Original subtitles

Oj!

Om du står still, så går jag till höger.

Parningsdans.

–Hej. Vad du var fin. –Tack.

–Och glad, nästan sprudlande. –Jag mår bra. Hur mår du själv?

–Jag mår så här. –Träffar du folk?

Ja. Kan jag få den? Jag glömde en grej.

Ja, jag träffar massor med folk. Bille, ganska ofta faktiskt.

–Linn. –Det räknas inte.

–Och kronofogden. –Fortfarande?

Jag trodde din mamma betalade alla räkningar?

Ja, men jag glömmer ibland att skicka inkassobreven.

Har du lärt känna folk i huset?

Har du träffat dina grannar? Vet du vem killen som bor här ovanför är?

Nej. För jag är svensk.

Gå ut i världen och "grab them by the pussy".

–Okej... Det är ju våldtäkt. –På ett snällt sätt.

Det är också ett bra råd.

/RYTMISKT GNISSLANDE/

–Nej, är hon igång igen? –Ja.

–Har det inte eskalerat? –Jo, och det pågår konstant.

–Nån borde göra nåt. –Kan denna nån vara du?

Nej, jag har inte kompetensen.

–Förskolan får göra det. –Ja.

Det är inom deras gebit.

Jag informerar dem om rådande läge, så får de vidta lämpliga åtgärder.

Säg exakt så. "Vi har informerat er om läget."

–Nu kommer mamma in. –Linn, mamma kommer.

Hej, Amina. Vi skulle behöva ta hjälp av din expertis i ett ärende.

–Vad är det nu? –Vi har noterat en viss tendens.

Vi har en situation och skulle behöva att någon vidtog lämpliga åtgärder.

Det gäller Linn, och vi har ett problem.

No shit, Sherlock. Linn gnider sig mot allt hela tiden. Här också.

Rutschkanor, kuddar, stolar. Håkan.

–Nej! –Han var tvungen att sluta.

–Jävligt trist. –Inte Håkan!

Killarna behöver också en förebild. Ni får prata med henne.

Kan inte du göra det? Du är ändå utbildad inom barnvetenskap.

Det där rör jag inte. Ni får deala med det själva.

Tjena. Keps – viktiga grejer i vårsolen.

Just det.

Mjau.

De rör inte det. Nu får du försöka få nån annan att lösa det. Okej?

1177, du pratar med Tindra.

Hej. Jag ringde för jag vill be om lite råd kring barnonani.

/SAMTALET BRYTS/

Hallå? Hallå?

–Det är soffhörn. –Gosedjur.

–Statyetter. Parkerade bilar. –Liggunderlag.

–Allt hon kan vara på är hon på. –Vad ska vi göra?

Som psykolog är jag van vid väldigt allvarliga ämnen.

Jag har behandlat psykopater. Jag har behandlat mördare framgångsrikt.

–Men det här rör jag inte. –Men vad fan, Erland!

Eller menar du att vi inte heller ska göra det? Är det en metod?

Vi rör inte det här inne. Men ni måste lösa detta så fort som möjligt.

Okej. Då får väl jag försöka göra nåt igen, eftersom du ringde ETT samtal.

Ja, jag har gjort mitt.

Vi kanske kan arbeta med er förmåga att samarbeta?

–Vi kan inte samarbeta. –Fuck you!

Jag tror säkert att ni kan hitta ett tillfälle då ni har samarbetat.

–Det var väldigt länge sen i så fall. –Sök i minnesbanken.

–Ja, när fan skulle det vara? –Säkert när vi var unga.

Det är okej.

Jag minns faktiskt en grej. Vi hade ett litet projekt.

Vi hade väldigt dåligt med pengar.

–Vi ville köpa öl och falafel. –Smurf! Fuck you.

Nej, båda två får du inte ta av.

–Blev det nåt mer? –Jag behöver din hjälp.

Det är så sjukt!

Varför tillverkade ni bara 50-lappar? Ni kunde gjort andra valörer.

Jag skulle ändå vilja uppmuntra er att hitta tillbaka dit.

Varför gjorde vi inte 500-lappar?

Jag menade inte så. Jag uppmuntrar inte till kriminell verksamhet.

Jag menade mer samarbetsfrågan, att hitta tillbaka dit.

Det är viktigt, för det finns ett område där det finns stora problem.

Särskilt för Ingmar.

Det handlar om att gå vidare och träffa nya. Börja dejta igen.

Jag har börjat göra det.

–Jaha, du använder såna där appar? –Ja.

Är det det du har hållit på med när du har flipprat med den där?

Jag trodde det var ett mobilspel.

Jag satt och hejade på dig. Jag blev så glad när du fick killen med fisk.

Det här är ju ett delikat problem hos ex-partners. Så är det.

Det är helt normalt.

Det kan vara bra med gemensamma förhållningsregler.

Tack, Erland. Det skulle vara riktigt bra, så det här inte urartar.

Okej, vilka får man ligga med?

Får jag ligga med din granne? Den snygga som bor ovanför dig.

–Svaret är nej. –Okej.

Får jag ligga med... Vad finns det för människor?

Erland?

Så länge terapin pågår så tror jag inte att det är så lämpligt.

Tror?! Nej, det är klart du inte får. Det är oetiskt.

–Svaret är självklart nej. –Det var det jag skulle...

Får jag ligga med Sally-på-förskolans pappa?

Men kan du ligga med nån som inte befinner sig i min absoluta närhet?

Nej, för vi har samma absoluta närhet, så det blir svårt.

Är det okej? Kan jag ligga med honom?

Ja, säkert. Han är polyamorös.

Han var inte polyamorös när han hälsade i morse.

Hälsade han monogamt? Alla vet att han är polyamorös.

Ingmar, ditt kroppsspråk – du vänder dig lite bort. Hur känns det?

Hela samtalsämnet är jävligt obehagligt.

Det är helt normalt.

Vi är inte ihop. Jag äger inte hennes kropp.

Det har han aldrig gjort.

Jag vill inte dejta, men jag kan göra det som hämnd.

Det är väl en bra drivkraft – hämnd?

Det här skulle jag också vilja ta upp – ett konstigt tics som jag har fått.

Det är helt normalt.

–Hej. Nämen, hej! –Halloj.

Delgivning från Kronofogdemyndigheten.

–Ja, just det, en ny. Tack! –Tack.

Du, nästa vecka byter de kod till 7899.

Tack. Vad gullig du är.

Ja...

–Du, vi ses igen. –Ja, det lär vi göra.

–Och du är alltid lika välkommen. –Tack.

Jag har bara sett henne som "hon från kronofogden".

–Är hon från kronofogden? –Ja.

Är inte det lite väl deppigt?

Du fattar inte hur läskigt det är att ta sig in på dejtingmarknaden.

Då vill man bara vara med nån som man är trygg med. Jag är trygg med henne.

–Kan du inte börja göra krukor? –Och bara ge upp kvinnor...

Nej. Pernilla har börjat dreja.

Hon säger att kurserna är överfulla av desperata singelkvinnor.

Jag är också separerad och desperat. Det är ju perfekt! Ett jättebra tips.

"Tina från Nordic Entertainment här."

"Vi ska göra en långfilm om bröderna Lejonhjärta ur mammans perspektiv:"

"Hur är det att vara en överlevare?"

–"Vi vill gärna se en provfilmning." –En huvudroll?

–Filmen heter Mamma Lejonhjärta. –Bara titeln vinner en Guldbagge.

De vill ha din provfilmning i kväll.

Hur ska jag hinna det? Jag har jättemånga möten inbokade.

Det är olika...

Det är med olika män.

Jag ska gå på dejter.

Hur kan man gestalta livet genom konsten om man inte upplever livet?

–Kan du inte bara boka om dem? –Nej, för de är typ nu.

–Jag har en ny strategi. –Gör din provfilmning.

Jag lät mig luras av Ingmars kemi.

I morse hände det igen med två olika män – vi hade stark kemi.

–Men de skulle leda till besvikelse. –Gör du provfilmningen sen?

–Nu kör jag bara på förnuft. –Så att jag har den "end of the day".

Du ska få den. Ciao!

–Chaplin, jag är helt tokig i honom. –JAG är helt tokig i Charlie Chaplin!

–Bread roll scene. –Guldfeber.

Bravo!

Det är otroligt att döda föremål...

...praktiska föremål...

...plötsligt får liv. Blir musik.

Allting är ju musik...

...om man bara lyssnar.

Gud... Lägg av!

Jag blir jättestressad av det här. Du verkar helt perfekt.

Jag har dåliga erfarenheter av att det känns för bra i början.

Det är jättelätt att komma överens med nån annans bra sida.

Men står vi ut med varandras dåliga sidor?

Jag har inga problem att dela med mig av mina.

Jag har inga problem att dela med mig av mina. Okej, kör du.

Jag kan bli lite "hangry" ibland.

Jag är överempatisk...

...och kan lätt bli självutplånande.

Jag ger för mycket av mig själv.

–Du, då? –Okej...

Eh... Jag är inte att lita på.

Många av mina före detta vänner har sagt det. "Du är så jävla falsk."

Och sen är jag dålig på matte också. Jag fattar inte plus.

Men det finns miniräknare.

Jag tycker att det här var trevligt och skulle gärna ses igen.

Jag vill nog tyvärr inte det.

Det är det här med att du ger för mycket av dig själv.

–Jag tror inte att det skulle funka. –Jag vet inte hur mycket jag ger...

Du sa ju själv att du ger för mycket. Om du bara hade gett mycket – okej.

Men du ger ju FÖR mycket. Det är för mycket, det hör man ju.

Hej. Hur går det? Har du kommit på nån idé?

–Ja, jag är på gång. –Vad bra. Vad är planen?

–Jag ska på drejkurs. –Drejkurs?

Hur ska det få Linn att sluta med...du vet vad?

Jaså det – det har jag inte löst.

–Försök samarbeta med mig lite. –Varför? DU kan väl samarbeta?

Jag har inte tid att samarbeta.

Jag håller på med research, kan man säga. Du skulle inte förstå.

Det är som konst. Skit samma. Vad ska du göra på en drejkurs?

Krukor.

–Snyggt. –Tack.

Hej.

–Skild? –Va?

–Jaha... Nej, jag är separerad. –Okej.

–Själv, då? –Skild.

Okej.

Letar du efter nån, eller liksom...

–Vad söker du? –Sex.

Eh, ja!

–Nu? –Nu...?

Ja.

Tack så jättemycket för det här, Åsa.

Hej, Liv. Tack för vad?

Att du passar Linn, så att jag kan koncentrera mig på provfilmningen.

–Nej, men... Hur länge? –Några timmar.

Det kan ju inte ta flera timmar?

Jag måste riva av lite dejter. Sen koncentrerar jag mig på filmningen.

Jag ska träffa Ingmars raka motsats – han är uppstyrd och har hår.

Sen ska jag träffa en mentalist.

Jättekul att nån kan läsa ens tankar – man behöver inte förklara allt.

–Hur ska jag underhålla henne? –Hon underhåller sig själv.

Lycka till, till mig!

Nu behöver vi göra det här.

Det är inte roligt för nån, men nödvändigt för att komma vidare.

Ja.

Då är det kanske dags för mig att ta bort de här små rackarna.

Min mor brukade säga: "Män har inte strumpor på under samlag."

Det är jättesvårt när du skämtar bort den sexuella stämningen.

Förlåt. Vad ska jag göra?

Du ska säga vad du tänker göra och sen får du göra det med mig.

Okej.

Då kanske jag börjar med att ta dig på axeln så här.

Varför då?

Det vet jag inte riktigt.

–Vad fin du är i håret. –Tack.

Jag klipper mig var sjätte vecka. Det är ju rekommendationen.

Jag försöker verkligen följa rekommendationer.

Sen blir det inte exakt var sjätte vecka.

–Hur kommer det sig, då? –Ja...

Om man måste göra nånting, så gör man det ju bara.

Så här skulle Jens aldrig hålla på. Fast du är ju inte Jens.

Du kan aldrig ersätta honom. Det fattar du väl?

–Varför gör du tummen upp? –Det är ett tics jag har, bara.

Nej, jag är ingen Jens. Ingen kan ju vara som Jens.

Nej. Nej...

När du har ätit upp lägger du väl besticken på tjugo över fyra?

–Så de vet att du har ätit klart. –Jag tror...

Förlåt, men man pratar inte med mat i munnen.

Ta hand om dig.

Ska vi...?

–Förlåt att jag är sen. –Ingen fara.

Det är du som är mentalisten. Äntligen!

Snälla, bara läs mig. Skanna mig. Gör din grej.

–Du har haft en tuff dag. –Ja.

Med många sociala interaktioner som inte har slutat som du tänkt dig.

Ja.

Nu vill du ha nåt att dricka. Ett glas bubbel?

Ja. Du är bra.

–Välkommen. –Tack.

Jaha... Vad glad jag blev att du ringde. Hur fick du ens mitt nummer?

Det står på delningsblanketten. Du är min kontaktperson.

Det där är inte min. Inte PS5:an heller, eller fåtöljen.

Jag har lånat den av en kompis.

Vad har du gjort idag?

Jag har faktiskt haft en kvinna över på ett verbalt samlag.

Det har du?

Hon sa att jag tog i henne fel. Det var inte så bra för henne.

Det var ju tråkigt att höra. Men det var skönt för dig, får man hoppas.

Jag sa det, men jag fejkade.

Det skulle du aldrig behöva göra med mig.

Åh, gud.

Det är så himla skönt att du kan läsa mig.

Vi känner ju inte varandra så väl än. Jag är ändå lite nojig...

...att jag ska börja tänka på min pinkod till mitt bankkort.

Eller det som hände i London, på toaletten där.

Det...

–Jag ska inte tänka på det nu. –Nej.

Det är svårt. När man inte ska tänka på det, så tänker man på det.

Allt sjukt som man har gjort.

Som att man har förrått folk och huggit dem i ryggen.

Du vet.

–Läser du mig nu? –Du har hakat upp dig lite...

...på att jag läser dina tankar.

Det känns som att du jobbar nu.

Men jag kan läsa dig också. Det kan ju vara mysigt.

Jag tror att du tänker på... Hm, nu ska vi se.

–Du vill ta ett glas till. –Nej.

–Du vill gå raka vägen hem. –Ja.

–Med mig. –Nej.

–Ta in på hotell? –Nej.

Du har haft en jobbig kväll. Du är trött, många sociala interaktioner.

Ja, absolut. Jag tror inte att det kommer att funka mellan oss.

–Inte? –Jag tror bara inte det.

–Det är liksom inget... –Beror det på mig?

Ja.

–Beror det på mig? –Ja.

–På mig? –Ja, det tror jag faktiskt.

–Att det är mitt fel? –Ja.

–Fräckt sagt. –Ha det så bra.

–Nej, det kommer jag inte. –Hej.

Du var underbar, Ingmar. Vet du det?

Du var min första. Efter separationen, alltså.

–Man kan säga att du tog en oskuld. –Och snart har du ingenting kvar.

Va? Vad menar du?

Jag tar din kaffemaskin och din bluetooth-högtalare.

Men...det kan du ju inte göra! Hur ska jag då lyssna på grejer?

Vad fan är det här? Är du ett pervo som går igång på att utmäta folk?

–Va? Nej, verkligen inte. –Det verkar så.

Ja, men då har du missförstått mig.

Jag går igång på losers.

Jaha. Då blir det inget återbesök, för jag är nämligen ingen loser.

Varför har du dragit upp täcket till hakan, då?

Jag fryser.

Jag tror att du är obekväm i din kropp. Klassisk loser. Supersexigt.

En massa vinnare är obekväma i sina kroppar.

Jag såg att du läser fantasy.

–Och du spelar tv-spel, Ingmar. –Och?

Jag har sett dig på gatan en gång när du åt Risifrutti.

Nej.

Vi ses. Hej då.

–Hallå? –Har du samlag?

–Nej. –Bra, för jag vill inte störa.

Jag ska ha ett välbehövligt dejtinguppehåll.

Jag kommer inte leta efter kärlek som nån pinsam missing people.

Hur går det för dig?

Det gick dåligt, sen bra, sen dåligt. Så jag kommer också skita i det.

–Var det därför du ringde? –Nej. Din agent var här med Linn.

Jag skulle påminna om nån selftape.

Jag vet. Jag ska göra den, men jag kan inte bli pressad.

Man kan inte tvinga nån att jobba. Det är slaveri.

Det är inte slaveri. I alla fall inte definitionen av slaveri.

Jag vet inte om du hör vad som pågår här i bakgrunden. /RYTMISKT GNISSEL/

–Vi måste ta tag i det här problemet. –Ja, absolut.

Jag kommer till dig, så löser vi det.

Jag måste bara gå in på toan och göra min provfilmning lite snabbt.

–Ingmar? –Ja, förlåt. Jag gjorde tummen upp.

Har du problem med onani, Erland?

Eh, va?

Har du problem med onani, Erland?

Nu förstår jag inte...

Onanerar du i tid och otid?

Oroa dig inte – här sitter två personer som kan bota dig.

Jaså, Linns lilla...?

–Linns lilla är puts... –...väck?

Ja. Här är två personer har lärt sitt barn att man har händerna på täcket.

Så ni har löst det? Då blir man lite nyfiken på vad ni sa.

Jaså? Okej, nu vill du höra.

Du ville inte berätta, men vi ska berätta för dig?

Jaha, vi ska göra grovjobbet–

–och ge dig hemligheter som du kan publicera och bli miljonär på.

–Ska du skriva på din blogg? –Jag blir imponerad.

Tack så mycket. Vi är jättestolta.

Ni har fått Linn att förstå att sexualdrift är nåt naturligt–

–och nåt man sköter i ensamhet.

Vad fan! Var det så vi skulle ha sagt?

Kunde du inte bara säga det?

–Vad sa ni? –Inget som var i närheten av det där.

Vi sa det gamla vanliga – att man får hår i handflatorna.

Vi gick på pellesnuskspåret.

Vi sa att det skulle komma nån tysk gubbe och klippa av hennes fingrar.

Jag sa att hon skulle bli balt om hon fortsatte.

Ja, hon vet inte vad balt är. Jag har inget emot balter–

–men jag sa det på ett sätt så man förstod att balt vill man inte vara.

Det var väldigt effektivt.

Okej, jag kanske inte hade...

Men det är inte jag som... Det är ni som ska...

–Eh, hur går det med dejtandet? –Man blir bara ledsen och bedrövad.

–Det var så himla mycket förnedring. –Jag tror att vi ska vara singlar nu.

Och så tänker jag att vi ska ägna tiden åt att göra nåt meningsfullt.

Vad kan det vara?

Hitta nånting i tillvaron som känns meningsfullt, jag vet inte vad.

–Många gillar golf. –Man kan samla på kaktusar.

Sen har ni ju ett gemensamt barn.

Att vi skulle ägna all ledig tid åt Linn, menar du?

–All tid...eller tid. –Ja, det är ju ett förslag.

Det är inget jätteroligt förslag. Men det är ett förslag, så klart.

–Kolla. –Gud, vad söt!

–Hon tittade på den jättelänge. –Jag fattar att hon älskar den.

Då får hon den som en present för att hon tog emot vårt hot så bra.

Om man tar ett hot och följer hotet får man gosedjur. Det är en bra läxa.

–Hej, Åsa. –Hallå, Liv.

Du, den här selftapen du skickade, vad var det?

Jag vet inte vad som hände. Jag gick in på en toalett och filmade.

Jag hade blivit dumpad av en kille på en dejt och kände mig förnedrad.

Jag spelade in den och vet inte vad jag sa. Jag var inte mig själv.

Det var mycket tårar och primalvrål. Men de blev helt tagna.

"Så här låter en mamma som har förlorat allt", sa de.

Så...grattis.

–Va?! Skämtar du? –Det var väl roligt?

Fick jag rollen? Jag fick rollen! Jag är bäst!

Jaha. Ja, det var kul.

–Grattis, vad skojigt! –Jag ska bli erkänd.

–Ska du? Som vad? –Mamma Lejonhjärta.

–Det är så creddigt. –Ja. Vad kul. Grattis, vad skojigt.

Ingmar, det är nu det händer för mig.

Gud, vad kul! Blir du rik också?

–Jag kommer att bli rik. –Kul, ju.

Jag måste bara komma på vad jag gjorde.

–Grattis! –Jag ska bli erkänd!

Är den till mig?

Va? Nej. Jag ska köpa den till min dotter.

–Förlåt, hade du tänkt köpa den? –Nej.

Men jag vill ha den.

Okej. Vad menar du?

Jag tänkte vänta på att nån kommer och köper den till mig.

–Funkar det? –Ja.

–Brukar du göra så här? –Ibland tar det lite tid.

–Men jag har nötter med mig. –Okej – du skojar.

Det finns alltid nån korkad liten sötnos.

Korkad?

Sötnos.

Okej då.

Textning: Olle Bernmark (c) Sveriges Television AB 2026