Original subtitles

Nåväl, nu när vi kommer mot slutet av denna kväll på BBC 1,

Michael Fish blir sen titta på vädret.

Återigen, en hel del moln.

Lite regn då och då under en stor del av dagen,

men senare kommer det regnet att bli allt mer uthållig

och så småningom, Jag tror att det regnar

kommer nog att visa sig vara det ganska tung.

Vad du har sett i någon dokumentär om vilket band som helst,

före eller efter, är hur bra och allt är underbart.

Det är inte sanningen i det. Det är ett helvete, det är svårt.

Det är hemskt. Det är roligt i liten grad

men om du vet vad du är gör det för,

du kommer att tolerera allt det där

eftersom arbetet, i slutet för dagen är det som gäller.

Vi lyckades kränka

alla människor vi var jävla trött på.

Labourpartiet, som hade lovat så mycket efter kriget

hade gjort så lite för arbetarklassen

att arbetarklassen var förvirrade även om sig själva

och förstod inte ens vad arbetarklassen betydde längre.

Det var kallt och eländigt.

Ingen hade några jobb. Du kunde inte få jobb.

Alla var på hugget.

Om du inte föddes till pengar,

då kan du lika gärna ha kysst ditt jävla liv hejdå,

du skulle inte belopp till vad som helst.

Grodden, fröet av Sex Pistols

genereras av det.

Nu är det vinter av vårt missnöje

gjorde en strålande sommar... Vid denna sol i York.

England var i ett tillstånd av social omvälvning.

Det var en väldigt, väldigt annan tid.

Totalt socialt kaos.

Det var upplopp överallt.

Du måste vara med strejklinjen.

Det förekom strejker på alla slag av bekvämligheter du kan tänka dig.

Pundkraft.

TV-kanalerna skulle gå på och av slumpmässigt.

Folk var trötta med det gamla sättet.

Det gamla sättet var helt klart fungerar inte.

Det finns lite sticker upp där.

Du kan se det i reflektionen.

Ultra Bright gör dig uppmärksammad.

Du får höra i skolan, du får veta på arbetsförmedlingen,

du får höra av alla att du inte har en chans.

Och du ska bara acceptera din lott och fortsätt med det.

Det är dit du kommer den sociala striden.

Hat och krig... och ras hat.

När du känner dig maktlös...

du kommer att ta vilken kraft som helst du kan...

att behålla något slag av självrespekt.

Vill ha något om hur många har folk blivit rånade?

Lägg inte din hand på mig... Jag ska bryta din jävla käke!

Den mannen är ledsen för han är felinformerad,

och han är vilseledd och han är van.

Ja... jag är en rasist. Och varför?

Vem har gjort mig till rasist?

Denna regering... De konservativa,

och varje snål, stinkande rådman

som sticker upp för negern.

Och jag ska stå vid mina ord,

för jag gillar inte dessa människor, kommer aldrig att göra!

Ord är mina vapen.

Våld är något Jag är inte så bra på.

Jag tror inte du kan förklara hur saker händer,

annat än ibland de borde bara,

och Sex Pistols borde ha hänt och gjorde det.

Vi gick ut i trädgården.

Gå av dig!

Jag föddes på Queen Charlotte's Hospital

den 3 september 1955...

Och jag bodde hos min mamma och min styvfar

som jag trodde var min pappa, i källaren

i Shepherd's Bush.

Och jag sov på kanten av sin säng på en tältsäng.

Min riktiga pappa, han löste borgen när jag var två.

Hans namn var Don Jarvis. Han var en amatörboxare.

Jag kände definitivt inte efterlyst som barn.

Tja, jag är född och uppvuxen runt västra London,

herdebusken och Hammersmith-området.

Det var typiskt arbetarklass.

Jag träffade Steve för att vi bodde runt omkring hörnet från varandra.

Jag gick i skolan nära Paul och Steve,

bredvid Wormwood Scrubs Prison.

Min pappa var fabriksarbetare,

och mamma jobbade på en puderblossfabrik.

Om du skulle titta tillbaka på mig som skolbarn,

du skulle se en mycket blyg, tyst,

liten kyrkmus typ karaktär i norra London.

irländska invandrarföräldrar.

Min mamma lärde mig att läsa och skriva

efter hjärnhinneinflammation, en allvarlig sjukdom jag hade vid sju,

när jag låg i koma i ett år.

När jag kom ut från sjukhuset, Jag blev helt hjärntvättad...

Gamla minnen hade raderats... Minns ingenting alls.

Bara baklänges i allt.

Det var som att behöva börja om igen.

Hur kommer det från mannen till ägget?

Jag fick faktiskt tillbaka ett år för jag var så dum.

Och jag skulle aldrig betala någon uppmärksamhet i klassen,

Jag dagdrömmde bara alltid.

Steve var ganska vild vid 10, 1 1 år gammal.

Jag tror att han alltid fick i trubbel då.

Du bör se till att du har det fick saken på rätt sätt.

Å andra sidan... Jag fick fyra fingrar och en tumme.

Jag ifrågasätter allt, Det har jag alltid gjort.

Om vi gjorde Shakespeare,

en lärare skulle ge mig en svår tid,

och han ville inte berätta för mig vad jag ville veta.

Jag skulle ställa raka frågor,

och du är inte tänkt att göra det.

Du ska bara acceptera,

"Det är Shakespeare. Det är bra, det är du inte."

Det är inte tillräckligt bra för mig.

Jag skulle stjäla. jag menar, det var allt jag visste hur jag skulle göra.

Jag brukade se mina föräldrar stjäla på Tescos när jag var sex.

Och det var jag alltid hamna i trubbel.

Och så det är allt det fanns... musik.

bergsströmlinje...

Jag var helt förtjust i musik... Roxy Music och Bowie.

Jag trodde att musiker föll från himlen vid den tidpunkten.

Jag trodde ingen kan vara musiker.

Jag var väldigt tyst i skolan fram till cirka 14 eller 1 5,

när jag bestämde mig för att jag hade fått nog.

Jag visste att vi var det lurad...

och i grund och botten gett en luddig tredje klassens version av verkligheten.

Så du skulle inte vara kapabel att ifrågasätta din framtid,

eftersom du inte hade en.

Min mamma älskade Alice Cooper lika mycket som jag gjorde.

Hon hade en extremt varierad smak för allt

från irländsk folkmusik till T. Rex...

Till en tidig Bowie.

Mycket av heavy metal som fanns på den tiden,

allt. Extremt katolsk smak.

att komma upp på benen

och dina stövlar på fötterna

Det var många svarta barn ner Shepherd's Bush,

och vi brukade gå till sina fester

and listen to ska music.

Det utvecklades liksom därifrån verkligen,

Jag tror, ​​vårt intresse för musik.

Jag tror det var Wally... den berömda Wally Nightingale,

vem sa, "Nå, låt oss starta ett band."

Då sa Wally Steve skulle vara sångaren,

och jag skulle vara på trummor.

Wally spelade faktiskt gitarr, och så var det upp till var och en av oss

att gå iväg och lära sig våra instrument.

Vi brukade repetera och repetera,

och precis som, fantisera, verkligen.

Om jag ville ha på mig något

som T. Rex hade på sig veckan innan,

Jag skulle gå på King's Road och stjäl den.

Jag brukade alltid hamna på "Let It Rock" som ägdes

av Malcolm McLaren och Vivienne Westwood.

Alla andra butiker vi gick i ner på King's Road,

du skulle gå in och du skulle få 10 poff på dig,

frågar dig vad du vill, "Kan jag hjälpa dig?"

Det är därför vi alltid skulle göra det hamnar hos Vivienne,

för det var som ett umgänge.

Jag gillade kläderna, de var olika.

Det var inte alla bloss och kipperslipsar.

Det var Teddy Boy-kläder. Det var mycket mer rebelliskt,

och uppenbarligen Jag drogs till det.

Teddy Boy-grejen, för mig,

handlade om idén av att vara en påfågel,

och sticker ut i mängden, men samtidigt

känna en känsla av att du är det del av de fördrivna,

som... i slutet av min konstskoletermin,

Jag trodde att jag kunde göra en vinst av.

Jag blev vän med Malcolm

för han hade mycket av kontakter inom musik.

Han verkade känna alla.

Han hittar en väg in med sin blague,

vilket är perfekt för en chef.

Jag gick upp och ner Kungsvägen

med fullständig ilska och förbittring.

Folk var extremt absurda,

och fastnade fortfarande i bloss och platåskor

och snyggt kapslad långt hår,

och låtsas om världen hände inte riktigt.

Det var en eskapism att jag ogillades.

Det var också en sopstrejk

pågår i åratal och år och år,

och det låg skräp på hög 10 fot hög.

Det verkar de ha missat.

Bär soppåsen, för guds skull...

Och då har du att göra med det.

Och det är vad jag skulle göra...

Jag skulle slå in mig i princip i papperskorgen.

Och det är så slappt och omodernt...

att hundar skäller på mig när jag stannar vid dem.

Jag har nyheter till dig. Hundar skäller på mig.

På ett konstigt sätt, det hela persona av, säg, "Richard Ill"

hjälpte till när jag gick med Sex Pistols.

Deformerad, rolig, grotesk...

Och "puckelryggen of Notre Dame" finns där,

och bara bisarra karaktärer

det på något sätt, genom alla sina missbildningar

lyckats åstadkomma något.

Steve var en snäll av en kleptoman, verkligen.

Jag är säker på att han skulle vara det diagnosen som det, du vet,

för han kunde inte hålla händerna i fickorna...

vilket var ganska praktiskt, verkligen.

Vi skulle alltid veta en väg i rundan baksidan av Hammersmith Odeon,

vara vårt närområde.

David Bowie spelade det där med Ziggy farväl,

och medan roadies sov på första raden,

han skulle gå runt på scenen klipper av alla mikrofoner.

Vi hade fantastiska gitarrer, förstärkare,

bra trumset, PA-system, allt,

men du vet, vi kunde inte spela det ordentligt.

För att förhindra mig själv från att bli slagen

av vad som var Uxbridge Teddy Boys

kommer in, snatteri i butiken,

Jag bestämde mig för att gå ner en annan väg...

Gummi och läder fetisch slitage.

Jag kände att...

det skulle se roligt och spännande ut på Kungsvägen

för det skulle det ha en liknande elakhet

som Teddy Boy-kläder hade, förutom att det skulle vara nytt.

Malcolms butik intresserade mig

på grund av gummislitaget.

Fascinerande att folk kan få sig i en sådan situation

det är det enda sättet de kan ha sex är i en ansiktsmask

och en gummi T-shirt.

Med bultvikt.

Hur blir det så? Det blir så för dig

för du kan bara inte möta verkligheten.

Steve kom precis tillbaka en dag, och sa,

"Jag hittade en basist." Jag sa: "Vem är det?"

Han sa, "Den här killen, Glen, som arbetar i Malcolms butik."

Se och se, jag började repeterar med dem.

De hade så mycket utrustning att Steve hade "monterat", ska vi säga?

Vi tjatade alltid Malcolm ska hantera oss,

och han sa att han skulle vara intresserad om vi blev av med Wally.

Han kom ner en gång, sa han, "Du ska inte sjunga,

du borde spela gitarr. Du borde skaffa en sångare."

Vi insåg att wally skulle göra det måste gå.

Ack, stackars...

Jag kände honom, Horatio.

Runda denna gång det var ett gäng killar

som kom från norra sidan av London,

som brukade komma in i butiken

förmodligen av samma skäl vi gjorde,

du vet, på en lördag, vad som helst...

där var gruppen av dem, uppenbarligen kallade alla "John".

Steve och Paul trodde aldrig vi kallades alla John...

Det kunde de aldrig ta.

Sids riktiga namn är John.

De trodde bara att vi var det

som ett "Clockwork Orange"-gäng, du vet... "The Johns."

Jag har ingen aning om varför de valde ut mig...

annat än de trodde att jag såg ut väl annorlunda än förpackningen.

Vi hade träffat John en natt...

på en pub precis på vägen.

Vi hade några pints, och sedan vi kom tillbaka till butiken.

Vi gav sångaren en audition

i min butik, senare, efter att puben hade stängt,

för honom att imitera,

och för honom att försöka sjunga med

med ett Alice Cooper-spår på jukeboxen

kallad "Arton", som jag avgudade.

Och han sjöng det som "Puckelryggen från Notre Dame."

Jag har alltid sett mig själv

som en jävla ful jävel.

Det var jag verkligen inte ingen belle of the ball.

John har precis börjat...

går in i spasmer framför jukeboxen,

och sjunger och gör sin handling,

vad som senare blev vad alla vet och älskar, du vet.

Och då visste jag direkt att han var sångaren.

Han skulle... skulle bli den, verkligen.

Jag personligen skulle inte har fått honom i bandet,

trots att han tittade som en stjärna.

Jag trodde att han var en galning för att ta pisset, och han var inte seriös...

Men sedan, efter att ha pratat med honom ett tag,

Jag inser det det var hans egen osäkerhet

att ta piss eftersom han var egentligen ingen sångare.

John kom från en annan värld från mig och Cookie.

Han är mer av en intellektuell, John.

Jag visste vad Steve var.

Jag visste att han hade potential att vara en fantastisk person.

Det är något i honom det är äkta.

Jag kan se att det finns en tragedi i honom, precis som i mig.

Innerst inne, de är sårade människor.

Och så är det Glen...

svamlar om fina saker som Beatles.

Vi är de allra första människorna att kalla varandra för fittor

direkt...

Face on... och vet det.

Och det är vi. Vi är alla... Allt på vårt sätt.

Du lägger allt detta tillsammans, och det...

det ger hög dramatik, lite som en Harold Pinter-pjäs.

Det borde inte fungera, men det gör det.

Alla våra första repetitioner var en mardröm.

Jag kunde inte hålla en jäkla ton,

Paul kunde inte riktigt hålla tiden, Jag kunde inte spela gitarr.

Jag hatade det. Det var bara ett jävla ljud,

men jag fastnade bara där, för det var allt jag hade.

Åh, fan, det är hemskt. Jag hatar såna låtar.

Redan från början, vi skulle argumentera...

Bittert, bittert, från dag ett repetition,

ren, full-på rad.

Det skulle ständigt vara,

"Du vet, du måste lär dig sjunga."

Och det är som "Varför?"

"Säger vem? Vem skrev reglerna här?"

Men det är okej, du behöver den karaktärsskillnaden.

Jag trodde inte, om jag kunde vara en skulptör,

Jag behövde nödvändigtvis lera...

Jag tänkte plötsligt, "Du kan använda människor!"

Och det är människor som jag använde, som en konstnär.

Jag manipulerade.

Alltså, skapa något kallade "sexpistolerna"

var min målning, min skulptur,

mina små "Artful Dodgers".

Humph... du skapar inte mig...

Jag är jag.

Det finns en skillnad.

Alla på planeten vet att Malcolm är full av skit.

Han har övertygat folk nu att han är full av skit,

av allt skit han säger, det blir värre och värre.

Och tanken på namnet "Sexpistoler"

var sexiga unga lönnmördare. "Pistol" betyder en pistol...

Och så "pistol" som betyder en sorts penis.

Det blev aldrig något förhållande med chefen... för mig,

annat än att han alltid skulle försöka att stjäla mina idéer,

och hävdar att de är hans egna.

Jag var tvungen att acceptera att han var chef

eftersom han var deras chef innan jag gick med i bandet.

Jag tror att de är likadana jävla stjärntecken.

De är samma sort av personlighet.

De slog alltid huvudena.

Det var definitivt John som styrde fartyget

på hur vi såg ut.

Sliten säkerhetsnål, blixtlås över hela gaffeln,

tredje klassens luffare.

Det var fattigdom, verkligen. Brist på pengar.

Röven på din byxorna faller ut,

du använder bara säkerhetsnålar.

Och jag använde alltid att kalla honom "rutten",

för hans jävla tänder var som fruktansvärda,

de såg ut som hundändar,

och... det bara fastnade.

Steve såg alltid ut en frisör på landsvägen.

Han hade en permanent,

och tyvärr, det blev permanent.

Jag har inga hjältar.

De är alla värdelösa.

Jag menar, det finns inga band i närheten, finns det?

Ingen.

Inga som är tillgängliga.

Det är Emerson, Lake och Palmer.

Alla dessa superband på den tiden...

Emerson, Lake och Palmer, Ja... de var dinosaurier,

De var fruktansvärda, eftersom de var jävligt tråkiga.

Uriah Heep... Fan, du vet... Gong!

Jag ville ha Sex Pistols att tävla

med Bay City Rollers!

Kan du föreställa dig Johnny Rotten sjunger "Shang-a-Lang"?

Usch-hh!

Stradivarius... Var en hemsk målare...

och Rembrandt... Gjorde ruttna fioler.

Jag blev intresserad av konsten,

och gick till slut till St. Martin i ett år.

Jag gick in där och frågade träffa socialsekreteraren,

och den här killen sa, "Ja, det är jag."

Och det var Sebastian Conran.

Och han sa: "Ja, vad är det namnet på ditt band?"

Och jag sa, "The Sex Pistols," och Sebastian gick...

"Sexpistolerna? Åh, vi måste ha dem."

Jag kom ihåg att jag var bara jävla rädd,

och jag var tvungen att ta en Mandrax att lugna ner sig.

Hej.

Hej, jag är arg igen.

Jag tror jag tog två Mandrax. Vi gick upp dit,

och det var alla dessa arty-farty jävlarna i det här rummet.

Det fanns ingen scen,

och det var ett annat band kallad "Bazooka Joe"

den där Adam Ant var basist i,

och vi var alla slår tillbaka pintarna...

Och det var dags att gå vidare, och Mandrax sparkade in,

och vi började spela...

att jag inte är din bebis

Jag bryr mig inte

Jag kom ihåg att jag tittade på John och tänker,

"Det här är fantastiskt. Jag älskar det här."

Det var som en av dem magiska ögonblick.

Allt i universum jävla klickade.

om det...

Glen ville definitivt vara det på "Top of the Pops".

Jag bryr mig inte...

att jag älskar dig baby...

För mig är det verkligen nafsigt.

Det säger: "Jag vill att du ska veta jag bryr mig inte"

Kommer ganska naturligt.

Om jag tar andras sånger, Jag satte en twist på dem.

Äntligen... vi är faktiskt spelar i ett band,

Jag är inte sångaren, Jag är bekväm med att spela gitarr...

Kom ihåg, jag var jävla...

Och nästa sak jag vet, de har dragit ur kontakten på oss,

och allt var över. Vi har precis kommit ur det,

och vandrar runt ner Piccadilly Circus.

Jag dör av nerver innan jag går upp på scenen,

för jag vet inte vad jag ska göra.

Och på grund av det, Jag måste bara dra ut saker

från djupt inifrån.

Hej... till schlagerparaden

Titta, där är Arthur Askey där inne.

Där är Ken Dodd...

Det finns till och med...

"Det är inget fel med mig."

- Vet vi någon... - Hej...

Känner vi någon annan jävla låtar som vi skulle kunna göra?

Vad England inte förstod om Sex Pistols

är att vi är music hall.

Ska vi köra "Roadrunner"?

Jag hatar det. Det är jävligt hemskt. Sluta.

Sluta, det är jävligt hemskt!

Det fanns alltid en känsla av pis take, och kul att det.

Ropa ut vad... hur det börjar. Vad är första raden?

Det finns en känsla av komedi på engelska,

även i ditt värsta ögonblick.

Okej... kan du börja i början?

Jag kan inte höra dig, Paul.

Du skrattar.

Vem vill ha en koj?

Vem vill ha en koj?

Vem vill ha en koj?

"Deformerad, oavslutad..."

"Deformerad, oavslutad..."

Deformerad, oavslutad...

En vecka skulle vi vara spelar uppe i High Wycombe

öppna upp för Screaming Lord Sutch,

och jag minns att jag såg några ansikten, killar med långt hår.

"När alla andra indikationer föreslå..."

När alla andra indikationer föreslå...

Sedan, en vecka senare, vi skulle spela på "The Nashville",

att vi är inne på en smutsig natt.

"en smutsig natt."

Och jag skulle se samma människor med kortklippt hår,

och iklädd en uppriven t-shirt.

en timme

Varje spelning skulle du se några fler, och några till, och några till,

människor som precis konverterat.

Sex Pistols definitivt skapat nya miljöer.

Det var otroligt bra att se att publiken är individuell.

"Det är inget fel på mig."

Gud, jag vet inte det. Jävla löjligt.

Det var några helt fantastiska ursprungliga människor där ute.

"Det är inget fel på mig."

Sioux kattkvinna...

Den kvinnan krävde mycket av skicklighet, stil och mod...

att se ut som en katt.

Det var ett par år där

där det var fantastiskt.

Människor som inte hade någon självrespekt började plötsligt se sig själva

lika vacker i inte vara vacker.

Kvinnor började att uppskatta sig själva

som inte andra klassens medborgare.

Punk gjorde det tydligt.

Jag har alltid pratat till publiken

på ett en-till-ett sätt efter spelningar.

"Var bor du? Hur är livet för dig?"

Absoluta grunderna.

en fantasi för mig...

Men det var kul antar jag pratar med dem.

Jag gav faktiskt inte en fan prata om bandet,

Jag ville bara få mig kuk sög, verkligen.

Det var alltid det första i mina tankar.

Jag var inte intresserad av att prata om politik efter föreställningen,

Jag visste inte ens vem fan Premiärminister var på den tiden.

på din cykel

Jag ville nästan bara att ha en koj,

som alla bra tonåringar gör.

sked i min mun...

i ögat

är vad du gråter

"Ersättare" gillade jag...

men jag gillade bara vissa fraser i den.

Så jag skulle vrida på dem.

Jag ser rakt igenom...

"Åh, nej det kan du inte göra, det är en klassiker"

säger Glen.

dra åt helvete!

Jag tror när vi började skriva våra egna saker...

när det blev mer intressant.

För det var då det blev vår egen musikaliska kraft.

Glen kom på det mesta av idéerna till låtar,

och John skulle bara vara det sitter i hörnet,

klottra ut hans texter, där och då,

medan vi lekte med till det.

Vi hade något, vi hade en ande.

Men det vi inte hade, vi hade inget sätt

att sätta ord på det...

vilket är vad John hade.

Första raden jag skrev, var "Jag är en antikrist",

och jag kunde inte tänka mig ett dugg sak som rimmade med det,

och "anarkist" passade precis riktigt snyggt.

Det enda jag inte gillade om "Anarki"

var det fruktansvärda rimmet...

"antikrist... anarkist," det brukade alltid få mig att rycka till.

Åh, lite anständig jävla musik äntligen!

men jag vet hur man får det

Det här bandet handlade inte om göra människor glada,

det var attack...

Attack, attack, attack.

stoppa en trafiklinje

är ett shoppingprogram

Sid, han var totalen Pistols fan, verkligen.

Jag älskade det där bandet.

Tillsammans med ett par av andra barn som kände John,

Jag tror att jag var den största fläkt de någonsin haft.

vad du vill

Jag använder resten...

Rotten var som, otroligt.

Precis som otroligt.

Och Steve var jävligt bra också.

Glen var en fitta, som alltid.

Vad gjorde Sex Pistols annorlunda var John Rotten,

för han var en total antistjärna.

Han gillade inte att vicka på rumpan eller skaka hans höfter,

han dansade robot, och bara körde runt,

och tog pisset ur alla

på ett riktigt otäckt, lurigt sätt.

Bromley-kontingenten hela den främre raden,

alla hamnade i band,

därav fick du punkrörelsen.

Att se oss spela som, bara tre ackord

gav budskapet att vem som helst kunde göra detta.

Vilket var jättebra... Alla dessa andra band startade...

Jag njöt av att se Clash, Jag njöt av Damned.

Det gick så snabbt, och det var så spännande,

du skulle tänka, "Wow, det finns verkligen en rörelse som börjar här."

En brud kom ner en natt

klädd i en prickig genomskinlig mac...

Och inget annat.

Jag såg faktiskt en turist vackla när hon kom in i klubben.

Han var så förvånad av hennes utseende.

Sid var fantastisk, för det var han

en utmärkande karaktär i mängden,

för det var han inte i bandet då.

Han uppfann pogon helt själv.

Han skulle liksom bara hoppa på axlarna på vissa människor

för att se bättre.

Till slut började han bara hoppar upp och ner i alla fall.

Ja, jag började det för Jag hatade Bromley-kontingenten,

och jag uppfann en dans det skulle innebära

att kunna slå dem över hela jävla "1 00 Club",

så jag brukade bara kasta mig omkring.

Hoppa upp som horisontellt, och åt sidan,

precis som boing...

Boing, boing, boing.

Du skulle vilja landa på dem, och krossa dem i golvet.

Ja...

Jag heter Nick Kent.

jag är en...

En en gång känd journalist för "The New Musical Express".

Tja, Sid, som han var känd då,

som jag hade stött på en gång tidigare, Jag hade faktiskt inte träffat honom...

Var uppenbarligen under inflytandet

av någon sorts amfetamin

eller extremt adrenalin framdrivande stimulantia.

Sid Vicious tittade för ett slagsmål.

Se bara upp, kompis, okej?

Annars jävlas jag skiva du öppnar.

Han slog mig i huvudet några gånger med en kedja,

som inte krävde några stygn, lyckligtvis.

Jag vandrade liksom på övervåningen i en komplett...

lödder av blod och förvirring.

Jag beundrar verkligen deras attityd,

Jag trodde det var... väldigt modig.

Omedelbart före denna attack inträffade,

John Rotten var djup i diskussion med Sid.

Jag tror att John var... "Johnny"... som han är känd,

ställde upp mig, för allt detta är sant.

Faktum är att Sid fick namnet "ond" från den kampen.

John Rotten döpte honom "ond" från den kampen.

Sa han och föll mot dörren.

Sid Vicious fick namnet efter min husdjurshamster,

som bet honom en dag...

när han försökte att vara söt mot det.

Och den hette Sid, och det gillade han verkligen.

"Din Sid var ond."

Gruppen gjorde en mycket privat, tror jag, hemlig show,

på "The Screen on the Green", Islington.

Jag gick tillsammans med ett par av våra AandR-folk,

och Chris Wright, ordförande.

Knackade på dörren, någon öppnade dörren och sa, "Fy fan!"

Det skulle vi inte vara avrådd,

så vi knackade liksom på dörren igen och sa: "Vi är bjudna."

Och ett huvud dök upp igen, och sa, "Fy off!"

De var särskilt fult band.

åh, så snygg

åh, så snygg

för vi är inte alla där

för jag bryr mig inte

Och det var bara en liten bit av ett slagsmål, inget mycket.

Jag har känt musiker att försvara sig

om grejen går upp på scenen,

Men jag har aldrig sett musiker släppa sina instrument

Och liksom dyka in vid ett litet skrot

Och förläng den, och glöm musiken.

Och jag fann det lite mycket.

Jag gick tillbaka två eller tre gånger därefter,

bara för att vara säker på att... du vet, de var lika dåliga

som jag trodde de var första gången.

Någonsin!

Varför allt det ökända språket?

"ökänt språk"? Du skämtar.

Jag pratar inget annat än fan engelska språket.

Och om det är "ökänt", Sedan, va-huh-ha, tuffa tittningar.

I grund och botten är Pistols inställning till pressen

var en av helt som "Fan you", du vet?

Jag menar, helt enkelt "Fy fan."

Vilket var bra... jag menar, det var det perfekta motgiftet

till alla 99% av andra dumma rockgrupper

som gillar, slickade rumpan av pressen,

och jag menar, det fungerade perfekt för dem.

De flesta journalister är masochister.

De kastar bara krukor, de flesta av dem.

Acceptera inte den gamla ordern. Bli av med det.

Vi har varit där i fem år eller mer,

väntar bara på att detta ska hända, och nu har det hänt.

Det var tvungen, det var det enda det kan hända.

Det var det enda som kom inte från branschen...

Det kom från barnen själva. Något måste komma från barnen.

Denna grupp är ledare av en helt ny tonårskult

som verkar vara på väg att vara lika stor

som mods och rockers var på 60-talet.

Kulten kallas "punk", musiken, "punkrock".

Grundläggande rockmusik... Rå, upprörande och rå,

som deras fantidning, "Sniffande lim."

Jag tror att vår musik är väldigt ärlig.

Det är det ärligaste som är hänt under de senaste 1 5 åren.

Inget att slå det.

Att hitta platser att spela blir svårare,

tack vare ryktepunkarna blir som bråkmakare,

och Sex Pistols själva var till och med tvungen att hyra en strippklubb

för att få sin musik hörd. Ingen annanstans skulle ta dem.

Från gatan.

Jag hittar Pistols mycket trovärdigt,

Jag tycker att allt är relaterat till våld...

i sinnet, inte i kroppen.

Malcolm började få lite allvarligt med det,

och han tog in en advokat vid namn Fisher...

Den där fruktansvärda advokaten vars namn Jag vägrar prata...

Det fanns...

i princip en auktion mellan Polydor och EML.

Vi kom fram till ett kontrakt som gav Pistols

total kreativ kontroll.

Malcolm bestämde sig för att gå med EMl.

Jag gick in på AandR-avdelningen, jag sa,

"Vilka är dessa galna killar?"

De sa, "Det är Sex Pistols, vi har precis skrivit på dem.

De är enorma."

Och min första riktiga plugg för dem var efter allt detta,

var genom att ringa upp programmet "Idag".

De ringde tillbaka och sa: "Ja...

Vi vill använda Sex Pistols," du vet,

"Kommer det att vara okej?" jag sa, "Jag är säker på att det kommer att ordna sig."

De slängde oss i det gröna rummet, med kylskåp,

och jag minns downing

om jävla fyra flaskor av "Blue Nun",

och jag var bara jävla... Ha en gammal god tid,

förbannad vid det här laget, när vi gick ut dit.

Och det är allt jag minns.

De är "punkrockare". den nya vurm, säger de till mig.

De är hjältar...

Inte den fina, rena, Rolling Stones.

De är lika berusade som jag. De är rena i jämförelse,

de är en grupp kallad "Sex Pistols",

Jag har fått höra att den gruppen...

har fått �40 000 från ett skivbolag.

Det verkar det inte vara något emot

till deras antimaterialistiska syn på livet?

– Nej, ju fler desto roligare. - Verkligen?

- Åh, ja. - Berätta mer om det.

Vi har spenderat det.

- Jag vet inte. Har du? - Ja, allt är borta.

Ingen hörde ens den, för att han själv var full,

och han var inte uppmärksam när han frågade,

"Vad gjorde du med pengarna?" och jag sa, "Vi har spenderat det."

- Berätta mer om det. - Vi har spenderat det.

- Jag vet inte. Har du? - Ja, allt är borta.

- Verkligen? - Ned i spriten.

Verkligen? Gode ​​Herre!

Nu vill jag veta en sak:

Beethoven, Mozart, Bach och alla Brahms har dött...

- De är alla våra hjältar. - Verkligen? Vad var det du sa?

- De är underbara människor. - Är de?

– Ja, de tänder oss verkligen. - Men de är döda.

Antag att de vänder sig andra människor på?

Det är bara deras tuffa skit.

Rutten, smet han upp och sa "skit" under hans andetag.

- Vad är det? - Ingenting, ett oförskämt ord.

- Nästa fråga. - Nej, nej...

Vad var det oförskämda ordet?

- Shit. - Var det verkligen? Himla gott.

- Du skrämmer mig till döds. - Okej, så du spelar spel...

Han är som din pappa, är han inte den här jäveln?

Eller din farfar.

Är du orolig, eller är du bara trivs?

- Njuter av mig själv. - Är du?

Det var vad jag trodde.

- Jag har alltid velat träffa dig. - Gjorde du verkligen det?

Siouxsie, hon bara var mysa med honom,

Och han sa, "Åh, vi kanske ses efteråt?"

Vi ses väl efteråt?

Din smutsiga torv. Din smutsiga gubbe.

Steve förstod helt

att han pratade med en berusad

som du skulle göra en berusad på en pub,

och han bara toppade honom.

Fortsätt, du har ytterligare fem sekunder,

- säg något upprörande. - Din smutsiga jävel.

Jag minns bara denna jävla fitta

har precis börjat provocera oss, och vi klädde av honom.

- Fortsätt... igen. - Din smutsiga jävel.

- Vilken smart pojke. - Vilken jävla röta.

Det var allt för ikväll. Den andra rockaren, Eamonn,

och jag säger inget annat om honom, kommer tillbaka imorgon.

Vi ses snart. Jag hoppas att jag inte ser dig igen.

Men från mig, godnatt.

McLaren var där. Han var livrädd.

Han höll på att skita på sig.

Han var dödsvit, du vet, går

"Vi skulle fan bättre gå härifrån, snabbt!"

Men redan nästa dag, det var hela hans stora idé.

Det var perfekt stand-up komedi. Det var Arthur Askey.

sakerna du säger

går ur min väg

dessa saker för dig

Jag är alltid osann

Det är allt, ett ord på fyra bokstäver gjort allt.

Jag älskade det...

Jag älskade det. Det var som att jag äntligen har kommit.

Låt cirkusen börja.

att se ditt ansikte...

Utskottet har beslutat,

det i rättvisans namn till allmänheten i Derby,

Sex Pistols kommer inte att göra det uppträda här ikväll,

men vi är ganska nöjda att de tre andra grupperna

som redan är bokade kommer att fortsätta.

Under de senaste 12 månaderna, punkrocken har blivit

nästan ett stridsrop i det brittiska samhället.

För många människor är det en större hot mot vårt sätt att leva

än rysk kommunism eller hyperinflation,

och det genererar mer populärt spänning än någon av dem.

Vi hoppas ikväll, genom denna protest

att göra Wales veta, och att låta folket i denna stad vet,

att vi protesterar och det är inte vårt fel,

den här saken har kommit till Caerphilly.

När ditt lokala råd förbjöd inte punkrockkonserten,

du gick faktiskt ner dit och försökte stoppa det själv?

Nej, vi gick aldrig att stoppa det när som helst.

Vi åkte dit med en mycket positivt evangeliebudskap.

Vi har gjort allt mänskligt möjligt

att förbjuda det här och att stoppa det.

Sir, kan jag fråga dig varför är du här ikväll?

För jag är... erkänd som kristen.

Om jag trodde att en av mina var det där inne skulle jag dra ut dem.

De är ute och fryser. Vi är här inne, vi är okej.

Den här handlar om Harold Wilson...

Den heter "Liar".

ljug ljug...

På turnén "Anarchy". vi följdes faktiskt

överallt i landet, från gig till gig,

och vi var tvungna att dyka upp att visa vilja att spela,

så antagligen skulle vi få pengarna,

även om det såg ut till ett pund att de inte skulle låta oss spela.

Mr Stabler, du kan inte titta punkkonserter i Newcastle heller?

Beslutet togs när vi upptäckte att det bara var barn

det skulle vara att titta föreställningen.

Den genomsnittliga vuxen kommer att gå och se en strippshow eller en blå film.

Förbjuden i denna stad, och vara förbjudna i den staden.

Och det var det verkligen inte om att vi spelar mer,

det handlade om denna kontrovers att vi var som,

spyr upp på scenen, och spottar.

Och jag minns att jag gick över Pennines,

följs av en flotta av pressfolk,

och vi gick för att stanna att få kaffe och en smörgås,

och vi kunde höra vad dessa sa pressfolk.

Den ena presskillen sa till den andra,

"Fick du något?" och den andre sa:

"Jag har två "jävla" och en "shit" från Johnny Rotten."

Kan jag nu vända mig till Bernard Brook-Partridge i London...

De flesta av dessa grupper skulle vara det avsevärt förbättras av plötslig död.

Det värsta just nu, är Sex Pistols.

De är antitesen av mänskligheten...

Och hela världen skulle förbättras avsevärt

genom deras totala och totala icke-existens.

Dagen Johnny Rotten går tillbaka orden han skriver i sina sånger,

är dagen han dör. Jag vet det för ett faktum.

Jag tror att folk kände att detta var...

det här var ett slags en nedförsbacke,

och var ett monster i vår närvaro, och faktiskt skulle,

orsaka problem med bilden för skivbranschen.

Vid det laget, någon på EMI tog beslutet

som de inte längre ville att ha handlingen på etiketten.

Det här handlar om EML.

De är stora märken med stora attityder,

och de vill att allt ska vara falska och lättmanipulerande.

Och det kan du inte ha med människor som oss.

– Låt oss kalla det kaos! – Det händer bara inte.

De berättade för oss att de inte kunde

att fortsätta för att främja handlingen...

Och skulle vi snällt lämna.

"Låt oss kalla det kaos!"

"Låt oss kalla det kaos!"

"Låt oss kalla det kaos!"

Aj.

förse

E-M-l

Det började med John och Glen faller ut, verkligen.

Över vad vet jag inte riktigt,

bara en sammandrabbning av personligheter, et cetera.

När du pratar som ett rövhål...

och ser ut som ett rövhål, du är ett rövhål.

Det fanns uppenbarligen en stor problem mellan mig och John.

Jag kände det en gång John fick sitt ansikte i tidningarna,

han skulle bli en annan person...

Vilket jag inte gjorde särskilt gillar.

När vi åkte till Holland, min sista spelning med dem var på Paradiso.

Jag kände att alla var på mitt fall.

Han klagade alltid att vi var för upprörande,

och det är en rolig sak, men han tvättade sig alltid.

När vi kommer in på ett hotell,

han skulle tvätta sin jävla fötter i handfatet.

Jag och Steve var såna, jag antar,

och John kände alltid på utsidan.

Han tänkte genom att ta in Sid, han skulle ha någon där,

som en partner, du vet?

Någon lite närmare honom.

Jag hade hört att de hade varit det repeterar med Sid.

Ingen hade artigheten att berätta för mig.

Det hade blivit som ett tecknat band,

i motsats till en rock and roll band som faktiskt spelar

och gör något på riktigt.

för någon annan

Jag är kär i mig själv

Glen hade nått en punkt där han bestämde sig

att bandets riktning var helt främmande

till allt han ville att förknippas med.

Det är absolut tjafs.

Jag tror att ett av Malcolms spel var, liksom splittra och erövra.

Malcolm hade berättat för John Jag hade sagt en massa saker

vilket jag inte sa, och Malcolm hade berättat för mig

John hade sagt mycket av saker som han inte hade sagt.

Jag respekterar honom. Det gjorde jag alltid.

Han lärde dem att spela.

Jag ångrade mig liksom han går...

eftersom Sid inte kunde spela en jävla lapp.

på din vägg

Jag känner mig skyldig för Sid,

för jag önskar att jag kunde ha det berättade mer för honom...

om vad man kan förvänta sig.

Tja... jag fick min egen grupp tillsammans,

"Romantikens blommor",

och Rotten frågade mig om jag ville vara med...

Det var den här stora hoo-ha, och Malcolm sa,

"Allt är en stor hemlighet, man," du vet...

"Kom ner till den här puben på så och så och så,

och det trodde jag att de var ska göra om mig

för jag dök inte upp till en av Rottens fester eller något.

Han blir känslig över sådana saker.

Och... Jag gick ner dit och han sa,

"Vill du spela bas för Sex Pistols?"

århundradets scoop

Jag har fått nog av det här

och det här är en ledtråd

Sid var min kompis.

Mycket, väldigt nära kompis.

Han skulle bara... skratta åt allt.

Genialt på det sättet, och hans namn var Johannes.

Jag har dig i min kamera

förstörd för livet

Vi skulle göra många galna saker tillsammans, jag och Sid.

Vi brukade busa också, för pengar...

Jag med en fiol, Sid med en tamburin,

kanske en trasig gitarr, gör Alice Cooper-låtar.

"Jag älskar de döda" var vår favorit.

Det skulle få oss mest pengar.

"Bara snälla håll käften."

"Här... ta pengarna, gå någon annanstans."

Varför spottar du...på mig?

Den bästa tiden för bandet av alla var när Sid först gick med,

och han var verkligen bestämd att lära sig basen

och passa in och vara en del av bandet.

Han såg definitivt bra ut, Sid...

Ja, han var definitivt ett ansikte. Ett riktigt skratt.

Han brukade pissa ur Rotten.

Allt jag gjorde var kontanter på faktum

att jag är snygg, och jag har en bra figur,

och tjejer som jag.

Vad vill de, en jävla ängel i bloss och en anorak?

För om de vill det...

det är inte jag, älskling.

Hittade mig själv i detta snarare nyfiken liten butik,

i sällskap med Johnny Rotten, Sid Vicious,

och andra olika sexpistoler.

Hej, herr Nimmo.

Och det sista de hörde, en åsna fick honom i ett hörn

uppför en bakgata i Fulham.

Efter att EMI dumpade Sex Pistols,

AandM Records hämtade dem,

och iscensatte en kontraktsskrivning ceremoni

framför Buckingham Palace.

Malcolm var ärlig i ett avseende...

Det sa han alltid han hade ingen kontroll över oss.

Och det gjorde han inte.

Och en jävla bra punch-up, i en limousine,

innan en signering var inte riktigt ovanligt.

Det var en bra kamp också.

"Nej, du är den största fitten"

"Nej, du är den värsta fitta"

"Nej, du är en fitta" et cetera, et cetera.

Det fanns bara en fitta Jag ville smälla,

och det var Malcolm. Då öppnades dörren,

och då fick vi göra undertecknandet.

Vid denna tidpunkt, Sex Pistols,

trots att de fått sparken, led inte direkt.

Här var de, underteckna ett nytt kontrakt

som kan göra dem mycket pengar,

och de hade redan en låt att spela in för AandM

för att hedra drottningens jubileum.

Sids pappa var en grenadjärvakt.

Föreställ dig att... Sid signerar ett mycket, mycket dyrt kontrakt,

medan hans gamle man är på vakt innanför staketet.

Det var geni.

Enligt berättelsen, efter denna glada signeringsceremoni,

alla gick tillbaka till AandM-kontoren att fira.

De fyra sexpistolerna uppenbarligen överfirad,

och levde upp till deras offentliga bild

av grundlig avsky.

- Hur mår du? - Kom iväg.

När vi kom till AandM records,

total bedlam bröt ut där likaså.

Jag kommer inte ihåg vad som hände,

men sekreterarna var livrädd,

och Sids fot blödde.

Jag hade ett blått öga, Malcolm sprang runt,

Steve flirtade med alla sekreterare,

och sen satte vi oss i bilen, gick sedan till studion,

där vi spelade in "God Save drottningen" med Chris Thomas,

och det är den här skolan bredvid, och alla barn springer ut

för vi var där. Och de ringde polisen också.

Det var bara en galen dag.

Nästa dag vaknade vi, Malcolm sa,

"Tja, AandM har sparkat dig."

Antietablissemanget Sexpistoler

ringde in etablissemangspressen

att protestera vad hade hänt dem.

Vi känner att vi är som någon smittsam sjukdom.

När du går in och ut ur ett företag,

och killen ger dig bara... "Titta... Ta de här pengarna

och kom inte tillbaka."

Vad ska du tänka på det?

Har du haft pengarna?

Ja, de gav oss checken igår kväll.

Gör det väldigt tydligt där deras huvuden är...

Ingenstans.

Vi var inte de trevliga pojkarna de trodde att vi var.

Vi är inga trevliga killar.

Vi var jävla otäcka små jävlar.

Och det är vi fortfarande.

Virgin Records signerade dem,

och Johnny Rotten fick spela in

hans drottningsjubileum minnessång...

"Gud spara drottningen."

Du skriver inte "Gud spara drottningen"

för att du hatar den engelska rasen.

Du skriver en sån låt för att du älskar dem,

och du är trött med att de misshandlas.

Ska jag vara enkel? Jag önskar jävlarna döda.

hur kan det finnas synd

i din soptunna

i din mänskliga maskin

Din framtid

Jag tror verkligen inte vad han sjöng om var upprörande.

Han säger inte "låt oss döda henne" eller "Låt oss knulla henne."

Han pekade ut vad sanningen var.

Hugga av honom huvudet.

Det alienerade hela landet.

Om de hade hängt oss vid förrädarens port,

det skulle ha applåderats med 56 miljoner.

Du kan inte slå det, man. Det är Nationalgalleriets status.

Det regnar silver i "The Sun" den här veckan.

"Gud spara drottningen"

var alternativet nationalsång.

Vad vi erbjöd England...

var...

en central punkt. Vi var majstången

att de dansade runt.

hatar dig, hatar dig

långt över havet

Var bättre att fira släppet av "God Save the Queen"

än nerför Themsen, och börja spela

utanför husen av riksdagen?

"Gud spara drottningen", och "Anarchy in the UK" på Jubilee Day.

Jag ville bara ut av landet...

Och det fanns ingen väg ut.

Får någonsin känslan har du blivit instängd?

Det här är obscent, det hela.

Allt detta, det är skitsnack.

Nåväl, jag har fått nog av ditt skitsnack.

Jag är för kall nu. Jag går tillbaka ner.

Jag älskade det. Jag fick mina 20 pund i veckan,

tyckte att allt var jättebra.

Jag ville inte göra en affär med affärssidan av det,

Jag ifrågasatte det inte riktigt.

Jag var McLarens vän före bandet,

så jag litade på McLaren som en vän.

varför är jag här

för du är för tydlig

fel på dig

förvänta mig att göra?

vad jag vill bli

om du behöver medlidande

du har ingen

i avstängning

Anledningen till att vi är här beror på att det är Sex Pistols.

Om det inte var Sex Pistols det skulle inte finnas något intresse för detta,

i den här... båten ikväll.

Titta, vi har Richard Branson ser ut som "Catweazel".

ska ta dig bort

och släng nyckeln

och de vill inte ha mig

Vad hände med Malcolm?

Vi förklarade krig mot England...

utan att mena.

Vid åtta, Muppets "Halvvägs ner för trappan",

vid sju, Alessi Brothers och "O, Lori,"

på nummer sex, Emerson, Lake och Palmer

och "Fanfare för gemene man",

vid fem, The Electric Light Orkester, "Telefonlinje",

fyra... Stranglers och "persikor",

tre... Queen, "Lover Boy,"

och två, Eagles, "Hotel California,"

Sex Pistols nuvarande rekord "Gud spara drottningen"

ligger på nummer ett i Capital Hit Line idag.

Men IBA, som administrerar sändningsakten

har tipsat oss om det speciellt vid denna tid,

detta rekord är troligt att orsaka anstöt

till ett antal av våra lyssnare,

och har bett oss att inte spela det i vår normala programmering.

"Gud spara drottningen" var aldrig nummer ett.

Det fanns ingen nummer ett den veckan.

Vad vi än sa och gör

träffade verkligen en nerv, en rå nerv.

Det var jävligt.

Jag var fortfarande tvungen att sova på tunnelbanan,

hade inte råd med en taxi,

och allt det där ledningen inte ville ta itu med.

Helt därifrån och in,

gå runt Londons gator

på egen hand, var omöjligt.

Jag skulle bli attackerad på sikt.

Du kände dig som en varulv vara, som jagad.

Ständigt i rädsla av ditt liv, verkligen.

"Gud spara drottningen", va, John?

Jag har ett macheteblad slet ner det här benet,

och bladet fastnade i min knäskål...

och de kunde inte dra ut den,

så jag var tvungen att gilla, gå iväg med det.

Jag har ett stilettblad genom min handled här,

tur att inte ha haft ett av mina ögon stack ut,

för en flaska knuffades in här.

Kom till sjukhuset...

det första de gör ringer polisen.

Och jag blir arresterad för "misstanke om vållande till affär."

Och telefonsamtalet från redaktören...

vem skulle säga, "Malcolm, vi skriver ut vad som helst,

för du säljer fler papper

än vi någonsin gjort på vapenstilleståndsdagen."

Klockan är 07:00 på onsdag, den 17 augusti.

Elvis Presley, på en gång kända för miljoner

som "The King of Rock and Roll",

har dött plötsligt vid 42 års ålder.

Kungen av rock and roll dog igår.

Han hittades med ansiktet nedåt på ett badrumsgolv.

Det hade varit många rapporter

den där Presley var en stor droganvändare.

Hela den tiden när Malcolm sa,

"Vi kan inte få spelningar i Storbritannien," vi kunde ha spelat utomlands.

Det kunde vi ha gjort, kunde vi inte, Julien?

Vem behöver det jävla Storbritannien? Det är en massa jävla skit.

Fick mycket vax i mina öron idag.

Så vi blev kvar och gjorde ingenting. Jag bara satt där,

med... typ, det gjorde vi inte ens jävla repetition,

ingen ville jävlas repetera eller göra något.

Så, liksom, du vet... Det är en logisk slutsats,

vet du vad jag menar? Tristess...

Och, liksom, jag är på det sättet benägen så vad vänder jag mig till?

Nej, jag kunde inte ta av dem.

Min näsa är bruten, Jag håller dem på.

Och hon dök upp med Sid, och jag tänkte,

"Vem fan är den här fittan? Det här är en "hemsk person".

Det var som, det konstigaste...

Jag hade aldrig känt så en negativ energi från någon.

Det var bara ett mörkt moln...

Över denna fågel, och jag hatade henne.

Första gången Jag stötte på Nancy,

Jag tror att Steve skakade henne i toaletten.

Jag gillade henne inte.

Nancy var en hora...

Det var på frackarna av "New York Dolls".

Och jag presenterade henne faktiskt till Sid.

Skäms på mig.

I New York dansade jag utan några kläder på sig.

Jag brukade gå ner till killarna och dansa framför dem,

och sedan få tips av dem,

och det skulle du göra lite handjobb, du vet,

för... tio dollar, eller så ville de knulla.

Jag bara... du vet...

gjorde det, du vet, jag bara...

Det fanns inte riktigt något med det,

Jag ger bara bra avsugning.

"Det kommer att slita av dina bollar."

Jag läste de första Sex Pistols recension,

vilket var skit, och jag sa, "Jag måste dit."

Jag ville se något spännande.

Nancy, som hans heroinhandlare/ flickvän...

Pumpade upp honom med redskap varje chans hon kunde få.

Han gillade mig inte för jag var en knarkare.

Han försökte behålla mig och Sid ifrån varandra i månader,

månader, månader.

Alla vet när en fågel börjar sticka på näsan

in i ett rock and roll-band, att det är suicidalt.

För det är då han verkligen började bli jävla,

och inte bryr sig om att spela.

Och jag ville inte något som har med henne att göra.

Vi gjorde allt för att bli av med Nancy

det var fysiskt möjligt.

Jag dinglade till och med henne

ut genom ett fönster en natt, vid hennes anklar.

Och resten av bandet hatade mig...

för jag var med New York Dolls...

Johnny och Jerry, och de var knarkare.

De tog definitivt med sig mycket heroin runt omkring också.

Och jag vet att Sid var helt intresserad Johnny Thunders.

Jag gillar New York Dolls,

för de var elaka och elaka, och de bar smink,

och de brydde sig inte ett skit.

Och de lekte grym rock and roll.

Och de hade bra namn, och bra håruppsättningar.

Det hade den definitivt en stor effekt på mig.

Det trodde jag att han var det coolaste någonsin...

Åska, på den tiden.

Jag började stjäla några av hans ståndpunkter,

och hans utseende, och du vet, hans rörelser på scenen.

Jag ser tillbaka på det nu, och jag skäms

hur mycket jag försökte att kopiera honom.

Jag behövde inte göra det. Jag hade redan min egen grej.

Min uppfinning till Sex Pistols

var näsduken på huvudet.

Det var lite roligt faktiskt, när jag brukade se fans göra det,

Jag tänkte, "Åh, titta, det är de göra något jag hittat på."

Kuss, skit, skitsnack.

Bill Grundy är en poff!

För jag har fått min självkänsla stiga en tum.

Skinnjackor kom med heroinet.

Vampyraktig goth-look kom med heroinet.

Detta förstörde Sid...

Här, vill du ha en av dessa?

För han var en komplett godtrogna modeoffer.

Sid gick rakt in i det värsta typ av rock and roll idiot

du någonsin kan hoppas på att ha en mardröm om.

Det fick han inte det vi gjorde var...

Vem vill ha några säkerhetsnålar?

Vår kultur, vårt liv.

Vem mer vill ha något?

Kom igen om du vill nåt, dina fittor!

Allt jag kan säga dig är ja, Jag kan ta mig an England,

men jag orkade inte en heroinmissbrukare.

Åh, titta, Sid.

I en tid där vi borde ha varit den tightaste,

det kunde inte vara lösare.

du får inget svar

Jag bestämmer inte

det är för mycket

åh, så snygg

Det är synd på ett sätt. Alla dessa rika barn...

Att bli punkare. Det tycker jag är upprörande.

Det är som en armé nu,

en fraktion... chic.

Jag är inte chic.

Jag skulle aldrig kunna vara chic.

Jag var med från starten.

du får inget svar

Punkarna förstörde det...

De antog en enhetlig bild i attityd,

och det hela handlade om att vara sig själv.

åh, så snygg...

Den klyschiga punk-looken som blev vykortspunken

med en mohikaner och helt svart, med taggigt hår och allt det där.

Det var aldrig så till att börja med.

De hade inte pengarna

att gå ut och köpa en 50 pund läderjacka

det var mycket en gör-det-själv typ, du vet?

Och allt skräp, trasiga band...

I princip allt säger, "Ja, vi är ett punkband"

förstörde det direkt. Det blev acceptabelt...

Absorberas tillbaka i systemet.

Skitstammen.

Jag är en punkare!

Mamma, mamma, kom snabbt!

De har dödat Bambi!

"Vem dödade Bambi" var Malcolms idé.

Vi var musiker. Vi ville inte göra en film.

Malcolm var väldigt bra på spendera andras pengar.

Men det var en belastning sätts in i filmen

från bandets royalties, som vi inte visste om.

Jag minns att jag bara dök upp att göra en scen...

det var en kille där tänkte jag "Åh, han ser bekant ut..."

Vet du vägen till Hindley Airfield, kompis?

Och jag sa, "Jag känner dig från någonstans"

och det var Sting.

Det var hans filmdebut, Jag tror.

Så det är flyglektioner du är ute efter, är det?

Nåväl, du har kommit till rätt plats, Sex Pistol.

Var uppmärksam, trummis pojke...

Vi är de sensationella nya blåsvågor,

och vi vet hur man säljer fler rekord

än Malcolm McLaren.

Och jag visste att det bara var skräp,

skräp hela poängen och syftet.

Vi tror på rock and roll,

och vi behöver inte dig, Sex Pistol.

Det vet skivbolagen

att vår musik betyder mer för dem

än din sjuka anarki någonsin gjort.

Gå ut ur min bil, dina fittor!

Han brukade verkligen få puckeln, McLaren,

när vi började fråga för pengar,

så jag slutade be om det.

Vi har aldrig haft en egen advokat, vilket är galenskap.

Det är det som ligger närmast att vara i ett av dessa pojkband...

Är det att de alla blir brotschade,

och vi höll på att brotschas på den avdelningen.

Hur kan du vara en sexpistol utan pengar?

Du ringer kontoret, du får noll svar,

dina checkar betalades inte,

ingen hyra, ingen inkomst, en fullständig katastrof.

Det var underbart. "Gud spara drottningen"!

Det var en apans tefest.

Vad fan gjorde chefen det?

Den som påstod det han manipulerade allt...

Manipulerade ingenting.

Han hade ingen aning vid den tidpunkten.

En gång sa vi, "Vi håller på att lämna gruppen

såvida du inte ger oss några spelningar, din dumma lilla fitta"

han fick ihop något nästa dag.

Tja, han kunde ha gjort det hela tiden.

"Spots" var bra... Sex Pistols på turné.

Men jag tyckte det var hemskt att vi var tvungna att, typ,

inte vara oss själva och gå under secret monikers.

Jag är en Sex Pistol, och det är allt.

Och vi gjorde just dessa hemligheter spelningar i de små klubbarna,

och det var bara packat med fans som aldrig sett oss.

Och de var som de bästa programmen, man.

De var jävligt bra.

i andra människors elände

i solen

en rimlig ekonomi

nu har jag en anledning

och jag väntar fortfarande

nu har jag en anledning

Jag tänkte "Semester i solen" var vår krona på verket.

i en tvåtumsvägg

för den kommunistiska uppmaningen

och jag fick sjuka världskriget

och de tittar på mig

nu har jag en anledning

och jag väntar fortfarande

nu har jag en anledning

Huddersfield, minns jag mycket förtjust.

Två konserter, en matiné,

med barn kastar pajer på mig,

och senare på natten, strejkande fackföreningsmedlemmar.

Det var himlen.

Han vill ha pappa tillbaka på jobbet,

vilket jag tror är en mycket bra idé, verkligen.

Det var liksom vår julfest, verkligen.

Jag minns att alla var det riktigt avslappnad den dagen.

Alla var på väg riktigt bra,

och alla var på så bra humör.

För det var en fördel för barnen

brandmän som strejkade runt den tiden,

och vem som strejkade under lång tid.

Och jag har skrivit till jultomten idag,

och jag har en skateboard till dig.

Mycket kärlek i huset,

och Sid var bra den dagen.

Allt om det var bara underbart.

Okej, gänget, den här festen ges till dig helt gratis

och på bekostnad av Sex Pistols,

så låt oss ha ett stort hurra för Sex Pistols.

Kom igen, låt oss höra dig!

från Birmingham

hon bodde i ett träd

som dödade hennes barn

från landet

Det är ingen fråga av en Ml5-svartlista,

det finns vissa grupper som vi inte ser med nåd,

och som jag personligen kommer att göra allt jag kan

inom lagen för att förhindra någonsin kommer till London igen.

och knulla den jävla ungen

vem ser ut så

vem ser ut så

Jag är inget djur

Jag är inget djur

Jag tror att det var det vår sista spelning i England.

- Vem är det här? - Sexpistoler.

Sid Vicious?

Ja.

Det här är Rodney Bingenheimer från "Rodney on the Roq"-showen.

Oh, hi, man. Ingen framtid.

Är Johnny Rotten där?

- Ja. - Hej, hur mår du?

Jag mår bra.

Du kommer till Amerika snart, eller hur?

Skaffa arbete, flytta till Kalifornien.

- Kom till Kalifornien – Det är bäst.

Åh, jag vet inte...

Kan du få ägg och chips?

Du kan göra vad som helst du vill här, man.

Ingen är förtryckt i L.A.

Åh, ja det är du. Mentalt undertryckt, kära du.

Precis... det är sant.

Den här veckan på Don Kirshner's Rockkonsert...

Det otroliga Kansas...

Family Funk från Sylvers...

Det skandalösa av Sex Pistols.

En del smart affär från Ricky Jay,

och roliga Robert Aguayo.

Vi hade problem med att få våra visum

för att vi hade brottsregister, oss alla.

De avsökte oss på flygplatsen,

och tack och lov var Sid den första de strip-sökte,

För så fort de har sett hans underkläder...

Det var det, vi var säkra.

De ville inte spela

med resten av våra willies efter den punkten.

Över hela världen

de uppnådde en ryktbarhet på 19 språk.

I staden, röstade "Årets unga affärsmän"

av Investors Review.

På Fleet Street, de sålde fler papper

än vapenstilleståndet.

De brydde sig inte om musiken...

De var rent kaos.

Säkerheten var hårt för ankomsten

från den ökända punkrockgruppen känd som Sex Pistols,

det där stygga gänget motkulturradikaler.

Warner Records hade varnat

att gruppen kan attackera medlemmar av American Press,

men när Steve Jones, Paul Cook,

Johnny Rotten, och Sid Vicious kom,

detta är vad de hade att säga...

Ingenting.

Tja, kommer till Amerika...

var definitivt en märklig upplevelse.

Oj-ww! sparka mig för jävla i de jävla bollarna?

Vi hade liksom dessa livvakter...

Med walkie-talkies, och det...

Ständigt följt av, typ FBI

och jävla CIA, och 50 journalister.

Det var lite läskigt.

Och här är de... Minst två av dem...

På ett hotellrum i Atlanta,

väntar på de andra två att göra en utlovad intervju.

Men de är på ett konstigt humör...

Flaky... kräver att de ska betalas tio spänn

innan de gör något "bleep-bleep" intervju.

Förnekade det, de stampar av.

"Pip", säger de.

När de fyra unga männen gick, deras spott låg på mattan,

sina rumpor på golvet.

En eftermiddags skräp öl och sprit,

och ett par tomma lådor av Clearasil.

De lämnade hotellet att gå till en sexutrustningsbutik,

och sedan till deras första konsert i Amerika.

Vi kom inte från Amerika, vi förstod inte Amerika,

så hur fan kunde de förstå oss?

Okej, alla ni cowboys.

Ni böggar!

Och jag sa: "Du jävla jävla bög-cowboys."

De höll på att kasta ett regn av flaskor och ölburkar,

och grisnäsor, och fan vet vad.

Anarki i...

Jag fick en full burk öl krossade rakt på min läpp.

USA i A.

En jävla fet läpp med blod som droppar ner.

Spelningarna var ganska skrämmande,

på grund av all publicitet som hade föregått oss.

Folk kom dit bara för att se den här freakshowen.

De trodde att vi skulle bli det sjuk på scenen,

skit på scenen, slå varandra,

döda varandra... Tja, det var delvis sant.

Sedan började Sid slå sig själv,

skär sig på scenen, och vara helt ute och äta lunch.

Fåglarna såg bättre ut i Amerika, det är säkert.

Jag njöt verkligen den delen av det,

och de visste hur man suger kuk.

De lär sig i tidig ålder här.

Sid älskade Pistols...

Som fan...

men att stå på scen med oss, han orkade inte.

Han var inte sig själv längre,

han försökte vara Johnny Rotten...

med drogerna.

Och det visade, tror jag, enligt mig väldigt dåligt.

De jävla Texaspatrullerna tog mig...

och kastade ut mig genom dörren.

Och de har auktoriteten för de har ett märke,

och de har en jävla billyklubba och en pistol.

Malcolm, han gillade idén av att Sid är upprörande,

hur mycket det än är jävlas för bandet.

Jag tror att han uppmuntrade honom. Jag minns att Sid sa en gång...

"Det skulle han aldrig kunna bli upprörande nog."

Och Malcolm går, "Ja, ja, jag håller med."

"Du kan bli galen, gå hela vägen."

Det säger mig att jag borde göra det vad jag vill göra, vet du?

Och bara knulla alla andra.

Bara knulla alla andra, vet du? Bara knulla dem.

De rörde mig, de fick mig att skaka

mer än jag någonsin har gjort skakade innan,

och det är vad... vad som gör dem bäst.

Jag tror jag hörde en gång att de...

kissade på publiken en gång.

Varför vet jag inte. Det låter bara fånigt.

- Gå härifrån! - Vad säger de?

Gå härifrån!

Det är bättre än läxor.

Kom härifrån för helvete!

Din jävel!

Ja, killen försökte att klättra upp på scenen

och attackera mig,

så jag krossade hans jävla hjärna in med min gitarr.

Han visste att jag menade fysisk skada,

och jag måste säga Jag var ful om det.

Men han kom ut och slog oss över huvudet med basen.

De var jättebra.

Om jag bara kunde fatta orden, de skulle vara större.

Det var min första gång i Amerika.

Sid skulle sitta bredvid mig, och vi skulle titta ut genom fönstret,

och vi skulle stirra vid det oändliga landskapet,

och föreställ dig John Wayne och indianerna.

Du skulle inte sova. Du skulle inte vilja,

för det var så första gången.

Steve och Paul flög runt Amerika med Malcolm.

Steven, vad har du för märke?

jag vet inte. Säkerhetsavdelning.

Säkerhetsavdelning. Det är väldigt bra.

Säg adjö. Säg adjö.

Det ville de inte vara på turnébussen,

för de var "riktigt uttråkade med den där reggaen, man."

Steve och Paul är ett par får.

De gör som Malcolm säger.

Sid letade bara efter smack,

och att vara en idiot. Rotten kom in i sitt ego...

det blev bara riktigt deprimerande, riktigt snabbt.

Men poängen är att Sid är min kompis,

och jag vill inte ha honom att vara knarkare.

Det är därför vi reste på bussen,

det var därför Sid skulle hålla fast med mig,

och liksom de andra förstod bara inte.

De tänkte, "Åh, du klarar det, man."

Men liksom, dopsjuka är inte så.

Det är inte något att man bara kan blåsa bort.

Det är den värsta sjukdomen du någonsin skulle kunna föreställa dig.

Han var alldeles för ung för den skiten,

och oamerikansk för den skiten.

jag kan dricka, och jag kan dricka en drog

av att vara drogist.

Och det ska jag göra för mina vänner,

varje gång, när som helst.

Du kan inte bli bekväm, och du svettas...

och du är kokhet och du häller av svett.

Och din näsa dribbla och...

och helt plötsligt du blir förkyld,

och svetten vänder till jävla is på dig,

och du sätter på dig en bygel.

Då är du kokhet igen, och du tar av den, och som

du fryser igen och som du kan bara inte vinna.

Och du lägger dig, och det är inte bekvämt,

du sitter upp, det är inte bekvämt. Det gör dig galen.

Jag föraktar Sid för det,

och jag kommer att förakta vem som helst för att ha bråkat med det sedan dess.

Det är den enda drogen som verkligen tar bort all kreativitet.

Det handlar om självömkan.

Det är det lägsta, värsta livsformen.

Han spelade inte ens i slutet.

Du vet, han kunde knappt spela det ändå.

Halva tiden var han inte ens inkopplad.

Det var som ett skämt. Det var som...

"Vad fan är jag här uppe för?

Vad gör jag med det här, typ en cirkus?"

Jag ville bara inte någon del av det.

Till slut, liksom, Jag var den enda

som hade någon anarki kvar i mig.

Resten av bandet, de kunde fan inte ta det.

Och så fick vi liksom... Som jag sa, San Francisco,

och Malcolms i stan,

och Sid går iväg med Malcolm,

plötsligt kommer Sid tillbaka smackade upp.

Vinterland... Den sista nedräkningen.

Det var ingen rock and roll-fest.

Det var mer som en döende häst

som behövde sätta ur sitt elände.

Men Malcolm såg det mer som en mediecirkus.

Han insåg inte vilket bra band vi var.

Det här är KSAM i San Francisco,

med Sex Pistols, live från Winterland.

Människor under hela showen kastade saker på dem.

Från hela... Uppifrån, från sidorna,

från höger ner... Och det fanns folk

hoppar upp på scenen och förs bort.

Scenen är...

Här kommer de.

Det är inte riktigt omöjligt i San Francisco

att ha monitorer som fungerar.

Är det?

Är det omöjligt att ha en soundcheck?

Nej.

Här är extranumret av Sex Pistols.

Malcolm skulle sätta upp det att se löjlig ut.

Vi blev alla lurade...

Publik... och sångare lika.

Du får ett nummer och bara ett nummer,

för jag är en lat jävel.

Du måste förstå, de bodde på ett mycket trevligt hotell.

Det här är "inget kul".

Jag och Sid fick inte lov på det mycket trevliga hotellet.

Vi fick bo med vägpersonalen på ett motell.

Den rena bristen på respekt... för Malcolm...

Och han ringer inte tillbaka...

Det var det för mig.

Det var inte konstigt alls.

Vi kom till vårt hotell och bokade in.

Jag var inte medveten om att han inte gjorde det skaffa ett rum där.

Så det slutade med att han stannade någon annanstans.

Malcolm jävlade med mig.

Jag hade inget kreditkort, och inga pengar, ingen biljett.

Han försökte förstöra

just det som gjorde Sex Pistols stora,

och han lyckades uppnå det den natten.

John kom över, och vi försökte ha

en "klara luften" prat, och vi sade till honom:

"Jag vill inte fortsätta, riktigt mycket längre

hur det här går. Det är liksom helt meningslöst.

Någon kommer att dödas, vet du?"

John sa att han tänkte problemet var Malcolm,

och vi borde bli av av Malcolm och fortsätt,

och försök och jobba det ut på det sättet.

Det gjorde jag inte riktigt umgås med John.

Han var alltid trött på mig. Tog upp mycket energi.

Malcolm kom jag överens med, så Jag gick vidare till McLarens sida.

En annan sak jag ångrar.

på telefonen

Jag skulle ha släppt Sid på en sekund

vid just den punkten för bandet,

för jag visste han var jävla.

Det är ett lass skomakare.

Jag spelade bara bas, och blir galen,

och hoppar upp och ner. Och han trodde att jag försökte

att ta över hans position som "New Johnny Rotten".

Jag vill inte vara en knarkare för resten av mitt liv.

Jag vill inte vara en knarkare alls.

Jag visste den andra Sid skulle slå sig själv igen

det var slutet.

Det var jag som sa "Jag har fått nog."

Jag orkade inte mer.

Jag ville inte ha något att göra med Rotten and Vicious.

Åh, gummor, varför ska jag fortsätta?

Jag ångrar att jag sa att jag ville ut och lämna.

Jag ångrar det, det gör jag verkligen.

Och jag bad John om ursäkt som jag räddade.

Vi kanske har fortsatt om vi hade blivit av med Malcolm.

Men det var bara så jag kände.

Och jag kunde inte komma undan från mina känslor då.

Jag visste att det måste ta slut.

Jag trodde inte att det skulle ta slut...

med dem att vara total wanker fegisar.

Steve och Paul spökade på mig.

Den sista föreställningen var den sämsta föreställningen Jag tror att vi någonsin har spelat.

Det var precis som, det här kommer ingenstans.

Det här kommer ingenstans, det är för jävla över.

Cookie gick med på, och vi jävlade bara.

Natten då gruppen splittrades,

Vicious drogs av ett plan på Kennedy flygplats,

offret för en överdos av narkotika.

Trots allt krångel, vad var det du trodde

Pistols var verkligen försöker göra?

Var det precis som riktigt kick etablissemanget upp i arslet?

Sid?

Sid, han intervjuar mig inte. Försök att vakna.

Oj-ww!

Sid, för helvete!

Knulla.

Alla var för Sid... Jag menar, Sid var som...

Jag vet inte om du såg någon av spelningarna,

men Sid var som, verkligen lyser ut.

Och John var till typ ingenting.

De enda människorna... de enda två personer som jag kan tänka mig...

som jag skulle vilja att leka med...

Sid...?

Åh, herregud...

Jag känner inget annat än sorg, sorg och sorg för Sid.

Till saken, som,

om jag verkligen gillar, prata om det,

Jag bara brast ut i tårar.

Han var någon Jag brydde mig verkligen om.

Ser du? Han är en av Johns.

Jag bryr mig om varenda en av Johns.

Gänget Johns borde ha varit bandet.

- Vakna, Sid. - Ja, okej. Jag håller på att vakna.

Vad är nästa fråga nu?

Jag kan inte vara mer ärlig än så.

Släpp det inte på mig igen.

Tja, rummet var... väldigt blodigt.

Det var blod på lakanen, och blod på madrassen

det fanns spår av blod leder in i badrummet,

där kvinnans kropp hittades liggande under diskbänken.

Hon blev knivhuggen i magen.

Det hela varade inte mer än tre minuter,

och ut gick de. Vicious gjorde inget försök

att ducka kamerorna väntar utanför rättssalen,

men han vägrade svara på något av reportrarnas frågor,

och knuffade ihållande mikrofoner ur sin väg.

Storjuryn avgör om eller att inte åtala Vicious för mord.

Om det åtalas flyttas ärendet till Högsta domstolen för vidare åtgärder.

Vicious beordrades till Ryker's Island.

Om man döms för knivhuggen fröken Spungens död,

Onda ansikten 1 5 år till livstids fängelse.

Har du roligt just nu?

Skämtar du?

Nej, jag har inte kul alls.

Var skulle du vilja vara?

Under marken.

Är du seriös?

Åh, ja.

Jag har förlorat min vän.

Jag kunde inte ha ändrat det. Jag var för ung.

Gud, jag önskar att jag var smartare.

Du kan se tillbaka på det och gå,

"Jag kunde ha gjort något."

Han dog, för fan.

De vände bara på det att tjäna pengar.

"Ha, ha, ha, ha..."

Vad roligt för dem.

Jävla kind.

Jag kommer att hata dem för alltid för att göra det.

Du kan inte bli mer ond än så. Kan du, Julien? Vet du?

Ingen respekt.

Enormt... stackars spadtag.

Och jag sa: "Du jävla jävla bög-cowboys,

du kan kasta vilken jävla sak som helst i världen hos oss,

och du kommer inte att få oss utanför detta stadium."

kanske stanna hemma

på telefonen

Vi gav det jävla 200 procent

i typ två år, och det var det.

Jag tror att vi tar slut.

Din smutsiga jävel.

Jag älskade att vara en sexpistol.

Jag kommer alltid att vara en sexpistol.

Men du vet åtminstone, när jag dör

åtminstone kan jag säga Jag har gjort något.

Tryck på självförstöringsknappen, och börja om.

Vilket var vad det handlade om.

Så skapa något kallas Sex Pistols

var min målning, min skulptur,

mina små listiga dodgers.

Svamlar du fortfarande, Malcolm?

Sex Pistols tog slut

vid exakt rätt tidpunkt av alla fel skäl,

men fel skäl fortsatte,

och folk fortsatte att begå lögner...

Om en verklighet.

Ah, ha, ha...

Får någonsin känslan har du blivit lurad?

Godnatt.

Vi gjorde det vi var tvungna att göra...

och det är därför vi överlevde inte.

Bara förfalskningarna överlever.

Allt jag vill är för framtida generationer

att bara gå, "Fy fan, jag har fått nog,

här är sanningen."

Vanära, vanära!

De har alla fått det för mig.

för dig, älskling

du skulle

på min tv-skärm

flytande

ganska djupt, älskling

din vattniga kärlek

i himlen ovan

drar ner mig

vad jag har hittat

drar ner mig

Jag vill drunkna...

för dig, älskling

på min tv-skärm

flytande

drar ner mig

vad jag har hittat