Original subtitles

Snälla, sluta dricka! Det är en skymf mot Gud!

-Börjar inte svamla om Gud igen! -Du krossar oss med din hädelse!

Du, då? Jävla subba!

Du är aldrig här, jag har fått fostra vår son på egen hand!

Du är bara i kyrkan och flörtar med alla män! Jävla hycklerska!

Det gör jag verkligen inte. Men en sak är säker:

De män som går i kyrkan och uppgår i Gud är mer män än du nånsin kan bli!

Robert!

Djävulen har förblindat min makes själ.

Milde Herre Gud:

Låt ljuset i orden från Kristus, han som är Guds avbild, lysa över honom.

Robert! Snälla, jag kan väl få prata med dig?

Varför slog du mor?

Det var inte meningen. Det var en olycka!

-Ljug inte! Du gör det ju jämt! -Jag ska sluta, jag lovar!

Allt ska bli så bra!

Fräls hans själ, för han är en syndare, Herre.

Och fräls min son, för han saknar skuld i allt detta.

-Kom in! -Jag hatar dig. Jag vill att du dör!

Å, Gud! Nej, min lille pojk...

Hjälp Robert att behålla tron intill döden...

...och låt hans själ återfödas.

Å, Gud...jag är så hemskt ledsen!

Jag ger dig namnet...Robert.

SOVJETUNIONEN 1951

Jag har dessvärre dåliga nyheter.

Nämligen?

Jag tror att sjukdomen är dödlig.

Hur långt har han kvar?

Jag har sett en del mirakel...

Glöm miraklen! Hur lång tid?

Tre månader. Inte mer.

Tack, doktorn.

Tsaren uppskattar er ärlighet.

Men som ni säkert själv förstår vill han få vara ensam nu.

Naturligtvis.

Doktorn!

Varför gjorde ni så?

Tsaren ville få en andra bedömningen.

Vodka, tack. Två.

Vad fan är det här?

Det här...

Det här är er halspulsåder.

Skär jag upp den är ni död inom några minuter.

Så...

...ge mig pistolen.

Bra.

Såja.

Ser ni stolen där borta?

Slå er ned.

Sakta.

-Tänker ni döda mig? -Hade jag tänkt döda er...

...hade ni redan varit död.

Tvinga mig nu inte att be er igen.

Sätt er ned.

Händerna bakom ryggen.

Säg mig nu: Hur var namnet?

-Vladimir. -Vladimir?

Vad skrattar ni åt?

Jag har levt i Sovjetunionen i tio år nu.

Men det här är första gången jag träffat nån vid namn Vladimir med tysk brytning.

Ni bryter själv på tyska, så ni borde ju veta.

Ja, och nu får ni faktiskt ursäkta mig.

Eftersom jag är lite till åren kommen är mitt minne inte vad det en gång varit.

-Känner jag er? -Det tror jag inte.

Vad heter ni?

Adler.

Nej, ni har rätt. Jag känner er inte.

Men ni känner uppenbarligen mig.

Vad har ni hört om mig? Berätta.

I Tyskland blev ni efterlyst under kriget.

Vi satsade stora resurser på att hitta er.

Det ansågs vara ett av våra mest pinsamma misslyckanden.

Och vet ni hur och varför jag blev efterlyst?

Ni stal en bok som ger liv åt det livlösa.

Helt fel. Jag stal den inte.

Jag kom över den av en ren slump.

Och soldaterna ni dödade- var det också slumpen?

De var absolut inte soldater.

De var onda och smutsiga svin.

Så vilket blir ert nästa drag här? Att döda mig?

Nej...

Jag tror att det är dags för oss att spela ett litet spel.

Känner ni till "rysk roulette"?

-Ja. -Utmärkt.

Då är ni införstådd med...

...att jag avfyrar pistolen mot er tre gånger.

Och skulle ni lyckas klara er undan den enda kulan i pistolens lopp...

...vid samtliga tre tillfällen...

...så låter jag er helt enkelt gå.

Hur kan jag lita på att ni håller ert löfte?

Ni får lita på att jag låter er gå...

...precis som jag får lita på att ni låter mig vara.

Men vi ska förstås inte glömma att ni är en nazistisk krigsförbrytare-

-och att polisen är mycket mer intresserad av gripa er än mig.

Så hur blir det?

Jag lovar.

Ni lovar. Gott.

Då kan leken börja.

Varför ska det här vara nödvändigt?! Jag har ju sagt att jag ska lämna er i fred!

Bara låt mig gå!

Men vad vore det för nöje i det?

Sluta, och låt mig gå!

Vi rullar tärningen en sista gång.

Öppna munnen.

Öppna munnen!

Ja, ja, ja... Ja!

Vilken tursam, tursam pojke!

Och nu släpper ni mig!

Ja, just det. Det lovade jag ju att göra, inte sant?

Ja!

Men saken är den, förstår ni...

...att Robert inte avgav några sådana löften.

Vem fan är Robert?!

Varför har du dockor i ditt rum? Är du inte lite väl gammal för sånt?

Under min uppväxt...

...var de här dockorna de enda vänner jag hade.

Jaja...

Jag vill att du flyger till Kaliningrad i morgon.

Baltikum? Vad ska jag göra där?

Du ska hälsa på Ivan Troitsky.

-Vad har han nu sagt? -Han har talat med en engelsk journalist.

Och han sa saker som "undertryckande av demokrati".

Jag vill att du tar hand om det.

-Varför jag? -Han är svag för vackra kvinnor.

Lägger han märke till är det lättare för dig att charma honom än för mig.

Jag förstår.

Du far i morgon eftermiddag.

FÖRTROLLADE DOCKOR

God afton, mina damer och herrar!

Jag är ytterst tacksam för att ni har tagit er hit till vår föreställning.

Det är nu med största nöje-

-jag till scenen välkomnar de förtrollade dockorna.

Robert...Miss Cyclops...

Och Kalasjnikov!

-Ja? -Herr Meyerhold?

Ja, ett ögonblick, ett ögonblick!

-Vad gäller det? -God afton.

Mitt namn är Olga, och jag har alltid varit väldigt intresserad av dockor.

Er föreställning är helt underbar.

Å, tack så hemskt mycket. Det uppskattar jag verkligen.

Jag vill inte störa er.

-Jag har bara en fråga? -Javisst.

Hur lyckas ni få dockorna att röra sig så fritt och ledigt?

Jag såg inga linor eller pinnar?

Seså, min kära...

Inte skulle ni väl be en magiker att avslöja sin trick? Eller?

Nej...kanske inte...

Jag är verkligen trött efter föreställningen och borde bege mig hem.

Men tack så mycket för att ni kom, och det var fint att ni uppskattade oss.

Tack så mycket för att ni tog er tid till vårt samtal.

-God kväll. -God kväll, Olga.

Vi bär inte girighet med oss från födseln.

Vi lever i det här huset som vi delar.

Men alla människor i världen utanför-

-de kan tänka och säga många, många otäcka saker om oss.

Men er pappa lärde er inte att vara giriga.

Vi delar vår mat, våra leksaker.

Och framförallt:

Vår kärlek.

Nå...Pappa är inte för tillfället vidare arg-

-men han kan bli rasande.

Robert-koka lite te åt Pappa.

Och en kaka till det.

-Hur var resan? -Intressant.

-Och Troitsky? -Han kommer inte att tala med nån mer.

Bra.

Mycket bra.

Du kom tillbaka en dag senare än tänkt.

-Finns det nåt särskilt skäl till det? -Ja.

Jag bestämde mig för att se en teaterföreställning. För egna pengar.

Det är kanske förståeligt att man vill koppla av efter arbetet.

Nej, du förstår inte. Det här var inga vanliga dockor.

Vad menar du?

Föreställningen kallades "De förtrollade dockorna".

Du och dina dockor igen, va?

De här var väldigt annorlunda.

De rörde sig självständigt, utan linor eller pinnar.

Det låter som om du druckit för mycket.

Jag var spik nykter!

Föreställningen gavs av en man-

-vid namn Sergej Meyerhold.

Jag försökte tala med honom på teatern-

-men han var inte så pratsam.

Jag följde efter honom till hans hem-

-och såg honom interagera med dockorna.

De rörde sig som om de var levande väsen.

Det låter ju helt...overkligt. Varför berättar du det här för mig?

Om han kan ge dockor liv...

...kan han kanske använda sina krafter...

...till att hjälpa Tsaren att undgå döden.

Fungerar det med livlösa föremål...

...måste det väl också kunna fungera på levande varelser?

Intressant tanke.

Men du måste ju förstå att jag är skeptisk.

Det kan ju helt enkelt ha rört sig om nåt magiskt trick, en illusion.

Jag vet vad jag såg, och det var inte nån illusion.

Och han hette Meyerhold, sa du?

Det intressanta var att han hade tysk brytning.

Ett sovjetiskt namn och en tysk brytning?

Nåja...

Undersök saken.

Meddela mig vad du får fram.

Jaha, mina underbara barn.

Det är dags att säga godnatt.

-Kamrat Herzog... -Har ni pengarna?

Ingen tid till formaliteter, hör jag.

Vi sa 50 000 rubel.

Inte förrän ni gett oss vad vi vill ha.

-Jag vill ha pengarna först! -Ni är inte i position att ge order.

Nazister på flykt brukar inte mötas med nån större generositet.

Ni lär finna mina uppgifter vara av största värde.

-Låt oss bedöma det. -Var vill ni börja?

Mannen som lever i Kaliningrad under namnet Sergej Meyerhold.

Ni nämnde att ni kände till hans egentliga identitet.

Amos Blackwood.

Han är en leksaksmakare från Tyskland, från Bayern.

1939 köpte en av mina överordnade en bok-

-av en Joseph von Hammersmark.

Boken innehåller en samling besvärjelser och magiska läror.

Men 1941 stals boken från högkvarteret-

-av en avhoppare med ett horn i sidan till Führern.

På nåt sätt kom Amos Blackwood över boken.

Den där boken...vad är det som är så speciellt med den?

För det första finns det besvärjelser i den-

-som kan ge liv åt livlösa föremål.

Men många av bokens besvärjelser har att göra med återupplivandet av döda.

Det sägs att målet för vissa magiska formler-

-skänks evigt liv.

Så du menar...

...att boken kan återföra en person från de döda?

Eller till och med ge nån evigt liv?

Det stämmer.

Återvänd till Kaliningrad i morgon och besök dockmakaren.

Börja med att erbjuda honom 50 000 rubel-

-för att komma till Moskva och samarbeta med oss.

Är han ovillig, så bara döda honom och ta boken ändå.

God dag, herr Meyerhold.

Oj, som ni skräms, min kära.

-Hur kan jag stå till tjänst? -Jag menade inte att skrämma er.

Mitt namn är Olga. Ni kanske minns mig? Vi träffades för en vecka sen.

Ja, just det-Olga! Varmed kan jag stå till tjänst?

Jag arbetar för Josef Stalin.

Tsaren är väldigt sjuk för tillfället-

-och vi tror att ni kan vara till hjälp för att han ska återhämta sig.

Å...tsaren...

Säg mig hur jag kan vara till hjälp, min kära?

Med kraften i er bok.

-Vilken bok? -Spela inte teater, herr Blackwood.

Vi vet vem ni är.

Och vi vet vad boken kan göra.

Vi vill bara ingå en affärsöverenskommelse med er.

Jag har 50 000 rubel att erbjuda er.

Allt ni behöver göra är att följa med mig till Moskva-

-och använda bokens krafter på tsaren.

Oj...50 000 rubel...

-Det är mycket pengar! -Så ni tackar ja?

Absolut inte.

Jag får erkänna att jag beundrar er ärlighet.

Föreställningen är slut.

Då ger ni mig inget annat val.

Var är boken?

Jag vet inte vad ni talar om.

Jag har ju er hemadress. Kanske hittar jag boken där.

Ta farväl, herr Blackwood.

Vad ska du göra, lille man? Jag är rädd att dina lösa skott inte skadar mig.

Scheisse!

Men du...du...du är död!

Jag dödade dig!

Allt ni har hört om boken...

Det är sant!

Kom in.

-Petrov, Romanov. -Ja.

Vi har ett problem.

Olga har satts in i Kaliningrad mot ett högriskmål.

Hon skulle ha kontaktat mig med rapport för mer än fem timmar sen.

-Som ni vet är det inte likt henne. -Sannerligen inte.

Vi flyger genast till Kaliningrad.

Olga meddelade mig två platser där målet brukar befinna sig.

-Behöver hon vårt stöd ska vi ställa upp. -Uppfattat.

Utgå.

Jaha...

Ni kollar en trappa upp, jag här nere. Sätt fart.

Olga...

Iväg till den andra adressen...nu!

-Ta den där förbannade dockmakaren! -Ska ske!

Såja, mina små, dags att fara. Jag vet att ni helst inte reser så här...

...men nu måste ni bara sköta er och hålla er tysta och stilla.

Så...tysta och fina nu.

Antingen följer ni med frivilligt, eller så släpar vi ert lik härifrån. Ert val.

Ja. Ja, naturligtvis.

Självklart följer jag med er, absolut.

Men kan ni vara så vänliga att säga mig vart det är vi ska?

Vi ska ta ett plan. Till Moskva.

Var är boken?

-"Boken"? -Försök inte låtsas ovetande.

Det är bara tack vare boken ni fortfarande lever.

Den ligger i kassaskåpet där.

Petrov: Öppna det.

Låskombinationen. Fram med den!

Det är ingen idé att försöka förhala.

Ger du oss inte kombinationen dödar vi dig bara och bryter upp skåpet.

Jo...fast som jag ser det, mina herrar...

...så kommer ni så fort ni fått boken att döda mig hur som helst.

Våra order är att ta er och boken med oss.

Tvärtemot vad du tror vill vi samarbeta med dig.

Naturligtvis.

Det var precis vad nazisterna sa.

Sluta att slösa vår tid, ditt gamla as!

Tänk på att jag glömt mer om att åsamka andra smärta än du nånsin kan lära.

Ja, naturligtvis.

23 till vänster. 4 till höger.

3 till vänster.

Nå, herr dockmakare... tänker du följa med lugnt och fint...

...eller måste vi binda dig och lägga dig i skuffen?

Det finns det ingen anledning till, herrarna. Jag följer beredvilligt med er.

-Men jag vill bara be er om en enda sak. -Nämligen?

Ska jag vara hemifrån en längre tid behöver jag få med mig rena kläder.

Jag ber er, de är där uppe i sovrummet.

-Det har vi inte tid med. -Jag ber er, väskan är packad och klar.

Jag behöver bara hämta den.

Petrov. Hämta resväskan.

Tack så hemskt mycket.

Det här är inget hotell.

-Bär din egen jäkla väska. -Absolut.

-Ska vi ge oss av? -Ja. En sak till innan vi far, bara.

Var det verkligen nödvändigt? Han är typ 100 år, vad kan han göra?

Varför chansa? Hjälp mig att bära ut aset till bilen.

Jag hörde att ni inte följde med frivilligt.

Det krävdes en smula övertalning.

Tyst, Romanov.

Den gamle kan föra sin egen talan.

Nå, herr Blackwood...

Ni vill visst leva i vårt land-men ni stödjer inte vår vördade ledare?

Jag är beredd att göra vadän ni vill att jag ska göra...

...bara vi undviker blodsspillan.

Ni var inte så intresserad av att undvika blodsspillan på teatern.

Jag såg vad ni gjorde med min kollega.

Alla har rätt att försvara sig.

Låt mig säga er en sak...

...stinkande gamla gubbe!

Hade du inte besuttit nåt av värde för tsaren...

...hade jag dödat dig här och nu.

Endera dagen...

...får du kanske din chans?

Var är boken?

Sätt dig ned och håll käften.

Romanov. Gå till cockpit och säg till piloten att vi är redo.

Ska bli.

-Hallå, vakna! -Vadå?

Fyllhund! Kan du flyga oss nu?

Självklart, självklart!

-Vad gör du?! -Får dig att nyktra till!

Jag hoppas att det funkade! Blir det problem åker du in i en av motorerna!

Okej, okej...inte så högt. Jag har huvudvärk...

Du får mer än huvudvärk om du inte flyger oss till Moskva! Sätt fart!

Hallå-var tusan är maten? Vi håller på att svälta ihjäl där bak`!

-Klart om tio minuter. -Det sa du för en timme sen!

Trög spis.

Det är nog snarare du som är trög!

Jag går och skiter. När jag är klar ska du fan också vara det. Uppfattat?

Ja, ja.

Jävlas inte med kocken, min vän.

Det har sagts mig att boken ska kunna ge en evigt liv.

Det ser mer ut som voodoo-strunt.

Hur kan jag säkert veta att den är till hjälp för tsaren?

Det är kanske en risk du får ta.

Jag är inte en som gillar att ta risker. Vi bör pröva boken.

Och hur menar du att vi skulle göra det?

-Romanov! -Ja?

Så där. Om din bok nu är så mäktig... Visa mig.

Nåväl. Nog kan jag visa dig.

Vad gör du?

Besvärjaren måste stå i fysisk kontakt med mottagaren.

Ska jag visa er eller ej?

Okej...men inga tricks.

Då är det du som inte kommer tillbaka från de döda.

Corpus Levitas. Diablo Dominium.

Mondo Vicium.

Och vad gör vi nu?

Nu...väntar vi.

Vafan?

Jaha... Boken verkar ju funka.

Vafan?!

Lilleman...

Du sköt mig.

Jag måste ju testa bokens förmågor.

Skulle jag ha presenterat boken för Stalin utan bevis på att den funkar?

Om den inte hade funkat, då?

Men det gjorde den ju.

Så du spelade högt med mitt liv som insats?

Jag gav dig en order.

Gå och syna resten av planet.

I ett läge som det här ger jag fullkomligt fan i dina känslor.

Lyd nu din order.

Innan jag åsamkar dig skador du inte återhämtar dig från.

Herregud!

Nu har er hantlangare varit borta väldigt länge.

Vet ni vad, herr Blackwood? Ni tycks känna till nåt jag inte har vetskap om.

Jag vet ingenting.

Enligt uppgift använde ni visst boken-

-för att ge liv åt ett antal dockor ni tillverkat.

Ligger det nån sanning i det?

Ni borde inte lyssna på rykten. De kan vara väldigt missledande.

Men inte i det här fallet, eller hur?

Era dockor...de är väl ombord planet, eller hur?

Utmärkt, herr Blackwood.

Era dockor tycks ha övermannat mitt manskap.

Så vad händer nu? Kommer de att döda mig?

Det är helt och hållet upp till er.

Jag skulle kunna döda er här och nu.

Men ni har haft boken sen en längre tid.

Och jag antar att ni använt den till att göra er själv odödlig. Har jag rätt?

Det skulle man kunna säga är ett rimligt antagande.

Ni är fortfarande kött och blod.

Ni må ha evigt liv...

...men om jag slog sönder ert ansikte...

...kapade av era händer, armar och ben...

...skulle ni vilja leva vidare då?

Då skulle ni få lov att vara väldigt snabb.

Mina barn skulle döda er innan ni hann göra ett första snitt.

Så vad kommer härnäst? Måste jag godta det förutsägbara slutet?

Eller bjuder berättelsen på en oväntad vändning?

Vad sägs om det här som vändning?

Jag avsåg aldrig att föra er till tsaren.

Tanken var hela tiden att använda boken för egen vinning.

Jag har tänkt att en dag leda vår nation -så odödlighet är klart lockande.

-Får jag föreslå en överenskommelse? -Jag lyssnar.

Så snart vi landat i Moskva signerar jag personligen en betalning till er-

-om 62 miljoner rubel. Omöjliga att spåra.

Och...vad är det ni väntar er som tack för det?

Boken, till att börja med.

Och under resten av resan råd och tips om hur den används.

Och sen...när ni har fått era pengar i Moskva...så lämnar ni landet.

Men om vi bara dödar er i stället?

Vad har ni då?

Med pengarna jag erbjuder er kan ni börja ett nytt liv, var som helst i världen.

Dödar ni mig nu...så står ni inför en väldigt osäker framtid.

Jag vill inte ha pengar.

Jag vill ha frihet.

Ni förstår, major... Jag har varit på flykt sen väldigt, väldigt länge nu.

Jag tänker inte fly mer.

Romanov!

Romanov! Slå ut dem!

Seså, mina små-jag måste hitta formeln som häver återupplivandet!

-Vad fan gör du?! -Du lekte med mitt liv. Nu tar jag ditt!

Här är den!

Kom igen, ditt as! Få se hur du och dina dockor klarar sig mot en som inte kan dö!

Per vertum horum verbetum est-

-anima revertetur ad inferos!

Vi lyckades! Vi lyckades tillsammans, mina små!

Och vad lärde vi oss i dag, tillsammans?

Jo, att tillsammans kan vi besegra vår ondska...

...genom att vara goda.

Ja!

Nå, nu måste vi sätta full fart! Kom igen!

Fy fan, det här var det krut i!

Ändra flygrutt.

-På vems order? -Min.

Det här planet flyger nu under ny ledning.

Vi ska inte längre till Moskva.

-Vart ska vi, då? -Storbritannien.

Ett sovjetiskt plan kan inte gå in i deras luftrum. De skjuter ned oss!

Låt mig ta hand om det. Du ska bara styra planet dit!

Och om jag vägrar?

Då får du lära känna min lille vän där.

Dödar ni mig finns det ju ingen som kan flyga planet. Ni störtar och dör!

Låt mig oroa mig för det och fokusera på ditt, du.

Hör noga på nu:

Om du vänder planet har du goda chanser att överleva.

Men om du inte gör det löper du mycket större risk att dö.

Så hur vill du ha det?

Om jag tar chansen och överlever, vad tjänar jag då på det?

Vet du, under alla mina år-

-har jag noterat att alla människor har en sak gemensamt-

-oavsett ålder, ursprung eller nationalitet.

Vadå?

Girighet.

Den här flygturen kan kosta mig livet!

Sant. Men om du överlever-

-kan det bli din största gåva nånsin!

Så hur vill du du ha det?

Kalasjnikov...håll ögonen på den här styggingen.

FLYGFLOTTILJ STORBRITANNIEN

Scheisse!

Ajöken!

BRITTISK UNDERRÄTTELSETJÄNST LONDON

-Vad har vi här? -Det är underligt.

Så gott som allt ombord planet förstördes.

Men boken där och dockorna-helt orörda. Inte minsta lilla skada.

Ovanligt men inte omöjligt. De låg kanske väl packade i lastrummet?

Nej, allt annat i den avdelningen förstördes helt, men se på dem:

Inte minsta märke.

-Har ni kollat i boken? -Ja.

Det verkar vara rena häxeriet, en massa trollformler och symboler.

-Var är kropparna? -I bårhuset här nere.

Det var det andra jag ville ta upp, vi har en liknande situation där.

-Vad menar ni? -Vi fann fem kroppar i vraket.

Flertalet skadade, några helt söndertrasade.

Men så har vi ett av liken där nere, en gammal man: Knappt ens ett blåmärke.

-Han är väl död, va? -Ja, han ligger ju i bårhuset.

Jag förstår det, men verkade vara på väg att säga att han mirakulöst nog överlevt.

Nej, han är i högsta grad död. Men i en så allvarlig krasch-

-där planet utstått brand och har störtat i vatten så är det häpnadsväckande.

Så vad tror du att det innebär?

Jag vet inte. Till att börja med skulle jag vilja läsa den där boken.

I hopp om att få reda på vad de här människorna var för ena.

Ja, då börjar vi med det.

Jag går ned till bårhuset och tar mig en titt på liket.

Corpus Levitas.

Diablo Dominium.

Mondo vicium.

Kusligt voodoskräp.

Helt sant, det är inga skador alls på kroppen.

Förvånande. Han var inte precis ung, han ser gammal och skröplig ut.

Ja, han är till åren kommen.

Men det är inte det som intresserar mig, för tidigare i kväll-

-lade jag ett snitt i bröstkorgen på kroppen här.

Ja?

-Och var lade ni snittet? -Här, vid nyckelbenet.

-Jag ser inget där. -Exakt!

Menar ni att kroppen skulle ha, jag vet inte...nåt slags självläkande egenskaper?

Det verkar så.

Jag har aldrig sett nåt liknande.

Allt tyder på att individen är död, men kroppen tycks ändå förmögen att läka.

-Varför ser han då så skröplig ut? -Ingen aning.

Kroppen tycks kunna läka skador, men kan kanske inte vända åldrandet.

Fascinerande.

Jag håller med. Jag har tagit blodprover från liket och sänt till labbet.

-Det bör kunna bli intressant. -Bra.

-Meddela mig när provsvaren kommit. Ska bli.

Varför anser ni det här så viktigt?

Vi har sökt Amos Blackwood i tio år-

-apropå en högst enastående bok som är av största vikt för oss.

1941 sände vi en tysk dubbelagent att möta honom på ett tåg till Nürnberg.

Olyckligtvis dödades agenten.

Och det tycks som om Blackwood hamnade i Sovjetunionen.

Inte för att det spelar nån roll nu när han är död.

Men det är av största vikt att vi får tag i boken innan nån annan inser dess värde.

Har ni saknat pappa lika mycket som han har saknat er?

Kom, nu ger vi oss snabbt härifrån!

Å, pappa mår riktigt bra!

-Vad tusan hände där inne? -Amos Blackwood är fortfarande i livet.

-Men agenterna sa ju att han var död. -De hade fel.

Inkompetenta stackare! Vad gör vi nu, då?

Samtliga underrättelsetjänster måste informeras om att han är på flykt.

Men...ni sa ju att ni 1941 försökte skydda honom?

-Stämmer. -Varför då göra honom till vår fiende?

För att han är stark nog att klara det.

Han är inte pjäsens hjälte längre. Men det kan han en dag bli igen.

En hjälte är en person som inser vilket ansvar som följer på hans frihet.

Men frihet är ju bara till nytta för de som vet att nyttja den.

Så...det är ert drag, herr Blackwood.

Översättning: Henrik Brandendorff www.ordiovision.com