Original subtitles

Paula Regos "Vanitas". De tre målningarna, äntligen återförenade.

Utställningen ska heta "Renässans, återförening och återfödelse".

Jag vill ha triptyken som samlingens fokus.

Den är en meditation över fåfängans fara för mänskligheten.

Om vi får första visningen–

–får Louvren de två sidopanelerna som permanent lån.

LIGURIEN, ITALIEN

Här är båten som drev omkring.

Den var skadad och återbördades till Georgina Clios.

Jag kan boka in en visning senare om ni vill titta.

Titta efter vad?

Teknisk bevisning.

Vi kanske kan se om Adam har varit ombord.

Och om han har det?

Då är vi ett steg närmare svaret på hans öde.

Hans öde?

–Hur gick det? –De sa ja.

Båten är värd tre miljoner euro.

Hon sålde den till bärgningsteamet för två cent.

Som om hon ville att den aldrig hade funnits. Den kan vara en brottsplats.

Om det finns bevis för att Adam har varit där hittar vi det.

Gör det.

Varför tjatar du om att jag ska komma?

–Jag ville bara träffa dig. –Varför?

Jag vill berätta en sak.

–Jag är din... –Min far?

Mamma hann före.

Hon lade till några detaljer, så jag vet vem du är.

–Adriana... –Nej.

Har du med Adams försvinnande att göra?

Är Adam försvunnen?

Jag vet inget om det. Beklagar.

Varför skulle jag tro dig?

Jag vinner inget på att ljuga för dig.

Det får inte ut mig härifrån.

Jag vill inte ha med dig att göra.

Adriana... Förlåt.

Snälla, gå inte.

Du är det enda jag har kvar.

Jag bryr mig inte om Irina, pengar, vad som händer med mig...

Det enda jag bryr mig om är dig. Jag kan fortfarande vara din far.

Om du tillåter det.

Jag hoppas att du förlåter mig i tid.

Det är inte för sent att upptäcka varandra som far och dotter.

Vi kan börja om igen.

Utan hemligheter.

Det ligger i dina händer.

Du bestämmer.

Vermeers "Astronomen".

Min farfars far hade ett antikvariat i Montmartre.

Han bytte en samling dyrbara böcker mot den målningen.

"Här bodde Naomi Lévy, deporterad 19 maj 1942."

–Dog i Auschwitz? –Naomi Lévy var min farmor.

Det var min farfar.

Jag har bara sett såna i Berlin. Stolpersteine.

Jag har beställt dem.

Mina farföräldrar i sitt vardagsrum.

Där. Första våningen.

Där inne hängde en gång en av historiens finaste målningar.

Vermeer.

Målningen försvann när mina farföräldrar fördes till Auschwitz.

Den sågs senast på en utställning i Nice, på Excelsior 1943.

Sen försvann den bara.

Om den finns kvar lovar jag att hitta den.

Inget alls? Det är omöjligt.

Beklagar. Båten har rengjorts inför försäljningen.

Eventuella bevis är förstörda.

Min chef, monsieur Sinclair, kommer till Nice imorgon–

–och tar över utredningen nu när jag har ny information.

Vad då för information?

Adam skrev nyligen ett nytt testamente.

Vad innebär det?

–God morgon. –God morgon.

Du är uppe.

Var försiktig. Du har inte återhämtat dig än.

Nej, jag mår bra.

–Har du sovit gott? –Lite obekvämt, men bättre.

Gå och lägg dig igen. Du behöver vila.

Varför då? Jag behöver gå ut och sträcka på benen.

Det är ingen bra idé.

Varför inte? Jag hittar här.

Allt vi gjorde som tonåringar...

Det är ett väldigt avskilt gods.

Och inte nära fortet.

Constantine Clios samling ska visst ställas ut där ikväll.

Jag visste inte om jag skulle berätta det.

En postum utställning. Typiskt Georgina. Kommer min familj?

Ja, jag antar det.

Så de skulle kanske bli lite rädda om du vandrade omkring...

–...som spöket efter Hamlets far. –Jag håller mig nära huset.

Bäst att inte ta risken. Alla har gått vidare.

Det här är deras sista farväl.

Och jag tar en stor risk genom att ha dig här.

Så du ska vila och inte göra för mycket.

Sen kan vi börja planera nästa steg.

Det är väl det du vill?

Ja, det är klart.

Ja...

–God dag. –God dag.

Oj! Det är jättefint!

Raafi kommer med några oljepampar. Deras konton vore bra att ha.

Du har hittat en bra investerare där.

Det är magnifikt.

Hej, raring.

Constantine skulle ha varit stolt.

Vi måste fira. Med lunch.

Det är så mycket kvar att göra.

Det är vårt jobb. Du ska bara njuta.

Hon har rätt, kära Georgina.

Om vår framlidne make har lärt oss nåt är det att fira.

–Följ med, Christos. –Nej, jag kan inte.

Jag har ett möte med en köpare.

Fabio kör så att du kan dricka champagne.

Du betalar mig för det här. Vi klarar oss.

Jag visste att Christos skulle klara det.

Det blir inte lätt att lyfta varumärket, men vi börjar bra.

Om du är med på det får du skriva under några papper.

Så att Raafis medverkan blir officiell.

Det låter som en nystart för oss alla.

Vi förtjänar lite glädje efter allt som har hänt.

Jag önskar bara att Adam kom hem och kunde dela den med oss.

Ja.

Du har varit annorlunda sen New York–resan.

Du verkar lättad.

Jag begravde några spöken där.

–Madame Clios. Trevligt att ses igen. –Tack för att ni kom, mr Sinclair.

Jag kom så fort Jean–Christophe uppdaterade mig om fallet.

Även ni är madame Clios, förstår jag. Martin Sinclair.

Vad är det som pågår?

–Vill ni ha en drink? –Inte medan jag jobbar.

–Irina? –Martin är privatdetektiv.

Han undersöker Adams försvinnande.

Han har några frågor till dig.

Ni skickade det här sms:et till Adam samma dag som han försvann.

"Båten Marjorie, Promenade des Professeurs, Villefranche."

"Kom så fort som möjligt."

Han kom aldrig. – Det sa jag ju.

Varför ville ni träffa honom?

Jag upptäckte att Constantine ägde båten.

–Constantine? –Ja.

Vem äger en båt och glömmer säga det till sin fru?

Med tanke på vad vi vet nu...

Varför ville ni ha Adam där?

Jag var rädd för vad jag skulle hitta.

När Adam inte kom gick jag ombord ensam.

Jag hittade ett brev från Constantine.

Innehållet är privat.

Du förstår väl varför vi ställer frågor?

Jag är så orolig för Adam.

Vi försöker bara följa hans förehavanden.

För sen har vi det här. Adams testamente.

Han ändrade det nyligen och gjorde dig till enda arvtagerska.

Vad?

Det var märkligt.

–Så ni vet inget om det? –Självklart inte.

Varför tror ni att han gjorde det?

Han kanske hade skuldkänslor för att han försökte våldta mig.

–Min morbror landar snart. –Fabio kör dig.

Jag vet inte längre. Hon har svar på allt.

–Kanske inövat. –Tror ni att hon ljög?

Jag vet inte. Men hon berättar inte allt.

Marj!

–Hej! –Jag är så glad att du är här.

Jag också.

Jag följer dig till villan.

Jag har några intervjuer idag, men du vill nog vila.

–Hur är det med dig? –Bra.

Utställningen börjar arta sig. Du får se ikväll.

Det var inte det jag menade.

–Hur är det med mardrömmarna? –De är borta.

–Och du? –Jag bearbetar det fortfarande.

–Härligt att du har en chaufför. –Fabio är inte min chaufför.

–En chaufför som heter Fabio! –Fabio är Irinas chaufför.

–Hur är det med Irene? –Du vet...

Helvete! Vad fint!

Säkert att det finns plats för mig?

–Mår du verkligen bra? –Ja, då.

Tack, Fabio.

Det är bara...

Du verkar ha mycket att tänka på.

Jag ska just öppna en konstutställning, så ja.

Varför är det ett piggsvin i spisen?

Jag vet inte. Det är konstnärligt.

Jeff, det här är Noah Lévy.

–Noah – Jeff. –Hej.

Jag bad honom visa dig runt. Jag har en pressgrej att göra.

Du kan berätta allt om lilla Marj.

Och du kan berätta hur ni känner varandra.

Nu måste jag verkligen åka.

Var snälla. Skvallra inte om mig.

Clios–samlingen återförenar Paula Regos "Vanitas"–triptyk.

Våra två sidopaneler får sällskap av mittenpanelen idag.

Vi ska ha den i sex månader, sen ska hela triptyken till Paris.

Det spekulerades mycket i pressen om er makes död.

Är ni bekymrad över samlingens rykte?

Louvren skulle nog inte anförtro oss ett sånt verk om vi var opålitliga.

Så ni strävar efter legitimitet?

Vi har alltid varit legitima.

Interpol utredde helt enkelt mordet på min make.

Det här handlar om att dela med sig av min makes arv.

Se er omkring. Magnifika verk.

De måste visas upp för världen.

Det är det enda sättet för mig att gå vidare.

De bästa barerna har kladdiga golv. Det här är min sorts ställe.

Georgina berättade om sin uppväxt med dig.

Jaså, det gjorde hon?

–Vad har ni ihop? –Det ska du nog fråga henne.

Hon är upptagen, så jag frågar dig.

Det är tidigt.

Ingen hemlighet, men inte nåt att offentliggöra.

–All lycka till er båda. –Tack.

Ursäkta mig.

Har ni era styvbarns välsignelse för den här utställningen?

Absolut. Jag gör det här för oss alla.

Beklagar, men det är allt mrs Clios har tid med idag.

Jag besvarar gärna era frågor om specifika verk.

Tack.

Hoppas att jag inte stör. Jag ville tjuvkika lite.

–Så roligt att se dig. –Vilken utsökt samling.

–Vill du ha nåt att dricka? –Nej, jag ska inte stanna.

Jag orkar inte med folk ikväll. Jag vill bara titta lite.

Självklart!

Polisen kom i eftermiddags.

Ingen är gripen och de vill inte lämna ut Raouls kropp–

–förrän nån är åtalad. Det kanske aldrig sker.

Jag kan inte ens ta farväl ordentligt.

Det måste kännas fruktansvärt.

En liten tröst är att de tror att han blev drogad.

Han hade ett stickhål i låret och fentanyl i blodet.

Herregud...

Mitt hjärta...

Det kändes som om han hade påbörjat en ny era inom konsten.

En sån talang som har gått till spillo.

Bäst att vi går.

–Följer du inte med? –Nej.

Utställningen är tillägnad hennes döde make.

Inte bästa tillfället att bli sedda tillsammans.

Skit i det.

–Du kan komma som mitt sällskap. –Hon skulle nog inte gilla det.

Ett gott råd: Georgina gillar män som ger lite motstånd.

Så fort du blir hennes toffel åker du ut.

Nu går vi. – Notan, tack!

Om du bjuder på fest bjuder jag på drinkarna.

Jag tar det.

Jag älskar Frankrike.

Nästa gång du undrar nåt om mig, fråga.

Det är inte lika kul.

Jag föredrar att leka privatdetektiv.

–Hittade du det du sökte? –Nej.

Inga bebisfoton, ingen Rohypnol.

Jag måste kolla så att du inte utnyttjar mig nu när vi är på dejt.

Kom nu.

Mycket pengar för ett engångsligg.

Poängen är att avla fram ett fullblod som drar in miljoner.

Men ändå...

Clios namn står för nåt. En viss exklusivitet.

Hur många ston befruktar en avelshingst? Hundra om året?

Jag låter honom bara betäcka 25.

Då urvattnas inte genpolen och vi får mindre konkurrens på banan.

–Avgjort. –Personalen ordnar med kontrakt.

Vi kommer med stoet så fort som möjligt.

–Hur gick det? –Hur tror du?

Du lyckades!

Jag sa ju att du skulle blåsa liv i det här stället.

Ja, det har varit bra att fokusera på nåt annat.

Var tror du att han är?

Jag vet inte, Ada.

Jag saknar honom.

–Den jäveln. –Jag saknar honom också.

Madame Clios...

Ni kommer oväntat.

Har nåt hänt?

En kropp har hittats i havet.

Ni sa att pengar inte var nåt hinder.

–Ni ville inte blanda in polisen. –Det gäller fortfarande.

Vi har hållit det dolt för polisen.

Kroppen har förts till bårhuset som "oidentifierad".

Men ni tror att det är Adam?

–Beklagar. –Varför?

–Varför tror ni att det är Adam? –Hans tillhörigheter.

Kroppen låg i en segelsäck, vilket utesluter självmord.

Han kan inte identifieras visuellt.

Men han hade den här på sig.

TILL ADAM FRÅN HANS MOR

Tillsammans med sms:et från Georgina och hans bil i hamnen–

–är det betydande indicier.

–Georgina! –Vad roligt att du kom!

–Och tack för det här! –Nöjet är mitt.

Du har verkligen blåst liv i det.

Och jag vet hur du har kämpat för att gå vidare.

Jag hoppas att du kan göra det efter ikväll.

Bouillabaisse. Min mormors recept.

Tack, Laurent.

Skulle du vilja tjäna tusen euro, Laurent?

Madame Eltham är en generös arbetsgivare.

2 000 euro, men då ingår receptet på det här.

Förutom vad då?

Georgina kommer att vara på festen ikväll.

–Självklart. –Ge henne den här lappen.

Hoppas att det här går bra.

Kom, nu skaffar vi lite nya vänner.

Vad gör du här? Vi pratade ju om det.

Jeff insisterade.

–Jag kan gå om du vill. –Nej, nu är du ju här.

Gör mig en tjänst. Håll honom sällskap.

Du är jättefin, förresten.

Vi borde väl hälsa på styrelsen.

Det borde vi absolut.

Werner! Edith! God kväll!

–Ni har väl träffat Raafi Al–Qadar? –Så trevligt!

Ni har väl hört att han ska investera i banken?

–Gratulerar! –Vi ser fram emot samarbetet.

Raafi och jag har stora planer.

Det känns inte som om jag har ert stöd.

Jag måste be er att avgå från styrelsen.

–Vad? –Banken behöver ungdomlig energi.

Tack för den här tiden. Lämna avgångsansökningarna imorgon.

Det var trevligt att träffas.

–Vem tittar du efter? –Mamma. Hon borde vara här nu.

Var var du idag?

Jag hade saker att göra. Med Christos.

Får du verkligen vara här?

Du är känd för skadegörelse på konst och antikviteter.

Så gammal är du inte.

–Hej. Jag heter Sophie. –Nico Eltham. Trevligt att träffas.

–En kompis till dig? –Nej, hennes flickvän.

Jag förstår.

Hej då.

God kväll, raring.

–Vilken fin tillställning. –Ja.

Och du gjorde det möjligt med banken.

Nu förstår jag varför du är sen.

Mina fina barn. Jag är så stolt över er.

Jag älskar er faktiskt.

Är det bara jag som är nykter?

Mina damer och herrar...

Kan jag få er uppmärksamhet?

Tack så mycket för att ni kom hit.

Clios Bank presenterar "Renässans, återförening och återfödelse".

Kvällen är ett avslut, men även en början.

Det hade inte gått utan mina vänner och min familj.

De flesta är här ikväll.

Christos, Adriana... Er far skulle ha varit så stolt över er.

Adam kunde tyvärr inte komma.

Familjen Eltham. Cassandra. Tack för att vi fick ställa ut här.

Särskilt roligt är det att få visa Paula Regos "Vanitas".

Konstnären beskrev det som att ge skräcken ett ansikte.

Omgivet av andra mästares skönhet–

–visar det att där det finns fulhet finns det skönhet.

Där det finns död finns även liv. Återfödelse.

Tack! Förse er med champagne!

–Det är min systerdotter. –Jaha.

–Ett fint tal. –Tack.

Vi tar lite luft. Det är så mycket folk.

Det är nog bäst att jag stannar.

Jag har nyheter. Om Adam.

Jag är på taket.

Jag trodde dig när du sa att du inte kände till testamentet.

Jag trodde dig när du sa att du ville ha sällskap och att han inte dök upp.

Men min detektiv har sagt att ett lik i en segelsäck hittades igår.

–Har du nåt du vill berätta? –Självklart inte.

–Ett lik? Vilket lik? –Du vet vem.

Du kan sluta låtsas. Det börjar bli löjligt.

Nej, det löjliga är att Sinclair drar in mig i Adams försvinnande.

Att låta Fabio tjuvlyssna...

Sinclair har löst dussintals mord under sin tid som polis.

Adam är nog på en strand i Thailand, mätt och drogad.

Hans bankkonton är orörda sen dagen han försvann.

Hans mobil har inte använts sen han fick sms:et från dig.

Och han tog inte med sig sin klocka.

Den satt på liket.

Du tog båten...

...och seglade ut...

...och mördade Adam.

Sen slängde du hans kropp över relingen.

–Jag... –Våga inte ljuga för mig mer!

Jag vet att det var du. Jag vet.

Jag vill bara höra dig säga det.

Vill du veta sanningen om din son?

Han försökte förstöra den här familjen.

Han var ansvarig för Constantines död.

När han hade dödat sin egen far försökte han våldta mig.

–Du lockade honom. –Sin egen styvmor!

Han erkände allt innan han dog.

Vill du veta vad hans sista ord var?

Han sa att han älskade mig. Att han alltid hade älskat mig.

Din son var en liten Oidipus–skit, och det var inte mitt fel.

Hur dog han?

Hur...dog...han?

Jag högg ihjäl honom.

Medan jag såg honom i ögonen.

Så vad händer nu?

Ska jag gripas på min utställning?

Då krossar du det som återstår av familjen.

Clios Bank som just har börjat komma på fötter igen.

Du kommer att krossa dig själv.

Om det finns nåt jag vet om dig, Irina...

Det som färgar alla dina beslut...

Det du värderar högre än allt annat–

–och alla andra i ditt liv är dina egna intressen.

Tur för dig att våra intressen sammanfaller.

Så här är det.

Kroppen ska begravas som oidentifierad.

Så du får inte ut nåt arv efter Adam.

Du skulle även ha fått hans plats i styrelsen.

Och du får inte mer kontroll över företaget.

Jag behåller fullmakten för hans affärer.

I gengäld...

...avslöjar jag dig inte som mördare.

Jag kan fälla dig när som helst, Georgina.

Så uppför dig och gör som du blir tillsagd.

Duktig flicka.

–Madame? –Laurent?

Det gäller monsieur Clios.

Han erbjöd mig 2 000 euro för att överlämna den här lappen.

–Tack, Laurent. –Ja, madame.

Älskade Georgie, det finns så mycket att säga.

Jag lever och är nära. Följ med den här mannen.

Jag ska förklara allt.

Text: Åsa Tålig www.sdimedia.com