Original subtitles

Downloaded from YTS.LT

Official YIFY movies site: YTS.LT

THE SONG TO MY HEART

-Åh, en ny kollektion. -Hej!

-Din skyltning ser fantastisk ut. -Bonnie!

Grattis, Bonnie.

-Tack. Kolla in det här. -Okej.

Jag skrev precis ut de här.

Det är schemat för vår invigningsvecka.

Jag kan dela ut dem på bageriet.

-Det vore fantastiskt, tack. -Självklart.

Du har tajmat det perfekt med Jordgubbsfestivalen.

-Det var väl ingen slump. -Jag vill locka turister.

Din pappa må ha toppat listorna, men det här stället blir en hit.

-Jag hoppas det. -Det finns så mycket historia här.

Jag minns när det var din farmors blomsteraffär.

Det var så gulligt att du behöll studion din farmor inredde.

Det är ny ljudisolering, men jag behöll täckena.

Det ser ut som när han spelade in sin skiva.

Kommer din pappa idag?

-Nån gång idag kommer han säkert. -Veckan kommer att förändra ditt liv.

Jag har känsla för sånt här och mina känslor har aldrig fel.

-Jag vet det. -Hej.

-Är du redo att köra? -Det vet du!

-Jag kommer förbi sen. -Gör det.

-Hej då. -Hej då, Alice.

HIGHSTREETS TE

-Det ser bra ut här inne. -Ja, det gör det.

-Jag är stolt över oss. -Jag också.

-Vi går och tittar på takterrassen. -Visst.

-Jösses. -Eller hur?

Ja.

Det är så perfekt här uppe.

Pappa verkar vara i studion.

Ja. Okej. Jag börjar där nere medan du kollar.

Ja.

Pappa, du är här tidigt.

Jag menar... Jag ville bli din första kund.

Det är en stor dag. Grattis.

Tack.

Din mamma skulle vara stolt över dig.

Kom här.

-Jag är också stolt över dig. -Bra.

Jag har lekt lite med en låt och har kört fast.

-Kan du ge mig en sekund? -Javisst.

-Okej. -Sen måste jag göra te.

Okej, här är den. Jag behöver bara en rad.

Ditt leende värmer mitt kalla hjärta

Du är löftet om bättre tider

Det var lite klumpigt.

Du smakar kylan från ett hjärta som domnat

Ditt leende lovar bättre tider

Så vackert.

-Du är så bra. -Tack.

Har du gjort nåt med låten du skrev på för några månader sen?

-Nej, jag har inte tänkt på den. -Jag önskar att du gjorde det.

Tack för komplimangen, men jag har fokuserat på butiken.

-Och det är en vacker tebutik. -Tack.

Och tack för det här. Din mamma älskade det här rummet.

Hon tog den bilden när jag spelade för henne. Det var härliga tider.

-Bara drömmar. -Jag önskar att hon vore här.

Jag vet.

Vad måste din far göra för att få en kopp te här?

-Vad känner du för? -Sådär ja.

Jag får skynda mig om jag vill hinna före alla utanför.

Jag har allt redo.

Nu kör vi.

Välkomna till Highstreets te!

Glöm inte att kolla in takterrassen.

Här är Söt tröst att brygga hemma.

Jag lade i lite av vår lavendel- och rosmarinblandning.

-Smaka och säg vad du tycker. -Tack.

Hade inte du rast?

Först ska jag välja ut några låtar och få fart på stället.

Du vill säkert ha landets rockigaste tebutik.

Åtminstone vid sjön.

Är det hela din skivsamling?

Tror du att detta är hela samlingen?

Du kanske har övergått till digitalt.

-Det sparar lite utrymme. -Nej, klassiker som de här är inte...

Åh, okej.

Är det här albumet en tidsmaskin? Plötsligt är jag tillbaka på college.

-Minns du gruppen? -Sålde de inte dem från sin skåpbil?

Du minns.

Bandet var okej, men sångaren var riktigt bra.

Ja, han behövde inte de andra. Jag undrar vad som hände med dem.

De gick nog på college och fick trygga, vanliga-

-välbetalda jobb. Folk gillar att äta.

Men att inte följa sina drömmar kan lämna en bitter smak i munnen.

Jag la in extra kakor till ikväll.

Jag hämtar dem.

Du behöver nåt sött efter all surhet.

"Innan jag träffade dig var jag förkrossad, men en blick, en dans

Det tog mindre än en timme och plötsligt visste jag

att du var det söta efter det sura"

Hur många sidor har du använt idag?

Du känner mig, när jag kommer på ord måste jag skriva ner dem.

Jag kan inte hjälpa det.

Jag vet.

Därför köpte jag den här åt dig.

Den är liten nog att få plats i fickan-

-men stor nog att rymma dina stora, vackra idéer.

Jag älskar den!

Nu behöver du inte skriva på förklädet.

Det hände en gång!

Den är perfekt. Tack.

Tänker du hämta kakorna?

Va? Ja, jag ska.

Han var bara så bra.

Och vilket ansikte.

Erkänn att han var snygg.

Ja, han var snygg. Det är han nog än.

-Hej, Dex.-Har du en plan?

-Ja, jag jobbar på det.-Inga fler förlängningar.

Skivbolaget ombokar inte igen. Demon måste in nästa vecka.

-Har du skrivit? -Jag försöker.

Försöker? Jag har tagit en risk för att ge dig den här chansen.

Jag tror på dig. Vad är problemet?

Jag har många melodier. Det är bara orden...

De flyter inte.

-Jag måste hitta inspiration.-Det är bäst att du gör det fort.

Jag är på väg.

Jag är på väg.

INVIGNING

Poesiläsning är uppe, första dörren till höger.

Var det ett svar för mediaprovsmakningen?

Ja, alla har svarat utom Branch Rogers.

Hans läsarsiffror är tre gånger högre än de andras ihop.

Slappna av. Du har lagt ner din själ-

-och ditt bankkonto på stället, men se dig omkring. Det är en hit.

Det är otroligt, men vi har precis öppnat.

Utan publicitet fortsätter inte folk komma.

Vi behöver en bra recension.

Då ser vi till att Branch Rogers kommer hit.

Vem har kunnat stoppa oss när vi slagit våra kloka huvuden ihop?

Absolut ingen.

Ditt största fan är här.

-Pappa är en stjärna. -Hej.

För honom är du det. Jag går upp.

Jag hörde att du har en fin publik där uppe.

-Kan du fatta det? -Ja.

Jag ser fram emot att se dig på scenen och låta ditt ljus skina.

Det är inte bara på scenen jag skiner. Du ska få te.

Jag känner igen den blicken. Den blicken är inspiration.

Nu ska du få te.

Hör du!

Det är bra, från vad jag såg.

Jag älskar dig, men vi har redan pratat om det här idag.

-Har du en annan skiva? -Nej, och det vet du nog...

...vid det här laget. Träffade du Alice? Kommer hon hit?

-Hon sa att hon skulle komma. -Säg mitt namn så dyker jag upp.

Vill du göra oss sällskap?

-Det gör jag gärna. -Toppen.

-Men jag är här för att träffa dig. -Om du säger det, så.

Välkomna till Highstreets te och vår första poesiläsning.

Vi börjar med vår egen Bonnie Highstreet.

-Hörde du? Scenen är din. -Ja.

Platserna på sidan är era, ni har ett bord.

-Tack. -Ska vi?

INVIGNING HIGHSTREETS TE

-Herregud, förlåt. -Förlåt.

-Du ser bekant ut, har vi träffats? -Jag tror inte det.

-Jag söker... -Ursäkta mig.

Förlåt. De ropar på mig. De kan hjälpa dig där.

Okej.

Tack för att ni kom. Det här är en av mina favoritdikter.

Den heter "Ett hem för mitt hjärta".

På ett annat plan, långt ovan ingenstans

till en plats jag inte ville vara på

Sen satte du dig och allt förändrades

Ditt leende var en gåva

Hej, Hank Highstreet.

Förlåt.

På ett annat plan, långt ovan ingenstans

till en plats jag inte ville vara på

Sen satte du dig och allt förändrades

Ditt leende var en gåva Det var ett pris

Sanningen du hjälpte mig att se

Lyx hittar man inte i guld

Den finns i leendena, i händerna vi håller i

En förstaklass-plats i gungan på verandan

En väckarklocka är när fåglarna sjunger

Och det ovärderliga, din kärlek i mörkret

är ett hem för mitt hjärta

Är hon inte fantastisk?

Vad sägs om en till applåd för Bonnie?

Vi ska gå in igen och brygga kvällens te-specialiteter.

Om ni vill mingla säger vi till när det är klart.

Åh, det är du, killen som bokstavligen stal showen.

Ursäkta mig.

Jag har väntat hela livet på att träffa dig. Vad gör jag nu?

Det var fantastiskt.

Ja, visst är hon toppen?

Jag borde be om ursäkt för att jag avbröt.

Att avbryta min dotters poesiläsning-

-är nog inte bästa sättet att göra ett första intryck.

-Var det din dotter? -Ja.

Ja, det förklarar en hel del.

Jag ska be om ursäkt.

Hej, ursäkta mig. Förlåt, ta den tid du behöver.

Bonnie, är du...

Vet du vem det är?

Jag är killen som kom för att be om ursäkt för att jag avbröt dig.

Du var fantastisk.

-Tack. -Jag älskade öppningen...

...övergången och "en väckarklocka är när fåglarna sjunger".

Den var bra.

Du lyssnade verkligen.

Ja, skrev du den?

Har du nånsin fått din poesi tonsatt?

Jag skriver poesi, inte låttexter.

Jag har inte hunnit jobba på den än, men ha tålamod.

Lyx består inte av guldskatter

-Jag stoppar dig där. -Nej! Snälla, gör inte det.

Det var min poesi.

Det låter som en sång.

Jag ville bara visa dig hur vacker din poesi kan bli till musik...

-...det är allt. -Tack.

Jag bad om ursäkt och förvärrade det.

Köp lite te.

Kvällens special är Söt tröst, kamomill och pepparmint-

-eller svart te.

Tror du att situationen blir bättre om jag tar det söta?

-Prova. -Alla teer. Vad sägs om det?

Varsågod, huset bjuder.

Varför?

-Inte en chans! -Inte en chans.

Jo, en chans.

Okej, det är fantastiskt.

-Hej? -Hej.

Vem är den långa snyggingen?

Jag vet inte. Men han har en bra sångröst.

Visst är de ett vackert par?

Du säger att hon behöver mer musik i sitt liv.

Det gör jag.

Det är galet.

Vi var inte så bra.

Det var väl därför vi splittrades.

Du har fortfarande en bra röst.

-Tack. -Har du gjort ett soloalbum?

Lustigt att du frågar det.

Jag försörjde mig på att resa runt med gitarren.

Jag spelade på klubbar, college och till och med i nåt gathörn.

Jag hade stannat och lyssnat.

Vi får alltid bäst publik med en Hank Highstreet-cover.

-Fortsätt. -Jag känner att jag har en chans.

Jag har en agent som tror på mig och ett möte med ett skivbolag-

-så jag kanske kan få skivkontrakt.

Det är fantastiskt. Grattis.

Ja.

Vad är problemet? Är inte det varje musikers dröm?

De säger alltid att man måste vara redo.

Jag trodde att jag var redo.

Jag hade en demo med tio låtar som jag tyckte var jättebra.

Hur många kom med?

Två. Han sa att bara två var bra nog.

Så han gav mig lite mer tid.

Jag måste skriva åtta till av samma kvalitet.

-Det är därför jag är här. -På poesikvällen?

Nej, för att hitta min idol, legenden Hank Highstreet.

-Här är han. -Här är han, jösses.

Jag menade inte att störa där uppe.

Ja, där lämnade hästen stallet.

Jag borde bara säga det.

-Ja, det borde du. -Jag kämpar.

Jag har många melodier, men inga texter.

Jag ville komma hit och se var du spelade in.

Jag tänkte att jag kunde få lite inspiration.

Det är mycket begärt, men kan du hjälpa mig?

-Med mina texter? -Jag skulle hjälpa dig om jag kunde.

Det är bara en Hank Highstreet-låt.

Den får en alltid att känna nåt.

Det är inte bara din röst, eller musiken. Det är orden.

Kan du inte ge mig några tips?

Varje låt på mina skivor har en medförfattare.

Min fru Barbara var textförfattare och jag gav henne en lerklump-

-och hon vred den och gjorde nåt vackert av den.

Det där var faktiskt ganska bra.

Jag kommer på en rad då och då, men man behöver mer för en låt.

Talangen du berömde Bonnie för tidigare-

-fick hon från sin mamma.

Kan du hjälpa mig?

Jag skriver inte texter.

Jag vill skriva mina egna.

Jag vill bara bolla idéer med nån som kommer med en rad ibland-

-och hjälper mig att ta en idé och förvandlar den till musik.

Titta inte på mig.

Vad säger du?

Att du brukar vara den som tar in hemlösa.

Det är du som lämnar mjölken framme.

Pratar ni om katter eller musiker?

-Både och. -Ja, både och.

Min fru tog sig gärna an nya talanger.

Hon kallade dem sina praktikanter.

Utan henne eller Bonnie-

-har jag inte färdigheterna du behöver hjälp med just nu.

Idag är bara första dagen av en veckolång invigning.

Extravagans.

Ja. Vi har kampanjer hela veckan för att få stamkunder.

Jag har eventplanering, bokföring, lager, event att planera.

Jag har inte råd med distraktioner den här veckan.

-När är din deadline? -Om en vecka.

Jag älskar skrivläger, men det passar inte just nu.

Jag vill gärna att hon hjälper dig, men med invigningen...

-...och provsmakningen... -Vi har filmkväll.

Hennes danskort är fullt.

Jag har sett hennes listor.

Ursäkta, jag måste ta det här.

Vad handlar det om?

-Det kan vara Branch. -Vem är det?

Branch Rogers, mannen som kan avgöra butikens framtid med sin turistblogg.

Jag kan hjälpa er med det.

Det är rart, men det är viktigt för oss att lyckas på egen hand.

Utan Branch klarar vi inte det.

Var det han? Ringde han?

Han skickade ett sms.

Är det illa?

"Hej, Bonnie. Jag hoppas att premiären går bra.

Jag kan inte komma. Hoppas att det blir succé."

Det är inte så illa. Vi behöver bara vår reservplan.

Vad är reservplanen?

Jag kan fixa Branch Rogers.

Säg det igen.

Om jag får hit Branch Rogers, hjälper du mig med mina låtar?

Och hur ska du fixa Branch Rogers åt mig?

Jag börjar med att ringa honom, kanske skicka ett SMS.

Funkar inte det, påminner jag honom om-

-att jag presenterade honom för hans fru.

-Vänta, vad? -Ja, jag har känt Branch i åratal...

...sen han recenserade mitt band.

En bra recension?

Den var välskriven.

Vi kan vänta med nätbutiken så att jag kan täcka upp här.

Vi behöver Branch, okej? Jag vill inte bli en dagslända.

Okej, vi säger så.

-Behöver du nånstans att bo? -Jag tänkte ta in på hotell.

Jag har en gäststuga, om du vill.

-Typiskt pappa. -Det här känns bra.

-Och du vet... -Dina känslor har aldrig fel.

KOM ÅTER VI HAR STÄNGT

Och jag blir morgondagens problem

För idag sa du att du älskade mig

-Hej. -Du är tidig.

Vi måste börja tidigt på morgonen för att jobba runt mina tider.

Jag anade inte att du menade frukosten.

Du borde sitta i tebutiken.

Och när du får lite stiltje...

-...kan du jobba med honom. -Jag har annat att göra.

-Det kanske vore lättare för dig. -Jag ska inte vara i vägen.

Det är distraherande med folk som kommer och går.

Du skulle inte få en riktig...

Ni kan väl använda studion som kontor?

Din studio? Det vore så coolt.

Och om ni får nåt skrivet kan du använda studion som studio.

-Vad säger du, Bon? -Det vore enklare.

Vi försöker. Funkar det inte, återgår vi till våra schemalagda sessioner.

Ja, för inspiration stämplar inte in. Det vet ju du?

Du skriver på väggar, händer och ditt förkläde.

-På förklädet? -Det var en gång.

Nej. Det var mer än en gång.

-Är det dina fattiga riddare? -Det var mina fattiga riddare.

Se inte så olycklig ut, jag gjorde några åt dig. Varsågod.

-De är så goda. -Ja. Vet du vad?

Glöm det. För jag går inte in och gör fler.

Du har lite i ansiktet.

Lite på andra sidan.

-Ja. -Här.

-Tack. -Varsågod.

-Du kan väl läsa upp vad du har? -Menar du det?

Jag bara... Det är bara smulor. Det är bara nedklottrat.

Läs vad du har.

-Läs det för henne. -Okej.

"Jag är trött på snabbmatskakor, gula linjer och fortkörningsböter.

Att ligga i sängen och veta att jag behöver en nystart."

Har du nåt att följa upp det med?

Jag är trött på snabbmatskakor, gula linjer och fortkörningsböter.

Jag vet att det är dags för en nystart-

-där jag ligger vaken i nattens mörker.

Så fort det blir morgon ska jag hem för att hitta mitt hjärta.

-Ser du? Titta. Har jag rätt? -Det är bra.

Det är bara min första tanke. Du har nåt där.

Det är bra. Jag gillar den omvända vändningen där du bytte ut raderna.

Det är bara att skapa kontrast, eller försöka.

Ja. Det är vad jag måste göra. Jag måste lära mig det.

-Hur gör man det? -Jag vet ärligt talat inte.

Jag bara gör det. Vi gör det nu.

-Gör vi? -Jag ska gå.

Du måste ge honom lite mer tid.

Jag vill bara inte glömma bort tiden.

-Du har kul. Är det fel? -Jag skulle inte gå så långt.

Det skulle jag. Jag skulle gå så långt.

Får jag mer inspiration kanske jag har en andra vers.

Vet du vad som är bra inspiration? En promenad vid sjön.

Det är bra inspiration.

Okej, visst.

Det är din turdag.

Det är så vackert och påminner mig om när jag var liten.

-Växte du upp nära en sjö? -Mina farföräldrar hade en gård.

Det låg en sjö där, ett träd, en däckgunga.

Jag gungade ut över vattnet. Det kändes som om jag kunde flyga.

Det låter idylliskt.

Man fick inte bada förrän sysslorna var klara.

Men det är då det börjar bli riktigt varmt.

Sjön var så skön.

Det kan inte jämföras med din barndom.

Du hjälpte Hank med skrivkrampen och sen skrev han "Honeysuckle Harmony".

Han älskar att berätta den historien, men jag var fyra år gammal.

Omgiven av skrynkliga pappersbitar.

-Jag ville gå en promenad. -Med din låtsaskompis, Harmony?

Hon älskade kaprifoler och vi älskar att sjunga.

Ibland är det så enkelt.

Det har aldrig varit så enkelt för mig.

Även när jag inte har skrivkramp-

-krävs det att inspirationen kickar in, och det snart.

Jag har aldrig lärt ut det här, men nästa gång jag får en idé-

-ska jag försöka tänka på hur jag tänker.

Ja, då kanske du kan förklara det för mig.

Ja, ge dig några tips åtminstone.

-Det är inspirerande. -Ja, det är det.

Det är ett charmigt hus. Det ser ut som ett hem.

Precis.

Det har en till salu-skylt, lägg ett bud?

Det lades ut nu i veckan, men jag måste få fiket på fötter-

-innan jag spenderar mer pengar.

Det märks att det är speciellt för dig.

När jag växte upp drömde jag alltid om att bo där och bilda familj.

Det är väl mitt drömhus.

Jag ska till jobbet.

Jag ska jobba på att få inspiration till stämpelklockan.

Som din pappa säger.

Jag försökte med en omvänd grej.

-Det funkade inte. -Inte den här gången.

Fortsätt försöka.

Ja, jag ska fortsätta försöka.

Nån uppdatering om Branch Rogers än?

Nej, inte än, men det kommer att ordna sig.

Branch Rogers kommer att älska det här stället.

Det är allt han lever för! Lokalt ägt, ekologiskt odlat.

Sa du inte åt mig att inte oroa mig?

Jo. Men det var innan.

Innan vad?

Innan jag såg att Campbells gamla hus är...

-Att mitt drömhus är till salu?

Åh, du vet redan?

Tänker du lägga ett bud?

Kanske efter invigningsveckan om vi får ordning på stället-

-och det är till salu efter partyt.

Jag vill inte att företaget ska vara skälet till...

-...att du missar ditt drömhus. -Säg inte så.

Jag investerar gärna i oss. Vi har alltid velat göra affärer ihop.

Visst. När du skulle skriva musik och jag skulle köra åt Hank.

Men vi insåg att jag inte kunde hålla tonen.

Drömmar förändras. Inte bästa vänner.

Jag vet hur mycket huset betyder för dig.

Jag ska säga vad det inte betyder: Inte mer än min bästa vän.

Men jag märkte att du inte sa emot mig om min sångförmåga.

Bästa vänner säger också sanningen.

Jag förstår. Hej.

Och om jag hade spenat mellan tänderna?

Ja, jag skulle säga det.

-Och jag skulle älska dig ändå. -Detsamma.

Jag brukade sitta och leka här.

Det var här jag skrev "Seeds of Love".

Min mammas blomsteraffär, Seeds of Love.

Den hade ett förråd som hon gjorde om till studio.

Där spelade jag in.

Du har berättat om det i intervjuer sen innan jag föddes.

-Förlåt. Jag vill inte tråka ut dig. -Tråka ut mig, skojar du?

Jag vill höra allt.

Bonnie renoverade studion åt sin far.

Jag hoppas hon också använder den nån gång.

Så du är låtskrivare?

Nej, jag har en tebutik och skriver poesi.

Hon var det förut.

Jag ska inte säga mer.

Jag visade bara Ryder runt i stan.

Okej. För nån som ska skriva ett album umgås du väldigt mycket.

Nej, jag umgås med Hank.

-Ja, han är en speciell kille. -Ja. Så speciell.

Jag ska titta till brödet bredvid.

-Brödet eller bagaren? -Hon kan skämta också, hon är rolig.

Visa honom studion. Det går fort, den är liten.

-Okej. -Vill du se studion?

Ja.

Här är den. Det är rundturen.

Nåt... Nåt gammalt, nåt nytt.

-Jag älskar den. -Tack.

Det här rummet bär på mycket familjehistoria.

Butiken gjordes om helt, men det här rummet är heligt.

Man kan verkligen känna det.

-Har du hört nåt från Branch? -Inte än.

Jag lämnade meddelande om att det var brådskande.

Jag sa hur gott ditt te är.

Han kommer att höra av sig.

Var det här Hank skrev "Highstreet Boogie"?

Ja. Mamma försökte lära honom linedance.

-Oj. Du behöver inte. -Nej, okej.

Förlåt, jag är ingen bra dansare, jag bara...

-Hade ni skoldanser? -Inte direkt.

Vi hade danser i matsalen efter fotbollsmatcher.

Inget fick igång folk som en Hank Highstreet-låt.

Jag tror dig.

-Jag ska gå nu. -Ja, gå och jobba du.

Får jag skriva här?

Hanks grejer lockar fram nåt ur mig.

Självklart.

Eller så jobbar jag på uteplatsen där han skrev "Seads of Love".

-Gör som du vill. -Hanks skrivbord.

-Jag kanske borde skriva där. -Okej, jag går nu.

Hanks skrivbord.

Hanks stol.

Jag gjorde en ny teblandning.

-Vad tycker du? -Åh, ja. Jag gillar den.

Eller hur?

-Det låter bra. -Det låter bekant.

Det är inte som jag har tänkt mig

Medan jag väntar på att ljuset ska komma

Det är inte som jag har tänkt mig

Det är inte vad jag lärde mig att förlora

Jag levde för högt

Det här är inte en sång Det är ett rop av kärlek

Jag sjunger för den jag behöver

Det här är inte orden Det är ett rop på sanning

Jag talar till ditt hjärta

Det låter toppen.

Jag tröttnade på att springa runt i cirklar.

Så jag spelade en Hank-låt.

Den låter bra när du spelar den.

Tack. Jag kan behöva nåt annat att tänka på.

Får jag låna ditt förkläde?

Varför det?

Om du litar på mig med ditt kök.

Varför inte?

-Visa vad du går för. -Förbered dig på att bli förbluffad.

Jag försökte kika in, men han har förvisat oss från vårt eget kök.

Vad han än lagar, luktar det gudomligt.

Han kan te och baka. Finns det nåt han inte kan?

Han kan tydligen inte skriva en låt, inte just nu i alla fall.

Är det fel att hoppas att hans skrivkramp aldrig tar slut?

På ett eller annat sätt kommer han att ge sig av, så småningom.

Så fäst dig inte för mycket.

Okej. Är det en påminnelse för mig eller för dig?

Vänta tills ni smakar det här.

Eftersom det är en tebutik tänkte jag baka farmor Ediths tekakor.

-Är det vispgrädde? -Ja.

Jag frös även skålarna, precis som farmor.

Mums. Inspirerade det till nåt låtskrivande?

Nej. Det distraherade mig från hur dåligt mitt låtskrivande har varit.

-Så, du vet. -Men det är framsteg.

Den sinnesstämningen främjar inte den kreativa processen.

Nej, det gör den inte.

-Ta med lite till Alice. -Det är en bra idé.

Nej, de är till oss.

Ingen fara, det finns fler i köket.

-Skål. -Skål.

Det här är mitt 17:e röstmeddelande, du är väl hos tandläkaren-

-men jag vill verkligen hjälpa den här tebutiksägaren och hennes familj.

Så jag måste få tag i dig. Ring mig.

Jag tog med lite te. Jag ville inte smyga på dig.

Har du hemliga ninjaförmågor?

Hur går det?

Du vet lerklumpen? Jag vet inte ens om jag är där än.

-Det är nära. -Får jag se?

Jag har inget. Jag gör bara listor.

-Jag tänker på skoldanser. -Det är en bra början.

Men det är inte låtar. Vad skrev du?

-Va? -Jag såg dig skriva nåt...

...i din bok när du lämnade studion. Vad skrev du?

Samma som du faktiskt, om skoldanser.

Jaså? Det får mig att må lite bättre.

-Får jag se? -Tror du mig inte?

Jo, jag vill bara se hur mycket mer än en lista du har.

Du har en halv låt.

-Har du skrivit en hel sonett? -En mening.

"Jag har aldrig varit på en skoldans."

-Menar du det? -Vi var på turné.

Reste du med Hank? Jag trodde du var här hela barndomen.

Innan Hank gick i pension var jag aldrig här ens tre månader i rad.

-Det var tufft. -Det var definitivt inte normalt.

Mamma och pappa fick alla ställen att kännas som hemma-

-och på somrarna fick Emmie följa med.

Det är fantastiskt.

Mamma försökte boka in oss på hotell med pool och vattenrutschkana.

Så det var inte så tufft.

Vi hade definitivt några speciella stunder.

Men jag vet.

Jag vet hur tufft det dagliga livet på vägarna kan vara.

De somrarna var undantagen.

Skriver du ner det? Får jag komma och titta?

"Vardagen är ett slit, lev för undantagen.

Vaknar ur en dröm, trycker på snooze för många gånger.

Redan sen, inte ens ute genom dörren."

Det måste finnas nåt mer. Eller?

-Det är bra. -Skriv ner det.

Får jag se?

"Det måste finnas mer.

Du deltog i konferenssamtalet i bilen.

Det dagliga slitet räcker inte. Livet kan inte handla om sånt här.

Lev för undantagen."

Det är otroligt.

Du är fantastisk, Bonnie.

-Tack. -Jag vet att det bara hände...

...men tänkte du på hur du tänkte?

-Kan du ge mig några tips? -Inget...

...förutom att inte fastna i skrivandet-

-så du glömmer att det finns annat att göra.

Det kan vara kul och ändå vara jobb.

Tipset för dig kanske är att även om det är jobb kan det vara kul.

Sådär ja. Ni vänder du på det igen.

Det är fler som tittar på ditt drömhus.

Har du funderat på att lägga ett bud?

Inte än. Kanske efter invigningen.

-Jag har för mycket att göra nu. -Du kanske kan fråga Hank.

Han skulle säkert hjälpa till.

Jag vill göra saker själv, inte springa till pappa hela tiden.

Det är illa nog att han ska uppträda på partyt.

-Han erbjöd sig. -Ja, men jag tackade ja.

Jag tackar ju inte nej till Hank Highstreet.

På tal om det, du och Ryder verkar vänskapliga.

Vänskapliga är rätta ordet.

Du sa att han var snygg.

Kan du dämpa dig? Ännu bättre, byt ämne.

Jag gillar det här ämnet.

Pappa, Alice och Ryder väntar. Är vi redo?

Åh, allt utom...

-Honung från din bikupa? -Mina bin hälsar.

Det är perfekt.

-Ser du? Inget att oroa sig för. -Vi har en solid affärsplan.

Ja. Om vi kan imponera på dem nu-

-kan vi slå alla kritiker och influencers med häpnad imorgon.

Får vi komma in nu, eller måste vi vänta i kön?

Nej, bara när du lagar mat.

-Det ser jättegott ut. -Tack. Hugg in.

Det var fantastiskt.

En njutning för alla sinnen.

Tack för att du var vårt genrep inför mediaprovningen.

-Har du hört nåt från Branch? -Jag ringde hans kontor.

Han är ute på marknader, troligen i ett område med dålig mottagning.

Det känns bra.

Jag låter som Alice.

Hon är trevlig. Hela stället verkar fantastiskt.

Det är det. Det är hemma.

Kan jag göra nåt? Kan jag hjälpa till?

Ja. Det vore toppen. Emmie har en dejt.

Har du en dejt?

-Varför har jag inte hört det förut? -För att det är en första dejt.

NYTT MEDDELANDE FRÅN BRANCH

Du gjorde det.

Känner du samma sak som jag?

Ja, det gör jag.

Du menar Bonnie och Ryder.

Det kanske är nåt mer än låtskrivande mellan dem.

Vi kanske måste ge det lite hjälp.

-Jag har en idé för imorgon. -Har du?

Har du några tips om godsaker?

Kakorna har vunnit flera priser.

De ska vara med på jordgubbsfestivalen.

Jag måste prova en sån. Vilket är ditt favoritte?

-Elchock eller Lättlyssnat? -Definitivt Elchock.

Jag har vad du behöver.

Det här...får att vara uppe hela natten att verka slött.

Ge mig en dubbel.

Du är en modig man.

Okej. Jag hittade Emmies favoritte. Vilket är ditt?

Vad jag dricker för tillfället.

Nej, du måste ha ett bättre svar.

Nej.

Vad sägs om...rosmarin och mynta?

Inte? Honung och hibiskus?

-Kreativitet, det var listigt. -Varsågod.

-Tack. Tack så mycket. -Varsågod.

Det finns så många bra sorter. Du måste ha en favorit.

-Jag har ingen. -Jag tror dig inte. Det är omöjligt.

-Har du inte ett album att skriva? -Jo.

Bonnie, jag är så glad att du är här.

-Är allt okej? -Ja.

Jag har goda nyheter för invigningen.

Du behöver en tårta, så klart.

Eftersom jag bakar bröd ringde jag min vän.

Herregud, vad han kan göra med tårta. Det är mer än en specialitet.

Jag har bokat en tid åt dig.

Fantastiskt, tack.

Den enda haken är att du måste gå nu.

-Nu? -Ja.

Jag jobbar.

Det är bröllopssäsong. Vi fick in dig på en återbudstid.

Han gör mig en tjänst.

-Emmie kan väl ta hand om butiken? -Ja! Gå...

Jag antar det.

-Varför tar du inte med dig honom? -Den här killen?

Ja, om du har svårt att bestämma dig.

Hans tårtor är så goda.

Det är svårt att välja bara en.

-Jag kan nog bestämma mig. -Du kan inte ens välja favoritte.

-Här Emmie, håll min kaka. -Ska bli.

-Nu går vi och äter tårta. -Sådär ja.

Lägg ner Amorbågen, båda två.

Vi försöker bara hjälpa dig att göra din invigning till en succé.

Det är säkert delvis det.

Men ska du lägga till äktenskapsmäkleri till schemat-

-hitta nån i närheten.

-Hon är oss på spåren. -Ja.

Alice och din pappa verkade så några frön av romantik.

-Har du märkt det? -Ja.

Två personer tillsammans. Det finns en blick, en känsla.

Nej, det finns ingen känsla.

-Inte? Det trodde jag. -Gjorde du?

Ja. Jag vill inte lägga mig i-

-men jag tror att Hank och Alice skulle bli ett bra par.

-Hank och Alice? -Ja.

Ja, absolut.

Vilka trodde du att jag menade?

Åh, här är bageriet.

Den är väldigt söt.

Du hade rätt. Jag kan inte bestämma mig.

-Vilken gillar du bäst? -Jag vet inte.

Välj favoritte, så kanske jag väljer favorittårta.

-Du ska ju hjälpa till. -Hjälper inte det här?

Mitt mästerverk. Jag har sparat det till rätt tillfälle.

Okej.

-Den ser fantastisk ut. -Väldigt fin.

Få se. Oj.

-Den är så smörig. -Den var inte tårta på tårta.

Du är smart, det var ett roligt skämt.

-Fråga först. -Då kanske du säger nej.

-Det vet du inte. -Får jag din tårta?

-Nej. -Om inte du äter upp den...

-Det kanske jag gör. -Du bär dig illa åt.

Nej, jag bär mig bra åt.

Jag är också tillgänglig för bröllop.

Vi dejtar inte.

Inte än.

-Det är inte roligt. -Det är jätteroligt.

Vänta tills mamma får höra det här.

Hon ska få höra hur du uppför dig.

Nej, berätta inte det.

Jag ville fråga dig om vårt party.

Det är sista kvällen på invigningsveckan-

och jag hoppas kunna avsluta med en skräll.

-Som en examen? -Ja, på sätt och vis.

På examen uppträdde Hank Highstreet.

En sån har jag aldrig varit på.

Våra smörgåsar är godare också. Jag undrar om du vill öppna för Hank?

Ja, det vore en ära.

-Då är du bokad. -Oj, förband till Hank.

Det är nog det största giget jag har haft.

Hittills.

Ska ni titta på filmen med oss?

Jag hoppas vara för upptagen här.

Nonsens, jag klarar det.

Du borde gå, det är "Casablanca".

Just därför borde jag inte det. Jag har sett den hundra gånger.

Då vet du redan att klassiker är...

Klassiker.

Följer ni med?

-Jag hämtar dig om du behövs. -Jag vill inte störa er dejt.

-Det här är ingen dejt. -Det trodde jag.

-Det är okej om ni vill dejta. -Nej, jag... Jag har gärna en dejt.

Jag visste bara inte att... Okej, vi är på dejt.

-Följ gärna med. -Okej.

Men det är ingen dejt.

Ta hand om dig.

Tack.

Till dig.

Du verkar känna mycket folk.

-Vilket fint samhälle. -Du blir snabbt en del av det.

-Det känns bra. -Vad är det här? Är det Sömntröst?

Nej, du ska hålla dig vaken hela filmen.

Jaså, låter det så nu?

-Prova, du kanske gillar det också. -Ja.

-Vad är det? -Vill du verkligen veta?

-Du kan väl berätta. -Sommarromans.

Jaså? Jag kan tänka mig lite sånt.

Du vet väl att du också kan gå på dejt?

Okej.

Hej.

Jag ska inte distrahera dig. Jag ville se hur du mår.

-Vill du ha hjälp? -Det här är det sista.

Kan du bära upp dem?

Absolut. Ett ögonblick.

Det är otroligt hur texter bara flödar ur dig.

Förlåt, poesi.

Det här kan vara min inköpslista.

Men det är det inte, eller hur?

Nej.

Om vi får en skrivstund till tror jag att vi kan skapa vacker musik ihop.

Borde du inte ha tvinnad mustasch om du ska säga så töntiga repliker?

Det är ingen replik.

Jag vill inte skriva låtar.

Jag vet att ditt huvud säger det, men ditt hjärta håller inte med.

Ja, skriv ner det i din lilla bok. Det är en bra replik.

Okej.

Oj, gick det bra?

Du, Bonnie.

-Jag kommer. -Alla är här utom Branch.

Han borde vara här.

-Du sa att det var idag? -Ja, jag lämnade röstmeddelanden.

Jag ringer igen. Men...

Vi måste börja.

Välkomna, allihop.

Tack för att ni kom till vår mediaprovsmakning.

Era recensioner är viktiga för vår framgång-

-så vi hoppas att ni gillar godsakerna och provsmakningarna idag.

Ni började med vår Lättlyssnat-blandning.

Ta vad ni vill. Säg till om ni har några frågor.

Tack för att ni kom. Jag hoppas att vi ses snart.

Hej då. Tack ska ni ha.

Det gick okej, inte illa. Okej.

Jag är ledsen att det hände. Jag lämnade så många meddelanden.

-Jag ska gottgöra dig. -Det är inte ditt fel.

Jag vet, men du har hjälpt mig så mycket.

Jag vet hur viktig en bra recension är, särskilt från en sån kille.

Du gjorde allt du kunde. Jag vet det.

Jag tror på det.

Serverar du fortfarande?

Jag har aldrig behövt te mer i hela mitt liv.

Branch, du kom. Du fixade det.

Kom igen, kompis. Jag är så glad att se dig.

-Det här är Bonnie. -Kom hit.

Vi har mycket kvar.

Vill du ha Lättlyssnat eller Elchock?

Jag vet inte vilket te jag gillar bäst.

Jag förstår det problemet.

-Har du provat jordgubbskakorna? -Som att bita i sommaren.

-Finns det fler? -Jag vet precis var de ligger.

Jag är ledsen att jag missade partyt.

Jag är ledsen att du fick punktering. Jag är tacksam att du kom.

Jag ville se vad Ryder var upprymd över. Nu förstår jag.

Var han upprymd över te?

Sa han att jag reste med bandet ett tag?

Han drack alltid örtte för att slappna av efter en show.

Det är nog därför han orkar med sin karriär.

Jag tror det.

Men jag tror att det är mer än teet.

Han älskar verkligen jordgubbskakorna.

Med rätta, men nej, det är staden.

Han har alltid velat bo såhär.

Jaså?

Han älskade att åka från en småstad till en annan.

Han sa alltid att han ville bilda familj i en sån här stad.

Jag borde väl inte vara förvånad.

Det tog ett tag att hitta dem. Jag trodde att du gömt dem.

-Det är så jag kan ha dem på lager. -Vad har förvånat dig?

Avslöjar du mina hemligheter?

Jag är glad att du ringde och fick hit mig.

Men jag måste tillbaka.

Tack för en underbar dag.

Du har nåt speciellt här. Du kommer att gilla min recension.

Det har varit ett nöje.

Du fick mig att se så bra ut.

-Vi gjorde det. -Jag är chockad.

Tack vare dig.

Jag är så glad att han kom.

Han kom och han älskade stället. Det var det bästa som kunde hända.

Jag borde vara utmattad, men jag är så glad.

Det är som energin efter en show.

Ja, precis. Om du är okej kanske jag går...

-Vi börjar få slut på mynta. -Jag fixar det.

-Vill du följa med? -Till affären?

Inte direkt.

-Man anar inte att den är här. -Det var min farmor Hazels trädgård.

Det hon inte lärde mig behövs inte.

-Den är otrolig. -Den inspirerar mig ständigt.

Jaha, vad gör vi först?

-Jag har aldrig gjort det här förut. -Det märks.

-Var inte du på en gård på somrarna? -Mjölkgård.

Mitt trädgårdsarbete var när min farfar skaffade getter-

-och jag fick hålla dem borta från farmors blommor.

Sätt igång, plantera henne.

Ta bort plastkrukan.

-Sådär. -Ja. Nu får du smutsa ner händerna.

Va?

Vad sägs om det? Trädgårdsarbetar jag nu?

Myntan kommer att ta över hela trädgården om man låter den.

Är mynta ditt favoritte?

Vilken är din favoritlåt?

Menar du min eller nån annans-

-eller ett liveframträdande? För det...

Jag borde ha listat ut det.

Var och en är speciell på sitt sätt.

Kan bli ännu mer speciellt när man delar det man har skapat.

Precis.

Branch sa att du brukade dricka örtte när du turnerade.

Jag visste att han berättade hemligheter.

Vad berättade han mer?

Bara om teet efter showerna.

Jag antar att alla har olika sätt att hantera stress på vägarna.

Jag skrev.

Det finns ingen dagbok med mer tonårsångest.

Den har tjänat dig väl.

Du har en otrolig talang.

Tack.

Förlåt, jag måste fråga igen. Varför är du inte låtskrivare?

Din pappa ser din talang, och det gör jag med.

Tack, verkligen. Det är inte det jag gör längre.

Hur kan du säga så? Du skriver alltid i din bok-

-och du är så bra på den där vändningen.

-För det första heter det inte så. -Vad heter det då?

Ibland ironi. Ibland kontrast.

Det heter olika beroende på tillfälle.

Då är mitt ord bättre.

-Vad är det andra? -Va?

Du sa första, vad är det andra?

Jag är inte den enda som gör det. De flesta skribenter gör det.

-Jag jobbar fortfarande på det. -Du gör det.

-Du märker det bara inte. -Tack, tror jag.

Men hur står du ut med att inte skriva låtar?

Det är annorlunda. Det är personligt.

Jag förstår inte hur nån kan vara så bra på nåt...

-...och inte dela med sig av det. -Jag delar med mig.

Med te, med den här trädgården.

-Okej, jag antar att det är sant. -Antar?

Vet du inte?

-Jag vet att jag behöver en dusch. -Okej. Vad sägs om sjön?

Okej, vi tävlar.

Luften säger sommar, men vattnet säger tidig vår.

Det känns bra, toppen.

-Jaså? -Ja.

Du är ond. Det är ett ondskefullt skratt.

Det blev lite mer än jag tänkte.

Okej, vapenvila.

-Okej. Jag är ren nu. Du? -Ja, det var precis vad jag behövde.

Vill du skriva en låt?

-Jag har en idé. -Vi gör det.

Hur börjar vi den här gången?

Berätta om din process.

Var får du dina idéer ifrån? Vad gör du när du kör fast?

Problemet är nog att jag inte gjorde nåt.

Det känns säkert så, men du är inte typen som ger upp.

Jag har sett den lilla boken, vad är den stora till?

I den lilla skriver jag idéer och rader när de kommer till mig.

I den stora sätter jag ihop dem till dikter.

Jag brukar bara bunta ihop mina. Sen kastar jag dem.

-Det gör inte jag. -Det är för att dina är fantastiska.

Inte alla, och de börjar definitivt inte så.

Jag tror att du hindrar dig själv-

-du ger upp innan du vet om det finns nåt där.

-Minns du "Ett hem för mitt hjärta"? -Jag kan inte glömma den.

-Jag menar, jag vill inte. -Tack.

Ser du de här klisterlapparna?

Varje lapp representerar ett nytt utkast av dikten.

Och det började med det här.

Det är som trädgårdsarbete.

Du har frön och plantor och sen planterar du dem-

-och låter dem växa.

Oj, det var riktigt bra. Vem av oss får skriva ner det?

-Det är du som har boken. -Det är vad du tror.

Tack.

Varsågod.

Du sa att pappa var din idol. Varför?

Av många anledningar.

Men det jag alltid har uppskattat är hans äkthet genom åren.

När man hör en Hank Highstreet-låt får man den äkta Hank Highstreet.

Det får man.

Det är det jag vill göra, skriva låtar som är jag på riktigt.

När kände du dig som mest äkta?

Det var...när jag inte behövde vara mig själv.

Vi har Ryder som älskar musik och sen har vi Ryder, artisten.

Den fabricerade bilden är...

-Jag låter dum. -Nej, jag är nyfiken.

Fortsätt.

Okej.

Jag behöver inte vara jag.

Det jag som visas på scenen, det jag som världen känner till.

Jag är fri... Det blir bara dumt.

Nej, det blir det inte. Fortsätt.

När jag är med dig.

När jag är med dig behöver jag inte vara mig.

Valen jag har gjort för att göra nån annan bra.

Jag är fri att vara alla de människor jag kunde ha varit.

Om jag bara hade vetat då alla olika år, olika tårar...

Alla olika tårar, olika nätter Alla olika rädslor

Olika rädslor, olika tårar

Efter alla dessa år när jag är med dig

får jag vara mannen jag ville hela tiden

Vad tror du? Tror du att det är ett frö?

-Jag tror att du har ett träd. -Ett helt träd?

Vad är det?

Inget.

Poesi kan vara intensivt.

Det där är texter.

Det är texter.

Så vackert.

-Bra jobbat. -Tack.

Jordgubbsfestivalen är min favorittid på året.

Hur går det med skrivandet?

Bra. Jag drack ditt Uppe hela natten-te-

-och det är ett passande namn.

-Åh, nej. -Jo. Jag försökte använda tiden väl.

-Gjorde du färdigt allt? -Nej, inte precis.

Hälften?

Du måste förstå att det här är svårt för mig.

Du pressar dig själv för mycket.

Ta en paus från skrivandet och följ med mig på jordgubbsfest ikväll.

Okej. Du har en dejt.

-Vi ses då. -Vi ses ikväll. Okej.

Oj. Tack.

Jag borde ställa upp med farmors tekakor nästa år.

-De är av rätt kvalitet. -Tänker du komma tillbaka?

Jag planerar att aldrig åka härifrån.

Vill inte du starta en karriär och ta över världen?

Jo, en karriär, men jag vill inte ha rockstjärnelivet.

-Jag vill ha familj och ett hem. -Man kan få allt.

Jag vill gärna försöka. Det beundrar jag hos Hank.

Hans liv handlade om familjen.

-Ja, men karriären tar över. -Måste den det?

Är inte det ett val som folk gör?

-Hej på er. -Hej.

Har du sett den vinnande jordgubben?

-Va? -När man är ute och går...

...och tänker: "Vilka stora bär!"

Sen ser man ett till: "Oj, det är onormalt stora bär."

-Jag är med på det. -Eller hur?

Gå ni.

-Bra idé. Gå ni. -Kom igen.

-Vi ses snart. -Ja. Ha så kul.

Är det okej att jag dejtar Hank?

-Jag skulle aldrig... -Du behöver inte förklara.

Jag är jätteglad.

Hur går det med Ryder?

Han har problem med musiken.

Slingra dig inte.

Ryder verkar vara hjälpsam, snäll, kreativ och attraktiv.

Han är ett kap och det vet du.

Ja, det vet jag.

Han ska göra klart sitt album och sen åka.

-Är du säker på det? -Har du en känsla?

Min enda känsla är att ni två är bra för varandra.

Inga förutsägelser om framtiden?

Vi kan inte förutspå framtiden, men vi kan skapa den.

Hur går det med låtskrivandet?

Inte så bra, inte än.

-Okej. Bonnie, då? -Bonnie?

-Ja. -Bonnie är toppen.

-Hur toppen? -Hon är verkligen toppen.

Verkligen toppen.

Där är problemet med ditt låtskrivande.

-Har du nånsin skrivit dagbok? -Inte direkt.

Bonnies mamma fick mig att börja.

Det hjälper en att få kontakt med sina känslor.

Hon tog mitt svammel i dagboken-

-och gjorde det till några av våra bästa låtar.

Jag kanske har samma tur där som jag har med texterna...

-...men jag ska försöka. -Det är möjligt.

Du låter inte så övertygad.

Ingen plan är helt säker.

Kan du skriva nåt förrän du förstår-

-vad du känner? Du kan inte låta det flöda förrän du öppnar dig.

Livet är lite så också. Förstår du vad jag menar?

Ja, jag tror det.

Är du redo att se den otroliga jordgubben, för den är där.

Sen tog din vi några foton på de onormalt stora bären.

Den var onormalt stor.

Bonden var en tonårsflicka.

-Så du gillade festivalen? -Ja, det gjorde jag.

-Men du är fortfarande orolig. -Jag sitter fortfarande fast.

Just det.

Din pappa sa åt mig att skriva dagbok.

Det hjälpte honom och mamma.

Hur kommer det sig att du skriver så vackert, låter orden flöda-

-du öppnar ditt hjärta.

Du kanske bara inte har hittat din sanning.

På tal om sanning.

Jag har en låt som jag inte kan sluta tänka på.

Nåt du har skrivit?

Jag ville berätta det tidigare. Jag använde din text.

Min dikt?

Den är en låttext nu.

-Jag tonsatte dina ord. -Du gjorde vad?

Jag vet, men om du bara lyssnar.

Jag har varit tydlig på den punkten.

-Ja, men... -Men vad?

Jag vill inte pressa dig, men din poesi-

-är det enda som har inspirerat mig på flera månader.

Inget verkar fungera förutom dina ord.

Om jag får spela låten för dig kanske jag kan gå vidare till nåt nytt.

Okej.

Vänta, sa du okej?

Ja, jag ska lyssna på låten. Vi ser om den löser din skrivkramp.

Tack.

-Vänta, menar du nu? -Har du tid att slösa?

-Kom igen. -Okej.

-Tricket är att snurra marshmallowen. -Okej.

Så att hettan når alla sidor.

Min blir svart hela tiden.

Så ska man inte göra.

Din är fin och rostad. Min är perfekt.

-Redo för det bästa? -Jag får äta den, va?

Åh, nej.

Tillåt mig. Först grahamskexet.

Titta där. Du är... Åh, jag förhastade mig.

Och sen klämmer man bara ut den.

-Okej. Nu får jag väl äta den? -Låt mig presentera s'mores.

-Oj, så gott. -Jag vet.

Jaha...visa vad du har.

-Hur ska jag kunna toppa det här? -Försök.

Okej, men den är inte färdig, okej? Så var...

Det är okej. Jag är van vid att höra pågående arbete.

Det tror jag säkert.

På ett annat plan, långt ovan ingenstans

Till en annan plats jag inte vill vara på

Sen satte du dig ner och allt förändrades

Och ditt leende var en gåva

Men priset var sanningen du hjälpte mig att se

Lyx

Består inte av guld och skatter

Jag har lärt mig av din kärlek

Förstaklassbiljett på en gunga på verandan

En väckarklocka när fåglarna sjunger

Och den ovärderliga delen

Din kärlek i mörkret är ett hem för mitt hjärta

Den är ett hem för mitt hjärta

-Det var mäktigt. -Tycker du att den är okej?

Jag kanske är partisk, men...

-Den var fantastisk. -Allt kom från dina ord.

-Jag ville göra dem rättvisa. -Det gjorde du.

Den var en gåva.

En gång i tiden var låtskrivande min dröm.

-Har du hört talas om Jason Allen? -Ja, det ringer en klocka.

Han slog igenom samtidigt som mitt band splittrades.

Om det är killen jag tänker på, hade hans album en bra låt.

Resten av albumet passade som växtgödning.

-Den är det. -Vad var det för låt?

-"Ensamma dagar tar aldrig slut". -Just det!

Det är en bra låt, Bon.

Ensamma dagar tar aldrig slut förrän jag håller dig i min famn

Tills jag ser dina ögon igen

Vad var det med honom, då?

-Vi var förlovade. -Krossade han ditt hjärta?

Värre. Han stal min låt.

Han skickade en demo till sitt skivbolag med sitt namn på.

Jag visste inget förrän jag hörde den på en fest innan skivsläppet.

Skrev du "Ensamma dagar tar aldrig slut"?

-Ja. -Det förklarar hans enda bra låt.

-Stämde du honom? -Det var hans ord mot mitt.

Han sa att jag gav den till honom, men jag spelade den bara för honom.

-Jag hoppas att du dumpade honom. -Ja.

-Det var över. -Det är förkrossande.

Jag ville aldrig dela mina låtar med nån igen.

Det var väl mitt sätt att hämnas på honom.

Det straffar dig mer än det straffar honom.

Det skyddar mig.

Du tog skydd i en storm.

Jag förstår det.

Men när stormen är över gömmer du dig bara.

Pratar du fortfarande om låtskrivande?

Eller vad som nu passar in.

Ska du inte skriva ner det? Jag tyckte att det var toppen.

Hej.

Förlåt att vi stör.

Nej, inte alls. Vi pratade bara.

Fortsätt ni.

Jag ska gå och skriva lite låtar.

Elden, eller sällskapet, gav mig inspiration.

-Var produktiv. -Ja, sir.

-God natt. -Vi ses imorgon.

Hur var din kväll?

Den var bra. Jag fick lätta mitt hjärta.

Var det så det var?

Ni två kan väl ta över här?

-Jag ska upp tidigt. -Låt inte oss köra iväg dig.

Nej, jag kör iväg dig. Kom hit.

God natt. Jag älskar dig.

-God natt. Vi ses snart. -Japp.

Vilken tur vi har!

INVIGNING

Vänta, vad gjorde ni innan Hank och Alice dök upp?

Pratade.

Bara pratade?

Ja, hurså?

Tredje gången du flyttar på munkarna.

Vi pratade bara.

Okej, bara pratade.

Vad gör han idag?

Jag vet inte. Han gick för att skriva.

-Jag har inte sett honom sen dess. -Han dyker nog upp.

-Hej, tjejer. -Hej.

Det ser fantastiskt ut.

-Tack. -Hur är det med Ryder?

Behöver han mer inspiration?

Jag tror inte det. Jag har inte sett honom.

Han har aldrig varit utan te såhär länge.

Men du vet hur det kan bli. Man glömmer allt annat.

Ja. Jag har en bra känsla och du vet att mina känslor aldrig har fel.

Kan jag få en Elchock?

-Ja. -Bra val.

Hej, pappa.

-Vad gör du här ute? -Jag tänkte att Ryder behövde hjälp.

-Saknar du hans låtskrivande? -Nej.

-Saknar du honom? -Nej.

Så det är han och hans låtskrivande?

-Är han här? -Ja.

Jag tog med mat och te till honom.

Han verkar ha tagit sig igenom några blockeringar.

Det kanske var dagböckerna.

Toppen.

Den går jag inte på. Det låter inte toppen.

Ju fortare han blir klar, desto fortare åker han.

Pratades det inte om att han skulle stanna?

Musiker turnerar, pappa.

Ja.

Nån annan kanske behöver skriva dagbok.

Jag vet redan vad jag känner.

Du vill inte prata med din pappa om det, det är okej.

Din mamma var ordkonstnären.

Även med hennes hjälp...

...var jag inte så bra på ord.

Men när jag väl sjöng texten... sjöng jag den med känsla.

Känslor som jag hade för dig och din mor.

Jag torkade hennes ögon och borstade hennes hår

och fick henne att le när jag sa "våga inte"

Men det finns saker i en ung kvinnas hjärta hon inte vill dela med sig av

Jag önskar att jag kunde vara hennes allt

Aldrig har jag sörjt så att bara vara en man

Handlade den om mig?

Du var upprörd över nåt som du inte ville berätta för mig.

Sen sa din mamma:

Välkommen till världen trettonåriga flicka

Där pappas pussar inte läker längre

Det är galet. Jag trodde att det var en göra slut-låt.

Din mamma skrev den som en göra slut-låt.

Jag sjöng den alltid om dig och mig.

-Tack. -Du vet också att även om...

-Jag är alltid här för att prata... -Kanske en annan gång.

Okej. Visst. Det är...

Men på riktigt, okej?

Jag finns här, när som helst, du vet, midnatt på en tisdag.

Inte en onsdag?

Jag minns att intervjuarna frågade vad som inspirerade låten.

Du sa aldrig din tonårsdotter.

-Varsågod. -Jag älskar dig, pappa.

Jag älskar dig.

Där är du.

Du försvann, så jag ville titta till dig.

Jag hoppas att din förklaring är lika bra som din sång.

Förlåt att jag försvann.

Jag ville inte störa den kreativa processen.

Nu när jag har flyt, ville jag inte sluta förrän allt var klart.

Det är en hygglig förklaring.

Jag är skyldig dig ett tack för låtarna.

-Är de så bra? -De är de bästa jag har skrivit.

Vad härligt. Jag är glad för din skull.

Jag vet att det är sent, men får jag spela in några låtar?

Ja, absolut.

Jag vill gärna höra vad du har jobbat på, eller inte.

Jag spelar dem gärna för dig. Det är bara... Det är fortfarande...

Jag fattar.

-Gör du? -Inga problem.

-Vi ses senare. -Vi ses senare.

Tänker du säga vad det är?

Jag mår bra.

Jag har känt dig för länge.

Jag mår nästan bra.

Mitt drömhus är sålt.

Åh, nej. Bon! Jag vet hur mycket huset betyder för dig.

Jag står fast vid mitt beslut-

-så jag måste tro att nåt bättre kommer.

Jag svär på att Alice och hennes känslor smittar-

-för det känns så.

-Vad konstigt. -Vad?

Jag fick ett röstmeddelande från Ryders agent.

Vad säger han?

Första nya meddelandet.

Ryder skickade "Ett hem för mitt hjärta". Det är en fantastisk låt.

Ryder fick ett kontrakt baserat på låten-

-så jag måste skriva kontrakt med dig så fort som möjligt.

Har du en agent?

Vi vill spela in den och ärligt talat, dina ord med hans röst...

Jag ser redan utsålda turnéer. Snälla, ring mig.

Jag kan inte fatta att han gjorde det.

Hej.

Jag förstår varför du inte vill spela för mig.

För då skulle jag veta att du stal min låt.

-Va? -Din agent ringde just.

Du skickade min låt till honom.

Jag sa att du skrev den. Om han sa nåt annat.

Den var inte din att skicka.

Och nu planerar du en turné?

-Att du skulle stanna var en lögn. -Vänta lite.

Du sa allt för att få det du vill.

-Ge mig en sekund! -Gå bara!

-Hej. -Har du sett DJ:ns spellista?

-Vad är det? -Jag behöver bara spellistan.

DJ:n har den redan.

Okej. Vad är det?

Inget. Jag vill inte prata om det. Vi gör oss redo för partyt.

Okej. Ja.

Jag smyger förbi.

-Hej. -Har du pratat med Ryder?

Ja, sätt dig.

Ryder är inte den jag trodde.

Han stal mina texter.

-Gjorde han? -Han skickade dem utan att säga nåt.

Han skrev väl ditt namn på dem?

-Och? -Är det verkligen stöld?

Om det inte är stöld, vad är det då?

Vissa skulle kalla det en knuff i rätt riktning.

Han använde min låt för att få ett kontrakt.

Nej, agenten använde din låt för det. Han blev lite övernitisk.

Så fort Ryder fick reda på det satte han stopp för det.

Jaså?

Ja.

-Han ljög fortfarande för mig. -Vad ljög han om?

Om att han ville stanna och ha ett hem här.

Agenten planerar en turné.

Det är väl vad agenter gör?

Men vad säger Ryder?

Du känner bara till besluten som din mor och jag tog.

De var slumpartade, för folk är slumpartade.

Så man tar-

-all sin kärlek, sin familj och sin musik-

-blandar dem och ser var det landar.

Jag borde nog ha gett honom en chans.

Antagligen.

Jag måste prata med Ryder.

-Okej. -Kan du hålla ett öga på allt?

Ja.

-Vad ska man göra? -Jag vet vad du kan göra.

Det är jobb.

-Hej. -Hittade du honom?

Jag sa åt honom att gå och han är borta.

Han uppträder ikväll. Han kommer tillbaka.

Jag hoppas det.

-Vad behöver göras? -Allt är under kontroll här.

Du är bäst. Jag hade inte klarat det utan dig.

-Det hade jag inte. -Du, detsamma.

Skål.

Hej, tjejer. Grattis.

-Tack. -Du har en fin publik här.

Ja, det har vi.

Det står en enorm tårta här.

Den måste vara en avlägsen släkting till jordgubben, antar jag.

-Är planen att nån hoppar ut ur den? -Jag hoppas inte det.

-Har du sett...? -Nej.

Jag har hittat äkta kärlek.

-Har du? -Han menar tårtan.

Ja. Jag fyller år nästa månad och jag vill ha den här för alltid.

Det ska jag komma ihåg.

Men säg inte vad du vill ha i present, för jag har redan en idé.

Jag har jobbat på låten du älskar.

Det gläder mig.

Han skulle säkert inte låta bli att dyka upp utan en bra anledning.

Jag gav honom en.

Ditt förband dök visst upp trots allt.

Du kom tillbaka.

Det är dags för dig att börja.

Jag måste prata med dig om en sak först.

Jag är skyldig dig en ursäkt. Jag hade inte alla fakta.

Du ska veta att jag talade sanning hela tiden.

-Jag vet. -Jag menar om allt.

Jag älskar det här stället, jag vill stanna här och skapa ett hem.

Så jag gjorde nåt galet.

Jag köpte ett hus.

Va?

Ryder, det här är grannhuset.

Det är mitt drömhus.

Det är sålt.

Ja. Ja, jag genomförde köpet idag.

-Det här är för mycket. -Ja. Det kanske är för mycket.

Men jag älskar det här stället.

Jag vet att det är ditt drömhus och jag vill att du ska ha det.

-Det är ditt. -Ryder...

Det är mer...

Jag vill berätta allt, allt jag borde ha sagt tidigare.

Det är en bra rad. Jag skriver ner den senare.

Ja, skriv ner den senare.

Tack vare dig klarade jag inte bara min deadline-

-jag har skrivit mitt livs bästa musik.

För att, för att citera dig, jag har hittat ett hem för mitt hjärta.

Jag var så rädd att du hade åkt.

Jag trodde att jag skyddade mig själv, men jag har bara gömt mig.

Jag håller på att bli kär i dig.

Jag håller på att bli kär i dig också.

-Titta vilka som står ihop. -Du hade en känsla.

Och du vet att mina känslor aldrig har fel.

Jag vill inte förstöra det här fina ögonblicket, men tänker du spela?

Självklart tänker jag det.

Får jag spela din låt?

Det är vår låt och det är en ära.

Ryder Jameson, allihop.

På ett annat plan långt ovan ingenstans

Till en annan plats jag inte vill vara på

Sen satte du dig ner och allt förändrades

Och ditt leende var en gåva men priset var sanningen

Som du hjälpte mig att se

Lyx

Består inte av guld och skatter

Jag har lärt mig av din kärlek

Jag har en förstaklassbiljett På en gunga på verandan

En väckarklocka när fåglarna sjunger

Och den ovärderliga delen

Din kärlek i mörkret Är ett hem för mitt hjärta

Är ett hem för mitt hjärta

Tills jag träffade dig visste jag inte vad jag behövde

Jag följde drömmar jag inte kunde se

Sen träffade jag dig och nåt planterades

Djupt i min själ fann mitt hjärta ett hem innan vi kysstes

Lyx består inte av guld och skatter för mig

Jag har lärt mig av din kärlek

Förstaklassbiljett på en gunga på verandan

En väckarklocka när fåglarna sjunger

Och den ovärderliga delen

Din kärlek i mörkret Är ett hem för mitt hjärta

Är ett hem för mitt hjärta

Text: Cecilia Torngrip Iyuno