Original subtitles

I begynnelsen fanns bara ett land.

Invånarna var fredliga. Kunskap och rikedom delades av alla.

I hjärtat av denna civilisation, fanns en helig plats som kallades "domänen".

Hem för ett magiskt svärd som kunde ge evigt liv.

Men den fanns en olycksalig riddare.

En krigare som försökte ta kontroll över landet med hjälp av svärdet.

För detta bedrägeri straffades jorden med en fruktansvärd förbannelse.

Var tusende år måste varje land delta i en turnering.

En strid ända in i döden med bara en segrare som avgör-

-vem som får hålla i svärdet.

Efter tre segrar, bestämde en stor mästare för att leta i sitt kungarike-

- efter den ultimata krigaren som kunde erövra svärdet.

Men återigen tog maktbegäret över.

Säg det!

Säg det!

Låt inte din stolthet döda dig.

Jag ger...

aldrig upp.

Gudarna har gjort sitt val.

Det här svärdet symboliserar vår triumf i över tretusen år.

Jag överlämnar härmed... ansvaret...

för vårt folk.

Du har fortfarande inte fått kraften.

Innan du kan leda, måste du vinna turneringen.

Förbered dig. Krigarna kommer.

Och de kommer alla att falla.

Det heliga landet. Året för turneringen.

Vissa tror att ödet redan är utstakat.

Andra tror att svärdet avgör ens öde som med korsriddaren Godwin.

Den enda sanningen var att resan skulle förändra hans liv för alltid.

Vänd dig om. Långsamt.

- Har du något vatten? - Nej.

- Men du kan få det. - Mitt i öknen?

Det finns en by i närheten.

Om du hjälper mig så ska du få mat och vatten när vi kommer dit.

Visst. Visa mig vägen.

Det räcker.

Vi har gått hela dagen. Var ligger byn du talar om?

Den är på andra sidan sanddynen.

Stanna! Stanna!

Han är död. Han ser ut att ha varit det ett bra tag.

- Så som du lämnade honom. - Vad menar du?

Tror du att jag är dum? Det finns ingen by. Varför tog du hit mig?

Godwin.

Mor! Mor! Vänta!

Vad gör du här? Du borde vara hemma som vanligt.

Ta det här.

Håll det nära ditt hjärta, så ska jag alltid att vara med dig.

Upp med dig!

- Vad är det här? - Du ska följa med oss. Nu!

Godwin...

Vad? Ser du det?

Ja.

Hitåt.

Skynda er, ni ödslar tid.

- Upp på fötterna! - Varför är jag bunden? Vart ska vi?

Om du svarar på min fråga kanske jag berättar.

- Vad är din fråga? - Vem är du?

En tempelriddare. Jag heter Godwin.

- En riddare? Deltog du i korstågen? - Ja.

Men jag letar efter min mästare. Han försvann i det heliga landet-

- och jag hoppades att hitta honom nu. Vart är vi på väg?

Hit.

- Var är vi? - I en passage.

Endast med kristallsyn kan man finna vägen. Var tyst och följ efter mig.

Det här är en dröm.

Domänen. En dröm för några-

- men ett helvete för de flesta. Den förhistoriska arenan som ger-

- en uråldrig belöning till en ny härskare.

Jag ska delta i turneringen.

Du?

Du kan inte ens hålla ordning på din gladiator.

Släpper du in mig? Eller måste jag göra det själv?

- Kom in. - De går först.

- Vad är det här för ställe? - Det kommer du att få se.

Och en femtedel av det dina män erövrar är mitt.

Då ska du få säker passage till ditt korkade korståg.

Har vi en överenskommelse?

Bra. Stick härifrån nu.

Jag har fler affärer på gång.

Du så att det var sista gången.

Nej!

Nej, snälla...

Nej! Sluta!

Sluta...

Döda henne!

Jag är starkare än dig.

Du kan inte vinna.

Den dagen förlorade Godwin sin familj-

-men fann sin mästare och sin tro.

Vare sig det var ödet eller inte, så sammanfördes han med Kyla den dagen.

Men det var bara början.

Upp med dig!

- Hövding Faku. - Hövding Faku?

Från stammen Pai Pai Foa. Hans folk har haft svärdet i sin ägo i tretusen år.

- Tretusen! - Vilket svärd?

Titta.

De fick det tydligen inte ärofullt.

Sex mästare har rest över hav...

och land för att vara här i domänen i dag.

- Janra. - Skåda Janra från andarnas land.

Hotr.

Hotr från kungariket i norr.

- Guanak. - Lejonens rike.

Kyla.

Från den vida öknen.

Vinbor.

Från regnets kungadöme.

Och från de kalla stäpperna...

Grindagor.

Förbered er för att strida om svärdet!

Förbered er för strid!

Och förbered er att dö!

- Du talade eng... - Ja. Vårt land måste komma framåt.

Men vårt arv då? I århundraden har...

Det är irrelevant! Som du.

Nu festar vi.

Vad vill du?

Varför har du tillfångatagit mig?

En annan regel i turneringen.

Varje mästare måste ha två gladiatorer för att kunna delta.

Min andra kamrat försökte fly när han insåg vad som väntade.

Sen fann vi dig.

Förlåt mig, men vi hade inget val. Vårt kungadöme faller samman.

De som överlevt slåss om de sista livskällorna.

Det räcker inte för att rädda mitt folk.

Tror du att svärdet kan rädda ditt rike?

Jag tror och några få andra också.

Jag behöver svärdet. Jag behöver ta det till mitt folk-

- för att ge dem hopp och glädje. Inte för att erövra eller förslava dem.

Om du hjälper mig ser jag till att de släpper dig.

Når det här är över kan du följa med mig hem.

Jag är en tempelriddare. Vi är Guds trogna tjänare.

- Jag kan inte ha någon kvinna. - Ju mer jag hör om er Gud...

desto mindre förstår jag honom.

Tala inte om min Gud. Hans planer är okända för oss.

Du hade din chans.

Jag är Kumua Tama Letche U'la.

Mitt uppdrag är att hedra Falemaugas ledare.

Domänen. Liv kommer att släckas-

- och i slutändan kommer bara en av er att få äran...

att slåss mot hövding Faku.

Så låt turneringen börja!

Hämta krigarna...

från andarnas land.

Hotr.

Oden!

- Vad är det där? - Tiden av sand.

Når sanden är borta, får de använda vapen.

Hotr.

Såg du? Det är ditt öde.

Ditt!

Krigare från de kalla stäpperna.

Vinbor!

Vinnare. Vinbor.

Hämta krigarna från lejonens land.

Kyla.

Nej!

Vad är det här?

Nej! Sluta.

Faku! Vi slåss inte mot en kvinna.

Det finns ingen ära i det.

Vi vägrar.

Nekar ni mig?

Vägrar ni?

Försvinn!

- Försvinn härifrån! - Faku, vi måste respektera reglerna.

- Hon måste slåss. - Ingen motsätter sig mina order.

Inte ens du!

Lämna min arena nu!

Den här striden är över.

Försvinn!

Krigare från regnets kungarike.

Det är dags.

Grindagor.

Krigare från norr.

Janra.

Vad är det här för larv?

Janra.

Krigare från den vida öknen.

Guanak.

Hoppas att du får en snabb och ärofylld död.

Flickan från ert land vanärade mina bröder.

Därför kommer era liv att offras i utbyte.

Döda honom!

Det räcker!

Ta din frihet.

Svärdet.

- Förlåt mig. - Försent, usla kvinna.

- Mer vin. - Följ med mig om du vill ha mer.

- Du har blivit bättre. - Så det är du?

Du kunde inte ha hittat en bättre tid. Korstågen måste ha upphört.

Nej, jag letade efter dig.

- Nu har du funnit mig. - Vad gör du på denna...

gudsförgätna plats? Varför har du inte hjälpt mig?

Gud? Hur kan du tala om honom efter det här?

Jag lämnade min familj, mitt slott och mitt land. Du var där, Godwin.

Jag var på korståg, men inkvisitionen som dödade din mor fann mig.

De brände mig, Godwin.

Jag överlevde, flydde österut och överlevde sånär.

En shaman helade mig och jag fick höra legenden om svärdet.

Men... din tro då?

- Tror du inte längre? - Det finns ingen Gud, min son.

Det finns bara kött, blod...

och stål.

- Vad har hänt med dig? - Med svärdet får vi tillbaka freden.

Vi kan få ett slut på korstågen och avsluta krigen-

- i gudars namn som bara ser oss lida och dö. Vi kan...

- Vad menar du med "vi"? - Faku vet.

Jag blir den sista mästaren. Han tänker dela svärdets kraft med mig.

- Med din hjälp... - Jag vet inte vem du är.

Vad har hänt? En gång litade du på mig.

Lita på mig nu, Godwin.

- Jag har förlorat min tro... - Bra. Då kan vi...

på dig.

Jag förstår. Då får din Gud bevittna din död. Vakter!

Godwin?

Har du sett Kumua? Kan du hämta hit honom?

Kyla?

- Ja? - Jag beklagar din väns död.

Du kunde inte göra något. Han kände till riskerna. Han dog som en krigare.

Vi är inte fiender. Vad hade ni gjort om ni varit mig?

Sluta!

Känner Faku till det?

Han var min tidigare mästare. En väldigt stark man.

Han är oerhört målinriktad och nu vill han ha det där svärdet.

Han kommer att ta det vare sig han vinner turneringen eller inte.

Jag förväntade mig något från Faku, men inte det här.

Svärdet i sig har ingen kraft. Det är värdelöst om han inte vinner.

Så vad ska vi göra?

Följ med mig.

Vems vin är det?

Det var du!

- Hur vågar du anklaga mig? - Du fick betalt för det.

Jag tar hand om dig senare. Vakter!

Ta hand om kroppen.

Den här mästaren fyller inget syfte längre.

- Jag tar hans plats. - Vad?

Du känner till reglerna. Ingen mästare får dödas...

utanför arenan.

Jag avsäger dig...

från ditt ansvar. Vid skymningen...

ska du slåss mot vikingen.

Godwin...

Ut härifrån!

Jag är inte redo för dig nu.

- Du så att jag skulle möta vikingen. - Du slåss...

när jag säger det.

Jag har en överraskning till er alla.

Bröder från Afrika... stig fram.

Aldrig någonsin i turneringens historia...

har en mästare besegrats av krigare.

Jag är rättvis.

Ni ska få en andra chans.

En möjlighet att se vem av er två som får gå vidare...

för att representera ert kungadöme.

Bror. Det borde vara du. Du är yngre...

och starkare. Ge vårt folk ära.

Det blir jag.

Vad håller du på med?

Jag menade att ni två ska slåss mot varandra.

Tills en av er dör.

- Det här kan inte tillåtas! - Du har inte längre någon talan.

Du förlorade den rätten när du valde att delta i turneringen.

Slåss nu.

Jag tänker inte slåss mot dig.

Jag tänker inte slåss mot dig.

- Slåss mot mig! - Nej, det tänker jag inte.

- Nej! - Du ska slåss mot mig!

Du ska slåss mot mig nu!

Bror. Döden är inte vår fiende.

Den är med oss från födseln. Den tar oss till slutet...

när den tar hem oss.

Men din tid är inte kommen än.

Jag vägrar att döda min bror.

Men din tid är kommen.

Bra jobbat!

Vakter.

- Ta den döda kroppen från min arena. - Nej!

Det är min bror. Jag tar hand om honom.

Och nu...

- Ångrar du ditt beslut? - Det enda jag ångrar är att jag...

litade på att du skulle vara ärlig, men jag hade fel.

Nästa gång... ska jag avsluta dig.

Döda mig! Gör det!

Valhall väntar på mig!

Är du något du vill säga? Ut med det! Jag hör dig inte.

- Du hanterade det bra. - Det här är långt ifrån över.

Lyssna, Godwin. Faku har planerat något.

Det han gjorde med bröderna var onödigt.

Om jag inte dödat deras mästare hade det inte behövt hända.

- Jag kanske borde säga något. - Nej, det vore en större skymf.

Låt det bara vara.

Janra.

Kyla.

Kyla!

Kyla.

Så det är dags.

- Vart ska de? - Ingen får se den sista striden.

Svärdet måste hållas hemligt.

Gå nu.

Du har vunnit din frihet.

Nej.

Det finns inget kvar för mig därute.

Och vad skulle du göra med svärdet?

Jag vill rädda mitt folk. Ge vårt land hopp igen.

Varför frågar du?

För alla kungariken! Och allt blod!

För svärdets kraft!

Och odödlighet!

Stanna hos mig.

Det var bara en skråma.

Kom igen!

Upp med dig!

Kom igen!

Slåss mot mig!

Slåss mot mig, Kumua!

- Låt mig gå. - Nej, det är över.

- Svärdet... - Du kommer aldrig att få det.

Låt oss avsluta det här!

Kumua!

Det här svärdet hör inte hemma hos mitt folk.

Hon förtjänar det i sitt kungarike.

Efter all blodutgjutelse leddes svärdets nya underbarn av hopp.

Men trots svärdets kraft upphörde inte krigen.

Dagar blev till månader och år blev till århundraden.

Endast de som blivit odödliga minns de ärofyllda strider-

-som ekade i domänen.

Svärdet finns nu framför allas ögon i väntan på nästa turnering.

Och någonstans har några få modiga krigare börjat träna.

Men det är en annan historia.