All language subtitles for Doc Martin S08E05

Toby, hjälp mig.

Då ska vi se.

En till är på väg.
Tandköttet är rosa och ser ömt ut.

Jag vet. Gelén fungerade inte
och vi har varit uppe halva natten.

Ja, jag håller med.

Verkligen? Här inne?
Ut härifrån. Sätt fart!

-Mamma gned whisky i min mun.
-Hon är alkoholist.

Det är hon inte, Martin.
Korgen. Det var bara en tanke.

Jag har lektioner i Truro i morgon.

Kan vi byta? Jag tar James
till dagiset idag istället.

-Ja, det går bra.
-Bra.

Förhoppningsvis
hinner vi stanna till vid puben.

-Whisky.
-Ja.

Faster Angela,
hur gammal är byggnaden?

-Det här är min lillebrors son Toby.
-Välkommen till Portwenn!

-Är du huvudläraren?
-Ja, men jag kommer att undervisa.

Tack.
Han brukar vara hos kusiner i Wales.

Men de är borta
så jag har honom i två veckor.

Mina föräldrar är i Dubai.
Har du varit där?

Invånarna kallas Dubaibor.
Vad kallas invånarna i Portwenn?

Många saker. Var tyst nu, Toby.

Hur går det med nya mottagningen?
Det är bra att det är nära byn.

Vi ska presentera dig för nån.
Ella! Kan du visa Toby runt?

-Hon tar hand om dig.
-Hej då, faster Angela.

Han är smart,
men svår att hantera ibland.

-Min bror tror att han har ADHD.
-Har han blivit utvärderad?

-Jag hör av mig om nåt händer.
-Tack.

Jag har mycket att göra.
Hej då, Toby!

-Är du okej?
-Det är örat.

Jag sover på en tältsäng
vid ett dragigt fönster.

Om du vaknar och vill komma till mig
går det bra. Det blir mysigt.

Nu hör jag inte med det här.

Gnugga under örat.
Du behöver bara en öm beröring.

Doc kan nog få ordning på det.

Gå till doktorn, mrs O'Donnell.
Få en riktig diagnos.

Många är förkylda just nu.
Halstabletter, tack. Svarta vinbär.

God morgon, Ruth. Körsbär, citron...

Svarta vinbär finns här bak.
Ett ögonblick.

Jag hinner inte gå till doktorn.

Walter och jag ska ställa ut
på Delabole Arts Centre.

Gratulerar.

En av Walters målningar.

Mina skulpturer baktill.
Naturligtvis tog han framsidan.

Titta, här på mitthyllan.
Måste jag göra allt själv?

-Varsågod.
-Tack.

Tack.

Varsågod.

-Har du en ny assistent, Sally?
-Nej.

Jag muttrade för mig själv,
som man ju gör.

Jag måste beställa det här.
Kom tillbaka i morgon.

Vi ses i morgon.

-En molande eller skarp smärta?
-Mest molande, skarp, molande igen.

-Trumhinnan är röd och svullen.
-Det låter illa.

Har du nåt mot stress, Doc?

Chippy Miller
berättade om mindfulness.

-Nerverna lugnas, man är i stunden.
-Antibiotika. Det tar några dagar.

-Chippy Miller sa även...
-Gå.

Jag skyller på mina tio pint. Vi ses.

-Al! Tack för senast.
-Tack för besöket.

-Din whisky, har du gjort den själv?
-Ja. Large whisky.

-Sa jag att en häst sparkade pappa?
-Nej. Det var tråkigt.

Han gillade att få vara hemma,
och har lämnat över pubarna till mig.

Camborne. Bude. Padstow.
Vi har just öppnat en i St. Ives.

-Vad säger du?
-Bra gjort.

-Om din whisky. Jag vill köpa den.
-Visst.

Jag måste så klart prata
med mina partners först.

Här, jag skaffade visitkort.

Snygga, eller hur?
Typsnittet kallas Impact.

Ska vi börja med tre lådor?

-Tre lådor?
-I månaden. Sen får vi se.

Mycket pratsam.
Under lektionen och efter.

Jag väntar med honom
tills Angela kommer hit.

Vet du hur mycket
en brachiosaurus åt varje dag?

-Nej, det gör jag inte, Toby.
-Mer eller mindre än en diplodocus?

Din faster kommer snart hit.
Fråga henne.

Min favorit är apatosaurus.
Vilken är din?

-Jag vet inte. Kanske brontosaurus.
-Det är samma sak.

-Visste du inte det?
-Jag kan inte vara expert på allt.

-Du är frågvis. Räcker det inte nu?
-Jag antar det.

Jag började prata tidigt. Pappa sa
att när jag börjat slutade jag inte.

-Är du okej?
-Lite huvudvärk, ont i halsen.

Ursäkta! En knepig ovariotomi.
Jag hittade inte mina instrument.

-Är du klar?
-Angela, Toby mår inte bra.

Ont i halsen, och feber.
Ta honom till Martin.

Blekt tandkött. Bilen, nu.

Vi ses. Hej då, Toby!

De måste ha legat där i månader.
Du blir min död.

-Sal?
-Hej!

-Vad kan jag hjälpa till med, Bert?
-Antibiotika till örat.

-Vem grälade du med?
-Jag vet inte vad du menar.

Jag vet vad det är.

Jag gick igenom det
när jag förlorade min hustru.

Jag tyckte att jag hörde henne
i rummet intill, och ropade.

-Verkligen?
-Men jag hade åtminstone Al.

-Du är ensam. Det måste vara svårt.
-Nej.

Kunder kommer in hela tiden.
Just nu pratar jag med dig.

Jag är ingen auktoritet på sånt,
men du måste inse vad som hänt.

Clive är borta. Att fortsätta som om
inget har hänt är inte rätta vägen.

8,60. Alla ska genast ge mig råd.

De bryr sig.
Stäng inte människor ute, Sal.

Du har betalat. Gå nu.
Jag stänger för inventering.

Gå nu. Ut!
Det är stängt för inventering.

Tack. Adjö!

Medicinerna.

Här har du dina mediciner.
Låt mig vara i fred.

-Boka mrs Gleebles om två veckor.
-Inga problem, Jan.

Äntligen fallit för hans charm?
Det gläder mig.

Ut med hunden, Morwenna.

-Vem är han?
-Min brorson, kom hit igår.

-Jag tror att det är halsfluss.
-Är det? Den här vägen.

Gapa. Titta uppåt.

-Går några sjukdomar i din skola?
-Inte såvitt jag vet.

Har du utslag nånstans?
Kan han prata?

Om han är tyst en halvtimme
får han sin favoritmat.

Prata. Har du utslag?
Var då? Knäpp upp skjortan.

Gillar du att vara doktor?
Att hjälpa andra känns väl bra?

Jag tror att jag vill bli doktor.
När bestämde du dig?

-Var du yngre än jag?
-Mycket yngre.

-Jag tror...
-Det fungerar på hundar också.

-Här. En karamell.
-Han är inte en hund.

-Hur länge har du varit förkyld?
-Jag kom hit för hans skull.

Knäpp skjortan.

-Hade jag rätt? Halsfluss?
-Nej. Scharlakansfeber.

-Men även grupp A-streptokocker.
-Jag var nära.

Inom medicin har man
antingen rätt eller fel. Gapa.

Scharlakansfeber är mycket
smittsamt de första 24 timmarna.

-Ingen skola, alltså?
-Nej. Antibiotika, vätska och vila.

Okej. Den ska vara där.

Runt dit. Kyls ner där.

Över hit. Vart går den där?

Jag mejlade föräldrarna att vara
vaksamma på scharlakansfeber.

Bra gjort.

Vad tror du om Toby?
Pojken med scharlakansfeber.

-Jag får inte säga nåt.
-Pappan tror att han har ADHD.

Det ska en barnpsykiatriker avgöra.

Märkte du nåt?
Han var störande i skolan.

Han kan vara naturligt irriterande.
Många barn är det.

-Du tycker väl inte att James är det?
-Självklart inte.

Han är fortfarande vaken.

Jag ska prova bitringen i natt.
Gelén fungerar inte.

Mel sa
att många på dagiset får tänder.

-Hon föreslog ett bärnstensarmband.
-För Guds skull!

Det är värt en titt.
Hon gav mig en broschyr.

"Äkta östersjöbärnsten.
40 till 50 miljoner år gammal."

-Jag vet inte hur det går till.
-Placebo för desperata föräldrar.

-Inga fördelar har bevisats.
-Vi väntar tills vi blir desperata.

Kläder och solkräm i väskan,
det ska bli varmt.

Jag är så trött.
Jag får inte somna under lektionen.

Håll andan 15 sekunder.
Det håller dig vaken.

Clive! Vad gör teskeden här?

Sally! Det är Ruth.
Jag vill hämta min medicin.

Sally?

Jag vill helst inte stå här och prata
med gardiner. Kom ner, snälla.

Jag har stängt för inventering.

-Stäng inte in dig. När öppnar du?
-Jag vet inte.

-Pratade du med Clive igår?
-Han är död. Sånt gör galningar.

Om du har stängt hela dagen
måste du informera i fönstret.

Tack, Ruth. Adjö, Ruth.

-Dr Ellingham! Några ord?
-Kom till mottagningen.

Om min druvhinneinflammation.

Låt mig få titta. Visa det.

-Varför kom du inte till mig?
-Jag har inte haft tid.

Jag har varit fokuserad på
att bli klar med min målning.

Vissa målar bara havet, Doc.
Jag målar det havet känner.

Kom till mottagningen.

Martin. Mrs Tishell har problem.

Hon vill inte hantera Clives död
utan begraver känslorna.

-Nu pratar hon med Clive.
-Tänk på omständigheterna.

Ja, det är relativt normalt,
men inte som hon gör det.

-Är hon där? Det ser stängt ut.
-Hon har låst in sig.

-Hon har självmedicinerat förut.
-Visst, jag ska prata med henne.

Mrs Tishell.
Det gäller en patients recept. Öppna!

-Mrs Tishell!
-Vad har hänt?

-Apoteket är stängt.
-Det märks på ditt bankande.

-Hämtade du ut Jimmys medicin?
-Toby. Ja, i Wadebridge.

Jag glömde köpa vaporub. Till mig.

Kom med honom till mig i morgon.
Vi ska prata om din hosta.

Det behövs inte. Jag mår bra.

Mrs Tishell? Mrs Tishell!

-Jag kan laga kvällsmat åt oss.
-Nej, inget besvär.

Det är inget besvär.
Att äta på egen hand är ensamt.

En flaska vin och sällskap.
Vi får se vart natten tar oss.

När jag har arbetat klart
är jag redo för sängen.

Ja, det är ett alternativ.
Det blir mindre att diska.

Låt oss visa våra kort.
Jag är en kvinna, du en man.

Rent objektivt så har du rätt.

-Ursäkta, dålig timing.
-Nej! Familjenödläge. Al!

Vänta! Al! Vänta, gosse.

Jag vill inte störa.
Det du gör privat...

Jag är glad att du avbröt det.
Hon är som en bläckfisk.

Jag är glad att du kom hit.
Vi måste försonas.

Jag är inte nöjd med dig,
men jag har fått ett erbjudande.

-Rob Hellier.
-Vi gillar inte den familjen.

Han vill köpa
tre lådor Large whisky varje månad.

Men jag kan ha dömt dem för snabbt.

Problemet är att jag inte
kan montera ihop destilleriet.

-Låt bli.
-Jag visste att du skulle återvända.

Jag har inte pratat med Ruth än.
Om hon nekar till dig blir inget av.

-Hon blir inget problem.
-Pappa!

Den attityden gav dig trassel.
Låt mig sköta det här.

Annars kan du stanna här
och leka affär med Caitlin.

De fick ett mejl från skolan
om scharlakansfeber.

Sluta prata!

De första indikationerna
är huvudvärk, hög feber och halsont.

Det följs av röda utslag.

Om barnen inte har de symptomen,
var snälla och gå härifrån.

Den som inte har träffat
smittbäraren ska också gå.

Mr O'Donnell. Visst ja, det är du.
Låt allt det där ligga kvar.

Passar du det?
Det är mycket värdefullt.

Ögonen är fortfarande inflammerade.
De är inte bättre än förra gången.

Dropparna var bra i början.
Sen blev de mindre effektiva.

-Fullföljde du medicineringen?
-Jag kan ha missat nån dos.

-Vi har haft massor att göra.
-Jag skriver ut nya. Fullfölj det.

-Du remitteras till en oftalmolog.
-Jag hoppas att det gör susen.

Jag behöver ögonen mer än andra.
Jag ser sånt som vanligt folk missar.

Du kanske inte ser nånting
om du inte följer mitt råd.

-Gå till apoteket i Wadebridge.
-Det blir svårt, med utställningen.

Prioritera, mr O'Donnell.
Blindhet är väl viktigare än konst?

Helen Highwater. Den här vägen.

Jag hämtar medicin åt vissa.
Ge mig 8,60 så levererar jag dem.

Tack!

Vet du vad?
Jag sätter upp dig på gästlistan.

Lily ställer ut skulpturer.
De är på baksidan.

-Mycket vänligt, men det behövs inte.
-Jag insisterar!

-Vad kan jag hjälpa till med, Al?
-Kan vi prata om whiskyn?

-Visst. Stig på.
-Det tog slut på ett tråkigt sätt.

Nu kan det finnas
en möjlighet till nåt bättre.

-Ska vi börja med det igen?
-Ja. Av en bra anledning.

Du har fått en order, men behöver
din pappas hjälp med destilleriet.

Du oroar dig för
hur jag kommer att reagera.

-Han är här, eller hur?
-Hej, gosse.

Jag skulle prata med Ruth först.

Jag är gammal och klok nog
för att be om ursäkt själv.

-Det har jag gjort. Uppriktigt.
-Du kunde ha sagt det till mig först.

Ordern får mig att göra ett försök.
En månad i taget.

-Verkligen?
-Jag har sista ordet i besluten.

Ser du? Allt är bra.

Ursäkta att jag är sen!

Jag hade några frågor till Sam.
Det han berättade var intressant.

Han sa att alla bebisar
styrs av att bli tillfredsställda.

-Det kallas detet.
-Rudimentär freudiansk psykologi.

-Täcker han inte sånt på lektionstid?
-Oftast, men jag hade några frågor.

-Du har köpt ett armband.
-Nej. James hade det på sig.

Enligt kvinnan hela dagen.
Det fick sitta tills han skulle sova.

-Hur gick det?
-Han somnade direkt.

Det berodde inte på armbandet.
Han var trött.

Hon föreslog sängen också.
Hon vet inte vad kvävningsrisk är.

Hon menar väl, Martin.

Fram till 1950-talet gned de
kalomel i barns munnar.

De blev kvicksilverförgiftade.
De menade säkert väl de också.

-Öppnade mrs Tishell inte idag?
-Hon har låst in sig tills vidare.

-Så hemskt. Kan du inte göra nåt?
-Jag knackade på, hon öppnade inte.

Prata med henne på riktigt.
Vi vet hur det gick förra gången.

-Hon öppnar inte dörren.
-Hon litar på dina åsikter.

Säg att du
behöver hennes råd om nåt.

-Vad behöver jag hennes råd om?
-Du gör inte det.

Det är ett sätt att komma in.

Ursäkta. Du blockerar vägen.
Du måste flytta på dig!

Var inte dum. Det är gott om plats.
Ta en av mina broschyrer.

Jag vill inte ha den.
Jag har inte husdjur.

-Sätt fart!
-Ner med den!

Kör! Du är i vägen!

Tack!

Han är mycket bättre.
Han borde ha armbandet på idag.

-Verkligen?
-Var är det?

Buddy...

Buddy. Duktig pojke. Ge det till mig.

Buddy. Ge det till mig!

-Nej!
-För Guds skull.

Jag ordnar det här.
Prata med mrs Tishell före jobbet.

-Glöm inte att tvätta händerna.
-Tack!

Mrs Tishell.

Mrs Tishell, det är dr Ellingham.

Jag har ett medicinskt problem
som jag behöver diskutera.

-Stig på.
-Tack.

-Vad är problemet?
-Ni, mrs Tishell.

-På vilket sätt?
-Har ni självmedicinerat igen?

Nej, naturligtvis inte.

Tänker ni öppna apoteket?

Pratar ni med er döde make?

Dr Ellingham...
Clive ville att vi skulle göra saker.

Jag var så upptagen med apoteket,
men nu önskar jag...

Jag tycker om att prata med honom.

Men folk kan tro att jag är galen
och föra bort mig igen.

Att prata med en avliden
är en normal del av sorgeprocessen.

Med tiden, när ni mår bättre,
pratar ni nog mindre med mr Tishell.

-Ni har rätt om allt.
-Ja.

Om ni behöver prata med nån
är dr Ellingham, Ruth, tillgänglig.

Jag råder er att hålla er sysselsatt
och öppna apoteket.

Byn behöver er och jag behöver er.

Doc...

Om ni säger det så...

Clive!

Är du kvar, Angela?
Du blockerar tydligen gatan.

-Du måste ha försäljningstillstånd.
-Jag säljer inte, jag demonstrerar.

-Mot vad då?
-Jag visar vad min klinik kan.

Sluta gnälla. Den nafsade bara.

-Vad har hänt?
-En vildhund bet en oskyldig person.

Det är min hund. Jag undrade
om hon kan få den att lyda.

Låt mig få titta.
Inte på hunden. På handen, idiot!

-Låt mig få titta.
-Jag klarar det! Tack så mycket.

-Du borde inte behandla honom.
-Ifrågasätter du min kompetens?

-Har hostan blivit värre?
-Nej! Jag jagade den där lymmeln.

-Var är din brorson?
-Hemma. Han vilar sig.

Vi har en tid hos dig senare.

Behandlade du bettet med det här?
En salva mot kvalster och loppor.

-Antiseptisk! Jag klarar det här!
-Följ med mig.

Med stöd av paragraf 75
i hälsolagen ber jag dig ge dig iväg.

Paragraf 75 gäller väl enbart
tätbebyggda urbana områden?

-Gör den?
-Jag vet inte, och inte du heller.

Du behöver tillstånd
så packa ihop nu.

Gris. Ge mig grisen.

Tyvärr, jag kan inte hjälpa till.
Jag blev bortkörd av polisen.

-Du är en fröjd för ömmande ögon.
-Den var bra.

-Jag hoppas att dropparna hjälper.
-Vänta! Du ska ha en belöning.

-Det behövs inte.
-Du ska ha nåt för resekostnaderna.

Följ med in.

Det är lite mörkt
för mina ögon är ljuskänsliga.

Dra undan gardinerna lite.
Jag är strax tillbaka.

Lily? Är du okej?

-Jag hittade en femma.
-Hon har feber. Hämta vatten.

Lily, försök att sätta dig upp.
Så där ja. Bra.

Hon var på stranden
och letade drivved till skulpturerna.

-Hon satt här när jag kom tillbaka.
-Få henne att dricka. Jag ringer Doc.

-Doc?
-Hon är mycket sjuk, Walter.

Lily? Försök att dricka det här.

-Vad är den mot?
-Stelkramp.

-Ja?
-Det är Morwenna.

Du är sen. Varför är du inte här?

Jag lämnade Walters medicin.
Lily har feber. Kan du komma hit?

-Kan hon inte komma hit?
-Hon har svårt att andas.

Jag är på väg. Håll den där.

Kom tillbaka om tre dagar.
Du hittar ut själv.

Toby? Toby!

-Är du okej?
-Ja.

-Hur mår du?
-Bra.

Du verkar inte må bra.
Har du scharlakansfeber?

Vet du vilka symptomen är?
Svullna halsmandlar, vita fläckar...

Jag vet det och har inte symptomen.
Jag måste rasta hundarna. Okej?

Den här vägen.

Släpp in lite ljus.

-Bort med skräpet.
-Det hör till Lilys bästa verk.

-Hur länge har hon varit sån?
-Hon har hostat några veckor.

Hon tycks ha
förlorat all energi också.

Varför sa du inte
att hon var sjuk igår?

-Hurdan är hennes aptit?
-Hon vill inte äta nåt.

-Sover hon här?
-Sen ett tag. Hon svettas mycket.

Hon sa att arbetet
gjorde henne nervös.

Gapa.

Ring efter en ambulans, Morwenna.

Blir hon bra till utställningen?
Hennes första riktiga.

Lymfkörtlarna är svullna.
Hon har skrofler.

Bröstkorgen ska röntgas,
men jag tror hon har tuberkulos.

-När hade hon det senast?
-Jag vet inte.

-Jag hade det som barn.
-Vad då? Som barn?

Jag borde ha insett det.

Jag har varit
så fokuserad på mitt arbete.

Din hustrus hälsa är viktigare.

-Blir hon bra igen, Doc?
-Antibiotika 6 till 9 månader.

Utan komplikationer
bör hon bli bättre.

-Stackars Lil. Hon led för sin konst.
-Det hade hon kunnat låta bli.

Vänta på ambulansen
och kom sen till jobbet.

Gjorde jag rätt
när jag kallade hit dig?

Det hör till att man säger
"bra gjort" eller "bra tänkt".

Gör det?

-Bra gjort.
-Det var så lite.

Doc, Angela Sim
och Toby kom inte hit.

-Säg att hon bokar en ny tid.
-Hon svarar inte. Toby är orolig.

Efter promenaden kom hon inte hem.
Hosta, blå läppar och hon var trött.

Den dumma veterinären!
Vad har hon tagit?

Ställ in eftermiddagens besök.
Pojken ska stanna där. Jag kör dit.

-Jag ber Joe Penhale hjälpa dig leta.
-Verkligen?

-Är hon tillbaka?
-Nej.

Hur mår du? Bra. Visa det inte.
Penhale ska hjälpa mig leta.

Ingen panik.
De första 24 timmarna är avgörande.

-Sen kan man lika gärna ge upp.
-Det hjälper.

-Vet du var hon kan vara?
-På måndagar blir det Curzon Point.

Tisdagar ner mot Black Ven.
Onsdagar kusten till Bramble Cove.

-Bramble Cove. Följ med.
-Hur vet du det här?

-Jag frågar och lyssnar på svaret.
-Bra teknik.

-Ville du alltid bli polis?
-Ja. Det är märkligt, för först...

Sätt fart! Hon hittar inte sig själv!

Hon sa att hon går förbi bunkern,
mot smugglarnas grottor-

-och sen upp mot tallarna.

-Sa du inte Curzon Point?
-Det är måndagarna.

Faster Ange?

Ms Sim?

Om hon kollapsat
kan hon vara var som helst.

Sa du att hon har hundar med sig?

En klassisk hundvissling.

-Jag hör inget. Vi går åt fel håll.
-Jag är säker på att hon går hitåt.

Vem av oss är polis? Du är ett barn.
Jag har utbildning för sånt här.

Kom!

-Ms Sim? Det är dr Ellingham!
-Och assistent Penhale!

-Det är fel väg.
-Ska vi dela på oss? Har hon fallit?

Hundar!

Hundarna! Hon är här.
Jag sa ju att hon går här.

-Ms Sim?
-Faster Angela?

Ms Sim? Få bort hundarna. Undan!

Hör du mig? Det är dr Ellingham.
Kan du sätta dig upp?

Jag kollapsade.
Jag föll och måste ha träffat nåt.

-Toby! Du är här.
-Ja. Jag mår bra.

Penhale, hämta en bår
eller nåt att bära henne på.

Penhale! Få bort hundarna!

-Kan jag hjälpa till?
-Ja, det kan du.

Håll handen där och tryck,
men inte för hårt. Bra.

-Är det här mitt fel?
-Nej. Indirekt, så tekniskt sett ja.

Förlåt.

Jag är hemskt ledsen.

Du har brutit nyckelbenet.

Det här kommer att göra ont.
Lyft på huvudet.

Så där ja. Försök att sitta upp.

In med dig!

-Vad är det där?
-En hästbår, från veterinären.

-Hon behöver syrgas.
-Det finns hemma. Jag packade upp.

Då går vi dit. Öppna den här.

Jag är inte medicinsk expert,
men enligt mig ser det hemskt ut.

-Jag behöver en syrgasmask.
-På hyllorna där.

-Vill du ha häst, hund eller mus?
-Ge mig den där.

Håll den på plats.
Så där ja. Andas in djupt.

I normala fall hade du fått morfin,
men din andning oroar mig.

-Var har du ketamin?
-Det vet jag. Här borta.

Jag är besviken på dig, Angela.
Visst, ta några glas.

Men ta inte ketamin för kickar.
Knark är för dumskallar.

Ketamin är en veterinärmedicin.

Rätt dos bedövar
utan att påverka hennes andning.

-Varför kollapsade jag?
-Det är nog lobär lunginflammation.

Du fick den nog
av hans scharlakansfeber.

-Du borde ha låtit mig undersöka dig.
-Håll truten.

Jag måste limma såret.
Har du histoacryl?

Det finns nog här borta.

-Vem tar hand om honom?
-Lugn, nån gör det.

Jag ska lägga benet rätt nu.

Det åker tillbaka nu.

-Vem matar hundarna?
-Penhale.

-Gör jag?
-Ja. Sätt tillbaka masken.

Gjorde det ont?

-Jag meddelar att du är på väg.
-Lugn, Doc. Jag ordnar det.

Packa en övernattningsväska.
Jag väntar på dig i bilen.

Hej då.

Hur stor är risken att man dör
av lobär lunginflammation?

Om den inte behandlas
klarar sig inte runt 50 procent.

Wow.

Till och med under
tandborstningen ställer Toby frågor.

Hur länge är Angela på sjukhus?
Hans föräldrar måste komma hit.

Hjälp mig bädda soffan.

-Jag har aldrig sovit på en soffa.
-Kuddarna där.

Har du sovit på en soffa?
Hur annorlunda är det mot en säng?

Toby. Dina föräldrar är borta mycket.
Känner du dig lite ensam ibland?

-Lite grann.
-Är det därför du frågar så mycket?

Nej. Jag gillar svar och lär mig nåt.

Jag kan vara tyst
om nån säger till mig.

Har alla småbarn det där?
Den där saken i näsan.

Vilken sak?

Martin! James har en pärla i näsan.
Kom hit. Titta.

Ja. Du fick inte tag på alla.
Det var en dum idé.

-Hur får vi ut den?
-Hämta den där kudden.

Vi behöver plats på bordet.

-Blir den kvar för alltid?
-Självklart inte.

Så där ja. Se så.

-Gapa.
-Han har en pärla i näsan.

Så där ja. Vad gör du här?
Du ska vara på sjukhuset.

Jag skrev ut mig.
Jag måste passa honom.

Jag måste följa upp
att du återhämtar dig.

Enligt sjukhuset så hade jag
om du inte gjort det du gjorde dött.

Tack.

Tack för att ni passade honom.
Ni blev väl inte galna av frågandet?

Utan hans frågor
hade vi inte hittat dig i tid.

Hämta dina saker.

Hans pappa har nog fel.
Jag tror inte att han har ADHD.

-Vad får dig att säga det?
-Han lyssnar och tar in saker.

Han är smart och saknar föräldrarna.
De borde vara med honom mer.

-Kan jag inte medicinera honom?
-Självklart inte!

Jag skämtade.
Kom. Nu ska vi åka hem.

-Hej då, dr Ellingham! Tack.
-Hej då, Toby!

Vad är ADHD?
Varför tror pappa att jag har det?

Kan djur få det? Hundar?
Katter, kanske? Fiskar...

Jag hoppas att James inte
blir en ensam pojke.

-Varför undra? Hans hem är normalt.
-Ja, Martin.

Text: Håkan Axén
Sync:BetteKaj