All language subtitles for Riviera.S02E01.Episodio.Uno_track7_swe

–Constantine?
–Han är död.

Min exmake Constantin Clios–

–lever vidare i sin konststiftelse
och sina barn.

Georgina.
Jag kommer alltid att älska dig.

Explosionen.
Nån som står oss nära gjorde det.

Tänk om det inte var en olycka.

Så han hade hemligheter?

Han utnyttjade mig, Robert.
Mitt äktenskap var en bluff.

Han älskade dig inte.
Det finns inget för dig här nu.

Vad som än händer är jag här.

Ingen är den de verkar, eller hur?

Du vet att jag beundrar dig.

–Ge mig bara en chans!
–Släpp mig!

–Jag älskar dig, Georgina!
–Släpp mig!

–Han kommer att döda oss.
–Säg att jag hjälper dig.

Jag känner igen henne.
Hon var på en fest med Adam.

Du är precis som de andra.

Du tror att du kan ta vad du vill.

Den här familjen är en cancersvulst.
Förgiftad vid roten.

Så vad ska du göra?

–Varför är du kvar, Robert?
–På grund av tjejen jag träffade.

–Den jag tror att du är.
–Jag är inte hon längre.

Jag ska få slut på det här.

Det är mitt fel att han är borta.

Det var jag som gjorde det mot dem.
Mot dig.

Tack för att du berättade sanningen.

Jag visste det.
Jag ville bara höra dig säga det.

Jag har förlorat allt
på grund av dig.

Jag tvivlade på den ende man
jag nånsin har älskat.

Din pappa hade rätt. Du är patetisk.

Han såg rakt igenom dig.
Och jag också.

Döden är i henne!

–Döden är i henne!
–Ingen fara.

Döden är i henne!
Hon kommer att ta våra själar!

Hon har tur som är vid liv.

Hur är det med henne?

Inget tyder på hjärnskador
eller cyanos.

Andningen är normal.

Det är hypotermirisken
som oroar mig mest.

Ingen fara. Andas bara.

–Vad heter du?
–Georgina.

Georgina.
Är det nån mer vi borde leta efter?

Ingen fara. Du är i säkerhet nu.

Vi tar båten sen. Hon måste i land.

De är här!

Ge mig den!

Jag behöver hjälp.

Jag har aldrig sett en sån storm.
Mår du bra?

Kom nu.

–Finns det nån vi kan ringa?
–Nej, tack.

Okej, då går vi in.

Hur känner du dig?

Min båt är kvar där ute.
Jag måste ordna med bärgning.

Får jag låna din telefon?

Det är mitt i natten.
Det kan vänta tills imorgon.

Det blir lättare att hitta den
i dagsljus.

Jag ska sova lite.

–Tack.
–Ingen orsak.

Döden är i henne!

Det gör inget, mamma.
Jag vet att du inte menade det.

Georgie!

Georgie?

–Jag hittar inte Georgina.
–Bra.

Då får jag ha dig för mig själv.

Allt har varit så knäppt.

Det är så rörigt.

–Tror du att Georgina har stuckit?
–Kan man klandra henne?

Du har ju mig. Jag lovar
att vara förtjusande normal.

Förtjusande normal?

Det du gjorde igår kväll
var inte förtjusande normalt.

Hur gick det med Fatima?

Hon hann med flyget, så...

Du ser mycket piggare ut.
Bra att jag lät dig sova.

Får jag låna din telefon nu?

Självklart.
Din familj måste vara orolig.

Du är Georgina Clios, va?

Jag heter Daphne Al–Qadar.
Min man Raafi drog upp dig.

Jag är utsvulten.

Finns det en jolle?

–Jag måste till Villefranche.
–Vi ska just åka.

Vi är i Nice om en timme.
Kom och ät frukost med mig.

Raring, mina djupaste kondoleanser.

Din telefon verkar ha dött.

Jag har varit lite upptagen...

Du borde vila.
Kroppen behöver tid att läka.

Du behövde inte leka chaufför.
Hon är säkert van vid buss.

Jag antar
att du inte har hört nyheterna.

Vilka nyheter?

Clios banks tillgångar
är inte längre frusna.

Jo, det vet jag faktiskt.

Du kommer att få en inbjudan
till ett styrelsemöte.

–Har du sagt till din bror?
–Ja, jag har skickat meddelanden.

Jag kan hjälpa dig.

Din fars skor är stora att fylla.

Du är väl lite av en konstexpert?

Känner du till min bror, Nico Eltham?

Ja, jag känner till honom.

En av hans klienter äger
villan vi just gifte oss i.

–Så jag råkade krascha er smekmånad?
–Nej, bara slutet.

Imorgon börjar jag
med ett litet projekt.

Jag ska inreda ett hus
som tillhör min mor.

Ingen har rört det på länge,
så det blir en utmaning.

–Så du ska till London?
–Så småningom.

Tills vidare hyr vi översta våningen
på Belle Rive.

Raafis familj äger det.

Om livet som gift
alltid är så här kul–

–blir det nog långvarigt.

Förlåt.

Det måste ha varit förfärligt–

–när du förlorade din man.

Min far dog förra året.
Det var fruktansvärt.

Det är svårt att leva
utan sitt hjärta.

Min båt gick under i stormen.

Den behöver bärgas.

Priset spelar ingen roll.

Vill du följa med till stuteriet?

Jag skulle bara distrahera dig.

–Titta.
–Georgie?

Jag trodde inte att du
skulle komma tillbaka!

Har jag nånsin flytt från nåt?

Jag söker Edith Moreau.
Christos Clios.

Vad var det?
Jag vet vad du håller på med.

–Testar min drink.
–Bra, ut med ilskan.

–Det är självömkan.
–Får du lära dig sånt på rehab?

Lyssnar ni på er själva?

Om nån annan familj
hade gått igenom det här...

JAG SÅG VAD DU GJORDE

Irina! Irina!

–Hur kom den in i mitt rum?
–Fågeln?

–Den kom med bud.
–Verkade det inte märkligt?

Inte mer än det andra i din samling.

Säg åt dem att skicka en parakit
nästa gång. Jag älskar parakiter.

Numret är inte i bruk.

SAINT–MICHEL DE LA TURBIE.
KOM ENSAM

Hallå?

Så du beundrar vår "Dance Macabre"?

Enligt legenden höll greven av Bar
en fest under fastan–

–trots kyrkans förbud.

Många av gästerna dog oförklarligt,
som träffade av blixten.

Var det ett gudomligt straff?

Som botgöring beställde greven
den här målningen...

...till minne av tragedin.

Var det ni som kallade hit mig?

Vi får inte alltid
de svar vi vill ha.

Du kanske ville se nåt lite muntrare?
Georgina.

Hur vet ni vad jag heter?

Ens synder hittar en alltid.

Vem är ni?

Må Gud förlåta dig.

Madame Clios. Ni tog tid på er.

–Vem fan är du?
–Trevligt att träffa dig också.

Jag hanterar inte hot så bra.
Så det är bäst att du snackar.

Du är inte så charmig.

Du förlorade min charm
när fågeln dök upp.

Varför skickade du den?

Ska du skjuta budbäraren?

Budbäraren? Från vem?

Jag struntar i vem du är
och vad du har gjort.

Det behövs inga pistoler.

Men jag kan föra dig
till den som har svaren.

Valet är ditt.

Rör min pistol igen
så blir du kastratsångare.

86.

Du kanske ska ha axelvaddar.
Synd att du fick din farfars axlar.

Så att...

45.

De där gillar jag inte.
Det här är nog rätt material.

–Fast den grå...
–Ta mörkblått siden.

Du kommer att bli så stilig.

Är det där en ursäkt?

Jag hade rätt om Fatima. Det skulle
aldrig ha blivit nåt seriöst.

Du har alltid varit svag
för lösdrivare.

Men vet du vad? Skyll på mig.

Skyll alltihop på mig.

Berätta för en terapeut
hur mycket du hatar mig.

Men jag kommer att kämpa för dig
till slutet.

Var inte medioker.

Okej.

Nu får du klara dig själv.

Välkommen till Underlandet.

Du ska få uppleva
dess tjusning och fasor.

Din jävel!

Tack för att du kom.

Alla var inte lika förtjusta.

Kråkan? Meddelandena? Kyrkan?

Allt ingick i din inbjudan till Raoul
Kabalas senaste konstinstallation.

Raoul.

Georgina kommer nog att avsky den.

–Är du nervös, vännen?
–Jätte.

Det är en ära att vara här.
Jag är väldigt nyfiken.

–Raoul.
–Ursäkta mig.

–En fråga: Kunde du inte ha mejlat?
–Du får skylla på Raoul.

Min älskade tror
att för att förstå Underlandet–

–måste man uppleva rädslan för
att bli straffad av en osynlig makt.

Därför satte han ihop
ett briljant sätt att uppleva...

Herregud, Peri. Om du inte
slutar prata kanske jag dör.

–Daphne?
–Hej!

Hur kan en sofistikerad kvinna som du
vara vän med den här filistén?

Så orättvist!
Jag tyckte det var en kul inbjudan.

Jag döpte min kråka till Russell.

Var träffades ni?

Vi har alla våra hemligheter.

Gabriel! Välkommen!

Har du tid lite?

Jag vet inte om du är snyggare
med eller utan pistol.

Jag brukar lista ut
Periklis inbjudningar–

–men i år var jag distraherad. Och
helikoptrar och fåglar är nåt nytt.

Du behöver inte urskulda dig. Jag är
bara här för att frakta gäster.

–Vad tycker du om utställningen?
–Intressant.

Särskilt vaxverken,
där Raoul fångar dödsögonblicket–

–där själen skiljs från kroppen.

–Hur lyckas han med det?
–Jag har ingen aning.

Det var bara nåt jag hörde nån säga.

Okej. Men vad tycker du om den?

–Jag är attraherad av dig också.
–Ursäkta?

Men det pågår uppenbarligen
komplicerade grejer i ditt liv.

Jag gillar inte komplicerade grejer.

–Kommer du, Noah?
–Ursäkta, jag måste gå.

Han liknar min gamla föreståndare.

Och du ser ut som ditt personalfoto.

Jag trodde aldrig
att vi skulle träffas på en eolisk ö.

–Nico Eltham.
–Ja. Följ med mig.

–Vart ska vi?
–Till helvetet.

Det är helt sjukt och ganska vackert.

Det bästa med Raoul Kabala.

Berätta
hur min syster räddade ditt liv.

Jag ska gå och titta lite.

Raoul?

Jag vill hem.
Varför håller de oss kvar här?

När nån tar sitt liv
måste polisen följa vissa rutiner.

Han stod på toppen av sin karriär.

Peri sa att Raoul
aldrig hade varit så produktiv.

Jag trodde att han hade fått
nån sorts frid med Peri.

Hela spektaklet ledde
till hans självmord.

Det var Raouls försök
att bli odödlig.

Kände du honom väl?

Jag visste att han hade det svårt,
men det var oväntat.

Var det första gången
du såg en död kropp?

Den första jag såg
var en man jag hade dödat.

–Har du dödat nån?
–I strid.

Jag tjänstgjorde i israeliska armén
i tolv år.

Vad då?

Folk brukar fråga
hur det känns att döda nån.

–Och vad svarar du?
–Jag brukar vifta bort frågan.

Man kan inte förklara det.

Man kan inte känna det
om man inte har gjort det.

Lättnad. Fullbordande.

Salighet.

Samvetskval.

Det blir en del av en.

Man hanterar det.

Sen går man vidare.

Förlåt. Du förstår nog inte
vad jag pratar om.

Jag förstår precis.

Det är det enda alternativet.

Om man inte vill leva
resten av sitt liv som...

Som en av Raouls vaxskulpturer?

Ja.

–Kan du köra mig?
–Visst.

Om du behöver en pilot.

Noah?

Tack.

–Hej!
–Hej!

–Så du har kommit över din hästfobi?
–Jag är bara försiktig.

Det var längesen.

Jag var på väg till kontoret
och tänkte titta förbi.

Pappa brukade också göra så.

Jag är inte pappa.

Du kanske ska åka nånstans
och lugna dig.

Jag har ingenstans att ta vägen.

–Om du är upptagen...
–Nej, jag visar hästarna.

Du kan få träffa Bolt.
Han gör inte en fluga förnär.

Du får sköta snacket.

–Hallå?
–Efter gårdagens hemskheter...

...har jag faktiskt goda nyheter.

Det är Daphne, förresten.
Vår besättning har bärgat din båt.

Så den är här, oskadd.

Eller lite tilltufsad är den förstås.

Men den är hel, så hurra.

Jag står på däck nu.

Okej, skicka exakt position.

Madame Clios.

Daphne?

Där är du ju.
Så illa är det väl inte här inne?

Den går nog att fixa till.

Min man och jag skapade
så fina minnen på den här båten.

Vi brukade fly hit.

När du hittade mig
var första gången jag var här sen...

Jag antar att jag bara ville känna
mig lite närmare honom.

Men sen insåg jag...

...att jag aldrig får känna
hans armar runt mig igen.

Jag beklagar.

Kan jag få vara ensam en liten stund?

Självklart.

–Hur känns det?
–Som på ett flytande mausoleum.

Det är nog dags
att ta farväl av båten.

Mrs Al–Qadar!

Er vagn väntar.

Kom och drick cocktails hos oss
i veckan.

–Det vore trevligt.
–Bra.

Sen kan du berätta om du är
Georgina Clios eller Julie Carson.

Oss två emellan, naturligtvis.
Hej då.

Personen du har ringt kan inte nås.
Lämna ett meddelande...

Text: Åsa Tålig
www.sdimedia.com