

Vi får in ett tips, som är ett sånt som lätt försvinner i mängden.

En kvinna har sett en Pommac-flaska, eller en liknande flaska

vid en återvinningsstation inte långt ifrån brottsplatsen.

Den här kvinnan hade dagarna efter noterat att flaskan var borta.

Kan det vara den som har använts i överfallet?

Då har vi nya arbetshypoteser.

Har mördaren hittat den här flaskan och använt den i ren desperation

eller har det varit överlagt?

Det här borgar för att det kan vara ett impulsöverfall.

I vidare förhör med Nancys väninna berättar hon för polisen

att hon pratat i telefon med Nancy strax innan hon hittades.

Kan det hjälpa polisen att få en större förståelse

för vad som skett under natten?

Det är inget speciellt som utspelar sig under samtalet.

Men plötsligt säger offret: "Vad gör du?"

Ungefär fyra gånger.

Sen bryts samtalet.

Det blir tyst.

Då springer väninnan ut från där hon bor och inser att nåt är fel.

Hon får hjälp av sin pappa att leta i området.

Ganska snart efter att samtalet har brutits så hittar de henne.

Samtalet började vid 01:03 och slutade 01:09.

Mobiltelefonen finns inte på brottsplatsen.

Det blir fokus nummer ett. Var har den tagit vägen?

Har en förmodad mördare tagit den med sig?

Vi valde att ta reda på var den kopplar upp nånstans

om man kontaktar den.

Vi ser att den kopplar upp längre ner i bostadsområdet.

Inte under samma mast som täcker brottsplatsen

men den kopplar upp och är på.

Här blir det lite puls i utredningen.

Vi kan dock bara konstatera att den är igång ett tag.

Sen dör den.

Vi ser också att ett annat SIM-kort har satts i den.

Via telefonlistor som visar hur man har ringt

kan man ringa in mobiltelefonen till en person.

Polisen hämtar in den här personen.

Man hittar även mobiltelefonen hemma vid en husrannsakan.

Den är isärtagen i två delar med folie runt i garderoben

i den unga killens rum.

Det här är ju högintressant.

Personen som har telefonen visar sig vara ung, i övre tonåren.

Vi frågar ut personen förutsättningslöst.

"Berätta, var har du fått tag på telefonen?"

Han berättar att han var ensam och har åkt bil och hittat en telefon.

Det framkommer inte så mycket mer än att man får en känsla av att...

killen inte berättar sanningen.

Den här personen är mycket svår att höra.

Han har inte så stort intresse av att prata med polisen.

Det gör att pulsen går upp i hela församlingen som jobbar med ärendet.

"Har vi gärningsmannen?"

När han pressas i förhör

så framkommer det att han har kört en röd bil.

Han är underårig och saknar körkort

därför är det svårt att få honom att berätta

men till slut kryper det fram vilken bil det är.

När vi får de uppgifterna så börjar vi leta efter bilen.

Vi finner den och tar den i beslag.

Kriminalteknikerna får i uppdrag att söka spår i bilen

för att se om vi kan hitta nåt.

Ganska tidigt upptäcker man blodspår i baksätet på bilen.

Äntligen ett genombrott.

Vi har en kille som har mordoffrets telefon.

Vi har en bil som personen i fråga har uppgett att han har färdats i

och vi hittar blod i bilen.

Vad kan gå fel?

Vi fortsätter att pressa killen i förhör

och får till slut fram att han inte var själv.

Det finns fler personer inblandade.

I och med blodet i bilen

samt att den unge mannen nämner ytterligare en person

anhålls han misstänkt för skyddande av brottsling.

Kan det vara hans vän som mördat Nancy?

Det hålls ett nytt förhör med hans försvarare förmiddagen därpå

och då utvecklas hans historia och han berättar om sin kompis.

Han berättar att han har varit ute och åkt.

Han åkte in i vändzonen och där hämtade han upp sin kompis.

Kompisen har precis hittat en mobiltelefon.

Vi vet att samtalet som offret slutade var 01:09.

Första larmsamtalet var 01:24

och polisen var på plats strax efter halv två.

Det är ganska nära på själva gärningen

därför blir det här högintressant.

Vi beslutar oss för att hämta in kompisen och vi förhör honom.

Det här är ett otroligt intensivt läge i utredningen.

Det här skulle kunna vara våra gärningspersoner.

Det är helt avgörande för utredningsläget

om det här är offrets blod eller inte.

Tiden håller på att gå ut.

Ska vi släppa ut dem eller häkta dem? Då måste jag ha nånting.

Under tiden blodfyndet i bilen analyseras på NFC

hålls förhör med den andre unge mannen som också anhållits.

Han berättar att han har varit hos en väninna under kvällen.

Sen vill han ta sig hem och ringer sin kompis

och undrar om han är ute och åker.

De bestämmer träff i vändzonen.

Han sätter sig på ett räcke som är precis vid vändzonen.

Han pratar i telefon med väninnan.

När han sitter där hör han en telefon som ringer.

Han klickar sitt samtal med väninnan och går och börjar titta

till slut ser han att det lyser upp och där ligger en telefon.

Den tar han helt enkelt.

Sen kommer hans kompis in i den röda bilen i vändzonen.

Han sätter sig i bilen och de åker iväg.

Den unge mannen ger ett ärligt intryck i förhöret.

Hans historia verkar trovärdig.

Men fortfarande kvarstår frågan om blodet i baksätet på bilen

som de åkt i under natten.

Det visar sig vara animaliskt blod

och vi får uppgifter från personen i fråga

att hans pappa har slaktat får

eller lamm, och kör kropparna i bilen.

Därifrån kommer blodfläckarna.

Vi får också se telefonlistorna för killen som hittade telefonen

och de bekräftar hans berättelse, vilket innebär att han har alibi.

Plötsligt står vi i ett läge

där ingen av de här två personerna kan vara våra gärningspersoner.

Luften går ur hela utredningsgruppen.

Man åker berg-och-dalbana i ett sånt här ärende.

Det tar mycket kraft.

Det gäller att hålla huvudet kallt.

Detta blir en trigger.

Man har mobiltelefonen. Man har en kille som ljuger.

Man har blodspår i bilen.

Allt är klappat och klart.

Sen blir det ett negativt besked på allt.

Då gäller det att hitta energi och börja om och fortsätta arbetet.

Vi står med en utredning där vi har en viktig sak på plats.

Att vi kan minska brottstiden.

Nu vet vi när killen som hittade telefonen

kommer till platsen.

Då är klockan 01:19.

Vi vet att offret avslutat sitt samtal 01:09.

Vi har alltså en brottstid som är mindre än 10 minuter.

Men vem är gärningspersonen?

Polisen saknar helt spår i utredningen.

Man är övertygad om att Nancy attackerades av en okänd man.

Det gör naturligtvis hela utredningen oerhört svår.

Därför är era iakttagelser viktigare än nånsin.

Nån av er kan sitta på den avgörande informationen

kanske utan att veta om det.

Ja, Leif, det är väl så som polisen tror

att det är en helt okänd man.

Ja, det verkar ju så.

Det är inte bra, då blir det väldigt knepigt.

Polisen är tillbaka på ruta ett

utan några spår efter en potentiell gärningsman.

Vem eller vilka kan vara så grymma

att de utsätter en ung tjej för så mycket övervåld att hon dör.

Vi får ta nya tag.

Samtidigt som nån börjar fundera här

att det är ett ganska speciellt våldtäktsförsök, som är så brutalt.

Våldet mot huvudet och liknande.

Har det inträffat nåt liknande brott i Göteborg i närtid?

De hittar ett ärende som inträffade tio dagar innan vårt mord.

Det ärendet handlar om en kvinna

som går hem från krogen i centrala Göteborg.

Klockan är mellan halv fem och fem på morgonen.

Hon tittar i sin telefon när hon beskriver att allt blir helt svart.

Hon vaknar efter ett tag.

Hon ligger på marken och en person är där och frågar om hon är okej.

Hon hinner inte säga nåt förrän

personen börjar slita i hennes kläder

och försöker öppna sina byxor.

Plötsligt avbryts det och personen går därifrån.

Hennes enda tanke är att hon måste ta sig hem.

Hon letar efter sin mobiltelefon och ser att den är borta.

En polispatrull råkar komma, som jobbar i city.

På håll ser de en person som kommer gåendes.

Patrullen tror först att hon har en halloweenmask.

När hon kommer närmare upptäcker de att hon har blod i hela ansiktet.

Hon ser förfärlig ut.

De inser att nåt allvarligt har hänt.

De stannar och plockar in kvinnan i bilen

och börjar prata och förstår att hon har blivit överfallen

och eventuellt våldtagen.

Det här påminner om vårt ärende, vårt mord.

Så det blir intressant att undersöka vidare.

Vad hände med den här mobiltelefonen?

På samma sätt som tidigare börjar man titta i telefonlistor.

Vart kan den ha tagit vägen?

Man ser att ungefär två timmar efter händelsen inne i stan

så kopplar telefonen upp under masten för brottsplatsen för mordet.

Den stulna mobilen används i Hjällbo.

Dessutom väldigt nära mordplatsen.

Polisen hoppas nu kunna ringa in den person som har telefonen

och man ökar insatserna i bostadsområdet.

Vi åker ut med ett antal poliser och en polisbuss.

Vi rör oss, sätter upp lappar. Vi är där för att inhämta information.

Vi börjar titta på vilka människor som bor i området

i anslutning till där hon har varit.

Vi försöker att kartlägga festdeltagarna.

Vi börjar få in bilder från festen

foton som har tagits av festdeltagarna.

Arbetet går framåt, men det går ganska långsamt.

Men så upptäcker vi en person på dessa bilder

som vi inte har några personuppgifter på.

Vi har inte fått några namnuppgifter.

Man jobbar vidare för att se att vi inte har gjort nåt fel

om vi bara har missat att ta anteckningar. Vi kokar ner det.

Vilket gör att vi förstår att det är en person

som vi måste kolla lite extra.

Via förhör med andra festdeltagare

visar det sig att mannen är 22 år och kallas för Mandela.

Att han inte lämnat sina uppgifter till polisen

när de hållit förhör strax efter mordet

väcker misstankar hos utredarna.

Det här räcker inte för att nån ska vara misstänkt för ett mord.

Men det är en person vi måste höra

som ändå har varit på festen och vi har hört alla andra.

Han berättar väldigt detaljerat om festen.

Han har ett gott minne om detaljer

som egentligen är helt ovidkommande.

Bland annat hur tårtorna såg ut och så vidare.

Men när frågorna börjar krypa in närmare mot brottsplatsen

och om han har lämnat festen, då börjar minnet att svika.

Då blir det genast lite annorlunda ljud

då har han inte fullt så mycket minne om detaljer längre.

Så det blir rätt så trögt.

I samband med förhöret om mordet på Nancy

får polisen tillgång till Mandelas mobilnummer.

Via telefonlistor kan man se att hans nummer

kopplats upp med mobilen som tillhör den kvinna

som blev överfallen den 20 december.

Han blir nu högaktuell i det ärendet.

Det här blir ett otroligt spännande läge.

Men nu måste vi hålla isär det.

Det är en sak att han är kopplad till det som händer inne i stan.

Men det finns inget som knyter honom till mordet.

Konkret att ta på.

Vi håller isär utredningarna för att de inte ska bli ihopblandat.

Sen bestämmer vi oss för att agera i det tidigare ärendet.

Vi beslutar om en husrannsakan

och ska ta in honom till förhör i det ärendet.

I lägenheten träffar man på en mobiltelefon.

Denna mobiltelefon visar sig tillhöra kvinnan från 20 december

som blev överfallen i centrala city.

Här blir det ett ganska enkelt beslut för min del.

Jag anser att han är på sannolika skäl misstänkt

för grovt våldtäktsförsök mot henne.

Han blir anhållen.

Vi frågar honom om mobiltelefonen som vi hittade i lägenheten

vad den gör i hans ägo.

Han är inte så samarbetsvillig

men efter en stund lämnar han en historia om att han

ser kvinnan ha råkat illa ut och erbjuder sin hjälp.

Men kvinnan avböjer hjälpen. Hon vill inte ha nån hjälp av honom.

Han tänker att, skitsamma, då får hon klara sig och att han försökt.

Det är oklart var mobiltelefonen ligger på brottsplatsen

men han tar den med sig.

Den stjäl han helt enkelt från henne.

Det är så han har fått hennes mobiltelefon i sin ägo.

Han har bytt SIM-kort och satt i sitt eget.

Då polisen inte tror fullt ut på Mandelas berättelse

häktas han på sannolika skäl för grovt våldtäktsförsök

på kvinnan den 20 december.

Men kan husrannsakan även ge nåt

som kan koppla honom till mordet på Nancy tio dagar senare?

Vid husrannsakan

anträffar man ett par svarta skor i hallen.

När man sprejar nåt som heter Blue Star på skorna

då lyser nåt upp som skulle kunna indikera blod.

I jackan där vi hittar den rosa mobiltelefonen

så finns också synligt blod på ärmarna.

Så dem tar vi med.

Medan skor och jacka analyseras på NFC

försöker polisen få mer information om födelsedagsfesten

där både Nancy och den häktade Mandela befunnit sig innan mordet.

Det var en 18-årsfest.

Alkohol var inblandat. Ingen kunde säga vem som ens varit på festen

vem som lämnat, om nån hade lämnat och om nåt hänt.

Men det visar sig att det gått runt en digitalkamera på festen.

Med hjälp av digitalkameran kan vi lägga en tidslinje.

En annan utredare börjar fundera över hans klädsel.

Vi har ett kort på honom vid tretiden på natten.

Det är när polisen kommer dit och ska

identifiera personer som är i lägenheten.

Det finns ett kort på honom i svart jacka.

Under har han en hög vit krage.

Sen är det nåt som ser ut som blå jeans.

När vi jämför med hur han var klädd tidigare under kvällen

på bilder från digitalkameran så

ser vi att han inte hade på sig nån tröja med vit krage.

Han hade en annan typ av träningströja med mörkblå krage.

Det gör att vi börjar bli riktigt nyfikna på den här personen.

Vad är det här för nåt?

Vi börjar koncentrera oss på den här personen för att se

om det är ytterligare ett villospår eller om vi är nåt på spåren.

Mandela förhörs även om mordet på Nancy

men nekar till att han lämnat festen över huvud taget.

Utredningsgruppen hoppas att resultaten från NFC

ska ge dem nåt konkret.

Vi får besked om den här jackan.

Den har blod på sig som kommer från våldtäktsoffret.

Som var synligt på ärmarna. Inget från mordet.

Nu rullar våldtäktsutredningen på

men han är fortfarande inte misstänkt i mordet.

Vi måste ha nåt konkret att bygga en misstanke på.

Tittar man isolerat på den gärningen, så har vi inget.

Mer än att han bor precis i närheten och var på samma fest.

Det finns inget annat att ta på.

I samband med husrannsakan av Mandelas lägenhet

där han bor med föräldrar och syskon

pratar man med en släkting till honom

som kommer med intressanta uppgifter om mordkvällen.

Vi håller förhör med henne då hon berättar

att hon sitter i lägenheten tillsammans med hans systrar.

De streamar en film på datorn.

Helt plötsligt öppnas dörren och en person kommer in.

Den här personen smäller till henne i bakhuvudet.

Då vet hon att det är denna kille för han brukar hälsa på henne så.

Han går vidare in i lägenheten.

Han gör nåt, och kommer tillbaka in i lägenheten.

Då tittar hon på datorklockan.

Hon säger att klockan är 01:02.

Han går sen förbi och går ut.

När vi får de här uppgifterna så blir det plötsligt intressant.

Om det här stämmer

har vi fått ut honom från festlägenheten

i närheten av mordplatsen, där vi vet att mordet skedde 01:09.

Mandela har alltså lämnat sin lägenhet sju minuter före mordet.

Men fortfarande saknas det teknisk bevisning mot honom.

Då får vi besked om den svarta skon som fanns i hallen.

Där finns det spår som i nån mån

talar för att det är blod från offret.

Det är +1, vilket är ganska svagt. Men ändå nåt.

Då bestämmer vi oss för att det är dags i mordutredningen

att sätta honom som skälig misstänkt och delge honom misstanke.

Mandela får nu mer ingående frågor

om mordkvällen.

Men för varje förhör som hålls blir han vagare och vagare.

När han frågas ut om klädbytet så minns han det inte

på grund av att han varit så full att han haft minnesluckor.

Han ändrar sig ofta, undviker att svara

och ljuger om bagateller.

Vi har hållit ungefär tio förhör

när vi bestämmer att det är meningslöst att fortsätta.

Nu sammanfattar vi det vi har

också lägger vi fram att vi har skon med blod på.

Vi säger: "Vi håller inga fler förhör med dig

men vill du prata med oss, så kan ni påkalla ett förhör."

Sen avslutas det.

Det går två dar, sen ringer de och vill ha ett förhör.

Han berättar att han har varit på festen.

Han har druckit alkohol på festen, och är berusad.

Han kan inte förklara varför han går hem, men han går hem.

Han kan inte heller förklara vad han gör hemma, men han går ut därifrån.

Är Mandela gärningsmannen, eller har han bara otur

att han inom loppet av tio dagar

råkar befinna sig på två olika brottsplatser

där liknande våld använts?

Man gör en vallning med Mandela

för att se om hans berättelse kan stämma.

Jag kom ut hemifrån.

Jag gick här.

Det här är Bergsgårdsgärdet, och det är här han bor.

Han går bara ett par steg och hamnar nånstans ungefär här.

Vi pratar tio eller femton steg ut ur porten.

Här säger han sig höra glaskross i den riktningen, på sin vänstra sida.

Han ser inget.

Han är en nyfiken person

så han känner att han måste gå och kolla vad det var som lät.

Jag följde efter och gick mot...

ljudets väg.

Jag gick den här vägen.

Jag stod här och kollade här också. Jag såg inget.

Jag ville ändå kolla vad som hände här borta.

Jag fortsatte att gå.

Han ser fortfarande inget, enligt sin egen utsago.

Han fortsätter på gångvägen, och kommer hit nånstans.

Vi pratar om...

35, 40 kanske 50 meter från porten där han går ut.

Här upptäcker han blodspår.

Han blir nyfiken, och bestämmer sig för att följa spåren upp.

Nånstans här...

upptäcker han offret som ligger här.

Jag gick fram. Jag ville kolla vem det var.

Jag ställde mig över henne så här.

Jag drog upp sidan så här.

Jag såg ansiktet.

Jag blev chockad då jag såg att det var Nancy.

Jag släppte henne.

Ungefär samtidigt så märker han att det kommer en bil in på vändplanen.

Vi pratar om bara tio meter i den riktningen.

Han blir rädd och gömmer sig.

Han lämnar platsen och då kan han ha nuddat vid mordoffret.

På så vis har han fått blodspår på sina skor.

Han går samma väg tillbaka som han kom.

Han viker dock inte av åt höger mot sin egen portuppgång.

Istället svänger han hela vägen

förbi samtliga röda hus i det här komplexet till bortre änden

där födelsedagsfesten pågick, som han hade lämnat tillfälligt.

Vi frågar honom varför han inte larmade polisen.

Han ville inte bli inblandad för han är livrädd för

att han ska få klä skott för nåt han inte har gjort.

Det är mörkt, och det är vinter

men det finns gatlyktor och lite ljus finns det

så rörelser bör man se.

Det gör man även om det är ganska mörkt.

Man kanske inte ser detaljer, men man ser ändå människor i rörelse.

Det är inte speciellt långa avstånd

utan han bör ha sett nånting.

Med tanke på att vi har en brottsplats

där överfallet troligtvis har börjat

och där dessutom gärningsmannen har släpat offret en bra bit.

Att vår misstänkte inte har sett eller hört nåt

utöver glaskrosset är för oss omöjligt.

Utrymmet krymper för att det ska finnas en alternativ gärningsperson.

När han går fram och tittar på offret som ligger där

så är hans uppfattning att hon är påklädd.

Vi vet ju att hon inte hittades på det sättet några minuter senare.

Om han bara är ett vittne

så ska en gärningsperson före honom ha utövat våldet

släpat upp en medvetslös kropp cirka 20 meter upp mot skogskanten.

Lämnat för att han ska komma tillbaka och gå samma sträcka

för att sen ska samma, eller en annan, gärningsperson

komma dit och klä av henne kläderna.

Det tidsutrymmet finns inte.

Åklagaren menar att det nu finns tillräckliga bevis för att åtala.

Den 9 juli 2010 startar rättegången i Göteborgs tingsrätt.

När rättegången börjar så finns det ännu ett visst massmedialt intresse.

En tidning här, dan innan förhandlingen

slår upp ett stort reportage om det avgörande beviset.

Den unga kvinnan, släktingen

som har sett honom lämna lägenheten och hennes tidsuppgifter.

Jag tänkte att det inte var så bra.

Jag undrar om hon står pall nu vid rättegången.

Det gjorde hon inte, utan ändrade uppgiften.

Då släktingen backar i sitt vittnesmål

om när Mandela varit hemma och bytt kläder

blir det viktigt för åklagaren att understryka för tingsrätten

hur osannolik andra delar av Mandelas berättelse är.

En viktig detalj i det hela blir att

jag anser att tingsrätten behöver åka ut till platsen

och själv bilda sig en uppfattning om vad man kan se på platsen.

Den tilltalade la ju sig själv som ett vittne till det hela.

Då måste han ju ha sett hela händelseförloppet.

För det är så litet, och det hörs så väl.

För att kunna avgöra alla uppgifter vi hade

så behövde tingsrätten komma ut.

Vi hade en syn på platsen där vi visade hur det förhöll sig.

Om man står här och tittar åt det där hållet

-så ser du människor där. -Ja.

Om du tänker efter en gång till, såg du nån som stod där?

Nej, jag såg ingenting alls.

Den 1 september 2010, nio månader efter mordet

faller dom.

I tingsrätten döms han för båda de här utredningarna.

Det grova våldtäktsförsöket och mordet på...

som vi har i den utredningen, och även våldtäktsförsöket

mot offret i mordutredningen.

Han döms till 16 års fängelse.

Mandela, som egentligen heter Abdulaziz Hussein

överklagar till hovrätten.

Men även där finner man honom skyldig till båda brotten

och straffet på 16 års fängelse står kvar.

Jag kan ge lite svar. Jag kan ge vad som har hänt.

Som i det här fallet kunde vi rulla upp historien.

Men jag fick inget konkret svar på varför det inträffade

och varför det blev på det här sättet.

Det sätter sina spår att det är ett ungt brottsoffer som råkat illa ut.

Det är sånt som sätter sina spår.

Undertexter: Anna Ek plint.com