Original subtitles

-God morgon. -Det skulle jag inte vilja kalla det.

Du, jag skulle gärna vilja ha en huvudvärkstablett.

Jag tar gärna lite te. Grönt.

Jag kommer med det snart. Jag ska bara med det här till Birgitta.

-Jag tycker inte om honom! -Nej!

Jag förstår inte varför båten inte kan komma tidigare.

-Jag vill inte vara här. -Jag får krupp på stället!

Va?

-Vad är det frågan om? -Vad är det med honom?

Vad är det som händer?

Birgitta? Birgitta?

-Åh, herregud. -Ring polisen!

Hallå?

Din sömntuta. Upp och hoppa.

Vad är klockan? Måste du vara så norsk?

"Åh, jag måste kliva upp halv fyra"-

-"och kärna lite smör och pilka lite torsk."

Jag åkte in lite tidigare. Det är mycket kaos på jobbet-

-nu när Stenmark är borta och så. I fall du undrade var jag var.

Han har inte flyttat till Belgien, han är ju på kurs.

Nej, det är ju sant. Nu är jag framme. Älskar dig.

-Puss. -Hej.

-Du var målis, alltså? Kul. -Det har jag varit sen barnsben.

-Vill du hålla dörren? -Sorry.

Vad ska du göra?

Jag ska montera ett par såna där inne också.

Ja, hallå? Vadå, nu på en gång?

Ja, ja, vi kommer. Skicka koordinaterna.

Där är du ju. God morgon.

Alexander, det här är Emma Ols. Vår nya kollega.

Hon gör sin första dag i dag, så vi kör en liten rundtur på stationen.

Och Emma, du sa att du är som en...?

-Grävling. Jag älskar att gräva. -Det här är vår norske champion.

Ja! Jag har hört talas om dig.

Det var väl du som var med i det där bombattentatet?

Det där är vi färdiga med. - Vi måste sticka.

Ett dödsfall ute på en ö, nån gammal tant.

Vi har folk där som säkrar platsen. Kom igen.

-Det är rummet längst in där. -Okej.

Ja, säg hej till Birgitta Piik, författare.

Ja, jag förstod det.

Hon har inga yttre skador, men hud och slemhinnor är blåaktiga.

Vi pratar om förgiftning, då?

Ja, kanske. Och det här är enda bebodda huset på ön-

-och de enda som var här var tantgänget-

-och hennes...assistent eller vad han är.

Titta här.

Oj. Ja.

Sjukt.

Ja... Vi tar in allihop på förhör, då.

Ursäkta, kan jag gå och hämta lite lugnande?

Jag tror vi behöver det.

Vadå för lugnande?

Det finns i medicinskåpet i köket, det är...Stesolid.

-Är det ditt? -Nej, det var Birgittas.

Det är ju receptbelagt, så det kan inte vi tillåta.

Okej, nu kommer ni bli ledsagade till polishuset. För förhör.

Vi måste ta reda på vad som har hänt.

Jag behöver vara på min mottagning.

Men vi vet inte vad som har hänt.

Våra kollegor kommer alldeles strax att hämta er, så åker vi.

Hola, muchacha!

-Hej, Nora. -Hej. Vad gör ni här?

-Vi ska ut och fiska. -Nämen, säger du det?

-Eylo, du vet att du får tacka nej? -Jag vet.

-Den finska kolstålskniven. -Va?

När vi gifte oss så fick vi en finsk kolstålskniv i present.

-Jag behöver den. -Ja.

Skulle du vara okej med att hämta den? Den är nog där inne.

-Jag behöver prata lite med Henrik. -Ja, absolut. Jag fixar det.

Tredje lådan till vänster, har jag för mig att den är i.

-Jaha, vad har jag gjort nu då? -Inte du, din mamma.

-Vad har hon gjort? -Ni var tydligen på middag i lördags.

Eylo, vår dotter och du.

Och hon började prata om att kärlek inte existerar-

-utan bara består av massa kemiska substanser-

-och att man absolut inte ska gänga sig så tidigt i livet-

-och en massa bitter skit. Och du säger inget.

Jag kan väl inte ta ansvar för mammas åsikter?

Och sen frågar hon vad Eylos föräldrar jobbar med.

Ja, precis. Vad var det de jobbade med?

-De kör buss, båda två. -Ja, just det.

Ja, och då säger hon: "Jaha, inga större ambitioner än så?"

"Det var tråkigt. Hoppas det inte går i arv."

Okej. Jag kan inte skälla på henne nu. Förstår du?

Det har varit ett helvete för henne sen pappa dog.

Det är tio år sen!

Nu har hon ju äntligen lyckats få näsan över vattenytan.

Hon ska till och med ut i skärgården-

-på nån återträff med gamla väninnor. Det är väl kul?

Ja. Jag säger inte att du ska sätta munkavle på henne-

-men tajta kopplet lite.

-Är det denna? -Där!

Kniven.

Jättefint, tack.

-Har de sagt nåt? -Nej, jag tror att de är chockade.

Ja, vad är det ni säger på svenska? "Rättning i leden."

Nu ska ni först alla daktas.

Vadå, "daktas"?

-Och hur ska vi göra det? -Förklara vad det betyder.

Alltså, vad gör vi här överhuvudtaget?

Vi ska bara ta en bild och fingeravtryck, det är ingen fara.

-Jag ska stämma skiten ur er allihop! -Jag är journalist.

Får jag försöka?

Hallå?

Hallå!

Det har skett ett mord. Ni var alla där, ni är därför alla misstänkta.

Jag vill veta ditt namn och ditt namn.

Ju mer ni protesterar, desto mer misstänkta blir ni!

Vadå...?

Bra.

Okej, bra. Då kan du börja dakta dem, då.

Vilken ton...

Om du har blivit registrerad kan du följa med mig till förhörsrummet.

Nej, jag tänker inte bli förhörd.

Det kan tyvärr inte du bestämma. Alla måste förhöras.

Jag tror att jag kan det faktiskt.

Merit Popovic, SU-enheten. Särskilda utredningar.

Jag vet vad det är.

Ni har problem med registreringen. Det är nog bara nåt fel med datan-

-men jag måste kolla upp såna där ärenden.

Registrering av vadå?

Narkotika. Beslagtagen narkotika.

Det fattas från flera olika tillslag.

Jag skulle få ett rum här nånstans.

Stationschefen, vad heter han? Stenmark?

Han är... Han är på nån kurs i utlandet.

Då kanske du kan hjälpa mig?

Det är väl bara att ta nåt som är ledigt.

Du kan ta Stenmarks kontor.

Ja. Men då kanske jag kan börja prata med dig?

Nej. Jag måste vidare. Det är fullt kaos här nu, så...

Hon var författare.

-Jaha, vad hette hon då? -Birgitta Piik.

Birgitta Piik? Skämtar du?

Det är ju en himlakropp på deckarhimlen.

-Har ni inte läst Birgitta Piik? -Nej, jag läser inte krim.

Vad läser du då? Ja, du tittar i bilderböcker.

Du ska få en lista här av mig: Georges Joseph Christian Simenon.

Le Carré, icke fransman, engelsman.

Han hette ju egentligen David John Moore Cornwell...

Ja, så vi tänkte förhöra allihop...

Det låter väl rimligt. Kan det inte röra sig om en naturlig död, då?

Nej. Det finns inga yttre synliga skador-

-men rättsläkaren tror kanske det är förgiftning.

Jaha. Hon föll på eget grepp, kan man säga-

-om man får uttrycka sig lite vanvördigt.

-När kommer du hem då? -Aldrig, hoppas jag.

Säg inget, men det kan vara så-

-att jag eventuellt kommer att erbjudas jobb här efter kursen.

Det har skvallrats lite om det.

Du blir aldrig anställd av Europol med det där skägget.

Vi säger så här: I'm crushing the English.

I går var det nån som trodde att jag var född i Oxford.

Mon français est excellent, som vi vet.

Jävlar, nu måste jag sticka. Nu hinner jag inte med det här.

Ha det bra! Puss, grabbar.

Helvete!

När är Stenmark tillbaka?

Snart, hoppas jag. Jag tycker kommunikationen haltar.

Ja, våra sambor är ju inte mycket att räkna med.

Fy, vad det där lät geggigt.

Men allvarligt, jag förstår inte vad vi gör här.

Det vet jag. Det gäller mord på tant.

Nora? Nora! Nora!

Jaha...

Birgitta Piik, alltså.

Teknikerna håller på där, men vad vi kunde se-

-så fanns det ett krossat dricksglas, en konjakskupa-

-bredvid henne, där vill man se om det finns nåt fingeravtryck.

Sen fanns det ett låst vitrinskåp, och där var ena glasrutan krossad.

Vi vet inte om det är nånting som är stulet, eller så.

Jag kan inte ta det här fallet. Det har uppstått en jävsituation.

Min före detta svärmor är en av de gripna.

-Pikant. -Nej, inte särskilt.

Så därför, Pär, får du ta över fallet.

Men...det här är ju jättestort. Eller, det här är ju internationellt.

Du fixar det.

Med presskonferens på engelska. På tyska, på franska.

Om ändå Stenmark hade varit här.

Framför allt är det locket på.

Och jag kommer stå i kulisserna och teaterviska.

Okej.

Då börjar ni med att förhöra damligan.

Så snabbt och smärtfritt som möjligt eftersom de är gamla.

För de är gamla. Så snabbt och smärtfullt...fritt som möjligt.

Nora. En av de intagna vill prata med dig.

Ja.

-Vem är mannen? -Det är Birgittas assistent, Tony.

Okej, börja med honom då.

Och ta reda på vem som ärver henne.

Säg till Bävern att hon ska leta upp alla upplysningar...

Vem är Bävern?

Det är hon som var här, vår nya kollega.

Jag vill inte veta var det smeknamnet kommer ifrån...

-Bävern? -Ja, vad var det, då?

Grävlingen.

Okej. Ring mig om det är nåt.

-Åh, Nora! Vad bra. -Hej, Monica.

-Du ville att jag skulle komma. -Har du ringt Henrik?

Han måste få veta var jag är. Han oroar säkert ihjäl sig.

-Henrik är ute och fiskar. -Snälla, försök få tag på honom.

Han måste ju få reda på vad som har hänt.

Att Birgitta har tagit livet av sig. För det är väl det ni tror?

Jag kan inte kommentera en pågående utredning.

-Men ni kommer att förhöras. -Jag kan väl förhöras hemma?

Nej, det kan du inte.

Men du som är åklagare, du kan väl ändå försöka hjälpa mig?

-Snälla, Nora? -Det här är inte ens mitt fall.

-Har jag blivit ett fall nu också? -Okej, jag måste gå.

Men du, ring Henrik. Jag har inte ens fått mitt kaffe!

Stanna där.

Så du var Birgittas assistent. Är det rätt arbetsbeskrivning?

Ja.

-Hur länge har du varit det? -I 23 år.

-23? -Åh, fan.

Och fyra månader. Birgitta var en underbar arbetsgivare.

Hon såg mig som sin vapendragare.

Bodde ni ihop?

Ja, hon behövde mig alla tider på dygnet-

-så därför var det mest praktiskt.

Och du kände aldrig att du hade behov av ett eget liv?

Birgitta var mitt liv.

Hade ni ett sexuellt förhållande också, eller?

Herregud, absolut inte!

Birgitta bjöd alltså ut sina gamla vänner.

Ursäkta. Var det Tony du hette?

Välkomna! Kom med mig.

Ska vi bära väskorna själva?

Nej, låt dem stå. Jag bär upp dem sen. Kom.

-Okej... -Då går vi väl.

Birgitta bjöd aldrig hem nån till sitt hus-

-så det hade ju inte varit nån där på nästan tjugo år.

Så hon var lite spänd. Men hon såg mycket fram emot det.

Vilken utsikt hon har här.

Välkomna, kära vänner! Så roligt att se er.

Välkomna in i mitt lilla Shangri-la.

Tony kan ta era ytterkläder.

Så ska vi ta en guidad tur sen runt huset.

Kerstin är en känd parterapeut. Inne hos innefolket.

Vilket rum...

Anita har jobbat på bank som konferensvärdinna.

-Vilket ställe! -Häftigt.

Ursula. Journalist. Tvärsäker.

Åh, de är fina!

Och Monica. Änka. Hon spelar mest bridge och går på cocktailpartyn.

Ja...

Oj. Här var det överlastat. Hur hittar du bland det här?

-Tony. -Jaha.

So this is where the magic happens?

Ja, jag har tyvärr inte läst dig. Deckare är inte min tekopp.

Särskilt inte svenska.

De finns översatta på många språk. Engelska, tyska, franska, polska...

-Kyrilliska. -Det är inget språk, kära vännen.

Det är ett alfabet.

Och det är här du förvarar alla dina pengar.

Och vad händer här då?

Det där är olika mordplatser ifrån mina böcker.

Du har verkligen varit produktiv, Birgitta.

Det kanske är annorlunda när man inte har barn.

Vi andra har svårt att få tiden att räcka till. Nu med barnbarn också.

-Vad är allt det här? -Det där är mina mordfetischer.

Va? Här måste jag ta en selfie.

Det här vitrinskåpet...hade en ruta där som var trasig. Ser du?

Jaså?

Om du kollar noga, ser du nåt som saknas då?

Vad skulle det vara? Nej.

-Nora Linde? -Ja?

Merit Popovic, SU. Har du tid en sekund?

-Absolut. -Bra.

Jag har fått in alla förteckningskopiorna nu-

-och det sitter kameror både innanför och utanför förrådet.

Det är ju inte lätt att stövla in så här på en station.

Man vinner ju inga popularitetstävlingar, direkt.

Men vi får väl hoppas att det bara är fel på redovisningen.

-Vad är det som saknas? -Det är narkotika.

Narkotika?

Opiater. Mest tramadol, men också lite fentanyl.

Det är säkert bara ett misstag, men jag måste kolla.

-Det är ingenting du har sett? -Nej.

-Kommer du att förhöra personalen? -Förhöra...eller tortera.

Nej, jag kan inte göra så mycket faktiskt.

Jag kan bara prata med människor. Jag pratar, väntar, iakttar.

Och om det finns anledning, ber om ett urinprov.

Om nån stjäl från förrådet, så har det pågått en längre tid-

-och då har hen antingen sålt-

-eller utvecklat ett ganska kraftigt beroende.

Ska vi?

Alexander?

Är du kvar?

Ja. Jag pratade med en internutredare om... Ja, lite logistikproblem.

Jag saknade dig i morse.

Ja. Jag också.

Du, nu är det ju så att jag känner dig ganska väl vid det här laget-

-och jag ser ju att det är nåt som tynger dig.

Men eftersom jag är en sån försynt, empatisk och modern sambo-

-så tänker jag inte tjata på dig.

Men jag finns här om du behöver prata.

Det är ingenting som tynger mig.

Vi ses.

-Kör du? -Ja.

Ni misstänker väl inte mig?

Vid såna här tillfällen så måste vi ta reda på varenda detalj noggrant.

Och vi hoppas att du och dina väninnor är samarbetsvilliga.

Nu ska ju inte jag göra ert jobb-

-men vore det inte bättre att ni letade efter mördaren?

Tro mig, det är precis det vi gör.

Någon har försökt bränna upp nåt i öppna spisen.

Har du nån aning om vad det kan ha varit?

Nej. Varför skulle jag veta det?

Och ni som var hos Birgitta, hur kände ni varann?

Vi gick på Fjellstedtska läroverket tillsammans, alla fem.

Men efter studenten träffades vi inte särskilt ofta.

Jag gjorde karriär inom bankväsendet, födde tre pojkar på raken-

-och hade inte så mycket tid med det här...

Ja, vad det nu kallas. Energitjuvar.

Okej. Birgitta var en energitjuv, menar du?

Hon mest, ja. Vi andra tröttnade väl också lite.

Jag var väl den enda som hade ambitioner.

Birgitta, då. Hade inte hon några ambitioner?

Birgitta? Ja... Hon var väl lite luddig i konturerna.

Svårt att skilja mellan fantasi och verklighet.

Och så åt hon jämt, alltid nånting i munnen.

Vad skulle ni egentligen göra där ute hos henne?

-Var det nåt som skulle firas? -Knappast.

Så bara en trevlig middag med goda vänner?

Goda vänner? Vi var alla lite förvånade över inbjudan.

Jag säger välkomna igen. Det är så roligt att ni ville komma hit.

Äta lite gott och berätta lite minnen ifrån alla år som har gått.

Hoppas detta ska bli en kväll som ni sent kommer att glömma.

Tack.

-Skål. -Skål.

Varsågod.

-Vem är den där Tony? -Ja, är han inte lite märklig?

När jag träffade honom så var han nyss fyllda arton år.

Jag gjorde research för "Mördaren bär svarta handskar"-

-och satt på en rättegång och såg honom där.

Hans mamma hade blivit styckmördad utav pappan.

Men Gud...

Tony hittade hennes skelettdelar nedgrävda i trädgården.

Makabert.

Sen dess så har han arbetat hos mig och bott här.

Och det går alldeles utmärkt.

Vad roligt att se er allihop här!

Oj!

Så hon bjuder in gamla vänner för att dela gamla minnen?

Jag förstår fortfarande inte vad den här återträffen gick ut på.

Jag tror att Birgitta ville visa upp sin förmögenhet.

Men hon överdrev alltid. Ljög.

Jag litade aldrig på henne. Hon ljög jämt.

Kan det inte bara ha varit ett tecken på livlig fantasi?

Ja, med tanke på vägvalet hon gjorde senare.

Hon kunde inte välja, så dåliga betyg som hon hade.

Hitta på och ljuga, det var det enda hon kunde.

Det verkar inte som att du gillade henne särskilt mycket.

Du tålde inte att se henne, eller hur?

Hon var inte en person i min smak. För...vulgär.

Men det betyder inte att jag önskade livet ur henne!

Det kan väl vilken idiot som helst begripa.

-Ska vi inte göra nåt? -Jo, jo. Absolut.

Den kan ju inte ligga här och självdö.

-Kniven. Var har vi kniven? -Den är här.

Lugn! Du får ta det lugnt på båten, alltså.

-Sorry. Här. -Nej, du drog upp den.

Det är din fångst, så du får... Det är fiskereglerna.

-Men snälla, Henrik... -Nämen... - Ja?

Samtalet är ett samtal från en intagen inom kriminalvården.

-Henrik? -Mamma? Vafan...

Älskling, jag behöver din hjälp.

-Vad är det som har hänt? -De har tagit mig.

-Vad ska jag göra? -Henrik?

-Du måste ju döda den! -Jag har inte dödat nån.

Nej, mamma. Det var inte dig jag menade...

-Men de tror att jag har dödat nån. -Vad säger du? Har nån dött?

Birgitta har dött, och de tog oss allihopa.

Ta det lugnt. Lilla mamma, ta det bara lugnt.

Jag kommer så fort jag kan. Puss och kram.

Så. Vi måste sticka.

-Jag tänker anmäla er. -För vadå?

Därför att ni har fängslat mig. Behandlat oss dåligt.

-Tycker du? -Mm.

Vi har bjudit på frukost och låtit er ringa samtal.

Jag känner igen dig. Är du den jag tror?

Det beror på vem du tror.

Är du den konstapel som har inlett en relation med min ex-svärdotter?

Ja, det stämmer.

Ja, sätt igång, då. Låt det gå snabbt.

Vill du beskriva din och offrets relation?

Avsomnad. Men vi var goda vänner i ungdomen.

Ni var goda vänner?

För jag har fått intrycket av att ingen av er tyckte om Birgitta.

Blanda inte ihop mig med de andra. Jag är ingen kollektiv människa.

Birgitta var lite udda, men vi hade inget otalt med varandra.

Vi kom bra överens, men gled isär så småningom.

Fanns det nån specifik anledning att ni gled isär?

Det är vanligt att ungdomar glider isär-

-och får olika intressen när man växer upp.

Jag tycker att folk som bara umgås med sina barndomsvänner stagnerar.

Själv vill jag leva ett rikt liv. I dubbel bemärkelse.

Hallå? Är du med oss? Hallå, är du här?

Ja...

Om jag nu anstränger mig för att svara på era frågor-

-så kan du visa mig respekten att försöka lyssna.

Även om du inte förstår språket.

När du fick inbjudan, hur reagerade du på det?

Ja, jag blev smickrad. Tyckte att det skulle vara roligt.

Tyckte att det kändes kittlande-

-att få se hur en sån här celebritet lever sitt liv.

Det började väldigt ljust och lätt. Förvånansvärt, faktiskt.

Vi hade ju precis kommit hem från den där stora musikfestivalen i Danmark.

Ja! Och det var då jag sa till mina föräldrar-

-att jag var hos dig, i dina föräldrars sommarhus i Torekov.

Jag sa till mina att jag var hos er på Sandhamn.

Vi missade tåget till Köpenhamn för att du-

-hånglade med en finnig belgare.

Han var inte alls finnig! Han var jättesnygg.

Han hette Baudouin, och doftade kanel och äppelsköljmedel.

Och vi skulle plugga hela natten för vi hade ett stort prov dan efter.

Och du lovade att skaffa koffeintabletter.

Men det var bara sockerpiller!

Men Ursula hävdade att hon var så drogad-

-så att hon inte kunde sova på två dygn!

Jag kände mig hög!

Jag var ju den enda som hade alla rätt på det där provet sen.

Så kul vi hade. Vilka underbara minnen.

Du var aldrig med på den där resan, Birgitta.

Nej, jag blev aldrig tillfrågad.

Nu har det blivit dags för nästa kapitel i vår sammankomst.

Och jag tycker att vi höjer ett glas för det.

-Skål. -Skål.

Ni undrar förstås varför jag har bjudit hit er alla-

-efter alla dessa år. Jag har skrivit en ny bok.

Det är ingen deckare, det är ingen roman.

Det är en... Det är en självbiografi-

-som jag hoppas ska bli mitt magnum opus.

Jag har inte lämnat in den ännu till förlaget-

-ör jag vill att ni ska få läsa igenom hela först-

-och få tycka till.

Så...varsågoda.

Och...ni är alla med i boken.

Oj...

-Hallå. -Hej.

Så hon har samlat sina vänner för att fira-

-att hon har skrivit en självbiografi?

Vänner och vänner. De verkar inte ha älskat varandra direkt.

Men Birgitta ska ha skrivit om dem i manuset.

Och då kanske det är det som nån har eldat i öppna spisen.

Har de eldat alla manus, eller finns det några kvar?

Det vet jag inte. Det får vi se.

För det vore intressant att läsa.

Jo, man undrar ju vad som är så elakt skrivet-

-att man behöver elda upp det.

-Låter lite väl långsökt, eller? -Vadå för nåt?

Att man skulle hitta spår av gärningsmannen i hennes bok.

Lite "Mord och inga visor".

Vad skulle kunna stå i en bok som är värt att mörda för?

Kollegorna är på väg in nu med första omgången bevismaterial-

-så vi får väl se.

Och där borde det finnas en dator med manuset på?

Nej, hon använde skrivmaskin.

Men jag kan sticka ner till beslagslagret och kolla.

Jag följer med dig.

Var det allt? Det var väl mer?

Jo, det var det säkert.

Vi hann inte mer i dag, men vi ska tillbaka i morgon.

Bingo! Jag hittade manuset.

Det är pressen. Alltså, det ringer hela tiden!

Visst var det du som sa "locket på"? Nu är det av.

Och jag vet inte vad jag ska göra.

Vem har skvallrat till pressen?

Nora...

Jag drunknar nu.

Men Pär, jag kan inte ge mig in i det här.

Vi äventyrar ett eventuellt åtal längre fram, du vet det.

Det kommer att gå bra, du behöver inte göra allting själv.

En god arbetsledare är duktig på att delegera.

Är det nåt annat jag kan göra för dig?

Kan du slänga ett öga på det här?

Det här är alltså manuset till Birgittas självbiografi.

Jag bör inte lägga mig i.

Nej. Nej, det ska du verkligen inte.

Var la jag manuset? Jag måste ha tappat bort det.

Birgitta var impulsiv. Handlade utan att tänka.

Överaktiv. Und so weiter.

Bara hissen var trasig så skickades hon direkt till rektorn.

ADHD, förmodligen. Jag kanske är yrkesskadad.

-Du var psykolog, va? -Är.

Jag har kvar den mottagning för parterapi-

-som jag drev tillsammans med min make-

-som nu tyvärr är bortgången.

Jag har försökt dra ner-

-men människor har så mycket problem i sina relationer.

Ni skulle bara veta vilka jag har tagit emot.

Ja, det är både politiker och celebriteter.

Kan vi bara gå tillbaka till ön, tack?

Såg du nåt, eller hörde du nåt?

När då?

Under natten, medan du var där. Hörde du nåt? Såg du nåt?

Jag sov, tackar som frågar.

Jaha. Okej, din relation till Birgitta då?

Förutom att du trodde att hon hade en diagnos.

Jag har ingenting emot att prata om Birgitta.

Hon var uppväxt utan de privilegier som vi andra hade.

Och det gjorde henne osäker.

Hon...hittade på konstiga saker för att få uppmärksamhet.

Vad för slags "konstiga saker"?

Behöver jag gå in på det? Ta mig på orden.

Du svarar på våra frågor. Så enkelt är det.

Har du aggressionsproblem?

Det kan bottna i depression. Eller dålig självkänsla.

De här konstiga sakerna, vad kunde det vara för nåt?

Tja, "tänjde på sanningen" är väl en underdrift som heter duga.

Då syftar du på Birgittas självbiografi, antar jag?

Som hon ville att ni skulle läsa. Det var väl därför hon bjöd in er?

Ja, jag kände ju inte igen mig alls.

Men det krävdes inte många sidors läsning-

-förrän "skiten träffade fläkten", om jag får uttrycka mig vulgärt.

Birgitta, nu får du komma ut!

Boken var helt annorlunda än Birgittas så kallade "mysdeckare".

Manuset handlade bland annat om en alkoholiserad kulturkvinna-

-som fabricerar citat och ligger med unga konstnärer.

-Birgitta, nu får du komma ut! -Det var Ursula.

-Hör du vad jag säger?! -Det värsta jag har läst.

Fruktansvärt elakt.

Men...tyvärr fruktansvärt sant.

Nu var Ursula inte den enda som Birgitta låtit schavottera-

-vi var alla uthängda.

Du får säga åt Birgitta att hon inte kan gömma sig där uppe.

Vad är det här för smörja?

Man frågar sig vad i hela friden hon håller på med.

Varför finns det ingen täckning på ön? Inte en enda plupp, omöjligt!

Jag kan inte svara på det. Ibland råder det radioskugga här ute.

Jag vill ha en taxibåt, pronto!

Birgitta kommer säkert ner snart, bara vi lugnar oss lite.

-Finns det mer sånt här? -Ja, det finns ute i köket.

Om så mycket som ett enda ord av den här sörjan kommer till en bokhandel-

-ska jag stämma skiten ur det här luftslottet!

Hälsa henne att det är ärekränkning.

Jaha, då får jag gå ut i köket själv då och hämta lite vino.

Det vore ju intressant att få veta-

-varför hon låter oss läsa det här överhuvudtaget.

-Ja, hon vill väl skandalisera er. -"Er"? Oss!

Med osanningar.

Jag är ju knappast nämnd i det där.

-Birgitta är upptagen. -Jag ska härifrån omedelbart!

Jag ska ha en taxibåt hit inom tio minuter.

Hör du vad jag säger? Hör du vad jag säger?! En taxibåt!

Jag pratade precis med taxibolaget.

De tar inte emot fler beställningar så här dags.

Hur hade du tänkt dig att vi skulle komma härifrån, då?

Jag är rädd att ni får förbereda er för en natt på ön, som planerat var.

Nu föreslår jag att vi dämpar tonen en smula-

-sätter oss ner och pratar igenom det här.

Det viktigaste just nu, det är att vi ser varandra i ögonen.

Det viktigaste just nu är det här, kristallkärringen.

-Har du nåt annat förslag? -Nej.

Vi kan väl enas om nånting överhuvudtaget?

-Nej, det kan vi inte. -Vi kan göra ett uttalande.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno