All language subtitles for Versailles.2015.S02E02.NORDiC.1080p.BluRay.x264-RAPiDCOWS.sv

Min konung!

- Herren är tydlig mot er.
- Genom att kasta ljuskronor på mig.

Genom att störa er sömn
och få er att tänka efter.

Jag ser sprickorna i gipset.

Olyckan med ljuskronan...

Fasaden vittrar från insidan.

Alla behöver hjälp med insidan.

- Vissa delar är mer angelägna.
- Jag behöver inte renoveras.

Jag bekymrar mig
för er odödliga själ.

Jag drar ut i krig mot den
protestantiske kättaren. Duger det?

Er kampanj mot Holland är befogad.

Men er moraliska vandel
får gudarna att agera.

Er kyrka och Gud godtar
inte dubbla äktenskapsbrott.

Er relation med en gift kvinna ådrar
sig en skuld-

- och räkningen är inte betald.

- Jag uppskattar inte hot.
- Inte den allsmäktige heller.

Herren talar med er som till Elias,
med en lågmäld röst.

Överge Gud och han överger er.

Då får ni leva i evigt mörker.

Jag tar 2500 män för att inta
Holland i den sanna kyrkans namn.

Jag har Gud på min sida.

När det gäller er, biskop,
tvivlar jag ibland.

Ja! Gud i himlen!

- Madame.
- Spärra in henne.

Om hon får stanna i sängen
skyddar ni både barnet och henne.

Då avlägsnar ni även
min offentliga förödmjukelse.

Det smärtar
att se hennes uppsvullna mage.

Hur den stolta bulan visas upp.

Ni är grym mot mig
och jag ber er att sluta.

- Så här uppför man sig inte.
- Jag talar som er hustru.

- Varje kväll, jag lovar...
- Det är ett tomt löfte.

En kung måste utföra sina plikter.

Insåg ni inte vad det innebar
att gifta sig med en?

Jag förstår, men som er hustru
tycker jag inte om den ni har blivit.

- Vem skulle det vara?
- Ert nya jag skrämmer mig.

Ni må vara solkungen, men allt
jag ser i era ögon är mörker.

Tänker du på samma sak som jag?

- Nej.
- Klart att du gör.

Jag håller med dig, självklart.

Vi behöver mer vin.

Nu är jag hemma.

Jag har saknat dig.

Och jag sörjde din frånvaro.

Varje dag.

Jag medger att de fanns andra
som kämpade om min kärlek-

- men jag var helt trogen och lojal.

Fast italienarna är ihärdiga.

Jag hör att kungen äntligen
gör något åt interiören.

Tänk dig, ny konst, bättre stolar-

- fungerande klockor,
fresker överallt-

- och lika mycket guld som om Midas
hade omfamnat hela palatset.

Nattkärl.

Vissa stunder i Rom saknade jag
faktiskt det gamla stället.

- Jag tänker inte åka tillbaka.
- Varför skulle du det?

Han krossade mitt hjärta
och förstörde mitt liv.

Stackars Henriette.

Palatset dödade henne, tro mig.

Och giftet,
men så uppför man sig inte.

Du får aldrig återvända,
trots att han är din ende bror.

Jag säger bara som det är.

När min bror utmanade mig
fick jag skada hans nyckelben.

Familjer alltså.

Det är på modet med
rekreationella pulver.

Ämnen som stimulerar vid älskog.

Det finns en koppling
till minister Reynauds död.

Han tog kanske för mycket.

Hans änka hällde pulvret
i ministerns vin.

Hon sitter väl häktad?

Hon kan ha råkat ge Reynaud giftet,
men hon är ingen giftmörderska.

- Hon var ett redskap.
- Exakt.

Flaskan som innehöll kärlekspulvret
byttes ut mot en identisk flaska-

- med ett kraftigt gift.

Hon kan ha gjort detta själv.

Men hon försökte smaka på pulvret.

Hade jag inte hindrat henne
skulle hon vara död.

- Vad föreslår ni?
- Mina styrkor har redan satt igång.

Jag tänker ta reda på
hur pulvret fördes till Versailles.

Bra.

Då är det avgjort.

Vi stannar här.

Det är helt underbart.

Bara du och jag.

Vi ordnar en fest
för alla våra vänner.

Alla våra vänner är där borta.
I världens mittpunkt.

Lita på mig,
världen är inte så speciell.

Åtminstone inte
det jag såg från fängelset.

- Du har tur som fick behålla huvudet.
- Det var som om kungen straffade mig.

Folk konspirerar,
det är inte olagligt.

Det kallas högförräderi.

Versailles kan vara
mittpunkt för sin värld.

Du är mittpunkten i min, mignonette.

Det ska bara vara vi två.

Det här är hans taktik,
en bit i taget.

Först tog han min fru,
nu tar han alla mina vänner.

Och snart din frihet.

Han kommer väl gifta bort dig igen?

- Han kan inte tvinga dig...
- Han hittar ett sätt.

Vi borde ha världens största fest.

För att jag är åter i civilisationen.

Med våra bästa och värsta vänner.
Vi vill ju att det ska bli kul.

De kommer inte.

Jag fruktade det här.

Du har blivit patetisk.

Behöver jag verkligen säga det?

Är din brors grepp så hårt
att du inte inser det?

Kungen har fyllt palatset
med alla dina beundrare.

Louis må vara deras kung,
men mannen de dyrkar...

Det är du.

Han må vara solen, älskling.

Men du är stjärnan.

Det är dags att du visar din bror
hur lysande du är.

Du har kanske inte märkt det,
men medan solen härskar över dagen-

- så är det stjärnorna
som härskar över natten.

- Jag har verkligen saknat dig.
- Jag vet.

Säg det igen.

- Du måste sitta ner.
- Jag går hellre.

- Du borde vila för barnets skull.
- Barnet springer oavsett.

Snart är det ute
och då är det överstökat.

Gaston de Foix var också ute och
vandrade på egen hand, modfälld.

Han har nog inte
kommit över besvikelsen.

Han trodde att han hade chansen
att bli ny minister.

Han hade en chans,
men blev inte utvald.

Jag undrar ändå om han inte
är mer handlingskraftig.

Cassal är trots allt ganska skröplig.

Folk undrar vad jag anser om honom
och jag måste säga...

Hertig Cassel är som en ilsken hund
med näsa för fara.

Bättre att han sniffar vid mina
fötter än hos mina fiender.

Det oaktat,
om jag ser hans namn eller ansikte-

- är det omöjligt för mig
att låtsas känna fröjd.

Jag förstår att det är svårt.

Men inte omöjligt.

- Madame Reynaud är givetvis skyldig.
- Hon är så ung.

- Vad tänker kungen göra?
- Avrätta henne, med rätta.

Mord leder alltid till
en rättmätig belöning.

- Vad händer nu?
- Kom tillbaka om en timme.

- Ska du ha pengarna?
- Nej, jag bjuder på den första.

Mycket folk.

Flera adliga familjer anlände igår.
Totalt tjugotvå.

- Kan vi ta emot dem?
- Vi ordnar det.

De nya bostäderna vid infarten
är klara till våren.

Gratulerar, ers majestät.

Er dröm om Versailles
blir verklighet.

Stänger man inte in en gravid
kvinna de sista veckorna?

Försöker ni ge mig en komplimang,
Gaston?

Då behöver ni öva mer.

Ursäkta mig.

Min son verkar vara full.

Och ni verkar vara frustrerad.

Det måste jag tyvärr medge.

Eftersom ni försäkrade mig att
ni önskade att hjälpa min familj.

Min önskan kvarstår, madame.

Jag hjälpte er efter bästa förmåga.
Jag talade väl om er son för kungen.

Men er son kan inte
gå in genom en öppen dörr.

Det är enkelt.
Den ena foten framför den andra.

Ni kanske kan lära honom.

God kväll.

Är du helt oduglig? Snart har du
ingen framtid inom politiken.

Om du blir ovän med
landets mäktigaste kvinna-

- betvivlar jag
att du har någon framtid alls.

Ser du honom där borta?
Beauregarde?

Han kom i konflikt med henne
och sen har det gått utför.

För tre veckor sen höll han kungens
sko och nu är han undanskuffad.

Du gör som jag säger.

Jag avgör vad du säger.
Vi ska triumfera.

Du måste lita på mig.
Vi kan bara segra om vi samarbetar.

Du vet inget om det här stället.

Jag vet avsevärt mer än du.

- Vet du vem som levererade den?
- En vän till en vän.

Jag känner honom inte, än.

Ett steg i taget.

De gör den av en spansk fluga.

Det finns en som heter Åtrå,
som är underbar.

Jag har aldrig haft nöjet.

Om den blandas med Stillhet
får den en bra effekt.

Den innehåller pilbark och vänderot.

Vi häller den i vår drink när vi
spelar madame Scuderys spel.

- Jag vill gärna testa den.
- Det måste ni.

Ni bara måste.

- Hejsan.
- Konungen!

Ers majestät.

Hoppas att ni kommit till rätta.

- Är det gift?
- Nej.

Detta är effekten av
en stor dos kärleksdryck.

Blåsorna uppstår nästan omedelbart.

Det får blodet att rusa till organen.

- Är effekten så stark?
- Och väldigt vanlig.

En gång botade du
vissa åkommor hos mig.

Jag känner till symptomen
och hur de ska behandlas.

Och hur man förädlar dem?

Ni är orolig att jag
ska skapa ett starkare gift?

Tanken har slagit mig.

Det skulle väl göra mig till en häxa?

Enligt mig skulle det
bara göra dig användbar.

Ni äter inte. Det syns tydligt.

Stanna på middag.
Min soppa är nylagad-

- och innehåller inget tonikum.

Hans excellens envoyé
Zweibrucken från Pfalz.

Vad är era villkor?

- Det första mötet blir...
- Inom Ile- de- France.

Acceptabelt, men inte idealiskt.

Vi måste insistera på
att vi följer etikettsreglerna.

Hon gifter sig med min bror.

Det är två sidor som slås samman.

En allians mot
den holländska republiken i norr.

Det första mötet måste
genomföras på följande sätt:

Prinsessan ledsagas av tre hovdamer,
fyra från hästgardet...

"Åtta förridare, plus ytterligare
två av hennes personliga vakter."

"Prinsen anländer först
till mötesplatsen."

- Lycka till med det.
- Sluta.

Du har aldrig varit tidig till något.

Bla, bla, bla.
Regler, regler, regler.

Med presentationen
av de båda följena.

"Då ska prinsessan och prinsen",
det bör vara tvärtom-

- "klä av sig och brottas bland
smuts och slam på marken."

- Så står det inte.
- Nej.

Vad står det i slutet?

I slutet...

Ni hälsar på varandra
och enas om att det är en fånig idé.

Ni ses aldrig mer
och vi två super oss fulla.

- Men titta på hennes ansikte!
- Hon ser vacker ut.

- Hon sägs vara förtjust i bratwurst.
- Gifta par bör dela samma intresse.

Tysk mat är välsmakande.

Till sist...

- Vi rider in i Versailles.
- Det låter trevligt.

Ers majestät.

- Vad gör ni?
- Sprider ut gödsel.

Det ger växterna kraft och färg.

Fortsätt jobba!

Känner du någonsin
att livet inte är värt mödan-

- eftersom vi alla
hamnar på samma ställe?

Er far sa något liknande,
ers majestät.

Det var länge sedan
jag tänkte på min far.

Får jag ställa en känslig fråga?

Er fars jaktstuga stod tidigare
på den här tomten.

Ni kunde ha förstört den
när palatset byggdes.

Ville ni bevara minnet av honom?

Han älskade att vara här.
Om hans ande skulle återvända-

- tillhör allt han ser mig.

Vem är det, ers majestät?

- Känner ni inte fader Pascal?
- Bara ryktesvis.

- Hans sägs vara nitisk...
- Han är en god vän.

Han är visst en passionerad gudsman.

Han ska hålla predikan på söndag.

Jag var inte medveten om
att jag behövde förstärkning.

För att kämpa mot djävulen
krävs det en armé.

Synd!

Vi vet alla varför vi är här.

Men exakt vart är vi på väg?

"Den av er som är fri från synd
ska kasta första stenen på henne."

Det har Johannesevangeliet lärt oss.

När Jesus blev ensam med kvinnan
sa han:

"Kvinna,
var det ingen som dömde dig?"

Hon sa: "Nej, herre."

Och Jesus svarade:
"Inte heller jag dömer dig."

"Gå nu, och synda inte mer."

Vi lever under den allsmäktige Gud-

- och under Hans eviga blick.

Endast Han må döma oss.

Visst är han skicklig?

- Fader Pascal talar från hjärtat.
- Ett väl valt evangelium.

En ny röst kan få folk
att lyssna på nytt.

En fin predikan, väldigt subtil.

Synd att biskopen själv
inte höll den.

Fader Pascal är på besök från Paris.

Väldigt passande. Inte sant?

Det är lättare att ta sig till stan
med den nya vägen.

Ni får gärna bikta er.

Om ni har tid.

Jag har alltid tid
för en man i klänning.

Låt oss få detta överstökat.

Ni måste avsluta
förhållandet med kungen.

- Där har vi det.
- Förväntade ni er något annat?

Världen skulle vara enklare
om er sort inte var så stela.

- Ert kyskhetslöfte är tröttsamt.
- Mina löften hör samman med själen.

Ert giftermåls heliga utfästelser
bör behandlas med samma vördnad.

Jag är ämnad att vara med konungen.

Mitt kall är att ligga med honom
och bli befruktad.

Bara en frestad man vet
vad Gud anser om det.

Om vi är hans avbild,
delar han inte våra lust?

Fader Pascal
måste värja sig med en yxa.

- Ni är förargad, madame.
- Inte alls.

Jag har bara en klump i magen,
som pressar hårt mot blåsan.

Snälla ni, jag försöker hjälpa er.

Nej, ni försöker tygla mig!

Innan jag läcker över er rock
bör ni ta er tid-

- och betänka hur hemskt er liv blir
om ni fortsätter så här.

Ni är härmed varnad.

Hämta ett nattkärl! Genast!

Madame.

Jag såg er i salongen
och ni såg värdig ut.

- Men ni var bara nödig.
- Ni står i min väg.

Kungen väntar på mig.

Vad skulle han säga om att
hans kattunge urinerar i hörnen?

Det struntar han fullständigt i.

- Det här spelet minns jag.
- Reglerna har ändrats.

Har ni inte märkt det?

Han kommer kassera er
som ett ruttet ostron.

Då väntar jag på er!

Jag märkte
att ni införskaffat en ny möbel.

Vad var tanken med
att ta den till hovet?

Det var ett viktigt tillskott
till vårt kapell.

- För att kunna tillbedja Gud bättre.
- Den passar inte in.

Alla tillskott ska godkännas av mig.

Döm den inte så hårt, min konung.

- Med tiden...
- Gör er av med den.

Den är högt skattad i Rom.

- Vad i hela friden har du på dig?
- Ska du säga.

Den är lite trist,
det är inte den här.

Tycker du om den?
Jag formgav den själv.

Italienarna älskar silke och färg.

Vi har färger i Frankrike.
Vackra sådana.

Jag har en idé.

Varje år, för varje ny årstid-

- inför vi en ny lag.

En ny färg! En nyans, något kul!

Om tillräckligt många följer efter
skapar det ett sug.

Vi kan styra med färger.

- Den här vintern blir blå.
- Inte blå.

- Varför inte?
- Det är kungens färg.

Då säger vi rött! En blodröd färg.

Modet blir vår standar
och folket kommer följa dig.

Och mig.

Jag förstår inte varför du
vill ha hit din vän?

Madame Scarron älskar barn
och hon är lågmäld.

- Har vi plats i barnkammaren?
- Det är möjligt.

Men Versailles
är ingen plats för små barn.

Det förändras när de kommer hit.

Bara kungliga barn får ha
en guvernant på Versailles.

Mina barn är kungliga!
Vet ni inte vem fadern är?

Jag menar bara
att vi måste följa etiketten.

Den är grundvalen för livet här.

Mina barn är säkra här. Ingen
plats är säkrare än Versailles!

Eller håller du inte med?

- Finns det plats för Scarron?
- Om ers majestät önskar det.

- Ordna det.
- Genast, ers majestät.

Du börjar bli stor.

Kära nån, hur ni ser ut.

Har ni sett ett spöke?

När en kvinna får barn
förändras hennes kropp.

Vissa kvinnor förstörs av födseln
och återhämtar sig aldrig.

Ni är utmattad, kära ni.

Kungen omges av skönhet alla dagar.

Jag är hans favorit,
men inte för alltid.

Barnet påskyndar bara
det oundvikliga.

Alruna.

Ha med er den, alltid.

Hon sparkar er på nätterna.

I vänster revben med hälen.

Så nära hjärtat att det ibland känns
som om det kan krossas.

Hon försvårar
den smärta ni redan känner.

Men den man ni fruktar är inte
den man som kommer såra er.

Han är fjärran,
oavsett hur nära han kommer.

Den ni bör frukta är
den som är närmast.

Det är där, innanför ert värn-

- som ni blottar er själv.

Men samtidigt, kära ni,
känner ni redan till det.

Det är därför ni är kvar här.

God morgon!

Det måste vara enkelt
att resa som man.

Ni kan bara göra det genom fönstret
och vattna ogräset.

Ni måste vara Filip. Jag är
Liselotte, prinsessa av Pfalz.

Ni är sen.

Trevligt att göra er bekantskap.

- Vad händer nu?
- Jag vet inte riktigt.

- Vilken sida är ni på?
- Ett.

Vad sägs om "god morgon"?

Jag har gåvor till er och barnen.
Jag kunde inte komma tomhänt.

- Mina barn?
- Var är de?

De är i Saint Germain,
med sin guvernant.

- När träffar ni dem?
- "Träffar" dem?

Nåväl.

Den är till Marie Louise.
Jag hoppas få ett brev av henne.

Ponnyn är till Anne Marie.
Jag hoppas hon blir glad.

Jag älskade hästar som barn.

Ni är väldigt... snäll.

Jag älskar barn.
På tal om det borde vi sätta igång.

- Ska vi inte...?
- Vad då?

Jag menar att flickorna
måste sakna er och ni dem.

Som åker långt
för en främlings skull.

Vi kan besöka dem om ni vill.

Ta med dem ut på landet
och låt dem klättra i träden.

Ni är min prins nu, ni bestämmer.

Ska vi åka?
Jag är ivrig att få träffa er bror.

God dag.

- Jag är inte här.
- Det är du visst.

- Jag trodde du var i Italien.
- Men nu är jag här.

Eller inte. Eftersom min vän
träffar sin nya brud i Versallies-

- tänkte jag utnyttja tillfället
och inte vara här med dig.

Vilket jag gör just nu.
Jag hoppas att du förstår.

Jag är inte här,
eftersom jag måste prata med dig-

- gällande ett konfidentiellt
medicinskt ärende.

- Är du sjuk?
- Det är svårt att förklara.

Gör inte det, då.

Jag kanske...

Jag kanske kan anspela på det.

Vissa kroppsfunktioner
medför vissa förväntningar.

Försåvitt att när man
öppnar sina ögon dagtid-

- förväntar man sig att se.

När man släpper efter
i blåsan vill man urinera.

Eller, man är snarare van vid tanken-

- att pissandet är en stor lättnad
som ger välbefinnande-

- och inte plågsamma strömmar
av outhärdlig smärta.

- Det gör ont när du pissar.
- Som simmande, vassa grodyngel.

Jag hoppas
att jag uttrycker mig klart.

- Får jag titta?
- Det får du.

- Gör det ont?
- Kalla händer, kalla händer.

Inga veneriska sår.
Obehaget kommer att gå över.

- Och smärtan?
- Du kan få rosmarinbalsam.

Ska jag grilla en kyckling?

Gnid in det angripna området.

Det var gnidande som orsakade detta.

Du får även en tinktur som hjälper.

Och om besväret kvarstår?

Har du något starkare?

- Det har jag inte.
- Nåväl.

Skynda på.

Är detta pulvret,
madame de Reynaud?

Mitt kom i silverflaskor. Vilket
jag säkert fick betala dyrt för.

Berätta igen hur ni fick tag på det.

Jag talade med mina vänner
som talade med sina vänner.

Jag gjorde upp räkningen
och pulvret levererades.

När släpper ni mig?

Om ni blir fri nu
utsätts ni för fara.

Monsieur Marchal!

Flytta på er!

Kriget närmar sig,
men jag måste meddela-

- att det finns saker
som förhindrar ett anfall.

På flera viktiga anhalter vägrar man
att husera våra män-

- eller att ge dem mat och vatten.

- I Spanska Nederländerna, antar jag.
- I Frankrike, ers majestät.

Frankrike. Menar ni det?

Vad är det för slags anhalter?

Är det småbyar? Städer?

Det är kloster, ers majestät.

Vad händer när männen avvisas?

De sover utomhus,
får leta efter mat, går hungriga.

En armé drivs framåt av fulla magar!

Biskopen.

Här är jag. Har jag inte hjälpt er
att uppnå makt och behålla den?

Det har ni, ers majestät.

Varför trotsar ni mig då?

Jag trotsar er inte.

Står klostret i Nivelles
i mitt kungarike?

Får munkarna där sin
heliga vägledning av er?

Av kyrkan i Rom, ers majestät.

Men först via er!

Beslutet var inte mitt, utan Roms.

Då måste Rom få veta-

- att de inte ska lägga
sin romerska näsa i blöt!

Hårdare. Hårdare.

Jag tror inte att det är
hälsosamt för barnen.

Jag minns inte
att jag bad om er åsikt.

Ni borde kanske vila ett tag.

Hur kan jag delta i firandet
om jag stannar i mitt rum?

Det är inte tillrådligt
i ert tillstånd.

- Det skulle bli tröttsamt för er.
- Kanske för er.

Tänk på er hälsa, madame.

Det är sunt förnuft,
men detta är alldeles för hårt.

Ni stoppar blodflödet till ert barn.

De främsta läkarna tar hand om adeln
av en anledning.

De vet vad som krävs av en person
och vad man gör för att uppnå det.

Innan ni förstår det är ni inte
till någon hjälp för mig.

Prinsessan Elisabeth Charlotte.
Prinsessan av Pfalz.

- Välkommen till Versailles.
- Tack, ers majestät.

- Jag trodde inte du skulle återvända.
- Du hade rätt.

- Vad fick dig att ändra dig?
- Jag blev talad till rätta.

Ovanifrån.

Då är det pliktkänslan
som fick hit dig.

Jag lyder blint en högre makt.
Precis som alla andra.

De är här eftersom du vill det.

Det finns inget annat skäl.

Du får som du vill.

Det måste du ha insett.

Har ert område
möjlighet att dra fördel-

- av det höga priset
på spannmålsgrödor?

Ja.

Hon har tänder av trä.

Det är sant.

Försiktigt, det kan vara förgiftat.

- Ni äter inte?
- Inte på det sättet.

- Är ni ofta här?
- Inte i det här rummet.

Jag såg några fläckar på golvet
och antog att en var er.

Dansar ni? Det måste ni lära er.

Varför det?

Ni verkar löjlig om ni inte deltar.

Jag talar med min makes älskare
och förstår hur löjlig jag verkar.

Det där är ingen bra idé.

- Vem där?
- Ni först, unge man.

Mitt namn är Pierre Dubois.

- Och ni?
- Jacques.

- Är det ert familjenamn?
- Jag jobbar för konungen.

- Som trädvakt?
- Som trädgårdsmästare.

Vad gör ni här ute?

Vildsvinen äter upp mina lökar.

Jag följde spåren. Vad gör ni här?

Jag måste erkänna att jag gått vilse.

Skär ni in era initialer
i kungens träd?

I all ärlighet, Jacques.

Jag ska träffa en ung dam här ute.

En kort stund trodde jag
att ni var hennes make.

Jag borde väl bli smickrad.

Var inte orolig, jag avslöjar inget.

Tack.

Nu dröjer det inte länge.

Ni vinner aldrig.

Än så länge går det bra.

Jag ser nya träd-

- som marscherar i grupp.

Nu blir ni till mat för dem.

Jag blir ett jäkligt... fint..träd.

Vilken överraskning att se er.

Vid liv, menar jag.

Det har flutit mycket
vatten under broarna.

Se till att ni inte drunknar i det.

- Vad står på?
- Inget, jag mår bra.

Rör mig inte!

Jag mår bra, jag halkade bara.

Hjälp henne!

Skynda er!

- Är det alltid så här?
- Jag är rädd för det.

Krysta! Krysta!

Du öppnas, bra!

Ja! Krysta!

Fortsätt andas.

Andas, andas och krysta!

Fortsätt krysta, det går jättebra!

En sista krystning! Krysta!

Text: Niklas Herrström
www.sdimedia.com