Original subtitles

–Hallå där! –Hej!

–Vart ska ni? –Fota sälar.

–Oj, sälar! Det låter underbart. –Ja.

Vänta lite, jag fick en idé.

Kan ni vänta tio minuter?

Grabbar, upp och hoppa! Ni ska få följa med på sälexpedition.

–Pelle, kan du hjälpa till? –Kommer!

Solen skiner. Upp med er!

–Bra, Pelle. –Vakna!

–Bort med den! –Hur känns det nu, Pelle?

–Kan jag få lite vatten? –Japp.

Jag har använt allt till disken... Lättöl?

Bra! Kom igen nu, skynda er.

Julin och Elia väntar vid båten... Elin och Julia, menar jag.

–Jag är jättetrött. Måste vi gå? –Öppet sinne!

–Vi har inte ens ätit frukost. –Snart har ni ätit frukost. Så!

Vi ska! Ta det lugnt.

Det kommer att bli jätteroligt. Jag är avundsjuk. Ha så kul!

Knäpp flytvästarna ordentligt nu.

Kolla! Här kommer de.

–Hej... –Hej!

–Pappa sa att vi skulle... –Ska ni hoppa ner i båten, eller?

Ni kan sätta er längst fram.

Har ni aldrig åkt båt?

Sluta.

–Ska vi? –Ja!

Ni får hålla i er!

Oj! Hur mår du?

Ett tips är att inte kolla ner i mobilen utan på horisonten.

–Roligt att killarna fick hänga med. –Ja, det kan nog bli en fin tur.

Man vet aldrig vad Elin och Julia hittar på.

–Går det bra där borta? –Jodå, det går fint.

–Hur går det med vattnet? –Vi klarar oss med brunnen.

–Och bokskrivandet? –Det...

–Hej! Vad gör Pelle idag? –Han leker med sin padda.

–Ja... Kort eller kontant? –Det blir med kort.

Då ska vi se...

–Tänk att du har ett djur med päls! –Du har ett djur med guld i ögonen.

Titta, man ser att den andas.

När groddjur föds andas de med gälar–

–men sen får de lungor istället.

Och de är mest uppe på nätterna, för det är säkrare för dem då.

Inget får hända dig, lilla padda.

Fast jag skulle hellre vilja ha ett djur med päls som man kan gosa med.

–Stefan har ju fått nya kaninungar. –Jag vet. Han sa att jag kan få en.

–Men pappa måste också tycka det. –Det är klart att han gör!

–Eller hur, Melker? –Va?

Visst kan Pelle få en kaninunge?

Vi kan inte ha djur, vi är ju bara här på sommaren.

–Det är mycket ansvar att ha djur. –Han kan få träna på Båtsman.

Nja...

Mamma och pappa tycker att du verkar lite omodern.

Vad menar de med det? Omodern? Tidlös, möjligen.

Det går mycket snabbare att måla med en sprutmålare.

Vi har haft såna på kampanj i affären.

Jaha? Ja, men såna är väl ganska dyra, va?

Du kan säkert få låna en om du vill.

Ja... Ja...

Jag är naturligtvis öppen för nya tekniker och så.

Pelle, ta hand om Båtsman medan jag fixar en sprutmålare.

–Var är vi? –12 distansminuter nordost om ön.

Alltså, det är gps:en.

–Hur djupt är det? –Ungefär tio till tolv meter.

–Hur visste ni det? –Sjökortet.

–Finns det hajar? –Massor! Nej, men sälar, hoppas vi.

Hammarby hemma mot Degerfors...

Pappa, kan jag få låna en sån där målarspruta som vi hade på kampanj?

–Nej, de är slut. Vi har inga kvar. –Va?

–Vad skulle du ha den till? –Jag behöver den bara.

–Jag ska hjälpa Melker med en grej. –Jag förstår.

Typiskt.

–Hej, här är jag! –Jag ser det.

–Vart ska du? –Till Snickargården.

- –Det ska jag också. - Men för i helskotta!

–Vad ska du göra där? –Leka med Pelle.

Det ska jag också.

–Hej, Uffe Vesterman! –Ja, vad är det?

–Är du uppe på din båt? –Va?

–Varför heter den Birgitta? –Hon! Inte "den".

Jag tycker inte den ska heta Birgitta, för det rimmar på nåt.

–Tycker du jag ska döpa om henne? –Ja, men inte till Kajsa.

Stick iväg nu!

Hur länge ska vi vara här?

Titta, titta! Det är en säl! Och där också!

Skräm dem inte, jag försöker ta bild.

–Där också! –Akta!

–Kan ni flytta på er? –Sitt ner i båten!

–Där! –Det är flera! Som en hel familj!

–Nej, inte gps:en! –Vad håller ni på med?

Inte bra...

Så jag har fått låna den av din mamma och pappa?

Ja, och den lär vara väldigt effektiv också.

Jag menar inte att vara omodern, men var ska man fylla på färgen?

Ska färgen...?

Så där, ja!

Det här blir kanon.

Det är inte...

Akta Båtsman!

Eh... Var den dyr? Den där gps:en?

Det kommer dimma.

Hörni... Vi måste härifrån fort.

Du får tacka dina föräldrar för lånet. Men du, Tjorven...

–Säg inget om det här, va. –Jag lovar.

Hej, Ivan! Hur går det? Har ni sett några sälar?

–Inte så bra. Vi behöver hjälp. –Vad menar du?

Hallå?

–Hej, det är pappa. Vad... –Vi är vilse i dimman.

Vilse i dimman?

Abonnenten du försöker nå kan inte ta ditt samtal just...

Hallå? Shit, den är helt död.

–Har ni nån mobil? –Nej, vi tar aldrig med oss dem.

–Varför inte? –För då ringer de alltid och kollar.

–Shit, vilken dimma. –Det är inte dimma nu, utan tjocka.

–Hur gör man då? –Man ska ha koll på sin position.

–Har vi det? –Nej, eftersom ni slängde i gps:en.

Och vi har ingen sikt alls längre.

–Vad ska vi göra då? –Bara hoppas på det bästa.

Mellersta och norra Östersjön, Ålands hav och Skärgårdshavet:

Varning för dimma. Just nu har vi svag till måttlig vind.

–Herregud... –Hej, du.

–Vad bra. Har du sett ungarnas båt? –Va?

Elin och Julia tog ut mina pojkar i morse. Har du sett dem?

Nej. De där tjejerna kör så fort att jag knappt skulle hinna se dem.

Inte ens om de körde rakt förbi näsan på mig – i klart väder!

Är de vårdslösa, menar du? Hur de kör?

Aldrig att jag skulle sätta mig i en båt med de två dårarna!

Ingen respekt för sjöliv alls.

Och sjörapporten säger att det blir dimma nu. Då ska man inte ge sig ut.

Men din båt...

Med den kan man väl ge sig ut? Ingen klarar ju det så bra som du?

–Nej, den gubben går inte. –Vad ska jag göra, då?

Hör med Magnus och Veronika. Det är deras barn som ställer till problem.

–Magnus och Veronika? –Ja, det är de som har affären.

–App, app, app! Vad gör du? –Jag ska lämna tillbaka den...

Nej, för den där är min.

Ställ tillbaka den. Längre fram ska den stå.

Så ja.

Idiot...

–De ringde och sa: "Hjälp!" De skrek. –Det är inte så mycket vi kan göra.

Ni kan väl ringa Julin och Elia... Elin och Julia.

De har inte med sig mobilerna ut.

–De vill klara sig själva. –Vansinne!

Det är nog okej. Är det några man ska vara ute med i dimma, så är det de.

–Vi kan väl åka och leta efter dem? –Vi kommer inte att se nåt.

Det är bäst att vi avvaktar.

Ja, ni har väl rätt, antar jag.

Hur gick det med utemöblerna?

Visst, ja. Tack! Sprutan var kanske inte det bästa för ändamålet, men...

Allt har sin tid, och olika saker har olika ändamål.

–Ta det lugnt nu, Melker. –Ja. Ta det lugnt nu, Melker...

Spruta?

–Vet vi vart vi åker? –Nej, det gör vi inte.

Kan vi hamna i Finland, eller?

Sch! Vi måste vara tysta.

Vi måste lyssna efter Finlandsfärjan, så att vi inte krockar med den.

Vi har ingen chans i den här lilla båten.

Tänk om de dör. Men det kan bli en vacker död.

Nuförtiden vill många begravas till sjöss. Det stod i tidningen.

–Sluta nu. –Jag vet inte hur du vill begravas.

Men jag vill begravas till sjöss. Det får ni expektera.

–Ska vi kasta blomblad över dig? –Ja tack. Rosenblad.

Röda. Och så vill jag ha en silverkrona på huvudet.

Ingen ska begravas. Inte idag. Kan du bara vara tyst en liten stund?

Okej, jag ska vara tyst.

Men först måste jag berätta en sak som jag hörde.

Det var en kille och en tjej som var kära.

De var så kära att det knappt var klokt, fast de inte fick vara det.

Då rymde de ihop i en bil. Bilen fick slut på bensin i öknen.

Då dog de av törst. Först han, och då drack hon hans tårar.

Sen dog hon också, i hans famn.

Hur kunde han gråta fast han var död?

På grund av kärlek.

–Varför fick de inte vara kära? –Det kanske var förr i tiden.

–Var det förr i tiden? –Nej, det var typ förra veckan.

Melker, du kan få köpa några idéer av mig till din bok. Fem kronor styck.

Du får fem kronor för varje idé som du inte berättar.

Det är inte mitt fel om Tjorvens och Pelles syskon är döda.

–Hej, Melker! Vad du ser bedrövad ut. –Barnen är i sjönöd.

Det låter inget vidare.

–Hej, farmor! –Hejsan.

Det här går inte längre. Nu ringer jag Sjöräddningen.

Hjälp! De spolas iväg ut till havet!

Va?

–Ivan och Elliot! –Där är de. Där!

Barnen!

Potatis...

Det var potatis.

–Det var schangtilt. Tack! –Där ser du att han är snäll.

Melker, varför badar du med kläderna på?

Ivan! Elliot!

–Vad är det här för galenskap? –Julin! Elia!

Hallå!

–Får jag ge honom en glass? –Ja.

Elliot!

Där, kolla! En prick! Vi måste förtöja där.

–Nej, du måste ha den! –Jag tar den.

Elliot!

Vart tog han vägen? Julia, stäng av motorn.

–Ser ni nåt? –Var är han?

Det här känns inte kul längre.

Jag brukar aldrig vilja att Elin och Julia ska komma hem. Nu vill jag det.

Du som alltid har så bra idéer, har du inga förslag?

Nej...

Det var jag som skickade ut dem. Tvingade ut dem i livsfara.

Ännu en dålig idé av Melker Melkersson.

–Var är du? –Jag är här!

–Jag har den! –Bra, knyt fast den och kom upp.

–Här. –Bra gjort.

–Ta tag i kanten. –Jag fryser!

Kom.

På nåt sätt känns det här som en dröm.

Ingen särskilt bra dröm.

–Dimman lättar! Sälarna är här också. –Fram med kameran!

De är tillbaka!

–Kolla! –Och titta den där!

Där är de! Där!

–Ja! Här är vi! –Elin! Julia!

–Pojkar, pojkar! –Hej, Pelle! Pappa!

Förlåt att jag lurade ut er på sjön. Det var idiotiskt av mig.

–Jag fick köra båt! –Och vi såg massor av sälar!

Nu kommer båten från stan också!

Malin!

Hej! Oj, oj, oj!

Hej!

–Hej, pappa. –Äntligen är ni här.

Stina, titta! Det har kommit två till personer till den där familjen.

En storasyster och ett småbarn.

–Är det pizza?! Jag är vrålhungrig. –Perfekt.

–Det är Pelles systers barn. –Va? Det är inte klokt!

Jag vet. Pelle är morbror. Jag fattar inte hur gammal han är egentligen.

Då måste han vara väldigt gammal, typ kanske 40.

Där brukar vi bada.

–Gick båtresan bra? –Ja. Vad fint det är här.

Men för i helskotta! Helvete!

–Vem är det där? –Vesterman. Han brukar lugna ner sig.

Ta det lugnt, Uffe! Det löser sig!

Sluta då!

Välkommen till Saltkråkan.