Original subtitles

Ni hade inte behövt följa med.

–Vi är ju din familj. –Visst.

–För din pappa. –För Kurt.

Mamma?

Det borde stå under Clios, Georgina.

Vårt familjerum för 59 dollar natten.

Frukost ingår inte, men det finns en automat.

–Ursäkta. –Äsch, det blir ett äventyr.

Vi kanske kan äta nåt.

Vi kan nog köpa nåt i automaten.

–Jag måste ordna med begravningen. –Ska vi följa med?

Nej, ni har redan gjort så mycket.

Jag måste åka nånstans.

Kan du packa upp?

–Visst. –Då ses vi sen.

TÄNKER PÅ DIG. CHRISTOS

Jag älskar dig så mycket.

DÖDEN ÄR BÖRJAN PÅ EN EVIG RESA.

Var det nåt mer, mrs Clios?

Blommorna kommer imorgon bitti.

Då har vi allt vi behöver.

Mrs Clios, er far ligger i vårt besöksrum.

Det trodde jag inte.

De flesta vill ta farväl.

Om ni följer med mig.

Ta den tid ni behöver.

Hej!

Din favorit. Blåbär och lönnsirap.

Han var en fåordig man.

–Han ser så liten ut. –Det blir så när man dör.

Ska vi säga nåt?

Han är inte här längre.

Jag trodde inte att du fick mitt meddelande.

Jag ville inte låta dig göra det ensam.

–Jag försökte hälsa på. –Ja, jag vet.

–När såg du honom senast? –Ett par månader sen.

–Frågade han efter mig? –Han var hög på smärtstillande.

Ska jag skjutsa dig till motellet?

Jag tar hellre ett glas.

–Du är min favoritsysterdotter. –Jag är din enda systerdotter, Jeff.

Här är adressen till Adams lägenhet på Manhattan.

Fastighetsskötaren har inte sett honom.

Jag låter en kollega ta en titt på den. Har ni hans mobil?

Senaste meddelandet är tre veckor.

Georgina bad Adam träffa henne i hamnen i Villefranche.

Tror ni att hon vet mer än hon låtsas?

Enligt min dotter–

–var Adam osunt fascinerad av sin styvmor.

Och hur yttrade det sig?

Han kan ha varit påträngande i sina närmanden.

Är det därför ni inte har kontaktat polisen?

Min familj har ett...brokigt förhållande med lagens väktare.

Jag har bett en kollega i Nice att kolla hans konton.

Han kan säga om han har försökt lämna landet.

Om det är nåt jag har förstått de senaste veckorna...

...är det hur lite jag känner min son.

Bara lugn, mrs Clios.

Om er son finns där ute hittar vi honom.

–När träffades ni senast? –Två, tre år sen.

–Fem, faktiskt. –Okej. Vem räknar?

Men hon vet att hon finns här.

–Jag förstår att din far trivdes här. –Särskilt när mamma stack.

–Vart tog hon vägen? –Till Vermont.

Min syster hade... känslomässiga problem.

Ursäkta att jag är sen.

Chauffören hade lite svårt att hitta.

Jeff? Jag har sett fram emot att träffa dig.

Sammalunda.

Drinkar, så trevligt.

En i varje hand, Irene.

Irina heter jag.

Du måste ha massor av historier om Georgina.

Ja, beklagar om hon är lite...

–Vi tog just farväl av Kurt. –Jag förstår.

Att förlora sin far en gång är en chock.

Men två gånger?

Georgina sa att hennes far dog för flera år sen.

–Du verkar inte förvånad. –Hon är en hårding.

Ibland måste man hålla inne med saker. Den här låten är bra.

–Mår du bra? –Jag vill att det här ska vara över.

Jag kan texten.

Ni européer kan verkligen dricka.

Hur kom det sig att du och Georgina bodde ihop?

Det var när hennes far satt i fängelse.

Kurt hade ett...oortodoxt sätt att betala räkningarna.

Håll koll på henne, Marj.

Hon har frågat ut mig.

Vad vill du veta?

Att pappas enda talang var att utnyttja sin dotter för att stjäla?

Att han vägrade prata med mig när jag slutade spela med?

Eller att han tillbringade sin sista tid i fängelset?

Och du undrar varför jag sa att han var död?

Om ni behöver veta nåt mer är jag utanför.

Cassandra Eltham. De här är till Georgina.

–Hon är i New York. –Jag vet.

Då har hon nåt glatt som väntar.

Kan du visa var hennes rum är?

–Jag kan bära upp dem. –Det är inget besvär.

–Gå bara uppför trappan. –Tack.

Förlåt. Jag vet att ni bara försöker stötta mig.

Ingen fara. Du har gått igenom mycket de senaste veckorna.

Vi ses sen.

Hej då.

Din pappa älskade dig väldigt mycket, trots sina dåliga sidor.

Han var en god människa.

Han hamnade bara fel.

Låt inte några dumma beslut förstöra dina minnen av honom.

Okej?

Varför sover du inte lite?

Jag är rädd att jag ska drömma igen.

Om vad då?

Att mamma ligger i en ravin och öppnar ögonen och ser på mig.

–Drömmer betyder inget. –Men varför det?

Det är det enda jag ser framför mig.

Tänk bara på att ta dig igenom morgondagen.

Kan du svänga vänster här?

Vad gör du?

Du trodde väl inte att jag tänkte sova på den här?

Den är säkert full med ohyra. Vad då? Du hörde mig inte klaga.

Nej, du bara förhörde Georgina.

Hon döljer nåt. Jag vet det.

Är det fortfarande det där dumma sms:et?

Skulle hon inte säga om hon visste var Adam var?

Du kan inte ens berätta sanningen för mig.

–Sanningen om vad då? –Om min pappa.

Ta bort dem innan jag äter upp allihop.

Nu rynkar du pannan igen. Du kommer att få rynkor.

Är Negrescu min pappa?

Ja. Men du är Constantine Clios dotter.

Kanske inte i blodet.

Men du har hans hjärta.

Och jag låter ingen krossa det.

Jag kommer aldrig att förstå varför hon lämnade oss.

Dina föräldrar hade ett svårt förhållande.

Men jag var ett barn.

Vet du vad jag har lärt mig efter alla dessa år?

Det kommer inget gott ur att dra upp det förflutna.

Både min far och jag älskade Walt Whitman.

Så jag vill läsa den här dikten till hans ära.

Varsamt, vid slutet

Från väggarna i det mäktiga befästa huset

Från låsets hake

Från de välstängda dörrarnas väktare, låt mig blåsas bort

Låt mig oljudslöst glida framåt. Med mjukhetens nycklar...

När jag var nio år bad jag tomten om en Kålunge–docka.

Istället fick jag Walt Whitmans samlade verk.

Sån var min pappa.

Han ville alltid att jag skulle förbättras.

På helgerna tog han med mig till Metropolitan och Guggenheim.

Han stod där, tålmodigt i timmar, medan jag beundrade målningarna.

Och han klagade aldrig. För sån var han.

Jag vill tro att...

...han bara ville mitt och min mammas bästa.

Den mannen är jag här för att minnas.

Allt annat...

Det spelar ingen roll nu.

Tack för att ni kom.

Planet hämtar dig om några dagar.

–Irene... Det har varit känslosamt. –Visst har det?

Nästa gång kanske jag får träffa dina söner.

Då så, Marj. Då går vi och rensar i huset.

–Varför kallar du henne det? –Marjorie är hennes andranamn.

Tacka Christos för de vackra blommorna.

Och hälsa att jag vill ha min andel när hästen vinner.

–Se inte så rädd ut. –En spark räcker.

Ingen press, men om du inte vinner blir vi hundmat båda två.

–Han hör dig nog inte. –Jo, då.

Snälla, vinn åt Adriana.

–Allt väl? –Ja. Själv?

–Bara fint. –Carlotta's Ghost är i toppform.

Vi kan vinna det här.

–En vän till dig? –Anställd.

Jabberwock. Den andra favoriten.

Må bästa häst vinna.

Ja.

–Lycka till. –Tack.

Gör ditt bästa. Vi klarar det.

Vi kommer att vinna.

Ja, ja, ja. Japp...

Du sa inte att du hade köpt Jabberwock.

Jag ville inte åka tomhänt, så jag tog kontakt med stallet privat.

–Så du underminerade mig. –Det är en tolkningsfråga.

De är startklara...

–Jag kan inte titta. –De är iväg!

Jabberwock tar ledningen, tätt följd av Marnie's Refrain.

Legend of Love tar in på Marnie's Refrain, men Jabberwock leder.

–Var fan är han? –Du behöver en drink.

–Nej, tack. –Ta en drink, för fan.

Jag är nykter alkoholist.

Jabberwock leder fortfarande stort.

Jabberwocks ledning ökar.

Det går inte att komma ifatt den femfaldiga mästaren.

Jag borde nog inte vara här.

Jabberwock leder fortfarande, men här kommer nummer sex.

Carlotta's Ghost ger sig in i leken.

Carlotta's Ghost går om Shadow Prancer.

Ursäkta mig.

Han är nu jämsides med Jabberwock.

Carlotta's Ghost går om Jabberwock.

De är jämsides...

Carlotta's Ghost drar ifrån! Nummer 6, Carlotta's Ghost!

–Ett bra lopp. –Väldigt bra.

Den bästa hästen vann, så...

Jag kan hjälpa dig.

–Ska du investera i stuteriet? –Jag pratar om banken.

De vill bli av med de smutsiga pengarna.

–Låt mig investera. –Varför?

Jag tror att du kan vända skutan.

Nej, vad får du ut av det?

Tio procent av de röstberättigande aktierna.

Nej.

Det skulle kosta min familj dess majoritet.

Annars förlorar de banken. Valet är ditt.

–Du måste äta nåt. –Jag är inte hungrig.

–Har vi inte slutat med det där? –Jag vill veta vem jag är.

Du är du, Ada. Låt ingen man definiera dig.

Ingen pojkvän, make eller far.

I synnerhet inte han.

Han är inte viktig.

För mig är han det.

Efter Constantines och min skilsmässa bjöd Negrescu ut mig.

Sen var han tvungen att åka på ett affärsmöte.

Senare fick jag veta att affärerna bestod av att skära halsen av en man.

Jag har fått brev från honom.

Han vill att jag ska besöka honom i fängelset.

Håll dig borta från honom, för allas skull.

Jag fick det från fängelset för några dagar sen.

–Vad skriver han? –Att jag inte ska klandra mig själv.

–Vad pratar han om? –Han var inte frisk.

Vem vet vad han grubblade över?

Handlar det om mamma?

Nu åker vi och köper donuts.

Vi behöver socker.

Flyttade hon till Vermont på grund av mig? Jeff?

–Stanna bilen! –Herregud!

–Var det mitt fel? –Naturligtvis inte.

Varför stack hon bara? Utan att säga hej då?

Herregud... Det var jag, eller hur?

Jag drev bort henne.

–Vänta, Georgina. –Herregud...

Du var ett barn. Din mamma var sjuk.

Hon lades in om och om igen.

–Jag visste inte... –Vad hände?

Hon tog livet av sig.

Så historien om bilolyckan i Vermont...

Din pappa ville inte att du skulle få veta sanningen.

Var hittades hon?

Vi försökte bara skydda dig.

Berätta bara.

Vid vattenfallen.

–Var jag där? –Nej.

Hur kunde jag se henne, då?

Min återkommande dröm... Jag såg henne där.

Du hörde nåt och pusslade ihop det.

Jag har velat berätta det så många gånger.

Jag vet att det är svårt, men...

Vart ska du?

Det var längesen jag höll din hand.

Minst 35 år sen.

Det är svårt att inte tänka på vad som kunde ha blivit.

Det var du som lämnade mig.

Min far fattade beslutet åt mig.

Vi var så unga. Vi visste inte vad vi ville.

Jag visste. Jag ville ha dig, Constantine.

–Cassie... –Jag bara...

Jag kunde inte stå emot mina föräldrar.

Jag var gravid.

–Med Nico och Daphne. –Vad?

–Varför berättade du det inte? –Min far förbjöd mig.

Du borde ha berättat det.

–Skulle det ha gjort nån skillnad? –Ja. Familjen betyder allt.

Men du måste förstå. Jag har barn. Jag har Georgina.

De har redan sörjt dig.

De har tagit farväl.

Det kan aldrig bli som förr.

Georgina! Jag har ju sagt att hunden ska vara ute!

Varför hjälper du mig inte? Hon måste ut!

–Varför hjälper du mig inte? –Det gör jag.

–Lägg ner kniven! –Nej! Hon kommer att döda oss.

–Rose! Sluta! –Släpp!

Det är inte på riktigt. Ge mig kniven!

–Okej, okej... –Nej!

–Lugna dig, Rose! –Hon måste bort!

Sluta!

Rose?

–Rose? –Mamma?

Hoppa in i bilen. Nu!

Hoppa in i bilen, Georgie!

Blunda hela tiden.

Jag kommer snart.

Pappa?

Pappa!

Mamma!

Pappa?

Gå till ditt rum. Stanna där tills jag säger till.

Hej!

Jag har lagat din favoriträtt. Blåbär och lönnsirap.

Din mamma var tvungen att åka tidigt.

Hon skulle hälsa på en vän i Vermont. Vi kanske kan gå på museum.

Det är bara vi två nu, Georgie.

Förstår du det?

Jag älskar dig så mycket.

Georgina?

Han dödade henne.

–Vad pratar du om? –Pappa.

Han dödade mamma.

Jag...

Och jag skyddade honom.

–Vart ska du? –Jag kan inte stanna.

Ska du bara sticka?

–Du kanske minns fel. –Nej.

–Jag vet vad jag såg. –Omöjligt.

–Hon hittades vid vattenfallen. –Han lade henne där!

Han ljög så många gånger att han började tro på det själv.

Han lämnade henne att dö.

–Varför minns du det nu? –Jag vet inte.

Det kanske är huset.

Jag hörde dem gräla genom dörren. Jag kunde ha hjälpt henne.

Hon var min mor, och jag gjorde ingenting.

Det är inte ditt fel.

–Visste du det? –Vad då?

–Vad han gjorde med henne. –Självklart inte.

Vad tror du om mig?

Det vore inte första gången du ljög för mig.

Hon var min syster, Marj. Tror du att...

Skit i det.

Jeff!

Förlåt.

Är det konstigt att jag inte litar på nån?

Hoppas att du inte räknar in mig där.

Jag trodde att jag kom hit för pappas skull. Men så var det inte.

Jag kom för mammas.

Ja.

Du påminner så mycket om henne.

Hon var paranoid och schizofren, Jeff.

Innan hon blev sjuk, dumskalle.

Hon skulle ha varit så stolt över dig.

–Skulle hon? –Du anar inte.

Jag har en del av hennes mörker också.

Jag också.

Speciellt om jag inte får mellanmål.

–Hur var det? –En begravning, du vet.

Jag går och lägger mig.

Vad är det som inte kan vänta?

Jag har ett affärsförslag.

Okej?

Jag vill att du ska träffa nån.

Ni är väldigt övertygande, mr Al–Qadar.

–Jag förstår att Christos gillar er. –Säg Raafi.

Ni och er make har satsat allt på banken.

Det vore tråkigt om några dåliga beslut förstörde allt.

Investeringen säkrar vår likviditet.

I utbyte mot 10 % av rösterna.

Ett lågt pris för framtida välstånd. Eller hur?

Det du glömmer, Raafi...

...är att jag är förmyndare åt Adriana och Adam.

Varför riskera deras framtid för nån jag inte vet nåt om?

–Här är hans portfolio. –Alla kan vara imponerande på papper.

–Beklagar om jag slösade bort er tid. –Nej.

Jag skulle inte ha tagit hit Raafi om jag inte trodde på honom.

Han är den vi behöver.

Välkommen till Clios Bank, mr Al–Qadar.

Vi borde prata med Georgina först.

Hon känner igen en bra affär.

Ursäkta, men nu måste jag verkligen gå.

Om du har fel är vi rökta.

Jag kommer strax.

"Vänd alltid ansiktet mot solen."

"En dag kommer skuggorna att falla bakom dig."

"Alltid din, pappa."

God kväll, madame Clios. Jean–Christophe Bannier.

Min kollega i New York bad mig ta över utredningen.

Ni sa att ni hade nyheter.

Ja. Vi kollade med Interpol.

–Han har inte lämnat landet. –Och hans bankkonto?

Inget har tagits ut sen han försvann.

Är min son vid liv?

–Jag vill inte spekulera... –Snälla ni...

Vi gör allt för att hitta honom.

Han håller säkert bara låg profil.

Med lite tur är han hemma om några dagar.

–Och om inte? –Jag försäkrar er...

Vi ska ta reda på sanningen.

Vill du vara ensam?

Förlåt.

Text: Åsa Tålig www.sdimedia.com