All language subtitles for Midsomer.Murders.S25E03.1080p.WEB-DL-[Feranki1980]

- Jag ska visa det för honom.

En absolut skam.

- Se hur han gillar det
när ingen dyker upp.

– Det här kommer att lära honom.

- Tillbaka.

De har jobbat med det hela morgonen.
Det förstör min verksamhet.

Så jag har sett det.
De är överallt i byn.

- Blå eller grå?

– Jag föredrar grått.

- Hm.

Så den är blå.

- Brad, hej. Hur mår du?
- Bra, bra.

- Kul att se dig.
- Tack för att du kom.

- Rånade Brad en juvelerarbutik?

-Jag skulle ha stulit
kronjuvelerna

för att få Frankie att säga ja.

-Hur mår dina föräldrar?

De kan inte ens sträcka sig
till riktig champagne?

– Ja, det här är
ett steg upp för dem.

Jag förväntade mig kranvatten.

-Champagne?
- Cordelia, hallå.

- Jag dricker inte det här.

Det är inte-
det är inte riktig champagne.

?

- Jag vet inte vad
du skrattar åt.

Byn har röstat
för att bojkotta vår blomsterfestival.

- Var inte rädd, min kära.

Din briljanta make
har allt i sina händer.

- Vad betyder det?
- Mm.

- Åh, vad har du gjort nu?

- Finns det inget annat?

- Nej, tyvärr inte.

?

- Åh, de är vackra.

Tack så mycket, Kimonie.

- Jag hoppades att
du kunde anlita mig

att göra blommorna
på din stora dag.

- Åh, jag-
- Ja,

Vi har inte fattat
några tydliga beslut än.

nyser

- Kul att se dig.
- Är du okej?

– Jag tror att jag är förkyld.

nyser

?

- Trodde du skulle bli
överlycklig för Frankies skull.

- Det här är jag
ovanför månen.

?

- Vem är det?

- Ja.

– Det är fantastiskt, eller hur?

Min mamma berättade alltid
om den här platsen för mig.

Varför slutade du?

- Jag och de andra
kan börja ställa i ordning.

– Ness, du måste komma
och säga hej.

Jag kan inte göra det här ensam.

- Det var du som längtade
efter att komma hit, inte jag.

Kom igen, pojkar.

- Noah, antar jag.

Hur ska vi ta itu med detta?

Liksom Livingstone och Stanley?

- Det är... Det är ett större ögonblick
än så.

- Åh. Åh! Åh.
-Ja.

Öh, tjejer,
jag vill att ni ska träffa er farbror.

- Vi har ingen farbror.
- Vad i helvete händer?

- Mirte,
det här är min halvbror, Noah.

Och det räcker med att säga:
fram tills nyligen,

ingen av oss
visste att den andre existerade.

- Tillbaka.

Det är kul
att träffa er alla.

Jag ville inte dyka upp
tomhänt.

- Åh. Det är, eh...

Det är vackert. Eh...

– Tiden börjar nu, som man säger.

- Åh, jag förstår.

Åh!

Gök!
- Wow!

- Kom igen allihopa, vi går och tar
en bild på er allihopa vid klockan.

Det är ett stort ögonblick.

Gammal familj, ny familj.

Framtidens familj.

- Jag är inte familj.
- Le bara och säg ost.

Ok?.

Gök.

Läckert. Vänta lite.

Vi behöver det lyckliga paret
i mitten.

Kom igen.

- Får jag min del?
- Du har din belöning.

Du gifter dig med min dotter.

– Det var inte vad vi kom överens om,
Alan.

- Det är till dig, sir Alan.

- Väldigt trevligt.

Det var allt.
Bra jobbat allihopa.

- [Bluft-stämning]

– Jag tänkte att
jag skulle bygga det här.

- Ja, det trodde du.

Och sedan bestämde jag mig för
att det måste göras rätt.

- Som du väl vet,

Min farfar var
mästaresnickare.

– Och som snickare
är du en briljant detektiv.

- Åh, vinter.
- Herrn.

Åh.
Vad bygger du?

– Tja, om jag gör det,
så blir det ett lusthus.

Och om John gör det...

- Det finns nog en anledning till
att du är här så tidigt.

- Den här vägen, sir.
- Tack.

– Ah, det var vad jag tänkte om
det här stället.

Förra året kom jag nästan hit.

De har en årlig
blomsterfestival.

- Jag visste inte att du jobbade
inom trädgårdsodling, Winter.

– Tja, det är jag inte,
men den här tjejen jag såg var det.

- Och när du säger 'du'
kom nästan hit?

- Tja, när hon tittade
på mina krukväxter,

Hon bestämde sig för
att jag inte var den rätta för henne.

Tydligen planterade jag
fel perenner efter det

tillsammans i samma kruka.

- Små marginaler, vinter.

- Hur ska jag kunna veta
att vissa växter inte växer bra?

– Det verkar som att
det kommer fler och fler poliser.

- Tycker du det?
Borde jag åka dit?

- Och vad ska man göra?
- Jag vet inte riktigt.

Jag menar, hur mår ni bröder?
Broder?

- Herrn.

- Var var du igår kväll?

Jag vaknade och du var inte där.

- Jag, eh- jag hade en mardröm.

Jag gick en promenad för att varva ner.

[Otydliga samtal]

Om din bror behöver dig, så
säger han till dig.

- Hallå.

- Här är en ny till dig.

Den stackars killen
blev ihjälslagen.

- Stulen?

- Vi kände inte till
mordvapnet

tills timmen slog
och stack en av mina SOCO:er.

Han har tur att han är lång.
Eller, längre än offret.

Kolla in det här.

Äh, det är bättre att gå tillbaka lite först.

Ytterligare.

[Klok-biljett]

– Ja, jag har sett allt nu.

– Offrets namn
var Brad Furbank, 29 år gammal.

- Dödstidpunkt?

- Att döma av hans blekhet
och stränghet,

Jag skulle säga att han var död
i minst fem timmar.

- Det måste ha varit
runt klockan tre i morse.

Vem hittade honom?

- Damen i huset,
Mirte Bruce.

– Hon bor här
med sin man, Sir Alan.

Var hängde klockan?

– Det var därför ett
patetiskt porträtt.

Göken stack Brad, och även han
kom fallande nerför trappan.

– Det verkar som att det har varit så
hela tiden.

Tiden är verkligen fienden.

– Jag kunde inte tro det.

Brad ljög bara
vid foten av trappan.

- Vilken tid var det här?

– Förmodligen runt klockan sju.

- Hade du inte hört något
innan dess?

Säg runt klockan 3 i morse?

- Jag drack lite för mycket
igår kväll.

så jag var utomhus som ett ljus.

- Titta inte på mig.

Jag tenderar att sova
de rättfärdigas sömn.

- I stort sett.
Berätta lite om Brad.

Antar att han bodde här
med dig?

- Åh gud, nej.

- Han stannade
hos den rasande hjorten.

Det är en pub i byn.

- Skulle någon av er veta?

varför kom han hit
mitt i natten?

– Jag hade ingen aning om
vad Brad gjorde här.

- Han kom förmodligen
för att träffa dig.

- Han visste att jag var ute
med mina vänner igår kväll,

fortsätta firandet.

Det var vår... Det var vår
förlovningsfest igår.

- Det är okej.
Jag är här.

-Och när
åker du tillbaka till Godley Manor?

- Det gjorde jag inte.

Mina vänner och jag
sov hemma hos Cordelias lägenhet.

Jag är ledsen, jag kan inte fatta det här.
- Jag är ledsen.

Jag har bara några
fler frågor.

När såg du Brad senast?

- Igår kväll

innan jag åkte med mina vänner.

- Det var runt klockan 21:00,
tror jag.

– Och hände allt som var oönskat
före den tiden?

- Kvalificerar ankomsten av en farbror
vi aldrig visste om oss?

– Klockan var en gåva.

– Från en svåger
visste jag inte att jag hade det.

Det är en lång historia.
Jag skulle fortfarande vilja höra den.

- Nåväl, min far,
Sir Percival Bruce,

födde Noa utom äktenskapet.

- Noach?
- Noah Conoboy.

Nu hade jag ingen aning om att han existerade

tills familjens advokat berättade det
för mig på min fars begravning.

- Är det nyligen?

- Eh, det var ungefär sex veckor sedan.

Så bad jag Bram
att leta efter honom.

Han är väldigt duktig på internet.

Ja, jag.

– Så dök Noah upp
med klockan.

Ja. Han sa att han gjorde den
speciellt för tillfället.

-Ska jag spara lite tid åt dig?

Den enda anledningen till att Noah är här
är för att göra anspråk på sin del.

- Så du tror att det var Sir Alans
avsedda måltavla?

– En femåring
skulle kunna säga det till dig.

Så bara trava och
arrestera Noah.

Han kommer att vara utomhus och
förorena våra marker.

- Vad min kära fru menar
är att

Noah har anlänt med sitt sällskap.

De har gammaldags världsligt lockade
träslöjdsfestivaler.

Mycket populärt, tydligen.
Det lockar folk från när och fjärran.

Så vi behöver ingen
sorts svag blomsterfestival

när vi kan ersätta det
med något mycket mer populärt.

- Jobbade Brad i byn?
- Han kunde jobba var som helst.

Han var inne på Bitcoin.
Det gick riktigt bra för honom.

Alltid i telefonen
och kollar marknaderna.

- Så han bråkade inte
med någon

i Godley Buzzard, så att säga.

– Åh, Brad? Aldrig.
Han var väldigt populär.

Min syster kan bekräfta det.

Han var söt.
Jag har aldrig sett Frankie så glad.

- Tack så mycket.

– Du vet, jag kom nästan till
förra årets blomsterfestival.

- Det hade varit slöseri
med tid.

Regnet öste ner.
Det värsta åskvädret på årtionden.

Alla blomsterrabatter förstörda.

Det var en absolut katastrof.

– Förhoppningsvis
blir det annorlunda i år.

Ingen chans.
Byn bojkottade det.

Vår storsinnade far bestämde sig
för att ta dubbelt betalt i år,

vilket har gjort många människor
mycket arga.

[Otydliga samtal]

- Vi letar efter
en Noah Conoboy.

- Det skulle vara jag.

– Jag såg dig förut,
men du var lite större.

– Åh. Ja.

Ja.
Nej, jag känner igen det mycket väl.

Förlåt. Jag är Nessie.
Nessie Copeland.

-Vad händer
hemma?

- Jag är rädd att vi har anledning
att tro det,

Brad Furbank
mördades igår kväll.

-Mördad?

Menar du allvar?
- Det är hemskt.

– Och vad kan du berätta
om gökuret?

Den visar tiden.
Vad mer finns det att säga?

- Byggde du den själv?
- Jag gör allting själv.

- Förlåt, varför frågar du det
om ett gökur?

– Fjädern hade blivit åtdragen
till en mördande grad.

– Det hade suttit en vass metallbit
fäst vid gökens näbb.

Den andra som ljudde,
hoppade den ut.

Och jag är säker på att du kan
fixa resten.

– Alla såg klockan
igår.

Det var ingenting
fäst vid näbben.

Det var en kvinna
som tog bilder för att bevisa det.

Jag tror att hon hette
Kimonie.

Driver blomsterbutiken
i byn.

– Det här har ingenting
med Noah att göra.

- Gjorde någon av er
något? Märker ingenting.

på förlovningsfesten?

- Jag var inte där.

Jag var här
och ställde upp med de andra.

Det finns mycket att göra.

- Alan vill
ordna en festival för mig.

Han kunde inte få mig
hit tillräckligt snabbt.

– Visste du att
din pappa ägde allt detta?

– Jag är född i byn.

Det dröjde inte länge
innan min mamma började plocka upp pinnar.

Men hon berättade ofta
om den här platsen för mig.

Är det ditt sätt att säga det?
Att du visste?

– När man uttrycker det så, så
tror jag att det är så.

- Nåväl, sir, Noah kunde ha gjort det.
Jag försökte döda Sir Alan,

för det finns helt klart
något att vinna.

Jag kan se det nu.
Han smyger tillbaka in i huset,

ställa klockan, och sedan
eventuellt ärva handlingen.

Men hur skulle han kunna känna igen Sir Alan?
Skulle han komma så nära ?

och vid exakt den tidpunkten?

Fleur.

- Det kallas en dibbler.
- Säg det igen, tack.

– Trädgårdsmästare använder den
för att göra hål i marken.

Tack som alltid, Fleur.
Jag pratar fortfarande.

De så kallade smaragderna
i hans ögon är pasta

och näbben är av guldplåt.

Det kan verka som 1 miljon dollar, men det är
mindre än en riktig gökunge.

- Tja, metallbiten
som är fäst vid näbben

kallas en dibbler.

– Och vad är en dibbler
när den är hemma?

- Om du hade brytt dig om att ta hand om
dina krukväxter, Winter,

du skulle veta att en dibbler är
ett verktyg som trädgårdsmästare använder.

Och nu tydligen mördare.

- Förlåt, kompis,
vi behöver inte de extra tunnorna.

Skyll på byn för
bojkotten av blomsterfestivalen.

Jag tänker inte ändra
en tiondel av vad jag brukar göra

den här tiden på året.

Jag är ledsen, vännen.

- Herr Solanki.

Visste du att
Brad hade gått till Godley Manor?

tidigt i
morse?

- Gjorde han det? Jag visste inte.

- När såg du honom senast ?

– Igår kväll,
precis innan jag låste.

Märkte du något ovanligt
på förlovningsfesten?

- Inte riktigt, nej.

Inte om du inte räknar
det ögonblicket med Kimonie.

- Kimoni?
- Kimoni Bullitt.

Brad sa åt henne att inte göra
blommorna till bröllopet

och hon verkade ganska irriterad,
men inte mordisk.

– Och såg du klockan
som hängde på väggen?

Alla såg det.
Det var ett konstverk.

Jag önskar att jag hade sådana färdigheter.

Jag kan knappt hänga upp en hylla.

Borde ha lyssnat på min
mamma och gått en kurs eller-

– Tack så mycket, herr Solanki.

Mitt team kommer naturligtvis att göra det,
eftersom de behöver tillgång till Brads rum.

- Varför?
Han mördades inte här.

– Vi måste gå igenom
Brads grejer.

Och vi måste fortfarande hitta
hans telefon, till exempel.

- Jag förstår.

- Problem?
- Nej, nej, inte alls.

- Det måste ha varit
en rea i spegelbutiken.

Ja, vi har en laddare.

men fortfarande inga tecken på en telefon.

– Låter som att någon
inte vill att den ska hittas.

- Dr. Perkins.
- Hösnuva.

Jag känner igen känslan.

Inom fem meter
från en senapsplanta.

- Diamant.

Den här gången ser det verkligen bra ut.
- Det är nog Frankies.

Brad njöt av att gå ner på henne.

- Försvinn,
herr Solanki.

– Jag har aldrig sett något
liknande.

Tja, inte i verkliga livet. Det finns-

Min mamma ville att jag skulle gå
en kurs i kriminalteknisk undersökning.

Är du redo snabbt?

- Jag är rädd att du frågar
fel person, herr Solanki.

Fleur.

- Vi är redo.

För tillfället.

- Vad gör du?

Kimonie, det är jag.

- Det är inte du
, ursäkta mig, Sylvia.

- Brad blev just mördad,
för guds skull.

Självklart kan du vara lite snäll.
Jag är i chock.

– Då ska du inte göra det,
cykla utomhus först.

Det här är inte bara
en fortkörningsböter.

Det är mycket mer än så.

Och du vet det.

Är du så här resten
av ditt liv nu?

Straffa förare dag och natt?

- Jag har stängt i en dag.

- Kimonie Bullitt, antar jag.

Bojkotten
av blomsterfestivalen

kan inte hjälpa näringslivet.

- Byn är rasande
på Lord Alan.

Han försökte vända
en speciell tradition

till ett pengatjänande system av företag.

– Jag hörde att han dubblade
entréavgiften.

- Nästan tredubblats

Om du inkluderar
måste du betala för parkering.

Åh, vilket påminner mig,

Jag måste anteckna
Sylvias fortkörningsbot.

Jag skickar ut dem som det första varje måndag
.

- Noah Conoboy sa att du hade med dig
några bilder

inklusive gökuret.

- Tja...

Datorklocka

- Men.

Jag vill att du mejlar det
till mig.

- Ja.
Självklart.

Vanligtvis vid den här tiden på året,

Det är en kö
av gröna för att komma in hit.

- Det kan inte ha varit
glatt med Sir Alan.

– Det är en underdrift.

– Ändå gick du på
förlovningsfesten.

– Myrtle och jag
har varit vänner i årtionden.

Jag kunde inte lämna henne ensam
på Frankies stora dag.

Har du sålt några
av dessa på sistone?

Vem behöver en dibbler
när det inte är någon blomsterfestival?

Tack vare Sir Alan kunde jag inte
ge bort dem just nu.

– Jag känner en väldigt bra juvelerare
om du vill sälja den där ringen.

– Hur kan det vara
så tanklöst?

- Du behöver inte bita
huvudet av mig.

– Vi försöker alla
bearbeta det som hänt.

Det är inte bara du, Frankie.
Det är en enorm förlust för oss också.

- Det här är min smärta, inte din.

Våga inte försöka
kapa den.

– Hörru, varför försöker vi inte
fokusera på det positiva?

Vi har denna vackra
festmåltid av ved tack vare Noah.

Och vi kommer att ha massor
av människor som strömmar in.

Och det är mest tack vare Brad,
Gud vilje hans själ.

- Herregud, de här människorna.

Ingen kommer att betala
för att se en freakshow.

– Tvärtom, min kära.

Det kommer att bli popularitetens höjdpunkt .

– Vi var mitt uppe
i samtalet.

– Förlåt, älskling,
jag trodde du hade sagt ditt ord.

- Varför var det tvunget att vara Brad?

Vem blev mördad
och inte en av er?

- Hallå.

- Åh, hej igen.
Hur kan jag hjälpa till?

Jag gör blommor för alla tillfällen.
- Det är okej,

nu vet vi att
det är en begravning på gång.

Herregud. Jag tänkte inte.
Oroa dig inte, jag retar dig.

Jag är inte här för blommor.

En liten fågel berättade för mig att du är
ordförande för byrådet.

- Någon måste
hålla det här stället snyggt.

- Perfekt.

För att jag behöver känna till
Godley Manors område.

Bara det var vi som skulle
organisera en träfestival

på Badgers Drift
för några veckor sedan,

men byn
röstade emot,

även om vi höll
vårt evenemang på vår egen mark.

– Tja, det finns en del
ålderdomliga lagar som cirkulerar.

- Alan fick mig hit så snabbt
att jag hann kolla in det.

- Du... Du anordnar
en festival på herrgården?

– Han sa att det var en ersättning för
en blomsterdag eller något.

- Jag förstår.

- Han tror att han har en
permanent om det går bra,

vad den alltid gör.

- Noah.
- Älskling.

- Kan vi gå tillbaka nu?

– Ja, ja.

Var en ängel
och upptäck dessa stadgar.

- Absolut.

Ring mig tillbaka
när du får det här.

Jag är inte 100% säker, men du skulle inte
tro vem jag just såg.

- Jag får en dålig känsla
inför det här stället.

Jag tror vi borde packa ihop
och åka.

- Och lämna min bror
där han är som sämst?

– Vet du
varför du egentligen är här?

Han utnyttjar dig.

Hans blomsterfestival
äger inte rum

och han behövde något
som kunde ta dess plats.

- Jag föddes inte igår, Ness.

- Och du är glad över att bli utnyttjad?

Ge mig bara lite hjärna.

Jag vill
också ha något härifrån.

Se sig om.

Jag är skyldig hälften av detta.

– Noah, du lovade mig.

Du sa att det skulle vara
max två eller tre dagar.

– Det var innan vi kom hit.

– Nåväl, jag stannar inte här
en sekund längre än nödvändigt.

– Vad driver dig?

Som någon
som växte upp här omkring,

Jag trodde att han skulle bli glad över att vara tillbaka.

– Jag hatar det här.

- Vadå? Varför skulle du säga det?

- Efter den här helgen,

Vi åker
och vi kommer aldrig tillbaka.

Jag menar det, Noah.

- Ring mig tillbaka
när du får det här.

Jag är inte 100% säker, men du skulle inte
tro vem jag just såg.

- Kimonie,
jag fick just ditt meddelande.

Åh, herregud.

Är du säker på att det är hon?

Jag kan inte, jag kan bara inte.

Inte så länge jag andas
i kroppen.

hamring

-Jobbar du inte idag?

- Åh, skyll på Winter
för att han är sen.

Visste du att han blev dumpad
förra året ?

för att han planterade
några blommor på fel sätt?

-Det är de små sakerna
i livet, Johannes.

Du måste fånga dem
precis rätt.

Men oroa dig inte.
Du kommer att klara det.

Så vad tycker du hittills?
Skulle morfar gilla det?

- Tja, om du inte har något emot det
, så ser det lite snett ut.

- Väldigt roligt.

- Åh, jag förstår var
du har fel här.

Du har fått det här
upp och ner.

- Om du river sönder den där
får du stora problem.

Åh, Paddy! Paddy! Åh, Paddy.

- Vid!

- Det är okej.
Jag kan torka det.

- Hörru, jag avslutar det
så fort jag får lite tid.

Nämnde jag snickeri?
Det ligger i mina gener?

Jag ska bara hämta
första hjälpen-kitet.

Säg mig vad som är fel
med det här fotot, Winter.

- Göken är den enda
som skrattar.

- Mm-hmm.

Titta på klockan.

Den är inte i nivå med målningens överkant .

Fleur sa att den var i nivå
med Sir Alans porträtt,

men här är den minst
fyra centimeter lägre.

– Så någon flyttade den.

- Men titta vem som är i nivå
med porträttet.

- Brad.
- Vilket förmodligen betyder

Han var trots allt
det avsedda målet.

- På tal om Brad, sir,
här är en främling.

Teknikerna lyckades
ta sig in i hans laptop.

men så långt de kunde se,

Han gjorde ingenting
i Bitcoin.

Sanningen är den att han knappt hade
en cent på sitt namn.

- Så hur betalade han?
Frankies förlovningsring?

- Tja, det finns inga tecken på

i hans räkningar
eller kreditkortsutdrag.

Vi hörde också
av hans mobiloperatör,

och de bekräftade
att hans telefon var avstängd

vid tidpunkten för mordet.

- De skickade förmodligen
ovanstående ett rekord

av hans senaste telefonsamtal och sms.

- Ja. Inget ovanligt
eller utöver det vanliga.

Tack.

- Varsågod.
- Och så, sir, det här.

Detta hittades under Brads säng
på puben.

Nu antar jag
att det är Frankies,

men jag tycker det är värt att kolla.

- Hm.

Har något kommit tillbaka
till Kimonie Bullitt?

- Eh, ja. Jag fick reda på att
hennes man blev mördad.

i en kollision för ett år sedan,
och föraren hittades aldrig.

- Det förklarar
speedgun-tekniken.

och hennes engagemang
för att fånga felande förare.

- Intressant nog inträffade kollisionen
samma dag

att blomsterfestivalen
regnade bort.

- Och nästan exakt
ett år på dagen,

Brad Furbank blir ihjälpussad,
som Fleur så vackert uttryckte det.

Om han inte visste att
smaragderna och guldet var falska,

Tänk dig att det du ser
kan betyda för honom.

Någon som inte bara är smutsfattig
utan också en bevisad lögnare.

- Menar du att han gick dit
för att stjäla den?

Varför skulle han annars vara där
klockan tre på morgonen?

- Så någon fångade
fågeln och hängde sedan upp klockan igen,

Vet du att han skulle göra det, så
kom du för det?

– Det var precis vad de gjorde,
Winter.

Jag ska prata med Frankie

medan hon pratar med sin syster
Sylvia.

Jag vill veta vad de visste
eller inte visste om Brad.

Och när du ändå håller på,
jag behöver en bok.

- En bok?
- Om, eh, snickeri.

Min kära, vill du följa med mig?

Hör du inte den där söta sången??

Den söta tonen
av näktergalens ström

Hör du inte den dyrbara historien
om den söta näktergalen?

När hon sjunger
i dalarna nedanför?

Tyvärr.
Vi öppnar inte förrän imorgon.

- Jag är ingen besökare.

- Alla likadana.

- Jag är Frankie.

Åh, jag menar Francesca Bruce.

Myrtles och Alans dotter.

- Åh, jag är så ledsen
för vad som hände din fästman.

- Åh.
Tack.

Det betyder faktiskt mer
än du inser.

- Jag är Nessie, Noahs partner.
Letade du efter honom?

- Nej.
Jag behövde bara en promenad.

Hur länge stannar du här?

-Åh, förhoppningsvis
bara över helgen.

Om jag kan övertyga Noah.

- Vill han stanna längre?

– Han tror att han kan göra
det här till ett permanent hem.

- Sa han det till min pappa?

– Det spelar ingen roll om han gjorde det.

Jag ska övertyga
honom att sätta dit honom.

- Kunde du inte ta mig,
eller hur?

Det var ett skämt.
Eller ja, på sätt och vis.

- Frankie, om du vill
gå, gör det.

Jag gjorde samma sak själv för flera år sedan.

Lämnade Godley Buzzard
och såg aldrig tillbaka.

- Och nu är du
den sjungande styltkvinnan.

-Och jag kan se det
på flera kilometers avstånd,

till horisonten och bortom.

- Jag skulle vilja prova det någon gång.

Behaga?

- Vi får se om du har
höjdtänke.

Wow. Du har rätt.
Man kan se allt.

- Frankie, har du en minut?

- Gör mig en stor tjänst,
Sylvia.

Spara detta överallt.
- Jag är på jobbet.

- Ja, men du
har också en medborgerlig skyldighet

att hjälpa varje riddare
i riket

när han begär det.

- För Guds skull,
pappa, du är ingen sir.

Farfar var herren.
Du ärver inte den titeln.

Det måste ges till dig.

- Ja, det var
en gör-det-själv-donation.

Jag höll faktiskt på att hugga av mitt blodiga öra .

Ah.
Hittade du gärningsmannen?

– Utredningen
pågår fortfarande.

Nu, hak hak,

För det är fantastiskt att
Noah's Bark öppnar

imorgon bitti,
klockan 10.00.

- Några frågor?

- Ja.
Har du något emot om jag kommer in?

Fru Bruce,

Kan du börja med att berätta
vad du egentligen tyckte om Brad?

- Har jag inte
redan klargjort det?

Jag gillade honom verkligen.
- Det visste du nog inte.

att han var en bedragare
och en tjuv.

- Förlåt. Vad var han?

– Vi hittade ett antihistamin
i Brads rum på puben.

Det är mot hösnuva.

Så vad i hela friden höll han på med när han
dök upp på en blomsterfestival?

- Och det gör honom till en tjuv?

- Det finns en god chans
att han täckte huset.

med avsikt
att stjäla den senare.

Det är ett välkänt knep.

Herrgårdar
slår upp sina dörrar,

men de vet aldrig riktigt
vem de bjuder in.

– Brad gjorde inget sådant.

Allt han gjorde var att träffa min syster
och bli galet förälskad.

- Eller så insåg han
att det fanns mer

att vinnas genom att förföra Frankie
och gifta sig in i familjen.

- Snälla sluta.
Det här är hemskt.

– Jag har aldrig sett det förut.

Var hittade du den?

– Det var i Brads rum
på puben.

- Det här örhänget,
det betyder inte att han...

Nej, Brad skulle inte göra det mot mig.

- Hur träffades ni?

- Det var på kvällen
förra året

Rosornas krigsfestival.

Vi hade en privat förhandsvisning.

Vi började prata, så jag
tog honom med på en rundtur i huset.

– Han bad om att få titta in?

– Han verkade väldigt entusiastisk.

Jag fick intrycket att
han gillade mig.

- Hur mycket visste du
om hans Bitcoin-verksamhet?

- Bara vad han sa till mig.

Men den gjorde ett fantastiskt jobb.

- Jag är rädd att jag
ljuger för dig, Frankie.

Han hade inte en krona
på sitt namn.

– Självklart gjorde han det.
Har du sett den här ringen?

Varför skulle du säga det?

– Han hade minus
och var skyldig pengar på allt.

- Nej. Han skulle alltid
spy ut det på mig.

Du måste få
dina fakta rätt.

Snälla, låt inte detta vara sant.

Det har varit tillräckligt svårt

Jag försöker övertyga mina föräldrar om
att jag är värd deras kärlek.

Och nu detta.

- Är det allt du ville?

Bara min pappa gav mig
ett jobb att göra.

- När var du där?
Kimonies man mördades.

vid en smitningsolycka?

- Vad har det att göra med
vad som hände Brad?

- Vi vet
att han dök upp på Godley Manor.

samma dag som det hände.

-Jag minns att jag såg honom
med Frankie

och undrade vem han var,

men jag har inte
tänkt mer på det.

Inte förrän hon friade till honom
några veckor senare.

Jag måste gå vidare.

- Och jag behöver en bok.

På träarbete.

-Har ni barn,
kriminalinspektör?

- En dotter.

-Och du älskar henne, eller hur?

Du älskar henne med varje fiber
i ditt väsen.

Kan du föreställa dig hur det är
när motsatsen är sant?

Kan du föreställa dig hur det
skulle vara för din dotter?

- Jag ser mig inte vara
något annat

sedan av vördnad för henne.

- Det är för att du
inte förde henne till den här världen

av alla fel anledningar.

Jag hade en bror,
överinspektör - Francis.

Tja, vad jag menar
när jag säger att jag hade en bror

att han dog när han var
drygt ett år gammal,

och jag blev gravid
kort därefter.

Men bara i hopp

att mina föräldrar
på något sätt kunde återskapa honom.

- Myrtle, det var så länge sedan.

Jag såg nog saker.

- Gå inte tillbaka nu.

Något fick dig att tro att
du såg Aggie Marlowe.

Vad var det?

– Det var så
hon inte ville titta på mig.

Som om hon inte ville
bli erkänd.

Kanske
blev hon arresterad den här gången.

- Vad pratar du om?

Polisen rapporterade Francis död
som av naturliga orsaker.

Det har inte skett någon gripande
här.

Nej. Ibland måste man ta
saker i egna händer.

- Du kan väl inte mena allvar???

Myrten?

Du skrämmer mig.

- Tydligen var mina föräldrar borta

en eftermiddag
med min farfar.

Och när min mamma kom tillbaka,

Hon hittade Francis
död på marken.

Han hade ramlat ur sängen.
De hade lämnat honom ensam.

- Nej, de hade en barnvakt.

Aggie Marlowe,
men hon försvann i tomma intet.

Sylvia sa att det var brutet
mina föräldrar i två delar

en av dem
fick den desperat sorgliga idén

att göra en annan Francis.

Därav mitt namn.

Så de gick vidare.

Och tyvärr för dem dök jag upp.

Och sedan insåg de

att de inte kunde
få tillbaka Francis.

Men värre,

eftersom de var belastade
med någon varje dag

som påminner dem
om att jag inte är deras dyrbara son.

Förlåt.

- Det bästa jag kunde göra, sir.

Är det till fru B?
- Tack så mycket, Winter.

Ja, Sarah har lite svårt
med lusthuset.

Hon lyckades till och med
skada sin tumme.

Men jag är säker på att hon kommer att bli glad
över detta.

- Kände Frankie igen det?
Örhänget?

- Med andra ord: nej.

- Jaha, det där är katten
bland duvorna.

Brad måste ha
träffat någon annan.

DS Vinter.

Ok??.

Ja, tack.

Herrn, vi har fått ett anonymt samtal
från ett dolt nummer.

En kvinna som säger att
hon är mycket orolig

om en Aggie Marlowe-varelse
tillbaka i Godley Buzzard.

Vi känner ingen Aggie Marlowe,
eller hur?

– Jag tror det, Vinter.

Aggie är en förkortning för Agnes.

vilket också kan förkortas
till Nessie.

Kanske borde du gå
och prata med henne.

- Vem är du?
Vad gör du här?

- Kommer du inte ihåg?

Du kunde inte hålla händerna
från mig sist vi träffades.

-Aggie?

Det här är Francis rum.

Hur vågar du?

- Jag har letat överallt
efter dig och Mirte.

Och sedan såg jag Francis namn
på dörren.

Jag kunde inte låta bli.

- Som Myrtle här,

Gud vet vad hon skulle göra
mot dig.

- Jag kom hit för att träffa henne.

Jag ska berätta för henne
vad som egentligen hände den dagen.

Noah är fast besluten
att stanna här.

Och det enda sättet
jag kan stanna här med honom

när Myrtle och alla andra
vet att du är anledningen

varför Francis dog.

- Som om någon är det,
så kommer du att tro på det.

- Och vet du vad
som är bäst?

Du tog hit Noah.

Det betyder att du tog
mig hit igen.

Allt kommer hem
för att äntligen somna.

Det räcker!
Jag har inte det här!

Åh!

- Men.

Du har gått med i ett bibliotek.

-Åh, Winter lånade den.

Han sa att han trodde att
du kanske behövde det.

- Det är så snällt av honom.

– Jag trodde det var möjligt,
titta igenom det tillsammans.

– Åh,
varför skulle vi göra det?

Om du har blod
från en snickare

köra igenom dig?

Du behöver inte det här.

Inte när det faller sig
så naturligt för dig.

Försök att inte få några flisor.

- Vinter. Oklanderlig timing.

Har du hittat Nessie?
Vad säger hon?

Jag är där strax.

- En liten fågel säger till mig -
ingen gök den här gången-

Du letade
efter Agnes Marlowe.

Den goda nyheten är att du hittade henne.

Men den dåliga nyheten är att
någon annan hittade henne först.

- Berätta för oss om det här, Fleur.

-Att döma utifrån anfallsvinkeln
,

Jag skulle säga att hon blev närmad
bakifrån.

I billhook-vilolägandet.

- Vadå?
- Billhook, Winter.

– Det är ett mycket mångsidigt
skärverktyg.

Min farfar hade en.

-Samma typ av verktyg
som du kan hitta i Noaks bark?

- Du ser 10% snyggare ut

när du säger något
intelligent.

Jag måste ge dig
några hjärngymnastik-

procenten upp.

- Dödstidpunkt, Fleur?

– Jag tänkte lägga ner den någonstans
igår kväll.

– Och mördaren gick precis därifrån
med pistolen liggandes?

- Den låg på baksidan av
det där rasade kvarteret där borta.

- Låt oss börja med Noah.

- Innan du går därifrån,

hon bar detta.

Men jag skulle inte bli alltför upphetsad.

Jag tror inte att han är mördaren.

- Vad i helvete?

De släpper inte
in allmänheten.

– Nå, vad förväntade du dig?

Aggie Marlowe mördades
igår kväll.

– Ja, den personen var en plåga
för vår familj.

-Ja.

Och vi vet ju
vem som tog henne hit, eller hur?

- Noah hade omöjligt kunnat göra det
om han visste vem hon var.

Hur vet vi det?
Jag litar inte på något han säger.

Sedan han kom
har hemska saker hänt.

Är det verkligen så illa
att Aggie är död?

– Du vet mycket väl
vad jag menar.

Jag vill att han ska försvinna, Alan.

– Nessie och jag var tillsammans
i flera år.

Jag såg henne på en folkfestival.

Hon var den vackraste flickan
jag någonsin sett.

Vi började prata

och insåg att vi båda hade bott
i Godley Buzzard.

Från det ögonblicket
lämnade vi aldrig varandras sida.

Till slut gjorde jag allt detta.

Visste du att Nessie
bytte namn från Aggie?

-Aggie? Nej.

För mig var hon alltid Nessie.

- Det sa hon aldrig.
Har du varit barnvakt på familjen Bruce?

– Hon sade aldrig ett ord.

- Hur reagerade hon
efter att Brad hittade dig?

– Ärligt talat
ville hon inte att jag skulle komma hit.

När vi väl kom dit
blev hon ganska nervös.

Hade till och med en mardröm
den första natten vi bodde här.

Var tvungen att gå upp
och gå en promenad.

- Hon sa att hon aldrig gjorde det,
gick till huset.

Men hon stötte på
en av Bruces

Anders och Frankie?

- Inte vad jag vet.

- Kan ni berätta var ni var
igår kväll, herr Conoboy?

- Gå inte ens dit.

Nessie var mitt livs kärlek.

- Herr Conoboy.

– Jag var på puben med Angel.

Vi var precis klara med att montera
och förtjänade en eller två öl.

- Sa du ängel?

- Yxmannen.

Han ser vild ut,
men innerst inne är han en kattunge.

- Vi tror
att det är ett verktyg för ert företag

användes i attacken
mot Nessie.

En, eh- En näbbkrok.

Saknas det en?

- Jag borde fråga runt.

Men vem som helst kunde komma in
och ta vad som helst.

Det är inte så att
vi låser in allting.

- Saj, vad gör du?

- Jag väntar tills du kommer till mig.

Här.

– Jag förstår inte.

- Jag vill skåla
för Brad.

Han bodde här i ett år.

Och jag kommer att sakna honom.

- Saj, det kan du lika gärna veta

polisen säger att
han var en bedragare.

- Inte en chans. En bedragare?

- Visste du det
eller hade du någonsin någon aning om det?

Som du sa,
han var här i ett helt år.

- Jag? Nej. Stackars Frankie.

- Är du säker på att du inte visste det?

– Är du säker på att det inte är så?

- Vad betyder det?

- Vet inte.

Jag trodde alltid att du gjorde det
som en liten grej för honom.

- En sak? Vilken sak?
Varför skulle du säga det?

– Ja, du är alltid
så förtjust i honom.

Gör det alltid större.

- Säger hans största fan.

Det var inte jag. Det var det verkligen inte.
- Du kryper över honom.

Faktum är att du ändrade personlighet
varje gång han var i närheten.

- Ja,
kanske är det bra.

Han är borta, va???

Titta på det här.

Det här är galet.

Inget av det här spelar någon roll nu.
Han är borta.

- Jag är ledsen.

Jag ville inte säga
något av det.

- Detsamma.

- Har normal trafik återupptagits?

- Nu tar vi en ny skål, hmm?

Hm?

Bort med det dåliga och sånt.

Unh-unh.

Ute med Brad, mer så.

- Vad gjorde Nessie
här ute helt ensam?

- Kanske träffade hon någon.
- Vadå, med en nallebjörn?

- Jag ber teknikern att kontrollera
hennes telefonsamtal och sms.

- Låt dem också jaga
det anonyma tipset

om att Aggie Marlowe
är tillbaka i stan.

Hon mördades
nästan omedelbart därefter.

Så den som ringde oss
var uppenbarligen orolig.

- Tror du att någon av Bruces
fick reda på att hon var tillbaka?

– Jag ska titta.

– Det här är sista platsen
jag såg Francis vid liv.

Jag gav honom en kram
innan Alan och jag

tog Sir Percival med på en fest.

Jag kommer aldrig att förlåta mig själv
för att du lämnade honom.

-Och när du kom hem?

- Äh, jag stannade längre
än planerat.

Det var Kimonies fel.
Hon kan prata för England.

Alan hade kommit vilse
för århundraden sedan.

När jag kom tillbaka,

det fanns inga spår av Aggie
någonstans.

Och sedan hittade jag Francis liggande
där, orörlig.

Lady Myrtle, visste ni
att Aggie Marlowe fortfarande levde ?

på din egendom med Noah?
- Självklart inte.

- Har du aldrig träffat eller sett henne?

– Jag sa bara att
jag inte visste att hon var tillbaka.

Och tro mig, om jag hade gjort det,

Aggie skulle ha varit död
mycket tidigare.

- Jag vill ha den kvinnans kropp
från vårt land.

Du vet vad hon gjorde
mot Myrtle och mig.

- Var var du igår kväll?

- Lyssnar du på mig,
Barnaby?

- Det är kriminalinspektör
Barnaby.

-Jag låg i min säng
och tog min skönhetssömn

som förberedelse
inför den festliga öppningen,

vilket faktiskt inte kommer att vara så
bra nu på avstånd,

Tack till Aggie Marlowe.

Visste du att?
Hon var en del av Noahs Bark.

- Vad i helvete
pratar du om?

- Det visade sig att
hon var Noahs partner.

Det har varit så här i åratal.

-Herregud,
du kunde inte hitta på det här.

- Brad råkade inte
upptäcka det.

när han letade efter Noah?

- Skulle jag ha bjudit hit honom
om han hade gjort det?

– Tja, om det var det du ville
ha hämnd för Francis, ja.

Det är precis vad
du skulle ha gjort.

- Hörru, jag bjöd in Noah
bara för att samla in lite pengar.

Min far testamenterade inte direkt
en kruka med guld.

och dessa herrgårdar
kostar en förmögenhet att underhålla.

Utifrån sett ser det ut
som att vi vunnit på lotto.

På insidan
har vi knappt råd med en biljett.

- Ja, där är huset
och tomten fortfarande.

Och du visste säkert
att resultatet kunde bli att hitta Noah

att du måste ge upp hälften
av allt du ärvt.

Du träffade honom.
Han är hippie.

De hör inte hemma
i sådana här hus.

Hur som helst,
han kommer nog att sväva iväg snart nog.

– Visste Brad att du hade
det svårt ekonomiskt?

– Jag erkänner att jag var lite
för ivrig att få hit Noah.

Och någon som Brad
kanske hade lagt märke till det.

– "Någon som Brad"?

– Han var en parasit.

Jag insåg det inte först,

men han var en bandmask
som han höll på att äta sig in i vår familj.

- Herrn.

Jag ringde Saj Solanki,

och han sa att
han minns att han hade sett Noah

och yxmannen på puben.

- Det verkar som att båda Bruces
hade ett starkt motiv.

för att ha dödat Nessie,

och Sir Alan misstänkte
att Brad inte var rätt person

han påstod sig vara det.

Och på tal om Brad,
vi vet att han var desperat

för pengar för att upprätthålla
sina lögner och sin livsstil,

så allt som behövs är att
hans mördare också får veta det.

- Hur är det med personen?
Vems diamantörhänge tillhör det?

Det kan vara någon sorts
kärleksråtta-grej.

- Elegant uttryckt: Vinter.

-Eller så fick Frankie reda på att
Brad var otrogen mot henne

och dödade honom i ett utbrott
av svartsjuka.

– Jag är säker på att det är möjligt
i din kärleksråttvärld.

- Hon var också den enda medlemmen
i Bruce-familjen

Vi vet säkert att
vi träffade Nessie.

- Och det gick så bra för dig,
Winter.

Men Frankie var inte född än

när Nessie var barnvakt
åt familjen Bruce.

Det är tveksamt om hon skulle känna igen henne
av synen.

Nu har du en fråga.

Hur lever en man i fattigdom?
Hyr ett rum på en pub.

i ett helt år?

- Kimonie kommer inte att anmäla dig
för fortkörning.

Det finns förmildrande
omständigheter,

precis som du sa till henne.

- Du vet hur hon är.

Hon tar ut sitt elände
på alla hon kan hitta.

Jag kan inte få prickar
på mitt körkort.

Jag kan förlora mitt jobb.

– Nåväl, kom och jobba här då.

Du skulle förmodligen tjäna mer.

När denna värld av skogskänsla
försvinner,

det här stället kommer att vara fullt.

Det handlar inte om pengarna.
Jag råkar bara älska det jobbet.

– Ah, herr Solanki, ett ord,
om ni inte har något emot det.

- Jag trodde att jag redan hade
gjort allt det där här.

Vad betalade Brad för?
Sitt kost och logi?

Precis som alla andra.
Han hade inga pengar, herr Solanki.

- Vi kan bara gå igenom
dina böcker.

- Just det, ja, eh,
poängen är, eh,

Efterklokhet är en bra sak,
eller hur,

men jag låter det liksom hända.
Brad får en räkning.

-I ett helt år?

Han var en trevlig kille.
Jag litade helt på honom.

Säg det till honom, Sylvia.

Du har alltid pushat Frankie
att gifta sig med honom.

Jag har tagit din ledning i detta.

Medan vi fortfarande har dig,
hittade vi det här i Brads rum.

Har du sett det förut?

- Nej. Jag är ledsen.

- Har Brad någonsin haft någon annan
än Frankie hemma på sitt rum?

- Inte som jag någonsin sett.
- Fleur?

Tro det eller ej, men
vi är på puben nu.

Vi behöver komma
tillbaka in i Brads rum.

- Allt kommer att ordna sig. Oroa dig inte.

– Åh, Noah, jag är så ledsen.

Jag hörde just talas om Aggie.

-Aggie?

- Jag menade Nessie.
Du måste vara förkrossad.

– Det svarar på allt.

Hon kallade sig Nessie,
fast du kallade henne just Aggie.

Jag vet att du är god vän
med Mirte.

min charmiga svägerska.

Gjorde du familjen en tjänst?

och berätta för dem
vem Nessie egentligen var?

- Jag tycker att du borde gå.

– Jag tycker jag borde gå till
polisen, eller hur?

Vad heter det?
Medhjälpare till mord.

- Varsågod då.
Jag gjorde inget fel.

- Jag ska säga dem
att du tydligt kände igen henne.

Och de kommer att inse att du var den
enda som visste vem hon var.

Varför är du här?
Vad vill du mig?

- Det är bättre.

Jag vet att jag har tillåtelse
att fira min högtid,

Men tänk om jag ville ställa upp den
där permanent ?

med allt mitt folk?

– Det är något helt annat.

- Du är rådets ordförande.

Jag är säker på att du skulle kunna
få det att hända.

- De hatar redan Sir Alan.

Jag tvivlar på att de skulle tycka alltför mycket
om dig för att du kom till hans undsättning.

– Vi pratar om mitt hus.

Ett hem som har nekats mig
alltför länge.

Så låt det hända.

- Tänk om jag inte kan?

- Detta är min födslorätt.

Jag kommer inte att låta någon
stå i min väg.

-Vad- Vad gör du?

- Vad är det för?
- Skulle ni kunna förklara, herr Solanki?

- Ingen aning.

Då var det redan där
jag började driva stället.

-Ska jag fortsätta?

- Vart leder detta, Fleur?

– Jag arbetade med ett liknande fall
en gång.

Det hängde speglar överallt
på väggarna där också.

Det är tydligt att idén blev en succé.

När jag först stötte på
den här typen av saker,

Min chef sa åt mig att röra vid
speglar med nageln,

och min nagel nuddade
dess reflektion.

- Vad mer skulle det påverka?

- Pekfinger, tack, Winter.

Jag lovar att jag inte bits.

Om det vore en vanlig spegel,

din nagel och
dess reflektion skulle aldrig mötas.

Det kommer alltid att finnas ett sådant gap .

Men med en tvåvägsspegel...

...fingret vidrör fingret.

– Och de finns i varje rum,
eller hur, herr Solanki?

- Det är av säkerhetsskäl.

- Försök igen, herr Solanki.

- Titta,
många bokar på hotell

och inte bara för att sova.

De träffar älskare.
Några av dem ingår hemliga affärer.

Jag hörde dem
ljuga i telefonen om var de befann sig.

Listan kan göras lång.

Jag menar, hälften av människorna som
kommer hit har inga problem.

– Så du trodde att
du kunde tjäna lite pengar på det?

- När fick Brad reda på att
du gjorde det här?

– Den första natten stannade han.

Han ramlade av misstag över
spegeln på golvet,

och han såg kameran bakom den.

- Men han anmälde dig inte.

- Han sa åt mig
att göra mig av med kamerorna i hans rum,

men förvara resten
i de andra rummen.

Han ville börja med det.

Faktum är att han tog över det.

Det fick mig att utpressa alla
jag kunde.

- Och det senaste året,

Han bodde här hyresfritt
i utbyte mot sin tystnad.

- Han gjorde mig torr
på alla sätt man kan tänka sig.

- Inklusive att tvinga honom att köpa
Frankies förlovningsring.

- Hur vet du det?

- Inte än.

Vi måste undersöka
herr Solankis ekonomi.

- Ska jag hamna i fängelse
för det här?

- I detta ögonblick,

Jag är mer intresserad
av vem Brad såg

bakom Frankies rygg.

– Tja, han såg ingen.

- Ni har tillräckligt med problem
redan, herr Solanki.

Innan kunde jag inte säga någonting
för då skulle du komma tillbaka

och be om bevis,
och då skulle du-

- Ta reda på vad
du har gjort.

– Hon kom alltid in genom
bakgränden.

Visste uppenbarligen inte
att jag hade en dold kamera utomhus.

men det var-

- Sylvia Bruce.
- Sylvia? Nej.

Det var hennes mamma. Myrtle.

- Titta på de här idioterna, sir.

- Hon kan inte ge mig ett kort.

Detta är officiellt
polisens uppgift.

- Så också.

- Bara så att du vet,
du kan vidarebefordra min information,

men det är upp till polisen om så är fallet
och de avgör om de ska åtala eller inte.

Och ja, jag är polisen.

Vi får veta på måndag
när jag skickat in mina uppgifter.

oavsett om det hjälper eller inte.

Mm.

– När ska du
någonsin lära dig, Cordelia?

Det är inte 30 miles i timmen
genom byn.

Och tro inte att du kan komma undan
med det här på natten heller.

Jag är på vakt dygnet runt.

- Förlåt, Kimonie.

Jag betalar halva böterna.
- Okej?

-Någon måste ta
ifrån henne den där fartpistolen.

- Kör på, Winter, långsamt.

- Vill du veta?
Var hittade vi detta?

– Du borde veta
att Brad aldrig älskade Frankie.

Jag menar, hur skulle han kunna det?
Hon är ganska oattraktiv.

Alan och jag försökte i flera år.

- När träffades du och Brad ?

- För flera månader sedan.

Jag kände mig bättre för hans skull och låtsades att allt det
var vad han var tvungen att göra.

- Så fortsätter affären ,

även på förlovningsfesten.

Visste sir Alan?

– Det spelar ingen roll
om han gjorde det eller inte.

Han försvann
samma natt som Francis dog.

Det finns mer liv
i hans porträtt.

- När såg du Brad senast?

– När han låg död
i vår hall.

-Lady Myrtle.
- På förlovningsfesten.

-Och du oroade dig aldrig

att Saj skulle se dig
på puben och berätta det för Frankie?

- Jag gick inte dit ofta,

och Brad verkade
ha ett visst grepp om Saj.

Han sa att han inte skulle säga ett ord

om han visste vad som var bra
för honom.

– Tyvärr för dig kan han säga
vad han vill nu.

- Vad pratar du om?
- Saj har kamerabilder.

av er två som bråkade utanför hans
pub dagen innan Brad dog.

- Vad handlade grälet om?

– Han hade upptäckt att Alan och jag
inte är direkt rika.

Han var rasande.
Han sa att jag hade väglett honom.

- Gjorde han slut med dig?

Han hotade med det.
Vad tyckte du om det?

- Vad tycker du?

- Har du dibblern
från Kimonies butik?

Ringa och träffa henne
och lägga en i fickan?

- Jag skulle inte skilja en dibbler
från ett slag i näsan.

-Och sedan fejkade du klockan?

– Åh, det här är löjligt.

– Mord är mycket vanligt,
Lady Myrtle.

- Ni tänker inte ta
Lady Myrtle in, sir?

Sir Alan har redan gjort det,
gav henne ett alibi

för natten Brad mördades.

Vi behöver något konkret.

- DS Winter.

Okej?? Det gick snabbt.
Tack.

Tekniken har lyckats
spåra det anonyma samtalet , sir.

över Aggie Marlowe.

Den var från Kimonie Bullitt.

– Självklart var det det.
Vi vet redan att hon gillar det.

att dela sina fynd
med polisen.

Gå till hennes butik och se
om hon berättat det för någon annan.

Hon var uppenbarligen orolig
för vad som kunde hända.

- Hallå?

Du kunde ha valt
någonstans mer lättillgängligt.

Jag gillade aldrig den där kullen.

Där är du.
Låt mig hämta andan.

Fåglar som lockar

kvävning

- Hur mår din tumme?

- Att slå.

Tror du verkligen att
du kan sätta ihop det där lusthuset?

Bara det att jag inte vill att det
plötsligt ska kollapsa

på Betty eller hennes vänner.

Eller jag, för den delen.

- Det där lusthuset står
fortfarande kvar

om hundra år.

Ett monument över
en mästerhantverkares skicklighet.

- Just det.

- Vinter.

Vad är det där runt hennes mun?

– Fleur tror att det är någon sorts
industriellt trälim.

Superstark.

- Jag är rädd att hennes läppar
är förseglade,

så jag måste tala för henne.

Det ser ut som om någon
satt henne på stolen.

Och sedan, om jag har rätt,

de tvångsmatade henne med vad som än
fanns kvar i limpistolen.

- Det ligger också under limmet.

– Vem det än var, försökte
göra det mysigt och inbjudande.

Om bara.

- Någon aning
om var stolarna kommer ifrån?

- Att döma av finishen
skulle jag säga att ett proffs gjorde det.

- Vill du ha en biljett?

- Oj.

- Jag är rädd att Kimonie Bullitt
mördades någon gång igår kväll.

-Herregud.

Jag undrade
vad som hade hänt.

-Var du hemma?

- Nej. Jag bodde här i natt.

Noah är lite vilsen nu,

Det är klart att jag tänkte att
jag kunde finnas där för honom.

- Såg
eller hörde du ingenting?

- Nej.

Jag är ledsen. Det här är hemskt.

Jag har känt Kimonie
hela mitt liv.

- Ursäkta.

– Trä är så mycket mer
än vi tror.

Den har skyddat oss, försvarat
oss, gett upp sin kropp till oss.

Nessie kom på det.

Det här var allt hennes idé.

Visa människor vad de kan göra.
Lär dig och dra nytta av naturen.

– Och göra möbler av det,
nämligen några stolar.

-Om du vill
fånga det här på mig,

vem som helst skulle kunna få den
här –

- Du borde verkligen försöka låsa
in saker, herr Conoboy.

-Någon måste gå
och berätta för publiken

Vi öppnar inte
inom den närmaste framtiden.

De måste komma tillbaka
nästa år.

- Planerar du att komma tillbaka?

- Planerar inte direkt
att åka.

Jag föddes här.

Nessie föddes här.

Jag hör hemma här.

- Hej, sir. Ja.
Jag är i Kimonies butik.

Någon har varit här

och det ser ut som att de
förstörde hennes laptop.

Ja.

Finns det någon som kan hjälpa Kimonie?
Har hon varit upprörd nyligen?

– Om så var fallet,
så berättade hon inte det för mig.

- Vi vet att hon lämnade
ett anonymt tips

om att Aggie Marlowe
är tillbaka i Godley Buzzard.

Sa hon
också?

- Som jag sa,

Det skulle inte ha gått bra
för Aggie.

– Är det därför Kimonie bestämde sig
för att kontakta oss?

- Du träffade henne.

Hon har tillbringat halva sitt liv
med att kontakta polisen.

- På tal om det, va?
Pratade du någonsin om smitningsolyckan?

- Bara till den grad att det blir tristess.
- På senare tid menar jag, som i:

om hon hade fått reda på
vem som dödade hennes man?

– Nej, skulle hon ha sagt.

Faktum är att hon skulle ha ropat det
från hustaken.

-Vi vet att Brad checkade
in på Sajs pub

samma natt som Kimonies
make mördades.

- Innan du faller ner i
det där kaninhålet,

Brad fick punktering
hemma

och gick till byn.

Han kunde inte ha
kört över någon,

än mindre Kimonies make.

- Mm.

– Jag tror inte det.
Jag skulle kunna få Francis nallebjörn.

Bara Kimonie
köpte det åt honom.

Det känns så fel
att Aggie tog den.

- Hur visste du det?
Nallebjörnen?

Vi har medvetet utelämnat
den informationen.

- Alan berättade för mig.

Du måste ha glömt det,
kriminalinspektör.

- Karel,
Vad bra att du ringde.

Nu kanske jag vill att du anmäler
inkomstbortfall till polisen.

Ja, det stämmer, polisen.

Jag skickar ett mejl till dig
med alla detaljer.

Tala snabbt.

Det borde minska
din årsbudget.

- Hur visste du det?
Aggie Marlowe

Ta med dig Francis nallebjörn?

Du berättade det för din fru, minns du det?

- Tja, jag har nog fått den
från någon av er.

– Aggie måste ha gått upp
till Franciscus rum.

Jag tror att du såg henne.

- Absolut nonsens.

- Varför skulle hon gå dit?
- Jag visste inte att hon hade det.

- Det verkar vara en konstig plats
att återvända till,

med tanke på omständigheterna.

Eller kom hon
för att träffa dig och Lady Myrtle?

– Jag tvivlar starkt på det.

- Hon hade undvikit
att bli sedd,

ändå kände hon sig
tillräckligt säker för att komma hem,

platsen där hon
tydligen skulle ha lämnat ett barn att dö.

– Jag är rädd att jag inte kan stå till svars
för hennes handlingar.

- Jag råkar tro att du kan.

Vad hände egentligen
den dagen din son dog?

– Jag vill helst inte
åka tillbaka dit.

Den är fortfarande otroligt rå,
även efter alla dessa år.

-Jag vet att du
och din fru gick på fest

med din far.

Hon sa att
hon skulle komma tillbaka ensam.

Vilket inte betyder att
du fortfarande var på festen

eller så hade du redan gått.

– Jag stannade kvar till det bittra slutet.

- Då skulle du ha sett
både Lady Myrtle och Kimonie

eftersom de
också stannade för sent.

Du har haft lång tid på dig att bearbeta
detta, sir Alan.

- Hon var
väldigt attraktiv på den tiden,

och jag var bara lite äldre
än henne.

– I dina ögon, kanske.

- Och jag hade druckit.

Och du vet,
ibland vid de där udda tillfällena

om du har en romantisk tanke

och sedan blir den tanken
en möjlighet,

och innan du vet ordet av
var du är,

Det är en järnklädd säkerhet.

Och jag var son till sir Percival.

Hur kunde hon inte bli imponerad?

– Men Aggie var väl inte imponerad
?

- Hon försökte vara artig,

och jag följde med
först,

men sedan sa jag att
vi inte hade mycket tid,

och kanske borde vi göra det
för att driva saker framåt.

Hon blev chockad.

Hon sa att hon ville gå
och träffa Francis.

Han grät,
och jag höll henne tillbaka.

Jag lät henne inte se det.

- Hur länge?

- Jag tyckte jag hörde
en smäll eller en duns eller något.

men jag bara ignorerade det eftersom
jag hade annat i tankarna,

och Aggie hörde det också
och sa åt mig att öppna dörren.

Hon sa det om och om igen

och när jag vägrade,
slog hon mig.

Och sedan undvek hon mig.

Och hennes första tanke var att gå
och träffa Francis.

Och det var
då jag hörde henne skrika.

- Och när
du väl kommer dit...

– Till min eviga skam
skyllde jag på henne.

Jag sa att det var hennes fel

och att jag skulle se henne
inlåst på livstid.

- Så hon sprang,

med vetskapen om att ingen skulle
ta hennes ord mot ditt.

Son till sir Percival Bruce.

– Hon kom till mig
för några kvällar sedan.

Hon sa att hon
skulle berätta sanningen för Myrtle.

Tja, alla, faktiskt.

– Varför nu, efter all denna tid?

- Noah vill ställa in det.

permanent boende
på platsen.

Men jag dödade henne inte,
jag lovar.

Jag försökte inte ens
få tillbaka den där förbannade nallebjörnen.

Jag bara stod där frusen
i den här patetiska ursäkten

som jag kallar mitt liv.

- Vinter.

- Sir, jag kollade Sajs
ekonomiska angelägenheter som ni sa.

Och det konstiga var att
Sylvia betalade för Brads rum

natten han dök upp
på Godley Buzzard.

Men hon sa att
hon inte träffade honom den dagen.

– Jag tror det är bättre
att prata med henne.

- Fleurs tekniska team
hittade också en fläck av blått bläck

på Kimonies bärbara dator.

Den var liten,
men hon ska köra den.

- Säg till henne att det inte är nödvändigt.
- Det har jag redan gjort, sir.

för det är förmodligen
vad stämpeln säger

som Sylvia använder i sitt bibliotek.

- Ligger du ett steg före
mig, Winter?

- Allting har en första gång , sir.

- Du borde få en bonus för
allt du lärde mig.

Hade tekniken tur med det?
Kimonies laptop?

- De lyckades återställa
det mesta av informationen,

men det var bara fortkörningsböterna
hon hade lämnat in.

- Kan jag se det?
- Mm.

Jag borde gå och prata med henne
innan hon går.

Sylvia, jag ville fråga:

Varför betalade du för Brads rum
den natten?

Blomsterfestivalen
blev av med regnet?

Du sa att du inte
träffade honom den dagen.

Sylvia!

Sylvia!

- Sätt ner foten, Winter.

- Jag kan inte undvika det, herrn.

– Se om det finns något
att gå vidare med.

- Sluta följa mig!

Vad gör hon?
Vart ska hon?

- Hon är på väg
till Godley Manor.

– Den ursäkten för en farbror kan man inte leva med .

– Jag kan göra vad jag vill.

- Noah ska försöka
ta allt det här ifrån oss.

Det är inte bara terrängen
han vill ha.

Han kommer för sin del
av huset.

- Och du tror att jag är på din sida?

Jag hoppas att han får allt.

- Frankie. Frankie!

- Hon går till grinden, sir.

Hon kommer att gå
rakt igenom dem, sir.

- Frankie!

- Sylvia.

- Vad gör du?

- De vet.
- Vet du vad?

- Vad jag gjorde.
- Håll hårt, Sylvia.

- Jag dödade honom, mamma.
Jag dödade honom.

- Vad i helvete händer?

- Skaka som ett löv.

– Sylvia, jag förstår inte.

- Fråga dem. De vet.

- Sluta säga det.

- Vill någon prata med mig?

- Berätta för dem då.
Berätta för dem vad jag gjorde.

– Jag skulle hellre höra det från dig,
Sylvia.

- Jag såg honom inte.

Vägen var tom
ena minuten, nästa,

Han bara stod där,
mitt framför mig.

- Vem pratar hon om?

- Kimonie Bullitts
make Laurence.

- Vadå? Sylvia.
- Just det.

Säg inte ett ord till.
Alan, ring din advokat.

- Berätta vad som hände,
Sylvia.

- Lämna min dotter ifred.

Alan, ring Charles nu.
- Tyst.

- Jag trodde inte det,
någon hade sett mig,

så jag körde iväg
utan att veta vad jag skulle göra.

Jag var i ett sådant tillstånd,
men ändå var jag tvungen att gå åt sidan.

Jag trodde att
jag skulle bli sjuk.

Några minuter senare hördes en
kran på sidan av biblioteket.

- Brad hade sett
vad du hade gjort.

– Han fick mig att betala för hans rum
på Sajs pub.

Han var egentligen ute efter
något annat.

Jag är så ledsen.

Han ville vara i herrgården.

Han ville ha sitt eget porträtt.
Han ville ha allt.

Så han sa åt mig att göra det,
se till att du är gift med honom.

– Vill ingen ha mig
för den jag är?

– Jag vet, jag vet,
och jag hatade honom så mycket för det.

Jag ville rädda dig, Frankie.
Jag ville ha så många saker.

- Vinter?

- Som jag fick veta till ett högt pris
förra året,

det finns vissa perenner

dessa får inte planteras
bredvid varandra.

Kimonie skulle veta det
bättre än någon annan.

Jag tror vi hittade Brads telefon.

- Och där ska vi utan tvekan finna
varför den måste begravas.

- Mm-hmm.
- Har jag rätt?

Frankie?

– Jag har ingen aning om
vad du pratar om.

- Jag vet att det var du som
förstörde Kimonies laptop.

- Jag? Jag hade ingen aning om
att det ens hände.

- Jag såg en lista med registreringsskyltar
på ett dokument

som Kimonie höll på att sätta
ihop.

Din vän Cordelias
registreringsskylt stod på den,

tillsammans med datum och tid.

- Prata med Cordelia då,
inte med mig.

- Ironiskt nog
var det faktiskt precis det som gällde

du försökte förhindra.

– När ska du någonsin lära dig,
Cordelia?

Det är inte 30 miles i timmen
genom byn.

Och tro inte att du kan komma undan
med det här på natten heller.

Jag är på vakt dygnet runt

- Du tog Cordelias bil

efter att alla svimmade
från dina fester.

Du körde honom hit
utan att tänka två gånger

att Kimonie fortfarande inte skulle
övervaka vägarna.

Hon publicerade
sina resultat på måndagen.

Och i samma ögonblick som Cordelia
fick sin fortkörningsbot,

hon skulle ha ifrågasatt det.

Du kunde inte låta det hända,
Frankie.

- Är detta sant?

- Inte ett ord om det.

Och vem är uppe halva natten
och letar efter fartdjävlar?

Kimonie, ja. Hon var
djupt ledsen efter Laurence.

Hon kunde varken sova
eller finna ro någonstans.

- Vi vet att
gökuret hade flyttats

tillräckligt hög för att döda Brad.

Och vem kunde ha vetat
Brads längd bättre än du?

- Försök med min mamma.

Hon verkade ha tillbringat
mycket tid med honom.

Ja, mamma,
jag visste att örhänget var ditt.

- Vill du berätta för oss?
Vad är det som händer i telefonen, Frankie?

Det tar inte lång tid
att komma åt den.

– Tja, om du säger
så.

- Frankie.

– Det var
hans ansiktsuttryck som gjorde det.

Denna blick av ren
och fullständig girighet.

Jag visste vad han tänkte,
så jag sms:ade honom.

Varför stjäl vi inte klockan
och rymmer tillsammans?

Han höll med.

Sa att vi borde göra det
efter att det lugnat ner sig.

– Men du kom hit
och ställde klockan skarpt.

– För jag visste att han ljög.

Han ville ha allt för sig själv.

Jag hoppades att jag hade fel,

men ibland vet man bara.

Det var hemskt att se.

- Hur visste du
att Brad skulle vara där?

vid rätt tidpunkt?

– Åh, det spelade ingen roll
vilken tid det var.

Frankie visste att Brad
skulle vrida timvisaren

att få ut göken
oavsett vad.

Berätta om Nessie.

Du såg henne förmodligen
hemma.

- Kimonie,
jag fick just ditt meddelande.

Åh, herregud.

Är du säker på att det är hon?

Jag kan inte, jag kan bara inte.

Inte så länge jag andas
i kroppen.

– Jag hade ingen aning om
vem min mamma pratade om.

- Tills du insåg att
det bara fanns en person

Din mamma kanske hatar dig
så mycket.

- Aggie Marlowe.

Och där var hon,
med Francis nallebjörn.

- Så du tog hämnd
för din bror.

- Hur skulle jag kunna låta bli?

Hon är ansvarig för
den här mardrömmen jag kallar mitt liv.

- Bara inte.

- Vadå?

- Jag föreslår att du pratar
med Sir Alan om detta.

Jag är nyfiken på det blå bläcket
på Kimonies laptop.

Jag antar att du ville
kasta oss av spåret?

Förlåt, syster.

Du tvingade mig praktiskt taget
att älska Brad.

– Det var hans fel, inte mitt.

- Men det visste jag inte, va???

Jag trodde på varenda ord han sa.
- Jag är din syster.

Jag blev försatt i
en fruktansvärd situation.

- Vill du veta mer om de där
hemska ställningarna?

Försöka döda tre personer.

– De flesta skulle
bara ha avbrutit förlovningen.

Skyll på dem.
De gjorde mig så här.

Jag växte upp med att bli avvisad
för att jag inte är den du är

De ville verkligen.

Och där var jag igen,
inte vad Brad ville.

Vad ska en tjej göra?

Även om jag
alltid hoppades på att ligga steget före.

- Om det är någon tröst
så var det du.

– Men man såg alltid skogen
trots träden.

Åh, vad ironiskt.

- Jag förstår dig inte,
Frankie.

Hur säger du
alla dessa saker

som om du inte hade
en enda bekymmer i världen?

– För att jag lärde mig
av det värsta.

Om bara du och pappa
hade velat ha mig.

Det är bara en enkel liten sak.

Som att älska ett barn.

Men det gick bortom er bådas räckhåll.

Jag hoppas att
allt går bra med din dotter

man kan hoppas.

- Det var allt. Nästan klart.

Han gör ett fantastiskt jobb.
Det är vad han är.

Och jag måste säga,
jag är djupt imponerad.

- Visste du att
pergolor och bersåer

härstammar från tidig
egyptisk tid?

- Verkligen? Så långt?

– I vissa samhällen var det
faktiskt så, statussymboler.

– Ja, Barnabys
avancerar i världen.

– Det hade jag velat för
en timme sedan.

– Man skulle klaga på det,
men jag har stel rygg nu.

– Jag säger bara det,
det tog mig halva tiden.

- Lyssna inte på honom, Winter.

Du gör ett bra jobb.

Ett mycket vackert verk verkligen.