Original subtitles

President Joe Biden kommer att tillkännage

tillbakadragandet av amerikanska trupper

från Afghanistan.

- Det är dags att avsluta Amerikas längsta krig,

dags för våra trupper komma hem.

- Presidenten har tillkännagivit tillbakadragande av amerikanska trupper

senast den 11 september 2021,

vilket förlänger den ursprungliga tidsfristen

som fastställdes i det avtal som undertecknades

mellan Trump-administrationen och talibanerna.

- På mindre än tre månader har talibanerna tagit kontroll

över de flesta områden utanför Kabul.

- I morse.., återupptog skottlossning kaoset...

- Talibanerna befinner sig i utkanten av Kabul.

- Ingen trodde att talibanerna

skulle nå Kabul så snabbt.

skulle nå Kabul så snabbt.

15 augusti 2021 Talibanerna intar Kabul och skapar kaos bland befolkningen.

Den sista västerländska beskickningen som fortfarande är öppen är den franska ambassaden.

- Koppla ur datorerna och hämta hårddiskarna.

Talibanerna kan rekonstruera alla strimlade dokument.

Så vi bränner allt, okej? Vi strimlar och bränner allt.

Hallå?

- Hallå? Det är Eva.

- Vem är det? - Eva, från NGO:n 'La chaîne du cœur'.

- Tala högre.

- Det här är Eva från NGO:n "Hjärtkedjan".

- Jag lyssnar, Eva.

- Jag är med min mamma, Jag kan inte komma in på flygplatsen.

Flygningarna har ställts in.

- Kom till ambassaden. - Talibanerna är redan i Kabul.

- Du är fransman.

Det är ditt bästa skydd.

Skynda er, snart är vi borta.

Jag påminner dig:

ni kommer att få tillbaka all data, inte att förglömma USB-minnena.

I grund och botten, första prioritet.

- Många ambassader måste

att evakuera sina medborgare.

Strax innan hade Afghanistans president

bekräftat att han hade lämnat sitt land

för att undvika 'ett blodbad'.

20 år efter att ha drivits ut av en koalition ledd av USA.

återvänder talibanerna återvänder till makten...

- Ge mig släggan.

Det kan stanna, resten går in i elden.

Killar, vi tar alla hårddiskar, är det uppfattat?

- Specialstyrkorna lyfter ikväll...

- Specialstyrkorna lyfter ikväll...

- Jag måste ta mig till NATO-basen basen på flygplatsen.

- Nåväl, då så.

- Helikoptern väntar. - Vi hör av oss.

- Nya medborgare anländer, vi plockar upp dem

och ansluter till er. - Är det många av dem?

- Jag vet inte, varför? - Vi har redan 80, plus vårt team.

- Än sen då? Vill du hindra dem från att komma?

- Varför ta hit dem om vi inte kan få ut dem?

- Hej, jag vill bara att alla ska möta mig på flygplatsen ikväll.

Håll dig till planen, Mo, okej? - Det vanliga.

- Nej, inte det vanliga.

- Har du något emot det?

- Elegans först, va?

- Hallå, Sediqi?

Jag får dålig signal här, hör du mig?

Hallå?

- Hallå? Bida?

- Vänta lite, va?

Hallå? - Hallå?

- Sediqi, kan du höra mig? - Bida, kan du höra mig?

- Sediqi, hör du mig? - Bida, kan du höra mig?

- Jag är glad att höra dig, min vän.

Var är du?

- Jag försökte fly landet, men jag kunde inte.

Jag vet inte vad jag ska göra. Alla soldater ger upp.

- Var är du?

- Var är du?

Inte långt från Hashmat Khan-sjön. - Okej.

Då så, du återhämtar dig. Shohadai Salehin Road, okej?

Du kommer att stöta på en restaurang, Focaccio.

- Focaccio. - Varsågod.

Ägaren, Amir, är en vän till mig. Han tar hand om dig, jag kommer.

- Nej, kom inte, Talibanerna är redan i Kabul.

De letar efter mig. - Inte mig.

Jag kommer, Sediqi, jag kommer.

Var är du?

- På restaurangen, räddar vad jag kan.

- Okej, lyssna nu,

Jag har en vän som kommer över, han är i fara.

Göm honom i ditt förråd, okej?

- Inga problem. Vem är han?

- En högt uppsatt afghansk officer, Jag kan inte säga mer än så.

- Okej, jag förstår.

- Göm era uniformer!

- Amir, vad gör du? Stå inte bara där!

- Så länge jag lever kommer jag aldrig att ge mig av. Det är på väg.

Den är värd mycket, jag låter dem inte få den.

- Talibanerna är redan i stan.

- OKEJ.

Sediqi, hur mår du?

- Hur tror du att jag mår?

- Kan du gå? - Jag tror det.

- Kom igen.

Är du okej?

Är du okej?

- Jag kommer att bli det.

- Mo.

För gamla tiders skull.

- Wow.

Tack.

- Och det är det billigaste.

- Kom igen nu.

Upp med hakan, vi är nästan framme.

Ner med dig! Ner med dig!

- Vad gör du här?

- Vad finns i bilen? - Ingenting.

- Öppna den här! - Det finns inget...

- Vad är det där inne? Den är full av sprit.

Förstör allt!

- Låt mig gå! Låt mig gå!

- Förstör allting! - Släpp mig.

- Rör dig inte, stanna där!

- Var tyst! Jag vill inte höra mer, din otrogne!

Nu räcker det, nu går vi!

Kom igen, nu går vi!

- Är du okej?

- Jag mår bra, jag mår bra.

- Ligg stilla.

- OKEJ.

- Fuck.

Jag jobbar för franska ambassaden. Jag måste komma igenom.

Franska ambassaden.

- Gå ut ur bilen.

Ut, sa jag.

- Jag är förbjuden att gå ut ur bilen.

- Ut, sa jag! Det är en order.

- Fransman!

- Ut med dig!

- Ut med dig!

- Jag arbetar för den franska ambassaden!

- Försvinn härifrån!

- Jag måste tillbaka till ambassaden!

- Lägg ner vapnet.

- Bonjour, monsieur.

Franska ambassaden, jag måste komma in.

- Släpp igenom honom.

- Tack så mycket. Tack så mycket. Tack.

- Snälla!

- Jag har dig. - Jag är med min mamma.

- Rör dig inte, Eva, jag tar hand om dig.

- Koncentrera er, killar.

Backa! Backa!

- Jag kan inte.

- Hjälp mig! Jag har en skadad man.

- Fan. Vem i helvete är han?

- Chefen för den afghanska underrättelsetjänsten. - Vad gör han här?

- Han är som en bror för mig.

- Hur fan ska vi ta oss ut härifrån?

Vi måste skingra dem. Ta fram slangen.

- Det finns fransmän i folkmassan.

- Hur blir det med dem?

Säg åt dem att åka till flygplatsen.

- Nej, nej, nej, nej. Vi åker ingenstans utan dem.

- Hur får vi in dem

utan en invasion? - Ta en titt.

- Vem är det där?

- Att medborgarna i Afghanistan inte har något att frukta.

- Vi är här för att garantera deras säkerhet.

- Verkligen?

Vad säger du till de miljontals afghanska kvinnor

som vägrar att leva under islamisk lag?

- Var är de?

- Instängda i sina hem, förstenade.

- Det säger du.

- Jag har talat med flera av dem.

Vad säger du till dem?

- Filma inte!

- Säg åt dem...

- Låt dem inte...

- Lägg ner kameran! - Vi har tillstånd.

- Håll käften! Håll käften! Håll käften! - Du kommer att ha sönder den!

Skjut inte! Skjut inte!

Jag ber dig! Jag ber dig!

Skjut!

- Skit, de skjuter.

Varna alla. Gör er redo. Jag ringer ambassadören.

- Haider, är du okej?

Lämna henne ifred.

- Hur många är det?

- Det är ungefär 300 personer, vi måste öppna upp.

- OKEJ. Kvinnor, barn? - Ja, de hotas av beväpnade talibaner.

Enligt min åsikt, kommer de inte att invadera ambassaden.

- Jag är ansvarig för mina män. Jag tar inte den risken.

- Jag är ansvarig för mina män. Jag tar inte den risken.

- Afghaner

kommer att avrättas framför ambassadens grindar.

- Öppna grindarna.

- Nej, sir... - Det är en order!

- Nåväl.

Är ni okej, sir? Är det din mor?

Du är säker här.

Vänta där borta. med de identifierbara flyktingarna.

- Okej, tack.

- Rör på er, rör på er!

Fortsätt röra på er! Rör på er!

Kom igen!

- Hämta vatten och filtar.

Kom igen, kom igen, kom igen!

- Situationen

i Kabul försämrades snabbt.

Jag var tvungen att ta min tillflykt i den franska ambassaden.

Hundratals flyktingar väntar där...

- Du har försatt alla i fara.

- Faran är talibanerna, inte jag.

- Du provocerade dem.

- Jag är ledsen.

Jag försökte bara göra mitt jobb. - Jag försöker göra mitt.

Lägg dig inte i mer, okej?

Tack så mycket.

- Vem är du?

Ursäkta mig?

Hur tänker ni evakuera

dessa hundratals flyktingar?

- Jag behöver inte svara på det.

- Folk måste få veta. - Nej, det gör de inte.

Jag är här för att skydda dem, inte informera dem, okej?

Jag är här för att skydda dem, inte för att informera, okej?

- Och jag är här för att vittna om vad som pågår, okej?

- Håll dig borta. - Kan jag bara...

OKEJ?

Den franska ambassaden

är den sista platsen i Kabul där du kan ta din tillflykt.

- Tja, jag har några dåliga nyheter att berätta för dig.

Du kommer att behöva säga adjö till din verkstad. - Varför det?

- Det är vår sonsons av vårt barnbarn.

- Ah.

Och... har jag något att säga till om i det här?

- Tja, nej. Men å andra sidan,

kan du välja färg på tapeten.

- Tja, blå.

- Blå? - Ja.

Det är bra, Blue. - Det är en kliché,

vad...

- Varför frågar du mig? Det är alltid upp till dig.

- Ja, ja, men jag smakar bättre, eller hur?

- Det är inte svårt.

- Det är inte svårt.

Dörr

- När ska du evakuera? - I morgon.

- Jag känner att du är orolig.

- Ja, jag gillar inte riktigt hur saker och ting går till.

Allt händer lite snabbt, det är...

- Jag förstår det.

- Jag måste gå nu. - Ta hand om dig själv.

- Älskar dig. - Älskar dig också.

- Titta på den där killen.

Varför håller han för munnen?

Varför håller han för munnen?

Vad är det med honom?

Varför vill han veta

hur vi bevakar dem?

De har nåt i kikaren.

Vi måste bryta ner dem nu.

- Vi ska skapa panik.

Vi fortsätter att exfiltrera de identifierade i zon 3.

Och vi håller oss synliga för att hålla trycket uppe.

- OKEJ.

Det är tyst.

- En exfiltration kommer att äga rum ikväll, med helikopter från ambassaden.

Talibanerna kommer inte att amerikanska flygplan som mål.

- Hur blir det med de 300 flyktingarna i zon 2?

- Vad gör vi med de 300 flyktingarna i zon 2?

- Vi evakuerar bara dem som vi har identifierat.

Vid minsta lilla problem,

avblåser amerikanerna hela grejen. - Vi ska väl inte överge dem, eller hur?

- Det är inte fråga om att överge dem, men vi tar hand om dem senare.

Jag är först och främst ansvarig för det franska folkets liv.

- Ja, det är klart att ni är.

Vi ses senare.

Ja, det är nära förestående.

Vi borde åka ikväll.

Vi åker från zon 1. och evakuera de här människorna först,

i de första helikoptrarna.

Efter det, nästa grupp, kommer vi att vara redo,

Det kommer att gå väldigt fort.

- Du vill överge oss.

Vi behöver en lift.

- Lugna ner er. - Backa undan.

- Ni åker inte utan oss.

- Först måste vi

identifiera alla, okej?

- Ta oss med dig.

- Backa!

- Lugna ner er!

Lugna ner er! Lugna ner er!

Vi är alla under Frankrikes beskydd,

och den här mannen

är hennes representant.

Om du har

ett problem med honom, gå ut. Talibanerna kommer att ta hand om er.

- De vill ge sig av utan oss.

- Just nu är de här.

- Ni går ingenstans utan oss.

Förstår ni?

- Gå tillbaka till era platser.

Fortsätt.

- Tack så mycket.

- De är oroliga, de har ingen garanti för att bli evakuerade.

- Men det har ingen.

- Varför låser ni då in dem?

- Vi måste kolla allas av alla.

- Vi måste kolla allas av alla.

- Vad är du rädd för? Att talibanerna har infiltrerat?

- Varför inte?

- Varför åkte du inte tillbaka med dina kollegor från NGO:n?

- Jag lämnade allt för att komma tillbaka hit, Jag tänkte inte lämna på det sättet.

- Har du jobbat här länge?

- Fem år nu.

Det var inte lätt i början.

Jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag kände inte till det så bra, det här landet.

- Har du fortfarande familj här?

- Förutom min mor, ingen.

Du då?

Har du några barn?

- Jag har en dotter, ja.

Ungefär i din ålder.

- Jaså?

Står ni varandra nära?

- Inte tillräckligt nära.

Tyvärr.

- För henne eller för dig?

- Först för henne.

Och nu, för mig.

- Varför är du här då?

- Gå dit bort, allihop!

Gå ditåt! Backa! Backa! Backa! Backa!

Gå åt det hållet!

Backa! Backa! Backa! Backa!

Backa! Backa! Backa! Backa!

- Jag talade med ambassadören. Han förhandlar om ett fönster för evakuering.

- När? - Det vet vi inte än.

- Vi har tillräckligt för att hålla 50 personer i 15 dagar. Vi är 400 stycken.

- Vi skulle aldrig ha öppnat dörrarna.

- Vi ransonerar maten.

- Vad är det för mening om vi sitter fast? - Ingen kommer att bli fast.

- Vad är poängen om vi fastnar? - Ingen kommer att fastna.

Talibanerna har förhandlat med amerikanerna.

De kommer inte att göra oss nåt. De skulle ha för mycket att förlora.

- De respekterade det.

Deras överenskommelse?

Genom att skjuta på helikoptrarna?

- Vi har blivit beordrade att ta bort säkerheten.

- Vad menar du med det?

- Kommandot var tvunget att ändra strategi.

Detta är en order med omedelbar verkan. Förbered era tillhörigheter diskret,

Vi åker om 1 timme. - Vänta lite.

Jag har aldrig hört det förut, var kom det ifrån? - Vi borde ha evakuerat igår.

Vi har slutfört vårt uppdrag, Det finns inget som håller oss tillbaka nu.

- Flyktingarna som är här, de är under vårt beskydd.

Tänk om de avrättar dem?

- Vi är de som talibanerna kommer att avrätta!

Vad är det du inte förstår?

Tror du att vi har tillräckligt med män? Ammunition?

Tror du att vi klarar oss om de stormar oss?

Du drog in oss i den här skiten,

men ingen, hör du mig,

ingen kommer att riskera sitt liv för det här. - Jag hör dig.

Ingen kommer att riskera sitt liv för det här. - Jag vet vad du menar.

Men om jag inte var säker på mig själv, skulle jag säga något annat.

Vi kan inte lämna dem, vi har inget val.

- Vi respekterar order. Punkt slut.

- Är det vad du menar din känsla av engagemang?

Jag är son till en soldat.

Jag var 6 månader gammal när min familj var tvungen att lämna Algeriet.

Min far var en kämpe.

Han valde sida och...

...och betalade priset.

Om han inte hade träffat människor som oss,

hade han varit död nu.

Död eller förföljd.

Och jag skulle inte vara här för att berätta om det.

Att lyda är en del av vårt jobb,

Att lyda är en del av vårt jobb,

men det är också ett val att inte lyda.

Jag har en plan för att ta mig härifrån.

Och jag kan inte göra det ensam.

Jag behöver din hjälp.

- Vem vill gå?

Ett, två,

tre, fyra,

fem.

Vem vill stanna?

Ett, två, tre, fyra

tre, fyra,

fem.

Jag stannar.

Majoriteten har bestämt sig.

Vad är din plan.., för att få ut oss härifrån?

Kalla till bön

Kalla till bön

- Eva?

Eva, det är Mo.

Jag behöver din hjälp

Jag behöver dig för att förhandla med talibanerna.

- Ursäkta mig?

- Ursäkta mig?

- Jag behöver en tolk för att förklara situationen.

- Är det här ett skämt? - Nej, det är inget skämt.

Vi kan inte tvinga oss ut.

Det är för riskabelt. Vi måste ta itu med dem.

- Vet du vad de tycker om kvinnor?

De kan döda mig när som helst för att de tror att jag är oren.

- Jag vet.

Men du är inte bara afghan, du är fransyska också.

Och killarna kommer att vara där och skydda oss.

Om jag hade haft något annat val, hade jag besparat dig allt det här.

Men det är det enda sättet.

- Säg åt henne att flytta sig till vänster.

- Eva, lite till vänster.

Mer, mer...

Stopp. Rör dig inte.

Skjut.

Så där ja, öppna upp vinklarna.

Du håller ett bra avstånd från Mo och det är allt som behövs.

Skakig andning

- Minsta lilla problem... avblåser vi hela grejen och kommer tillbaka hit. OKEJ?

- Glöm inte..: öppen eld.

- Redo?

Stanna inte i kommandot med mig, Flytta dig lite åt vänster.

- Talibaner närmar sig.

Sju i reträtt.

- Stopp.

- Salam.

Jag är major Bida. Jag arbetar på ambassaden.

Och... jag skulle vilja tala med din chef.

- Han beordrar oss att ge oss av...

och hotar att skära ut min tunga.

- Den här unga kvinnan är fransyska, hon är tolk på ambassaden.

Ni har ingen anledning att hota henne. Förstår ni?

- Rör dig inte.

Såja, det är bra.

- Vår närvaro här utgör ett problem för den myndighet du representerar.

Jag måste tala med din chef.

- Lämna oss.

- Vad är det ni vill?

- Vi måste evakuera till flygplatsen.

- Varför vill de här afghanerna åka?

- De är under beskydd. skydd.

- Vi ber bara om bussar. Med chaufförer.

Säg åt henne att stanna här. Vi försvinner ur sikte.

Säg åt honom att stanna här.

- Han insisterar.

- Vad i helvete, Mo, vad gör du?

- Hur många bussar? För när?

- Ett dussin bussar.

Avgår inom en timme.

- Fransmännen kan åka.

- Det är inte min begäran.

- Du är inte i stånd att bestämma. Jag är den som bestämmer.

- Förbered eldgivning.

- Han säger...

...att han kan skjuta mig när som helst.

- Även efter att vi har åkt, kommer det fortfarande att finnas 300 av vårt folk

på ambassaden,

vilket kommer att orsaka diplomatisk incident mellan våra länder.

Förstår du?

Ni kan lösa problemet genom att hjälpa oss att evakuera.

Den gröna zonen kommer då att vara helt under er kontroll.

Det är ett bra avtal.

- Gör mig en lista över alla ni behöver evakuera.

När vi har identifierat dem, kan du åka.

- Det är över 400 personer.

- Mannen vi letar efter

kan ha infiltrerat din grupp.

Vem vet?

Ge mig bara listan

så får du dina bussar.

och ni får era bussar.

- OKEJ.

- OKEJ. Ge inte upp era positioner tills vidare.

- Känner du några busschaufförer?

- Ja, men bara en. Hur så?

- Ta kontakt med honom.

Jag litar inte på den killen.

Tack.

Om vi klarar oss ur det här, är det tack vare dig.

Det är starkt, det du har gjort.

- Situationen är spänd, men vi, i Paris,

vi kan inte stoppa en pågående process.

- Förstod du vad som hände?

- Ursäkta mig?

- Situationen är utom kontroll.

- Situationen är utom kontroll.

Snart har vi inget att äta.

Vi är 11 mot en hel stad.

Varje minut, kommer vi närmare en konfrontation.

Det kan vända när som helst.

- Det är ett nej, eller hur? Jag tar inte risken.

Kommendörkapten Bida,

tack för ditt förslag,

men var snäll och ha tålamod,

vi kommer att hitta en lösning.

- Omöjligt att vänta.

- Vi kommer inte att släppa taget 400 personer

utan skydd. - Leta efter lösningar.

men jag vidtar åtgärder. Är det uppfattat?

- Du måste säga till honom att prata bättre med mig.

- Du kan sparka honom, men...

han går i pension om 15 dagar.

Knacka på. - Sir?

- Jag kommer.

- Enligt våra källor, har 1 200 Daech-krigare

släppts från fängelset.

Hotet om en Daech-attack är överhängande.

Hotet om en Daech-attack är överhängande.

Självmordsbombare har rekryterats,

men det är inte känt när eller var attacken kan äga rum.

- Evakueringsoperationer avbrutna?

- För tillfället, nej.

Men situationen förändras drastiskt från dag till dag,

så jag kan inte garantera nåt.

Några andra frågor?

- Evakueringarna kan upphöra.

Amerikanerna fruktar en attack.

- Från talibanerna? - Nej, enligt dem är det från Daech.

men talibanerna kan återvinna sitt eget folk.

Kan vi lita på din kontakt?

- Jag har ingen anledning att tvivla på hans avsikter.

- Bara så att du vet, om något går fel,

kommer vi inte att kunna ingripa. - Jag förstår det,

men herr ambassadör, det finns lika många risker med att stanna här

som att evakuera i en konvoj.

- Jag ringer Élyséepalatset.

Avvakta.

- Tack.

- Det kommer inte att räcka för alla.

- Imorgon är vi borta, oroa dig inte.

- Jag pratar med ägaren.

Han har tio bussar, men det kostar 100 dollar styck.

- Ta det. - Ja. Okej.

Okej, det räcker till 100.

Hur lång tid kommer det att ta?

Skynda på, är du snäll.

- Lyft lite högre.

- Vi har varit i Focaccio förut, minns du?

- Är du säker?

- Ja.

Minns du inte?

En kille som trodde att han var en cowboy hade plockat upp oss.

Han brände sina sedelbuntar och hotade oss.

- Ja, det minns jag.

Men det var inte vid Focaccio. - Jo, det var det.

Det var två eller tre år sedan.

- Jag minns honom.

Jag är den största entreprenören här. Jag jobbar med amerikaner.

- Det verkar långt borta nu.

Allt känns långt borta.

Mo?

- Ja?

- Om jag åker fast,

kan du säga till min fru

att jag dog som en hjälte.

Okej?

- Håller med. - Inte om det där såret.

- Håller med. - Inte om den där skadan.

Jag menar allvar, Mo.

Jag menar det.

- Ingen kommer att dö, Sediqi.

Ingen.

- Mamma, vad gör du? - Jag letar efter min vigselring.

Jag kunde inte glömma den. - Vi måste gå nu.

- Titta igenom dina saker.

- Mamma... - Titta igenom dina saker.

- Måste åka hem. Jag vet var hon är.

- Vänta lite. Vänta lite.

Vi kan inte åka hem.

- Kate.

- Hur blir det med dem?

- Vi har haft ett hot om en attack

och vi har inte kunnat identifiera dem.

Tja, jag är ledsen, men vi kan inte ta några chanser.

- Då identifierar vi dem.

Kom igen.

Mo, snälla.

Det här är Rohulla, han är målare.

Han har sin ateljé i Herat

där han har ställt ut sina målningar

i fem år.

Det här är Yanis, Det här är hans band.

681 i skolor, sjukhus...

Det här är Zaki, en poet.

Den mest respekterade poeten i Afghanistan.

De är konstnärer, De är jävla konstnärer.

De är konstnärer, de är jävla konstnärer.

De dödar dem först om vi överger dem.

- De kommer inte att få säkerhetskontrollen på flygplatsen.

- Vi får se när vi kommer dit.

- Jävla konstnärer. - Jävla konstnärer!

- Vi får med dem på på den sista bussen.

Det finns plats för en till.

- Tack, Mo.

Vi är klara.

- Nu går vi.

- Planerad avgång kl. 21.30. efter utegångsförbudet.

Konvojen består av 16 fordon,

den kan brytas upp när som helst och ingen återvändo är möjlig.

Gisslantagande,

krypskyttar, attacker, det kan komma var som helst, när som helst.

Du kan ge igen om det behövs.

OKEJ? - OKEJ!

- Vid första skottet, är våra chanser att komma undan

är nästan noll.

Men vi kommer att klara oss. Hmm? Jag litar på dig.

Men vi kommer att klara oss. Hm? Jag litar på dig.

Kom igen.

- Vänta, vänta lite.

Förarna är blockerade vid kontrollpunkten.

- Skit också.

OKEJ.

- Så vad gör vi?

- Vänta på det.

- Psst!

Vad gör du här? Var är bussarna?

- De är här. Men jag måste prata med dig först.

Jag vill åka härifrån.

Jag vill också följa med konvojen.

Jag måste lämna det här landet.

Jag vill ha ett annat liv för min familj.

En framtid för mina barn.

Utan mig.., kommer bussarna inte att kunna komma fram.

- Vi har ett problem med talibanhövdingen vid checkpointen.

Vi får ingen buss om vi inte får med honom ombord.

- Va?

Tänk om talibanerna kontrollerar honom?

- Har du några papper?

- Har du bytt fotografi? - Det duger.

- Om jag har sett det, kommer alla att se det.

- Det är enkelt: det är han eller ingen buss.

Vi blir inte långvariga här om vi fastnar.

Det är vår enda chans.

- Måste jag bara be? - Det är allt.

Vad som än händer,

rör dig inte, förstått?

Bon voyage.

Vi kan inte vänta längre.

Talibanerna kanske ändrar sig.

- Jag väntar på grönt ljus från Elysée.

- Jag väntar på grönt ljus från Elysée.

Du stannar här.

Jag ringer upp dig.

Dial tone

- Nåväl, herr ambassadör. Det är bra.

Det är så man ska göra.

Tack så mycket.

Det var det, vi har grönt ljus.

- OKEJ. - Nu kör vi.

Vi måste gå nu.

- Vi kommer inte låta dem vanhelga våra dödas namn.

- Är du säker på att du inte följer efter oss?

- Mitt land är här.

- Ta hand om dig själv. - Tack. Tack. Tack. Tack.

- Sakta ner. Sakta ner.

- Vår eskort har anlänt.

- Varför sa du inte det tidigare?

- Jag var inte säker på att de skulle komma.

Och jag känner inte den här gruppen.

- Vad gör jag här?

- Följer efter dem.

- Är det här dina barn?

- Ja, det är de.

- De är så vackra.

- Tack så mycket.

- Hur gamla är de?

- Min son är femton.

Och min dotter är tio... Hon är...

Min dotter är...

Hon fyller arton i helgen.

- Vad vill hon bli när hon blir stor?

- Allt annat än journalist.

- Det säger hon nu.

Du vet, det finns ett talesätt här:

'Molnet är mörkt,

"men det som faller från det...

- är rent vatten.

- Släpp mig!

- Ingen telefon.

OKEJ?

- Vad fan gör de?

- Vad vill de?

- Jag vet inte vad de vill.

- Vad fan håller de på med?

Håll er lugna, killar.

- Kom ner.

- Eva, följ mig.

- Varför i helvete kommer han ut?

- Vad är det för fel?

- De har order att söka igenom konvojen.

- Vi är alla från den franska ambassaden.

Avresan har godkänts av era överordnade.

- Det kan finnas infiltratörer i konvojen.

Politiska flyktingar, till exempel.

Er...

Samarbeta, så går det fortare.

- Vi ska träffa ambassadören på flygplatsen. Vi ligger redan efter schemat.

- Få ut folket ur jeeparna och öppna kassaskåpen.

- Vänta på min signal innan ni skjuter.

- Era papper.

Nu!

Titta på mig.

Titta på mig. Titta på mig.

Här.

- Kom ner!

Kom ner genast!

- Sitt kvar.

- Gå av bussen!

- Du kommer att klara dig.

Snälla! Snälla! Snälla!

Det finns kvinnor och barn på bussen.

Jag är journalist.

- Vad i helvete är det här?

- Det här börjar gå överstyr.

Säg till henne att vi måste åka.

- Du har klockorna,

vi har tiden.

- Det här är vanliga människor

som vill lämna landet. Varför stoppar ni dem?

- Håll bara käften.

- Vad är det som händer?

- Han lyssnar inte.

- Gå ut och öppna kassaskåpet.

Kom igen!

- Töm kassaskåpet.

- Det är känsligt material.

Jag är förbjuden... - Skynda på!

- Lyssna, jag ska ringa

den franske ambassadören,

han tar upp det med dina överordnade.

Han tar upp det med dina överordnade.

Vad heter du?

- Han säger vänta.

- Vi måste åka till flygplatsen.

Vi måste åka till flygplatsen.

- Du har ingen rätt att slå mig.

- Sluta!

Vi är journalister!

Haider!

Nej! Nej!

Journalist. Journalist.

- Stå stilla.

- Lämna dem ifred!

- Lägg dig ner på marken.

- Okej, okej.

- Vi är redo att åka, men du måste göra ett uttalande.

- Vad vill han att jag ska säga?

- Om det skulle inträffa en incident, är talibanerna inte ansvariga.

- OKEJ.

Jag, Mohamed Bida, konsul på franska ambassaden...

- Vad gör ni?

- Ni vill söka där inne,

eller hur?

- Jag, Mohamed Bida, Konsul på franska ambassaden,

Jag förklarar att talibanerna...

- Vi är redo att köra.

- Lycka till.

Låt dem gå.

Låt dem gå.

Nu kör vi!

- Vi åker.

- Ja? - Goda nyheter.

Jag har fått grönt ljus från Élyséepalatset.

- OK.

- Vi kör in på Jalalabad Road. Håll era positioner och...

Vi har förlorat signalen.

- Vad är det där?

- Jag vet inte, förmodligen en scrambler.

- Amerikansk?

- Jag hoppas det.

- Stéphane, kan du höra mig?

Stéphane, kan du höra mig? Stéphane?

Kommendanten, hör ni mig?

- Vad var det där nu igen?

- Franska ambassaden.

Åh, fan.

Täck mig.

Ambassad.

Frankrike.

Franska ambassaden.

- Lägg ner era vapen.

Vart ska ni?

- Till flygplatsen.

- Vägarna kommer att vara blockerade.

Vi släpper inte igenom någon.

- Men ambassadören väntar på oss på flygplatsen.

- Men ambassadören väntar på oss på flygplatsen.

Bara civila.

- Vilka är de? - Zero Unit.

CIA:s afghanska kommandoenhet.

- Det finns ingen signal. Tuta i hornet!

- Nu gäller det, grabbar.

Nu gäller det.

- Hör du mig? Upprepar: hör ni mig?

- Bida lyssnar, Jag läser dig högt och tydligt.

- Jag trodde säkert att vi aldrig skulle få se dig igen.

Följ ljusstrålen.

Vi väntar på dig utanför East Gate. Okej?

Vi väntar utanför East Gate. Okej?

- Okej, vi är på väg.

Är ni okej?

- Vi är lite tidiga.

- Det är bra att du följde planen...

Kul att se dig igen.

Mo, känner du Cyril, chefen för DGSE:s kontor i Kabul?

- Trevligt att träffas.

- Var är han?

- Han är här.

- Där är han.

- Med jeansen och kepsen?

- Det är han. - OKEJ.

- Mo!

Kontakten är bruten med den sista bussen.

- Vad menar du? - Föraren går inte att nå.

- Mamma!

- Öppna dörren, snälla! - Backa!

- Min mamma är utanför. - Lugna ner dig.

- Hon är i fara!

- Stå inte bara där, gå till de andra.

- Släpp igenom mig! Släpp igenom mig!

Öppna dörren!

- Jag kan inte stanna här.

Jag kan inte stanna här när hon är där ute.

- Vi kan inte gå och leta efter dem.

Men vi åker inte utan henne.

Hör du mig? - Mmh.

- Vi kommer att kunna nå dem när de kommer nära.

Lita på mig om det här.

Vi kommer att hitta henne.

Kommer du att klara dig?

- Jag ville hämta en afghansk flagga innan vi åkte, men...

- Jag hämtar en åt dig.

Måste gå.

Ta hand om dig. - Du också.

- Sedan den 15 augusti har listor på människor som ska evakueras skickats till oss.

De gäller afghaner som är hotade.

Vårt uppdrag är att lyckas att identifiera dem

Vårt uppdrag är att lyckas identifiera dem

och exfiltrera dem genom folkmassan.

Vi kommer att transportera 400 personer per dag ombord på våra två flygplan

som turas om var 24:e timme.

Nästa rotation i eftermiddag.

- De är i East Gate. Måste gå.

- Okej, tack. Tillbaka till jobbet.

- Mohamed Bida!

Mohamed Bida!

- För många människor, det är omöjligt.

- Gå närmare grinden.

Det är det enda sättet att få dig tillbaka, mamma.

Kom närmare!

- Mohamed Bida!

Mohamed Bida!

Mohamed Bida!

Mohamed Bida!

- Kom närmare!

Kom! Kom!

- Ur vägen! - Jag måste hämta en grupp.

- Du har inget här att göra!

- Jag går ingenstans utan dem! - Ur vägen!

- Låt mig sköta det här!

Hur många är ni?

- Tretton.

- Vi bildar en korridor och får tillbaka dem!

- Jag kan inte se dig!

- Kate!

- Är du okej?

Hon nickar.

Här!

- Det är mycket mer än tretton personer!

- Du missförstod. Jag sa trettio.

- Kom igen, kom igen!

- Kom igen, kom igen!

- Nej, nej, nej!

Nej, stäng inte!

Mamma! Mamma! Mamma!

- Vi stänger East Gate! Det är alldeles för trångt.

- Vänta, det är...

- Inga fler människor kommer in. - Två kvinnor till!

- Vi har stängt.

Panik

Allmän panik

Allmän panik

- Vart är vi på väg? - Gå runt flygplatsen mot Abbey Gate.

Det är den sista dörren som är öppen, Skynda dig, mamma!

Allmän panik

- Eva.

- Rör mig inte, rör mig inte!

- Rör mig inte, rör mig inte!

Rör mig inte.

- Jag ber om ursäkt.

Jag är ledsen, jag är ledsen.

Förlåt mig, förlåt mig, förlåt mig.

Om hon dyker upp vid Abbey Gate,

kommer vi och hämtar henne.

Jag lovar.

- Är du okej?

- Är du kvar där? - Jag skulle kunna fråga dig samma sak.

Killarna börjar bli knäppa.

Jag släppte in Dom.

Jag vet inte hur länge

de andra kommer att hålla ut.

- Du då?

- Hur blir det med mig?

Ja, jag,

Jag undrar vad allt det här är till för, vad vi gör.

Våra flyktinglistor blir allt längre.

Ett helt land vill evakuera. Och här är vi, mitt i all den här skiten.

Ibland plockar vi upp dem slumpmässigt,

ibland inte.

Jag trodde aldrig att jag skulle få se det här.

Jag hade mest slutat med den här skiten.

Det suger.

Tja...

Du fick aldrig grönt ljus från Martinon, eller hur?

- Hej. - Hej.

- Tack för hjälpen.

- Fransmännen är kända för att vara för att vara lögnare, men i den här utsträckningen!

- Jag ber om ursäkt.

- Mitt namn är Nicole.

- Mohamed, men alla kallar mig Mo.

- Mo? - Ja, Mo.

- OKEJ.

- Första gången i Afghanistan?

- Ja, det är mitt första uppdrag på fältet.

Vi var beredda på vad som helst, men...

...jag hade aldrig kunnat föreställa mig det här.

- Om det är någon tröst,

så är det här mitt sista uppdrag och jag har aldrig sett något liknande.

- Du kan...

- Wow...

- Snälla.

- Har du aldrig hållit i en bebis?

- Inte direkt.

- Hej...

Du kan inte hitta dina föräldrar.

Jag är inte tränad för det här. - Det är ingen som är det.

- Innan vi kom hit,

blev vi tillsagda:

"Det kommer att gå snabbt. In och ut!

Men det är inte alls så här.

Det är en mardröm.

En oändlig jävla mardröm.

Förlåt, jag behövde prata. Jag antar att jag behövde prata.

- Nej.

Jag förstår alldeles utmärkt.

Nåja...

Ta hand om dig själv.

- Tack, du också.

Mo.

Allt är bra.

- OKEJ?

Här borta!

- Den här videon har verifierats av vår underrättelsetjänst.

Den planerade attacken kommer att utföras inom de närmaste 24 timmarna.

Det är förbjudet att gå

till grindarna.

- Eva, det är Mo. Ring mig, snabbt.

Eva?

Eva?

Eva?

Hallå!

Har du sett Eva?

- Hon är borta. Jag såg henne ta en bil.

- Håll era positioner!

- Backa!

- Mamma!

Mamma!

- Kommer du att klara dig?

- Är du säker? Stanna precis bakom mig.

- Hallå! Hallå!

Backa! Backa, säger jag!

- Mamma! Mamma!

- Mamma!

- Eva!

Eva!

Eva!

Eva! Eva!

Jag är här! Jag är här!

Eva! Eva!

Vi är här! Vi är här!

Vi är här! Vi är här!

Eva! Eva!

- Vi måste hoppa!

- Stå inte bara där!

- Det här är ett förbjudet område. - Jag vet!

- Gå över!

- Du kan inte stanna här!

Kom igen, mamma, hoppa!

Kom ner!

Kom ner!

Mamma!

Kom igen, kom igen!

Kom igen, kom igen!

Det är min mamma! Snälla!

- Kate!

Kate! Kate!

- Hjälp dem!

Hjälp dem att få ut henne!

- Sir!

Vad gör du?

- Nej!

Nej! Nej! Sluta!

Nej!

Nej! Nej!

- Saker och ting har blivit värre.

Minst 169 civila afghaner dödades tillsammans med 13 amerikanska soldater.

- Allt klart.

Allt klart.

Allt klart.

Situationen säkrad.

Civila kan återvända till säkra områden.

- Kommer du?

- Kommer.

Knackar på.

- Mo, måste gå.

- Mo, måste gå.

- Kan du hålla den här åt mig?