Original subtitles

- Jag ska visa det för honom.

En absolut skam.

- Se hur han gillar det när ingen dyker upp.

– Det här kommer att lära honom.

- Tillbaka.

De har jobbat med det hela morgonen. Det förstör min verksamhet.

Så jag har sett det. De är överallt i byn.

- Blå eller grå?

– Jag föredrar grått.

- Hm.

Så den är blå.

- Brad, hej. Hur mår du? - Bra, bra.

- Kul att se dig. - Tack för att du kom.

- Rånade Brad en juvelerarbutik?

-Jag skulle ha stulit kronjuvelerna

för att få Frankie att säga ja.

-Hur mår dina föräldrar?

De kan inte ens sträcka sig till riktig champagne?

– Ja, det här är ett steg upp för dem.

Jag förväntade mig kranvatten.

-Champagne? - Cordelia, hallå.

- Jag dricker inte det här.

Det är inte- det är inte riktig champagne.

?

- Jag vet inte vad du skrattar åt.

Byn har röstat för att bojkotta vår blomsterfestival.

- Var inte rädd, min kära.

Din briljanta make har allt i sina händer.

- Vad betyder det? - Mm.

- Åh, vad har du gjort nu?

- Finns det inget annat?

- Nej, tyvärr inte.

?

- Åh, de är vackra.

Tack så mycket, Kimonie.

- Jag hoppades att du kunde anlita mig

att göra blommorna på din stora dag.

- Åh, jag- - Ja,

Vi har inte fattat några tydliga beslut än.

nyser

- Kul att se dig. - Är du okej?

– Jag tror att jag är förkyld.

nyser

?

- Trodde du skulle bli överlycklig för Frankies skull.

- Det här är jag ovanför månen.

?

- Vem är det?

- Ja.

– Det är fantastiskt, eller hur?

Min mamma berättade alltid om den här platsen för mig.

Varför slutade du?

- Jag och de andra kan börja ställa i ordning.

– Ness, du måste komma och säga hej.

Jag kan inte göra det här ensam.

- Det var du som längtade efter att komma hit, inte jag.

Kom igen, pojkar.

- Noah, antar jag.

Hur ska vi ta itu med detta?

Liksom Livingstone och Stanley?

- Det är... Det är ett större ögonblick än så.

- Åh. Åh! Åh. -Ja.

Öh, tjejer, jag vill att ni ska träffa er farbror.

- Vi har ingen farbror. - Vad i helvete händer?

- Mirte, det här är min halvbror, Noah.

Och det räcker med att säga: fram tills nyligen,

ingen av oss visste att den andre existerade.

- Tillbaka.

Det är kul att träffa er alla.

Jag ville inte dyka upp tomhänt.

- Åh. Det är, eh...

Det är vackert. Eh...

– Tiden börjar nu, som man säger.

- Åh, jag förstår.

Åh!

Gök! - Wow!

- Kom igen allihopa, vi går och tar en bild på er allihopa vid klockan.

Det är ett stort ögonblick.

Gammal familj, ny familj.

Framtidens familj.

- Jag är inte familj. - Le bara och säg ost.

Ok?.

Gök.

Läckert. Vänta lite.

Vi behöver det lyckliga paret i mitten.

Kom igen.

- Får jag min del? - Du har din belöning.

Du gifter dig med min dotter.

– Det var inte vad vi kom överens om, Alan.

- Det är till dig, sir Alan.

- Väldigt trevligt.

Det var allt. Bra jobbat allihopa.

- [Bluft-stämning]

– Jag tänkte att jag skulle bygga det här.

- Ja, det trodde du.

Och sedan bestämde jag mig för att det måste göras rätt.

- Som du väl vet,

Min farfar var mästaresnickare.

– Och som snickare är du en briljant detektiv.

- Åh, vinter. - Herrn.

Åh. Vad bygger du?

– Tja, om jag gör det, så blir det ett lusthus.

Och om John gör det...

- Det finns nog en anledning till att du är här så tidigt.

- Den här vägen, sir. - Tack.

– Ah, det var vad jag tänkte om det här stället.

Förra året kom jag nästan hit.

De har en årlig blomsterfestival.

- Jag visste inte att du jobbade inom trädgårdsodling, Winter.

– Tja, det är jag inte, men den här tjejen jag såg var det.

- Och när du säger 'du' kom nästan hit?

- Tja, när hon tittade på mina krukväxter,

Hon bestämde sig för att jag inte var den rätta för henne.

Tydligen planterade jag fel perenner efter det

tillsammans i samma kruka.

- Små marginaler, vinter.

- Hur ska jag kunna veta att vissa växter inte växer bra?

– Det verkar som att det kommer fler och fler poliser.

- Tycker du det? Borde jag åka dit?

- Och vad ska man göra? - Jag vet inte riktigt.

Jag menar, hur mår ni bröder? Broder?

- Herrn.

- Var var du igår kväll?

Jag vaknade och du var inte där.

- Jag, eh- jag hade en mardröm.

Jag gick en promenad för att varva ner.

[Otydliga samtal]

Om din bror behöver dig, så säger han till dig.

- Hallå.

- Här är en ny till dig.

Den stackars killen blev ihjälslagen.

- Stulen?

- Vi kände inte till mordvapnet

tills timmen slog och stack en av mina SOCO:er.

Han har tur att han är lång. Eller, längre än offret.

Kolla in det här.

Äh, det är bättre att gå tillbaka lite först.

Ytterligare.

[Klok-biljett]

– Ja, jag har sett allt nu.

– Offrets namn var Brad Furbank, 29 år gammal.

- Dödstidpunkt?

- Att döma av hans blekhet och stränghet,

Jag skulle säga att han var död i minst fem timmar.

- Det måste ha varit runt klockan tre i morse.

Vem hittade honom?

- Damen i huset, Mirte Bruce.

– Hon bor här med sin man, Sir Alan.

Var hängde klockan?

– Det var därför ett patetiskt porträtt.

Göken stack Brad, och även han kom fallande nerför trappan.

– Det verkar som att det har varit så hela tiden.

Tiden är verkligen fienden.

– Jag kunde inte tro det.

Brad ljög bara vid foten av trappan.

- Vilken tid var det här?

– Förmodligen runt klockan sju.

- Hade du inte hört något innan dess?

Säg runt klockan 3 i morse?

- Jag drack lite för mycket igår kväll.

så jag var utomhus som ett ljus.

- Titta inte på mig.

Jag tenderar att sova de rättfärdigas sömn.

- I stort sett. Berätta lite om Brad.

Antar att han bodde här med dig?

- Åh gud, nej.

- Han stannade hos den rasande hjorten.

Det är en pub i byn.

- Skulle någon av er veta?

varför kom han hit mitt i natten?

– Jag hade ingen aning om vad Brad gjorde här.

- Han kom förmodligen för att träffa dig.

- Han visste att jag var ute med mina vänner igår kväll,

fortsätta firandet.

Det var vår... Det var vår förlovningsfest igår.

- Det är okej. Jag är här.

-Och när åker du tillbaka till Godley Manor?

- Det gjorde jag inte.

Mina vänner och jag sov hemma hos Cordelias lägenhet.

Jag är ledsen, jag kan inte fatta det här. - Jag är ledsen.

Jag har bara några fler frågor.

När såg du Brad senast?

- Igår kväll

innan jag åkte med mina vänner.

- Det var runt klockan 21:00, tror jag.

– Och hände allt som var oönskat före den tiden?

- Kvalificerar ankomsten av en farbror vi aldrig visste om oss?

– Klockan var en gåva.

– Från en svåger visste jag inte att jag hade det.

Det är en lång historia. Jag skulle fortfarande vilja höra den.

- Nåväl, min far, Sir Percival Bruce,

födde Noa utom äktenskapet.

- Noach? - Noah Conoboy.

Nu hade jag ingen aning om att han existerade

tills familjens advokat berättade det för mig på min fars begravning.

- Är det nyligen?

- Eh, det var ungefär sex veckor sedan.

Så bad jag Bram att leta efter honom.

Han är väldigt duktig på internet.

Ja, jag.

– Så dök Noah upp med klockan.

Ja. Han sa att han gjorde den speciellt för tillfället.

-Ska jag spara lite tid åt dig?

Den enda anledningen till att Noah är här är för att göra anspråk på sin del.

- Så du tror att det var Sir Alans avsedda måltavla?

– En femåring skulle kunna säga det till dig.

Så bara trava och arrestera Noah.

Han kommer att vara utomhus och förorena våra marker.

- Vad min kära fru menar är att

Noah har anlänt med sitt sällskap.

De har gammaldags världsligt lockade träslöjdsfestivaler.

Mycket populärt, tydligen. Det lockar folk från när och fjärran.

Så vi behöver ingen sorts svag blomsterfestival

när vi kan ersätta det med något mycket mer populärt.

- Jobbade Brad i byn? - Han kunde jobba var som helst.

Han var inne på Bitcoin. Det gick riktigt bra för honom.

Alltid i telefonen och kollar marknaderna.

- Så han bråkade inte med någon

i Godley Buzzard, så att säga.

– Åh, Brad? Aldrig. Han var väldigt populär.

Min syster kan bekräfta det.

Han var söt. Jag har aldrig sett Frankie så glad.

- Tack så mycket.

– Du vet, jag kom nästan till förra årets blomsterfestival.

- Det hade varit slöseri med tid.

Regnet öste ner. Det värsta åskvädret på årtionden.

Alla blomsterrabatter förstörda.

Det var en absolut katastrof.

– Förhoppningsvis blir det annorlunda i år.

Ingen chans. Byn bojkottade det.

Vår storsinnade far bestämde sig för att ta dubbelt betalt i år,

vilket har gjort många människor mycket arga.

[Otydliga samtal]

- Vi letar efter en Noah Conoboy.

- Det skulle vara jag.

– Jag såg dig förut, men du var lite större.

– Åh. Ja.

Ja. Nej, jag känner igen det mycket väl.

Förlåt. Jag är Nessie. Nessie Copeland.

-Vad händer hemma?

- Jag är rädd att vi har anledning att tro det,

Brad Furbank mördades igår kväll.

-Mördad?

Menar du allvar? - Det är hemskt.

– Och vad kan du berätta om gökuret?

Den visar tiden. Vad mer finns det att säga?

- Byggde du den själv? - Jag gör allting själv.

- Förlåt, varför frågar du det om ett gökur?

– Fjädern hade blivit åtdragen till en mördande grad.

– Det hade suttit en vass metallbit fäst vid gökens näbb.

Den andra som ljudde, hoppade den ut.

Och jag är säker på att du kan fixa resten.

– Alla såg klockan igår.

Det var ingenting fäst vid näbben.

Det var en kvinna som tog bilder för att bevisa det.

Jag tror att hon hette Kimonie.

Driver blomsterbutiken i byn.

– Det här har ingenting med Noah att göra.

- Gjorde någon av er något? Märker ingenting.

på förlovningsfesten?

- Jag var inte där.

Jag var här och ställde upp med de andra.

Det finns mycket att göra.

- Alan vill ordna en festival för mig.

Han kunde inte få mig hit tillräckligt snabbt.

– Visste du att din pappa ägde allt detta?

– Jag är född i byn.

Det dröjde inte länge innan min mamma började plocka upp pinnar.

Men hon berättade ofta om den här platsen för mig.

Är det ditt sätt att säga det? Att du visste?

– När man uttrycker det så, så tror jag att det är så.

- Nåväl, sir, Noah kunde ha gjort det. Jag försökte döda Sir Alan,

för det finns helt klart något att vinna.

Jag kan se det nu. Han smyger tillbaka in i huset,

ställa klockan, och sedan eventuellt ärva handlingen.

Men hur skulle han kunna känna igen Sir Alan? Skulle han komma så nära ?

och vid exakt den tidpunkten?

Fleur.

- Det kallas en dibbler. - Säg det igen, tack.

– Trädgårdsmästare använder den för att göra hål i marken.

Tack som alltid, Fleur. Jag pratar fortfarande.

De så kallade smaragderna i hans ögon är pasta

och näbben är av guldplåt.

Det kan verka som 1 miljon dollar, men det är mindre än en riktig gökunge.

- Tja, metallbiten som är fäst vid näbben

kallas en dibbler.

– Och vad är en dibbler när den är hemma?

- Om du hade brytt dig om att ta hand om dina krukväxter, Winter,

du skulle veta att en dibbler är ett verktyg som trädgårdsmästare använder.

Och nu tydligen mördare.

- Förlåt, kompis, vi behöver inte de extra tunnorna.

Skyll på byn för bojkotten av blomsterfestivalen.

Jag tänker inte ändra en tiondel av vad jag brukar göra

den här tiden på året.

Jag är ledsen, vännen.

- Herr Solanki.

Visste du att Brad hade gått till Godley Manor?

tidigt i morse?

- Gjorde han det? Jag visste inte.

- När såg du honom senast ?

– Igår kväll, precis innan jag låste.

Märkte du något ovanligt på förlovningsfesten?

- Inte riktigt, nej.

Inte om du inte räknar det ögonblicket med Kimonie.

- Kimoni? - Kimoni Bullitt.

Brad sa åt henne att inte göra blommorna till bröllopet

och hon verkade ganska irriterad, men inte mordisk.

– Och såg du klockan som hängde på väggen?

Alla såg det. Det var ett konstverk.

Jag önskar att jag hade sådana färdigheter.

Jag kan knappt hänga upp en hylla.

Borde ha lyssnat på min mamma och gått en kurs eller-

– Tack så mycket, herr Solanki.

Mitt team kommer naturligtvis att göra det, eftersom de behöver tillgång till Brads rum.

- Varför? Han mördades inte här.

– Vi måste gå igenom Brads grejer.

Och vi måste fortfarande hitta hans telefon, till exempel.

- Jag förstår.

- Problem? - Nej, nej, inte alls.

- Det måste ha varit en rea i spegelbutiken.

Ja, vi har en laddare.

men fortfarande inga tecken på en telefon.

– Låter som att någon inte vill att den ska hittas.

- Dr. Perkins. - Hösnuva.

Jag känner igen känslan.

Inom fem meter från en senapsplanta.

- Diamant.

Den här gången ser det verkligen bra ut. - Det är nog Frankies.

Brad njöt av att gå ner på henne.

- Försvinn, herr Solanki.

– Jag har aldrig sett något liknande.

Tja, inte i verkliga livet. Det finns-

Min mamma ville att jag skulle gå en kurs i kriminalteknisk undersökning.

Är du redo snabbt?

- Jag är rädd att du frågar fel person, herr Solanki.

Fleur.

- Vi är redo.

För tillfället.

- Vad gör du?

Kimonie, det är jag.

- Det är inte du , ursäkta mig, Sylvia.

- Brad blev just mördad, för guds skull.

Självklart kan du vara lite snäll. Jag är i chock.

– Då ska du inte göra det, cykla utomhus först.

Det här är inte bara en fortkörningsböter.

Det är mycket mer än så.

Och du vet det.

Är du så här resten av ditt liv nu?

Straffa förare dag och natt?

- Jag har stängt i en dag.

- Kimonie Bullitt, antar jag.

Bojkotten av blomsterfestivalen

kan inte hjälpa näringslivet.

- Byn är rasande på Lord Alan.

Han försökte vända en speciell tradition

till ett pengatjänande system av företag.

– Jag hörde att han dubblade entréavgiften.

- Nästan tredubblats

Om du inkluderar måste du betala för parkering.

Åh, vilket påminner mig,

Jag måste anteckna Sylvias fortkörningsbot.

Jag skickar ut dem som det första varje måndag .

- Noah Conoboy sa att du hade med dig några bilder

inklusive gökuret.

- Tja...

Datorklocka

- Men.

Jag vill att du mejlar det till mig.

- Ja. Självklart.

Vanligtvis vid den här tiden på året,

Det är en kö av gröna för att komma in hit.

- Det kan inte ha varit glatt med Sir Alan.

– Det är en underdrift.

– Ändå gick du på förlovningsfesten.

– Myrtle och jag har varit vänner i årtionden.

Jag kunde inte lämna henne ensam på Frankies stora dag.

Har du sålt några av dessa på sistone?

Vem behöver en dibbler när det inte är någon blomsterfestival?

Tack vare Sir Alan kunde jag inte ge bort dem just nu.

– Jag känner en väldigt bra juvelerare om du vill sälja den där ringen.

– Hur kan det vara så tanklöst?

- Du behöver inte bita huvudet av mig.

– Vi försöker alla bearbeta det som hänt.

Det är inte bara du, Frankie. Det är en enorm förlust för oss också.

- Det här är min smärta, inte din.

Våga inte försöka kapa den.

– Hörru, varför försöker vi inte fokusera på det positiva?

Vi har denna vackra festmåltid av ved tack vare Noah.

Och vi kommer att ha massor av människor som strömmar in.

Och det är mest tack vare Brad, Gud vilje hans själ.

- Herregud, de här människorna.

Ingen kommer att betala för att se en freakshow.

– Tvärtom, min kära.

Det kommer att bli popularitetens höjdpunkt .

– Vi var mitt uppe i samtalet.

– Förlåt, älskling, jag trodde du hade sagt ditt ord.

- Varför var det tvunget att vara Brad?

Vem blev mördad och inte en av er?

- Hallå.

- Åh, hej igen. Hur kan jag hjälpa till?

Jag gör blommor för alla tillfällen. - Det är okej,

nu vet vi att det är en begravning på gång.

Herregud. Jag tänkte inte. Oroa dig inte, jag retar dig.

Jag är inte här för blommor.

En liten fågel berättade för mig att du är ordförande för byrådet.

- Någon måste hålla det här stället snyggt.

- Perfekt.

För att jag behöver känna till Godley Manors område.

Bara det var vi som skulle organisera en träfestival

på Badgers Drift för några veckor sedan,

men byn röstade emot,

även om vi höll vårt evenemang på vår egen mark.

– Tja, det finns en del ålderdomliga lagar som cirkulerar.

- Alan fick mig hit så snabbt att jag hann kolla in det.

- Du... Du anordnar en festival på herrgården?

– Han sa att det var en ersättning för en blomsterdag eller något.

- Jag förstår.

- Han tror att han har en permanent om det går bra,

vad den alltid gör.

- Noah. - Älskling.

- Kan vi gå tillbaka nu?

– Ja, ja.

Var en ängel och upptäck dessa stadgar.

- Absolut.

Ring mig tillbaka när du får det här.

Jag är inte 100% säker, men du skulle inte tro vem jag just såg.

- Jag får en dålig känsla inför det här stället.

Jag tror vi borde packa ihop och åka.

- Och lämna min bror där han är som sämst?

– Vet du varför du egentligen är här?

Han utnyttjar dig.

Hans blomsterfestival äger inte rum

och han behövde något som kunde ta dess plats.

- Jag föddes inte igår, Ness.

- Och du är glad över att bli utnyttjad?

Ge mig bara lite hjärna.

Jag vill också ha något härifrån.

Se sig om.

Jag är skyldig hälften av detta.

– Noah, du lovade mig.

Du sa att det skulle vara max två eller tre dagar.

– Det var innan vi kom hit.

– Nåväl, jag stannar inte här en sekund längre än nödvändigt.

– Vad driver dig?

Som någon som växte upp här omkring,

Jag trodde att han skulle bli glad över att vara tillbaka.

– Jag hatar det här.

- Vadå? Varför skulle du säga det?

- Efter den här helgen,

Vi åker och vi kommer aldrig tillbaka.

Jag menar det, Noah.

- Ring mig tillbaka när du får det här.

Jag är inte 100% säker, men du skulle inte tro vem jag just såg.

- Kimonie, jag fick just ditt meddelande.

Åh, herregud.

Är du säker på att det är hon?

Jag kan inte, jag kan bara inte.

Inte så länge jag andas i kroppen.

hamring

-Jobbar du inte idag?

- Åh, skyll på Winter för att han är sen.

Visste du att han blev dumpad förra året ?

för att han planterade några blommor på fel sätt?

-Det är de små sakerna i livet, Johannes.

Du måste fånga dem precis rätt.

Men oroa dig inte. Du kommer att klara det.

Så vad tycker du hittills? Skulle morfar gilla det?

- Tja, om du inte har något emot det , så ser det lite snett ut.

- Väldigt roligt.

- Åh, jag förstår var du har fel här.

Du har fått det här upp och ner.

- Om du river sönder den där får du stora problem.

Åh, Paddy! Paddy! Åh, Paddy.

- Vid!

- Det är okej. Jag kan torka det.

- Hörru, jag avslutar det så fort jag får lite tid.

Nämnde jag snickeri? Det ligger i mina gener?

Jag ska bara hämta första hjälpen-kitet.

Säg mig vad som är fel med det här fotot, Winter.

- Göken är den enda som skrattar.

- Mm-hmm.

Titta på klockan.

Den är inte i nivå med målningens överkant .

Fleur sa att den var i nivå med Sir Alans porträtt,

men här är den minst fyra centimeter lägre.

– Så någon flyttade den.

- Men titta vem som är i nivå med porträttet.

- Brad. - Vilket förmodligen betyder

Han var trots allt det avsedda målet.

- På tal om Brad, sir, här är en främling.

Teknikerna lyckades ta sig in i hans laptop.

men så långt de kunde se,

Han gjorde ingenting i Bitcoin.

Sanningen är den att han knappt hade en cent på sitt namn.

- Så hur betalade han? Frankies förlovningsring?

- Tja, det finns inga tecken på

i hans räkningar eller kreditkortsutdrag.

Vi hörde också av hans mobiloperatör,

och de bekräftade att hans telefon var avstängd

vid tidpunkten för mordet.

- De skickade förmodligen ovanstående ett rekord

av hans senaste telefonsamtal och sms.

- Ja. Inget ovanligt eller utöver det vanliga.

Tack.

- Varsågod. - Och så, sir, det här.

Detta hittades under Brads säng på puben.

Nu antar jag att det är Frankies,

men jag tycker det är värt att kolla.

- Hm.

Har något kommit tillbaka till Kimonie Bullitt?

- Eh, ja. Jag fick reda på att hennes man blev mördad.

i en kollision för ett år sedan, och föraren hittades aldrig.

- Det förklarar speedgun-tekniken.

och hennes engagemang för att fånga felande förare.

- Intressant nog inträffade kollisionen samma dag

att blomsterfestivalen regnade bort.

- Och nästan exakt ett år på dagen,

Brad Furbank blir ihjälpussad, som Fleur så vackert uttryckte det.

Om han inte visste att smaragderna och guldet var falska,

Tänk dig att det du ser kan betyda för honom.

Någon som inte bara är smutsfattig utan också en bevisad lögnare.

- Menar du att han gick dit för att stjäla den?

Varför skulle han annars vara där klockan tre på morgonen?

- Så någon fångade fågeln och hängde sedan upp klockan igen,

Vet du att han skulle göra det, så kom du för det?

– Det var precis vad de gjorde, Winter.

Jag ska prata med Frankie

medan hon pratar med sin syster Sylvia.

Jag vill veta vad de visste eller inte visste om Brad.

Och när du ändå håller på, jag behöver en bok.

- En bok? - Om, eh, snickeri.

Min kära, vill du följa med mig?

Hör du inte den där söta sången??

Den söta tonen av näktergalens ström

Hör du inte den dyrbara historien om den söta näktergalen?

När hon sjunger i dalarna nedanför?

Tyvärr. Vi öppnar inte förrän imorgon.

- Jag är ingen besökare.

- Alla likadana.

- Jag är Frankie.

Åh, jag menar Francesca Bruce.

Myrtles och Alans dotter.

- Åh, jag är så ledsen för vad som hände din fästman.

- Åh. Tack.

Det betyder faktiskt mer än du inser.

- Jag är Nessie, Noahs partner. Letade du efter honom?

- Nej. Jag behövde bara en promenad.

Hur länge stannar du här?

-Åh, förhoppningsvis bara över helgen.

Om jag kan övertyga Noah.

- Vill han stanna längre?

– Han tror att han kan göra det här till ett permanent hem.

- Sa han det till min pappa?

– Det spelar ingen roll om han gjorde det.

Jag ska övertyga honom att sätta dit honom.

- Kunde du inte ta mig, eller hur?

Det var ett skämt. Eller ja, på sätt och vis.

- Frankie, om du vill gå, gör det.

Jag gjorde samma sak själv för flera år sedan.

Lämnade Godley Buzzard och såg aldrig tillbaka.

- Och nu är du den sjungande styltkvinnan.

-Och jag kan se det på flera kilometers avstånd,

till horisonten och bortom.

- Jag skulle vilja prova det någon gång.

Behaga?

- Vi får se om du har höjdtänke.

Wow. Du har rätt. Man kan se allt.

- Frankie, har du en minut?

- Gör mig en stor tjänst, Sylvia.

Spara detta överallt. - Jag är på jobbet.

- Ja, men du har också en medborgerlig skyldighet

att hjälpa varje riddare i riket

när han begär det.

- För Guds skull, pappa, du är ingen sir.

Farfar var herren. Du ärver inte den titeln.

Det måste ges till dig.

- Ja, det var en gör-det-själv-donation.

Jag höll faktiskt på att hugga av mitt blodiga öra .

Ah. Hittade du gärningsmannen?

– Utredningen pågår fortfarande.

Nu, hak hak,

För det är fantastiskt att Noah's Bark öppnar

imorgon bitti, klockan 10.00.

- Några frågor?

- Ja. Har du något emot om jag kommer in?

Fru Bruce,

Kan du börja med att berätta vad du egentligen tyckte om Brad?

- Har jag inte redan klargjort det?

Jag gillade honom verkligen. - Det visste du nog inte.

att han var en bedragare och en tjuv.

- Förlåt. Vad var han?

– Vi hittade ett antihistamin i Brads rum på puben.

Det är mot hösnuva.

Så vad i hela friden höll han på med när han dök upp på en blomsterfestival?

- Och det gör honom till en tjuv?

- Det finns en god chans att han täckte huset.

med avsikt att stjäla den senare.

Det är ett välkänt knep.

Herrgårdar slår upp sina dörrar,

men de vet aldrig riktigt vem de bjuder in.

– Brad gjorde inget sådant.

Allt han gjorde var att träffa min syster och bli galet förälskad.

- Eller så insåg han att det fanns mer

att vinnas genom att förföra Frankie och gifta sig in i familjen.

- Snälla sluta. Det här är hemskt.

– Jag har aldrig sett det förut.

Var hittade du den?

– Det var i Brads rum på puben.

- Det här örhänget, det betyder inte att han...

Nej, Brad skulle inte göra det mot mig.

- Hur träffades ni?

- Det var på kvällen förra året

Rosornas krigsfestival.

Vi hade en privat förhandsvisning.

Vi började prata, så jag tog honom med på en rundtur i huset.

– Han bad om att få titta in?

– Han verkade väldigt entusiastisk.

Jag fick intrycket att han gillade mig.

- Hur mycket visste du om hans Bitcoin-verksamhet?

- Bara vad han sa till mig.

Men den gjorde ett fantastiskt jobb.

- Jag är rädd att jag ljuger för dig, Frankie.

Han hade inte en krona på sitt namn.

– Självklart gjorde han det. Har du sett den här ringen?

Varför skulle du säga det?

– Han hade minus och var skyldig pengar på allt.

- Nej. Han skulle alltid spy ut det på mig.

Du måste få dina fakta rätt.

Snälla, låt inte detta vara sant.

Det har varit tillräckligt svårt

Jag försöker övertyga mina föräldrar om att jag är värd deras kärlek.

Och nu detta.

- Är det allt du ville?

Bara min pappa gav mig ett jobb att göra.

- När var du där? Kimonies man mördades.

vid en smitningsolycka?

- Vad har det att göra med vad som hände Brad?

- Vi vet att han dök upp på Godley Manor.

samma dag som det hände.

-Jag minns att jag såg honom med Frankie

och undrade vem han var,

men jag har inte tänkt mer på det.

Inte förrän hon friade till honom några veckor senare.

Jag måste gå vidare.

- Och jag behöver en bok.

På träarbete.

-Har ni barn, kriminalinspektör?

- En dotter.

-Och du älskar henne, eller hur?

Du älskar henne med varje fiber i ditt väsen.

Kan du föreställa dig hur det är när motsatsen är sant?

Kan du föreställa dig hur det skulle vara för din dotter?

- Jag ser mig inte vara något annat

sedan av vördnad för henne.

- Det är för att du inte förde henne till den här världen

av alla fel anledningar.

Jag hade en bror, överinspektör - Francis.

Tja, vad jag menar när jag säger att jag hade en bror

att han dog när han var drygt ett år gammal,

och jag blev gravid kort därefter.

Men bara i hopp

att mina föräldrar på något sätt kunde återskapa honom.

- Myrtle, det var så länge sedan.

Jag såg nog saker.

- Gå inte tillbaka nu.

Något fick dig att tro att du såg Aggie Marlowe.

Vad var det?

– Det var så hon inte ville titta på mig.

Som om hon inte ville bli erkänd.

Kanske blev hon arresterad den här gången.

- Vad pratar du om?

Polisen rapporterade Francis död som av naturliga orsaker.

Det har inte skett någon gripande här.

Nej. Ibland måste man ta saker i egna händer.

- Du kan väl inte mena allvar???

Myrten?

Du skrämmer mig.

- Tydligen var mina föräldrar borta

en eftermiddag med min farfar.

Och när min mamma kom tillbaka,

Hon hittade Francis död på marken.

Han hade ramlat ur sängen. De hade lämnat honom ensam.

- Nej, de hade en barnvakt.

Aggie Marlowe, men hon försvann i tomma intet.

Sylvia sa att det var brutet mina föräldrar i två delar

en av dem fick den desperat sorgliga idén

att göra en annan Francis.

Därav mitt namn.

Så de gick vidare.

Och tyvärr för dem dök jag upp.

Och sedan insåg de

att de inte kunde få tillbaka Francis.

Men värre,

eftersom de var belastade med någon varje dag

som påminner dem om att jag inte är deras dyrbara son.

Förlåt.

- Det bästa jag kunde göra, sir.

Är det till fru B? - Tack så mycket, Winter.

Ja, Sarah har lite svårt med lusthuset.

Hon lyckades till och med skada sin tumme.

Men jag är säker på att hon kommer att bli glad över detta.

- Kände Frankie igen det? Örhänget?

- Med andra ord: nej.

- Jaha, det där är katten bland duvorna.

Brad måste ha träffat någon annan.

DS Vinter.

Ok??.

Ja, tack.

Herrn, vi har fått ett anonymt samtal från ett dolt nummer.

En kvinna som säger att hon är mycket orolig

om en Aggie Marlowe-varelse tillbaka i Godley Buzzard.

Vi känner ingen Aggie Marlowe, eller hur?

– Jag tror det, Vinter.

Aggie är en förkortning för Agnes.

vilket också kan förkortas till Nessie.

Kanske borde du gå och prata med henne.

- Vem är du? Vad gör du här?

- Kommer du inte ihåg?

Du kunde inte hålla händerna från mig sist vi träffades.

-Aggie?

Det här är Francis rum.

Hur vågar du?

- Jag har letat överallt efter dig och Mirte.

Och sedan såg jag Francis namn på dörren.

Jag kunde inte låta bli.

- Som Myrtle här,

Gud vet vad hon skulle göra mot dig.

- Jag kom hit för att träffa henne.

Jag ska berätta för henne vad som egentligen hände den dagen.

Noah är fast besluten att stanna här.

Och det enda sättet jag kan stanna här med honom

när Myrtle och alla andra vet att du är anledningen

varför Francis dog.

- Som om någon är det, så kommer du att tro på det.

- Och vet du vad som är bäst?

Du tog hit Noah.

Det betyder att du tog mig hit igen.

Allt kommer hem för att äntligen somna.

Det räcker! Jag har inte det här!

Åh!

- Men.

Du har gått med i ett bibliotek.

-Åh, Winter lånade den.

Han sa att han trodde att du kanske behövde det.

- Det är så snällt av honom.

– Jag trodde det var möjligt, titta igenom det tillsammans.

– Åh, varför skulle vi göra det?

Om du har blod från en snickare

köra igenom dig?

Du behöver inte det här.

Inte när det faller sig så naturligt för dig.

Försök att inte få några flisor.

- Vinter. Oklanderlig timing.

Har du hittat Nessie? Vad säger hon?

Jag är där strax.

- En liten fågel säger till mig - ingen gök den här gången-

Du letade efter Agnes Marlowe.

Den goda nyheten är att du hittade henne.

Men den dåliga nyheten är att någon annan hittade henne först.

- Berätta för oss om det här, Fleur.

-Att döma utifrån anfallsvinkeln ,

Jag skulle säga att hon blev närmad bakifrån.

I billhook-vilolägandet.

- Vadå? - Billhook, Winter.

– Det är ett mycket mångsidigt skärverktyg.

Min farfar hade en.

-Samma typ av verktyg som du kan hitta i Noaks bark?

- Du ser 10% snyggare ut

när du säger något intelligent.

Jag måste ge dig några hjärngymnastik-

procenten upp.

- Dödstidpunkt, Fleur?

– Jag tänkte lägga ner den någonstans igår kväll.

– Och mördaren gick precis därifrån med pistolen liggandes?

- Den låg på baksidan av det där rasade kvarteret där borta.

- Låt oss börja med Noah.

- Innan du går därifrån,

hon bar detta.

Men jag skulle inte bli alltför upphetsad.

Jag tror inte att han är mördaren.

- Vad i helvete?

De släpper inte in allmänheten.

– Nå, vad förväntade du dig?

Aggie Marlowe mördades igår kväll.

– Ja, den personen var en plåga för vår familj.

-Ja.

Och vi vet ju vem som tog henne hit, eller hur?

- Noah hade omöjligt kunnat göra det om han visste vem hon var.

Hur vet vi det? Jag litar inte på något han säger.

Sedan han kom har hemska saker hänt.

Är det verkligen så illa att Aggie är död?

– Du vet mycket väl vad jag menar.

Jag vill att han ska försvinna, Alan.

– Nessie och jag var tillsammans i flera år.

Jag såg henne på en folkfestival.

Hon var den vackraste flickan jag någonsin sett.

Vi började prata

och insåg att vi båda hade bott i Godley Buzzard.

Från det ögonblicket lämnade vi aldrig varandras sida.

Till slut gjorde jag allt detta.

Visste du att Nessie bytte namn från Aggie?

-Aggie? Nej.

För mig var hon alltid Nessie.

- Det sa hon aldrig. Har du varit barnvakt på familjen Bruce?

– Hon sade aldrig ett ord.

- Hur reagerade hon efter att Brad hittade dig?

– Ärligt talat ville hon inte att jag skulle komma hit.

När vi väl kom dit blev hon ganska nervös.

Hade till och med en mardröm den första natten vi bodde här.

Var tvungen att gå upp och gå en promenad.

- Hon sa att hon aldrig gjorde det, gick till huset.

Men hon stötte på en av Bruces

Anders och Frankie?

- Inte vad jag vet.

- Kan ni berätta var ni var igår kväll, herr Conoboy?

- Gå inte ens dit.

Nessie var mitt livs kärlek.

- Herr Conoboy.

– Jag var på puben med Angel.

Vi var precis klara med att montera och förtjänade en eller två öl.

- Sa du ängel?

- Yxmannen.

Han ser vild ut, men innerst inne är han en kattunge.

- Vi tror att det är ett verktyg för ert företag

användes i attacken mot Nessie.

En, eh- En näbbkrok.

Saknas det en?

- Jag borde fråga runt.

Men vem som helst kunde komma in och ta vad som helst.

Det är inte så att vi låser in allting.

- Saj, vad gör du?

- Jag väntar tills du kommer till mig.

Här.

– Jag förstår inte.

- Jag vill skåla för Brad.

Han bodde här i ett år.

Och jag kommer att sakna honom.

- Saj, det kan du lika gärna veta

polisen säger att han var en bedragare.

- Inte en chans. En bedragare?

- Visste du det eller hade du någonsin någon aning om det?

Som du sa, han var här i ett helt år.

- Jag? Nej. Stackars Frankie.

- Är du säker på att du inte visste det?

– Är du säker på att det inte är så?

- Vad betyder det?

- Vet inte.

Jag trodde alltid att du gjorde det som en liten grej för honom.

- En sak? Vilken sak? Varför skulle du säga det?

– Ja, du är alltid så förtjust i honom.

Gör det alltid större.

- Säger hans största fan.

Det var inte jag. Det var det verkligen inte. - Du kryper över honom.

Faktum är att du ändrade personlighet varje gång han var i närheten.

- Ja, kanske är det bra.

Han är borta, va???

Titta på det här.

Det här är galet.

Inget av det här spelar någon roll nu. Han är borta.

- Jag är ledsen.

Jag ville inte säga något av det.

- Detsamma.

- Har normal trafik återupptagits?

- Nu tar vi en ny skål, hmm?

Hm?

Bort med det dåliga och sånt.

Unh-unh.

Ute med Brad, mer så.

- Vad gjorde Nessie här ute helt ensam?

- Kanske träffade hon någon. - Vadå, med en nallebjörn?

- Jag ber teknikern att kontrollera hennes telefonsamtal och sms.

- Låt dem också jaga det anonyma tipset

om att Aggie Marlowe är tillbaka i stan.

Hon mördades nästan omedelbart därefter.

Så den som ringde oss var uppenbarligen orolig.

- Tror du att någon av Bruces fick reda på att hon var tillbaka?

– Jag ska titta.

– Det här är sista platsen jag såg Francis vid liv.

Jag gav honom en kram innan Alan och jag

tog Sir Percival med på en fest.

Jag kommer aldrig att förlåta mig själv för att du lämnade honom.

-Och när du kom hem?

- Äh, jag stannade längre än planerat.

Det var Kimonies fel. Hon kan prata för England.

Alan hade kommit vilse för århundraden sedan.

När jag kom tillbaka,

det fanns inga spår av Aggie någonstans.

Och sedan hittade jag Francis liggande där, orörlig.

Lady Myrtle, visste ni att Aggie Marlowe fortfarande levde ?

på din egendom med Noah? - Självklart inte.

- Har du aldrig träffat eller sett henne?

– Jag sa bara att jag inte visste att hon var tillbaka.

Och tro mig, om jag hade gjort det,

Aggie skulle ha varit död mycket tidigare.

- Jag vill ha den kvinnans kropp från vårt land.

Du vet vad hon gjorde mot Myrtle och mig.

- Var var du igår kväll?

- Lyssnar du på mig, Barnaby?

- Det är kriminalinspektör Barnaby.

-Jag låg i min säng och tog min skönhetssömn

som förberedelse inför den festliga öppningen,

vilket faktiskt inte kommer att vara så bra nu på avstånd,

Tack till Aggie Marlowe.

Visste du att? Hon var en del av Noahs Bark.

- Vad i helvete pratar du om?

- Det visade sig att hon var Noahs partner.

Det har varit så här i åratal.

-Herregud, du kunde inte hitta på det här.

- Brad råkade inte upptäcka det.

när han letade efter Noah?

- Skulle jag ha bjudit hit honom om han hade gjort det?

– Tja, om det var det du ville ha hämnd för Francis, ja.

Det är precis vad du skulle ha gjort.

- Hörru, jag bjöd in Noah bara för att samla in lite pengar.

Min far testamenterade inte direkt en kruka med guld.

och dessa herrgårdar kostar en förmögenhet att underhålla.

Utifrån sett ser det ut som att vi vunnit på lotto.

På insidan har vi knappt råd med en biljett.

- Ja, där är huset och tomten fortfarande.

Och du visste säkert att resultatet kunde bli att hitta Noah

att du måste ge upp hälften av allt du ärvt.

Du träffade honom. Han är hippie.

De hör inte hemma i sådana här hus.

Hur som helst, han kommer nog att sväva iväg snart nog.

– Visste Brad att du hade det svårt ekonomiskt?

– Jag erkänner att jag var lite för ivrig att få hit Noah.

Och någon som Brad kanske hade lagt märke till det.

– "Någon som Brad"?

– Han var en parasit.

Jag insåg det inte först,

men han var en bandmask som han höll på att äta sig in i vår familj.

- Herrn.

Jag ringde Saj Solanki,

och han sa att han minns att han hade sett Noah

och yxmannen på puben.

- Det verkar som att båda Bruces hade ett starkt motiv.

för att ha dödat Nessie,

och Sir Alan misstänkte att Brad inte var rätt person

han påstod sig vara det.

Och på tal om Brad, vi vet att han var desperat

för pengar för att upprätthålla sina lögner och sin livsstil,

så allt som behövs är att hans mördare också får veta det.

- Hur är det med personen? Vems diamantörhänge tillhör det?

Det kan vara någon sorts kärleksråtta-grej.

- Elegant uttryckt: Vinter.

-Eller så fick Frankie reda på att Brad var otrogen mot henne

och dödade honom i ett utbrott av svartsjuka.

– Jag är säker på att det är möjligt i din kärleksråttvärld.

- Hon var också den enda medlemmen i Bruce-familjen

Vi vet säkert att vi träffade Nessie.

- Och det gick så bra för dig, Winter.

Men Frankie var inte född än

när Nessie var barnvakt åt familjen Bruce.

Det är tveksamt om hon skulle känna igen henne av synen.

Nu har du en fråga.

Hur lever en man i fattigdom? Hyr ett rum på en pub.

i ett helt år?

- Kimonie kommer inte att anmäla dig för fortkörning.

Det finns förmildrande omständigheter,

precis som du sa till henne.

- Du vet hur hon är.

Hon tar ut sitt elände på alla hon kan hitta.

Jag kan inte få prickar på mitt körkort.

Jag kan förlora mitt jobb.

– Nåväl, kom och jobba här då.

Du skulle förmodligen tjäna mer.

När denna värld av skogskänsla försvinner,

det här stället kommer att vara fullt.

Det handlar inte om pengarna. Jag råkar bara älska det jobbet.

– Ah, herr Solanki, ett ord, om ni inte har något emot det.

- Jag trodde att jag redan hade gjort allt det där här.

Vad betalade Brad för? Sitt kost och logi?

Precis som alla andra. Han hade inga pengar, herr Solanki.

- Vi kan bara gå igenom dina böcker.

- Just det, ja, eh, poängen är, eh,

Efterklokhet är en bra sak, eller hur,

men jag låter det liksom hända. Brad får en räkning.

-I ett helt år?

Han var en trevlig kille. Jag litade helt på honom.

Säg det till honom, Sylvia.

Du har alltid pushat Frankie att gifta sig med honom.

Jag har tagit din ledning i detta.

Medan vi fortfarande har dig, hittade vi det här i Brads rum.

Har du sett det förut?

- Nej. Jag är ledsen.

- Har Brad någonsin haft någon annan än Frankie hemma på sitt rum?

- Inte som jag någonsin sett. - Fleur?

Tro det eller ej, men vi är på puben nu.

Vi behöver komma tillbaka in i Brads rum.

- Allt kommer att ordna sig. Oroa dig inte.

– Åh, Noah, jag är så ledsen.

Jag hörde just talas om Aggie.

-Aggie?

- Jag menade Nessie. Du måste vara förkrossad.

– Det svarar på allt.

Hon kallade sig Nessie, fast du kallade henne just Aggie.

Jag vet att du är god vän med Mirte.

min charmiga svägerska.

Gjorde du familjen en tjänst?

och berätta för dem vem Nessie egentligen var?

- Jag tycker att du borde gå.

– Jag tycker jag borde gå till polisen, eller hur?

Vad heter det? Medhjälpare till mord.

- Varsågod då. Jag gjorde inget fel.

- Jag ska säga dem att du tydligt kände igen henne.

Och de kommer att inse att du var den enda som visste vem hon var.

Varför är du här? Vad vill du mig?

- Det är bättre.

Jag vet att jag har tillåtelse att fira min högtid,

Men tänk om jag ville ställa upp den där permanent ?

med allt mitt folk?

– Det är något helt annat.

- Du är rådets ordförande.

Jag är säker på att du skulle kunna få det att hända.

- De hatar redan Sir Alan.

Jag tvivlar på att de skulle tycka alltför mycket om dig för att du kom till hans undsättning.

– Vi pratar om mitt hus.

Ett hem som har nekats mig alltför länge.

Så låt det hända.

- Tänk om jag inte kan?

- Detta är min födslorätt.

Jag kommer inte att låta någon stå i min väg.

-Vad- Vad gör du?

- Vad är det för? - Skulle ni kunna förklara, herr Solanki?

- Ingen aning.

Då var det redan där jag började driva stället.

-Ska jag fortsätta?

- Vart leder detta, Fleur?

– Jag arbetade med ett liknande fall en gång.

Det hängde speglar överallt på väggarna där också.

Det är tydligt att idén blev en succé.

När jag först stötte på den här typen av saker,

Min chef sa åt mig att röra vid speglar med nageln,

och min nagel nuddade dess reflektion.

- Vad mer skulle det påverka?

- Pekfinger, tack, Winter.

Jag lovar att jag inte bits.

Om det vore en vanlig spegel,

din nagel och dess reflektion skulle aldrig mötas.

Det kommer alltid att finnas ett sådant gap .

Men med en tvåvägsspegel...

...fingret vidrör fingret.

– Och de finns i varje rum, eller hur, herr Solanki?

- Det är av säkerhetsskäl.

- Försök igen, herr Solanki.

- Titta, många bokar på hotell

och inte bara för att sova.

De träffar älskare. Några av dem ingår hemliga affärer.

Jag hörde dem ljuga i telefonen om var de befann sig.

Listan kan göras lång.

Jag menar, hälften av människorna som kommer hit har inga problem.

– Så du trodde att du kunde tjäna lite pengar på det?

- När fick Brad reda på att du gjorde det här?

– Den första natten stannade han.

Han ramlade av misstag över spegeln på golvet,

och han såg kameran bakom den.

- Men han anmälde dig inte.

- Han sa åt mig att göra mig av med kamerorna i hans rum,

men förvara resten i de andra rummen.

Han ville börja med det.

Faktum är att han tog över det.

Det fick mig att utpressa alla jag kunde.

- Och det senaste året,

Han bodde här hyresfritt i utbyte mot sin tystnad.

- Han gjorde mig torr på alla sätt man kan tänka sig.

- Inklusive att tvinga honom att köpa Frankies förlovningsring.

- Hur vet du det?

- Inte än.

Vi måste undersöka herr Solankis ekonomi.

- Ska jag hamna i fängelse för det här?

- I detta ögonblick,

Jag är mer intresserad av vem Brad såg

bakom Frankies rygg.

– Tja, han såg ingen.

- Ni har tillräckligt med problem redan, herr Solanki.

Innan kunde jag inte säga någonting för då skulle du komma tillbaka

och be om bevis, och då skulle du-

- Ta reda på vad du har gjort.

– Hon kom alltid in genom bakgränden.

Visste uppenbarligen inte att jag hade en dold kamera utomhus.

men det var-

- Sylvia Bruce. - Sylvia? Nej.

Det var hennes mamma. Myrtle.

- Titta på de här idioterna, sir.

- Hon kan inte ge mig ett kort.

Detta är officiellt polisens uppgift.

- Så också.

- Bara så att du vet, du kan vidarebefordra min information,

men det är upp till polisen om så är fallet och de avgör om de ska åtala eller inte.

Och ja, jag är polisen.

Vi får veta på måndag när jag skickat in mina uppgifter.

oavsett om det hjälper eller inte.

Mm.

– När ska du någonsin lära dig, Cordelia?

Det är inte 30 miles i timmen genom byn.

Och tro inte att du kan komma undan med det här på natten heller.

Jag är på vakt dygnet runt.

- Förlåt, Kimonie.

Jag betalar halva böterna. - Okej?

-Någon måste ta ifrån henne den där fartpistolen.

- Kör på, Winter, långsamt.

- Vill du veta? Var hittade vi detta?

– Du borde veta att Brad aldrig älskade Frankie.

Jag menar, hur skulle han kunna det? Hon är ganska oattraktiv.

Alan och jag försökte i flera år.

- När träffades du och Brad ?

- För flera månader sedan.

Jag kände mig bättre för hans skull och låtsades att allt det var vad han var tvungen att göra.

- Så fortsätter affären ,

även på förlovningsfesten.

Visste sir Alan?

– Det spelar ingen roll om han gjorde det eller inte.

Han försvann samma natt som Francis dog.

Det finns mer liv i hans porträtt.

- När såg du Brad senast?

– När han låg död i vår hall.

-Lady Myrtle. - På förlovningsfesten.

-Och du oroade dig aldrig

att Saj skulle se dig på puben och berätta det för Frankie?

- Jag gick inte dit ofta,

och Brad verkade ha ett visst grepp om Saj.

Han sa att han inte skulle säga ett ord

om han visste vad som var bra för honom.

– Tyvärr för dig kan han säga vad han vill nu.

- Vad pratar du om? - Saj har kamerabilder.

av er två som bråkade utanför hans pub dagen innan Brad dog.

- Vad handlade grälet om?

– Han hade upptäckt att Alan och jag inte är direkt rika.

Han var rasande. Han sa att jag hade väglett honom.

- Gjorde han slut med dig?

Han hotade med det. Vad tyckte du om det?

- Vad tycker du?

- Har du dibblern från Kimonies butik?

Ringa och träffa henne och lägga en i fickan?

- Jag skulle inte skilja en dibbler från ett slag i näsan.

-Och sedan fejkade du klockan?

– Åh, det här är löjligt.

– Mord är mycket vanligt, Lady Myrtle.

- Ni tänker inte ta Lady Myrtle in, sir?

Sir Alan har redan gjort det, gav henne ett alibi

för natten Brad mördades.

Vi behöver något konkret.

- DS Winter.

Okej?? Det gick snabbt. Tack.

Tekniken har lyckats spåra det anonyma samtalet , sir.

över Aggie Marlowe.

Den var från Kimonie Bullitt.

– Självklart var det det. Vi vet redan att hon gillar det.

att dela sina fynd med polisen.

Gå till hennes butik och se om hon berättat det för någon annan.

Hon var uppenbarligen orolig för vad som kunde hända.

- Hallå?

Du kunde ha valt någonstans mer lättillgängligt.

Jag gillade aldrig den där kullen.

Där är du. Låt mig hämta andan.

Fåglar som lockar

kvävning

- Hur mår din tumme?

- Att slå.

Tror du verkligen att du kan sätta ihop det där lusthuset?

Bara det att jag inte vill att det plötsligt ska kollapsa

på Betty eller hennes vänner.

Eller jag, för den delen.

- Det där lusthuset står fortfarande kvar

om hundra år.

Ett monument över en mästerhantverkares skicklighet.

- Just det.

- Vinter.

Vad är det där runt hennes mun?

– Fleur tror att det är någon sorts industriellt trälim.

Superstark.

- Jag är rädd att hennes läppar är förseglade,

så jag måste tala för henne.

Det ser ut som om någon satt henne på stolen.

Och sedan, om jag har rätt,

de tvångsmatade henne med vad som än fanns kvar i limpistolen.

- Det ligger också under limmet.

– Vem det än var, försökte göra det mysigt och inbjudande.

Om bara.

- Någon aning om var stolarna kommer ifrån?

- Att döma av finishen skulle jag säga att ett proffs gjorde det.

- Vill du ha en biljett?

- Oj.

- Jag är rädd att Kimonie Bullitt mördades någon gång igår kväll.

-Herregud.

Jag undrade vad som hade hänt.

-Var du hemma?

- Nej. Jag bodde här i natt.

Noah är lite vilsen nu,

Det är klart att jag tänkte att jag kunde finnas där för honom.

- Såg eller hörde du ingenting?

- Nej.

Jag är ledsen. Det här är hemskt.

Jag har känt Kimonie hela mitt liv.

- Ursäkta.

– Trä är så mycket mer än vi tror.

Den har skyddat oss, försvarat oss, gett upp sin kropp till oss.

Nessie kom på det.

Det här var allt hennes idé.

Visa människor vad de kan göra. Lär dig och dra nytta av naturen.

– Och göra möbler av det, nämligen några stolar.

-Om du vill fånga det här på mig,

vem som helst skulle kunna få den här –

- Du borde verkligen försöka låsa in saker, herr Conoboy.

-Någon måste gå och berätta för publiken

Vi öppnar inte inom den närmaste framtiden.

De måste komma tillbaka nästa år.

- Planerar du att komma tillbaka?

- Planerar inte direkt att åka.

Jag föddes här.

Nessie föddes här.

Jag hör hemma här.

- Hej, sir. Ja. Jag är i Kimonies butik.

Någon har varit här

och det ser ut som att de förstörde hennes laptop.

Ja.

Finns det någon som kan hjälpa Kimonie? Har hon varit upprörd nyligen?

– Om så var fallet, så berättade hon inte det för mig.

- Vi vet att hon lämnade ett anonymt tips

om att Aggie Marlowe är tillbaka i Godley Buzzard.

Sa hon också?

- Som jag sa,

Det skulle inte ha gått bra för Aggie.

– Är det därför Kimonie bestämde sig för att kontakta oss?

- Du träffade henne.

Hon har tillbringat halva sitt liv med att kontakta polisen.

- På tal om det, va? Pratade du någonsin om smitningsolyckan?

- Bara till den grad att det blir tristess. - På senare tid menar jag, som i:

om hon hade fått reda på vem som dödade hennes man?

– Nej, skulle hon ha sagt.

Faktum är att hon skulle ha ropat det från hustaken.

-Vi vet att Brad checkade in på Sajs pub

samma natt som Kimonies make mördades.

- Innan du faller ner i det där kaninhålet,

Brad fick punktering hemma

och gick till byn.

Han kunde inte ha kört över någon,

än mindre Kimonies make.

- Mm.

– Jag tror inte det. Jag skulle kunna få Francis nallebjörn.

Bara Kimonie köpte det åt honom.

Det känns så fel att Aggie tog den.

- Hur visste du det? Nallebjörnen?

Vi har medvetet utelämnat den informationen.

- Alan berättade för mig.

Du måste ha glömt det, kriminalinspektör.

- Karel, Vad bra att du ringde.

Nu kanske jag vill att du anmäler inkomstbortfall till polisen.

Ja, det stämmer, polisen.

Jag skickar ett mejl till dig med alla detaljer.

Tala snabbt.

Det borde minska din årsbudget.

- Hur visste du det? Aggie Marlowe

Ta med dig Francis nallebjörn?

Du berättade det för din fru, minns du det?

- Tja, jag har nog fått den från någon av er.

– Aggie måste ha gått upp till Franciscus rum.

Jag tror att du såg henne.

- Absolut nonsens.

- Varför skulle hon gå dit? - Jag visste inte att hon hade det.

- Det verkar vara en konstig plats att återvända till,

med tanke på omständigheterna.

Eller kom hon för att träffa dig och Lady Myrtle?

– Jag tvivlar starkt på det.

- Hon hade undvikit att bli sedd,

ändå kände hon sig tillräckligt säker för att komma hem,

platsen där hon tydligen skulle ha lämnat ett barn att dö.

– Jag är rädd att jag inte kan stå till svars för hennes handlingar.

- Jag råkar tro att du kan.

Vad hände egentligen den dagen din son dog?

– Jag vill helst inte åka tillbaka dit.

Den är fortfarande otroligt rå, även efter alla dessa år.

-Jag vet att du och din fru gick på fest

med din far.

Hon sa att hon skulle komma tillbaka ensam.

Vilket inte betyder att du fortfarande var på festen

eller så hade du redan gått.

– Jag stannade kvar till det bittra slutet.

- Då skulle du ha sett både Lady Myrtle och Kimonie

eftersom de också stannade för sent.

Du har haft lång tid på dig att bearbeta detta, sir Alan.

- Hon var väldigt attraktiv på den tiden,

och jag var bara lite äldre än henne.

– I dina ögon, kanske.

- Och jag hade druckit.

Och du vet, ibland vid de där udda tillfällena

om du har en romantisk tanke

och sedan blir den tanken en möjlighet,

och innan du vet ordet av var du är,

Det är en järnklädd säkerhet.

Och jag var son till sir Percival.

Hur kunde hon inte bli imponerad?

– Men Aggie var väl inte imponerad ?

- Hon försökte vara artig,

och jag följde med först,

men sedan sa jag att vi inte hade mycket tid,

och kanske borde vi göra det för att driva saker framåt.

Hon blev chockad.

Hon sa att hon ville gå och träffa Francis.

Han grät, och jag höll henne tillbaka.

Jag lät henne inte se det.

- Hur länge?

- Jag tyckte jag hörde en smäll eller en duns eller något.

men jag bara ignorerade det eftersom jag hade annat i tankarna,

och Aggie hörde det också och sa åt mig att öppna dörren.

Hon sa det om och om igen

och när jag vägrade, slog hon mig.

Och sedan undvek hon mig.

Och hennes första tanke var att gå och träffa Francis.

Och det var då jag hörde henne skrika.

- Och när du väl kommer dit...

– Till min eviga skam skyllde jag på henne.

Jag sa att det var hennes fel

och att jag skulle se henne inlåst på livstid.

- Så hon sprang,

med vetskapen om att ingen skulle ta hennes ord mot ditt.

Son till sir Percival Bruce.

– Hon kom till mig för några kvällar sedan.

Hon sa att hon skulle berätta sanningen för Myrtle.

Tja, alla, faktiskt.

– Varför nu, efter all denna tid?

- Noah vill ställa in det.

permanent boende på platsen.

Men jag dödade henne inte, jag lovar.

Jag försökte inte ens få tillbaka den där förbannade nallebjörnen.

Jag bara stod där frusen i den här patetiska ursäkten

som jag kallar mitt liv.

- Vinter.

- Sir, jag kollade Sajs ekonomiska angelägenheter som ni sa.

Och det konstiga var att Sylvia betalade för Brads rum

natten han dök upp på Godley Buzzard.

Men hon sa att hon inte träffade honom den dagen.

– Jag tror det är bättre att prata med henne.

- Fleurs tekniska team hittade också en fläck av blått bläck

på Kimonies bärbara dator.

Den var liten, men hon ska köra den.

- Säg till henne att det inte är nödvändigt. - Det har jag redan gjort, sir.

för det är förmodligen vad stämpeln säger

som Sylvia använder i sitt bibliotek.

- Ligger du ett steg före mig, Winter?

- Allting har en första gång , sir.

- Du borde få en bonus för allt du lärde mig.

Hade tekniken tur med det? Kimonies laptop?

- De lyckades återställa det mesta av informationen,

men det var bara fortkörningsböterna hon hade lämnat in.

- Kan jag se det? - Mm.

Jag borde gå och prata med henne innan hon går.

Sylvia, jag ville fråga:

Varför betalade du för Brads rum den natten?

Blomsterfestivalen blev av med regnet?

Du sa att du inte träffade honom den dagen.

Sylvia!

Sylvia!

- Sätt ner foten, Winter.

- Jag kan inte undvika det, herrn.

– Se om det finns något att gå vidare med.

- Sluta följa mig!

Vad gör hon? Vart ska hon?

- Hon är på väg till Godley Manor.

– Den ursäkten för en farbror kan man inte leva med .

– Jag kan göra vad jag vill.

- Noah ska försöka ta allt det här ifrån oss.

Det är inte bara terrängen han vill ha.

Han kommer för sin del av huset.

- Och du tror att jag är på din sida?

Jag hoppas att han får allt.

- Frankie. Frankie!

- Hon går till grinden, sir.

Hon kommer att gå rakt igenom dem, sir.

- Frankie!

- Sylvia.

- Vad gör du?

- De vet. - Vet du vad?

- Vad jag gjorde. - Håll hårt, Sylvia.

- Jag dödade honom, mamma. Jag dödade honom.

- Vad i helvete händer?

- Skaka som ett löv.

– Sylvia, jag förstår inte.

- Fråga dem. De vet.

- Sluta säga det.

- Vill någon prata med mig?

- Berätta för dem då. Berätta för dem vad jag gjorde.

– Jag skulle hellre höra det från dig, Sylvia.

- Jag såg honom inte.

Vägen var tom ena minuten, nästa,

Han bara stod där, mitt framför mig.

- Vem pratar hon om?

- Kimonie Bullitts make Laurence.

- Vadå? Sylvia. - Just det.

Säg inte ett ord till. Alan, ring din advokat.

- Berätta vad som hände, Sylvia.

- Lämna min dotter ifred.

Alan, ring Charles nu. - Tyst.

- Jag trodde inte det, någon hade sett mig,

så jag körde iväg utan att veta vad jag skulle göra.

Jag var i ett sådant tillstånd, men ändå var jag tvungen att gå åt sidan.

Jag trodde att jag skulle bli sjuk.

Några minuter senare hördes en kran på sidan av biblioteket.

- Brad hade sett vad du hade gjort.

– Han fick mig att betala för hans rum på Sajs pub.

Han var egentligen ute efter något annat.

Jag är så ledsen.

Han ville vara i herrgården.

Han ville ha sitt eget porträtt. Han ville ha allt.

Så han sa åt mig att göra det, se till att du är gift med honom.

– Vill ingen ha mig för den jag är?

– Jag vet, jag vet, och jag hatade honom så mycket för det.

Jag ville rädda dig, Frankie. Jag ville ha så många saker.

- Vinter?

- Som jag fick veta till ett högt pris förra året,

det finns vissa perenner

dessa får inte planteras bredvid varandra.

Kimonie skulle veta det bättre än någon annan.

Jag tror vi hittade Brads telefon.

- Och där ska vi utan tvekan finna varför den måste begravas.

- Mm-hmm. - Har jag rätt?

Frankie?

– Jag har ingen aning om vad du pratar om.

- Jag vet att det var du som förstörde Kimonies laptop.

- Jag? Jag hade ingen aning om att det ens hände.

- Jag såg en lista med registreringsskyltar på ett dokument

som Kimonie höll på att sätta ihop.

Din vän Cordelias registreringsskylt stod på den,

tillsammans med datum och tid.

- Prata med Cordelia då, inte med mig.

- Ironiskt nog var det faktiskt precis det som gällde

du försökte förhindra.

– När ska du någonsin lära dig, Cordelia?

Det är inte 30 miles i timmen genom byn.

Och tro inte att du kan komma undan med det här på natten heller.

Jag är på vakt dygnet runt

- Du tog Cordelias bil

efter att alla svimmade från dina fester.

Du körde honom hit utan att tänka två gånger

att Kimonie fortfarande inte skulle övervaka vägarna.

Hon publicerade sina resultat på måndagen.

Och i samma ögonblick som Cordelia fick sin fortkörningsbot,

hon skulle ha ifrågasatt det.

Du kunde inte låta det hända, Frankie.

- Är detta sant?

- Inte ett ord om det.

Och vem är uppe halva natten och letar efter fartdjävlar?

Kimonie, ja. Hon var djupt ledsen efter Laurence.

Hon kunde varken sova eller finna ro någonstans.

- Vi vet att gökuret hade flyttats

tillräckligt hög för att döda Brad.

Och vem kunde ha vetat Brads längd bättre än du?

- Försök med min mamma.

Hon verkade ha tillbringat mycket tid med honom.

Ja, mamma, jag visste att örhänget var ditt.

- Vill du berätta för oss? Vad är det som händer i telefonen, Frankie?

Det tar inte lång tid att komma åt den.

– Tja, om du säger så.

- Frankie.

– Det var hans ansiktsuttryck som gjorde det.

Denna blick av ren och fullständig girighet.

Jag visste vad han tänkte, så jag sms:ade honom.

Varför stjäl vi inte klockan och rymmer tillsammans?

Han höll med.

Sa att vi borde göra det efter att det lugnat ner sig.

– Men du kom hit och ställde klockan skarpt.

– För jag visste att han ljög.

Han ville ha allt för sig själv.

Jag hoppades att jag hade fel,

men ibland vet man bara.

Det var hemskt att se.

- Hur visste du att Brad skulle vara där?

vid rätt tidpunkt?

– Åh, det spelade ingen roll vilken tid det var.

Frankie visste att Brad skulle vrida timvisaren

att få ut göken oavsett vad.

Berätta om Nessie.

Du såg henne förmodligen hemma.

- Kimonie, jag fick just ditt meddelande.

Åh, herregud.

Är du säker på att det är hon?

Jag kan inte, jag kan bara inte.

Inte så länge jag andas i kroppen.

– Jag hade ingen aning om vem min mamma pratade om.

- Tills du insåg att det bara fanns en person

Din mamma kanske hatar dig så mycket.

- Aggie Marlowe.

Och där var hon, med Francis nallebjörn.

- Så du tog hämnd för din bror.

- Hur skulle jag kunna låta bli?

Hon är ansvarig för den här mardrömmen jag kallar mitt liv.

- Bara inte.

- Vadå?

- Jag föreslår att du pratar med Sir Alan om detta.

Jag är nyfiken på det blå bläcket på Kimonies laptop.

Jag antar att du ville kasta oss av spåret?

Förlåt, syster.

Du tvingade mig praktiskt taget att älska Brad.

– Det var hans fel, inte mitt.

- Men det visste jag inte, va???

Jag trodde på varenda ord han sa. - Jag är din syster.

Jag blev försatt i en fruktansvärd situation.

- Vill du veta mer om de där hemska ställningarna?

Försöka döda tre personer.

– De flesta skulle bara ha avbrutit förlovningen.

Skyll på dem. De gjorde mig så här.

Jag växte upp med att bli avvisad för att jag inte är den du är

De ville verkligen.

Och där var jag igen, inte vad Brad ville.

Vad ska en tjej göra?

Även om jag alltid hoppades på att ligga steget före.

- Om det är någon tröst så var det du.

– Men man såg alltid skogen trots träden.

Åh, vad ironiskt.

- Jag förstår dig inte, Frankie.

Hur säger du alla dessa saker

som om du inte hade en enda bekymmer i världen?

– För att jag lärde mig av det värsta.

Om bara du och pappa hade velat ha mig.

Det är bara en enkel liten sak.

Som att älska ett barn.

Men det gick bortom er bådas räckhåll.

Jag hoppas att allt går bra med din dotter

man kan hoppas.

- Det var allt. Nästan klart.

Han gör ett fantastiskt jobb. Det är vad han är.

Och jag måste säga, jag är djupt imponerad.

- Visste du att pergolor och bersåer

härstammar från tidig egyptisk tid?

- Verkligen? Så långt?

– I vissa samhällen var det faktiskt så, statussymboler.

– Ja, Barnabys avancerar i världen.

– Det hade jag velat för en timme sedan.

– Man skulle klaga på det, men jag har stel rygg nu.

– Jag säger bara det, det tog mig halva tiden.

- Lyssna inte på honom, Winter.

Du gör ett bra jobb.

Ett mycket vackert verk verkligen.