Original subtitles

/TELEFONEN RINGER/

/TELEFONEN RINGER/

/TELEFONEN RINGER/

/TELEFONEN RINGER/

/TELEFONEN RINGER/

/TELEFONEN RINGER/

/AVBRUTEN RINGSIGNAL/

/JOLLER OCH SORL FRÅN BARN/

Jag har ringt dig hela förmiddagen. Varför har du inte svarat?

–Annika? –Jag var väl ute.

Vad har du gjort idag, då?

Förstår du inte att jag är orolig för dig?

Du, hör på mig nu.

Älskling... Du kan inte fortsätta så här.

Kan du inte hitta nånting att göra så att du inte gräver ner dig?

Det var inte så illa, va?

–Varför inget roder? –Det fixar vi lätt.

Bra pris – ett fynd, för tusan!

Det är ett par snickare som har byggt den, ett självbygge rakt igenom. Kom!

Kom!

Perfekt! Köper vi henne kan vi ge oss av redan nästa sommar.

–Fullt utrustad. –Varför har de lämnat allting kvar?

Det vet väl inte jag.

–Heter båten Glädjen? –Ja, jag vet.

Vi döper om henne.

Nej, vi behåller det. Det kanske för tur med sig.

Annika?

Tänd inte.

Det är klart nu. Jag kan vara borta ett år.

Bara vi kommer till en hamn var fjortonde dag, där det finns Telex.

Jag har räkor och vin med.

–Hur är det? –Bra.

–Har du sovit? –Ja.

Jag drömde om Tott.

Han skrek på mig.

–Skrev du upp tvättid? –Nej.

Du lovade att skriva upp tvättid.

Han stod i kojan, mitt i lågorna.

Jag kunde inte rädda honom.

Det räcker nu, det är bra. Sluta!

–Är de färska? –Jag köpte dem i morse i Göteborg.

Färska Smögenräkor.

Jag har ingen sån här...

Vad heter det...majonnäs.

Älskling...

I oktober är vi i Västindien.

/RINGSIGNAL/

/HELIKOPTERPROPELLER/

God dag. Jag söker Maja-Lena Skoog.

Vem frågar?

Jag heter Annika Larsson. Jag är gammal klasskamrat med Maja-Lena.

Vi var goda vänner.

Jaha. Maja-Lena och hennes dotter är i Spanien, hos Maja-Lenas föräldrar.

Hon ska stanna här hela vintern och vila upp sig efter alla sorger.

–Sorger? –Ja, olyckan.

–Känner du inte till den? –Nej.

Kom in! Jag är faster i huset.

Trevligt att få träffa Maja-Lenas vän. Här kommer inte ofta någon.

–Mer portvin? –Tack, det är bra.

Det blir bara stående om ingen dricker upp det.

Skål!

–Så du var klasskamrat med Maja-Lena? –Ja.

När var det?

–Det måste väl ha varit i trean. –Det måste ju finnas nåt klasskort...

–Fyran var det. –Vilket år?

Jag flyttade till Jönköping. Jag kommer inte ihåg så väl.

Åh, Johan! Stackars Johan... Alla älskade honom.

Envis till tusen, precis som sin far.

Maja-Lena var så stolt över honom.

–Åja, det räcker med en – akta magen! –Lasse ska ju också ha.

Johan, du vill väl också segla nästa sommar?

Vet inte. Jag har inte tid. Hej då!

–Varför ville de till Västindien? –Ja, vad skulle de där och göra?

Maja-Lena hade knappt suttit i en båt.

Biscayabukten är inte att leka med.

–Akta bilarna! –Pjoskmorsa!

Det sa jag till Herbert flera gånger, men han ville inte lyssna på mig.

Tror du att du vågar segla med pappa?

–Jag vågar. –Klart att du också vågar.

Men ett år! Vad gör jag med jobbet?

Det där är Liv, en ouppfostrad unge.

Herbert var den enda som hade hand med henne. Maja-Lena skämde ut sig.

Hon blev med barn med en utlänning – en förskräcklig karl!

Herbert kom som en räddande ängel.

De gifte sig när flickan var tre.

Liv var alltid med Herbert. Det var som om han var hennes riktiga pappa.

...hör vågornas brus

Farväl, farväl

förtjusande mö

vi komma väl snart igen

Farväl, farväl...

Klas! Du har telefon.

–Det här blir fint. –Mm.

Den skulle ju vara gul!

Hon är gul.

Ja...

Hon ska heta Glädjen, för det tycker jag är ett bra namn på en båt.

Jag hoppas att hon ska bli till glädje för mig och min familj.

–Skål! –SKÅL!

Och så hoppas jag att hon ska kunna segla också...

–Tack ska ni ha! –Ta nu!

Okej.

–Är det en 27-fotare? –Ja.

–Har du hållit på länge? –Två veckor. Men nu är hon klar.

–Ska ni bygga? –Nej, vi köpte en begagnad likadan.

–Jaha. Vems då? –Skoog, heter de.

–Var det båten som tappade rodret? –Klas: Annika!

Mycket mer kan väl inte hända på en och samma båt.

Örjan ringde. Jag måste tillbaka till kontoret. Nåt försäkringsärende.

–Byt om, är du snäll. –Jag ska göra klart rodret.

Det kan Juan göra.

Jag vill vara med när de kläcker den.

Hur ska du komma hem, då?

De bjuder alla på champagne.

Det kan du dricka hemma, ju.

Du...

Du tror inte jag klarar mig utan dig.

Då hörs vi imorgon, då. Puss, puss.

Puss.

Jag vill vikariera för Maja-Lena. Jag behöver dryga ut mitt studielån.

Jag kan fråga doktorn, men jag tror inte att han är ledig just nu.

Jag menade inte som doktor. Om DU vill vara ledig kan jag rycka ut.

Jaså, jaha.

–Gör syster klart för provtagning? –Javisst!

–Var det doktor Isberg? –Doktor Norberg.

Doktor Isberg är tjänstledig.

Han var väl samtidigt som Maja-Lena?

Nej, det var doktor Granberg.

En vikarie från Norge.

Du skall inte servera mig!

En riktig viking och kvinnokarl, den. Fast han försvann helt plötsligt.

Fyra ägg, vaniljsocker, inget smör – då blir man inte tjock.

Han var en riktig donjuan. Gift var han också, den rackarn.

–Du ska ju ha socker! –Det behövs inte.

Jag får inte träffa dig på flera dar. Hur ska jag hålla ut?

–Dessa helger knäcker mig! –Mig med. De tar aldrig slut.

Kan vi inte resa bort tillsammans?

Jo. När då?

Vart som helst. Till Paris. Jag fixar inte det här.

Jag måste få träffa dig ordentligt, inte bara här.

Kan vi inte mötas imorgon?

Vi tar bilen, sticker långt åt helvete och kommer aldrig tillbaka.

–Vad sen du är. –Jag gick bara i några affärer.

Kunde du inte ha höpt några öl, då?

Hur går det med båten?

Långsamt. Ibland tror jag inte att jag ska hinna färdigt.

Kan du inte skjuta på resan lite?

Vill du inte åka?

Ett år verkar vara så lång tid.

Jag trodde att vi var överens.

Vi hade ju bestämt det!

Fattar du att jag sliter som ett djur för att hinna med?

För dig och ungarna, för vår gemensamma resa!

/DÖRREN ÖPPNAS/

Jag är så trött.

Jag också.

–God natt. –God natt.

Sov så gott.

–Hallå? –Är det här Tomas Granberg?

Ja.

Annika Larsson, jag studerar medicin.

–Hur har du fått mitt telefonnummer? –Genom en gemensam bekant till oss.

Varför gräva ner sig i den familjen?

Hur ska jag annars få veta nåt som kan förklara?

Har du sett mina glasögon?

–Ska du bara ha en skjorta? –Det är bara två dar.

–Vilken förklaring vill du ha? –Varför det gick som det gick.

Han slarvade väl, glömde säkra roder- bultarna eller vad fan som helst!

Herbert Skoog var noggrann, nästan pedant.

Varför gick han över bord när pojken dött?

Han halkade väl. Riv inte på hakan, du ser inte klok ut. Du får ett sår.

Eller så tog han livet av sig.

Och det tror du att den där Tomas Granfjäll...

–Berg! –...kan upplysa dig om?

Var du tillsammans med Maja-Lena?

–Menar du om vi låg med varandra? –Ja, det menar jag.

Nej. Vi låg inte med varandra.

Men jag blev väldigt glad i henne. Hon ställde upp för mig.

Jag trodde hon kunde hjälpa mig loss.

Hur då "loss"? Skiljas?

Har du barn?

Nej.

Det plågar mig mest – ungarna.

Om jag bryter upp kanske jag skadar dem.

Vill du att jag går?

Jag vill att du stannar.

/FÖRTVIVLAD GRÅT/ –Du måste!

–Jag kan inte! –Tänk på...

/FÖRTVIVLADE SKRIK/

–Tänk på barnen! –Jag kan inte. Jag kan inte!

Om du hjälper mig så att vi kommer iväg, ska jag klara allting åt oss.

/GRÅT FRÅN SOVRUMMET/

Lilla Maja-Lena... /SNYFTNINGAR/

Jag ska ta hand om alltihop åt oss.

Hans fru ringde.

Hon sa att ni har ett förhållande.

Vill du veta vad hon sa?

Vi har inget förhållande.

–Inte? –Nej, naturligtvis inte.

"Naturligtvis inte."

–Varför måste du förstöra allt? –Ge dig iväg om du inte står ut.

Varför är du kvar, så lite glädje som du har av vårt förhållande?

–Be mig i så fall dra åt helvete. –Dra åt helvete!

–Har du börjat röka? –Jag har ett förhållande med honom.

Jag ligger med honom.

Ja, jag vet.

Du ljuger så dåligt.

–Det är en av dina fördelar. –Du bryr dig inte om det?

Jo, men inte på det sätt som du tror.

Du älskar inte mig längre, Klas.

Varför måste du alltid gå till ytterligheter?

Varför alltid vara bäst? Eller sämst?

Njut, nu när du ser mig misslyckas. Du ogillade att jag var duktigare.

–"Duktigare"? –Bättre! Att JAG skulle bli läkare.

Du tänker bara på dig själv!

Du hjälpte aldrig till med Tott, Klas.

Du ville ha barn, sen fick jag klara honom helt själv.

Det var fel att han var ensam hela eftermiddagarna–

–men jag hade inget val just då!

Jag tyckte att det var DIN tur.

–Anklagar du mig för Totts död? –Jag ogillade att han lekte med Per.

Jag tror att han tände på kojan fastän han förnekar det.

Fy fan.

Ja, fy fan.

Det hjälper inte att hålla med mig.

Vad hjälper? Allt har ju gått åt helvete, det vet du lika väl som jag.

Gjorde du det för att det skulle gå åt helvete fortfarande?

Nej, det tror jag inte.

Är det här ditt kryptiska sätt att säga att du vill skiljas?

Nej.

Jag tycker så mycket om dig.

Tänk att båten blev så fin. Du är duktig, Herbert.

Hur lång tid tar överfarten, tror du?

–Det beror på... –Vad då "beror på"?

–Fyra-fem dygn. –Gud... Tar det så lång tid?

En liten vecka – knappt en vecka. Vad är det av ditt liv?

Du måste ju ta av mig kjolen!

/KORT LJUD FRÅN JOHAN/

–Sätt på dig den här! –Det går galant, det här.

Vad är det här? Den går som en slingerbult! Koncentrera dig, Johan!

Nån annan får styra.

Gå upp i vind, Liv.

Kom igen!

Bra! Håll där.

Fall av!

Känn, så fint hon går nu! Hur är det? Ska du inte sätta på dig nåt?

Nej!

Vi välter väl inte?

För det här lilla?

–Liv, ta rodret. –Jag ska hjälpa dig ner.

Får jag se på sjökortet?

Nej, jag tror vi går direkt på Kiel istället.

Vi klarar det inte. Vi klarar det inte.

Nu gör vi så här: Imorgon sticker vi. Vi har legat i fyra dagar.

–Nej, vi ska stanna till den 27:e. –Vi kunde ha varit i Kiel nu, Annika.

Det är i alla fall inte som när Skogs åkte. Det är annat väder–

–annan tång vi trasslat in oss i, annat lufttryck...

Vad tror du att du tjänar på det här?

Tycker du inte vi kan stanna ett tag?

Här? I Kiel? Nej, det kommer mycket finare platser.

–Får jag bada, pappa? –Bada, nu? Det regnar ju.

–Får jag en glass? –Efter vi ätit.

–Jag vill ha glass! –Sen.

–Jag vill ha en glass! –Nämen, Johan! Vänta!

Vad är det för jävla idiotprojekt du håller på med? Va?

Norrmannen, ingick han i projektet? Brukade familjen Skog knulla norrmän?

Var det en del av deras familjebild?

–Radion... Det är inte samma nyheter. –Men världen är densamma.

–Du är inte densamma. –Du är likadan vad fan som än händer.

–Nån måste väl vara normal, för fan! –Skulle det vara du, då?

"DOVER-CALAIS" SPELAS PÅ RADION/

Vad gör en trevlig flicka som du här?

–Jag är på väg till Kiel. –Till Kiel?

Alldeles ensam?

–Vill du följa med? –Vi åker imorgon, va?

Varför är du så rastlös?

Kommer du inte ihåg att vi varit här förut, med Tott? Fast på andra sidan.

Förlåt.

Johan, försök att äta lite nu!

–Här. –Jag har ont i magen.

–Du äter för mycket godis. –Han har lika känslig mage som jag.

–Snälla Johan, kan du inte äta nu? –Jag vill hem till mina kompisar.

–Nu äter du upp här! Kom igen. –Svenskar?

Får man fråga vart ni är på väg?

–Västindien. –Västindien. Ser man på.

–Vi har just varit där. –Nähä...

Menar du verkligen att du inte har några tidvattentabeller?

Nej.

Det måste du ju ha, annars står du dig slätt.

Kom, så ska du få tabeller av mig.

–Är du aldrig rädd? –Jo, dimman är otäck.

Allt vänjer man sig vid, men inte dimman på Nordsjön.

Vi hade storm på Östersjön! Jag trodde vi skulle gå under.

Båten lutade, så vi tog in massor med vatten! Jo, det är sant!

Stackare!

Nej, jag vet inte om jag har lust att fortsätta. Vad som helst kan hända.

Nej, inte om man är försiktig, och har en bra båt.

–Vi kan inte segla så bra som ni kan. –Nej, sluta nu.

Jag kan ju nästan ingenting.

–Och jag blir så sjösjuk. –Det blir ju jag med.

Sven också. Vi vänjer oss efter ett par dagar. Äter du inga tabletter?

–Nej. –Då ska du få av mig.

Tack, Elsa!

Hör du, Herbert? Tabletterna hjälper.

Skål på dig, Herbert!

Tråkmåns.

Här ska du få se. Här är nästa steg. Här kommer ni ner.

Sven, kan inte du göra en nattmacka åt oss?

Jovisst!

Kan han laga mat också? Det kan inte Herbert.

Utan mig skulle vi svälta ihjäl.

Sven är en underbar kock!

–Visst kan väl jag fixa lite käk? –Det skulle jag vilja se, du.

Har inte jag lagat mat sen... Ja, jag minns inte när vi gifte oss.

Äh, lite mat kan väl vem som helst pytsa ihop? – Vad sa du nu, Sven?

Om du ska vara på det här viset seglar jag inte en dag till med dig!

–Kom nu. –Nej, jag ska stanna. Jo.

–Gå du. –Skärp dig nu, det är pinsamt.

Jaja, jag kan gå. Låt mig vara.

–Tack ska ni ha. –Hej då.

Skota hem lite på focken, så kan vi nog hålla jämn fart med dem.

Så, nu kan vi hålla dem.

Kan inte du koka lite kaffe?

Orkar vi fortsätta ihop, tror du?

Vad var det nu för fel? Var det att jag bad dig sätta på lite kaffe?

Tycker vi om varandra än, över huvud taget?

Tala för dig själv.

Jag visar all hänsyn som går, men du hjälper inte till.

–Jag gör så gott jag kan! –Så fan du gör!

Tänker du aldrig på Tott mer?

Tott finns inte.

Tott är död, Annika.

Gå ner och koka lite kaffe.

Gå ner och koka kaffe.

Maja. Maja-gumman, ska du vakna nu? Det är din tur.

Kika här, så ser du var vi är någonstans. Här, nordväst. Borkum.

Jag ska bara tvätta mig först.

Vi kolliderar!

Jag ska bara kissa.

Lägg av!

Äntligen! Imorgon blir det vackert väder. Vi går över Biscaya. Titta.

–Jag vet inte om jag vill fortsätta. –Va?! Det har ju gått bra hittills.

Jag tycker inte om nätterna.

–Om jag tar nätterna, då? –Jag tycker inte om dagarna heller.

–Vad vill du, då? Vill du åka hem? –Jag vet inte.

–Sluta bråka nu! –Jag får också vara här!

Hur hade du dig tänkt ta dig hem, då? Och var ska vi bo när vi kommer hem?

Villan är ju uthyrd.

Jag har inget jobb. Inte du heller. Vad ska folk tro om vi kommer hem nu?

Johan mår faktiskt inte riktigt bra.

Det om magen tar han till när han vill driva sin...

–Det vet du lika väl som jag! –Du vet inte vad det är att ha ont.

Sluta nu! Annars åker ni ut!

Hur ska du ha det nu, då?

Vi kan väl åka till Kanarieöarna och gömma oss, sen kan vi åka hem igen?

Var gömmer man sig på Kanarieöarna?

Ja, åk du. Åk hem, du. Ta ungarna med dig. Jag klarar mig nog.

–Ensam? –Ja, ensam!

Jag ska segla till Västindien, som vi har bestämt.

Johan, ska du inte vara med och segla?

–Han har ju ont i magen! –Då är det bäst att han är här uppe.

Johan!

Vad i helvete! Har du inte sjöstuvat?

–Du lovade ju medvind! –Gå ner och gör det nu, då.

Gå ner och gör det, och se till Johan också.

Försök att sova!

Jag klarar det själv.

Pappa, jag har ont i magen!

Pappa, jag har ont i magen!

Fan, vi skulle haft en sändare.

Bra, Johan. Kräks mer, gubben.

Såja. Det är ingen fara.

Aj!

Aj!

Snälla Herbert, vill du se till Johan?

Jag måste ju få av mig kläderna!

–Jag tror att han har lite feber. –Jag vet.

Johan... Johan? Vill du ha nånting, Johan?

Johan?

–Tänk om det är blindtarmen. –Det har det väl aldrig varit förut?!

–Pappa. –Ja.

–Du kan få sova i min koj. –Nej, tack. Det behövs inte.

Ska jag kolla om det kommer några båtar, då?

Ja, gör det. Men håll i dig ordentligt.

–Och glöm inte flytvästen! –Nej.

Liv!

Johan, du måste dricka lite.

Lilla Johan, försök att dricka lite!

Vad ska vi göra? Vi måste göra nånting, fattar du inte det?!

–Johan... –Du tror inte Magnecyl...

Magnecyl?! Hur ska jag få i honom Magnecyl när han inte kan dricka ens?

Johan... Johan, snälla!

Såja! Så, försök att dricka.

Säg nåt, då! Stå inte där som en idiot! Vi måste ju ha en läkare.

Lilla Johan.

Johan. Snälla, Johan!

Såja. Nu ska mamma hjälpa dig. Såja!

Drick, Johan! Johan! Johan...

–Liv... –Ja.

Kan du sitta en stund? Jag måste hämta fler nödraketer.

Johan.

Hör du mig, Johan?

Lilla Johan...

Johan?

Det är ditt fel! Fattar du det?

Han är död! Fattar du?! Han är död!

Han kommer inte att leva mera!

Fattar du det?!

Pappa?

Mamma? Mamma, var är pappa nånstans?

Mamma!

Mamma, var är pappa nånstans?

Textning: T Olofsson & H Svensson © Sveriges Television AB 2022