Original subtitles

Vilken lägenhet bor hon i?

Näst högst upp, ut mot gatan.

Tyst nu, jag ringer.

SOS 112, vad har inträffat?

Det brinner...på Birkagatan 21!

Vi behöver hjälp nu! Vi kommer inte ut, ni måste hjälpa...

Vi börjar med lägenheten ovanför. Ingen får störa.

Ja må hon leva...

–Förlåt. –Grattis på födelsedagen.

Tack, hjärtat.

–Vad är det som låter? –Kanske brandlarmet.

–Ta på dig skorna. –Ska vi härifrån?

Nej... Men gör dig i ordning.

Rök i trapphuset. Ska vi kontakta Emil?

Jag ringer brandkåren först.

–Såg du nån eld? –Nej, bara rök.

–Ta på västen för säkerhets skull. –Vi går ut så länge.

Men vafan, håll inte på att låta...

Kan du hjälpa mig med den här jävla västen?

Bort!

Anna–Lena! Hör du mig?

Om några dagar inleds en av de största rättegångarna–

–gällande organiserad brottslighet i Sverige.

Misstankarna rör mord, narkotika– brott, utpressning och pengatvätt.

Polisen hade inledningsvis svårt att hitta bindande bevis–

–men har nu bättre bevisläge.

Åklagarens starkaste kort är huvudvittnet–

–som uppgett att Niklas Nordin och Henrik Östling...

Jag berättade inget de inte redan visste!

Jag kan ta tillbaka allt!

Jag säger att polisen tvingade mig! Att de ville få bort Niklas!

En miljon! Jag kan fixa en miljon till i morgon!

När polisen sprängde Firman för ett år sen–

–nystade de upp en stor knarkhärva.

De åtalade, Niklas Nordin och partnern Henrik Östling–

–misstänkt ha fortsatt styra verksamheten inifrån fängelset.

Ser det bra ut? Vi har blomma och dojor också.

–Helt okej. –Va? Jag är skitsnygg.

Säg för fan att han lever!

Han var död redan när vi kom.

–Hur fan kunde det hända? –Jag vet inte!

–Tage och Anna–Lena, då? –Tyvärr.

De gjorde allt de kunde.

Har du kontaktat deras anhöriga?

–Jag kan göra det. –Mimmi, vi behöver dig här.

Here comes the bride Here comes the bride

Jag trodde du vill bli fri.

Härligt, doppa på, min vän.

Jag ska tänka på det.

...att dela glädje och sorg med dig...

–...och vara dig trogen... –...och vara dig trogen...

–...tills döden skiljer oss åt. –...tills döden skiljer oss åt.

–Jag, Hanna... –Jag, Hanna...

–...tar dig Niklas... –...tar dig Niklas...

–...nu till min man... –...nu till min man...

...att dela glädje och sorg med dig...och vara dig trogen...

...tills döden skiljer oss åt.

Ni är nu man och hustru.

–Kyss henne. –Nu släpper jag, morsan.

Vet du varför Anders inte har fått permission?

Han har nog viktigare saker för sig.

Så, nu kommer det här att strama lite.

Så tar du ett djupt andetag. Så ja. Och så där.

Så.

–Min son gifter sig i dag. –Ja, du sa det.

Jag har äntligen turen att få bli farfar.

–När då? –Om en månad eller så.

–Lever jag då? –Jag kan inte garantera nånting.

Det vore trevligt att få träffa den där lilla...

Och det kanske du får också, om du lyssnar på min rekommendation–

–och omedelbart påbörjar en cellgiftsbehandling.

–...som en vattenballong. –Det är bara lilla bulan.

Sen är det skinn och ben här.

Är du nöjd med ditt bröllop?

Den är så snygg! Hon valde den vräkigaste.

Nej, det är Niklas som har valt den.

Min skapare! Inte klokt vad man kan få från Buttericks numera.

–Nicke, kom. Grattis! Äntligen! –Kungen av kåken.

Ja, det är du verkligen.

Zac, det här Simon Svart som jag snackade om.

Simon här är lite VIP, inte trash som du och jag.

–Du får skärpa dig lite. –Jag förstår. Får jag sno dig lite?

–Nej, för fan. Simon är familj. –Okej.

–Nämen, hej! –Du tog dig hit också.

Kan jag leta upp dig? Jag behöver snacka lite.

–Det är det gamla vanliga. –Barry?

Han betalar aldrig för sig. Det är okej om du säger det–

–men han glider runt som att han äger stället.

Han skrämmer bort folk för att du är skyldig honom.

–Vilka har du i dörren? –Han trakasserar allihop.

–Två miljoner är mycket för en del. –Vad tjänar han på att ruinera mig?

Niklas, du har inte råd att ha Barry som din fiende.

Han är en tickande bomb. Vi föreslår en avbetalningsplan. Enkelt.

Jag kollar om Östling har nåt som kan få de här jävlarna lugna.

Be Lukas hålla sig i närheten i fall han börjar strula mer.

Men han får inte peta på honom. Hur går klubben?

–Du kommer bli jävligt nöjd. –Bra.

Det gör så jävla ont. Som att skita ut en roterande soffa.

Jag kan hjälpa dig. Om du vill.

–Om inte Niklas kan. –Det ska nog gå bra, Klara.

Jag måste umgås med min man. Vi har bara en timme på oss.

För vadå?

Han kan få 10 000 i veckan.

Kan jag få låna min splitternya man ett ögonblick?

–Nu var vi klara här. –Ja, grattis.

En timme räckte tydligen för att bli gravid.

De älskar varann. En liten färdknäpp är bara bra för barnet.

Vad vet de om kärlek?

Vad fin. Och det här är den finaste ring jag har sett.

–Jag älskar den. –Du ska få en ny.

Va? Skämtar du med mig?

Det kommer nån snart och hämtar den här.

–Vem då? Tomten? –Ingen fråga. Det är en investering.

Går allt som det ska är jag ute snart. Då köper vi en ny tillsammans.

Skolan måste berätta sånt för föräldrarna i tid.

Hur ska vi annars kunna ta upp det hemma?

–Förlåt att jag är sen. –Du måste vara Linus mamma.

–Ja, Sandra Emerson. –Varsågod, där är hans plats.

Vi pratar just om aktiviteterna utanför skolan.

Vi vill att ni alla engagerar er ordentligt.

–Vi börjar med vårmusikalen. –Jag var inte klar.

Vi har inte fått nåt mejl om ett förbud mot spring i korridorerna.

Jag vill veta reglerna för att kunna ta det med min dotter.

Nu får hon en tillsägelse utan att kunna relatera på nåt sätt.

Det är för allas trevnad. Barnen var med och bestämde om den frågan.

Men var är informationen? Jag sparar alla mejl–

–och min dotter har inte sagt nånting om det.

–Ursäkta? Hej. –Hej.

Jag är Kaspers pappa. Kasper och Linus är kompisar.

Jag skulle bara säga att... jag sprang i trappan.

Nej, utan... Linus sa att du söker jobb?

–Det stämmer. –Jag har en butik.

Jag skulle faktiskt behöva lite hjälp. Du kanske vill...?

–Jobba hos dig? –Ja.

Det är en barnklädesbutik i centrum. Du kanske har sett den...

Jaha, är det din? Får man lön?

Det är klart du får lön. Vad säger du?

–Ja, varför inte? –Bra, okej.

När börjar jag?

Du bor ju som en sjöjungfru. Niklas är snart ute...

Det har vi ingen aning om.

Annars kan jag och Vincent flytta in hos dig.

–Fy, vad jobbigt. –Hej. Hanna Nordin?

–Du har nånting till mig. –Jaha, och vem är du då?

Alltså, ringen.

Vadå?

–Vadå, ska du ge henne ringen? –Tack.

Varför gav du henne ringen? Vem fan var det där?

Jag vet inte, kom nu!

–Va? –Jag vet inte...

–Kände du henne? –Nej.

–Varför skulle hon ha din ring? –Snälla, Kattis. Jag orkar inte nu.

Jag slår vad om att Sonja är på Bahamas och dricker paraply...

–Jag älskade det. –Gjorde du? Bra.

Berätta alla detaljer. Bra... Jag med.

Hallå.

–Är läxorna klara? –Vad tror du?

–Jag tror nej. –Du tror fel.

–Nu kom mamma hem. –Hej, Sheila!

Hej, min svenska mamma!

–Hur är det? –Bra, tack.

–Är du på jobbet? –Ja. Tidig lunch.

–Hälsa Beth från mig. –Ja, absolut.

–Jag ringer dig sen. –Okej.

Jag älskar dig.

–Kiss, kiss, fuck me please. –Tyst, lägg av.

–Hur gick det på terapin? –Bra.

Kristina köpte biljetter till Back to the Zoo på fredag.

–Det är på Kåken. –Får man hänga med?

–Nej... –Kåken är i Stockholm.

Va? Nej, nej. Nej, absolut inte.

–Vi åker hem direkt efteråt. –Nej. Det är ett no–no.

–Jag har redan tackat ja. –Skyll på mig. Nej.

Du, de kanske spelar i Uppsala?

Back to the Zoo är ganska dåliga faktiskt.

Sa inte du att du hade gjort läxorna?

I teorin, de ska skrivas ner också.

–Hur gick det på föräldramötet? –Har du koll på mig hela tiden?

Ja.

Jaha... Är det Kaspers pappa?

Vem är det?

–Okej... –Plan B.

Har du hört om mordet? Huvudvittnet Gunde Prahl.

–Jag vill att ni flyttar. –Va...? Vet nån att vi är här?

Nej, men vi måste vara säkra.

Jag hade hoppats att det inte skulle behövas, men nu måste du vittna.

Jag kommer inte att vittna. Absolut inte!

Polisbeskyddet hjälpte ju inte honom.

Vi tar en sak i taget. Jag vill flytta på er först.

När måste vi flytta?

Det kommer att ta några dagar, men snart.

Hjärtat... Hjärtat, du måste borsta tänderna och klä av dig.

Jag fick förflyttning med tanke på... Ja, du vet.

Så jag får sitta av sista tiden här med dig.

Det är ju min pappa!

Aj...

–Ska du i rätten? –Typ.

–Vad sa de då på sjukhuset? –Äh...

En minut?

Du kan lugnt börja förbereda begravningstalet.

Va? Men du måste ju kämpa emot.

Hur länge?

Länge nog för att ordna upp allt praktiskt.

Jag har bett Simon se över tillgångarna–

–som sen ska delas lika mellan dig och Sonja.

–Tror du Sonja kommer tillbaka? –Ja, jag vet det.

Och när hon kommer ska pengarna finnas här, och delas lika mellan er.

–Tiden är ute. –Jag har just satt mig ner.

Jag snackar med min cancersjuka farsa.

Niklas, det är okej. Gå nu. Vi kan talas vid sen.

Vi är ju grannar nu.

Du blir ju farfar snart. Du måste hålla ut tills dess.

Jag ska göra mitt bästa.

Vi psykar tanten.

–Varför har du en sån där? –Den har min fru skaffat.

Du vet, aggressiva småbarnsmammor som kommer in.

Jag vet inte ens hur den fungerar.

–Shit... –Check på den.

Var vill du ha den här lådan?

Vet inte riktigt, kanske ute på lagret.

Nu tar vi fika. Här är ju ingen rusning precis.

–Vad har du jobbat med tidigare? –Ekonomi.

Jaha, ekonomi...

Jaha.

På kontor. Ekonomianalys AB.

När man jobbar ihop så dricker man kaffe ihop–

–och dricker man kaffe ihop så pratar man ibland.

Ja... Bokföring, bokslut, kvartalsrapporter...

Bra. Jag hatar siffror, men då kanske du...?

–Ja, jag gillar siffror. –Jättebra.

Den där grejen. Snacka om att vi lever i skyddad verkstad.

–Hej. –Hej! – Jag fixar det.

Aggressiv småbarnsmamma.

Jag har hållit en plats till dig.

Man måste vara ute i god tid. Gamarna är tidigt ute.

Jag ser det.

–Han har inte blivit yngre med åren. –Vem?

–Henke. –Henke?

–Henrik Östling. –Jaha.

Jag trodde han var mycket yngre.

Niklas, hur har det gått? Fick du nåt gjort med Fickans information?

–Får du inte läsa tidningarna? –Inte ens titta mig själv i spegeln.

Henrik, är en grodas arsle vattentätt?

Tingsrätten håller huvudförhandling i målet mellan åklagaren–

–och Henrik Östling. Parter och ombud kallas till sal 3.

Kollar du upp tågtabellerna? De går hela natten.

Jag har nog inte råd med taxi. En Uber i så fall.

Du är fan dum i huvudet.

Det är bara min brorsa. Jag ringer när jag är på väg.

–Skämtar du med mig? –Håll käften.

–Du åker inte till Stockholm! –Jag känner ingen där.

–Fine, då berättar jag för mamma. –Nej, Gustav...

Då berättar jag om dina 800 euros i skrivbordslådan.

–Jag sparar. –Du tänker dra till Sydney?

–Nej, mamma. –Okej, du får 100 spänn.

Lite mer.

–Fuck you. –Så ja.

Vad bra att vi kunde lösa det här.

Vad fan håller du på med? Nej, Gustav!

Sorry, det handlar inte bara om dig.

Du fick fan 200 spänn av mig! Fuck...

Vi begär att dagens förhandlingar ställs in–

–och att målet sätts ut på nytt när vi har fått möjlighet–

–att komplettera förundersökningen med nya förhör.

Det vore en allvarlig kränkning av min klients rättigheter.

Jag motsätter mig därför detta.

Efter det som just har inträffat behöver jag mer tid–

–för att förbereda mig för en ny rättegång.

Vi kräver att få veta om det finns ett annat vittne–

–och vad skulle det vittnet kunna tillföra som inte redan framkommit?

Jag hoppas naturligtvis på att hitta ett nytt vittne...

Niklas... Niklas!

Få tag på Fickan. Ta reda på vems ballar de vridit om.

Jag har suttit här länge nog.

Han försöker bara sätta käppar i hjulet.

Nina!

Jag måste prata också med Linus mamma.

Vi hörs av. Bra, hej.

Sandra. Kasper ringde och frågade om Linus kan sova över hos oss.

–Jag sa ja, men hur är det med dig? –Vi skulle göra en matteläxa i kväll.

–Fredag kväll? –Jaha... Oj.

–Är det okej med dig? –Absolut.

Vad säger du, ska vi ta en AW?

Jag bjuder. Det finns ett trevligt italienskt ställe runt hörnet.

Skål. Jag trodde det var en italiensk krog.

Hur länge har ni haft butiken?

Fem år. Då startade min hustru den?

Var är hon nu?

Fint för Kasper, han kan komma dit efter skolan så hänger vi där.

Och barnkläder är faktiskt ganska roligt.

Ja...

Vi har haft ett lite jobbigt år.

Men...vi klarar oss.

–Så ni separerade? –Nej...

Min hustru dog för ett drygt år sen.

Oj, nämen... Förlåt... Jag beklagar.

Ja...

Linus sa att ni nyss har flyttat tillbaka hit från Australien.

–Häftigt. –Vi bodde i Sydney.

Vi kom hem för snart en månad sen.

Stämmer det att typ alla världens farligaste djur bor i Australien?

–Bra! –Var det därför ni kom tillbaks?

Nej, min ex–man bor där borta. Jobbig skilsmässa.

Okej.

Det var en lång och tråkig historia.

–Han...träffade en annan. –En yngre?

–Ja. –Blond?

Ja.

Och hur är det nu, då?

Det är skönt att lämna alla lögner bakom sig.

Tänker du käka?

Kan vi inte gå in här? Min brorsa känner dörrvakten.

–Jag tror inte det. –Tåget går först om 45 minuter.

En drink, snälla? Hallå? Varför inte?

–Nina? Kom igen. –Ja, okej då.

Vad gör ni? Jaså, är den barnförbjuden?

Ja, vi ses i morgon. Bra. Puss, hej.

–Vad fan händer? –Nej, John..

Vad fan håller ni på med?!

Jag ringer polisen!

Håll käften!

Släpp!

–Jag känner igen dig... –Släpp henne!

Vi har träffats förut! Vad fan heter du?

–Känner du honom? –Nej.

Är du okej?

Nina? Gustav?

Nej, inte så. Äckligt. Det kommer ju spott i.

–Var har du varit? –Grannen.

–Puben "Grannen"? –Ja, jag drack två öl.

–Var Nina där? –Nej, hon är på nattbio.

–Jaha. Med Kristina? –Nej, nån Malin, tror jag.

Vad är det?

–Jag blev igenkänd. –Av?

En som har jobbat för Stein. Jag har bara träffat honom några gånger.

Fan, fan...

Jag flyttar gärna tillbaka till Sydney.

Jag vet, Gustav, men vi är fler i den här familjen.

–Vad vill du ha? –Ingenting, tack.

–Kom igen nu, jag bjuder. –Nej, jag blir bara skyldig dig då.

Kan vi få en vodka Red Bull?

–Jag heter Zac. –Claire.

–Vad fint. Varsågod. –Är den till mig?

Jag dricker inte på arbetstid. Jag driver det här stället.

–Nina. Ska vi gå eller? –Vi stannar lite till.

–Du ville inte gå in från början. –Heter du Nina eller Claire?

–Jag heter Nina i mellannamn. –Okej, visst.

–Kan vi ses där borta sen? –Ja.

–Tycker du jag är snygg? –Ja...

Ursäkta, nu får du gå vidare.

–Zac! Mannen, hur är läget? –Det är bra.

–Du vet att det är arbetstid, va? –Ja.

Och så glömde du att reservera ett bord åt mig.

–Ingen kan reservera bord här. –Jag kan!

Det där bordet där borta i hörnet. Från och med nu är det mitt. Okej?

Du är så jävla snygg! Tack!

Gustav?

Gustav...

Vet mamma?

Nej.

–Men det var jävligt dumt. –Det gick ju bra, eller hur?

Vänta...

Tack.

Sorry att jag var dryg.

Vi måste vara försiktiga nu.

–Vakten? –Jag heter Hanna Nordin.

Jag ska besöka Niklas Nordin.

–Hej! –Hoppas den är din.

Du, ingen annan kommer in här. Kolla den bastanta cirkelformen.

Så den är min. Det är mycket plats där. Välhängd.

–Tjena. –Hur mår ni, tjejer?

Vi mår bra. Det ska bli skönt när det är över bara.

–Har du snackat med Fickan? –Ja, det har jag gjort.

Vad sa hon om nya vittnet?

Nej, inget speciellt.

–Fick du nåt namn? –Ja, hon nämnde nån. Men...

–Så? –Ja, så?

–Vem är det? –Jag vet inte om jag kan säga det.

–För att jävlas med mig? –Nej...

För att det är en...vän till mig.

Kattis?

Är det Sonja?

Är det syrran?

–Hon är tillbaka. –Hur länge har hon varit här?

Jag vet inte. Och jag vet inte var hon bor.

Det spelar ingen roll. Fickan sa att hon inte kommer att vittna.

–Det blir bra. –Var bor hon?

Jag vet inte var hon bor.

Det ordnar sig.

Nån borde säga till henne att hon inte har nåt att vara rädd för.

Inte för nån. Fan, jag ska ju bli farsa.

–Hon vet inte att pappa är sjuk. –Nej, jag vet.

Det ordnar sig.

Din pappa har sökt dig.

Niklas?

–Ville du nåt? –Hej. Kom in. Kom och sätt dig.

–Marinan... Är den din? –Ja.

Bra. Simon köper den av dig för tre gånger marknadsvärdet.

–Så blir det mitt arv till dig. –Det går inte.

Vadå går inte? Va?

Jag och Fredrik ägde marinan ihop.

–50–50? –Nej, Fredrik har...hade 60.

65 faktiskt. Så jag kan inte göra nåt med den om inte Sonja godkänner.

Men Sonja...

–Aj... –Vad fan händer? Farsan?

–Ska jag hämta hjälp? –Nej, sätt dig ner. Aj, som fan...

Jag måste bara sträcka ut...

Sätt dig.

Så hur länge har du tänkt fortsätta jobba med Östling?

Han är bra för klubben, så vi kör vidare.

Ibland är du så jävla dum i huvudet, Niklas.

Om du fortsätter jobba med Östling, kommer du att torska till slut.

–Han är pålitlig, vi kör vidare. –Östling, pålitlig?

–Ska jag hämta hjälp? –Nej, jag klarar mig. Gå nu.

Är du okej?

Fan... Fan också!

Fuck!

Absolut, jag fixar det.

Speedy.

Vi pratar sen. Tja.

Jag trodde du var tom.

Juhana var på besök. Vi hade en timmes obevakad kvalitetstid.

Ut ur ett hål, in i ett annat.

–Här, en liten bröllopspresent. –Nej, för fan!

När det gäller vår plan så får jag nog pengar snart.

–Hur då? –Det kommer du att märka.

–Men jag behöver hjälp med en grej. –Till vem?

–Var den god? –Raw food–glass är bättre.

Den är gjord på dadlar, cashewnötter och vaniljpulver.

Raw food–glass låter verkligen jättesvängigt.

Mejeriproduktionen suger. Bebiskalvar tas från sin mamma–

–bara för att vi ska kunna käka mjölk...och glass och sånt.

Skittaskigt faktiskt.

–Vad är det? –Jag får titta hur mycket jag vill.

–Du är konstig. –Är jag konstig på ett bra sätt?

Ganska bra sätt.

–Jag ska handla. Följer du med? –Nej.

Jag har jättemycket läxor så du får släppa av mig först.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com