Original subtitles

Textning: SVT Språk & Tillgänglighet Sveriges Television AB

–Ursäkta, jag hoppas jag stör... –Nej, då. Kom in!

Ja, Marianne, i dag är det en stor dag för Hauges skeppsbyggeri – och för dig.

Tänk så bra det är att ha "Hennes lilla Majestät"!

Ja, du är ju min stoltaste skuta.

–Vi har inte talat om honoraret. –Honorar? För vad då?

Du inbillar dig väl aldrig att jag döper Olav gratis!

–2 000 kr är det minsta jag ska ha. –2 000? Det var det fräckaste jag hört...!

Man ger 5 kronor till en präst för att döpa ett barn, och högst 10 för tvillingar.

Ja, till ett barn som väger 3 kilo, kanske. Men Olav är en krabat på 9 000 ton.

Alltså ska jag ha 3 000 gånger mer än prästen.

Har du blivit alldeles galen? Vad ska du ha pengarna till?

Du, pappa... Minns du fröken Westfelt från Stockholm...

...som jag träffade i Monte Carlo i fjol sommar?

–Hon ska gifta sig. –Stackars man!

–Vad har du med det att göra? –Hon frågade om jag ville vara tärna.

Nu igen?!

Hur många tusen gånger har du varit tärna?

19 gånger.

19 gånger vid 23 års ålder!

Men pappa, bara en gång till! Då kan jag fira jubileum.

–Det ska inte bli ett dugg dyrt! –Tack, jag känner dig.

Du får ju 500 kronor i månaden. Tror du jag har ett sedeltryckeri?!

Det har du ju nästan. Tänk på alla dina tankbåtar.

Tack vare hårt arbete går nu mina tankbåtar under all världens flagg!

–Men du, du gör ingenting! –Jaså?

–Jo, du slösar bort mina pengar! –Gör jag?

Jag ska säga dig att jag betyder lika mycket för din firma som du gör.

Jaså, hur då, om jag får fråga?

Du arbetar och jag representerar. Man pratar om mig överallt.

–Du anar inte vilken reklam det är. –Den reklamen är jag så gärna utan.

Käre söte pappsen min... Bara för den här gången.

–Jag lovar att det blir den sista. –Låt bli min frisyr!

Du får klara dig med det du får varje månad. Om inte, får du klara dig själv.

–Ja, jag menar allvar! –Ja, ja...

–Hur mycket hade du tänkt dig då? –Få se...

Resan till Stockholm, en vecka på Grand Hôtel...

...cocktailparty för mina svenska vänner, tärnklänning från Märthaskolan...

Jag behöver nog 2 000 kronor.

–Du får 500, inte ett öre mer! –Kan vi inte gå halva vägen – 1 500?

Kallar du det halva vägen? Aldrig!

Vad lumpen du är! 1 500...?

Kom in!

Klockan är två, herr generalkonsul. Stapelavlöpningen är halv tre.

Herregud, är den så mycket! Kom nu!

–Ja, men pengarna, då? –Det får vi tala om senare. Kom nu!

Pappa, jag känner på mig att det kommer att hända något i dag.

–Vad i all världen skulle hända? –Ett och annat...

Du har väl checkhäftet, pappa? Reservoarpennan med?

–Men hatten, då, pappa? –Det kan vi tala om sen. Hatten...?

–Men så gå och hämta den, då! –Jadå, pappa...

Säg: "Jag döper dig till Kronprins Olav." Sen slår du flaskan hårt i fören.

Jag vet, men det är något jag måste tala med dig om först: honoraret.

Ta upp checkhäftet nu, pappa.

Såja. Skriv nu ut en check på 2 000.

–Aldrig i livet. –Gör som jag säger. Alla väntar.

–1 000. –2 000, har jag sagt.

Annars döper jag inte Kronprins Olav.

–Klockan är redan en kvart i tre... –Du ska få 2,45.

Jag menar, klockan är mycket, du ska få 1 500.

Ja ja, jag ska vara generös. Men fort – annars blir det 2 000.

–Tack ska du ha, pappa! –Och så slå flaskan hårt mot fören!

Lita på mig, pappa.

Härmed döper jag dig till Kronprins Olav!

God dag, mor Stina!

God dag, god dag, kyrkoherden.

Så kyrkoherden är vaken så tidigt?

Prästen är inte örtagårdsmästare bara i Herrens vingård – i sin egen också.

–Hur står det till med kon? –Jo, tack. Hur mår kyrkoherden själv?

–Tack, jag mår bra, jag också. –Så roligt. Var så god...mjölken.

Det var då för väl att det blev regn så det satte lite fart på grödan!

Ja, det liksom mjölkar bättre då. Adjö, mor Stina!

Vad är det, mor Stina?!

–Hur gick det? –Det är inget fel på mig.

–Men titta hur det gick med bilen... –Bilen, ja. De kör ju inte som folk!

–Somliga har bråttom in i evigheten. –Är det inte fri hastighet i Sverige?

–Kan ni inte hjälpa mig ur i stället! –Kära nån, hon svimmar!

Vi ska hjälpa henne in.

Aj!

Hallå!

Hallå! Hallå, där borta!

Å, god morgon! Är man redan vaken – och inte gråter?

Jag hoppas damen befinner sig efter omständigheterna väl.

Tack, men jag har inte bett om ert deltagande. Vad är detta för ställe?

–Solhems prästgård, lilla fröken. –Prästgård? Det var trevligt.

Då får man inte röka? Eller måla sig, säga fula ord eller vara naturlig?

Nej, ni får bereda er på att vara ganska onaturlig.

Ni tror väl inte jag tänker stanna här? Hur är det med min bil?

–Den är dålig, kolossalt dålig. –Se till att den blir reparerad, då!

–Det här är ingen bilverkstad. –Hörni ni...

–Aj! Vem har lindat om min fot? –Det är kyrkoherde Ahlman själv.

–Jaså, prästpricken där? –Säger man så om en kyrkans tjänare?

Jag tycker inte om präster. Ja, ni får förlåta mig.

Jag säger vad jag vill. Stå inte där och säg mig hur jag ska uppföra mig!

Nej, det vore väl tämligen hopplöst.

–God dag, doktorn. –Jaså, sitter du här, Gunnar?

Kan de undvara dig på verkstan?

Jag bad att få springa hem för att höra hur det var med mamma.

–Åja, inte sämre, i alla fall. –Doktorn måste göra henne frisk igen!

Du är allt förtjust i din mamma, du.

Vi får väl hjälpas åt, du och jag, att försöka få henne bra igen.

Det kan hända att hon får resa bort en tid. Kan du klara dig ensam då?

Ja, det ordnar sig alltid, bara mamma blir frisk, så...

Gå in och prata med henne, så blir hon glad.

Nej, Stickan – så där gör man inte!

Man ska vara renhårig i spel.

Nu är det straffspark för B-laget. – Sven-Erik, lägg den, du.

–Kan inte pastorn vara med oss? –Tror du inte jag har annat att göra?

Ja, en liten stund då bara...

Pastorn står i gluggen!

–Ja, det är en skandal. –Fru Lindblom, titta här!

–Nu sparkar han boll också! –Ja, det är ju gräsligt!

Och en sån herde har vi fått i vår församling...!

God morgon! Var så god.

Skynda er nu, grabbar!

Nå, här med bollen nån gång, Janne!

Nu tar vi det här tre gånger om dagen. Titta opp om en vecka igen.

–Och så ställ undan snusdosan en tid. –Ja, men snapsen, då?

–Snapsen? Inte för ofta bara. –Tack.

Nej, se kyrkoherden! – Får jag ta kyrkoherden först? Han har bråttom.

Ja, så gärna, så.

Vad är det med dig? Så du ser ut! Var har du varit?

–Titta ut så får du se... –Ja?

–Där har jag varit med! –Har du sparkat boll?

Pojkarna påstod att jag var vikt för landslaget.

Bengt, skulle du inte vara lite försiktigare?

Åtminstone försöka hålla lite på den prästerliga värdigheten...

–Du har dina fiender. –Att sparka boll är inte så farligt.

–Det är nyttigt. Aj! –Har du blivit justerad?

Jag kommer inte för min egen skull, det förstår du nog.

För det första... Nej, det kan vi låta vara. För det andra, alltså:

–Jag har fått besök av en ung norska. –Alldeles plötsligt?

Ja. Hon kom verkligen farande med 100 km rätt in i prästgården.

–Men stannade i geografin utanför... –Aj, aj, aj. Hur gick det, då?

Det är inte så farligt med henne. Men hon tror att jag är gårdskarln–

–och min egen vördnadsvärda fader...

–Stopp! Hur står det till med dig? –Jo tack, jag mår nog bra.

Men jag vore tacksam om du ville titta hem ett slag–

–och försöka övertyga henne om att en vrickad fot inte är nåt livsfarligt.

Jag ska komma så fort jag är klar. Då slapp hon lindrigt undan.

Är hon söt?

Ja, vet du, det är hon... Säg mig, har du hört nånting om Gunnars mamma?

–Har du fått brev från Tyskland? –Ja, Hoffmann har svarat.

–Han kan ta emot henne. –Det var glädjande.

Ja, det kan man säga.

Men tycker du inte att innan man betalar en så stor summa för en sak–

–bör man veta att den är värd priset?

Taxerar du en människa som man taxerar ett dödsdömt kreatur?!

–"Veterinär eller slaktare?" Nej, du! –Lugna dig. Vi kan väl tala om saken.

Jag SKA hjälpa henne. Vad tror du att det kommer att kosta?

Sovvagn till Stockholm och flyg till Berlin...

Man får nog beräkna...2 000.

Du ska få pengarna...i eftermiddag.

Bengt, du är beundransvärd.

Äh, prat! Brukar inte du också vara medmänniska?

God dag! Jaså, du håller på med Bengtssons gamla tröskverk ännu?

Ja, men nu är det nog sista gången. Han tänker skaffa sig en lättviktare.

–Det var värst. Har du Svensson inne? –Ja. – Chefen, pastorn är här!

–God dag, pastorn. –Hur står det till?

–Har Svensson mycket att göra? –Inte mer än man hinner med.

–Då kan jag få hjälp med en bil. –Vad är det för fel på den?

Det är ju svårt för mig att säga, men det föreföll lovande för Svensson.

Ja, man får vara glad för den allra minsta lilla bilolycka nu för tiden!

Det är mest efter helgerna som det blir nån rusning.

Ta hand om den så fort som möjligt. – Gunnar, får jag tala vid dig?

Vi ska göra det bästa för din mamma. Hon ska fara till en läkare en tid.

När hon kommer hem är hon säkert kry.

–Ska hon till lasarettet? –Nej, till Tyskland. Hon flyger dit.

–Var ska hon få pengar till det? –Oroa dig inte för det, du.

Och du får säkert bo hos Svensson.

Han har ju så många ungar förut – och fler ska visst komma, sa han.

Ja, det var så sant. Då kan du få bo hos mig på prästgården under tiden.

Din mamma skickas i väg i morgon, och så flyttar du dina pinaler till mig.

–Tack, pastorn, men... –Är du rädd att du inte ska trivas?

Nej, men det var inte det jag tänkte på – jag tänkte på mammas resa...

–Hur ska jag kunna betala den? –Du med dina inkomster...!

Ja, jag tjänar 15 kronor i veckan – det blir 60 kronor i månaden.

Lägg undan ett par kronor i månaden så har du snart betalat av det.

–Ska vi tumma på det? –Ja, men jag är så smutsig...

–Aj... –Jaha.

–Hur länge måste jag gå så här? –Ja, minst en vecka får vi beräkna.

En vecka?! Jag måste vara i Stockholm på bröllop om fyra dagar! Som tärna!

En tärna som linkar? Det går inte.

Då blir det ju er som man kommer att beklaga – inte brudgummen.

–Jaså, doktorn är gift? –Nej, jag är ungkarl, gudskelov.

–Får man störa ett ögonblick? –Nej.

Här har ni en krona. Sköt nu om det jag bett er om.

Känner ni två varandra inte? Det här är er värd – kyrkoherde Ahlman.

"Prästpricken", det är jag, det.

Och han tar inte emot nån annan krona än martyrkronan.

Får jag tala vid dig ett ögonblick? – Ursäkta oss.

–Slå dig ner så länge. –Tack.

Det är allt ett riktigt hår av hin du har fått hit.

Men du har rätt i att hon är förbaskat söt.

Ja, det är hon. Det var ju 2 000 du ville ha...

Där har du.

Var har du fått pengarna ifrån? Du har väl inte stampat på kyrksilvret?

Nej, men inte är det långt ifrån...

1...2...3...4...

...5...6...7...8...9...

Den rika ynglingen manades sälja sina ägodelar för att ge åt de fattiga.

Men det är ingen uppmaning enbart till de rika. Var och en av oss–

–måste vara beredd att sälja allt för att hjälpa dem som behöver hjälp.

Rikedomar för oss inte in i Guds rike. Ty...

/MARIANNE SPOTTAR KÄRNOR/

...det är lättare för kamelen att gå genom nålsögat–

–än för den rika att komma in i Guds rike.

Det är så lätt att vara hjälpsam.

Titta er omkring, så ska ni se vilka oerhörda rikedomar vi fått i naturen.

Därför ska vi också vårda den som vår verkliga rikedom.

Den som tanklöst bryter en kvist–

–eller trampar ner en blomma, kan lika tanklöst trampa ner en människa.

Då är han inte värdig att vistas längre i denna underbara lustgård.

Men om ni med kärlek ser på naturen–

–kommer ni att få de underbaraste dygder som en människa kan få:

förnöjsamhet, ödmjukhet och godhet.

Och så slutar vi väl för i dag med psalmen 504 – "Härlig är jorden".

Och så får jag be fröken Hauge att INTE spotta kärnor under sången!

Härlig är jorden

härlig är Guds himmel

skön är själarnas

pilgrimsgång

Genom de fagra

riken på jorden

gå vi till paradis

med sång

Tidevarv komma

tidevarv försvinna

släkten följa

släktens gång

Aldrig förstummas

tonen från himlen

i själens glada

pilgrimssång

Tack ska ni ha. Vi träffas i övermorgon.

Och så tänker ni på vad vi talat om i dag. Adjö med er, ungar.

Jag är mycket ledsen om min enkla underhållning har tråkat ut er.

–Nej, jag tyckte det var lustigt. –Verkligen?

Det gläder mig att jag kan tävla med era jazzaftnar och cocktailparties.

Så jag har inte andra intressen?

–Jo, ni har ju varit tärna 17 gånger. –19!

Så mycket värre. Den tiden skulle ni kunnat använda på ett bättre sätt.

Ser ni, ingen av mina små elever här skulle ha uppfört sig så illa som ni.

Men så har de ju heller ingen påkostad uppfostran.

Så jag kan inte komma till himlen därför att min far råkar ha pengar?

Ni kan inte köpa er någon parkettbiljett dit för dem.

Ni kan heller inte köpa er gemenskap med medmänniskor och allt levande!

En ung dam som ni borde ju kunna uträtta mer betydande saker i livet–

–än att dimpa ner i min prästgård och förgifta mina små konfirmander!

Ni är mycket välkommen som min gäst, och jag tänker inte köra i väg er.

Men jag ber er att så länge ni är kvar här respektera mitt arbete!

–Får man dricka sitt kaffe här inne? –Ja, var så god.

Det är ganska meningslöst att vi sitter i var sitt rum och tjurar.

–Är ni inte sint på mig nu längre? –Nej. Men ni verkar "sint" på mig.

–Ni sa inte ett ord under middagen. –Nej.

–Jag satt och tänkte på så mycket. –Till exempel på...?

Ja, på hur en man som ni kunnat välja ett sånt yrke...

Det är inget yrke – det är ett kall. Det är förresten en lång historia.

–Berätta den långa historien för mig. –Det får nog bli en annan kväll, det.

Nej, nu! Berätta hur det kom sig att ni blev präst på landet.

–Historien är inte spännande. –Säkert, med er som huvudperson...

Nåja, om ni vill. Får jag röka då?

–För all del. Känn er som hemma. –Å, tack så mycket.

Alltså... Det var en gång en liten pojke i en prästgård på landet.

Och den lilla pojken var ni? En ljuslockig liten Guds ängel?

Ljuslockig, men långt ifrån ängel – trots att min far var kyrkoherde.

Han hänger där, förresten.

–O, vad han ser sträng ut. –Han var det, också i sitt ämbete.

Han höll nog folket i Herrans tukt och förmaning, men på ett sätt som...

...skrämde människorna bort från kyrkan, till de frikyrkliga.

Och han skrämde mig ifrån att bli präst.

Så en dag – det var när jag fyllde nitton år – rymde jag hemifrån.

Jag tog hyra på en långtradare och reste långt, långt bort.

Har ni varit sjöman också? Där ser ni ju att det är spännande! Berätta nu!

Jag skulle kunna berätta hur sjösjuk jag var under mina första hundår.

Sjömanslivet har sina sidor. Ligga i rykande storm i Stilla oceanen–

–eller jaga vägglöss på ett gammalt schapp i Singapore...

Av det blir man inte charmör – men lära sig veta hut, det får man.

–Så mycket ni sett! Så många äventyr! –Jo vars.

Det har varit nya hav, nya hamnar, nya människor – och nya öden.

Till slut kom jag till Brasilien. Det var en vår, och där stannade jag.

–Får man veta anledningen? –Nej. Det är en helt annan historia.

En fruntimmershistoria! Annars hade han inte varit så tystlåten om det.

Det blev nog en flicka i varje hamn!

Man kan ju tänka sig vad han har i tankarna när han står i predikstolen.

Och som vi gudfruktiga ska höra på...

Han borde fortsatt som utkastare på det där syndanästet i San Francisco.

Han har ju varit massör–

–så nu sitter han väl i prästgården och knådar norskan han bor ihop med.

Ja, så min ungdom har varit stormig och omväxlande. Känns det bättre nu?

Jag har varit tidningsförsäljare i New York och diskare i Boston...

–...och filmstjärna i Hollywood? –Nej, det hann jag inte.

Till slut hamnade jag i Chicago. Där fick jag veta att min far var död.

Då for jag hem.

Och ser ni, då kom vändpunkten i mitt liv.

Jag kände att jag måste bli präst, men på ett annat sätt.

Jag ville inte stå i en kyrka på avstånd, och predika evangeliet.

Det ville jag ta med mig ut bland människorna.

Det är så otroligt många som har ett litet helvete redan här på jorden–

–och inte bara behöver ett Guds ord, utan också ett handtag i rättan tid.

Det är, vad jag brukar säga, min privata lilla kristendom.

Och jag hoppas att inte Vår Herre tittar alltför snett på mig för det.

–Eller vad tror ni? –Jag vet inte.

Jag har aldrig hört en präst tala så.

Tack, Maria, jag ska inte ha mera.

–Det serveras fortfarande två ägg. –Jag är inte hungrig så här dags.

Fasligt vad det blivit dåligt ställt med aptiten på sista tiden.

Du, då – ät en tallrik gröt till så du orkar arbeta ordentligt.

Pastorn fiskar ju bara på vardagar. På så sätt får jag aldrig vara med.

Svensson kan kanske låta dig vara med nån gång.

–Det blir väl när fröken Hauge rest? –Ja... Va?

–Hur är det med fröken Hauges bil? –Den är färdig i morgon, sa Svensson.

Är det svårt att fiska med spinn?

Åja, nog är det betydligt mycket värre än med vanligt metspö. – Se!

–God morgon, fröken sjusoverska! –God morgon.

Förlåt att jag är sen, men det är så tidigt.

Klockan är kvart i sex. En storstads- fröken går väl inte opp så tidigt.

–Var så god. Frökens rostade bröd. –Tack.

Hoppas fröken Hauge ursäktar, men jag har ätit.

Jag skulle bara gå ut och titta till smörgåsarna.

Förresten har jag en glädjande nyhet – er bil blir färdig i morgon.

Redan? Jag trodde det skulle dröja åtminstone en vecka till.

Det är Gunnar som varit så älskvärd att göra den färdig så fort.

Ursäkta mig att jag...

Lova mig en sak. Säg ingenting till kyrkoherden om vad jag säger nu.

–Till kyrkoherden? Om vad då? –Bilen ska inte bli färdig i morgon.

Säg så han hör det att det blivit något nytt fel som ni inte kan hitta.

Så ni törs inte lova när den blir färdig!

Då begriper jag! I morgon ska det inte finnas en hel bit på bilen!

–Lita på mig. –Ja, jag litar på dig, Gunnar.

–Kom ihåg det. –Ja då.

Sch! Ni måste vara tyst, förstår ni väl! Ni skrämmer ju fisken.

–Nå, har du hittat nåt? –Inga kantareller före midsommar...

Inte? Vad är det här, då? Men äta upp matsäcken, det kan du!

Sätt dig här, så får du en smörgås.

Jag drunknar! Hjälp!

–Vad nu då? –Jag ska rädda er!

–Jag vill inte bli räddad! –Dumheter!

–Men här bottnar ni ju! –Jag vill inte bottna!

–Jag vill simma! –Ja, men säg det då!

–Jo, nu har han'na som Gud skapt'na. –Nu är han i paradiset!

–Arrangerar ni olyckshändelser ofta? –Nej, jag har aldrig behövt förut.

–Är kyrkoherden nervös? –Ja.

–För min skull? –Nej.

Jag är nervös för att församlingsbor skulle se oss i den här situationen.

–Så hemskt att vara så påpassad. –Ja, ibland.

Längtar ni tillbaka till den tiden när ni kunde göra vad ni ville?

Ja, ibland har jag såna där syndiga tankar.

Varför stannade ni inte i Brasilien bland äventyr och sköna kvinnor...

...och krokodiler?

Äventyr och sköna kvinnor finns det nog här också.

Kyrkoherden är alltför älskvärd!

–Jag tar hand om de där åt er. –Passar det, kyrkoherden?

Vet ni, jag har nog gjort saker som har passat mig mindre än det...

Men nu tycks krokodilerna också ha hittat hit...

Midsommaren är ungdomens och kärlekens tid.

Då vore det på tiden att kyrkoherden gick hem, så ungdomen vågar roa sig.

Skulle jag vara en glädjedödare? Jag ska minsann vara med och dansa själv!

Ja, alltid förargar det någon! Kom!

Det känns i gubb-benen, det där!

Jag förstår att du är glad att det är midsommarafton bara en gång om året!

–Midsommarhambon, grabbar. –Utmärkt!

Tack för hjälpen. Nu klarar vi oss själva.

Och den klagar på dansbaneeländet som själv är oppe och flänger i synden!

–Är det synd att dansa hambo, då? –Det syns i kyrkböckerna på våren!

Titta, så han tar i'na!

Vad tjusigt kyrkoherden dansar! Den som vore i hennes kläder ändå.

–Du skulle allt må då. –Ja, vänta du.

–Du hör hur förgiftad ungdomen är! –Ja, men de tycker nog om honom.

Tror jag, det. Ett gott föredöme i församlingen...

–Du hade rätt om de där gamla benen! –Ja, där ser du.

–Nå, hur är det med frökens fot nu? –Tack, med en dans till blir den bra.

Tack, men en dans till skulle aldrig min prästerliga värdighet tåla vid.

–Det är bäst att gå hem. God natt. –God natt. – God natt, fröken Hauge.

De går ensamma hem genom skogen!

Ja, men det gjorde väl vi också i vår ungdom.

–Ja, men vi hade ärliga avsikter! –Inte jag, åtminstone.

Men jag! Och så badade vi inte tillsammans när vi var ogifta.

Och inte sen heller, förresten...

Tur att min bil gick sönder. Annars hade jag gått miste om en dejlig tid.

–Det kan du tacka Gunnar för. –Har han sagt nåt?

–Nej, vad skulle han ha sagt? –Nej, ingenting.

Han hittade ju felet på förgasaren och fick er pina utsträckt några dar.

–Nej, säg inte det! –Jamen...

Ni har ju varken fått röka, måla er eller säga fula ord på hela tiden.

–Det har varit riktigt underbart. –Verkligen?

Då skulle alltså vistelsen på Solhems prästgård ha haft nytta i alla fall?

Ja. Och det var därför som... Är det säkert att Gunnar inte sagt nåt?

–Vad skulle han ha sagt? –Jag bad honom hitta på nya fel...

Vänta ett ögonblick...

Är du feg?! Jag ska ge dig, så att du aldrig kan titta åt fruntimmer mer.

Den här kan han hämta hemma hos mig när han har kryat på sig. God natt.

Kom, fröken Hauge.

Det där hade jag banne mig inte gjort bättre själv.

Att det kan vara så mycket stämning i en liten kyrka.

Ja. De gamla freskomålningarna ger stämning.

–Nej, jag menar... –Å, ni menar altaret?

Det är en gammal fin relik som de är mycket stolta över här i socknen.

–Jag tänkte på...gudstjänsten. –Gudstjänsten! Ja visst, ja.

Ja, Ahlman sjunger riktigt bra – och predikar lika bra som han dansar.

Får man verkligen säga så, doktorn? Jag var riktigt gripen av det här.

Se där. Ja, det skadar nog inte med ett gudsord ibland.

Ni får väl inte för mycket av den sorten sen.

–Doktorn går i kyrkan varje söndag? –Nej, det gör jag verkligen inte.

Han kommer aldrig till min verkstad – varför skulle jag komma till honom?

Jag lagar kropparna på folk och han helar själarna.

Vi är kompanjoner inför Vår Herre – Gösta Berling och jag.

Jaså, ni kom ändå, fröken Hauge.

Det var ju sista gången jag kunde höra er predika.

Fröken Hauge har talat om för mig att hon kände sig riktigt gripen.

–Så roligt. Fast DU satt väl och sov? –Nej, du höll mig faktiskt vaken.

Du talade ju så högt!

Nej, nu är ni så elak så ni får inte följa med hem till oss på kyrkkaffe.

Jag är redan bjuden på kyrkkaffe hemma – hos oss...

Skynda dig nu att öppna grinden!

Jag hoppas det inte dröjer så länge tills jag får se er här igen.

Glöm inte smörgåsarna, fröken! De kan kanske behövas på resan.

Tack, Maria.

–Adjö, Maria. Tack för denna gång. –Det blir bra tomt efter fröken.

–Gunnar och jag har blivit vänner... –Den vänskapen har smittat av sig.

Jag är nog snart tillbaka, för det blir nog fler bröllop i Stockholm.

Akta er bara för att lämna den raka vägen en gång till...

–Det får nog plats... – Inget glömt? –Nej, jag tror inte det.

Säg, fröken Hauge... Kör försiktigt!

Det kanske inte går lika bra i alla prästgårdar. Vill ni lova mig det?

–Ja. Men då ska ni lova mig en sak. –Vad då?

Om ni skulle behöva mig...min hjälp, vill ni inte låta mig veta det då?

–Jo, det lovar jag. –Tack.

Nej, nu har jag inte tid att stå här och höra er byta löften!

Adjö, fröken Hauge. Lycklig resa. – Adjö, Gunnar.

–Ja, då hade ni väl ingenting glömt. –Nej, ingenting.

–Och ni har inte heller glömt något? –Nej, inte vad jag vet.

–Blommorna höll jag på att glömma...! –Tack.

–Fröken Hauge, tänk på en sak... –Vad då?

Att det är vänstertrafik. I Norge är det bakvänt... Jag menar högertrafik.

–Det är pastorns tur nu. –Va? Jaså...

Förlåt mig...

–Nä, då slår ju min häst damen där. –Ja visst, ja...

Jag är visst lite dum i huvudet i kväll. Ja, var ska jag sätta den?

/TELEFONSIGNAL/

Vem är det som ringer så här sent?

Kyrkoherde Ahlman. Tjenare, är det du... Vad vill du?

Jaså, vad då?

När fick du veta det?

Ja, inte blir det lätt.

Ja, tack ska du ha. God natt.

Det är pastorns tur nu.

Vi ska inte spela mer i kväll. Kom, så får jag prata med dig...

Var det nåt tråkigt?

Vem var det som ringde?

Det var doktorn.

Var det...var det om...mamma?

Du har ingen mamma längre, Gunnar.

Gråt, du. Det lättar.

Och så ska vi trösta oss med att din mamma har det mycket bättre nu.

Det var allvarliga tillgripelser ni har framfört mot kyrkoherde Ahlman.

Och de är berättigade?

Vördig biskop förstår nog att vi inte kommit i elak mening.

Det var inte svar på min fråga. Och ni handlar i sann kristlig anda?

Javisst, vördig biskopen. – Inte sant, Johan?

Ja, det vill säga... – Jo, visst gör du det, Augusta lilla.

Är ni beredda att inför Gud svara för era hjärtans rena uppsåt?

Ja, biskopen. Inte nog med att han visar sig på dansbanan med henne–

–det måste vara något fuffens hemma i prästgården också!

–Hon har bott där i fjorton dagar nu. –Vafalls?

–Och badar ihop gör de också! –Vad säger fru Ljunggren?! Badar de?!

–Ja, men de hade kläderna på. –Fattas bara annat.

Men dem plockade hon av sig och lät honom torka. Till och med...

Ja, säg du byxorna. Det såg du lika bra som jag.

–Har herrskapet mer att klaga på? –Nej.

Beklagar, men min tid är dyrbar. Jag ska på förrättning. Tack för besöket.

Adjö, herr biskopen. – Adjö, fru biskopinnan.

Tror du verkligen att gamle Ludvigs präktiga pojke kan vara så vidlyftig?

Tror? Vad ska man tro? Det här stöter på fullständiga skandaler!

Man ska inte lyssna på käring- skvaller, men ingen rök utan eld.

Det är bäst att jag far dit och gör en undersökning på ort och ställe.

Då är det lika bra att du ser på hans räkenskaper också.

Ja, det har du rätt i.

Men snälla kyrkoherden, vad är det med dig? Är du sjuk?

Om det bara vore det ändå. Men det är bra mycket värre än så.

Kommer du ihåg vad du sa när jag lämnade dig pengarna för Gunnars mor?

"Har du stampat på kyrksilvret?" sa du. Kommer du ihåg vad jag svarade?

"Det är inte så långt ifrån", sa jag.

Det är väl inte... Du menar väl inte att du...

Att jag har lånat av allmänna medel? Jo, det har jag.

–Är du alldeles förbannat... –Nej.

Men jag befinner mig i en förbannat obehaglig knipa. Det fattas 2 000 kr.

Biskopen kommer i morgon. Vill han se mina papper är det bara att...

Jamen... Det här är ju rent åt helvete!

Ja, men jag kunde inte se henne lida.

–Hur ska vi klara upp det här nu? –Vi?

Jag har skrivit en bok som jag får pengar för. Men inte i morgon!

–Förstår DU varför biskopen kommer? –Ja, det tror jag nog.

Fröken Hauge, fotbollen och slagsmålet... Du är för modern.

En präst på landet sparkar inte boll, han sparkar själar in i himmelriket!

Gumman Ljunggren och hennes kräk till man var inne i stan förra veckan...

Det förklarar en hel del. Då MÅSTE jag alltså skaffa pengar i morgon!

Bengt! Nej, vänta, säg ingenting... Jag tror att jag vet en utväg.

Menar du det? Du anar inte en sån tjänst du skulle göra mig!

Jo, det anar jag visst, det.

Gå hem och lägg dig nu. Jag ska låta höra av mig så fort jag kan.

Gå hem nu och sov gott. Och sitt inte oppe och rök hela natten.

Och inga fler slagsmål på hemvägen!

–God natt med dig. –God natt.

Hallå, fröken, god afton. Jag vill ha ett samtal med Oslo. Ilsamtal.

Ja, personligen med fröken Hauge. Hauge, ja. H-A-U-G-E...

Vad är det med dig egentligen? Varför står du här ensam? Sviker du gänget?

Är du vissen?

–Kanske. –Du är dig inte alls lik.

Sist du var i Stockholm stod du minsann inte ensam och trånade.

Å, jag förstår! Du är kär!

–Kanske. –Kanske? Det ser man ju på dig.

–Berätta! Är det nån man känner? –Nej. Tack och lov.

–Är du rädd att bli brädad? –Det är det minsta jag är orolig för.

Då kan du väl berätta vem det är?

–Han är präst. –Va?!

–Mm. Präst på landet i Sverige. –Nej, du har då verkligen humor!

Jag har aldrig varit allvarligare.

Frågan är bara om jag betyder något för honom...

Du med ditt utseende och dina pengar måtte väl duga åt en bondpredikant!

Pengar är inte allt. För pengar kan vi inte köpa gemenskap...

...med våra medmänniskor och allt levande, som andra får gratis.

Det är lättare för kamelen att komma in i himmelriket än...än...

Nej, god natt med dig.

God natt, pastorskan lilla.

Pappa, vakna! Du...!

–Låt mig vara. –Pappa, jag måste få tala med dig!

–Pappa, vakna! –Vad vill du? Vad är klockan?

–Två på natten! Vad vill du? –Jag måste ha 2 000 kronor omedelbart!

2 000 kronor?! Du har blivit galen!

Men pappa, det betyder så mycket för mig, förstår du...

Jaså, det betyder så mycket för dig att du väcker din far mitt i natten?!

–Ska du på bröllop nu igen? –Det är allvarligare än du tror.

Du har mist förståndet. Släck!

–Pappa, du måste hjälpa mig! –Nej! I varje fall inte nu. Gå och lägg dig.

–Men i morgon är det kanske för sent! –Det bryr jag mig inte om!

–Käre söte pappa... –Jag vill sova!

2 000 kronor...?

–God dag. –God dag. Säg, köper ni bilar här?

–Ja. –Hur mycket ger ni mig för den här?

–Hur mycket vill ni ha? –5 måste jag nog ha.

–500. –Nej, 5 000!

–Det var väl bara ett försök, va? –Ja. Men 2 000 måste jag ha!

–Är det er bil? –Ja. Jag säljer inte andras bilar!

Vi ska ta oss en titt på vagnen...

2 000 är rena rama välgörenheten.

Ge mig en cykel på köpet. Jag måste vara i Solhems prästgård klockan tio.

–Det finns ju bussar. –Ger ni mig en buss är jag tacksam...

Ja, det förstår jag. Vill ni ha en check?

–Jag är tvungen att ha kontanter. –Då blir det småpengar.

Det går bra. Vill ni köra mig dit, till Solhems prästgård?

Ja, affärn är så dålig ändå, så det kan komma på ett ut.

Kopplingen, tändningen och bromsarna har krånglat!

–Den här kärran har gått 6 000 mil. –Inte undra på att den är trött nu.

Men pengarna får ni inte tillbaks. Som fackman vet ni väl vad ni köpt?

–Ja. Jag har köpt grisen i säcken! –Jaså... Ja, då så.

Om någon skulle fråga efter cykeln, säg att den är tillbaka om en timme.

–Jaha, det ska jag göra. –Tack.

–Ni har möjligtvis inte en sax? –Nej, jag har aldrig saxar på mig.

–Inte? Men en kniv, kanske? –Ja, det har jag.

–Hur högt ska vi ta? –Här.

–Så där, ja! –Tack, snälla ingenjörn.

–Var så god. –Dem kan ni torka vindrutorna med!

–Adjö. –Adjö.

God dag, farbror.

God dag. Vad du ser nervös ut. Skrämde jag dig?

–Nej, jag väntar på provinsialläkarn. –Jaså, är det något på tok?

–Nej, visst inte. –Nå, då är ju allt som det ska vara?

Jag hoppas det. Det vill säga... Det får ju farbror själv avgöra. Stig på!

Ja, här har jag tillbringat många angenäma stunder medan din far levde.

Det var en märklig man, din far. En god predikant, en stark karaktär.

–Precis så som en prästman ska vara. –Ja, men han var så hård, så ortodox.

–Var det därför ni kom ifrån varann? –Ja, jag tror det.

Säg mig, rymde inte du hemifrån?

Jo. Jag stod inte ut med hans hårdhet.

Du gjorde honom orätt. Bakom den hårda ytan fanns ett vekt hjärta.

Han kom in till mig i stan den gången och han grät i mina armar.

–Han grät och sörjde över dig. –Va? Grät far...för min skull?

Ja. Han var rädd att hans son skulle vandra på orätta vägar.

Ja, det var då. Och det skulle göra mig verkligen mycket ont–

–om min rakryggade och präktiga kollega skulle bli sannspådd.

Därmed är jag framme vid mitt ärende.

Jag hade besök av folk från din socken i veckan...

...som framförde klagomål, grava klagomål.

–Klagomål? –Jag är ingen vän av skvaller...

Men det är nu en gång så att en präst – och i synnerhet en ogift präst –

–måste vara noga med vad församlingen tycker om hans prästerliga gärning–

–och om hans enskilda liv. Ja, det är nu en gång så, och kan inte hjälpas.

Jag ber farbror vara vänlig att tala ut. Jag anser mig ha rent samvete.

Gunnar! Jag ska på sjukbesök, så jag hinner inte gå med till kyrkoherden.

Du får lämna pengarna själv. Här har du 2 000 kronor. Stoppa dem i fickan.

–Och så knäpp rocken. Skynda dig nu! –Ja, jag har cykeln här borta.

Är det förbjudet för mig att sporta?

Nej. Om en prästman roar sig med att sparka boll med gossarna–

–är det en sak som kan försvaras. Jag har själv varit med och sett på.

Man får hjärtklappning när det går dåligt...

Men var det nu så nödvändigt att dansa hambo med norskan i midsomras?

Inte var det väl nödvändigt, och lite obetänksamt var det väl också...

–Men roligt var det. –Du borde veta...

...att det är högst olämpligt för en prästman att uppträda på dansbanor!

Och det där gemensamhetsbadet är en i högsta grad betänklig historia.

Det är skamligt förtal! Fröken Hauge följde med mig ut på en fisketur...

–Ensam? –Ja, ensam.

Hon råkade ramla i sjön. Jag tände en eld för att torka hennes kläder.

Och bland annat hennes shorts. För det är väl det som de har framfört?

–Ja, tyvärr. –Men om hon fått lunginflammation?!

Jag vill inte någon människas död. Men jag godtar inte den förklaringen.

Du har blamerat dig själv, din församling och ditt prästerliga kall.

Och nu kommer jag att gå till botten i den här saken.

För det första ska jag be att få se dina räkenskaper.

Å, herrejestanes! Så fröken ser ut! Vad är det som har hänt?!

Maria, är kyrkoherden inne?

Ja. Å, vad han kommer att bli glad att få se fröken igen!

Han har varit rakt oppochnervänd ända sen fröken for.

Inte äter han ordentligt och inte sover han. Han röker bara sin pipa.

Och så fort posten kommer riktigt sliter han breven ifrån mig!

Jag vet nog vad det är för brev han väntat på som aldrig har kommit.

–Nog kunde väl fröken ha skrivit? –Tyvärr är det inte som Maria tror.

Kyrkoherden har andra saker att vara orolig för.

Nu ska Maria lämna dessa pengar åt honom. Men säg inte att jag är här.

–Ska fröken gå? –Ja. Jag kommer igen en annan gång.

Kyrkoherden skulle inte förlåta mig om jag lät fröken gå.

Titta!

Snälla Maria, får jag smaka på en av Marias goda pannkakor?

–Jag har inte fått en bit sen i går. –Då ska jag genast sätta fram...

Nej, jag klarar mig själv. Gå nu in och sköt om det jag har sagt.

Om du nu älskar flickan, så gift dig med henne. Då slipper du allt prat.

Folk vill inte ha en ogift präst. En prästgård utan prästfru, vad är det?

Åja, hon bör väl själv bli tillfrågad också.

–Har du inte gjort det, då? –Nej, verkligen inte. Hon har rest.

Hon vill inte gifta sig med en präst på landet, en rik pappas enda dotter.

–Så, har hon inga flera fel? –Nej, det har hon verkligen inte.

Hon är en förtjusande flicka – trots allt prat.

Ja, då skulle du alltså ha i kontanter 2 218,35.

Ja, jag skulle ha det, ja... /KNACKNING/

–Förlåt, kyrkoherden... –Ursäkta mig, farbror.

–Vad var det, Maria? –Jag skulle lämna det här.

–Från doktor Bergfelt? –Nej. Jo... Det var ett bud här.

–Vem var det? –Jag kände inte henne...

Ja, hjälp mig... Jag skulle inte få säga det.

–Det var fröken Hauge. –Fröken Hauge? Är hon här?

–Ho-hon har gått. –Maria, narras inte. Var är hon?

Gud förlåte mig, jag kan inte narras! Hon...är i köket.

–Nämen...vad gör ni här?! –Äter pannkakor.

Hur har ni fått reda på det här? Ja, det bryr jag mig inte om, förresten.

Om ni visste vad ni har gjort mig glad!

Menar ni det?

Jag kan inte förklara mina känslor på ett sätt som ni skulle uppskatta.

Jo, försök...!

Jag kan bara säga, enkelt och uppriktigt...

Tack.

Är det allt? Ni är hopplös!

/KNACKNING/ Kom in!

–God dag. –God dag. Vem är du?

–Gunnar. Gunnar Karlsson. –Jaså? Vad vill du?

Jag skulle lämna de här pengarna till kyrkoherden.

Till kyrkoherden? Vad är det här för pengar?

–Det är för mammas sjukhusvistelse. –Jaså, har din mor varit sjuk?

–Ja. –Det var mycket pengar, det här...

Ja, hon måste flyga ända till Tyskland och opereras. Det blev dyrt.

–Nå, är hon bättre nu? –Nej. Hon dog.

Aj, aj, aj. Och det var kyrkoherden som hjälpte er med pengarna?

–Ja. –Jaså...

Ja, då förstår jag...

Ja, tack ska du ha, min gosse.

Laga nu att du växer opp och blir en stor och duktig karl med tiden.

–Biskopen väntar. Jag får tacka sen. –Behövs inte, ni har ju tackat mig!

Men låt MIG gå in och be om ursäkt. Det är ju jag som trasslat till allt.

–Jag ber inte om lov. Jag går ändå! –Vänta! Har ni tappat klänningen?

Ja, för er skull! – Har Maria några anständiga kläder åt mig?

Ja, men de är nog lite för stora för lilla fröken.

–Jag är Marianne Hauge från Oslo. –Jaså? Kyrkoherde Ahlmans norska...

Norska vad då? Jag vet nog hur de har skvallrat om kyrkoherden och mig!

–Ja, det är just därför jag kommit. –Ja, det förstår jag!

Kyrkoherden är en karl – fast han är lite fri av sig. Och jag är kvinna.

Det är mig ni ska skälla på, för allt är mitt fel!

Jag älskar kyrkoherde Ahlman! Och han är en träbock som inte begriper nåt!

Nå snakker jeg norsk – det gjør jeg når jeg blir sint!

–Kallar ni det här att be om ursäkt? –Det var bra att du kom.

–Tillåter ni att JAG säger ett ord? –Ja, var så god.

Jag har gått igenom dina räkenskaper här, och de är ordentligt förda.

–Och kassan stämmer. –Va?

–Stämmer det? –Stämmer på öret.

Ja, hur det hänger ihop får du väl komma underfund med så småningom.

–Då var det förgäves ni kom hit... –Förgäves? Nej, visst inte.

Tillåt mig presentera din blivande fru.

Va?! Min...fru?

Ja. Har du inte sagt att du älskar henne och vill gifta dig med henne?

–Har han sagt det?! Å, biskopen! –Tack, det gällde inte mig...

–Och ni har sagt att ni älskar honom. –Ja. Men titta på honom!

–Har jag inte rätt, kanske? –Jo, sannerligen. – Du är en träbock!

Ja... Gud välsigne...

Gud välsigne er i alla fall.