Original subtitles

Downloaded from YTS.BZ

Official YIFY movies site: YTS.BZ

Det är 20 minusgrader i de italienska Alperna.

Och ett extraordinärt äventyr är på väg att börja.

Den här vargen har lett sin familj genom tio förrädiska vintrar.

Det här är den svåraste tiden. Det är ont om mat-

-och flocken är stressad.

Varghonan är deras mamma.

Men i år, för att överleva, måste hon lämna dem.

Och ge sig ut på en resa i jakt på ett nytt hem. Ensam!

Hon kommer att uthärda snöstormar och bitande vindar.

På vägen föder hon sex ungar.

Hon måste hitta mat och skydda sin familj.

På flykt undan rovdjur och jägare-

-tvingas hon till okända och fientliga områden.

Det blir hennes livs största utmaning.

Det här är dramatiseringen om en enastående varg.

Dolomiterna, Alpernas märkligaste toppar.

Bergen var en gång ett korallrev som tvingades upp ur havet-

-för miljontals år sen.

Vintern är nästan över.

Det finns knappt nåt att äta.

Djuren är trötta, svaga och desperata efter mat.

För alla som bor här är det här årets svåraste tid.

Varghonan förbereder sig för jakt.

Men hon är inte ensam.

Flocken omger henne.

Vid hennes sida finns alfahannen.

Tillsammans leder de flocken.

Den här unga hjorten blir inget lätt byte.

Men hon har en plan.

På hennes signal börjar jakten.

Den här unga hjorten vet instinktivt vad han ska göra.

Han har det i generna.

Han vet precis hur han ska överlista dem.

Han leder flocken rakt in i mitten av hjorden.

Det är precis vad varghonan hade planerat.

Nu kan hon ta det lättaste bytet...

...en sjuk hjort.

Den här hjorten offrar sina egna för att överleva.

På vintern samlas hjortar i stora hjordar.

Fler öron för att höra faror, fler ögon för att se dem komma.

Mot kylan kurar de ihop sig och sänker hjärtfrekvensen.

Att spara energi-

-är nyckeln till överlevnad i dessa glaciärförhållanden.

Vargarnas lagarbete och taktik har lönat sig.

Deras första måltid på flera veckor.

Lockade av löftet om mat-

-testar den äldsta avkomman gränserna i flockens hierarki.

Han utmanar sin far, alfahannen...

...men måste följa reglerna.

Alfaparet äter före sina ungar.

Han måste vänta på sin tur.

I de här bergen-

-har vargarna bara en utmanare.

Brunbjörnen.

Den här har precis vaknat efter en lång sömn-

-och har inte ätit på flera månader.

Alfahannen vet att han aldrig kan slå en björn i hans storlek.

Normalt sett hade han dragit sig tillbaka nu, men i dag-

-med spänningar i flocken-

-måste han åter hävda sin auktoritet-

-och visa att han fortfarande bestämmer.

Han stör björnen så han inte kan äta-

-och jagar honom från alla håll och försöker trötta ut honom.

Men björnen är inte rädd.

Han är starkast och det vet han.

Han är svårt skadad och kan inte längre leda.

Det är ett kritiskt ögonblick.

Flocken behöver en ny ledare.

Omedelbart vänds allas blickar mot den äldsta sonen.

Flocken underkastar sig en ny ledare.

Varghonan stannar med sin partner.

Lojal till slutet.

Vargar bildar par för livet.

Deras band är ett av de starkaste i djurriket.

Alfahannen har dukat under för sina skador.

Varghonan måste nu hitta modet inom sig att lämna hans sida.

Hon kan inte återvända till sin egen flock.

Hennes plats har redan tagits av en av hennes döttrar.

Hon kommer genast att löpa-

-och föda en egen kull.

Det säkerställer flockens framtid.

Om hon stannar måste hon slåss mot sin egen dotter.

Hon måste ge sig av.

Men hon är inte ensam.

Om några veckor ska hon föda en ny kull ungar till världen.

I vargsamhället kan bara alfahonan fortplanta sig.

Hennes ungar skulle nästan säkert dödas vid födseln.

Instinkten säger åt henne att lämna bergen-

-där hon alltid har bott-

-för att bege sig så långt bort som möjligt.

För att hitta ett nytt hem åt sig och sin familj.

Vad finns bortom de här bergen?

Det får hon ännu inte veta.

På väg norrut färdas varghonan längs bergskammen.

Hon håller sig högt upp för att undvika andra vargar.

Hon färdas upp till sex mil om dagen.

Hon har bara tre veckor på sig innan hon ska föda.

Hon lämnar Dolomiterna nära Brunico-

-och kommer till Österrike i slutet av mars.

På några dagar korsar hon flera bergskedjor och floder-

-innan hon beger sig mot Tyrolen i västra Österrike.

Trotsande elementen i den vidsträckta vildmarken-

-följs varghonan av många ögon.

Hon har en skugga. En lammgam är hennes reskamrat.

De återvänder också till Alperna efter mer än 100 års frånvaro.

Fruktade och jagade till utrotning-

-återinfördes lammgamen för 20 år sen.

Antalet ökar långsamt.

Den här hanen är sex år gammal.

Han föddes på berget Mont Blanc-

-men gav sig av när han var väldigt ung.

Han flyger tusentals kilometer varje år-

-i jakt på resenärer att förfölja i flera dagar.

Vargar är gamens favoritkompanjon.

De erbjuder mest föda i ett kargt landskap.

Men han väntar inte på att varghonan ska dö.

Han har andra kostkrav.

Det har gått sex dagar sen varghonan flydde sin flock.

I västra Österrike kämpar hon mot det värsta hos bergen.

Vindar på upp till 35 m/s och kyla ner mot 30 minusgrader.

Några timmar i dessa förhållanden kan vara livsfarliga.

Utan sin flock kan varghonan begravas i snön.

Hon måste fortsätta framåt.

Med sin tjocka päls, klarar hon temperaturer på 50 minusgrader.

Under stormen har högar av snö byggts upp-

-och minsta skakning kan få dem att falla.

Svältande bergsbor hittar snabbt byten.

Inklusive lammgamen.

Hans ihärdighet har lönat sig.

Han tävlar inte om samma måltid som varghonan.

Han väntar tålmodigt ett ögonblick till-

-tills hon ätit tillräckligt.

Han är inte som andra gamar.

Hans kost innehåller varken kött eller hud.

Han har ett eget recept-

-först bryter han kadavret i mindre bitar.

Sen tar han den utvalda munsbiten femtio meter upp i luften.

Sen släpper han den noga på stenarna. Voilà!

Middagen är serverad.

Brutna ben är allt lammgamen önskar sig.

Hans mage innehåller världens starkaste magsyra.

Han äter lätt det andra slänger.

Varghonan har bara några veckor kvar innan hon föder.

Driven av sin beslutsamhet att hitta ett tryggt hem-

-fortsätter hon röra sig, fem till sex mil om dagen.

Hon korsar Österrike från öst till väst.

På andra sidan Zillertal i Tyrolen-

-kommer hon in i Schweiz, genom kantonen Grisons-

-och St Gotthard och Monte Rosa.

Hon går runt det ståtliga Matterhorn.

På bara några veckor-

-har hon färdats nästan hundra mil.

Hon är nu i Mont Blanc-massivet-

-Alpernas högsta bergskedja.

Hon är trött och försvagad av sin färd.

Hon måste hitta en plats att vila på.

Årstiden förändras.

Dagarna blir längre. Temperaturen stiger långsamt.

Våren är här.

För naturen är det här årets mest hektiska tid.

En kamp mot klockan har börjat.

Säsongen är kort för att hitta en partner, föda-

-och uppfostra nästa generation.

Med bara dagar kvar måste varghonan hitta den perfekta lyan-

-varm, torr och nära sötvatten.

Hon måste hålla sig undan från rovdjur.

Det här är den perfekta platsen.

Under natten har hon fött.

En kull på sex ungar.

Fyra hanar och två honor.

Hon kan inte lämna dem ensamma.

Många rovdjur strövar runt i bergen.

Rävar, kråkor, mårdar, vildsvin...

Ett lodjur har hittat varglyan.

Varghonan känner av lodjuret, men hon ser henne inte.

Perfekt kamouflerad kan lodjuret vara stilla i timmar.

Hon väntar på att varghonan ska ge sig av.

Med sex munnar att mätta-

-måste varghonan gå ut och hitta mat.

Allt hon har ätit är gräs och daggmaskar.

Om hon var med sin flock-

-kunde hon lämna ungarna hos de andra honorna-

-som skulle skydda och vårda dem åt henne.

I varje kull finns det alltid en äventyrare-

-som är djärvare än de andra och mer benägen att råka illa ut.

Lodjuret har gett upp för dagen-

-men kan komma tillbaka när som helst.

Varghonan vet att hon är fångad.

Hon får ingen ordentlig måltid på ett tag.

Lodjuret har också hungriga ungar att mata.

Som alla mödrar måste hon mata och skydda sina egna ungar.

Ungarna är nu åtta veckor gamla-

-och fortfarande beroende av sin mamma för mjölk och mat.

Hon avvänjer dem nu, så kraven på jakt ökar.

De lämnar lyan och utforskar världen omkring sig.

Den lilla äventyraren är fortfarande djärvast i flocken.

Ledd av sin nyfikenhet vandrar han iväg utan förvarning.

Ungarnas jaktinstinkt är fortfarande outnyttjad.

De lär sig inte jaga i flock förrän de är nästan ett år gamla.

Nu lär de sig genom att leka tillsammans.

Äventyraren utforskar igen.

Han lär sig skillnaden mellan vän och fiende.

Varghonan har hittat en ny lya.

Men det är fortfarande ont om mat.

Det här är den svåraste tiden för familjen.

Sex munnar att mätta och för lite mjölk.

De svälter. Ju mer de behöver-

-desto mindre kan hon ge dem.

De slickar hennes mun-

-och ber henne att spy upp sin senaste måltid.

Men hennes mage är tom.

Hon behöver en ny plan.

Det finns ett alternativ som kan lösa varghonans problem.

Får. De är lättare att fånga.

Men om hon vill äta dem-

-kommer hon att möta en osannolik motståndare.

Den här mannen har bestämt sig för att försvara sina får.

Han heter Matthias Korneli.

I år har Matthias gått med på att ta en flock-

-till de bördigaste sommarbetena i Alperna: Vercors.

Men den här frodiga ängen är ökänd vargterritorium.

Trettiofem får dödades här förra säsongen.

I år har lokala bönder anförtrott Matthias rekordmånga-

-får, 650 stycken, att ta hand om.

Fåren har tillbringat vintern i inhägnader-

-men nu får de äta det mjuka-

-späda gräset på betesmarkerna för att lägga på sig.

Matthias uppdrag är att ta dem uppför berget-

-och skydda dem i två månader-

-och återvända i slutet av sommaren med alla får.

Det har ingen herde lyckats med här på 20 år.

För vargarna är tillbaka.

För varghonan skulle ett får föda hennes ungar i en vecka.

Men det är inte lätt att ta dem.

Högplatån Vercors-

-mellan bergskedjorna Obiou och Dévoluy.

Matthias är på väg till betesmarkerna strax bortom.

Som sällskap har han två pålitliga team-

-som han själv har valt ut och utbildat.

Det första teamet är vallhundar, lätta och snabba.

Det andra är vakthundar.

De är tunga och starka.

Raga är en beaucerontik.

Hon är den mest aktiva.

Hon ägnar all sin tid åt att spana efter får som lämnat flocken.

Och hon gör det för att behaga Matthias.

Leo är en liten berger des pyrénées-

-snabb och med ett lejons hjärta.

Han täcker inte lika mycket mark som Raga.

Men de kan alltid räkna med hans vaksamhet.

Han missar ingenting.

Den gamla Kai är pensionerad.

Hon jobbar inte längre, men hon är viktig för lagandan.

Snart kan hon inte ta sig upp i bergen.

I dag leder Matthias sin flock till den farligaste marken-

-där flest attacker har ägt rum.

Lokalbefolkningen kallar det Farans dal.

De måste vara vaksamma.

De visar sin närvaro så fort de anländer.

"Vi är här! Och vi är inte rädda."

Vakthundarna intar sina positioner.

De vet att en vargattack är nära förestående i dalen.

Thor intar höjden.

Han iakttar allt, känner lukten av allt-

-och hör allt.

Rea går in i mitten av flocken.

Hon är särskilt fäst vid fåren-

-och tar hand om dem som om de vore hennes egna ungar.

Maura tar hand om ytterkanterna.

Ibland går hon långt från flocken-

-för att lämna sin doft och utmana alla vargar som kommer för nära.

Och Mastin, den unga molossern, patrullerar flockens omkrets.

Ofta i skogen, utom synhåll för herden.

Fåren är på helspänn.

De känner lukten av vargen.

De vet inte var hon är, men de vet att hon är här.

Hon iakttar sitt byte, redo att attackera på egen hand.

Lukten av fåren ökar hennes hunger.

Varghonan vill inte bråka.

Hon föredrar att hitta mat utan att råka illa ut.

Om hundarna står på sig går hon nån annanstans.

Matthias och hundarna vaktar flocken tillsammans-

-och de skyddar varandra.

De agerar instinktivt.

Det här är Matthias flock.

I nästan tio år-

-har han tagit hand om 15 000 får och bara förlorat tre till vargar.

Han är varken för eller emot att vargarna återvänder till bergen.

För honom är allt liv i bergen heligt.

Vid tio veckors ålder är äventyraren flockens mest aktiva.

Han känner lukten av nåt intressant.

Ett stenbocksben.

Helt för sig själv.

Förhållanden skapas under leken.

Personligheter framträder.

Det finns ledare, det finns följare.

De som ger upp lätt...

...och vissa som aldrig släpper taget.

Fast besluten att hitta ett revir, säkert och fullt av mat-

-fortsätter flocken sin färd.

Hon lägger ett stort avstånd till-

-Mathias hundar och korsar Vercors-

-Chartreusemassivet och når Tarentaise.

På okänd mark får hon upp en igenkännlig doft.

Det är ingen välkomnande doft.

Det är fara.

Hon går in i ett annat vargrevir.

Hon märker att det är en stor flock med ett dussin eller fler medlemmar.

Och de är inte långt borta.

Vargar försvarar sitt revir våldsamt.

De dödar om de ser en inkräktare-

-och varghonans familj är inte välkommen.

Hon vet inte att flocken har attackerat en flock får-

-från en närbelägen by och nu jagas de.

Varghonan och hennes familj har fastnat mitt i en krigszon.

Fångad mellan vargflocken och jägarna-

-måste hon fortsätta in i en främmande värld.

De måste korsa stadens gator när de är lugnare.

Sen återkomsten till Europa-

-har många vargar setts på stadens gator på natten.

Flocken har lyckats korsa Ubaye-dalen.

Hon har hittat ett nytt och fredligare område: Mercator.

Det här är en plats utan doft av människor eller hundar.

Det är en plats av överflöd.

Och det finns mat.

En fristad, hennes nya hem.

Det är nån annan här.

Lammgamen.

Han har återvänt till klippan där han föddes.

Och han har bildat familj.

Varghonan har lyckats hålla sin familj vid liv.

Men med vintern på väg-

-måste hon hitta en partner för att säkra sin flocks framtid.

Det är dags för henne att ropa på andra vargar.

Ett rop så starkt att det kan höras dussintals kilometer bort.

Men ikväll får hon inget svar.

Långt bort hör en ung hane hennes rop.

De träffas tidigt på morgonen.

På bara fyra månader har varghonan färdats 130 mil.

Hon lämnade Dolomiterna under vintern-

-korsade nästan hela Alperna-

-och födde i Mont-Blanc-massivet.

Sen färdades hon söderut genom Durance-dalen-

-för att bosätta sig i Mercantours naturreservat.

Flera veckor senare tog en kamerafälla de här bilderna.

En vargflock på sex ungar och två vuxna.

De är alfaparet.

Tillsammans ska de föda upp-

-nästa generation vargar i de franska Alperna.

PÅ 1900-TALET FÖRSVANN NÄSTAN-

-VARGARNA FRÅN EUROPA

DE FÖRSVANN FRÅN FRANKRIKE, SCHWEIZ-

-TYSKLAND OCH ÖSTERRIKE

NÅGRA FLOCKAR FANNS KVAR I DE ITALIENSKA ALPERNA

PÅ 1980-TALET UTÖKADE VARGARNA SITT OMRÅDE

DE ÅTERTOG SINA FÖRFÄDERS GAMLA TERRITORIUM

I DAG FINNS DE I ALLA LÄNDER SOM GRÄNSAR TILL ALPERNA

ANTALET ÖKAR LÅNGSAMT

DET FINNS NU RUNT 2 000 VARGAR I BERGEN

Översättning: Camilla Holm Iyuno