Original subtitles

Välkomna till 30 minuter. I vår serie partiledarintervjuer inför valet

har turen idag kommit till Kristdemokraternas Ebba Busch.

Alla partiledare får 30 sekunder på sig att ge sitt viktigaste budskap

till väljarna inför valet. – Ebba Busch, varsågod.

Sverige behöver resa sig som land.

Nu har vi knäckt inflationen, vi har en beräknad tillväxt på 3 % i år

och en vanlig barnfamilj får 5 000 kr mer kvar i månaden

tack vare vår politik.

Skattetrycket – lägsta på 50 år. Migrationen – lägsta på 40 år.

Det dödliga gängvåldet har halverats.

Och nu ser vi ett trendbrott även i vården

med vårdköer minskade med 25 %.

Låt oss göra mer. Det är dags för Sverige att resa sig.

Tack för det. Då går vi vidare.

Ebba Busch är partiledare för Kristdemokraterna.

Jag har ett stort hjärta.

På senare tid har hon också tagit plats på den internationella scenen.

En uppgörelse med den svenska Busch-regeringen kan du lita på.

Nya reaktorer kommer att byggas i Sverige.

Ett av Tidöregeringens viktigaste löften inför förra valet

var att det skulle byggas ny kärnkraft.

Men än så länge har inget bygge inletts.

Blir det ny kärnkraft även om ni förlorar valet?

Det tror jag.

Hur kommer det att gå med kärnkraften?

Kristdemokraterna vill att Sverige ska ge 1 % av BNI i bistånd.

Vår hållning är glasklar: det är bra med ett generöst bistånd.

Solidaritet med den utsatte. Generositet...

Men Tidöregeringen har tvärtom skurit ner biståndet.

Vad tycker Ebba Busch om det?

Vi ska komma till biståndet, men vi börjar med kärnkraften.

En av de viktigaste och största frågorna för den här regeringen

och inte minst för dig som energiminister.

–Det är väl en rimlig beskrivning? –Absolut.

Näringslivet har gång på gång krävt en blocköverskridande överenskommelse

om energipolitiken, för att man ska våga satsa på ny kärnkraft.

Det är ju väldigt stora och långsiktiga investeringar som krävs.

När vi hade Energiföretagen hos oss i höstas sa de samma sak

alltså att det behövs en överenskommelse över blockgränsen.

Under fjolåret höll du i energisamtal med målet att just få till

en sån här bred överenskommelse. Varför var det där viktigt för dig?

Vi lyckades komma mer överens, men inte formalisera det

i den här klassiska överenskommelsen som vi har sett genom åren.

För mig var det här viktigt, för det är viktigt för Sverige.

Jag vill kunna säkerställa att när vi gör en så tung investering

som en investering i kärnkraft de facto är...

Nånting som ska hålla inte bara över en generation

utan till och med över barnbarns barnbarns livstid...

Att vi har gjort det i så brett samförstånd som möjligt

och på ett ansvarsfullt sätt för skattebetalarna.

Varför var det breda samförståndet viktigt?

Jag vill vara säker på att det här inte rivs upp.

Jag kommer inte låta nån annan avgöra

om vi gör det som är rätt för Sverige och i vilket tempo.

Jag tycker att det är min skyldighet gentemot medborgarna

att nånting som ska hålla över så lång tid

ändå har så brett stöd som möjligt.

Och att, så att säga, mitt parti-ego inte går före

när jag tecknar firma för över hundra år framåt för Sverige.

Dessutom inte om det finns möjlighet att komma till samförstånd

vilket jag både bedömde då och bedömer nu att det finns.

Det blev ju ingen uppgörelse, ingen formaliserad uppgörelse

och jag uppfattade det som att du blev rejält besviken över det.

I en intervju i höstas sa du så här om det:

Olika partier har varit beredda att göra upp

vid olika perioder under året.

Men nu har ju Moderaterna och Sverigedemokraterna själva deklarerat

i samband med SVT:s partiledardebatt, att de röstar nej

till en energiuppgörelse, och det beklagar jag såklart.

Jag tycker att de har sagt sitt i och med hur de redogjorde för

sin inställning till överenskommelsen i partiledardebatten i Agenda.

Nu vet väljarna att Magdalena Andersson och jag

står för ett ledarskap i energifrågor som är det näringslivet efterfrågar.

Du och Magdalena Andersson var överens om

att det bästa för Sverige vore en överenskommelse

som inrymde både kärnkraft och havsbaserad vindkraft

och andra energisystem. Men M och SD sa nej.

Ja, det är ju en partiledardebatt som du och Camilla Kvartoft höll.

Du var där och såg det live.

Frågan ställdes till dem, och de fick själva svara på:

Borde vi ha en energiöverenskommelse?

De svarade nej, och det är det jag hänvisar till.

För mig är det en hederssak att om man har haft en förhandling

där man har haft hög tilltro och pratat med varandra i förtroende

då går inte jag ut och redogör för de detaljerna.

Men nu valde partiledarna för både M och SD att gå ut och redogöra för

att man inte tyckte att man behövde en energiöverenskommelse.

Därför – för mig är det en hederssak – hänvisar jag så tydligt till det.

–Vad tyckte du om det, då? –Det beklagar jag.

Av den anledningen att vi har en kanonbra energipolitik tillsammans:

Liberalerna, Sverigedemokraterna, Moderaterna och KD.

Vi gör nu det Magdalena Andersson inte mäktade med åtta år i regering.

Vi gör nu det som...

MP fick hålla svensk konkurrenskraft och framtidstro gisslan

för sina ideologiska låsningar i just kärnkraftsfrågan.

Vår uppgift är såklart inte att hjälpa Magdalena Andersson

att få ihop hennes regeringsunderlag.

Men min uppgift, som jag ser det, är att hjälpa Sverige

att ha så bra förutsättningar framåt som möjligt.

Jag tror att jag kan vinna val ändå

trots att jag har tagit Magdalena Andersson i hand i kärnkraftsfrågan.

Jag beklagar att vi inte fick formalisera det mer.

Du tyckte att den här uppgörelsen var viktig.

Du fick med dig Magdalena Andersson, eller Socialdemokraterna, på det här.

Men så säger dina Tidökollegor nej. Vad tänkte du då?

Jag hade tydligt förhandlingsmandat när jag gick in i de här samtalen.

–Hade du? Det har ju ifrågasatts. –Nej, det var solklart.

–Vad gick det ut på? –Det utgick från vår grundpolitik.

Men att bygga en helhet som hade varit attraktiv

och där vi konstaterade:

Att inte överhuvudtaget göra nånting på havsbaserad vindkraft

är inte särskilt trovärdigt om man vill ha en uppgörelse

som håller över lång tid, och det var jag beredd att göra.

Men du hade mandat, säger du. Det har ändå ifrågasatts.

Hade du mandat från båda de partier som sen sa nej?

Från alla. Det finns i skrift, och tröskat på längden och tvären.

Du hade det mandatet, men sen backade de ur?

Nej, sen behöver man vara beredd allihopa vid samma tillfälle

att också säga ja till det som slut- giltigt var möjligt att göra upp om.

Och jag ska säga så här: I våras...

För ett år sen snart hade inte S mandat att gå i lås.

Då var det de som blockade.

Då kanske det hade varit lite lättare för SD och M.

Sen ändrades de förutsättningarna.

Alla partier, förutom kanske MP, har varit beredda att gå i mål

vid olika perioder, inklusive Vänsterpartiet.

Det var nu det skulle gås i mål, och det blev inget.

Varför blev det så här? Varför blev det så att de sa nej?

Den frågan måste ställas till dem.

Man hade sina egna anledningar och skäl till detta.

Jag vill säga två saker.

Ett: Det är ett enormt framsteg

att vi lyckades bli så mycket mer överens i energifrågorna än tidigare.

Nu finns det en majoritet för att värna vattenkraften

kraftvärmen, som är superviktig, minst lika viktig som kärnkraften...

Det finns en majoritet för att bana väg för kärnkraft

och smarta lösningar runt vindkraft

storage, alltså olika typer av lagringsmöjligheter och liknande.

Det är en enorm vinst för Sverige.

Det har bidragit till att näringslivet lägger pengar på bordet.

Men om man vill säkerställa de stora pengarna från näringslivet

och investera i kärnkraft framåt, de som ska läggas om några år

då hade det varit himla bra om vi hade tagit i hand fullt ut i höstas.

Hur då? Då hade en sån här överenskommelse varit...?

Jag är helt övertygad om, utifrån de samtal jag haft med näringslivet

att man behöver ha ännu mer garantier än vad man har idag.

–För en långsiktighet? –Ja.

Det är därför en röst på något av de rödgröna partierna just nu

är ett så stort risktagande med svensk framtid.

Man vet inte: Kommer Magdalena Anderssons linje hålla

mot ett ultimatum från Helldén?

Så därför hade en formaliserad överenskommelse varit bra...

Jag frågade dig varför det blev så här. Du sa: "Du får fråga dem."

Men du har ju varit ute och talat om vad du upplevde ligger bakom detta.

–Valstrategi. –Ja, precis. Jag kommer till det.

Du har talat om att partistrateger tyckte

att energifrågan var bra att ha kvar som en konfliktfråga i valet.

Vems partistrateger tyckte det?

Det är min bild, och det är så långt jag är beredd att gå.

–Du säger A, men inte B. –Ja, hemskt ledsen!

Du talade om att du skulle klä av frågan och vara transparent.

Vad menar du med partistrateger?

Jag kommer inte dra upp ett litet persongalleri

och redogöra för vilka personer som står på min svarta lista.

Nej, jag talar om vilka partier som du uppfattar att det gällde för.

Det har jag ändå svarat på, för de har själva redogjort för

i partiledardebatten i Agenda, att de sa nej.

Så partistrateger inom t.ex. M tyckte att frågan var bättre att ha i valet?

Jag tycker att jag har svarat gott och väl på

varför det här inte gick i mål

och varit lika tydlig med att S ska hållas ansvariga för

att vi inte gick i mål före sommaren, då det var lättare för andra partier.

Det jag vänder mig emot, och jag förstår att det här är spännande

för här var vi oense kring...

"Ska vi ha en överenskommelse? Finns det ett värde i det?"

Jag frågar för att du själv har sagt att det här var så viktigt.

Absolut, och jag håller verkligen fast vid det.

Men jag vill ändå sätta i perspektiv

att den stora konflikten i svensk politik går inte mellan KD och M

som båda två är för den energipolitik som näringslivet efterfrågar.

Den stora skiljelinjen går mellan lag ordning och reda: KD, M, SD, L

som för den här energipolitiken...

Man köper grisen i säcken i energifrågan

om man röstar på de andra partierna.

Men jag har velat vara transparent med varför det här var så viktigt.

Grejen är inte att vi står en massa partiledare på en presskonferens

utan det är att kunna säkerställa långsiktiga investeringsvillkor.

Kärnkraft blir det oavsett, men till vilket pris?

Man kan pressa priset om man är fler.

När det gäller långsiktiga villkor ska jag dra upp en annan sak

som du sa i höstas i en intervju med Dagens Industri...

Vi ska se om vi får upp det.

"Jag kan bara beklaga kortsiktigheten hos en del av mina kollegor."

"Ska vi teckna firma för nånting som ska hålla i hundra år i Sverige"

"måste det vara viktigare än de kommande 280 dagarna."

Och då var det 280 dagar kvar till valet.

Menar du att de var mer intresserade av att ha kvar den här frågan

som en konfliktfråga i valrörelsen än att ta ansvar för Sverige?

Vi gjorde olika bedömningar av huruvida att ta ansvar för Sverige

också skulle vara hjälpt av en överenskommelse med S.

–Jag tror att många... –Det är inte det du säger.

Du säger att de bryr sig mer om valet

än om att vi kan teckna nånting för hundra år.

Ja, och jag håller fast vid det här uttalandet.

Jag beklagar det. Jag tyckte att det var kortsiktigt och småsint.

Men jag har respekt för att de säger:

Vi behöver inte ha en överenskommelse för att genomföra energipolitiken.

Och vi gör ju det. Vi fick in en ansökan om ny kärnkraft innan jul.

Men jag tror att villkoren påverkas av

huruvida man har ett handslag över blockgränsen.

Jag tror att prislappen påverkas av

huruvida man har ett handslag över blockgränsen.

Och jag tror att många svenskar längtade efter:

"Ni träter i så många politiska frågor."

"Kan ni på något sätt komma överens och komma framåt?"

Jag visade att det var möjligt och att S var seriösa. Sen kan man säga:

"Magdalena Andersson var seriös för hon ville bara använda dig, Ebba"

"för att lösa ut en svår konflikt i hennes eget regeringsunderlag."

Det struntar jag i, för det hade varit bra för Sverige.

–Ja, men du menar också då... –Att andra inte resonerade så?

Moderaterna och Sverigedemokraterna var mer intresserade av

att taktisera inför valet än att ta ansvar för Sveriges framtid

som du ser det. Så måste man tolka det du säger.

Det är en ganska hård anklagelse mot en statsminister, till exempel.

Och det är därför jag inte lägger orden så.

För min statsminister Ulf Kristersson har tagit långt mycket mer ansvar

i energifrågan, för Sverige, än...

Fast får jag bara fråga, Ebba Busch – för du talar om att partistrateger

ville ha kvar den här frågan, och säger att de var mer intresserade

av valet än av att teckna något som ska hålla i hundra år.

Det är väl en anklagelse mot dem om att taktisera inför valet

snarare än att ta ansvar för Sverige?

Och den anklagelsen landar väl i Ulf Kristerssons knä, så att säga?

Men jag... Återigen, Ulf Kristersson är inte problemet i energifrågan.

Han har varit en stor del av lösningen på energifrågan.

Jag undrar om han var problemet i att få till en sån här överenskommelse.

Vi gjorde olika bedömningar av ifall det behövdes en överenskommelse

för Sveriges bästa – det får jag ha respekt för.

Jag gör mitt case, men kommer inte sitta och kasta skit på nån annan.

Det har du redan gjort, väl?

Jag har kommit med en hård bedömning

och min bedömning av varför överenskommelsen behövdes.

Får jag bara gå till själva sakfrågan, då?

Eller, först – att de agerade på det här viset, så som du uppfattar det...

Vad tycker du om det?

Jag kan tycka och tänka allt möjligt om det. Jag...

Ja, det är väl därför du är här, delvis.

Ja, men jag konstaterar också att vi kom så långt vi kom i oktober

och sen dess har jag gått vidare med att försöka leverera

bästa tänkbara politik för Sverige.

Men hade jag fått bestämma, om jag suttit i ensamt majestät och bestämt

men nu ser inte svensk politik ut så.

Då hade vi haft en överenskommelse idag

och det hade varit bra för Sverige.

Jag tror fortfarande att det skulle vara bra, även efter valet.

Att ni inte fick till den breda, formaliserade överenskommelsen

har det gjort det svårare att få till ny kärnkraft?

Nej, men jag tror att vi kommer märka det i förhandlingarna framåt, när...

Projektansökan har kommit in nu, men när man ska förhandla villkoren.

Det är därför jag säger att jag fortfarande tror att det vore bra

om man kunde ha en formell uppgörelse i någon mån...

Du var inne på att det kan bli dyrare och svårare att få till bra villkor.

Ja, och då tror jag... Marknaden prisar ju in politisk stabilitet.

Så för skattebetalarnas bästa är det bra om vi kan vara med samfällt

på båda sidor om blockgränsen, och trycka ner priset.

Och för Sveriges bästa är det också viktigt att påpeka

att det svenska kärnkraftsprogrammet är större än bara Ringhals.

Det kan involvera fler sajter, fler kärnkraftsreaktorer

och det är viktigt att vi får in de ansökningarna

så att även det kan vara med och bidra till att pressa priset.

Vi måste gå vidare, men jag vill bara höra...

Du sa att du hade mandat när du gick in i förhandlingarna.

Du tycker att det hade varit väldigt viktigt att få till det här.

Du är energiminister.

Att det inte blev nånting, är det ett misslyckande för dig?

Ja, det kan man väl bjuda på...!

Jag tror att det hade varit jättebra om vi hade fått till...

Gör vi otroligt mycket bra saker för Sverige ändå? Ja.

Under vår tid har vi fått till

långt mer än 7 000 MW ytterligare installerad produktionskapacitet.

2 000 MW i mer effektuttag.

Det motsvarar nästan två kärnkraftreaktorer.

Fler företag och hushåll kan ansluta...

Men kärnkraften var den stora frågan!

–Det tycker jag kanske inte... –Inte?!

–Inför valet? Från er sida. –Den fick mest medieuppmärksamhet.

Men jag som själv har varit med och skrivit stora delar för hand

av Tidöavtalet på energiområdet – vattenkraften var minst lika viktig.

Kraftvärmen – minst lika viktig.

Att vi skulle få ett leverans- säkerhetsmål, ett planeringsmål

att vi ska väga in robusthet, komma bort från kampen mellan kraftslag

och se till systemet som helhet – allt det har vi levererat på.

Så upplevde inte jag det under valrörelsen, det får stå för dig.

–Och möjligen inte... –Konflikten var kärnkraften.

Vet du vad? Nu lämnar vi det ämnet och går vidare.

Och tar oss till biståndet – också en fråga som har varit viktig för KD.

I december skrev din företrädare, Alf Svensson, ett inlägg på Facebook

där han var kritisk till regeringens biståndspolitik.

Han skrev så här: "Att Sverige inte mäktar satsa en procent av de hundra"

"på människor som dör av svält och plågas av diktaturer"

"det får ingen mig att tro."

"Europa och Sverige står i skuld till Afrika. Faktiskt!"

Det han menar är att ni har slopat enprocentsmålet

och det är han kritisk till.

1 % av BNI, bruttonationalinkomsten, skulle gå till bistånd, som tidigare.

Vad svarar du Alf Svensson?

Jag tycker... Vi håller helt med varandra

i att vi har ett jättestort ansvar för att hjälpa människor i nöd.

Både i Sverige, i vårt land, och utanför vårt lands gränser

och därför har vi hållit linjen att vi ska dela med oss av våra rikedomar

och vi ska både gå till människor i akut nöd, akut humanitärt bistånd

men det ska också gå till utvecklingsbistånd.

Både att sprida demokrati och att kunna resa länder ur fattigdom.

Men han tycker ju att det är dåligt att ni har slopat det här.

Det här var en del av Tidöförhandlingen.

Och jag tycker, i ärlighetens namn

att det går att hålla linjen "ett generöst bistånd"

och både ta ansvar för dem som är i Sverige och är i nöd

och hjälpa människor utomlands

utan att låsa det till en fast procentsats.

För det har ni tidigare varit väldigt inne på.

Inför förra valet fick ni frågan av biståndsorganisationen Diakonia

om ifall enprocentsmålet skulle värnas och vara kvar.

Då svarade ni ja på den frågan.

Och du sa till och med att KD är en garant för enprocentsmålet.

Sen kom valet och regeringen – och så sänktes biståndet, det där slopades.

Varför det?

Vår grundposition är ett enprocentsmål

men det fanns det inte stöd för...

Ni skulle vara en GARANT för det.

Ja, och det var vi också i förhandlingarna på Tidö slott.

–Hur då? –Vi drev den linjen.

Men om ni var en GARANT... Den garantin höll inte riktigt?

Vi fick inte igenom detta

och gjorde en så god kompromiss som det gick att göra

där vi valde att fokusera mycket på innehållet.

Jag har mött förhandlingsparter som bara varit intresserade av

att ta av biståndet för att förhandla andra delar i budgeten

och jag har varit intresserad av att reformera biståndet.

Det har varit en minst lika viktig beståndsdel för KD, att säkerställa

att det – ett – inte bara går in i FN:s stora svarta hål

där det är mycket svårare att följa vart biståndsmedlen går nånstans

och – två – att många av de civilsamhällesorganisationer vi har

där det faktiskt är lättare att följa vart pengarna har gått

och vilken effekt de har haft

att de ska ha större möjlighet till den svenska biståndspotten...

Det där kan man väl driva även om man behåller enprocentsmålet?

Att det är viktigt vart biståndet går.

Varför valde ni att ge vika i just den frågan?

Alla partier valde att ge vika i en massa frågor.

Ja, just det, men jag har inte alla partier här, utan bara dig.

–Du har oss alla tripp-trapp-trull... –Men det var en viktig fråga för KD.

Varför gav ni med er?

Så här. Om tillräckligt många svenskar röstar för bara KD

då kommer vi kunna ha en enpartiregering med bara KD-politik.

Så ser det ju inte ut, utan alla partier har gett och tagit

i de här förhandlingarna, och vi fick ge oss på en del av biståndspolitiken

men fick i gengäld igenom reformer för biståndspolitiken

som andra inte var intresserade av när vi började förhandlingen.

När ni på nytt fick frågan av Diakonia under mandatperioden

om biståndet och enprocentsmålet

lovade ni på nytt att det skulle tillbaka till 1 % senast år 2027.

Sen dess har ni varit med om att besluta om att sänka det ytterligare.

Partiets grundlinje är fortfarande runt ett enprocentsmål

men det är inte realistiskt att vi får gehör för det i förhandlingarna.

Men ska ni fortsätta att ställa ut de här löftena?

Vi har fortfarande en grundhållning i vårt principprogram

i synen på bistånd och rikstings- beslut som vi manövrerar utifrån

men så här är det i princip i alla frågor, inklusive på energiområdet

som vi precis diskuterade – där hade jag en intakt KD-politik

men inte heller den har jag fått igenom till hundra procent, tyvärr.

Då tar vi till sist ett helt annat ämne.

Frågan är om Sverige ska vara med och utveckla europeiska kärnvapen.

Den är en fråga som dykt upp efter oron kring att USA ska dra ner på

sitt försvar av Europa, och så här sa Ulf Kristersson i Agenda i söndags.

Vi ska i grund och botten värdera

att det finns fler demokratier i världen som har kärnvapen

trots att vi helst skulle vara utan kärnvapen i världen.

Och vad säger du när Frankrike frågar om vi vill vara med och stötta dem?

Jag säger att sen vi gick med i Nato är vi fullt ut med

i alla diskussioner, även i Europa, som kretsar kring kärnvapen.

Inte för att vi vill att de ska användas.

Så länge farliga länder har kärnvapen

måste också sunda demokratier ha tillgång till kärnvapen.

Så Sverige skulle kunna samarbeta i ett sånt program t.ex. med Frankrike?

Ja, vi för löpande diskussioner nu, med Frankrike och Storbritannien.

De är inte särskilt precisa än – och de franska är unikt franska.

Men Frankrike visar också en öppenhet för att diskutera med andra länder.

Så lät det i Agenda i söndags

och igår skrev KD:s Europa- parlamentariker Alice Teodorescu

ihop med riksdagsledamöterna Mikael Oscarsson och Magnus Berntsson

och argumenterade för att Sverige ska stödja utvecklingen av

ett europeiskt kärnvapenprogram. Vad ser ni framför er? Vad vill ni?

Vi behöver stärka det europeiska försvarsbenet

och det handlar om att säkra att vi har tillräckligt mycket

av egen avskräckningsförmåga.

Och ingen vill ju ha kärnvapen.

Vi är ju för icke-spridningslinjen:

Att vi inte ska se mer av kärnvapen i världen.

Men nu ser inte säkerhetsläget ut just så

och då ska man vara medveten om att Natosamarbetet

och avskräckningsförmågan som finns där

den bygger på att det finns ett kärnvapenparaply.

Och det måste vi vara öppna och raka med.

Då måste det vara tillräckligt starkt.

Betyder det att du inte litar fullt ut på Donald Trump

och att USA står upp för artikel 5 i Natofördraget

och kommer till sina allierades skydd om det skulle behövas?

Nej, utan det handlar om att vi behöver göra vår egen hemläxa.

Jag är ganska trött på att mycket av svensk diskussion fortsätter kretsa

kring vad Donald Trump vaknar upp och bestämmer sig för att twittra

och inte istället ser till hur vi stärker vår egen ekonomi.

Vi hade en genomsnittlig bnp-tillväxt de senaste 15 åren på ungefär 2,5 %

medan USA låg på långt över fyra – vi halkar efter där.

Och samma sak kring försvaret, så är det först nu vi överlåtit oss

till att nå fem procent av bnp.

Det gör Sverige, och vi kommer nå 2,8 % av bnp i år.

Och en del av att Europa gör sin hemläxa i försvarsfrågan

handlar också om att vi har ett kärnvapenparaply som är avskräckande.

Storbritannien och Frankrike har det – det bör vi vara tacksamma för.

Så oavsett vad USA gör tycker du att Europa ska satsa på mer kärnvapen?

Vi ska ha ett tillräckligt starkt europeiskt försvarsben

inklusive ett europeiskt kärnvapenparaply.

Och då är det Storbritannien och Frankrike som har det i dagsläget.

Tänker ni att Sverige ska vara med – för ni talar om att det ska gå stöd

till att utveckla och forska kring kärnvapen i Frankrike, via EU?

Så du tänker att Sverige ska vara med och betala, delvis, för kärnvapen?

Precis som min statsminister är inne på – det är diskussioner i sin linda

och jag tror inte att vi ska låsa oss för tidigt

i vad Sverige kan tänka sig att bistå med där och inte.

Det viktiga är att vi orkar tala klarspråk om detta.

Jag var i Berlin i början av veckan, även där är det en stor diskussion:

Hur ska man, med sin tuffa ekonomiska situation i Tyskland

– Sverige har tack och lov en helt annan ekonomisk situation –

fortsätta kunna satsa på försvaret?

Där är kärnvapenparaplyet en av många parametrar som behöver vägas in.

Kan du i framtiden tänka dig att placera kärnvapen i Sverige?

Jag är realist, och ser inte att det är realistiskt

att Sverige ska placera kärnvapen på svensk mark.

Det är Frankrike och Storbritannien som har det idag

och vi vill i grunden inte se det på fler ställen.

Men det handlar om att vi gemensamt ska se till att Europa står starkt

och att Sverige står starkt i Europa.

Det säger Ebba Busch, partiledare för KD.

–Stort tack för att du kom hit. –Tack så mycket.

30 minuter är slut för ikväll

men man kan se mer av Ebba Busch och se fler svar från henne

via våra kolleger i Nyhetskoll

som snabbintervjuar partiledarna efter varje program.

Det kan man se på SVT.se eller i vår nyhetsapp.

30 minuter är tillbaka om en vecka.

Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist kommer hit.

Titta gärna då också. Tack för ikväll.

Textning: SVT Språk & Tillgänglighet (c) Sveriges Television AB 2026