Original subtitles

–Tom! Long time no see. –Jag sitter mitt i förhandlingar.

–Tom! Long time no see. –Jag sitter mitt i förhandlingar.

Kan vi talas vid?

Ni är panka! Skulle inte Freddie ta hand om mig?

–Pioneer kunde sälja aktien. –Det här löser vi.

–Vad letar vi efter? –Nåt som kan hålla oss flytande.

–Hur illa är det? –Jag har visat allt för Tom.

Lova mig att du inte pratat med nån om de här aktierna.

Eckhart, är ni inte ens kapabel att förmå era egna anställda–

–att närvara vid sin egen prövning?

Han har tagit del av informationen.

–Ja? –Var fan är du någonstans?

Jag är på väg, jag kommer. Bra, hej.

Du har kommit till Fredrik Kastrup. Lämna ett meddelande efter signalen.

Så fort du hör det här, ring mig. Jag menar allvar. Ring mig.

Nå?

Mrs Eckhart, er kollega verka åberopa sin rätt att inte uttala sig.

–Nej då, jag vill gärna... –Tack, herr Blixen.

Ni har prövat vårt tålamod länge nog–

–med något som bara kan beskrivas som fullkomlig likgiltighet–

–inför företagets etiska riktlinjer.

Ni har försökt värva kunder utan företagets uttryckliga lov–

–och har lagt fram icke godkända erbjudanden–

–till bland annat RusOil, ett företag som är så svartlistat–

–att om det fanns en mörkare färg så skulle RusOil ha sin egen lista.

Dessutom har du negligerat och agerat tvärtemot–

–de direkta direktiv som gavs av din line manager, mrs Ekholm.

Är detta något ni förnekar?

Nej.

Och ni inser vad detta betyder för er anställning?

Ja, det gör jag.

Jaha, då verkar saken avgjord.

Frågan är om ni förstår vad det betyder.

Ursäkta mig?

–Jag sa att frågan är... –Jag är inte döv, Blixen!

Vidareutveckla.

Jag har jobbat på ett avtal som om det skulle gå i hamn–

–ger en provision som är större–

–än hela företagets vinstprognos för de kommande tre kvartalen.

Det är riskabelt, ja. Och invecklat.

Rebecka visste ingenting av hänsyn till företagets bästa.

Om nåt gick fel kunde jag offras, vilket det här mötet tydligt visar.

Men jag gjorde bedömningen att avkastningen rättfärdigar risken.

RusOil är utom tävlan.

Biträdande finansministern var tydlig på den punkten.

Som sagt, jag tar det fulla ansvaret.

Jag var under det falska intrycket–

–att det låg i vårt intresse att förbättra rysk företagskultur–

–snarare än att bara roffa åt oss av det som återstår.

–Ger du oss ett ögonblick? –Givetvis.

Även du.

–Förlåt. –För vad då?

Jag försökte inte gå bakom ryggen på dig.

Jag skulle hata om du gjorde det.

–Jag känner bara att dealen... –Inga känslor, det är bara business.

Varsågoda.

Sätt er ner, Blixen.

–Jag förstår inte... –Hör bara på, Eckhart!

Ekholm. De etiska riktlinjerna...

Ni kan väl mejla er tolkning av dem till min sekreterare?

Under tiden låter vi Blixen gå vidare med sin deal...

...på villkoret att allt är så rent att jag kan äta min frukost på det.

Eckhart. Du har ansvaret, förstått?

Blixen. Du gör jobbet.

Därmed ligger det på dig att få det i hamn.

Men lär dig för Guds skull att göra som du blir tillsagd.

Den kryllar redan av cowboys i stan.

–Vi jobbar för sheriffen. –Ja, sir.

Det var allt.

Vi förväntar oss en rapport om fjorton dagar.

Ksjusja!

Ksenia!

–Larissa, har du sett Ksjusja? –Jag trodde att hon var med er.

Hjälp mig att leta efter henne.

Ksenia!

–Ksenia! –Vad är det som pågår?

–Jag vet inte var Ksenia är. –Vad menar du?

–Har du hittat henne? –Ja.

Jag tappade bort dig!

–Vad är det där, Ksjusja? –Choklad.

–Vem fick du den av? –Din kompis.

–Vilken kompis? –Han vid grinden.

–Såg du nån? –Nej.

Det är säkert bara en granne. Jag måste gå, jag är sen.

–Hej då, älskling. Ha det så bra. –Hej då.

Jag kollar upp det.

–Är du nöjd nu? –Kan du inte...?

Vi kanske borde dra oss ur.

Du har hetsat upp hela styrelsen nu. Vill du att vi får sparken båda två?

–Det har blivit lite komplicerat. –Är någonting enkelt i Ryssland?

Hur mycket har vi?

RusOil, Baranov, min klient... Sammantaget 32 procent.

Lägg till Gusev och vi har majoritet. Får jag se Baranovs memo?

Ska jag ta in den som bevis?

Nej, läs den istället.

Folk läser inte längre. Jag förstår inte hur det är möjligt.

De sköt därifrån.

De hade honom i klart sikte.

–Fingeravtryck? –Vi kollar, men...

...det var inga amatörer.

Men vi fann spår på fönsterblecket som har skickats till labbet.

–Antal skyttar? –Två?

–Är du säker på det? –Nej.

Låt mig gissa: inga vittnen?

Helt otroligt. De sköt honom rakt framför ögonen på dig?

–Ringde du polisen? –Nej, jag var tvungen att rusa hit.

–Men utan en namnteckning... –Då gäller väl närmast anhörig?

–Var han gift? Barn? –Vet inte. Jag ska kolla med Martha.

Men får vi certifikaten påskrivna borde väl det räcka?

–Och så är det Gusev. –Ja.

–Ja, jag får göra en ny pitch. –Vad ska du säga?

Jag kommer på något.

Men din vän... Hans aktier är i alla fall säkrade?

Jag bokar ett möte med Romanov så får vi formalisera det här.

–Är det okej? –Mmm.

Martha, kan du ta reda på om Elian Baranov är gift–

–och vem som ärver honom om han inte är det.

Kul att se dig igen, chefen.

–Ska jag vänta? –Ja.

Hej.

Var är Freddie?

–Möten med klienter. Han ringer... –Möten med klienter?

–Vad är det? –Jag har bara haft en jävlig dag.

Jag behöver snacka med Freddie.

–Han vet inte mer än jag. –Jo, det gör han.

Vad då?

Vad sa han om Neftnik häromkvällen?

Varför vägrar han att sälja?

Jag vet inte. Han var orubblig. Vi började bråka om det...

Ni behöver pengarna och jag behöver en deal.

Vi vinner alla på det här, men inte utan certifikaten.

Och om Freddie vägrar sälja?

Vad är det?

Snacka med honom. Jag måste gå.

–Men... –Snälla, lös det.

–Herr Blixen? –Ja, kan jag hjälpa er?

Statsåklagare Dmitrij Skurov. Får jag stiga på en kort stund?

Önskas något att dricka?

Utbudet är begränsat, men...

Ibland funderar jag på hur en människa påverkas av–

–att ständigt se ner på världen.

Vad gör han?

Det är ren rutin i mordärenden.

Mordärenden?

–Har ni precis flyttat in? –Nej, det var fyra år sedan.

Jag förstår. Nordisk minimalism.

–Låt mig gissa: ni är skorpion. –Nej, våg.

Inget fel med att vara skorpion.

–Herr Skurov... –Kalla mig Dmitrij.

Nej, herr Skurov. Det har varit en lång dag och jag...

Jag ska komma till saken. Jag ser att ni är trött.

Känner ni Elian Baranov?

–Ryktesvägen, ja. –Ni har inte träffat honom?

I sociala sammanhang, kanske. Man glömmer lätt bort sånt.

Ni var inte i hans lägenhet klockan 08.00 i dag?

Nej.

Ni förekommer nämligen i hans kalender.

Ni eller någon av de andra Blixen som jobbar i Moskvas bankvärld.

Ni har rätt, vi hade ett möte men det ställdes in.

–Av vem? –Hans stab.

–Jo, men av vem? –Jag vet inte. Nån assistent?

Nej, vad sa de exakt?

–Det kommer jag inte ihåg nu. –Det var i morse.

–Ja, men jag halvsov. –Så det var på morgonen.

Ja.

Jag antecknar bara.

Jag har börjat glömma vad folk säger.

Och det är givetvis... Ursäkta mig.

Det är lätt att glömma–

–att det som sägs är motsatsen till det som faktiskt hände.

Men hur som helst, låt oss sammanfatta:

Ni hade ett möte i dag klockan 08.00.

Och nån ringde er när ni halvsov, kanske runt sjutiden?

Ja, något sånt.

Den exakta tiden ser vi i era telefonutdrag.

Så de ställde in mötet utan att ge nån förklaring alls–

–eller gav en så pass vag förklaring att ni inte kan minnas den?

Därefter blir Baranov mördad i sin lägenhet–

–vid tiden för ert planerade möte.

Nyheten kablas ut överallt.

Därefter dyker jag upp här i ett mordärende–

–och frågar om ni känner till en Elian Baranov–

–varvid ni svarar: "Ryktesvägen."

–Jag beklagar, men jag måste gå. –Ni måste gå?

–Går det bra? –Visst.

Så, vågen, vad handlade ert möte om?

–Klienter omfattas av tystnadsplikt. –Även döda klienter?

Jag sa aldrig att Baranov var min klient.

Jag förstår bara inte... Varför skulle någon vilja döda honom?

Är inte det ert område?

Men vi befinner oss Moskva och han var ofantlig rik.

Ett gott råd, herr Blixen. Tack så mycket.

–Det var så lite. –Vi ses snart igen.

–Ksjusja sover nu. God natt. –God natt.

–Fredrik. –Han är i Sverige.

–I Sverige? Varför? –Jag vet inte.

Han messade, men skrev inget om det. Vet du när han kommer tillbaka?

I morgon. Kan du komma hit?

–Är allt som det ska? –Jag vet inte...

–Jag är rädd. –Självklart, jag tar en taxi.

Tack.

–De måste vara här någonstans. –Det är de inte.

Freddie är organiserad.

–Vad finns i Sverige? –Jag vet inte.

Jag behöver de signerade aktiebreven så fort han är tillbaka.

–Du sa att du skulle lösa det. –Det går kanske inte.

Det måste du. Det handlar inte bara om huset nu.

Är allt som det ska?

Det kom en ask med choklad...

Ksenia kom hem med den häromdagen. Hon sa att hon fick den av en man.

–Vem då? –Jag vet inte. Freddie tog den.

Det kändes så fel.

Om du vill kan jag sova här.

–Det är ingen fara. –Okej.

Åk hem och sov ut. Du ser ut att behöva det.

Ta det lugnt. De kommer inte att skjuta oss innan mötet.

Mrs Ekholm, det är ett nöje att träffa er.

–Kaffe? –Ja, tack.

Det är bra för mig.

Varsågoda.

Pioneers fullmakt att agera ert ombud både vid förvärvandet av aktier–

–och det slutliga samgåendet mellan Neftnik och RusOil.

Ursäkta mitt vulgära språk men det här är bara förspel.

Ni har väl både Baranovs och Kastrups aktier?

Jag vill gärna se dem.

Herr Romanov, jag vet inte vilka ni vanligtvis gör affärer med–

–men Pioneer utfärdar inte löften som vi inte kan hålla.

Det var ingen dålig pitch ni gjorde senast, herr Blixen.

Nu vill jag se det omsatt i handling.

En minoritetsandel är slöseri med vår tid.

–Och vi värdesätter vår tid. –Naturligtvis.

–Gusev? –Vi ska träffa honom i morgon.

Av våra första samtal att döma ska det inte vara några problem.

Jag behöver inskärpa en sak hos er bägge:

Att ett företag som RusOil går samman med Neftnik–

–lär framstå som galenskap för resten av världen.

Om nyheten om samgåendet skulle komma ut i förväg–

–skulle det få ytterst allvarliga konsekvenser–

–för oss och för de personer som ligger bakom läckan.

–Är det förstått? –Det här är vårt jobb, herr Romanov.

Jag hoppas att er yrkesmässighet smittar av sig på herr Gusev.

–Är herr Kastrup er vän? –Ja.

Var befinner han sig?

I Moskva. Han bor här.

Så bra. Då är vi klara här.

På festen verkade han övertygad om att inte sälja.

Mitt bud var ett skämt.

–Hur mycket marginal har vi? –Vi kan lägga till en nolla.

–Han sätter sig inte upp mot RusOil. –Han får inget höra om RusOil.

När jag säger "by the book" så är det så. Inga namn.

Det är det enda sättet att undvika att Neftniks aktier går i taket.

Tror du att mordet på Baranov har något med dealen att göra?

Nej, han gjorde affärer i hela stan. Och som du säger, ingen vet nåt.

Vet ni om Gusev är här?

Tornet till D2.

Vi behöver talas vid.

–Allt av relevans har diskuterats. –Läget har förändrats.

Vi förstår nostalgins makt–

–och känner att vårt första bud inte var sentimentalt nog.

Jag säljer inte till något pris.

Det sa Elian Baranov också.

Hotar du mig?

Nej, jag försöker tjäna väldigt mycket pengar åt er–

–trots er starka ovilja.

Och jag noterar att även herr Baranov ägde aktier i Neftnik–

–och var lika ovillig att sälja.

Och just när han övervägde saken... Ja, vi vet ju vad som hände.

Förbannade utlänningar. Så ni tror att ni kan komma hit–

–att säga åt ryssar hur de ska sköta sina affärer?

Siffror är universella, herr Gusev.

Här är vårt reviderade erbjudande. Det löper ut 18.00 i kväll...

–...då vi återgår till marknadsvärde. –Det vill säga ingenting.

Ta en titt på det.

Mamma!

Kan vi gå ut? Jag vill ta med Emily i barnvagnen.

Okej, jag ska bara...

–Är det du som bestämmer här? –Ja.

–Ge honom sparken. –Jag har försökt.

–Så vad vill ni ha av mig? –Ni behöver skriva på här.

Och ge oss ett kontonummer för överföringen–

–och när överföringen är gjord signerar ni bara certifikaten.

Vem är det som köper? Jag vill känna till mina fiender.

Det är inte första gången vi gör det här.

Seså, snabba på!

Ja, det är Rebecka Ekholm. Jag behöver göra en överföring.

Ja, nu på en gång. Jag skickar över kontouppgifter.

Tack.

–Några planer för helgen? –Jag tänkte nog resa.

Ingen dålig idé.

Jag hoppas att ni förstår vad ni har gett er in i.

Det här är vårt jobb.

Om någon skulle få veta att jag har varit här...

–Så är det inte av oss. –Tack.

Redan påskrivna.

–Det gick ju smidigt! –Tack.

Herrejävlar.

Nu behöver bara Baranovs änka skriva på...

Martha har fått tag på henne. Hon kommer till Moskva i morgon.

–Bra jobbat. –Detsamma.

Nu dricker vi som hundar! Botten upp!

Livet är underbart och blir bara bättre!

Jag trodde aldrig att det skulle bli nåt...

...med era affärer.

–Ja, du tänkte på det. –Vad tänkte du på?

Jag vet inte.

–Hur är det med Peter? –Han stack.

–Va? –Med sekreteraren.

–Åh fan... –Får jag fråga en sak?

Varför har så många smarta män emotionell begåvning som en sexåring?

–Du frågar fel person. –Du är en smart man.

Exakt.

Okej, du är ärlig i alla fall.

Det var tråkigt att höra.

Jag tror inte att jag fattade hur olycklig jag var.

–Och du? –Vad då, hur olycklig jag är?

–Hur är ditt kärleksliv? –Det finns inget att prata om.

–Skål för ingenting att prata om. –Skål.

Kom.

Va? Nej, nej... Nej.

–För fan, Freddy! –Vad fan håller du på med?!

–Jag kunde fråga dig samma sak. –Är det en pistol?

För fan!

Jag borde ha berättat för dig.

Jag vill bara veta hur illa det är.

–Vi klarar oss, Olga. –Du säger det, Fredrik...

...men för varje dag som går blir det värre och värre.

–Främlingar som pratar med Ksenia... –Det var en granne, sa jag.

Hur kan du veta det?

Vad det än är, så säger Tom att den här dealen är stor.

Freddy, vi kan göra det här.

Jag är snart tillbaka.

–Vart ska du? –Jag är snart tillbaka, okej?

När vi är hemma blir du min första fru.

Eller nej, du är skum.

Du blir min första fru. Därefter skiftar ni.

Och sen kan alla tre... Åh, förlåt.

Vi blir en tajt familj.

Kom nu! Var är den andra?

Nej, det är för tidigt! Vi åker i morgon!

Champagne!

Jag förstår inte det här. Du har ju skulder.

Du har en jävla massa skulder.

Och när Olga ber mig hjälpa er så förhandlar jag dina skitaktier...

–...till en förmögenhet. –Jag vet.

Jag ligger jävligt risigt till. Du ligger också jävligt risigt till.

Du kan bara låta mig sälja aktierna men det vägrar du göra.

Jag kan inte.

–Jag har gjort vad jag måste göra. –Vad betyder det?

Att ingen kan skada min familj. Släpp de där aktierna.

Det kan jag tyvärr inte göra.

Kommer du ihåg när du flyttade in?

Vi satt här på nätterna–

–och snackade en massa skit och drack vodka.

Inget har hänt. Det ser likadant ut. Du vet allt om mig.

–Och jag vet inget om dig. –Det finns ingenting att veta.

Jag litade på dig. Med klienter, med hela min jävla värld.

Med Olga.

–Nu ber jag dig lita på mig. –Jag litar på dig. Det här...

Nej, det gör du inte. Men just nu måste du.

Jag vill inte höra ett ord till om de där jävla aktierna.

Alla har en historia, Tom. Man flyttar inte bara till Moskva.

Hallå?

Jag har försökt ringa dig.

–Ja, jag sov. –Hoppsan.

Jag får inte nämna vår deal för nån, va?

Men du känner redan till den så jag kan prata med dig.

Ja, jag antar det.

Även om det finns saker du inte vet som du kanske bör känna till.

Såsom?

Vem dödade Baranov? Det var inte jag, förresten.

Vem gjorde det, då?

Ryska telefoner är inget vidare på att bevara hemligheter.

Ska jag komma dit?

–Vi åker till flygplatsen i morgon. –Det är i morgon nu.

Var inte en tråkig svensk, Tom.

Stanna! Släpp vapnen!

Översättning: Joakim Troué www.sdimedia.com