All language subtitles for Wunderland.2018.1080p.WEB-DL.DD+5.1.H.264-AJP69

ARDENNEROFFENSIVEN VAR DEN SISTA
TYSKA OFFENSIVEN PÅ VÄSTFRONTEN

UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET

ANFALLET ÖVERRUMPLADE
DE ALLIERADE STYRKORNA TOTALT

TIDIGT PÅ MORGONEN DEN 16 DECEMBER

INLEDDE ÖVER 200 000 TYSKA SOLDATER
OCH NÄSTAN 1 000 STRIDSVAGNAR

HITLERS SISTA FÖRSÖK
ATT FÖRÄNDRA UTGÅNGEN AV KRIGET

I ETT FÖRSÖK ATT SPLITTRA
DE ALLIERADE STYRKORNA

PRECIS SOM I MAJ 1940

ANFÖLL TYSKARNA I ARDENNERSKOGEN,
EN TOLV MIL BRED OCH TÄT SKOG MED FÅ VÄGAR

SOM KONTROLLERADES AV OERFARNA OCH
UTMATTADE AMERIKANSKA SOLDATER

SOLDATERNA UTGJORDE FÖRSTA OCH SISTA
FÖRSVARSLINJEN MOT HITLERS KRIGSMASKIN

- Vi anfaller.
- Uppfattat.

Första till vänster.

Andra till vänster.

Första till höger.

Reträtt!

Nu kommer de.
Rock, täck mig.

Djävla galning.

Vi måste sticka.

23:e skulle ha ryckt fram
till Wahlerscheid-

- men de stötte på hinder
och nu sitter de fast.

Och hur ser det ut för er?

Sektor 2 är inte rensad.

Vi hade råkade på fienden här.

Vi oskadliggjorde en kanon
och några 42:or.

Minfältet kunde vi inte komma genom.

De hade 43:or och trampminor...
vi har markerat dem.

Några förluster?

- Inte den här gången.
- S2 rapporterar om pojkar och gamlingar...

- från 192:an i det området.
- Det här var SS.

- Vad tror du, Gene?
- De var varken pojkar eller gamlingar.

Okej. Kapten, kontakta brigad S2.

Säg åt dem att dubbelkolla
sin information.

- Jag vill inte ha några överraskningar.
- Uppfattat.

Jag tänker dra tillbaka 23:an
från Wahlerscheid.

- De tänker inte göra nåt idag.
- Vi kan ta det.

Anmäler du dig frivillig igen?

Om det är det som behövs.

Gene, du är en av mina bästa men du ser ut
att ha fått din beskärda del.

- Inte än.
- Inte? Okej.

Jag har ett litet uppdrag
åt dig och dina män. Titta här...

Vi har 99:e på vänster sida
och 106:e på höger sida.

Det finns flera luckor i den linjen
och det gör mig nervös.

Jag vill att din pluton tar position här
och täpper till hålen vid Lanzerath.

- Och så håller ni den linjen.
- När utgår vi?

Kolla med Miller i 73:e bataljonen.

Han har en patrull som ska ut
om femton minuter. Ni kan nog åka med dem.

- Ja, major.
- Gene, håll er varma.

Fältsjukhuset rapporterar
om hundratals fall av köldskador.

Jag vill inte att ni förfryser fötterna.
Förstått?

- Uppfattat.
- Utgå.

- Är det våra order?
- Ja.

Efter tio dar av attacker
mot vägposteringar-

- så belönas vi med en vistelse
ute i skogen?

- Det är vad de säger.
- Vid fronten?

Helt rätt.

- De vet att kriget är slut, va?
- Det tror jag nog.

Killarna kommer att älska dig.

Hör upp, vi har fått nya order.

Vi ska tillbaka till fronten.

Skärp er, hör ni.

Det är ett lugnt område i vår linje.
Vi ska bara täta några luckor.

- När åker vi?
- Om tjugo minuter.

Vad är det? Ni har själva anmält er.

Jag vet att det inte är så bekvämt,
men vad hade ni väntat er i armén?

Packa utrustningen, vi åker om 20.

Det här hade varit mycket bättre
än att sova utomhus.

- Du skötte dig bra, Rock.
- Jaså?

De sa att kriget skulle vara slut
vid det här laget.

Armén säger mycket.

Hur länge har vi hållit på
med det här, Gene?

- Sen Fort Riley, är det väl.
- Exakt.

Armén säger "Åk hit",
sen säger de "Åk dit".

Och nu säger de att kriget nästan är slut.

Vad vill du ha sagt?

Det jag vill ha sagt är att jag börjar bli
rejält trött på det här kriget.

- Vad tror du?
- Om vad?

Tror du att tyskarna verkligen
inte har mer att ge?

Nej, det gör jag inte.

Tror du att det är en lugn sektion
av linjen vi ska till?

Det kallas inte "fronten" utan anledning.

Alltid lika upplyftande att prata med dig.

- Så ni ska ut igen?
- Ja, vi åker strax.

Har ni hört nåt från S2?

Nej, inte än.

Telefonlinjerna har strulat hela morgonen.
Allt är på en höft, det kommer och går.

- Det är säkert vädret.
- Ja, de fixar det nog snart.

Är du säker på att det var SS du såg?

Jag har sett många soldater
här i området...

men jag misstar mig inte. Det var SS.

Jag tror dig,
men underrättelsetjänsten gör inte det.

Men sen när är de säkra på nåt?

- Allt är på en höft.
- Precis, allt är på en höft.

Du har fortfarande korset, ser jag.

Ja... ja, det har jag.

- Jag borde säkert inte visa dig de här.
- Vad är det där?

Jag har en tjej, där hemma. Irene.

Och hon skriver till mig
mer eller mindre varje vecka.

Och det där är hennes brev?

Ja, det är det.

Hängivet.

Det är bara det att...
jag inte har öppnat ett enda.

- Inte ett enda?
- Inte ett enda.

Allvarligt? Varför inte?

Jag skulle tro att jag inte öppnar dem...

för att de ger mig nåt
att se fram emot.

Varje gång ett nytt brev kommer...
De är en anledning att härda ut.

- De hjälper dig genom kriget
- Ja.

Precis som ditt kors.

Vet du nåt om sektorn vi ska till?

Ärligt talat, inte mycket.

Killarna som är där har precis anlänt -
de har ingen stridserfarenhet.

De lär ha ont om radioutrustning,
ammunition och mat, skulle jag tro.

Så de behöver erfaret folk
att vaka över dem?

Ja, det behöver de.
Det är därför majoren skickar dig, Gene.

Jag skulle mycket hellre stanna här
och leda attackerna in i Wahlerscheid.

Jag vet det, Gene.

Men du och dina män
har förtjänat lite lugn och ro.

Männen... de kan behöva en paus.

Jag ska se till att du får komma
tillbaka så fort jag kan.

Tack!

Jag ska också se till att S2
kollar upp det du har sett där ute.

- Jag uppskattar det.
- SS-trupper är aldrig ett bra tecken.

Nej, det är de inte.

Oftast betyder det
att tyskarna planerar nåt.

Ja, det gör det.

- Det var bra att prata, Gene.
- Ja, kapten.

Vi kommer att sakna dig.
Lycka till, där ute.

Tack, kapten!

- Säger du till om du ser nåt?
- Jag lovar.

Majoren hade i alla fall rätt
i ett avseende.

- Hur är åkturen?
- Bra.

- Det är inga dåliga vagnar ni har.
- Säg det när tysken kommer med sin Tiger.

- Ja, men då har du ju den här.
- Det där ärtröret?

- Tack för skjutsen, sergeant.
- Ingen orsak.

Jag skulle nog kunna bo
på ett sånt här ställe.

- I Belgien?
- Nej.

Eller, jo faktiskt.

Du vet, nånstans där det är lugnt,
kanske med snötäckt mark.

Jag avskyr vintern.

Jag brukade inte heller
tycka om den särskilt mycket.

Men det är lugnt och skönt.

Jag tycker om när det är lugnt.

Vi har inte haft det lugnt
sen vi landsteg i Normandiet.

Vad tror du om det här?

Om uppdraget?

Ja, hur ska vi kunna hålla stånd?

- Linjen är så glest bemannad.
- Tja...

- Unga pojkar och gamlingar.
- Jaså?

Det har vi inte heller sett röken
av sen Normandiet.

Den här måste vara till oss.
Hem, ljuva hem.

Dags för lite skyttegravsfot.

Vi behövde i alla fall
inte gräva dem själva.

Vi har 99:e till höger. Jag gissar
att det var de som checkade in oss.

Det var schysst av dem.

Jag vill ett spärrområde
etablerat med kulsprutegevären.

Utkik på kanterna,
kommunikationen säkrad.

- Och du?
- Jag kollar med 106:e till vänster.

Var vill du ha kommandoposten?

- Det blir bra här.
- Okej.

Jag ber Rudy komma hit med radion.

Håll låg profil.

Det är inte huvudet
utan arslet som jag är rädd om.

Håll låg profil där också, då.

Vet du vad... det här lugnet är kanske
annorlunda än i Normandiet.

Okej, latmaskar...

Chief, Sill, efter mig.

- Vart är ni på väg?
- Lanzerath.

Jag ber om ursäkt, löjtnant.
Jag såg er inte.

- Nån skymt av fienden?
- Viss förflyttning hitåt.

Tyskarna lär ha två hästdragna
artilleripjäser som täcker hela sektorn.

De hästarna måste vara dödströtta.

Ja, jag tror tyskarna är
mer eller mindre färdiga här.

- God jaktlycka!
- Ha det bra, så länge.

- Vilken liga?
- Baseboll.

Jag ber om ursäkt.

- Är ni från 99:e?
- Ja.

Löjtnant Cappa, 23:e.

- Ska ni avlösa oss?
- Nej.

Vi ska täppa till några luckor i er linje.
Vem för befäl?

Jag... eller åtminstone...

Vi förlorade kapten Watts
för några dar sen.

Träffades av artillerield i bröstet.

- Så det är bara ni?
- Ja, men vi har en kommandopost.

- Kan du visa mig?
- Javisst, den här vägen.

Den där har jag monterat själv.

Har ni sett nåt på vägarna?

Några militärpoliser i jeepar
körde förbi imorse.

Vi såg några militärpoliser också.

- Förmodligen samma killar.
- Jag skulle tro det.

Det har varit lugnt.
Jag tror inte att nån vill påbörja nåt.

Vad menar du?

Det är vinter, det är jul.
Tyskarna har förlorat.

Du kanske har rätt.

Jag drar över en kabel
och kopplar er till min kommandopost.

Det vore toppen!

- Säg till om ni ser nåt.
- Uppfattat!

Nåt nytt?

1:a och 2: är i position för
att rycka in i Wahlerscheid.

- Artilleriet?
- Redo att inleda.

Bra.

- Hört nåt från Cappa?
- Inget än.

Vad är det?

Jag skulle känna mig mycket lugnare
om det var Cappa som ledde attacken.

Jag håller helt och hållet med dig, Joe.

Och vad har du hört från våra vänner i S2?

Det kommer fortfarande in rapporter,
och många handlar om tyska patruller.

- En ökning?
- Ja, fienden rör på sig ordentligt.

Och vad har spaningsplanen sett, då?

Högkvarteret rapporterar
om en stor inkommande front.

Sikten är begränsad. Alla plan,
attackplan, bombplan, allt står på marken.

Herregud, inget luftunderstöd?

Nej.

Det kanske bara är mindre
spaningspatruller...

som vill testa oss lite. Kanske...

Joe...

- Säg till vid minsta lilla förändring.
- Ja, major.

Vad? Vad håller de på med?

Mac, sakta ner.

Det är nåt bland träden.

PV-kanon i skogsbrynet! 30 grader!

Pansarbrytande!

Skjut, skjut!

Snyggt, Mac!

Helvete! Tigrar, klockan 4.

Kom igen... kom igen, Mac!

Tigrar klockan 4! Klockan 4!

Men för fan, Danny.

Tur att vi inte ska ner till Kina.

Jaså? Men försök att gräva lite du, då?

- Vad? Ser du de här?
- Ja.

Vet du vad de betyder?

Fortsätt gräva.

Hej. Skönt att se dig igen.

- Är mannarna utspridda?
- Ja, så gott det går.

- Förnödenheter?
- Tja, det är ingen finmiddag...

men de har mat och gott om ammunition.

- Kan vi hålla stånd?
- Vad då?

- Du menar, om tyskarna anfaller?
- Ja.

Vi följer dig till helvetet, om du vill.

Så... hur är de där borta?

De är ganska gröna.

Kom, så ska du få se var du ska bo.

Det är inte som hemma direkt...

- men det är varmare än ett skyttevärn.
- Det ser fint ut, Rock.

Gene. Gene!

Det pågår stora strider öster om oss.

- Då går vi och snackar med Rudy.
- Ja.

- Vad är det som pågår?
- Jag vet inte.

Jag snappade upp bitar av ett meddelande
från 99:e men jag förstod inte.

Sen dog deras radio.

- Fortsätt försöka få kontakt.
- Uppfattat.

- Har utkiken sett nåt?
- Nej, jag kollade innan jag väckte dig.

Ner! Ner!

Det var nära för att vara
två hästdragna kanoner.

- Det där var 105:or, Rock.
- Gör de en framryckning?

Jag vet inte.

Ser ni nåt så skjut av bara helvete.

Var beredda.

- Löjtnant.
- Vad är det, Doc?

Vi har ont om plasma
och kan behöva mer morfin.

Vi fixar det vi kan.
Hitta en grop för snart smäller det.

- Sergeant?
- Vad är det som händer, Rock?

Ner med huvudet, tyskarna anfaller.

Var beredda att skjuta. Ner med er.

Var beredda.

Retirera inte.

Sluta inte!

De retirerar.

Sjukvårdare!

Jag är ledsen, löjtnant.

Han måste till en fältstation.

Vi har ingen, Doc.

Nej... nej, jag vill stanna här.

Jag beklagar.

Viktor 3, kom. Sektion 8?

Hur många? Nej, ni måste hå...

Hallå?

Hallå?

Linjen är död.

Alla rapporterar samma sak.
Tyskarna rycker fram i full skala.

De avancerar på vägen mot Elsenborn.
Det är vår svagaste punkt.

Det här kan vara en stor tysk offensiv.

- Men inget nytt från högkvarteret?
- Nej.

Våra flanker riskerar att exponeras.

Om vi blir avskurna
kommer vi att vara omringade.

Om det är en tysk offensiv-

- måste de ta korsvägarna vid Bastogne
och här nere vid Sankt Vith.

Och om de tar dem,
kan de lätt ta sig över floden Maas.

Och då vet du vad som väntar.

Då ligger vägen öppen mot kusten
och hamnen i Antwerpen.

De kommer att splittra oss och britterna.
Fyra hela arméer-

- omringade utan förnödenheter
bakom fiendelinjen.

Korsvägen vid Lanzerath...

Det är den enda vägen
som klarar tyska pansartrupper.

De måste ta Lanzerath.

- Det är ju Cappas position.
- Ja.

- Kör fram min jeep.
- Major?

Vi måste ut och se vad som pågår.

- Sätt igång, kapten.
- Ja, major.

Jag orkar inte längre.

Hur ligger vi till, Rock?

Väldigt skralt.

- De två ersättarna har redan stupat.
- Vilka?

Jag vet inte,
jag frågade inte vad de hette.

- Helvete!
- Tyskar bakom oss.

- Hur fan kunde de komma bakifrån?
- Jag vet inte, Rock.

Okej... så vad gör vi nu?

- SS.
- Som pansarunderstöd?

Vi måste ta oss till korsvägen.

Hämta andra skvadronen på flanken
så hämtar jag tredje.

- Sen möts vi här.
- Okej.

Försiktigt, sergeant.

Vad fan är det där?

Det är min get.

- Din get?
- Nån måste ju bära mina grejer.

Du kommer att bli min död.

Vad är det som pågår?

Tyskarna rycker fram. Var är Kelly?

- Han är ute och rekar.
- Driver du med mig?

- Jag måste ju vakta mina grejer.
- Herregud.

- Hur många?
- Tjugo, kanske trettio.

- De försöker gå runt oss.
- De kan ha skurit av oss.

Fan!

Okej, ni två, sacka inte efter.

Men Betty, då?

Om hon inte kan bära vapen
så lämnar du kvar henne. Herregud!

Baker, Baker, "Fox Red" anropar, kom.

- Hör du nåt?
- Det är ingen som svarar.

- Fortsätt.
- Uppfattat.

- Andra skvadronen är redo.
- Har du sett till Rock?

Han är inte tillbaka än.

Vi kan inte vänta längre.
Skicka ut spanarna.

Baker, Baker, "Fox Red" anropar, kom.

Baker, Baker, "Fox Red" anropar, kom.

- Se upp, för fan.
- Ledsen, sergeant.

Sergeant? Har vi gått vilse?

Jag är för gammal för det här.

Sergeant... tror du...

tror du att Betty klarar sig?

Kan du inte bara ta och skita i din get?
Herregud!

Rör på benen. Iväg.

Varför valde jag inte flottan?

Tyskar där framme.

- Såg du posteringen?
- Ja, den verkar ha fallit.

Okej, meddela skvadronen.
Jag går och kollar.

Hör du...?

De kom från ingenstans.

- Ledsen, major.
- Det är okej.

Kör!

Min.

- Hur ser det ut?
- Illa.

Det är fler tyskar här än i Tyskland.

- Vi måste hitta en annan väg runt.
- Vad ska vi göra?

- Löjtnanten?
- Det ser ut som han.

Kelly, du tar täten.
Vi tar dem från sidan.

Se upp!

- Fritt!
- Fritt!

Se upp...

Skönt att se dig också, löjtnant.

Vad ska vi göra med honom?

Stick.

Stick.

Du kan inte låta honom gå.

Stick! Stick!

Nu måste vi hitta de våra.

Kelly, ta täten.

- De verkar inte ha bråttom.
- Vi måste vara nära våra linjer.

- Hur många granater har vi?
- Vi har ett par tyska granater. Hur så?

Du och Grace tar högra flanken
så går vi fram från vänster.

Allvarligt, ska vi anfalla?

- Kelly, du är med mig.
- Uppfattat.

Löjtnant, vi kan nå våra linjer.
Vi kan vänta på dem där.

- Vi anfaller dem här.
- Okej.

Håll låg profil när ni anfaller,
så kastar jag granaterna.

Snabba på, vänta på mitt skott.

- Okej.
- Kom!

Fritt!

Grace, är det fritt? Grace!

Ledsen, sergeant.

Grace... Grace...

Grace!

Nej, Grace!

Sjukvårdare!

Rock, vi måste härifrån.

Rock, vi måste härifrån.

- Kelly, se efter om jeepen fungerar.
- Ja, löjtnant.

Rock, kom igen!

Skönt att se dig, löjtnant.

- Vi hittade den här.
- Bra jobbat, korpral.

- Hur är det med radion?
- Rudy har hållit på hela dan.

Rudy!

- Hur går det?
- Jag kommer inte igenom.

Tyskarna stör ut vår signal.

De kanske har blivit attackerade.

Jag vet inte vad vi ska göra.

Jag har en idé.

- Vad gör du?
- Morsekod.

Hoppas de lyssnar.

Breaker 490, breaker 490.

Viktor 3, är det nån som lyssnar, kom.

Det var som fan...

Det där är morsekod. Anteckna.

Cappa, du är underbar.

Major, vi har fått kontakt med Cappa.

Han är vid korsvägen i Lanzerath.
Han vill veta vilka hans order är.

Herregud, stackars killar.

Det här är inte lätt.

Major?

Säg till Cappa att han
måste klara sig själv.

- Verifiera.
- Ja, löjtnant.

- Vad säger de?
- Att vi ska hålla stånd.

- Med vad då?
- Vad har vi?

Vi tog vad vi kunde
men det är inte mycket.

Två maskingevär med ammunitionslådor,
en bazooka men bara tre skott-

-handgranater och några landminor.

- Och så vår kulspruta.
- Inte mycket att stoppa pansar med.

Hör upp!

Vi har fått order att hålla stånd.

Tyskarna är på väg hit.

Vi står vid din sida, löjtnant.

Okej, då sätter vi igång.

- Chief, är den rengjord?
- Nästan.

Bra.

- Korpral, hur går det?
- Allt klart.

Toppen.

Löjtnant... allt är klart.

Det här kommer tyskarna att älska.

Lysande.

Baker, baker, 47. Nån som lyssnar?

Baker, baker, 47. Är det nån som lyssnar?

- Kapten?
- Löjtnant?

- Skönt att höra din röst, kapten.
- Skönt att höra din med.

- Vad är det som pågår?
- Inget som är bra, Gene.

Vi sitter mitt i en stor tysk offensiv.

Ja, vi har sett tecken på det här också.

Tyskarna har brutit igenom
i alla sektorerna.

Amerikanska styrkor retirerar.

Och vi då?

Gene, ni har position
vid en avgörande vägkorsning.

Det är tungt infanteri
och trupper på väg mot er.

Jag vet att det blir svårt,
men ni måste hålla tillbaka tyskarna.

Ni måste hålla dem tillbaka
så länge som möjligt.

Är det vår order?

Gene, om vi inte kan hålla
tillbaka tyskarna...

kan det hända att vi måste retirera
till engelska kusten.

Och då kommer många
amerikanska soldater att dö.

Så, ja... det är er order.

Okej.

Vi håller dem tillbaka så länge vi kan.

- Du är en stor krigare, Gene.
- Tack, kapten.

- Var försiktig, där ute.
- Ja, kapten.

- Klart slut.
- Klart slut.

Varsågod.

Rock, varför är ditt kaffe alltid kallt?

Det är inte det från början.

Tror du att det kanske
kan föra tur med sig?

Nu kommer de.

Det är många tyskar på väg.

- De närmar sig snabbt.
- Okej, göm jeepen.

Var beredd med den där.

- Sergeant, det här känns inte bra.
- Inget i det här kriget har känts bra...

så sluta klaga.

- Rudy, försök kalla in artilleriunderstöd.
- Ja, löjtnant.

- Nåt svar?
- Vi är ensamma.

- Tyskar! Stridsvagnar!
- Ner! Ner!

Åh nej, försök inte.

Rudy, ta ett meddelande. Rudy?

- Är han död?
- Inte än.

- Få bort honom härifrån.
- Kom igen.

Retirera in i skogen.

Det är inte slut än. Vi kan gå runt...

- och attackera bakifrån.
- Sätt fart!

Fan, också.

Vi kan inte stanna här.
Ska det här bli vår sista strid?

Vi retirerar och tar med de här.

Gene, ner!

Baker, baker, 47. Är det nån som lyssnar?

Är det nån som lyssnar?

Om ni kan höra mig, lyssna nu!

Klockan halv sex i morse-

- anföll 6:e pansararmén
längs våra linjer i Ardennerskogen.

Det här är ingen liten, begränsad
motattack utan en stor tysk offensiv.

Jag upprepar:

Det här är ingen liten, begränsad
motattack utan en stor tysk offensiv.

Tungt tyskt infanteri och pansartrupper-

- har brutit igenom våra linjer
och försöker kringgå oss.

Order: håll stånd, till varje pris.

Jag upprepar: håll stånd, till varje pris.

Vi måste sakta ner
den tyska framryckningen...

så att förstärkningar kan hinna fram.

Det vi gör här idag...

kan påverka krigets utgång.

Håll stånd.

Lycka till, Gud bevare er.

- Rock...
- Välkommen tillbaka, löjtnant.

- Det snöar.
- Ja, du var borta en stund.

- Hjälper det där?
- Vad?

Korset.

Det påminner mig om min tro
och om varför vi strider.

Ja... och det verkar ge tur också.

- Hör du?
- Ja.

Har vi nåt som kan stoppa dem?

Bara pansarskottet, där.

Om vi hittar en flaskhals och saboterar
ett larvband så förlorar de några timmar.

- Ja... det låter bra. Jag täcker dig.
- Okej, då sätter vi igång.

Okej...

Du får bara ett försök.

Nu kommer den.

Bra skjutet, löjtnant.

Har du några fler trick i beredskap?

Inte den här gången, Rock.

Har du hört nåt från Cappa?

Enligt sista rapporten
höll de fortfarande stånd.

- Så vi vet inte om han överlevde?
- Nej.

En sann krigare, djävligt bra också.

- In i bilen, kapten.
- Ja, major.

Som om nån hade trott att kriget
skulle vara över vid jul.

Ja, ta dem du bara.
Jag behöver dem ändå inte.

- Tror du att de andra tog sig tillbaka?
- Jag hoppas det.

- Vad tror du de gör med oss?
- De skickar oss nog till Tyskland.

De kommer att separera
officerare och övriga.

Jag vet...
men de har inte gjort det än.

Det har varit ett nöje
att strida med dig, Rock.

Sluta prata som att vi
aldrig kommer att ses igen.

Dessutom ska de väl fixa
en välkomstfest åt oss?

- Du vet, "Cap n' Rock".
- Jag hoppas det.

Nej...

TILL MINNET AV DE 20 AMERIKANSKA SOLDATER

SOM TILLDELADES HEDERSMEDALJ
UNDER ARDENNEROFFENSIVEN

TILLÄGNAD ALLA DE MÄN OCH KVINNOR
SOM STRED UNDER ARDENNEROFFENSIVEN

Text: Peter Wennersten
www.sdimedia.com