Original subtitles

Fan!

Vad innebär det att vara vuxen?

Inget speciellt hände när jag blev det.

Jag är arton år och fullständigt omärklig.

Jag förtvinar i Tennessees ödemarker.

I ett gravliknande hus som mina geniala och själviska föräldrar har lämnat.

De är inte döda. Men de låtsas som om jag är det.

De bor utomlands.

Läsningen är min tröst i ensamheten.

Och skrivandet är min enda flykt.

Jag har nämligen aldrig rest utanför stadens gränser.

Det är som en gotisk roman.

En ensam flicka längtar bort från sin tråkiga lilla by.

En ensam flicka vill göra skillnad. En ensam flicka vill bli älskad.

Att längta beskrivs ofta som romantiskt, men det är hemskt, girigt.

Och jag längtar efter en jävla massa saker.

Men idag ska jag få göra något nytt, något överraskande.

Idag ska jag träffa en författare, som jag. En lärare.

Han blir inspirerad av att bo här, om man nu ska tro på det.

Men visst, det växer ju blommor på kyrkogårdar också.

-God morgon. -God morgon.

-Lektionen börjar först om en timme. -Jag vet. Jag gillar inte folkmassor.

-Bor du långt bort? -På gångavstånd.

-Var då? -Lovell Hill.

Bor du på Lovell Hill?

-Känner du till det? -Jag trodde att bara spöken bodde där.

-Så kanske det är också. -Så du bor där? Oj.

-Det är jättestort. -Mina föräldrar är jurister.

-Vilken sort? -Den dyra.

-Vill du bli jurist? -Lika gärna som jag vill gå på gymnasiet.

-Vad heter du? -Cairo Sweet.

Jag heter mr Miller.

Jag vet. Min vän Winnie tipsade om kursen.

Jaha. Jag antar att du fick en sån här innan helgerna.

-Har du tittat? -Jag har läst den.

Det ser mycket ut, men vi ska ta oss igenom den.

-Jag har läst alla böcker. -Har du läst de här?

-Det är tolv böcker här. -Jag festar hårt.

-Winnie! Räckte inte en termin? -Har du saknat mig?

Nej.

Det var ju synd.

-Jag ser att du är överklädd, som vanligt. -Jag ser dina underkläder, som vanligt.

Vad trist! Censuren är död, det har internet sett till.

-Trots det finns den kvar. Vet du varför? -Ja. Vet ni?

Okunnighet beror på lathet, inte begränsning.

Oj, ursäkta mig! - Vad sa du?

Vill du ha en kycklingburgare?

Och en cola?

Du hörde vad chefen sa. Det är kyckling-och-cola-dags!

Vill ni ha nåt, mr Miller?

Nej tack, Cairo. Men det var sött av dig att fråga.

Jag fattar. Cairo Sweet, "sött av dig att fråga". Den var bra!

Som att vi inte hade hört den förr.

Herregud!

Finnegans likvaka

Gud...

Vad läser du?

-Inget. -Det ser det inte ut som.

-En elevs. -Vad heter hon?

-"Hon"? -Pojkar läser inte porr.

Hur vet du att det är porr?

"Marcelle vill att jag ska knulla henne. Hon trycker sig in mellan flickan och mig.

Det är så otroligt hemskt att jag inte kan röra mig."

-Ge hit! -"Marcelle blottar fikonet..."

-Slut på högläsningen! -Imorgon blir det prov, ungar.

-"Fikonet", det är poesi! -Kaffe till mig?

-Ja, och bakelse. -Har du bakat den här?

-Ja, det har du! -Ja.

-Varför kommer du med bakelser? -Jag försöker fresta dig.

"Jag läser The Paris Review, för jag är så ung och smart!

-Jag är så bra." -Sluta!

Men vad har vi här? Jaså!

Apostrofer och ampersander.

Sex bottenlöst romantiska noveller av Jonathan Albert Miller.

-Har hon min bok? -Ja.

-Hon är den enda som har lånat den. -Ska inte du undervisa nu?

-Jag kan inte låta bli att komma hit. -Jo, det kan du.

-Hur fick du det här rummet? -De lade ner dramautbildningen.

-Men behöll dig? -Ja, och den övriga rekvisitan.

Jävlar!

-Hej, makan. -Hej, maken.

Beatrice!

-Va? -Se på mig.

Jaså? Firar vi något? Har skolan äntligen fått datorer?

-Bättre upp! -Inomhustoaletter?

En författare. En som frivilligt läser Finnegans likvaka.

Att de där stackars barnen ens kan läsa!

-Och gissa vad mer? -Den nakna lunchen?

Apostrofer och ampersander! Hon lånade den på biblioteket.

Har biblioteket din bok? Åh!

Jävla Amy Mobil

Fan! Dumskallarnas sammansvärjning.

Ta ett djupt andetag och tänk glada tankar.

Jag tänker att deras huvuden sitter på Montblanc-pennor.

Dela med dig!

Hej, Amy.

För helvete! Jag har pratat med Nashville hela dagen. De kan inte bestämma sig.

Men de tror att de kan säga vad som helst, trots att de är helt okunniga.

Till Beatrice June Harker. Vartenda ord.

-Kom hit. Skål. -Skål.

Så gott!

-Har du läst Under the Roofs of Paris? -Mitt första exemplar blev helt klibbigt.

Början, med sperman på pengarna... Det är kvalité.

"Jag tar fram den första sedeln jag hittar i fickan, och torkar av kuken på den.

Jag lägger den på hennes bara mage, med ett mynt som tyngd."

-Jag älskar när du gör så där. -Vill du bli inklistrad?

-I sperma och pengar. -Så du har en stor sats på gång?

Ja, nog att täcka en helfigur. Kom hit.

Dansa med mig.

-Du är så vacker. -Håll käften!

Jävla Amy

Men för helvete!

Okej...

Kan du ta hand om disken? Så får du en handtralla senare.

Det är Pusjkin, inte Pollyanna, för fan!

Vilken hemsk helg!

-Varför har du alltid mitt kaffe? -Du är puritan.

-Jag måste bestraffa din godhet. -Du är ju sadist!

-Jag är ju lärare. -Amen!

Skål.

Tror du att det spökar där?

Gå och se efter.

Jag rör inte kudzu-växter. De lever på de dödas själar.

Det är därför de växer så fort.

God morgon.

-Går du alltid ensam i skogen? -Vilken konstig fråga, tränare Fillmore.

-Vad lyssnar du på? -Céline Dion.

-På allvar? -På allvar.

Varför det?

-För att hon är grym. -Ignorera honom.

Han grät när han hörde Titanic-låten på min svensexa.

-Minns du det? -Jag var full.

-Du var otröstlig. -Jävla förrädare!

Jävla hycklare!

Ursäkta, vill du ha en bakelse?

-Visst. -Varsågod.

-Goda! Har ni gjort dem? -Ja, men säg inte det till någon.

-Varför? -Du förstår nog.

Nej.

Laget får inte veta att han bakar och gråter till Céline Dion.

Nu ska jag gå. Jag önskar dig en bra dag.

-Och dig en dålig dag. -Hej då.

-Men jag älskar dig. -Nej, det gör du inte.

Är det inte läskigt att gå i skogen?

Jag är läskigare än den.

Det där går jag inte på, Winnie.

Ska ni inte säga något? Jag har klätt upp mig för er.

-Vad vill du? -Jag vill ha fysiklektioner med er.

-Varför det? Du skulle hamna efter. -Privatlektioner då?

Du behöver inga lektioner.

Vad behöver jag då?

-Jag kollar upp det. -Jag uppskattar det!

Det hoppas jag!

Du är galen!

Här.

Jag ska nog förföra tränare Fillmore.

-Men du är väl lesbisk? -Jag gillar båda sidor.

Är du svartsjuk?

-Om jag säger ja, lägger du av? -Om jag säger ja, lägger du dig på mig?

-Kycklingburgare? -Okej.

-Röker du nu? -Jag röker just nu.

-Jag har ingen bestämd stämpel. -Var är dina föräldrar?

Bombay.

-Hur länge då? -Vem vet?

Låt mig klä dig.

Jag skiter i utseendet. Jag vill vara smart.

Man kan vara både och.

Vad gör du?

Jag försöker skriva min Yale-ansökan.

Inga idéer?

-Ingen erfarenhet. -Vad handlar det om?

"Vilken är ditt livs största bedrift?"

Vad fan ska jag skriva? Att det är trist att växa upp i spenaten?

Förlåt, jag hörde inte det där. Dina pengar skramlade så högt.

Jag har ju inga bedrifter.

-Du är ju bäst i klassen. -Tråkigt.

-Du har 4,6 i snitt. -Tråkigt.

-Och du har ju lyckats med att... -Vad?

Alltså...

Fan också!

Du är väl bara ännu en rik tjej som bor i en hemsökt herrgård.

Fan!

Så...

-Upplev något, då. -Vad?

Något du kan skriva om.

Du kan skriva en uppsats om lärares och elevers förhållanden.

-På vilket sätt vore det en bedrift? -Enkelt!

Det leder till en debatt om frigörelse

och våra sexuella åldersideal.

Du tänker väl inte knulla Fillmore?

Jag har inte bestämt mig än. Hur så?

-Han är ju tjugo år äldre. -Och?

Äldre män har tagit oskulder i alla tider.

-Är den inte viktig för dig? -Vilken?

-Din oskuld. -Är den viktig för dig?

Jag har inte bestämt mig än.

Kom till Winnie!

Vi är den amerikanska våta jävla drömmen.

Unga tjejer med ambivalent sexualitet. Feromonerna sprutar från våra kroppar.

Jag vill inte offra det för nån sportfåne, vars sexualitet bygger på skitdålig porr.

Det är halvfabrikat.

Jag vill ha ett fint stycke

av perfekt marmorerat manskött, som ska ta mig till sjunde himlen.

Som wagyu-biff.

-Hungjig! -Och det är Boris Fillmore?

Varför inte?

Han är stilig. Han är jävligt smart.

Och han är snäll. Så min första gång

kommer att bli långvarig och våt. Och efteråt får jag lite extratid.

Det ska ju inte göra ont första gången man har sex.

Inte sant?

Om man är tillräckligt upphetsad ska man inte ens blöda.

Det visste jag inte.

Kvinnors smärta värderas högre än deras njutning. Men det tar vi en annan gång.

Min poäng är att Boris har det där lilla extra.

Jag vet vad jag gillar.

-Mr Miller vet nog också vad han gillar. -Vad menar du?

Som han tittar på dig tittar han inte på andra elever.

-Han ser dig. Trots att du gömmer dig. -Håll käften!

Sluta nu! Du har ju också märkt det.

Han har liksom levt i svartvitt, och du dyker upp i färg.

Nej, du bara... Håll käften!

-Jag skulle i alla fall knulla dig. -Jag vet.

"Jag var bara en blek benstaty under henne.

Mänskliga kvarlevor av en galnings kärlek."

En galnings kärlek.

Jag skulle göra allt för att känna så.

Vilken musa kan inspirera en så störd längtan?

Att inspirera. Att vara så inspirerad.

Kan vi göra så med varandra?

Vad sa jag precis?

Det känns inte som det ska.

Det känns bra. Det känns rosa.

Det finns ett skäl till att han räknas till romantikerna.

Det är stort, det är vågat. I våra öron kan det låta lite mycket.

Om vi inte är kortfattade, blir det förvirrande.

Jag vill gärna prata med dig efter skolan.

Det känns som att ha en sockerbit under tungan.

...men värt att utforska.

Colby, vad undrar du?

Jag vill ha din uppmärksamhet.

Hur mår Bea?

Hon... mår Bea.

-Hur går det med boken? -Inte så bra.

-Går det inte för dig? -Nej, hon är upptagen.

-När börjar middagen? -Klockan sju. Och duscha innan.

Orolig för att frugan ska gilla det här?

Det är min värsta mardröm.

-Ja, du vet att hon har snuskig fantasi. -Nej, jag vill ha dig själv.

Sötnos!

Minns du Roger Rabbit-dansen?

Kolla här.

-Nästan, eller hur? -Vad?

-Kidsen har ingen chans. Hej då! -Jag älskar dig!

Oj! Jäv... Hej!

Hej. Det där var pinsamt.

-Jag säger inget. -Tack. Hade du några andra planer?

Jag väntar på Winnie.

Väntar du alltid på Winnie?

Det låter som en Gin Blossoms-skiva. Waiting for Winnie.

Gin Blossoms? Hur gammal är du?

-Om ni inte vet, så säger jag inte. -Vad gör Winnie?

Hon söker faktiskt till Vanderbilt.

Ska du också göra det?

-Tennessee är en jävla asfaltdjungel. -Du lär dig nog att uppskatta den.

Kanske.

På håll. Medan den brinner.

Som Nero.

-Hur långt bort tänker du dig? -Från Yale.

Yale! Tänker du äta brownies med gräs och läsa Joan Didion?

Läskunnigheten är hög där.

-Har du varit på Sally Bunny's? -Nej, vad är det?

Poesikväll var tredje lördag, i Victorian Village.

-Var ligger det? -Va?

Hur kan du döma ut hela Tennessee

utan att undersöka dess kultur?

-En kvalificerad bedömning. -Jag har hört helt otroliga saker där.

-Är de så dåliga? -Ja, en del. Andra är fantastiska.

Ja.

Ska du inte åka dit i helgen? Jag tror att du skulle gilla det.

-Vad ville ni prata om? -Veckans skrivuppgift.

-Du skrev om en motvillig spindel. -Ja, det var kul.

"Med överlevnad och begär förenade, och ett afotiskt öga inåt,

såg jag mina förväntningar bli nedmonterade och styckade

av verklighetens svältande hundar.

Sanningar i rymdens tomrum, likt jättestjärnor,

bränner till aska

alla ämnen som inte tål den förgörande hettan.

Vi är de vi är, och alla varelser måste äta."

-Jävlar! Det är ju... -Det där förväntade jag mig inte.

Hon är inte motvillig. Hon är undergiven.

-Sin egen död? -Nej, tingens ordning.

-Hon äter och väntar på att bli uppäten. -Mörkt.

-Så funkar naturen. -Det är sant.

-Ni lärde er den utantill. -Jag har fotografiskt minne.

Det är ett roligt partytrick.

Du är...

Du är otroligt begåvad.

-Får jag A i betyg? -Vad sägs om försprång på provet?

Tänker ni särbehandla mig, mr Miller?

Skriv en novell i samma stil som din favoritförfattare.

Det blir ett bra arbetsprov i din Vanderbilt-ansökan.

-Yale. -Vanderbilt.

Du måste ge mig lite hopp.

-Det låter som en toppenuppgift. -Jag trodde att du skulle gilla den.

-Jag har läst er bok. -Åh, Gud. Ja...

Kritikerna, samtliga tre, tyckte att den

"sköt över målet, utan att ha ambitioner".

Jag tycker att den är storslagen och tragisk.

Okej.

Romantisk skräck.

Det var ju...

"Hon var en elektriskt vit middagsmåne.

Hon spred ett kallt, vattnigt ljus över mitt ansiktes platta mark.

'Titta inte mot solen', sa de, 'utan mot månen. Månen.'

Jag stirrade tills jag bara var en blek benstaty under henne.

Mänskliga kvarlevor av en galnings kärlek."

Det där lärde du dig utantill, va?

-Det där blev konstigt. -Nej då.

Det blev konstigt. Förlåt.

Det där var det första jag skrev

som kändes äkta. Som att jag rörde vid något.

-Jag har inte skrivit något på länge. -Varför inte?

Jag vet inte. Eller?

Jag gifte mig. Jag började undervisa.

Jag har inte mer att berätta.

-Ni är oinspirerad. -Dömer du mig?

-Jag utmanar er. -Det är mitt jobb.

-Hej, Winnie. -Nej...

-Hungjig! -Hon är hungrig.

Men hon använder inte riktiga ord, för hon är ett barn!

-Nej, du är jättesnygg i håret! -Börja inte nu!

Jag är mer bekymrad över att du har två telefoner på bordet, som en rappare!

Det här är min jobbtelefon. Och den andra är privat.

Så den får du inte numret till!

Hej! Smakar burgaren bra? Förlåt, vi är bara två ikväll!

Nu blir jag arg.

-Hej! -Jag ser inga Michelin-stjärnor här.

Varför dröjer det?

Ett jävla haveri i köket, som hade kunnat undvikas.

Får jag bjuda på något mer?

-En Maker's till. -Det fixar jag.

-Tränaren? -Blue Moon.

-Jobbar du på en vardag? -Dricker ni på en vardag?

-Siktar du på mer dricks? -Nej, bättre betyg.

-Visst får jag det? -Kanske det.

-Och ni, mr Miller? -Nej tack, Winnie. Jag kör.

Jaså? Det visste jag inte.

Varför kan ni inte bara vara en snäll och tråkig lärare, som mr Miller?

-Tråkig? -Ska jag sätta betyg efter kunskap, eller?

-Tycker du att jag är tråkig? -På ett bra, pastoralt vis.

-Jag hämtar era drinkar. -Ja.

-Du påminner henne om landet. -I bästa fall.

-Hon är gullig. -Ja. 4,4 i snitt. Och hon kan måla.

-Hon går i min kurs. -Är detta James Joyces sista ättling?

-Nej, det är Cairo. -Cairo?

-Cairo har läst hans bok. -Han sa det.

-Är hon söt? -Om hon är söt?

-Hon är begåvad. -Fan! Ännu värre.

Jon förbereder henne för det akademiska livet.

Än sen? Det är uppfriskande. Och ovanligt.

-Hon är engagerad. -Hon avgudar dig.

Hon använder ord som "försmädelse".

Lägg av! Ordförrådet är inte alls avgörande för en författare.

Bea, hon är fantastisk.

Njut så länge du kan. Det är ont om sådana här.

Är landsbygden inte så spännande?

Jag trodde att det skulle vara lika coolt som i Friday Night Lights.

Magistern här gillar inte min cynism.

-Han dömer dig. -Nej, det gör jag inte.

Jo!

"En lärare som inte vill inspirera sina elever slår på kallt stål."

-Horace Mann. -Tio poäng.

Visst! Jag ville bli lärare. Du ville något annat.

-Jag älskar att undervisa. -Det passar dig bättre.

-Än vad? -Att skriva.

Jävlar!

-Vad menar du med det? -Du har inga barn. Du har ingen sjukdom.

Så skrivandet var inget för dig. Annars hade du fortfarande hållit på.

-Jag är författare. -Du har inte skrivit sedan sågningarna.

Du är ingen författare.

Okej.

-Jag visste inte att du såg mig så. -Du kan skriva, men du gör det inte.

Du valde att bli lärare. Varför skulle jag se dig som något annat?

-För att du gifte dig med en författare. -Ja, det gjorde jag.

Vad gör jag här?

Jag kom inte för poesins skull i alla fall.

Det här är en känsla som jag aldrig tidigare har känt.

Det värker när jag tänker att du kanske är här.

Det betyder något om du är det.

Var här. Var här. Var här.

"Stanna kvar, illusion. Om du har en röst, tala till mig."

-Hej. -Hej.

-Får jag sätta mig? -Självklart.

-Vad dricker du? -Nattvardsjuice.

Sa advokatens dotter.

-Känner du alla här? -De flesta. Vi har hållit på i några år.

-Som gruppterapi? -Ja, precis!

-Vad heter han? -Elliot.

Han har vunnit en Ostrander tre gånger. Han lär få sin fjärde för Kung Lear.

Jag tänker undfly dig

och lämna dig långt bakom mig.

Berövad mig och plågad,

förbluffad över smärtan i ditt bröst.

Inte helt förkrossad.

Inte fylld av hemlängtan.

Jag-formad och full av stjärnstoft

täpper du till tomrummet med grönska och mina ådror kring dig.

Den hemska pulsen. Det skriande blodet.

Hjärtats kudzu, som kväver dig med begär,

blir ohyggligt mjukt i minnet.

Men en del av mig stannar.

En bit. En bunt.

Aska som har lämnats kvar.

Med detta återskapar du mig.

En rörlig avbild, en hoplappad person.

Men det är inte jag. Tomrummet jag lämnar blir missformat.

Jag ska aldrig passa in där mer.

Vad är det?

Jag förstår.

-Det var häftigt. -Där ser man!

-Du trodde att det skulle vara skräp, va? -Ja, det gjorde jag.

Du måste lita på mig.

Hur säger man?

Inte falla, det låter lite trött.

Det är mer avsiktligt än så.

Det säger vilka vi egentligen är.

Spöken.

Du ser ju mig.

Och jag ser dig.

-Tennessee, varför är du så jävla het? -Gå in då.

-Och missa Godot? -Gåvor till panelhönorna.

Vad är det här?

-Kaffe. -Nej, vad är det för ny look?

-Tack, det var snällt. -Ingen förtjänar fikets kaffe.

-Vill du ha en bakelse? -Vilken smak?

Fikon.

Ursäkta mig.

-Det är gott. -Lägg av!

-Fick du en fikonbit i halsen? -Sluta.

Ni borde sälja dessa och dra in pengar till laget.

Skratta inte!

-Ni skulle väl köpa, mr Miller? -Ja, jag skulle inte kunna motstå.

Winnie kan designa loggan. Hon är jätteduktig.

-Jaså? -Ni kan heta "Baksmällaren".

-Winnie och jag kan hjälpa er. -Vad vinner du på det?

Jag? Det vore ett nöje. Att få hjälpa till.

Fem procent.

-Jag är Baksmällaren. -Högre.

-Jag är Baksmällaren! -Okej.

Jag är...! Jag ska öva på det.

-Men nu måste jag svalka mig. Kommer ni? -Gå du.

-Okej. Skyll er själva. -Jag skyller mig själv.

Hej.

Hej.

Du är söt.

När det passar.

Varsågod.

Tack.

Ska vi resa bort i helgen?

På allvar?

Amy kör med mig hela jävla tiden.

Din tur.

-Vad sa han om kläderna? -Han behövde inte säga något.

-Ska vi gå nu? -Nej, jag måste förbi hans klassrum.

Får jag titta på?

-Hej. -Hej.

Hur mår du?

-Har ni bråttom? -Jag ska ut och resa med min fru.

-Vad gör författare på semestern? -De låtsas väl skriva någon annanstans.

-Kan vi prata om provet? -Visst. Vad undrar du?

-Ni måste godkänna min författare. -Okej. Vem är det?

-Henry Miller. -Provokativ. Och svår att efterlikna.

Det är inte bara det.

Hans dekadens. Han struntar i regler och konventioner.

Det är allt man vill ha.

Tror ni inte att jag klarar det?

Miller är samhällets fiende nummer ett enligt censorerna.

Jag får inte ens undervisa om honom.

Och?

Det är ett kontroversiellt val.

Annars vore det inte intressant.

Okej.

-Okej som i ja? -Jag litar på dig.

Skriv vad du känner, lilla spöket.

Fan, jag måste sticka!

Gör mig en tjänst och njut av helgen.

Ta ledigt.

-Jag vilar om du skriver. -Vi ses på måndag.

Hej då, Winnie!

Sluta.

Se inte på mig så där.

Nej, så gjorde jag inte.

Sluta!

Nej, Winnie!

"Mr Miller! Jag älskar dekadensen och orden.

Och att bryta mot alla regler!"

Nu räcker det! Gå ner därifrån.

-Så sa jag inte. -Men du menade det.

-Nej. -Du håller på att förföra honom.

-Vi kan ju jobba ihop. -Hej!

-Stör jag? -Vi skulle precis gå.

Var är Jon? Jag menar mr Miller.

-Han har gått. -Tusan.

Förresten, Cairo, jättebra idé!

-Winnie, jag behöver dig också. -Till vad?

-Kan du bevara en hemlighet? -Ja.

-Jag gör bakelser. -Laget ska sälja dem.

Du får designa loggan.

-Det låter grymt. -Tycker du?

-Jag hjälper gärna till. -Tack! Vi får prata mer någon dag.

Förresten!

Det skulle bli enklare om jag fick ert telefonnummer. Då kan jag messa er.

Okej.

Visst.

Kan du ringa mig?

Ja.

-Nu har ni Cairos nummer också. -Så bra.

Det är ingen mottagning här. Den ligger nog underst i väskan.

-Nej, jag hade den nyss. -Men det är fredag och vi är kvar här.

Så nu sticker vi, för fan.

-Winnie! -Boris?

-Min telefon. -Min telefon?

-"Er telefon." -Er telefon?

Er telefon! Javisst.

-Okej... -Förlåt.

Varning för högspänning!

-Jag behöver några minuter till. -Vi skulle ha åkt för 40 minuter sedan.

Om Amy gjorde sitt jävla jobb så kunde vi ha åkt igår.

Vad fan...?

-Hallå? -Hej. Du har min telefon.

-Vems telefon? -Cairo Sweets.

Cairo! Det är Jon... Det är mr Miller.

Du har flinka fingrar, Miller.

-Hur är läget? -Fast vid en telefon.

-Har ni åkt? -Det var planen.

-Det skiter jag i. Ge dem det gamla. -Vänta lite.

-Jag måste åka och lämna en sak. -Visst.

Köp tamponger till mig. Ekologiska om det finns.

Inte du, Amy! Du får jobba hårdare för min fitta.

Du är skyldig mig en omgång på vägen sen.

-Är du kvar? -Jag är kvar.

-Är du på Lovell Hill? -Ja.

Då kommer jag förbi på en gång.

Behöver du adressen?

-Jag vet exakt var du är. -Bra. Kör försiktigt.

Det ska regna.

Hur anländer kärleken?

På film är den som en ridå som faller ner.

Men i livet, det som kan kallas verkligt, är den tyst.

Obeveklig.

Oundviklig.

Den är en kallelse.

Kom hit.

Nej.

Kom hit, du.

Hur kan en kyss få klichéer att verka rimliga?

Jag visste inte att man kunde känna sig så modig.

Eller att jag skulle vilja vara det.

Till Jonathan, kram Cairo.

Vad gör du?

Jag jobbar.

Älskling, jag vet att vi skulle resa bort och att mina kollegor är värdelösa.

-Men jag kan inte jobba så här. -Allvarligt?

En kyss.

Jag går ut.

En musa.

Det är en fråga. Det är en olåst dörr.

Det är upprymdhet.

Och ångest.

Det är en centimeter och en mil.

"Titta inte mot solen", säger de.

Vad fan vet de?

Mr Murphy körde undergivet, som om han vore död.

Han tänkte att han kände som Dylan Thomas, innan denne drack sitt sista glas.

Han visste vilka de var, och vilka de inte var.

"Hallå", sa hon.

Jag är här.

Alice tänkte på ett slaktlamm, men hon visste inte vem som skulle offras.

Han var utanför.

Och innanför.

Det gör dig upphetsad, inte sant?

Allt smygande.

Mr Murphy log brett.

Smilgroparna blev som parenteser kring hans perfekta läppars uttryck.

Hon blåste ut rök på ett inövat, filmiskt manér.

Känns det mer romantiskt så?

Det här är ingen romans.

Jag är ledsen om du blir besviken.

Alice öppnade munnen för att säga något, men det kom inga ord.

Mr Murphy stod nära henne med sin hungrande blick.

Läs för mig.

Alice såg på medan mr Murphys tunga rörde sig.

Läs som du läser för dig själv.

Ett rosa tidvatten mot hans tänders stenar.

Alice tog den sönderlästa boken från nattduksbordet.

Hon lade den på täcket och öppnade den.

"Sidan 13", sa han bakom henne.

En hand letade sig upp längs hennes klänning.

Den andra pekade på en mening i boken.

Börja här.

Han stod lutad emot henne, och Alice kände något vått mellan benen.

Mr Murphy lade sin hand på hennes, och ledde henne till rätta.

-Med hennes fingrar kände han henne. -Han var innanför hennes våta trosor.

Han stack in två fingrar i hennes orörda fitta.

-Hon kände hans rörelser. -Han drog ner trosorna och kom in i henne.

Tusen år av våld kokade i honom när han höll hennes kön som en fångad fisk.

-Det ärret skulle aldrig läka. -Ormens äpple.

-Hennes kropp kändes smidig. -Som när hon var ensam.

Och försökte gnugga bort känslan. Värken.

Han begravde kuken i henne och knullade bort allt som distraherade henne.

Han fyllde henne med sperma.

God morgon.

Mår du bra?

Vad är det?

Din text.

Jaså... Gillade du den inte?

Du måste välja en annan författare.

Varför?

Det är opassande.

Opassande?

Vad betyder det?

-Varför skrev du den? -Du bad mig.

-Ja. Okej. Varför valde du honom? -Jag skulle skriva vad jag kände.

-Och det här är vad du känner? -Det handlar om... oss.

Nej. Det handlar om dig. Jag förstår inte det här.

Menar du allvar?

Okej. Den handlar om två personer som motsätter sig sociala normer.

Den kritiserar det sexuella bedövandet av ett porrfixerat samhälle.

De romantiska narrativens misslyckande hos ungdomar.

Den handlar om obeveklig attraktion. Den har flera nivåer.

-Det är pornografi. -Ja.

Skriv sånt i din dagbok, inte i en jävla uppsats.

Skriv en ny text, med en ny författare.

-Jag tänker inte ge efter för detta. -Texten eller oss?

Båda två.

Det har du ju redan gjort. Du inspirerade till den.

Jag kan inte stå för det.

Kan du inte, eller vill du inte?

Det låter som att du är rädd, och det ser ut som att du tvekar.

-Säg vad du menar istället. -Skriv om den.

-Varför? -Det vet du.

-Säg det. -Annars måste jag underkänna dig.

-Varför? -Jag måste inte förklara ett skit för dig.

Du blev rädd.

-Berätta inte vad jag känner! -Berätta själv då! Vad kände du?

Jag kände mig otroligt dum, för att jag lät ett barn skriva detta.

Vad var jag innan du läste den?

En elev.

Du skapade den här världen.

Du skapade fantasin. Inte i texten, utan i verkligheten.

Du kan inte sudda ut gränsen och sedan beskylla mig för att överträda den.

Jag ska vara väldigt tydlig nu.

Du är min elev och jag är din lärare.

Det är allt.

Om du har missuppfattat det, måste du tyvärr ta ansvar för det själv.

Du sa att jag skulle skriva det jag kände.

Ja, jag vet vad jag sa.

Du vet inte vad du säger.

Den är bra. Och det vet du.

Så låt oss prata om elefanten i rummet.

Det här handlar inte om mitt skrivande.

Det handlar om ditt.

-Bra försök. -Du trodde att du skulle bli en höjdare.

-Va? -Du trodde att du skulle bli någon.

Eller hur?

Du "sköt över målet utan ambitioner".

Vet du vad det betyder?

Det betyder att du inte vågade bli bra.

Du är avsiktligt impotent.

Det betyder att du, Jonathan Miller,

är medioker.

Tänker du underkänna mig?

Du skulle fan bara våga!

Då måste du hitta en mening med det.

Och du måste förstå den.

Annars får ni betala dyrt, mr Miller.

Och om ni inte aktar er

kommer denna banalitet, detta självbedrägeri

att göra er precis så liten som ni låtsas vara.

Då försvinner ni.

Ingen kommer att ägna er ens den minsta tanke.

Vilken besvikelse ni måste vara för de som trodde på er.

Inte konstigt att ni jobbar här.

Hjärtesorg är som en bilkrock i slow motion, till Mozarts musik.

Hans rekviem.

Det smakar som begravningsjord.

Det luktar som brinnande blommor.

Det känns som våld.

-Hur är läget, magistern? -Jag har haft en dålig dag.

-Vill du ha? -Tack.

Blev han förolämpad?

Han blev berörd.

Gillar du honom fortfarande?

Han låtsas.

Boris är i alla fall uppriktig. Jonathan Miller är...

Han är som crabfish och billig skit-sushi.

Är du kär i honom?

Vad är det som har hänt?

Jag hade ett jobbigt samtal med en elev om det stora provet.

Var det hon? Din lärjunge?

Hennes text fick Henry Miller att framstå som Dr. Seuss.

Hon är ju tonåring. Är du verkligen förvånad?

Hon skulle bara efterlikna hans stil, inte hans teman.

Oj. Vad handlar den om?

En engelskalärare och en elev som har ett förhållande.

Den innehåller ord som "sperma" och "oskuld".

Får jag läsa den?

-Jag tror inte... -Snälla!

Berätta vad som gjorde dig upprörd.

Har du knullat Fillmore än?

Under min lutealfas berättar jag allt.

"Till Jonathan. Kram, Cairo."

Älskling, det är ett kärleksbrev. Hon vill ha dig.

-Säg vad hon skriver om dig. -Läs.

Nej, du ska berätta.

Jag vet att du minns hela texten.

-Jag vill höra den. -Nej.

Berätta nu.

"Mr Murphy,

smart och ovårdat snygg,

höll sina tankar för sig själv och sina ögon halvöppna."

Hitta på något.

Vad önskar damen?

"Man kunde tro att hans dåsiga uppsyn berodde på

institutionell leda."

Messa Boris.

"Men Alice trodde att han gjorde det för att dölja

de oanständiga känslor han kände när han såg sina kvinnliga elevers omogna kroppar.

Inga undantogs från hans våta dagdrömmar.

Alla fittor var jämlika och magnifika enligt honom."

Är de det?

Är alla fittor jämlika?

Eller är vissa fittor...

...unika?

Du är ju full.

Jag är oanständig.

Skriv att du är full.

Då kommer han att undra vad du gör.

Ska jag?

Fråga vad han gör.

-Det kommer någon. -Va?

Ni måste sluta ha dörren olåst. För er egen skull.

Okej? Hej.

-Skaffa ett rum! -Hur är läget, gubben?

-Var det slang? -Fan!

Tror du att han gillar mig?

Vill du bli omtyckt eller vill du bli knullad?

Det är en väldig skillnad om man ser ut som du.

Jag vill ha båda två.

Vad gör du?

Skriv att du är med mig.

Och att vi gör det som alla ensamma tjejer gör på kvällarna.

-Vem är hon? -Det säger jag inte.

Och vad är det?

Vi utforskar våra sexuella impulser

inom vår trygga vänskaps gränser.

Varför är du så elak?

Kan jag rå för att alla dina tjejer har platåskor och namn ur Barnvaktsklubben?

-Nej. Men det är ditt liv och ditt val. -Du är en snobb! Kristy var bra.

Har han inte svarat?

Gå och lägg dig.

Jo: "Gå och lägg dig."

Ta av dig tröjan.

-Va? Varför? -Vi ska hångla.

För honom, inte för din skull.

Lite för min skull, väl?

Ser det här bra ut?

Ja.

Din tur.

Kom lite närmare nu.

Nej, inte så jävla stelt. Så här.

Nära.

Beredd?

Skicka den.

Ska du messa mr Miller?

Krig bygger på bedrägeri.

Hallå?

Påverka fienden, men låt dig inte påverkas.

STUDIEREKTOR

Du har fått en kallelse till rektorn.

-Har du kommit på en titel? -Mindre förväntningar på en större kärlek.

Hej, Joyce.

-En öl till? -Nej, jag måste gå.

Var inte så tråkig!

Jag har 45 prov på termodynamik att underkänna.

Och vi har inte ens kommit till fraktaler. Dagens jävla ungdom!

-Du ville ju göra skillnad. -Ja, jag förhastade mig. Var är Jonathan?

-Betalar tionde. -Okej, hälsa honom. Hej då!

Hej då.

Joyce har texten.

Va?

Det stod ju: "Till Jonathan. Kram, Cairo" i ämnesraden, så...

Det gick inte att misstolka. Hon vill prata om den formella delen.

Av vad då?

En incidentrapport.

-Jag tror att det var hon. -Vem gjorde vad?

Cairo lämnade in den.

Det är bara en uppsats, Jonathan.

Det är inte Kommunistiska manifestet.

Men det är en antydan. Om hon kan övertyga dem

om att något har hänt mellan oss, kan jag bli av med jobbet.

Det finns annat du kan bli av med.

Har det hänt något mellan er?

Inget jag har uppmuntrat.

Tonårsflickor är farliga, Jonathan.

De är fulla av emotionellt våld och försmädelse.

Jag hoppas att du vet vad du gör.

Har ni sett Cairo?

Nej.

Jag har inte sett henne. Jag tänkte att ni kanske hade gjort det.

Nej.

-Brukar inte ni messa? -Har hon sagt det?

Ni vet...

Cairo berättar allt.

Och inget.

Jag förstår inte vad som händer.

Gör du inte det, Winnie?

STUDIEREKTOR

Hur började det? Enligt dig?

Vi fick kontakt.

Hon är otroligt begåvad. Hon är överläget bäst i skolan.

-Särbehandlade du henne? -Givetvis.

Han ville ge mig försprång på provet.

-Hur stor del av betyget utgör provet? -25%.

-Tillräckligt för att förstöra mitt snitt. -Vi får inte undervisa om Henry Miller.

Hon förtjänar bättre än läroplanen. Jag ville hjälpa henne.

Han var imponerad av att jag kände till honom. Har ni läst hans böcker?

Hur ofta har ni träffats utanför klassrummet?

Vi har träffats innan skolan, i klassrummet och ibland efteråt.

Vad har ni gjort?

Vi har pratat om litteratur och annat vi tycker om. Ibland har rökt vi ihop.

Vi rökte på samma ställe en gång. Det var nog så det började.

Inte... Jag menar att det var så vi började röka ihop.

Träffas ni på fritiden?

-Absolut inte. -Vi gick på poesikväll ihop.

-Är ni vänner? -Utan tvekan.

Vi är så nära man kan komma som elev och lärare.

Har ni träffats på tu man hand?

-Bara ett par gånger. -Ja, det kan man säga.

Jag fick med mig hennes telefon av misstag.

Jag återlämnade den innan jag och min fru åkte till Nashville.

Vi kom aldrig iväg, men vi tänkte åka dit.

Han kom hem till mig.

Var du ensam?

Ja.

-Mina föräldrar var borta. -Vad hände?

Har hon sagt att något hände?

Inget som inte kändes bra.

-Jag återlämnade hennes telefon. -Gick du in i hennes hem?

Jag rörde henne inte.

Hon skickade texten och jag sa att den inte var passande för skolan.

Jag får känslan av att det inte spelar någon roll vad jag säger.

Det gör det inte.

Jonathan, är du kär i henne?

-Helvete! Är du det? -Det handlar inte om mina känslor.

Det handlar om vad hon säger. Jag kan bli hängd medan du kollar på nakna elever.

-Jag har tagit bort bilderna. -Har du?

Vad bra. För då finns ju inte bilderna längre.

Fan, vad rädd jag blir! Vet du vad skillnaden är mellan oss?

Du vet inte var gränsen går.

Därför går du över den.

Därför är du rädd och i försvarsställning.

-Du är vuxen. Ta ansvar. -Allvarligt?

-Som du? -Ja.

Jag vet var gränsen går. Jag går inte över den.

Jag är medveten om risken.

-Du försöker dra med mig i fallet. -Tror du att det är jag som faller?

-Okej, gå härifrån. -Okej, då gör jag det.

Tack för hjälpen! Jag uppskattar det.

Jag är avstängd.

-Har du knullat henne? -Nej.

Vad hände då?

Hon imponerade på mig och jag uppmuntrade henne.

Hon lämnade in uppsatsen, som jag inte accepterade.

Hon blev sårad och överreagerade.

Så du flörtade med henne och tog sedan avstånd?

Nej, jag gillade henne!

Är du attraherad av henne?

Det här är en tjej som smickrade dig.

Hon läste din lilla bok. Och du har ju inget jävla försvar, så du trillade dit!

Äntligen!

Någon brydde sig om dina texter, så du blev kåt.

Du känner dig värd någonting, va?

Ja! Hon fick mig att känna mig värd något. Vad säger det dig?

Var det hennes smicker som gjorde dig hård, eller hennes unga ålder?

-Sug min kuk! -Gärna.

-Sluta! -Vad har ni gjort?

-Vi har inte knullat. -Du ser skyldig ut.

-Jag har inte gjort något. -Jaså inte?

-Jag har hamnat i helvetet. -Känn dig som hemma.

-Varför straffar du mig? -Du ville ha henne. Jag ser det.

Du kan inte se ett skit, din jävla alkis!

Det är det enda som gör att jag står ut med dig.

-Du är en fitta. -Och du är en lögnare. Lögnare!

Du är de mediokras affischnamn!

Du viftar med din dygdiga flagga som en amerikansk hjälte.

Men Jon, älskling, du är en skurk.

Men du inser inte det, eller hur?

Oroar du dig inte alls för mig?

Jag oroar mig bara för att dö av leda, på grund av dina påhittade konflikter.

Du är...

...vidrig!

Skriv om det då.

Ut med det, Winnie!

Vad gör du?

Jag skriver klart min ansökan.

-Är det allt? -Och röker en cigarett.

-Om du vill veta allt. -Vad gör du med mr Miller?

-Jag vittnar mot honom. -Varför?

Han underskattade mig och jag överskattade honom.

Mår du bra?

Jag har inspiration.

-Det var inte roligt. -Jo. Lite.

-Gör inte så här. -Varför inte?

Du förstör hans liv.

Och varför?

För att hämnas att han nobbade dig?

För att straffa honom?

-För att han inte ville knulla dig? -Det ville han.

Ja.

Men han lämnade inte sin fru för din skull.

-Då vittnar jag mot dig. -Nej.

-Förlåt? -Då visar jag bevisen mot dig och Boris.

Din trovärdighet försvinner och misstankarna riktas mot honom.

Två lärare kan bli av med jobbet.

-Vi kanske kan samarbeta. -Du utnyttjade mig.

-Du visste vad vi gjorde. -Det här ville jag inte.

Inte?

Gjorde jag inte som du trodde?

Det här är ingen jävla lek, Cairo.

Du har rätt.

Det här är, hittills...

...min största bedrift.

"Till sist förstod jag

vår naivitet. Min tillit, hans arrogans.

Vi utsattes för samhällets nycker och besegrades.

Vi var övergivna på varsitt håll.

Vad ska hända med oss?

Kommer han se sig själv som en bricka i spelet?

Bestraffad på felaktiga grunder?

Utan jobb.

Utan fru.

Utan försoning.

Eller kommer han att omfamna sin skuld?

På ett meningsfullt vis.

Så att han kan förändras, som jag har gjort.

Svaret undgår mig.

Jag ville uppleva något som jag inte förstod.

Jag försökte få det, men blev avslöjad.

Av min egen barnsliga syn på kärlek.

Vad gjorde jag för fel?

Var det att jag försökte? Eller att jag ville?

Är detta vad det innebär att vara vuxen?

Ungdomens ljuva längtan.

Fast med ett ständigt ok av ansvar.

Det finns inga ursäkter för ens val.

Dessa får man stå för ensam.

Jag vet inte om jag är tacksam för denna erfarenhet.

För denna kunskap.

Ungdomens glädje har slitits ifrån mig, som om den vore min hud.

Utsatt som jag är...

...och öppen som ett sår...

...så känner jag att det förändrar mig.

Hjälte,

skurk och författare.

Född ur de mänskliga kvarlevorna av en galnings kärlek."

Undertexter: Fredrik Hultgren www.junefirst.tv