Original subtitles

—Det du kräver är omöjligt. —Varför det?

Det handlar om en jävla massa pengar!

Fredrik? Fredrik! Kom igen!

Kom igen nu! Fredrik?! Ring ambulans!

-Om du vill kan vi ta oss ur det. —Din jävla Judas.

Men det kostar. Vi måste försvinna.

Jag kan inte plötsligt bara hoppa av...

...och säga hej då och sluta. "Lycka till."

—De skulle aldrig acceptera det. —Ta dig ur, eller så lämnarjag dig.

Oroa dig inte. Barn är starkare än man tror.

Inte Kattis.

—Kattis... —Hur är det med honom?

—De opererar honom nu. —Han klarar det här.

—Du ärju blodig... —Nej, inte du.

-Men vad är det? —Det är inget mot dig.

Hälsa Stein att Fredrik lever! Och det ska han fortsätta med!

-Varför ska jag hälsa det? —Serjag honom i närheten av oss...

-...sätterjag Lukas på honom! —Stein har inte med det här att göra!

-|nte? Varför är han inte här, då? —Han är på väg! Han är hemma!

-Som om han skulle ha vågat göra det. —Vad sa du?

Stein har ingenting med det här att göra, hör du det?

Vi går nu. Jag ringer dig sen.

Ja?

Jag har ett bud härtill Stein Berg Antonsen.

—Tja. —Kan du skriva på här?

-Barry? —Ja, hej.

-Vad fan vill ni? —Fan. Jävla pollen.

Här varju fint. Titta.

-Är den i äkta guld? —Va? Nej, den är bara förgylld.

Nej... Guld är ett mjukt material, sägs det.

Fast inte så mjukt, va?

Stein, Stein, Stein...

Trodde du verkligen att Broman inte skulle få reda på det här?

Ni skjuter två av oss och tror att vi inte ska fatta vem som ligger bakom?

-|nte helt genomtänkt, va? —Nej.

-Vem var det som sköt? —Jag vet inte.

-Sätt på vattnet, är du snäll. —Nej!

Aj! Släpp! Låt mig vara!

-Vem sköt, sa du? —Vet inte!

Nähä. Okej.

Släpp! Nej!

Vem var det som sköt?

Jag hör inte vad du säger.

Vad sa du? Hallä?

Vem var det som sköt?

En gång till. Vem var det?

Det var Fredrik...

Fredrik Ek? Den snälla och trevliga Fredrik Ek?

Du gör dig lätt för dig själv nu. Han ärju död.

Han kan ju inte svara för det här, eller hur?

Skit samma. Den stora frågan är: Var är det ni snodde från oss?

Nähä. Då får vi väl Säga adjö, då.

Vill du svara?

-Var är varorna? —Marinan...en båt...

Tack.

Oj. Ska de vara ihop?

Tre och tre? Är det så?

Kom. Jag vill prata med dig lite.

Du säg vad som hände, va?

När polisen kommer så tycker jag att du säger precis vad du såg.

Ja, det du kommer ihåg att du såg.

Om sen polisen börjar fråga om andra saker...

...om oss, om mig och vår familj...

...så ska du bara säga att du inte vet nånting.

Okej? Ibland frågar poliser om saker som de inte har med att göra.

Då är det bäst att bara säga: "Jag vet inte." Okej?

"Jag vet inte."

Operationerna har gått bra.

Vi har försökt begränsa skadorna. Han är för närvarande stabil.

För närvarande?

Han har omfattande skador på höger lunga och i buken—

—men tack vare att du stoppade blödningen ska han nog klara dethär.

Allt såg normalt ut efter operationen.

Så fort han piggnar till ska ni nog få komma in och träffa honom.

En liten stund i allafall, som det ser ut nu.

Tack.

Vad fan...

Jag svär, jag vet inte vad som... Nån måste ha tagit det.

Jaha, men vem har tagit det?

-Hallå?! —Jag vet inte! Fredrik, kanske.

Det var här för bara nån dag sen, jag var här själv.

-Lite badsugen, kanske? —Sluta nu, Barry...

Titta där, oj, oj, oj...

Aj...

Du vet att Broman kommer att hålla dig ansvarig. Sen får du betala av—

-varenda gram av de 35 kilona. Du vet ju vad ett gram kostar.

Det här gör mig besviken.

Titta. Slår du nån på käften, undvik tänderna. Folk kan ha sjukdomar.

Hallå? Hallå?

Pappa! Pappa är hemma!

—Pappa! —Hej!

Hej. Har du gjort illa dig?

-Aj, försiktigt... Hur är läget? —Bra.

Var har du varit? Du skulle ju fixa lunch.

-Vad har hänt? —Sparring mot en kille på gymmet.

-Blev du knockad? —Nej, jag knockade honom.

Och femton andra Kung Fu—kineser som var där.

—Jag tog dem allihop. Ha! —Pappa är stark. Kolla Bolibompa nu.

-Har du varit på sjukhuset? —Inte så länge. Det var inte läge.

-Jaha, och Fredrik? —Nej, jag vet inte.

-Du vet inte? —Nej, jag vet inte. Var har du varit?

—Pappa, nu börjar det. —Okej. Titta, det harju börjat.

Han kommer snart att hoppa och studsa upp i nätet.

Mamma? Mamma, polisen är här.

-Sonja Ek? Emil Svensson, polisen. —Var är de andra nånstans?

Jag vet inte var morfar är. De andra är i kiosken.

-Hur är det med din man? —De sa att operationerna gick bra.

Det kanske inte är rätt tidpunkt, men du har ingen aning om vem som...

Nej. Ska vi...?

Jag antar att du känner till din mans verksamhet?

Vi har en marina.

Jag hoppades att vi hade kunnat göra det här på ett enklare sätt.

Så hår är det: Din man driver en stor marijuanaproduktion sen många år—

—tillsammans med din bror Niklas och Stein Berg Antonsen.

—Jag vet inte vad du snackar om. —Vi skulle träffas, jag och Fredrik.

Han skulle ge mig ett USB-minne. Det som kan rädda din man.

-Hur då? —Jag kan inte gå in på det nu.

-Men jag vill titta i ert kassaskåp. —Absolut inte.

Polisen är redan där. Vi har beslut om husrannsakan.

Antingen öppnar du det, eller så tar vi med oss kassaskåpet.

-Är det en bra idé att jag åker nu? —Lyssna på mig.

Jag vill bara hjälpa till. Din man ligger riktigt illa till.

Du kan hjälpa honom genom att samarbeta med oss.

Du vill väl också hitta den som sköt honom? Eller hur?

-Vad letar du efter? —Rivjärnet.

—Här. —Tack.

Vad fan är det som händer egentligen?

Var det du som gjorde det?

-Gjorde vad? —Fredrik. Var det du som sköt honom?

Tror du det?

Du sa ju att du skulle döda honom på bröllopet.

—Jag varju hög som ett hus! —Du får fan sluta med det där nu!

-Det var fest. —Mm. Du ser förjävlig ut.

Linus? Linus?

Linus?

Han är här.

-Vad gör du? —Spelar fotboll.

-Men det år inte så kul ensam. —Ska vi lira, då?

—Mamma vill att vi är i väntrummet. —Ett spel, bara. Kom igen.

Vi kör till tolv...

Så lätt!

Du behöver inte gå in om du inte vill. Du kan bara ge mig koden.

—De ställer tillbaka allt. Jag lovar. —Eller hur.

Gör ni så i bankomatkön också?

—Ta det lugnt nu. —Släpp mig!

-Inget att berätta innan jag kollar? —Nej.

Släpp henne. Den ärinte här.

Det var som fan.

Det är ju förstautgåvor. Ar det okej om jag...

Nej!

Får man be om tillåtelse att byta om?

-Vi ärinte klara med övervåningen. —Men snälla...

Okej. Men Hans följer med dig upp.

Ska du följa med in, eller?

Men vafan, du skulle ju vakta henne!

Akta!

Det börjar likna sexuella trakasserier.

" Förlåt. Ar det okej om jag tar en titt?

Behöver du en tampong, eller?

-Kan jag gå? —Ja.

Tack.

Ursäkta! Jag kan skjutsa dig till sjukhuset om du vill.

-Fårjag ta min egen bil? —Olle? Ar vi klara med Sonjas bil?

—Ja, jag är klar! —Visst.

Varför fejkade du?

-Jag fejkade inte. —Du fejkade. Jo.

Du svettas inte. Ingen pupillutvidgning.

De små spasmerna uteblev.

Fredrik. Du måste sluta tjuvläsa sexspalten i Ninas Veckorevyn.

Det är idiotsäkert.

Inte ens Niklas eller Stein känner till allt.

Den här lilla guldkanten som vi har kommit överens om...

...har helt plötsligt blivit åtta år i fängelse, om du åker dit.

Tolv. Jag vill inte vara beroende av din farsa längre.

Tre skördar till, så kan vi bli kvitt honom.

Tolv år?

Barnen ärju stora när du kommer ut. Det är inte värt det.

En skörd till. Sen stryperjag alltihop.

Det är bara det att det är så roligt att odla.

Vet du vad den stora grejen är? Det är att skörda...

...precis innan kristallerna blir bruna som bärnsten.

Använd dina gröna fingrar till din fru istället, så hon slipper fejka.

Oj, oj, oj! Akta!

-Tänk på att det finns sjuka här. —Förlåt. Sover inte ni?

-Var är er mamma? —Hon stack, men hon kommer tillbaka.

-Vår moster är här. —.Ja.

Pappa?

-Är han vaken? —Ja, kom.

Du måste ha blivit... alldeles chockad.

Du Nina, fina...

-Gustav. —Hej, pappa. Gjorde det ont?

—Egentligen inte. —Nähä?

Hallä?

Stanna, annars skjuterjag!

—Jag... —Vad gör du här?

-Hur är det med Fredrik? —Stein! Vad gör du här?

Fredrik gömmer saker här ibland. .Jag ville bara få undan det.

—lnnan polisen kommer. —Jaha?

Jag vet inte vad du tror om mig...

Men allt det där på bröllopet, jag hade noll koll.

—Fredrik är min bästa vän. —Har du tagit nåt härifrån?

-Säg inget till Kattis... —Stein! Har du tagit nåt härifrån?

—Nej. —Få se på händerna.

Va?

-Vad letade du efter? —Vårt knark.

Stick härifrån.

Du har ett nytt meddelande.

Mamma, var är du? Pappa har vaknat. Du måste komma hit så fort du kan.

Förlät.

-Pappa? —Nu är det nåt som är fel. Vänta.

Nånting är konstigt.

—Vänta... —Pappa? Vad är det?

-Pappa? —Kan vi få hjälp härinne?

Vi pratade med honom nyss.

Fredrik? Ring narkosen, hämta akutvagnen nu!

-Släpp här nu! —Pappa, vakna!

—Vi ska hjälpa er pappa. —Pappa!

Kan ni berätta vad som har hänt?

Kan du ta över här?

Kan du ta över här?

Dra upp adrenalin. Jag vill ha en stor infart.

Jag deffar.

Undan från sängen. Jag deffar.

Gå ni.

Ingen hjärtaktivitet. Jag föreslår att vi avslutar.

-Är alla med på det? —Mm...

Vi lyckades inte rädda hans liv.

Jag är hemskt ledsen. Hans skador var så omfattande, han klarade det inte.

Jag önskar att det var merjag kunde göra, men...

Vi lyckades inte rädda hans liv.

Förstår du vad jag säger?

Vänta lite, hörni. Vänta. Jag...

Jag är hemskt ledsen, men det här är din mans kläder.

Hej, jag heter Sonja Nordin Ek. Jag ska besöka Niklas Nordin.

Min syrra.

Ungarna, då?

Varför har du inte kommit tidigare? Tre veckor...

De låter mig inte gå på begravningen. Det är förjävligt.

Jag vill göra mig av med allting. Marinan, bankkontona, rubbet.

Det går inte.

-Varför inte? —Marinan är en del av firman.

-Lägg ner firman, då. —Det går inte.

-Varför? —Jag måste ha nåt att leva av.

Jag lovar dig. Närjag kommer ut igen ska jag fixa allt.

-Jag gör så allt blir bra igen. —Hur fan ska allt bli bra igen?

Just nu behöverjag din hjälp. Du kan bokföring.

Jag vill att du tar hand om firman sålänge, medan jag är härinne.

—Nej. —Jo.

-För du är den enda jag kan lita på. —Men Stein, då?

Stein är inte tillräckligt smart.

Tack för att du fortsätter att vara min pappa.

Trots attjag inte kan hålla din hand längre.

Tack för alla gånger du kramade om mig närjag kände mig dålig.

Och tack för att du är den coolaste människa jag nånsin träffat.

Tack för att jag hade...tack...

Tack för att jag...

"Tack för att jag hade den enorma turen att få vara din dotter."

"Tack för att jag får berätta om min pappa för mina barn."

Du gjorde min värld fantastisk.

Jag hoppas att du seglar till horisonten nu.

Jag älskar dig, pappa. Vi ses snart.

Gud, vad fint det var.

-Ta mig härifrån. —Jag står här med dig.

Är inte Niklas här?

Sonja. Han var min bästa vän.

Sorry.

Jag tycker om kyrkogårdar.

Gravstenarna, namnen, inskriptionerna...

—Det är en slags hobby jag har. —En störd hobby, kanske.

Fårjag...?

"Mark Fassby. En älskad bror, far och son."

"Du är med änglarna."

Visste du vad pappa höll på med?

Nej. Han visste att jag inte var särskilt intresserad.

Intresserad av vad?

-Den har åkt ner igen... —Kaka till kaffet?

—Ja, tack. —Nu ska ju inte du äta kakor...

Jag trodde att du skulle säga några ord.

-Nej, Sonja ville inte ha några tal. —Nähä...

—Ja, det här är Klara. —Din föregångare. Men det vet du väl?

—Jo, tack... —Fast det varju några däremellan.

—Det ärjag som är änkans mamma. —Jag beklagar sorgen.

Kan inte du gå och fixa en kaffe till mig?

Ja, visst...

Vad hette du nu igen, sa du?

—Fe|icia. —Felicia...

—Vilket gulligt litet namn. —Tack.

—Tja. —Hej.

Tack.

Du dyker upp lite överallt, du. Stalkar du mig?

Ja.

-Är du orolig? —Ja.

Kände du honom? Han som dog.

Ja...eller... Kanske inte, egentligen.

—Jag hatar begravningar. —Han var min farsa.

-Förlåt. Beklagar sorgen. —Tack.

Hej. Jag körde till kapellet först, men de sa att ni redan hade åkt hem.

Det tar bara en sekund.

Vad är det som inte vänta till imorgon?

Beklagar, men sjukhuset har begått ett allvarligt fel.

Vi skulle ha fått undersöka din mans grejer innan ni fick tillbaka dem.

Som sagt: Jag beklagar, men jag behöver din mans saker.

-Jag har slängt dem? —Va? När?

Ja, i början av veckan. I måndags, trorjag...

Varföri helvete slängde du dem?!

Skorna varju helt indränkta i blod. Kläderna också.

Inte mycket att spara som minne. Plockar du upp efter dig?

Släpp där. Släpp, så hållerjag. Ring ambulansll

-Så, älskling. —Majoren...

-Va? —Majoren måste få veta.

Text: Andreas Novak www.sdimedia.com