Original subtitles

VÅR MAN I CASABLANCA

Höjd 500 fot, avstånd 3 miles.

Låt honom komma närmare.

400 fot...

300 fot, 200, 150, 100...

75,50...

Nul

Bra. Moira, ring Mark och be honom ordna med en "olyckshändelse" åt den andre.

Hallå. Monsieur Mark Greuve, tack. Vad vill du?

- Lyssnar bara. Jag litar inte på dig. - OK. Ring honom du.

Hallå. Mark?

Jag måste ringa Nice. Astrid Clinic, Mr Coleman. Ilsamtal. Hur länge dröjer det?

- Det beror på, men två timmar högst. - Tack.

Sightseeing-bussen ska strax åka.

Harem nästa.

Ha era biljetter tillgängliga, tack.

Vill ni ha senaste upplagan?

Det där är det arabiska kavalleriet.

Vem är det? Ja, jag är Coleman.

Vadå? Mördad?

Han hade beställt ett samtal till er, så jag ville informera er.

Jag är... mycket tacksam. Tack.

- Mr Coleman, tack. - Rum 312, tredje våningen.

Mr Coleman, doktorn sa att ni inte får ta av er bandaget än, inte på 24 timmar.

- Lugn! Jag vet vad jag gör. - De där ärren kommer snart att blekna.

Jag har sett förändrade ansikten förr.

- Patienten vill inte bli störd. - Säg att två gamla vänner är här.

- Ursäkta, inga besökare är tillåtna. - Jaså minsann.

- Vad gör ni?! - Här är inte så gästvänligt. Vi går.

Det här är en läkarvårdsmottagning! Ni kan inte bara gå in till patienter...

- Var är Mr Coleman? - Han sover och får inte störas.

Vi väcker honom varsamt.

- Vår vän har förändrats åtskilligt. - Den där doktorn var Coleman! Kom!

- Gjorde ni er illa? - Nej, det är OK, tack.

- Taxil Är den här ledig? - Nej.

- Mannen som kom nyss, vart gick han? - Lång? Förbaskat, jag hade honom jul

Kom, vi måste få tag i honom!

Hej där! Taxi! Taxil Taxi

- Vem tänker betala för de här? - Där borta!

Nul

Hjälp till här!

Vi är inte intresserade av era mellanhavanden med rättvisan, men-

- varför var ni så rädd för Maxwell och Voroloff att ni gjort ansiktsoperation?

Jag ville inte att Maxwell skulle känna igen mig. Vi studerade bägge i Oxford.

Vi forskade på molekylstrukturer. Men en dag blev Maxwell arresterad.

Han hade aldrig dolt sin avsky för britterna.

Många trodde, att det var jag som angav honom.

I så fall, varför tog ni risken att träffa honom igen?

Vi hade upptäckt en ny energikälla. Kraftigare än kärnkraft men riskfri.

Jag ville forska mer. Jag begärde viss information från Maxwell och Voroloff.

Ett möte oss emellan skulle ha varit av ömsesidigt intresse.

Ovärderligt, faktiskt, men på grund av Maxwell, så måste jag ändra utseende.

Det kommer inte att bli något möte. Både Maxwell och Voroloff är döda. Mördade.

Voroloff? Jag kan knappt tro det. Men varför?

Om era resultat stämmer, så blir all nuvarande energiframställning förlegad.

Och nu undrar ni väl, vem som vill att er upptäckt förblir okänd länge än.

Maxwell. Och Voroloff. Nu är det bara jag. Ar det min tur nu?

Ärni helt säker på, att ingen känner igen er?

Ingen. Utom Terri, min fru. Jag tror inte, att hon skulle bli lurad.

- Är det här er fru? Var är hon? - Hon är i Paris.

Vi har levt på skilda håll ett tag men tänkte träffas igen, här i Casablanca.

- Det ser ut att vara ett jobb för mig. - Vår vän Mr Coleman måste försvinna.

Jag tror inte att vi kan beskydda honom här.

Jag tror att vi tar honom till vårt huvudkontor i Genéve, på vanligt sätt.

Var inte orolig, det är bara ett sätt att transportera er.

Vi ska ta hand om er, som om ni vore ett ton dynamit, som inte får explodera.

Drick det här. Det är helt ofarligt. Det gör er medvetslös i en dag.

All right, då.

- Vad gjorde ni sådär för? - Det är en av mina uppfinningar.

Anta att det var arsenik i glaset. Då hade stenen i ringen börjat lysa.

Ett exempel på molekyl... ah.

Lägg honom i kistan och se till att han har de riktiga dokumenten med sig.

Vem är officiellt död?

- Bob Fleming förstås, amerikansk agent. - OK, chefen.

Gå och ta honom. Och glöm inte Mr Coleman.

Se till att ha era pass och landstigningshandlingar redo.

Kan jag få ert pass, tack. Ert pass, tack.

- Mr Coleman, ni glömde ert pass. - Tack, det var vänligt.

Ert pass, tack. Passet, tack.

Han är lång, har blont hår, brun jacka.

Bra. Den här exploderar om fem minuter. Han kan inte misstänka mig. Vänta här.

- Vad önskas? - Apelsindricka.

Åh, ursäkta mig! Jag förstår inte hur det gick till, jag ber verkligen om ursäkt.

Åh, det gjorde ingenting alls.

- Jag hann precis. - Om tio sekunder...

Fyra sekunder, tre sekunder, två, en...

Mr Sturges, jag skulle överlämna detta till er personligen.

Det är tomt! De idioterna, de har misslyckats igen.

- Är det något fel, Tommy? - Vi måste stanna en dag till.

Åh nej, i en vecka har du lovat att vi ska till New York. Här är så tråkigt.

Jag väntar på några underrättelser, efter det kan vi åka.

- Se så fantastiskt! - Det första du gillat i Casablanca.

- Välkommen. - Coleman. Har ni ett rum?

- Mr Coleman's rumsnummer? - Rum 139.

- Tack. Behöver ni något? - Nej tack, det är bra.

- Såg du honom? - Jag är inte blind.

Vi hade ingen tur vid flygplatsen. Våra tre män klarade sig inte så bra.

Nej, jag tror inte den där agenten är så idiotisk som chefen tror.

Det hände en olycka, alla tre dog. Du ska ta hand om det nu, chefens order.

Ja, det förstås. I en värld full av idioter, så måste jag ju ta över.

Här kommer han.

- Har Mr Maxwell kommit? - Ärni en släkting?

- Nej, hur så? - Han... är tyvärr död, Mr Coleman.

- Va? - Han råkade ut för en tragisk olycka.

Jag kände honom inte personligen. Jag hade ett avtalat möte med honom.

Sånt är livet. De goda går alltid först.

Det är en tröst att veta, att de dåliga snart följer efter. Adjö.

Kan ni hjälpa mig?

Om chefen vill att jag gör av med alla gäster här, så blir det dyrt för honom.

- Du är ett monster. - Du är den som kommer med order.

Ja, men för sista gången.

- Kan jag hjälpa er? - Jag bad taxin att vänta.

- Taxil - Jag hade inte ens betalat honom.

- Stig in, varsågod! - Ursäkta, men...men...

Mitt namn är Coleman. Kan jag vara till hjälp?

- Jag... jag måste ut... - Nej, det vore oförlåtligt av mig.

- Jag...bara... - Jag kör er vart ni vill.

Var inte rädd, jag är ingen galning. Bara lite nervös, vet ni varför?

Nej.

Den man jag skulle möta är död. Ett grymt öde. Idag röd, i morgon död.

- Bra sagt, väldigt bra sagt. - Va?

Jag uttryckte samtycke. Trots att ni är amerikan, talar ni som en fransman.

- Tack för komplimangen. - Bara en uppenbar, banal observation.

Uppenbar eller inte, kör oss till något lokalt, charmigt ställe.

Snällt av er att följa med. Jag är inte mycket till sällskap just nu-

- men jag är inte alltid så här. Var det verkligen ingen ni väntade på?

Nej, ingen alls.

- Kyparn! Två martini till! - Ursäkta mig, jag är snart tillbaka.

- En till, till den unga damen? - Nej tack, hon är nog på väg ut.

Taxi! Taxi!

Rue de L'ocean, fort!

Och sen tredje gatan till vänster!

Skynda er!

- Vill ni att jag ska vänta? - Nej, nej tack.

- Vem är det? - Det är Moira, skynda dig!

Det var verkligen trevligt!

Chefen är rasande.

- Klä av dig! - Men varför, Alima, jag förstår inte?

Vi måste kolla.

Jag bär inte något som kunde... Det finns ingen anledning...

Klä av dig, Moira!

Din dumbom! Här är den.

- Idiot! - Menar ni mig?! Jag hörde nog!

- Det var en komplimang! - Jag ska lära er ...

Jag har fått nog av lektioner italarkonst. God natt!

Ta henne härifrån. Chefen får besluta vad som ska göras.

Du missade! Och missade igen!

Den är tom!

Du föll verkligen för den där gamla grejen.

Vill du ha mer?

Signatur.

- Vill ni att jag kommer med in? - Nej, jag överlämnar det.

Jean! Michell

Det har kommit ett paket.

Sätt i gång! Öppna det.

- Himmel, när ni simmar har ni allt! - Ja, normalt sett.

Jag får ju inte glömma bort mina arbetshjälpmedel.

Det var den bästa inledningsrepliken jag hört på länge.

- Vad gör ni i kväll? - Jag är med Mr Sturges, som alltid.

- Är ni Mrs Sturges? - Årni inte klok?

- Tja, kanske. - Ni känner honom inte.

Mr Sturges är mannen med solglasögon, som sitter där borta.

Om ni står ut med honom, så måste ni ha en mage av stål.

- Vad menar ni? - Han är väl inte så trevligt sällskap.

Hej då, vi ses.

Vad sa du till Coleman? Talade du om vem jag är?

Det räcker. Vi får snart reda på om hon ljuger.

Lämna henne där! Lektionen kanske inte är slut än.

- Hej älskling! - Ni är inte min man.

Ni visste att mitt utseende skulle förändras?

Ja, men inte så väldigt mycket.

Ja, det blev väldigt annorlunda. Han visste att ni inte skulle bli lurad.

Vem är ni? Det har ni inte sagt. Och vad gör ni i min mans rum och var är han?

- Er man är i goda händer. - Är det vad ni verkligen tror?

- Ska jag tro på det? Och vem är ni? - Central Intelligence Agency, CIA.

Kontraspionage. Vad har det med min man att göra?

Det är lite svårt att förklara -

- men sedan jag tog hans identitet, har man försökt döda mig två gånger.

Om ni verkligen vill återse er man i livet, låtsas att jag är han.

Annars?

Annars gissar de vem jag är, och jagar honom i stället för mig.

Jag vill ha bevis. Ni kan ha gjort er av med min man och tagit hans identitet.

Ni måste bevisa att han lever.

- Det kan bli farligt för honom. - Vi kan ringa till honom.

Om han säger att allt är OK, så kan ni räkna med mitt fulla stöd.

Samtal till Genåve, tack. Numret är 636691. Tack.

Jag tar samtalet i telefonhytten. Den här telefonen är kanske avlyssnad.

Bäst att ni klär er. Bry er inte om mig.

Ja visst ja, kom ihåg att från och med nu är ni min fru.

Hallå. Varifrån? Casablanca. Hallå Bob. Vad har hänt? Hämta Coleman! Nå?

- Mr Coleman, telefon till er. - Va?

Du tar en stor risk. Samtalet kan spåras hit inom en halvtimme.

Det är från Casablanca till er. Det är er fru.

Hallå, Terri!

Hallå. Hotell Tour Hassan. Hotell Tour Hassan.

Mr Fleming, förlåt, jag menar Bob. Samtal från din chef.

- Är du övertygad nu? - Ja.

- Vänta på mig i baren. - OK.

Försvinn. Jag ska vara ensam här.

Ja. Jag vet var småhandlarna är, men jag vill inte skrämma iväg dem.

Jag hoppas att de stora fiskarna ska nappa, men jag vet inte. OK.

- Kan jag ta den? - Varsågod.

- Här är min man. Älskling, det här är... - Sturges. Tommy Sturges.

Hoppas ni ursäktar, att jag tagit mig friheten att prata med er fru.

Det är helt OK.

Han är från Texas, och vad jag förstår, så är Texas nästan hans.

Jag har bara en liten bit av Texas, en bit med några oljekällor.

Vad skulle hända, om det plötsligt inte fanns något behov av olja?

Hur så? Har de uppfunnit en motor som drivs med vatten?

Det gör ingenting. Jag skulle återgå till boskapsuppfödning i så fall.

En vacker dag kommer någon att uppfinna en sådan motor.

- Ursäktar ni oss. - Ja visst.

- Är det en amerikansk tidning? - Vill ni ha den? Varsågod.

Stanna här och håll ett öga på Texas. Jag vill veta vad han väntar på.

- De kanske vill döda mig. - Lugn. Du är utom fara.

Jag kommer strax tillbaka, älskling.

Det där är inte min man. Det kan det inte vara, efter vad han har gjort.

Min man skulle aldrig ha kunnat mörda Mark.

Han är CIA-agent. Coleman är i Genéve, bevakad dygnet runt.

Jag ska döda bägge - både Coleman och uppfinningen, som gör oljan värdelös.

Både Maxwell och Voroloff är döda, och även i Genåve är Coleman min.

Jag är hans fru, varför skulle jag bli misstänkt?

Om du lämnar Casablanca, så blir den där agenten misstänksam.

Vi ska nog ta hand om honom. Här kan en mördare hyras för 100 dollar.

- Vill ni ha en taxi? - Nej tack.

Taxi, Tour Hassan. Hör du mig, min vän? Jag är amerikanen. Kom till Tour Hassan.

Vad är det som händer? Vem pratar?

Jag är buktalare. Ett litet trick jag kör med, för att inte känna mig ensam.

Då var vi framme, Madame.

Men... Det är inte rätt ställe, det här är en trädgård.

Och ni är en ymnig blomma, Madamel

- Taxil Taxil - Er mest hörsamme tjänare är på väg!

- Snabba ryck! - Full fart framåt!

Tack!

- Inga kvinnor idag, ni är inte i form. - Nej.

- Idag är ni mycket allvarsam. - Kör ifrån bilen bakom oss.

Det finns en enklare metod, om ni inte vill att de ser oss.

- Det var inte så dåligt! - Fem år med Scotland Yard.

Lyckosamt nog, tog jag examen med näst högsta betyg.

- Och vad gör ni nu? - Jag kör taxi, är inte det uppenbart?

Taxil

- Vart åker vi nu? - Finns det någon riktigt rörig plats?

- Den gamla marknadsplatsen. - Bra! Vi åker och shoppar.

Utmärkt.

- Nej, hjälp, låt mig gå! - Stopp! Vem skickade hit dig?

Ni kan göra er illa, Mr Coleman.

Vilket trevligt sätt att tacka någon, som just räddat livet på er.

- Ja, det gjorde du. Varför? - Jag gillar dig. OK som orsak?

Nej, det är det inte. Men OK då.

Hur visste du att han skulle försöka döda mig?

- Det är roligt att tjuvlyssna. - Varför räddade du mitt liv?

En legend säger, att om du skulle vakna i Challas trädgårdar iklädd en blomma-

- så får du glädje och beskydd genom att inte vara nyfiken och göra-

- många osjälviska gärningar. Att rädda ditt liv var en sådan gärning.

Jag är både nyfiken och stygg.

Jag tycker om att se folk i ansiktet, när jag pratar med dem.

Men jag föredrar att titta på pistoler från det här hållet. Vad tycker du?

Jag håller med, men om du ämnar använda den där, borde den nog laddas om.

Vi ses på hotellet. Säg inget till min fete vän, han kanske blir svartsjuk.

Stopp! Efter allt jag gjort för att rädda hans liv, så tänker ni döda honom!

- Ja, vad ska vi göra? - Vi måste härifrån.

Men kolla först att han är OK. Han sover som en baby.

Jag sjöng en vaggsång för honom...

Jag hoppas att du lärt dig nu, att vara mer försiktig.

Våra misstankar var obefogade. Moira har inte röjt oss.

Den där korkade agenten misstänker ingenting.

Den batalj han bjöd på i morse, säger ju att han inte var ensam.

Någon sköt uppifrån fortet. Det skulle ändå varit ett misstag att döda honom.

- Sätt på dig den här och kom med mig. - Tack.

Du är en väldigt modig flicka. Synd att du måste utsättas för det här.

"Om du skulle vakna i Challas trädgårdar, iklädd en blomma-

- så får du glädje och beskydd på villkor att inte vara nyfiken och att-

- göra många osjälviska gärningar.”

- Hej. - Var har du varit?

Jag tog en promenad och såg några vackra trädgårdar.

- Är det helt säkert? - Jag visste inte att du var svartsjuk.

- Den där agenten är på väg! - Snabbt! Munkavlen!

- Är han helt borta? - Ja.

- Nej! Du dödar honom! - Sluta! Han är bara användbar levande.

- Hallå. - Sturges. Allt är klart.

- Jag kommer. Jag måste jobba. - All right.

Men du kan inte undvika mig jämt och ständigt.

Jag väntar här.

Se bara till, att han inte vaknar upp förrän i morgon. Sedan kan ni försvinna.

Skynda på!

- En taxi? - Ja.

När han vaknar upp, kommer han att tro att jag har blivit kidnappad-

- och att han fortfarande är i händelsernas centrum.

Han misstänker aldrig mig, så när jag eliminerat Coleman - gör slut på honom.

Perfekt. Vem är den andra agenten?

Jag misstänkte Moira, men det var fel. Jag vet inte vem det kan vara.

Och jag har inte tid att ta reda på det. Jag tänker ge mig av.

Men innan jag åker, så vill jag ha resten av pengarna. Kontant.

Terri! Terri, bankerna är stängda så här dags.

Det ordnar du nog. Etthundratusen dollar, om två timmar. Krogen i hamnen.

Motorbåten, som ska ta mig till skeppet, väntar på mig där.

- Taxin väntar. - All right.

Vakna!

- Johnnie Walker. - Kom upp nu! Skynda dig, vakna!

- Var är Terri? - Det vet jag inte.

Jag slängde nyss ut en person från balkongen. Snälla, skynda dig!

- Jag måste hitta Terri. - Skynda på!

- Den här vägen, varsågod. - Titta!

- Jag går nu, jag måste hitta Terri. - Jag kommer med dig.

- Jag går nu, jag måste hitta Terri. - Jag kommer med dig.

Sådär?

Tour Hassan!

Vi måste iväg härifrån allihop. Och vi kan inte låta någonting bli kvar.

Vi måste iväg härifrån allihop. Och vi kan inte låta någonting bli kvar.

- Är det här? - Ja.

- Ska jag vänta? - Nej, det kommer att ta ett tag.

- Ska jag vänta? - Nej, det kommer att ta ett tag.

Lycka till, då!

- Ska jag åka med er till Europa? - Nej, det går inte.

- Terri, den där agenten är här! - Åh...

- Terri, den där agenten är här! - Åh...

Han får absolut inte se mig. Vi behövs allihop nu. Han får inte lämna huset.

- Ni har räddat mitt liv, men varför? - Som död skulle ni vara så tråkig.

- Ni har räddat mitt liv, men varför? - Som död skulle ni vara så tråkig.

- Snälla, låt mig gå! Jag vet ingenting! - Låt er inte luras...

Bry er inte om det, hon försöker bara få er i fällan!

Nej, nej! Låt mig gå!

Nej, nej! Snälla, gå iväg härifrån! Terri är inte alls i knipa!

- Moiral - Jag är glad att jag räddade er.

- Var är Terri? Vem är chef är? Moira! - Det... Det är hon.

- Var är Terri? Vem är chef är? Moira! - Det... Det är hon.

- Terril - Vem dödade Freddy? Den där agenten?

- Moira. - Nu åker vi.

Gör dig av med pistolen så åker vi.

Gör dig av med pistolen så åker vi.

Åh nej Terri, det kan du inte! Nej, jag kommer inte att avslöja något!

Inga spår. Och inga vittnen.

Ursäkta mig! Jag råder er att ringa polisen.

Stoppa honom! Han har min bil, stoppa honom!

Stoppa honom! Han har min bil, stoppa honom!

- Vad har hänt? - Någon stal min bill

- Han slog mig! - Hjälp! Min bil! Stopp!

- Sturges. - Ja.

Agenten förföljer mig. Jag blir inte av med honom.

Men hur kunde han...? Det här kan förstöra våra planer.

Men hur kunde han...? Det här kan förstöra våra planer.

Jag är redan vid hamnen. Du måste få bort honom.

- Jag är ingen mördare. - Dags att tänka om, tänk på vårt avtal.

Du måste döda honom och det snabbt!

Du måste döda honom och det snabbt!

Du där, be Munir kommal

- Vad ville du? - Agenten förföljer Terri.

Han får inte lämna det här stället levande. Arrangera en olyckshändelse.

Han får inte lämna det här stället levande. Arrangera en olyckshändelse.

- Som i den gamla goda tiden, chefen. - Hmm. Den gamla goda tiden.

- Har ni sett två snabba bilar? - De körde ditåt, uppför vägen.

- Har ni sett två snabba bilar? - De körde ditåt, uppför vägen.

- Han följde efter mig hit. - Jag har ordnat med välkomstsumman.

- Han följde efter mig hit. - Jag har ordnat med välkomstsumman.

- Är allt här? - Ja, minus böterna för förföljelsen.

Du accepterade mitt pris. Försök inte lura mig.

Du accepterade mitt pris. Försök inte lura mig.

- Hej där! - Känner du inte igen dina gamla vänner?

- Hej där! - Känner du inte igen dina gamla vänner?

Gorillan! Blev du dammig av att vänta på mig eller var det ugnsrengöring?

Nej, han är så rädd att han blev vit i förtid!

Dräm till honom igen!

Och en gång till! Det ska lära honom.

- Håll käft, din puttefnasker! - Kom an bara, kom an!

- Låt mi mig vara, slä - Tyst! ö

- Låt mi mig vara, slä - Tyst! ö

Det här hade inget med oss att göra. Låt dem ta hand om det själva.

Han har rätt. Sitt ner allihop! Det har inget med oss att göra.

Ska vi ta en vals?

Ska vi ta en vals?

Ursäkta, men du är inte min typ, min vän.

All right, knatten, slåss då!

Jag dödar alla!

Jag borde lätt kunna hitta min man, jag har hans telefonnummer.

Så fort jag lyckas bli av med Mr Coleman, så kommer jag tillbaka hit.

- Vad var det där? - Agenten "hedras" med salut.

- Vad var det där? - Agenten "hedras" med salut.

Lyssna nu, jag förlåter inga misstag.

Se då till, att du inte gör några misstag själv.

Hör du främling, väldigt trevligt. Lite mer, tack!

Hör du främling, väldigt trevligt. Lite mer, tack!

Han ska inte komma härifrån levande!

Fortsätt min vän! Jag lovar att jag kommer.

Här är jag, främling! Jag trodde ni kunde behöva ännu en stark man.

Du kommer i rättan tid!

Min tax har kysst mig bättre.

Terri har försvunnit.

- Skynda på! - Polisen! Försvinn ut den här vägen!

- Här är taxin! - Vart ska ni?

Till postkontoret, fort!

Men polischefen, vi hade bara lite fest, glatt och trevligt!

Underbart trevligt!

- Jag måste telegrafera till Genéve! - Ett ögonblick.

- Det är väldigt brådskande! - I så fall, fyll iden här blanketten.

- Varsågod. - Bra.

Fjorton, femton, låt se, femton dinarer - jämna pengar, tack.

Sänd iväg det snabbt, tack. Vi åker till Schweiz.

Grattis, du har gjort ett väldigt fint jobb. Vi hör gärna mer om detaljerna.

- Harni fått tag i henne? - Fått tag i? Vem?

Teri. Terri Coleman. Ligans ledare. Fick du mitt telegram?

Javisst, det är därför jag är här. "Uppdrag slutfört. Anländer flight 505."

Va? Det var som tusan! Vicki, den häxan! Ta hand om mitt bagage!

Varsågod och kom in. Den här vägen. Vi tog bort besöksförbudet just idag.

Han kommer att bli väldigt glad över att få träffa er.

- Mr Coleman! - Ja, vad är det?

Älskling! Är mitt ansikte så annorlunda, att du inte känner igen mig?

Åh nej, min älskling! När jag såg den man, som utgav sig för att vara du-

- så visste jag att han var en bedragare.

Om inte den mannen funnits...

Maxwell och Voroloff är döda, och det skulle jag också ha varit.

- Ja, jag hörde att de dödats. - Men hur kommer det sig att du är här?

Jag var till viss nytta för CIA i Casablanca. Mardrömmen är nog över nu.

Vi kan åtminstone vara tillsammans igen.

Låt oss ta något att dricka! Jag är väldigt törstig.

Det är svårt att tro, att vi kan börja om på nytt igen.

- Din vanliga cocktail? - Ja, tack.

- All right, älskling. - Jag har tänkt en hel del...

- och jag har kommit fram till att jag måste sluta forska, eller-

- åtminstone inte yppa resultaten. Världen är inte redo för dem ännu.

- Jag antar att du har rätt. - Borde vi inte ha lite is?

Jo, absolut.

- Varsågod. - Och så fort det går, så försvinner vi.

- Skål, käraste. - Skål för vår framtid tillsammans.

- Ursäkta, men dit in får ni inte gå! - Jag måste dit in!

- Det är den där agenten! - Släpp fram mig!

- Var är er fru? - God kväll, Mr Fleming.

Hon tänker mörda er.

Hon kommer aldrig att göra någon mer skada, Fleming.

- Bevaka utgångarna - Stanna, Mrs Coleman!

Stopp! Stanna!

Fort! Vi måste haffa den!

Vad har hänt med henne?

Kör ända fram till kanten.

Trots alla agenter som skulle skydda honom, så måste Coleman rädda sig själv.

- Hon försökte döda honom. - Han var helt enkelt för smart.

Som jag sa, redan på flygplatsen: bra jobbat!

- Kanske har jag inte turen med mig nu. - Vart ska du?

Jag ska lägga mig och sova i en veckal

Välkommen hem! Är allt all right, kamrat?

- Du arbetar för den andra sidan? - Mycket begåvat.

Voroloff var en av oss.

Du tror väl inte att vi bara står och ser på, när våra vetenskapsmän dödas?

För en gångs skull blir jag kär, och föremålet är en rysk spion.

Nu förstår du väl varför jag måste byta ut telegrammet. Med Maxwell och-

- Voroloff döda, så kunde vi inte låta dig rädda Coleman och upptäckten.

För oss måste det vara alla eller ingen alls.

- Förresten, är han död? - Nej, väldigt levande.

Det här är hemskt. De kommer aldrig att låta mig träffa dig.

Och min chef skulle inte uppskatta våra möten.

Och om jag misslyckas, så är jag säker, bara om du är här dag och natt.

Jag tror att du misslyckades med ditt uppdrag avsiktligt...

Svensk text: Al Regnér