Original subtitles

En kvinna och hennes nyfödda dotter rapporterades under eftermiddagen

försvunnen.

Enligt uppgifter från polisen.

Ännu är det oklart vad som har hänt men man har inte hittat några spår efter

kvinnan eller hennes dotter. Och polisen söker nu med hjälp av hundar.

En förundersökning om försvinnandet har öppnat.

Ännu har inga spår hittats.

11 dagar i sökandet efter en kvinna och nyfödda dotter som försvann under en

promenad.

Polisen vädjar nu till allmänheten om hjälp och har därför valt att släppa

och en beskrivning på det försvunna.

Ulrika Jonsson hade på sig en vintagejacka och jeans med kängor

hennes nyfödda dotter ska ha legat i en mörk barnvagn.

Har man nu även fått förstärkning från frivillig organisationer?

Polisen har under eftermiddagen fått in ett samtal där man hittat en kvinna

avliden i ett skogsbry vid en vänplats.

Vem det är man har hittat vet man ännu inte och polisen har inga kommentarer om

vad som kan ha skett.

Nu är det bekräftat att den avlidna kvinnan som man hittat tidigare under

är Ulrika Jonsson.

Polisen är väldigt förtegen kring detaljer om vad som kan ha skett.

Vad gäller hennes dotter Alice så har man varken hittat henne eller barnvagnen

och sökandet efter henne kommer att fortsätta.

Mitt namn är Linn Söderqvist.

Frisbelönt frilansjournalist som aldrig backat från sanningen.

Jag har under mina år inom nyhetsjournalistik rapporterat om de

backamorden och jag var först på plats efter rånet på Norrmalm.

Ingenting har någonsin hindrat mig från att fullfölja min plikt som journalist.

Det ni kommer att bevittna i den här dokumentären är det svåraste jag själv

tvingats acceptera.

Den obskyra sanningen som började med en död kvinna och hennes försvunna barn.

Jag hade precis avslutat en ingående story om de nya våldtäktslagarna.

Det var någonstans vid den tiden som frilansfotografen Olle Hörnqvist ringde.

Jag kände honom knappt.

Jag visste vem han var förstås, men vi hade aldrig jobbat ihop eller så.

Men han erbjöd mig en story som kändes för bra för att stå över.

Jag ville bara börja gräva och ta reda på sanningen.

Jag satt på kafé med Ola och han

var ju märkbart uppspelt.

Jag förstod att det var någonting han ville ha sagt eftersom vi aldrig satt på

kafé i stan.

Han och jag.

Efter en stund av dödsnack så frågade han om den

döda kvinnan och hennes försvunna bebis.

Om jag hade hört om det och det är väl klart att jag visste det.

Nyheterna pratade ju väldigt mycket om det.

Allt från polisens skit i arbetet till tillståndet de hade hittat henne i.

Till en början så trodde jag faktiskt att det bara var jag och Ola som skulle

vara ansvariga för projektet. Men

allt eftersom dagen gick så fick jag reda på mer och mer.

Och han hade tydligen blivit anställd av medieföretaget VP.

Vilket drog in fler personer.

Till en början var jag faktiskt förvånad.

Över hur många som var intresserade.

Eftersom att betalningen var så jävla piss.

Tre dagars ersättning för två fotografer skulle täcka fyra personers arbete.

Men det lysnade ju till efter ett tag. När jag fick reda på vilka de andra var

som skulle vara med.

Jocke hade jag ju arbetat med tidigare.

Och Celine, såklart.

Hon kan ju lukta sig fram till en riktigt bra story.

Det är så hon är.

Informationen jag och troligtvis de andra också fick från Ola var blygsam.

Jag är van vid att göra det mesta research själv när jag arbetar. Men i

fallet så var det Ola som satt inne på det mesta.

Jag tyckte det kändes som en...

Bra chans att ta mig in i tv -branschen så jag släppte tyglarna och

lät Ola styra.

Det var en bra story.

Kompetenta kollegor och Ola kändes noga.

Precis som jag så var han alltid väldigt angelägen om att spela in alla

telefonsamtal vi tog i arbetet.

Vi vet att det finns mer att berätta än vad polisen är villiga att uttala sig

om. En kvinna som är ute och går med barnvagn i traktorn känner till, råkar

irra ut sig i skogen för att hittas tolv dagar senare.

Under alla mina år som sköterska har jag aldrig sett något liknande.

Och då har jag ändå sett allt från människor som är fullständigt uppätna av

cancer inombord.

Till pojkar som har fått all hud bortbränd av kokande asfalt.

Men skadorna den här kvinnan ådraget sig, de var omänskliga.

Jag arbetade den kvällen och på akuten fick vi veta att hon var vid liv. Så vi

förberedde för att ta emot en patient.

Ja, med de åkommorna som brukar förekomma i sådana här fall.

Men det här var ju värre än vad vi någonsin kunnat föreställa oss.

Hennes hy var uttorkad och död.

Naglarna hade loppnat från rätten av kroppen.

Händerna skottade hon ut varje gång hon rörde på munnen.

Hennes skrik, hennes skrik var nog det värsta av allt.

Det var som om det kom direkt från helvetet.

Hon var nog det närmaste man kan komma en levande död.

Åtminstone i den här världen.

Jag förstod ju varför Ola tog på sig arbetet.

Han behövde ju pengarna, självklart.

Men för mig var det ju mer en självklarhet när han frågade mig om jag

med. Jag tvekade inte en sekund.

Han var väldigt härlig att arbeta med och rolig att umgås

med.

Ja, självklart så berättade jag aldrig för honom hur obehagligt jag egentligen

tyckte att hela berättelsen var, projektet och så. Men

egentligen tror jag att vi alla hade någon slags intresse på

vad som hade hänt.

Så att ja, när han väl hade sitt team så var det bara att köra igång.

Och ja, i mitten av november...

Så träffades vi alla i Lins lägenhet för att gå över projektet.

Sådär ja!

Hela gänget samlat.

Joakim, lätta ditt hjärta. Vad borde du ha gjort annorlunda i livet?

Vindrig film mot fler barn.

Eller var det tvärtom?

Och sen också att inte lära känna dig.

Aj!

Lin, kommer vi hitta något försvunnet barn där i skogen? Vi kan hitta en av

barn.

Med det här timmet kommer vi säkert hitta Gud.

Så ska det låta.

Jasmin.

En slängkytt redan nu.

Jag undrar vad som då händer när vi delar tält redan.

Nej Ola, det blir du jag som får ligga och kramas.

Jag tror det är kul att du ställer mig någon med en annan ruta i tält.

Hon skulle avrätta mig.

Ni kan titta på den här.

Okej, som ni ser så har den nu avlämna kvinnan rört sig från punkt A till punkt

B under tolv dagars tid.

Punkt A är alltså platsen där hon försvann och punkt B är platsen där hon

hittade henne.

Vi kommer röra oss i motsatt riktning så vi börjar här.

och röra oss hit.

Går vi i hyfsad normaltakt så kommer vi behöva påväga i skogen två nätter.

Mantell och ski i form av lular och tält står jag för.

Sponserat av GT.

Perfekt.

Har ni koll på att allt fungerar? Extra batterier och så?

Kamera två, tre.

Kamera ett, check.

Ja, jag ska bara... Kolla på er utrustning och testa att allt är under

Jocke, har du koll på ljuset?

Det är lugnt, jag har koll.

Du vet ju att du har haft dina grejer där i hörnet hela kvällen.

Är du säker på att du inte går in och kikar och ser om du har glömt något?

Jag har alltid koll på mina saker, det vet mig.

Jag kan försäkra dig, det är lugnt.

Okej. Vad är däremot under de där gamla live -lyftböckerna?

Du sa att det skulle sändas live.

Jag tyckte väl att jag kände igen dem.

Jag tänkte inte vara något så grej.

Vi ska sända live den fjärde förra. Från platten.

Den kommer ju också spela in på min skott.

Det är lugnt.

Jag hade fått ganska mycket information om vad vi skulle börja och sådär. Så jag

visade dem.

och vi gick igenom lite vad som skulle hända.

Det kändes som ett vanligt jobb.

Vi var ganska exalterade på tåget upp.

Pratade, sov, allt var som vanligt.

Sen när vi kom upp så blev vi hämtade på stationen av Therese.

Det var inte överbefolkade.

Go town.

Kommer vi tillbaka till Stockholm snälla?

Vad fan är hon som skulle hämta?

Ingen aning.

Vet du?

Vi går upp och kollar hem.

Finns det en trapp där bort? Ja.

Fan, Ola är det fjärde stället i taget.

Nej, vi ska fylla nästa an med party, vet du.

Det är inte sådana här ställen där det alltid händer någonting.

Akta så att du inte tror att det kommer något.

Ja, det kan kalla det norrut.

Det måste det vara.

Hej. Hejsan. Tjena.

Hej.

Hela vägen från Stockholm alltså.

Vad är det ni ska spela in då?

Vi ska undersöka de andra.

Mycket dubbelt försvinnande.

Det är bra. Det är bra att nyheterna tar tag i det.

Det var ju mycket prat om det.

Det försvann ju som ganska fort från tidningen ändå.

Ja.

Vi tror ju att det finns en större story här.

Den här lilla flickan är ju som vi vet fortfarande försvann.

Jag kan inte ens förstå känslan.

Stackars Mikael.

Vad känner du för mig då?

Känner och känner. Alla känner väl alla till viss del här uppe.

Tror du att det skulle vara okej om vi ställer lite frågor här då?

Alltså han var ute i tidningarna flera gånger och värjade till andra om hjälp

med att hitta dottern. Tror du inte vi skulle kunna fråga i alla fall?

Det måste jag minnsa det då.

Det kunde ha varit ett försök.

Hej, Mikael.

Jag heter Linn Söderqvist. Jag är journalist.

Jag ringer angående försvinnandet av din sambo och er dotter.

Jag skulle vilja ställa några frågor.

Jaså? Nu passar det.

Nu är det alltid för sent.

Vad fan ska det här hjälpa?

Jag vet att du och din familj inte har fått den hjälpen ni förtjänar av varken

media eller polis.

Men jag ringer för att vi verkligen vill hitta sanningen bakom det här

försvinnandet och hjälpa dig att få ett avslut.

Mikael, om alla hade gjort sitt jobb så hade det här kanske slutat annorlunda.

Vi vill inte alla de ansvariga svars för det här.

Vi kan inte göra det utan din hjälp.

Okej, kom förbi så hjälper jag er så gott jag kan.

Jättebra, tack så jättemycket.

Perfekt, fick du med dig det där?

Snyggt. Vi drar på en gång då.

Då kör vi.

Hur länge ska ni bli här nu då?

Det behöver väl inte vara.

Tills Jocke är bekväm i skogen.

Då kanske ni blir ett bra tag innan ni får vara hemma.

Jag kommer ju att hämta upp er sen när ni vill.

Hur länge hade ni tänkt att vara ute nu då?

Alltså vi är väl ute ett par dagar.

Två dagar planerar vi. Två dagar.

Ja men det är inga problem. Nu hämtar jag upp.

Vi bestämmer bara tid och plats.

Varför så ordnar jag det?

Vi kan ringa dig om det skulle vara. Ja gud ja.

Det kan ju vara lite knixigt med mottagningen på vissa ställen.

Men det är nog ingen fara.

Hoppas kunna lösa det.

Såg du folk där ute också?

Nej,

nej, gud nej.

Det är vildmark så långt ögat kan se.

Var du själv precis med det eller? Ja, jag skulle aldrig kunna bo i någon stad.

Han bor ju här framme, Mikael.

Jag lovar att jag ska få den rätten så det förtjänar.

Vi vill bara ställa några frågor för att få en rätt sida på exakt vad som kan ha

hänt.

Då tar vi det här på plats.

Kameror ett rullar.

Kameror två rullar.

Ljud går.

Okej. Skulle du kunna säga ditt för - och efternamn och bokstavera det in i

kameran?

Mikael Lund.

M. I -H -A -E -L -L -U

-N -D Tack.

Mikael, du var förlovad med Ulrika Jonsson, den kvinna som försvann

spårlöst den 28 oktober och hittades avliden tolv dagar senare.

Er gemensamma dotter är fortfarande försvunnen.

Berätta, vad var det som hände?

Hon var mamma ledig så hon var hemma.

Hon tog alltid samma promenad men den här gången kom hon inte hem.

Jag ringde polisen samma kväll och jag hade ringt henne flera gånger under

dagen. Men hon svarade inte.

Hon svarade ju alltid i telefon.

Man blir orolig rätt fort.

Jag var ute hela natten med bil och letade.

Innan jag visste ordet av var det just igen.

Fick du någon hjälp överhuvudtaget?

Ja, dagen efter var vi hur många som helst som letade för henne efter att hon

hade försvunnit.

Polisen var ute och sökte och på sociala medier delades bilder på henne och

Alice. Och Alice är alltså er dotter?

Ja, precis.

Hur fan kunde det här hända?

Efter bara några dagar var jag ensam.

Alla hade övergett mig.

Jag hade inte sletat igenom hela skogen.

Men inte fan gav jag mig. Jag hämtade Zorro, hunden alltså.

Och vi var ute flera dagar och nätter och spårade. Men den hittade inte något

spår för ungefär en vecka senare.

Och från ingenstans fick hunden vittring och den sled sig.

Jag var inte beredd så...

Jag tappade greppet.

Och jag sprang efter, men han kom inte heller tillbaka.

Och nu är det bara jag.

Jag är ledsen, jag måste sikta nu.

Det är en öppet situation, men jag kommer tillbaka och hämtar er om två

precis som jag har sagt.

Vänta nu. Hallå?

Kan du stanna med mig?

Sikta! Hallå?

Hallå?

Va fan?

Vad gör han?

Vad fan var det där?

Hon skulle ta oss till platsen.

Jag ringer henne. Kull hon din mobil, Ola.

5372. Okej.

Ja, hallå.

Jag ska ta henne till platsen där de hittade henne.

Sorry för det där, Mika.

Det är ingen aning varför hon gjorde så där.

Hon var ju snäll som körde ut oss så långt hon kunde.

Och på henne lät det som att det var något akut, så vi respekterade att hon

började åka iväg. Ja, men hela reportaget hade ju kommit ut på grund av

Ja, men det blev ju inte då, eller hur?

Hon kommer ju hämta oss, trots allt.

Men hur kan du vara säker på det, då?

Hon har ju skickat en screenshot på platten och hämtat upp oss om två dagar.

Hon kommer komma och hämta oss.

Ja, vi får väl se det.

Det var här de hittade henne.

Lin, har du väntat?

Ja. Vad menar du?

Vi ska inte förhjälsa honom nu. Vi tar en livescena.

Vi befinner oss nu på platsen där den 32 -åriga kvinnan... Vems telefon är det

där?

Fortsätt rulla. Jag måste ta det här.

Vem var det?

Vi tar oss.

Vi rullar.

Det var här hon låg.

De berättade för mig att hon var vid liv.

Förlåt, vad menar du med att de berättade det för dig?

Jag fick aldrig se henne.

Jag kan aldrig se henne igen.

De kremerade hennes kropp utan min vetskap.

Det visste ni inte, eller hur?

Hur fan kommer det sig att ni aldrig skrev någonting om det?

Jag hoppas verkligen att det ni gör kommer att öppna polisutredningen igen.

Oroa dig inte Michael.

Jag lovar att vi ska lyfta fram panelen.

Hur många dagar sa de att hon hade varit ute?

Två veckor.

Vad sa du?

Två veckor.

Men hur kunde de hitta henne vid liv då?

En människa klarar sig ju vare sig 30 dagar utan mat.

Ja men kom igen, det är ju minusgrader här varje dag.

Varje kväll speciellt.

Hon hade ju fusit ihjäl, eller hur?

Men det var ingen som skrev om det, eller?

Ja, men det är det.

Ja, jag tänkte att det är det att utelämna att hon har blivit liv när de

henne.

Ja, det är helt skönt.

Men varför skulle nyheterna ge så för?

Jag står nu på platsen där 32 -åriga Ulrika Jonsson hittades.

Här, vid sidan av vägen, låg hon.

Och vi kan nu berätta att hon var vid liv när man fann henne, något som media

tidigare valt att inte berätta.

Utan kläder och utan både barn och barnvagn hittades hon.

Här ute mitt i ingenstans.

Men hur hamnade hon här?

Vart har hennes unga dotter tagit ivägen och hur mötte hon detta grymma öde?

Jag och mitt dokumentärteam kommer att ge oss in i skogen.

För att ta reda på vad som hände Ulrika Jonsson under hennes sista dagar i

livet.

Borde ha anat något redan där kanske.

Vi gjorde oss i ordning för att söka oss igenom platsen. Tanken var att vi

skulle gå från där hon hittades tillbaka till platsen där hon försvann. Vi

tänkte att vi kanske kunde hitta några spår på vägen.

Vi ville ju hitta Alice, hennes dotter.

Vi gav oss in i skogen. Det var kallt.

Vi var ändå taggade. Vi tänkte att vi kunde göra någon skillnad.

Jasmin, är livesändningen igång?

Väntar du?

Är livesändningen igång?

Jaha, nej. Skulle jag göra det nu eller?

Ja, nu är vi i skogen.

Nu ska vi sända.

Okej.

Ja, det rullar nu.

Har du förresten slagit upp tält någon gång i livet?

Jag? Nej,

aldrig har du.

Fan heller.

Lin, säg att du är tältexpert.

Nej, att jag kan väl grunderna.

Var du inte bättre än mig?

Du?

Jag slår upp lekplats åt barnen varje sommar på bakgården.

Vänta ett tag.

Går vi ens åt rätt håll?

Vem har kompassen?

Jag har en.

Vi är på väg mot stället.

Vad

sa du?

Du snackade om en kompass och att vi var på väg.

Alltså det där ljudet går rakt in alltså.

Kan du bara stänga av telefonen eller vad sätter den på ljudlön? Men kom igen,

vi samlar in alla telefoner och stänger av dem. Så lägger vi dem i ljudvätskan.

Får jag den?

Kan de bara ta batteriet då?

Ja, jag tar det.

Ja, men den är ändå död så att... Jaha.

Är den på ljublatt?

Ja, jag gav den till dig.

Jasmin?

Får jag ett leende?

Men vad var det vi väntade oss att hitta där ute egentligen?

Vi var på väg att leta igenom skogen för att det märkade sig att vi inte hade

letat längre igenom.

Nu måste vi börja hitta spår som tyder på att hon har gått igenom skogen när vi

är kvar här.

Men alltså, barnvagnen, hennes kläder och hennes barn, har vi nog inte hittat

utöver? Ja, eller nånting som vi har haft kvar för att de har rört sig

Så det var någonstans.

Alltså, helt ärligt, jag... ser jävla lätt på det här.

Jag har på riktigt vandrat runt det på fyra timmar och inte hittat någonting.

Ja, fan.

Det här var inte den bästa sightseeing jag har varit på.

Men, nu är jag i alla fall hemma med en fet lön.

Vadå fet lön?

Jag har ju fan femt betalt.

Det är sant, jag håller med.

Men det gör ju inte att jag har pengarna.

Exakt. Det är ett barn som har försvunnit.

Det är okej, jag fattar det. Men alltså... Vad är det där?

Kolla!

Det är något gammalt äckel.

Det ser ut som en stenhållare.

En grottmålning eller något.

Men det ser så jävligt pikant ut. Jag tror att jag har sett det här förut, men

jag vet inte var.

Ja, klart mår vi.

Det finns lite överallt. Eller hur, Jocke?

Jocke.

Där.

Joakim!

Jocke!

Joakim!

Jag hörde någonting.

Kolla på det.

Vad är det här för något?

Tycker inte du att det ser bekant ut, eller?

Det där är bara någon gammal symbol.

Ska vi gå vidare så vi kan se läget?

Ja.

Nu går vi ner.

Men kan inte det fina morgonen inte på att vi hör det där? Ja.

Jag har det.

Vad

gör

du Ola?

Varför lägger du upp kameran nu? Ska inte vi gå och lägga oss snart eller?

De vill ha en livesändning.

Okej, men varför vill de ha en livesändning av dig och Jocke när ni

kramar sina... Ja, det kan man ha frågat.

Nej, jag vet inte. Jag frågade inte och ärligt talat så bryr jag mig inte.

Men på fullt allvar, tycker du inte att hela den här situationen känns jävligt

konstig?

Jo, det är väl klart att det känns konstigt.

Men alltså, historier om försvinnanden kan ju kännas lite konstiga.

Särskilt när man tittar på så lite information som det är.

Det borde varit något de har sagt igenom skogen.

Ja, men... Eller vadå, de kanske inte gjorde det för att... Barnvagnen var

försvunnen också.

Den hade ju aldrig kommit in i skogen.

Eller... Vem vet, de kanske hittade spår som ledde ut ur.

Jag vet inte, det kan vara vattnet.

Men Mikael, han var ju jätteirig på att springa runt här och leta hela natten.

Vad gör vi här egentligen? Vi har ju blivit anställda till att leta igenom

trakten, eller hur?

Mikael, han var ute i skogen för att polisen inte sökte igenom det.

Kom igenom, någon borde ju ha sökt igenom det här stället.

Ja, men det är ju som Lind säger också.

Spåren kanske ledde dem någon annanstans.

Men de andra som har försvunnit här då?

Vad letar de då då?

Ingen har tänkt på att leta igenom skogen.

Men vänta, vad menar du med att det har funnits andra försvinnanden?

Fem personer på sju år har försvunnit i det här området.

Och nu är det den här kvinnan med hennes barn också. Det är ju grymt många ju.

Vänta, vänta, vänta. Men är det andra som har försvunnit här?

Jag vet inte. Men va?

Vi kan inte veta att de har försvunnit precis här.

Har inte du berättat det?

Vi är här för att göra ett jobb för VF.

Men seriöst, Ola.

När hade du tänkt berätta det för oss?

Jag tänkte inte att det var viktigt.

Men vadå inte viktigt?

Har de här försvinnandena någon koppling till varandra överhuvudtaget?

Nej, det är klart att de inte har det.

Fem personer på sju år, det är väl knappt ett sammanträffande?

Ola, är det något mer du har undanhållit, eller?

Kom igen. Nej.

Jocke, ge mig Olas telefon.

Vad ska du med den till?

Vi ska kolla vem det var som ringde för det.

Det var arbetsgivaren.

Jaha, och vad fan ville de?

De ville kolla att vi skulle sätta på livesändningen. Varför vi inte hade satt

på den tidigare? Ja, fast det var ju efter att jag började livesända som de

ringde.

Okej. De ville veta varför vi var fler än två.

De ville veta vilka ni var.

Vad i helvete? Har du inte sagt att jag och Jasmin skulle vara med?

Det var dig och Jocke de inte visste.

Ja, det ser man.

Var det någonting mer du har berättat?

Nu tycker jag att vi ringer VP på en gång och lägger alla kort på bordet.

19 missade samtal från ett härligt nummer. Det är någon som har försökt

dig 19 gånger.

Menar du att arbetsgivaren skulle tycka att det var så konstigt att vi var två

fler i skogen?

Helt seriöst. Jag har ingen aning varför de har ringt så många gånger. Jag svär.

Men då tycker jag att vi tar reda på det på en gång. Vi ringer dem och ser vad

det är som gäller.

Mm.

Ställ i ordning grejerna.

Jag vill ha en ny.

Hjälpklart. Kamera 1 rullar.

Kamera 2, check.

Ljud går.

Har du svarat i ett nummer i telefonen, eller?

Ja, alldeles sist. Men du vet det ju.

Hittar du eller?

Vad gör du?

Jag vet inte vad det är för något.

Vadå?

Hörde inte ni?

Jag hörde, vadå?

Ja, men ni måste ju ha hört det.

Vadå?

Jag har aldrig hört något liknande.

Jag hörde, vadå?

Kan du beskriva ljudet lätt?

Vänta, vänta.

Där har vi det igen, där har vi ljudet igen.

Om du lyssnar på det här.

Det räcker nu Jocke. Vad är det som händer nu?

Nästa, nästa.

Kan jag få höra nu? Vänta, vänta.

Du hörde också, eller hur?

Vad hörde du?

Vad fan var det där?

Det måste ha varit ett djur.

Det kan ha varit en rädd. En rädda kan låta grymt.

Men är du säker på det, Ola?

Vad skulle det annars vara?

Men tänk om det är på väg hit då?

Nej, men det behöver du inte oroa dig för.

Nej, jag tror inte det. Men vi är öppna ändå, vi är fyra personer.

Jag tror inte något djur skulle våga närma sig.

Tror du verkligen att det var ett djur som lät sådär?

Ja, men jag hör inte.

Det var ingen människa i alla fall.

Du tror väl inte att det var ett djur som lökade?

Vi gör så här. Vi kan ändå inte se något. Eller hur?

Är det någon som ser något?

Vi går och lägger oss, sover och så vaknar vi imorgon och går vidare.

Då undersöker vi.

Okej, men Ola sa ju att ljudet var borta.

Jag håller med Ola.

Vi ser ingenting och vi skrämmer bara upp varandra om vi står kvar här.

Ja, det gör vi.

Jag ska

bara ställa tillbaka. Kom.

Ja, vi har överlevt natten.

Den här

jävla såsäckarna är

så jävla tunna så att man är egentligen mer is

än människa.

Men det finns ju bara ett sätt att...

Blir det varmt igen?

Lin! Ola!

Vad gör du?

Skyn där!

Vad är det som händer?

Jocke!

Vakna! Kom!

Vad gör du?

Kom ner! Kom ner!

Vad fan är det som händer?

Här! Här!

Här! De här var inte här igår.

Men hur vet du? Det var mörkt när vi kom igår.

Kolla, det är ju samma symbol som var på scenen igår.

Exakt samma symbol, kolla.

Varför säger du att den där inte var här igår?

Nej, jag vet inte, men alltså... Du skojar, va? Jocke!

Jocke!

Jocke, kom och kolla!

Men vadå, är inte Jocke med?

Han var inte där när jag vaknade.

Va? Var du inte där?

Jag svär, han var inte där när jag sprang i hotell.

Jocke!

Joakim!

Joacim!

Joacim!

Joacim! Joacim!

Han var ju inte när vi ropade på honom.

Nu får vi ringa dem istället. Ola, hämta din telefon.

Okej. Nej, men vad fan.

Telefonen var ju i ljudväskan.

Var det i ljudväskan alltid borta?

Ja, alltid borta. Kolla ordentligt.

Förutom halvt skor och ytterknäder.

Då är de kvar.

Men, fan.

Det är skitkallt då.

Jocke!

Fan, men den där kameran då?

Den har ju filmat hela natten ju.

Kolla där så får vi se.

Hur länge sedan var det här?

Det är runt fyra timmar sedan.

Det ser ju ut som att han har hört någonting.

Tror du inte det är samma grej som han hörde igår?

Men vilken själv?

Vad fan för en sån jäl?

Okej, det spelar ingen roll. Vi måste hitta honom nu.

Vi vet inte i vilken riktning han gick. Kom då, kom nu.

Vi måste hitta Joakim. Men då får vi gå tillbaka och hämta kartor och kompass.

Vi kommer att gå vilt sen om vi fortsätter.

Vi har inte tid nu med det. Han kan ju ligga skadad någonstans.

Men vad föreslår du att vi gör då?

Det finns inga spår i vilket håll han har gått.

Alltså, hur fan ska vi hitta honom? Hur fan vet jag?

Jag är ingen jävla hund. Jag kan inte lukta mig fram till honom.

Joakim!

Ola, seriöst.

Joakim! Ta det lugnt.

Var fan är han?

Vi får gå tillbaka till källplatsen, okej? Mm.

Men gud.

Ni tror väl inte att det är...

Fan.

Hur fan hamnade den där uppe egentligen? Vi måste gå tillbaka nu. Vi måste ut ur

skogen.

Vi vet vilket håll det kommer ifrån. Vi måste ut. Vi måste utifrån nu. Kom då

Ola.

Tycker du att vi drar på en gång att vi sticker härifrån?

Jag såg någon som var bebyggelse på kartan förut.

I kartan?

Ja.

Jag vet inte var det var.

Tror du att vi kommer hinna dit innan det blir mörkt? Jag vet inte.

Här är det.

Seriöst, det är ju mitt i skogen.

Hur är Jocke då?

Man ser ju tydligt att det är ett större byggnadskomplex. Vi måste kunna ringa

polisen därifrån.

Vi kan ju bara lämna honom lite.

Nej, men åtminstone vi hittar någonstans.

och ringa. Men det kanske är för sent om vi kommer dit.

Men nu kommer vi här.

Alltså om vi drar hit så kan vi ringa därifrån. Men hinner vi dit?

Han kan vara där ute och flytta ihjäl just nu.

Men jag vet inte. Ja men om vi i alla fall tar oss dit så kommer vi i alla

kunna ropa på hjälp. För vi måste ju ropa på hjälp först för att hitta honom

eller hur? Vi måste skynda oss dit nu.

Vi måste packa ihop alla grejer.

Vi tar bara allt som behövs och skitar i rätten.

Kom nu. Kom nu.

Har du koll på

vart det är någonstans?

Du kan ta ut kompassen och kika.

Men Lin, vet du vart vi är på vägen?

Hur långt är det kvar? Jag vet inte,

okej?

Men om du inte vet hur långt det är, vafan.

Det känns ju verkligen som att vi bara går runt i cirklar.

Det här känns inte okej.

Samma sak kanske händer oss som händer Jocke.

Har ni tänkt på det?

Ja, det är alternativet. Häng med nu.

Lägg på ett kol.

Det kommer ju bara frysa ihjäl här. Det kommer bli mörkt snart.

Hallå! Det är ingen som lyssnar på vad jag säger någon gång.

Kom igen nu, guys.

Fan, han bara drar.

Kom nu då!

In där!

Här?

Men Ola, vänta på oss. Du kan inte bara dra

själv. Rätt rädd, men ja.

Jag vill bara göra en story.

Vi började leta oss igenom skogen och vi gick,

gick, gick.

När vi kom fram till, jag trodde det skulle vara den här byggnaden där vi

hitta hjälp.

Va? Alltså jag vet, det såg inte ut såhär på... Det såg inte ut såhär på

okej? Men vadå på kartan? Vet du vad?

Skit i den där jävla kartan.

Okej?

Finns det en väg i närheten?

Jag vet inte.

Du vet ingenting, min.

Men vad fan, vart är den närmsta vägen egentligen?

Hur långt är det till den?

Jag såg några andra hus.

Ja, men fuck de där andra husen, Lind. Det räcker.

Seriöst, du har ju lett oss ända hit. Det är absolut ingenting.

Jag tycker att vi går till närmsta väg.

I närmsta väg så vet vi i alla fall att det kommer någon i morgonbitti. Här kan

vi inte stanna.

Vi får gå hela natten om vi ska komma fram dit. Vi skiter i den här jävla

kartan.

Vi tar det till närmsta väg istället. Det ska vi kolla upp. I en jävla hus.

Så jävla... Jag

skulle

gärna också gå till något hus.

Om jag visste att det fanns något nära. Men vet inte om det ser likadant ut som

det här rucklet. Carla, det här har ju inte varit en levande... Fucking Ola.

Jag går då.

Nej, skärp dig nu.

Om du också går vinstet, då måste vi söka upp två personer. Vi måste hålla

Fan alltså.

Så jävla dumma.

Vi följer efter Jasmin.

Tänk mig bara att stänga den här dörren. Men får jag något tungt?

Jag tror

inte det kan vara den då.

Hon tog barnet eller?

Jag tänker på barndagen och så där ute.

Hörde du det där?

Det är den ljuden.

Vad fan var det där? Det är den ljuden.

Det var det jag inte hörde. Det var det.

Men är du säker?

Tänk om det är fler där ute då?

Va?

Vi måste ta oss in till något säkrare stämme. Men varför ska vi ta oss in för?

Om den här kommer in i det här håret nu så är det helt rätt.

Nej, jag orkar inte. Jag orkar inte.

Jag orkar inte ordna.

Jag är också där.

Jag är också där.

Vi måste ta oss in. Jag tycker att vi ska vara kvar här. Kom igen.

Det kan finnas en utgång. Det kan finnas något.

Åtminstone en spänjande.

Om vi tar oss in så här i plats.

Då måste vi vara kvar där. Okej?

Vad är det här för något?

Fan.

Stänga.

Földsjukhus?

Det är ett rum här.

Kolla det här.

Det är med gamla journaler.

Vad är det här för ställe?

Jag vet

inte men

det är batterierna som är slut. Det innehåller batterierna som juckar kabel.

Vad fan har han varit där för?

En psykos som får patienten att äta köttet från sina egna lämmar är förstås

sak vi ska få.

Vi har uppmärksammat negativa beteendestörningar som kan påvisa att

fortfarande befinner sig i hysteri.

Behandling krävs snarare.

Inte tro det.

I det sista kintet har det fallit ur och vi upptäcker ännu en medicinsk

avvikelse.

Nya tänder, lik tandraden av ett rovdjur, har börjat tränga igenom

Varianten reagerar eller inte längre på tilldelad smärta och väntar göra sitt

bästa för att undvika ljus.

Vi börjar få se upp alternativet för alla om dem, men om det går så långt så

finns det bara en sak att göra.

Men det var ju där den där grejen klättrar.

Kom in, kom in, kom in.

Den där grejen var ju uppe i trädet mot väg.

Okej, okej, okej. Hörrni, vänta.

Jag tycker att vi går tillbaka till ingången och, vänta.

Jag tycker att vi springer.

Nej, nej, nej, nej, nej.

Fan.

Vad var den här botten?

En kamera.

Det där är ingen av våra.

Ola, säg inte att de också var utskickade av VPS.

Jag vet inte vad han pratar om.

Alltså jag har inte ens någon aning om vars väg. Jag vet ingenting just nu.

Vänta, han snackade om att han åt upp sin dotter.

What the fuck är det som händer?

Okej, det här är inte bra.

VP har ludat oss helt.

Jag stoppar nu, det är exakt.

Det var VP som gav hennes nummer.

Åh, jag är så jävla lurad.

Jag hade ingen aning om det. Det följde alla rutiner som ett vanligt jobb.

Precis likadant.

Fan vad dum jag känner.

Vad fan, om inte Therese kommer och hämtar oss nu, vad gör vi då?

Therese Angelica, hon kommer garanterat inte att komma.

Jag tror inte ens det är för lång tid att vi ska överleva det.

Men, varför då?

De behöver ju materialet, är det hur? Det vore ju skitdumt.

Nej, de har exakt allt de behöver.

Hur är det?

Vi har ju fjärrspänt varenda sekund.

De har allt på sin fjärrserver.

Life's a hellfete, just det.

Stäng av slagsläppningarna på en gång.

Ja, vi gör det. Då ska jag inte få en sekund till.

Ja, det är sant.

De har inte gjort någonting.

Vad gör vi nu då?

Jag vet inte.

Jag vet inte det bästa.

Det där är min telefon.

Jocke!

Jocke hade ju telefonen, eller hur?

Jocke!

Okej, men nu.

Nu då.

Kanske om du får tag på telefonerna så kan vi i alla fall ringa på hjälp.

Okej.

Nej.

Jag är död.

Jag är död.

Blodiga jävla hjärta är det nere.

Vad ska jag säga till hans fru?

Hans barn.

Det är ditt fel.

Det är inte ditt fel, okej? Jag skiter i om den hör, men jag kan lika gärna dö

också.

Ola, det är inte ditt fel, okej?

Ola, lyssna.

Ola, lyssna.

Vi alla här visste, vi visste, okej?

Redan från början, det är inte ditt fel, okej?

Vi visste vad vi skulle ge oss in på, att det fanns försvinnande och grejer,

okej?

Jag vet det.

Vi måste ringa på hjälp, Ola. Vi har inte tid med det här.

Förlåt att jag drog dig ur den där skiten.

Förlåt, förlåt, förlåt. Vi visste ju att det var människor som försvann. Vi

visste ju det från början.

Det var vi som bestämde för oss själva. Tänk på det också.

Ola, vi alla är här för att vi valde att vara här. Men... Ola!

Vi har inte tid med den där skiten. Vi måste ringa polisen.

Okej, ta fram telefonen. Vart är telefonen?

Telefonen är där.

Jag vet inte. Jag vet inte var vi är.

Nu skynda dig på.

Skynda dig.

Okej. Vad sa de då? De ska skicka ett karl -sms.

Ett sånt här sms de kan spåra upp.

Ett jävla sms? Är du seriös?

De hittar telefonen var vi är.

Det var som två lysande ögon i mörkret. Det var något som jag aldrig har sett

tidigare.

Den bara skrek och vi skrek och Ola skrek och vi bara sprang.

Och nu, han hade fått tag på Ola och vi bara

sprang.

Jasmin ville vända tillbaka men jag visste att det var för sent. Det fanns

ingenting vi kunde göra.

Och vi sprang.

Vi slutade inte springa förrän solen hade gått upp. Och då kom vi egentligen

fram till en väg.

Vi såg en bil.

Det var första människan vi sett på.

Det kändes som en evighet.

Jag minns inte så mycket mer.

Vi bara flög in i bilen.

Kollapsade väl.

Vi var räddade.

Men Ola och Jocke.

De kom inte tillbaka.

Längst denna landsväg jag står efter.

Hittades tidigare under morgonen.

I södra Sverige. Linn Söderqvist och en annan frilansfotograf.

Det har efter undersökning av vårdpersonal blivit överlämnat till

Enligt obekräftade rapporter har hon nu tagits in till polisförhör. Så kan vi

berätta att hon är en kvinnlig kollega samt två män varit ute på ett längre

reportage. Det vi däremot kan lägga till är att två andra personer saknas. Men

polisen ska under eftermiddagen söka av platsen där man sist såg dem.

Polisförhöret pågick ju i flera dagar.

Och jag förstår fortfarande inte om det var så att de försökte leta efter Ola.

Eller om de misstänkte mig.

Allt kändes bara så jävla fel.

För vi visade ju dem materialet men ändå hittade de inte honom.

Ja, jag tänker hade inte min mobil varit urladdat så...

Så kanske han fortfarande hade varit här vid liv.

Men efter att polisen letade igenom telefonen så upptäckte jag ett

Som är den här då.

Jag förstår fortfarande inte varför de inte trodde på oss.

Men du hör ju honom. Vi ville ju faktiskt gå tillbaka och hämta dem.

Jag ville det. Jag försökte...

Nej,

egentligen... Egentligen gjorde jag ingenting.

Jag lät rädslan ta över och jag sprang därifrån.

Jag bestämde mig för att lämna dem istället.

Istället för att rädda mina vänner.

Polisen har sökt av platsen som kvinnorna uppgett men däremot finns

som styrker deras historia.

Polisen, de har redan varit på plats.

De har genomsökt, säkrat.

De har inte funnit några smält kroppar. Däremot finns ingenting som styrker

deras historia och polisen avfärdar den som osanning. Det finns kvinnor i vårt

samhälle som genomvider rena helveten.

Och tack vare min Söderkvist och Shazmin Mastaki sjunker deras trovärdighet.

Nej men den här är helt obegriplig om du frågar mig.

Vad vi har här, det är två stycken kvinnor som har tagit en tragisk

Och försöker själva slå åt sig 15 minuter av brömmelsen och sätta sig

centrum. Att någon ens har mage till att utnyttja en sån förfärlig och tragisk

händelse för att få publicitet och för att få uppmärksamhet. Det är bortom all

förlåtelse och det kokar inom mig bara av att tänka på det. Då skulle jag yrka

för en mordrättegång.

Medieföretaget som de säger sig ha blivit anlitar av, det existerar ju

De har tagit sig in till polisförhör enligt rapporter. Jag kan tyvärr inte

uttala någon vad de har sagt i förhör men jag kan tillägga att deras historia

inte har varit helt överensstämda med vad vi misstänker ska ha hänt.

Men ni hör ju hur det låter.

Deras historia håller ju inte.

Att de inte är fortsatt häktade tycker jag är olyckligt.

Jag tror att bevisen har en möjlighet att hålla för en fällande dom.

Men att någon skulle tro på den här historien är fullständigt bedervärdig.

Jag har fått ta del av videobanden som beslagtogs av polisen efter de två

journalisterna att de återfanns.

Om vad de fångat skulle visa sig vara sanning skulle de här personerna ha

en av de största upptäckterna hittills.

Vi kan inte utesluta att de två männen håller sig gömda för att skapa en

sensationell historia tillsammans med överlevarna. När jag och min sambo

dem där efter vägen så var de uppskrämda.

Vad filmmaterialet visade är bland annat symbolen för naturens varning angående

den ändlösa hungern.

Som bara tidigare påträffats i Nordamerika. Vad man senare tyckte gådde

materialet är den mytologiska.

Men i brist på bevis så släpper man nu de båda kvinnorna. Vad som har hänt är

oklart.

Det är som om historien upprepar sig.

Det är precis som när kvinnan riker.

Först försvann så görs ingen genomtänkt förundersökning.

Jag har presenterat mängder med bevis men utredningen står helt stilla.

De har ignorerat allt vi lagt fram och anklagat oss för att ha orsakat Ola och

Jockeys död.

Vi har timmar med material men tydligen räcker det inte.

Om vi bara hade fått tag på materialet från den där andra gruppen så kanske det

hade varit annorlunda.

Då hade vi kunnat bevisa vem som anlitat oss och vilka som verkligen står bakom

det här.

Folk som tittar på det här kommer att kalla det vi gjort för en dokumentär för

att bevisen är undanröjda och manipulerade.

Vem skulle tro på oss?

De har sin egen agenda.

Vårt öde var bestämt långt innan våra kameror började rulla.