Original subtitles

Det är ju ett jävla helvete men jag hoppas elpriset sjunker–

–så jag har råd att ta livet av mig. Alltså, jag använder en brödrost.

Okej, tack så mycket. Det var allt för mig idag.

Nu, en stor applåd för nästa komiker: Jempa!

Vad fan, du var ju bra!

–Bra material. –Jag vet inte...

Men jag är nöjd med att jag fick in de höga elpriserna.

Ja, det var mycket nytt. Jag hade inte hört den om nekrofili.

Nej, den är helt ny. Det är ju alltid aktuellt. Eller...tidlöst.

Jäkligt snyggt hur du vävde in konflikten med Linn.

–Ännu konstigare! –Man fick väldigt starka bilder.

Linn, ja. Fan. Jag har med mig Linn. Jag måste gå hem med henne.

Linn! Linn. Du måste ge dig till känna.

Hörru, du måste ge dig till känna mer. Jag glömmer dig annars.

Nästa gång, säg "här är jag" så att jag vet det.

Säg inte till mamma att du var med pappa på krogen.

–Varför inte? –Därför.

Och vad har vi sagt om "därför"?

När därför sagts finns inget kvar ty alla invändningar, bort de far

Just så, Linn. Bra!

Och därför ska du inte säga nåt till mamma.

–Komsi, komsi. Jag fick napp! –Hem till mig eller dig?

Vi ska hem till mig. Får jag be? Får jag be?

Jag kan peka. Vi ska hit!

Jag ska gå hem och natta dig.

Vad gör du?

Pappa ser lite dåligt. Han har tappat sina glasögon. Optikern ska fixa det.

–Kan du fläta mitt hår? –Hinner inte. Fråga mamma.

Mamma bor ju inte här.

Knäppskalle, helt rätt! Hon har övergivit oss. Vi är helt ensamma.

Jag kan göra ett försök, men det måste gå fort. Vi är redan sena.

–Känns... Är det här okej? –Det är dåligt.

Det är dåligt, okej... Jag kanske kan kolla på Youtube efter instruktioner.

"Göra"... /TELEFONEN RINGER/

Hej, tur att du ringde. Kan du lära mig att göra en fläta?

Fläta? Gud, det tar tio år att lära sig.

–Det blir ingen fläta. –Glöm inte utflykt på förskolan idag.

–Nej... –Och Linn ska ha med sig matsäck.

–Såklart! Redan fixat. –Och inget socker.

Eh...nej. Hon får fiber och c-vitamin.

Linn, spring och hämta din väska.

–Det är föräldramöte idag också. –Jag hinner inte det.

Jag ska till optikern. Jag hinner inte, kan inte. Jag orkar inte!

–Jag tänker inte. Jag vägrar. –Ingmar, vi måste gå tillsammans.

Vi måste visa dem att vi har en enad front–

–och att allt är lika bra som innan. De bedömer oss som en enhet.

–De dömer oss! De dömer oss så hårt. –Vadå, dömer de oss?

–Ja, de dömer oss. –Oss?!

Okej, då kommer jag. Vete fan hur jag ska hinna.

Vi måste ställa frågor, visa engagemang.

Vi ska ta upp de förtryckta ritpappren. "Är det att rita?"

Det är ju bara att färglägga Spiderman och såna bilder.

Hämmar inte det barnens kreativitet? Sånt är bra att ta upp.

Bra att ha åsikter. Vi delar väl den åsikten?

–Ja. –Bra. Vi måste dra nu. Vi hörs!

Linn! Var är dina glitterskor?

Här kommer jag med lite kaffe. Varsågod.

–Jag dricker inte kaffe. –"Opposites attract."

–Jag... –Vad skönt att det är uppvärmt här!

–Vad ska vi hitta på idag? –Jag ska träffa några polare.

–Ska du gå? –Ja.

Vi kan väl hitta på nåt? Det är roligare att göra saker ihop.

Absolut. Men jag har lovat dem att jag ska...

Jag är lite äldre än du. Jag ska berätta en grej:

När man ligger på sin dödsbädd tänker du inte på allt du köpt–

–eller att du var med dina polare på gymmet och drack energidryck.

Det är inte det du kommer att minnas, utan människorna du träffade.

Mötena på tu man hand, det är dem du kommer att minnas.

Det är det som händer här som är betydelsefullt.

–Jag hör dig. Jag måste... –Vi går på en utställning!

Eller är det idag vi åker till Tomatens hus? Köper en tomatplanta.

Det låter jättetrevligt. Helt ärligt, jag har bråttom, men...

Men kan du åtminstone kolla på min fjärrkontroll? Vad är fel?

–Jag fattar ingenting. –Det löser du.

Kan du smörja mig på ryggen? Jag har eksem, och jag når inte.

–Det finns en blind fläck... –Jag hinner inte.

Skulle du ens göra Heimlich på mig om jag behövde det?

/DÖRREN ÖPPNAS/ Vänta!

Jag är sjuk idag! Vad gör ni här? Jag är jättesjuk!

–Ni kan inte komma in idag. –Vi ska bara hämta Linns glitterskor.

Vi har också bråttom. Det går fort. Linn, vet du var de är?

Hej, älskling. Fint att se dig.

Jag ska bara titta vad pappa har packat som matsäck.

Den tar jag ut, och den, och den...

Okej. Du ska få lite riktigt mat.

Ta för dig, bara. Skäms inte.

–Eh, hej... –Hej!

–Jag lånar toaletten. –Den är precis där. "Do your thing."

–Ska du springa och... –Vem var det?

Det var bara en kompis. Spring och hämta dina skor.

–Det finns ju ingen dijon! –Okej...

Du tänkte inte en sekund på mig, va?

Det är jävligt obehagligt att vi kommer förbi, och har du killar här!

Har ni legat?

Är det en hypotetisk fråga? Jag svarar inte på hypotetiska frågor.

–Käkat falafel, ser jag. –Ja, det har vi, Sherlock Holmes.

–Falafel! –Ja.

Mitt i veckan? På en vardag!

Då har det käkats falafel. Med halloumi!

–Extra hummus? Det kostar extra! –Hur mycket ost ska du ta?

–Linn, har du hittat skorna? –Ja, pappa!

Vi har lite bråttom, nämligen. Vi vill inte vara i vägen för mamma.

–Varför tar du inte med hela osten? –Nej, tack. Det räcker med en macka.

–Nu går vi. Säg hej då till din mor. –Hej då, mamma!

Hej då, älskling. Ha så kul nu. Vi ses på föräldramötet, Ingmar.

Hej!

–De skulle bara... De gick. –Jag fattar.

Just det. Vi behöver boka in när vi ska åka till Tomatens hus.

Eh... Grejen är att jag...flyttar utomlands i morgon.

Så det blir svårt.

Valde du att spendera din sista natt i landet med mig?

Det är jätteromantiskt!

–Vi... –Det är det finaste nån gjort.

–Visst... Vi hörs. –Vi hörs, ja. Precis!

Puh!

Kemi.

Absolut! Jättegärna. Vilken tid?

–Ja, vad kul! Ha det bra. Hej då! –Vem var det?

Det var P4. De ska ringa senare och då ska pappa dra skämt i radion.

–Kul, va? Ha det bra, Limpan. –Hej då.

Hej, Linn. Är det bra?

–Hej, Ingmar. –God morgon. Kan vi byta några ord?

–Vad är det? –Kan du hålla extra koll på Linn?

Hon kan ha det lite tufft. Det pågår konstiga grejer hos hennes mamma.

–Okej. Som vad? –Främmande män springer ut och in.

–Om du förstår... –Det kanske jag inte behöver veta.

Jag menar inte att Liv är en hora. Men jag antyder det.

–Jag behöver inte veta. –Nej, men lite mellan raderna.

Och vad är det här för någonting?

Jag vet inte heller. Barn har inget öga för mode, direkt.

Var är hennes vandringskängor? Vi ska på utflykt idag.

–Tyvärr, de är hos Liv. –Då får du hämta dem.

Jag kan inte komma och gå. Jag vet inte vad man kan träffa på där.

Nej, jag går inte dit. Då köper jag nya.

–Då får du göra det nu. –Jag hinner inte.

Hade du läst veckobrevet hade du läst att vi ska på utflykt idag.

–Jag bryr mig inte hur du fixar dem. –Jag får åka och köpa dem då.

Så hon klarar den långa vandringen till gläntan bakom parkeringen.

Jag ska till optikern också.

Okej, stövlar – check.

Optikern krockar med P4. Sen måste jag åka tillbaka till förskolan.

Jag har inte ens hunnit adressändra. Åh, gud!

Nu tar jag det lite lugnt och hittar lite tid att bara fokusera.

–Tjena! Har du tid en sekund? –Om jag har tid?

Jag är en stressad småbarnsförälder. Ser det ut som om jag har tid?

För det har jag inte. Vi har inte en enda jävla sekund för oss själva.

–Jag hade en nu, men den tog du. –Förlåt.

Ta hellre mina pengar än min tid. Jag har inget av det ena.

–God morgon, Åsa. –Ja, god förmiddag.

–"5 am club". –Wow! Du var uppe fem i morse?

–Nej, jag gick och la mig fem. –5 am club är ambitiösa människor...

Absolut. Jag skulle behöva en kopp riktigt starkt kaffe.

Jag är fruktansvärt bakfull. Jag skulle ligga med en kille.

Man kan inte ligga med någon helt främmande nykter. Jag är inget djur.

Jag har nåt som kan pigga upp dig – en roll i en dansk film.

–Dansk film? Jag tackar ja till det. –De vill ha en self-tape.

–Måste man alltid göra det? –Rollen heter svensk hora.

Är det en film om trafficking?

Nej, det är en familjekomedi, en uppföljare.

Förra filmen sågs av två miljoner danskar–

–och då är du den svenska horan som blir mördad.

–Är det verkligen en komedi? –Ja. Danmark...

Jag ska spela rollen väldigt naket och ärligt.

Ja. Naket, i alla fall.

När ska vi göra provfilmningen? Jag behöver ju motspel.

Ska vi åka till Köpenhamn och göra den på Pusher Street?

–Jag kan inte hjälpa dig. Jag ska... –Flytta utomlands?

Va? Nej, jag ska åka till Tomatens hus.

–Jag har börjat dejta någon. –Jaha. Trevligt.

Mm. Kul.

Då ser du till att ha din self-tape klar ikväll?

–Jag har många andra jag kan fråga. –Ja.

Är det här något som kommit till mig? Är det något samarbete?

–Det är min jacka, Liv. –Är du säker?

–Då litar jag på det. –Det kan du lita på.

–Ser du bättre nu, eller nu? –Hm...

Nu. Alltså förra nu.

–Nu eller nu? –Nu ser jag faktiskt ingenting.

Va? Ser du ingenting?

Förlåt. Jag ser ingenting för jag kollar i mobilen.

Jag väntar på ett samtal från P4. Jag ska vara med där.

–Jaha. Om vadå? –Pappaskämt.

–Hur lång tid tar det här? –Det går snabbare om du tittar.

Nu eller nu?

Jag vet inte om jag kan avgöra det. Kan inte du kolla istället?

Tack för din medverkan. Kul att du var med.

Det var jättekul! Nu ringer det på andra här.

Ha det bra! Hej.

–Var är du? –Hos optikern. Vad vill du?

För guds skull – vi har ju terapi nu.

Är den nu? Fan!

Fan! Jag skyndar mig. Jag kommer alldeles strax. Hej!

Fan!

Nu ska vi se... Suddigt, suddigt. Skarpt, skarpt.

Suddigt, suddigt.

Skarpt, suddigt, skarpt.

Jag tar D, vad nu D är. Tack.

Du ser lite ensam ut idag, Liv. Är det en känsla som du kan känna igen?

Jag kan känna mig lite ensam eftersom att jag sitter själv i parterapi.

Vi hör fortfarande inte dig. Vi hör inte dig.

–Hör du oss, Ingmar? –Det är inte lönt. Han hör inte.

–Skrämmer ensamheten dig? –Nej, men det kan vara opraktiskt.

Det är många tillfällen man behöver vara två.

Just det.

Kan du danska?

Nu hör jag er. Jag är tillbaka. Vilken dörr är det? Jag hör er nu.

Du behöver inte komma.

Förlåt.

–Nu är jag här i fysisk form. –Slå dig ner.

Det var på tiden.

Okej, då kan jag ta upp en sak.

Jag är trött på att hela tiden behöva ta ansvar för all planering.

–Vilka fina glasögon! –Ja, tack så mycket.

Jag gillar dem.

Jag kan inte ha dem när jag "voiar" för jag ser ingenting.

–Nähä. –Är ni färdiga?

Då vill jag ta upp att jag kan uppleva–

–att jag är trött på att alltid behöva ta ansvar för all planering.

Jag trodde att det här skulle ta slut eftersom vi separerat–

–men nu måste jag istället sms:a, ringa och mejla Ingmar hela tiden.

Det var nästan lättare innan – att skrika påminnelser från köket.

Ja, jag har ju Linn och jag är så jävla stressad.

Jag har så mycket att göra.

Jag har henne 100 procent, 50 procent av tiden. Det är så himla mycket.

Du hör ju själv hur mycket det är. 150 procent.

Nej, det kan inte bli det.

Vi har hälften-hälften så det kan inte vara mer än mig.

–Vi har lika mycket. –Ja, ändå hittar du tid för annat.

–Är det någonting du menar med det? –Nej, det gör jag inte.

–Det lät som om du ville säga nåt. –Nej, det var det inte.

–Bra, då går vi vidare. –Eller jo, det var det.

Liv har haft herrbesök. Eller ska jag säga pojkbesök?

Jag sprang på en ung vallonpojke där i morse.

Stämmer det att du har unga vallonpojkar hos dig?

Glöm att jag frågade det där.

Ingmar, har du svårigheter med att Liv har gått vidare sexuellt?

–Men usch, Erland! –Det behöver vi inte tala om.

–Jag vet att jag tog upp det, men... –Okej, ni vill inte prata om det.

Ska vi gå tillbaka till det här med varannan vecka-livet?

Det är ett helvete. Man har ingen aning om när något är, eller var.

–Det finns ett schema, som jag gör. –Jag hör att du är besviken på mig.

Jag har varit besviken på dig med.

En sak jag tycker är så jävla orättvis–

–är att när vi var ihop, då lovade Liv mig en massa saker.

Men nu när vi inte längre är ihop, eftersom hon dumpade mig–

–behöver hon inte hålla de löftena.

–Finns det något exempel? –Ja, det här vet du vad det är.

–Det var en grej som du svor på. –Vad var det för löfte?

–Gud, du skrämde nästan livet ur mig! –Jag hade en så jävla äcklig dröm.

–Vad drömde du? –Att jag blev fast här i Malmö.

Att jag aldrig kom härifrån. Jag låg på min dödsbädd–

–omgiven av en massa gula, fula tegelhus, MFF-halsdukar–

–och en massa självgoda människor som inte riktigt ansträngde sig.

Vi har sagt att vi ska flytta till Stockholm–

–efter att vårt första barn är fött.

Lovar du det? För jag vill inte dö som en jävla nolla.

Jag lovar.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Men jag hatar gult tegel.

Fast jag tycker faktiskt att gult tegel kan vara riktigt fint.

Jag har också börjat tycka det, har jag märkt.

Handlar det här om det gula teglet?

Det är inte lite sårade känslor för de här svikna löftena?

Jo. Jag antar att du har rätt. Det handlar om det, framför allt.

–Därför är jag så arg. –Och lite ledsen.

Jag är arg och ledsen över att hon inte håller sina löften.

Och att det springer pojkar hela tiden...

Det gör inte det. Förlåt för att jag lovade dig–

–att du skulle få flytta till Stockholm, och så blir det inte så.

Jag är väldigt överraskad.

Det är första gången som du erkänt något. Det var stort – tack.

Ja, nu släpper vi det.

–Vad ska du ha på dig? –Det här, antar jag.

Det är bra med oömma kläder, så man visar att man alltid är redo för lek.

Shit, vad många missade samtal. Undrar om det beror på P4-grejen?

Har du varit med i P4? De har börjat gå via andra nu för att prata om mig.

Nu ringer de härifrån. Vänta.

–Ja? Ingmar, hej. –Hej. Jag heter Gunilla Stark.

Jag skulle behöva träffa dig angående din medverkan i P4 nyligen.

Det är bra att jag fick tag på dig. Faktiskt har jag fått en lucka.

–Kan du i eftermiddag? –Ja.

Och din medförälder Liv Eriksson, kan hon följa med?

–Ja, jag kan. –Vad är det för något?

Är det en intervju eller ett jobberbjudande?

Jag måste meddela att du har blivit orosanmäld.

–Sa du orosanmäld?! –Ja, det kanske jag skulle ha sagt.

–Jag ringer från socialtjänsten. –Det borde du ha inlett med.

Och det är relaterat till P4-grejen?

Ja, men det tar vi på plats. Det är jättebra att ni kan komma. Hej, hej.

–Vad snabba de är på soc. –Har du blivit orosanmäld?

–Ja, det är sjukt. –Vad sa du i den där P4-grejen?

Jag var inbjuden för att dra klassiska pappaskämt.

Vadå för pappaskämt?

Ja, vad var det...? Det var något om bullfitta.

Sen var det att jag lägger ecstacy i påskäggen.

Ja, hur jobbigt det för reumatiker när de slår sina barn.

Det är inte pappaskämt. Detta är: "Du tycker väl inte om glass?"

–Det är knappt papparelaterat. –Jo, det är pappaskämt.

Jag orkar inte det här!

Ska vi till soc nu? Jag ska göra en provfilmning.

Jag hinner inte. Varför måste jag följa med? Jag är oskyldig.

Vi blir bedömda som en enhet. Det sa du själv.

Det var bara några oskyldiga pappaskämt.

Vi är egentligen väldigt välfungerande separerade föräldrar.

Det är ni, ja?

Det är alltid jobbigt att bli kallad till socialtjänsten–

–så jag är jätteglad att ni kunde komma på så kort varsel.

Jag ska läsa innantill här:

Det har kommit in en orosanmälan mot dig, Ingmar Bergman–

–efter din medverkan i Radio P4.

Och där ska du ha sagt följande:

Nej! Sa du det? Det som står där?

–Ja, det sa jag. –Sa du det?!

Nej! Det där är ju grovt opassande.

–Så där kan man ju inte säga! –Nej.

–Jag fick ont i magen när jag sa det. –Ja, det förstår jag.

Det är ju uppenbart att den som har anmält inte kan ta ett skämt.

–Nej, precis. –Men vi ställer några kontrollfrågor.

–Äter hon, och sover? –Ja.

Och har kompisar? Då så – då avskriver vi detta.

Jag tycker att ni verkar normala.

–Tack! –Det här är sånt som händer.

Underbart! Ja, jag behöver gå iväg.

Jag ska göra en provfilmning. Jag ska spela en hora.

Jaha, ja.

Ja, vi ses sen.

Hej, killar! Jag är er hora för kvällen.

Eftersom jag kommer från Sverige vill jag inte–

–att ni skämtar sexistiskt eller rasistiskt med mig.

Ni får inte heller objektifiera min kropp.

Ja, nu är jag här.

Jag är er hora för kvällen. Inget skämt om sexism eller rasism, tack.

Objektifiera mig inte.

Skriv på det här samtyckesavtalet.

Va? Jo, skriv på det, sa jag. Hej killar!

Åh, jag är från Sverige.

Hej, killar... Skärpning nu! Skriv på det här samtyckesavtalet.

Fuck, jag orkar inte. Jag skiter i det.

Nej, nej, nej...

Barnen har fått skapa egna konstverk på temat sjukhus.

–Vi har hängt upp dem i korridoren. –Sorry att jag är sen.

Hej, Liv. Vi pratar precis om barnens konstverk.

Åh, vad trevligt. Jaha, okej. Yes...

I skolplanen har det beslutats om att förskolebarn...

–Hur är det? –Bra... Inte bra.

Vad har du på dig?

–Jag måste spy. –Okej. Nu?

Nu?

–Vad var det? –Linns stövlar.

–Liv, hur mår du? –Jag är...magsjuk.

Magsjuk? Då får du gå hem nu. Och Linn måste stanna hemma hela veckan.

Det är min vecka. Jag hinner inte.

–Vad ska jag säga då? –Du får bara äga det här.

Bara äg det.

Jag...bara ljög.

Jag är inte magsjuk. Det är ingen panik.

Nej, jag är bakfull. Det kan man vara.

Det är inget konstigt. Man kan vara en komplex förälder.

Igår var jag en pigg pedagogisk mamma och idag är jag en bakfull hora.

Nähä.

Då har jag något roligt att berätta angående barnens pysselhörna.

Kul. Där hade vi faktiskt en grej som vi ville ta upp.

–Det är de förtryckta ritpappren. –Ja, för där kan vi känna...

...båda två...

Ja, för jag har noterat att för alla andra barn–

–är det bara en förälder som är här och representerar ikväll. Är det så?

Den andra föräldern är ju hemma med barnen.

–Var är Linn? –Vårt barn är på Småland.

–I Småland, menar du? –Det spelar ingen roll.

–Hon är omhändertagen. –Hon är på Småland, på Ikea.

Hon har det bra där.

Vi är lite stressade, eftersom barnet bara får vara där en timme.

Vi kanske kan rappa på lite.

Vi är väldigt bra föräldrar. Vi fick beröm på soc idag.

–Båda två. –Hörde alla det?

Att vi fick beröm på soc idag.

Är det någon annan här som fick beröm på soc idag?

Det gick bra. Det gick faktiskt bra.

Ja, det känns jättebra att vi tog upp det här med de förtryckta pappren.

Verkligen! Hoppas du är stolt.

–Jag är stolt. Du också, hoppas jag? –Det är jag.

–Jag drar och hämtar Linn. –Bra.

–Kan ni hjälpa mig med en grej? –Ja, vadå?

Du kan döda mig, men du kan aldrig döda hoppet om att en dag–

–ska män och kvinnor få lika mycket betalt.

"Hold din kæft, din skide svenske PK-hore."

Textning: A. Wiehager & B. Cronholm © Sveriges Television AB 2026

Cut. Jag tycker den satt. Bra, Linn.

Det räcker nu. Nu är magasinet tomt. Kom jag med, Linn?

–Nytt magasin. –Ja.

Det räcker nu, Ingmar. Ge mig den. Nu går vi hem.