All language subtitles for Doc Martin.S07E08

God morgon...
Oj, förlåt. Förlåt mig.

God morgon, doktorn.

Jag ville bara tala om
att Clive mår mycket bättre nu.

Han är faktiskt uppe lite om dagarna.

Jaha. Det är viktigt
att han tar det lugnt.

Återhämtningen tar tid.

Oroa er inte. Han har fått
en del regler att förhålla sig till.

Det är inte mer än rätt
att tala om det.

Jag har bestämt mig för att göra
ett nytt försök med Clive.

Jag vet att man ibland känner
att man har ett band med någon.

Och oavsett om universum gör allt
för att hålla er åtskilda-

-så vet man att den personen
är den enda rätta.

-Har ni självmedicinerat igen?
-Nej.

-Borde jag göra det?
-Nej.

Jag vore tacksam
om du kunde handla åt mig.

"Aubergine, zucchini, lax."

-Ska du ha en fin middag i kväll?
-Nej, en vanlig middag.

-Ingen dejt, alltså?
-Nej, middag med Martin.

-Nej, då är det ingen dejt.
-Då så, vi ses senare.

-Hej då. Hej.
-Hej då, säg.

-God morgon. Har du sovit gott?
-Nej.

-Ska vi äta middag i kväll?
-Ja. Jag har listat en del punkter.

Det behövs nog inte.

Bara så
att vi går igenom allt vi behöver.

Du får ändra vad du vill
innan middagen börjar.

"1. Boende. 2. Barnomsorg.
3. Hushållsarbete."

-Dr Timoney.
-Dr Ellingham. - Louisa.

Förlåt att jag stör,
men jag ville tacka personligen-

-för att du ställde rätt diagnos
och hjälpte mig.

Hoppas att jag inte var för konstig.

Nej. Det var fullt förståeligt
med tanke på er åkomma.

Jag måste tyvärr ta ledigt ett tag.

Vi har bestämt oss för
att avsluta terapin.

Vi ska äta middag i kväll för att se
om vi ska fortsätta ihop eller inte.

Det är dit vi har kommit.

Lycka till.
Jag tror att ni kan behöva lite tur.

Ni är ett av de mest knepiga fallen
som jag har stött på.

Men så är ni ju bara 32 år.

Det har varit intressant
att arbeta med er. Adjö.

Jag kommer att sakna henne.
Nej, det kommer jag inte att göra.

-Ses vi i kväll, då?
-Ja, vi ses i kväll.

Ja, då ses vi då. Hej då.

Jag tjuvlyssnade inte och
vet ingenting om er middag i kväll.

God morgon, Ruth! Jag är bara här
för att hämta mina sista prylar.

Jag hämtar bara räkningarna.

-Vad stilig du är.
-Ja, jag vet.

Jag har en affärsfrukost
med en kille som har en restaurang.

Han har beställt tjugo flaskor.
Det kan vara början på något stort.

-Hur ska du tillverka dem?
-Jag har min apparat.

Jag ska installera den i en gruva.

Du ger verkligen aldrig upp, va?

Jag tänker inte bara vänta på att dö.

Nej, det är trist att bara sitta
och vänta.

Jag har hittat något jag är bra på
och ska följa min dröm.

Och om din dröm inte fanns
längst ner i en gruva?

-Vad menar du?
-Om den fanns precis här?

Penhale hade kommit direkt.

Då hade vi visat honom
vårt tillstånd.

Jag tycker inte heller om
att sitta och vänta.

-Ni bara ödslar med min tid.
-Nej, jag vill ha ett läkarintyg.

-Jag hade skäl att stanna hemma.
-Nej, det hade ni inte.

Varför måste ni vara så besvärlig?

Nu haltar ni på det andra benet.
Ni är inget vidare på att ljuga. Ut!

Sluta halta.
Ni lurar inte någon med det där.

Mrs Winton på Dunwich-gården
har ramlat och slagit sig.

Hon undrar om du kan göra
ett hembesök.

Hon får komma hit. Kan hon inte det
får hon ringa efter ambulans.

Det är inte så allvarligt,
men hon vill bli läkarundersökt.

Hon hade ingenting emot att vänta.

Men du har nyss fått en avbokning,
så om du vill åka dit nu...

-De väntar bara på provsvar.
-Ja, ja, skriv ner adressen.

Vi avslutade aldrig diskussionen om
en löneförhöjning.

Jag visste inte
att vi hade påbörjat en.

Jag har tagit på mig
ett större ansvar här på jobbet-

-och jag är en värdefull medarbetare.

Varför pratar du så där?

Jag har läst
"Den självsäkra kvinnan".

Den handlar om hur man blir
mer självsäker och...

Vänta lite. Står det "befogad"
eller "berättigad"?

Berättigad, tror jag.

Därför är jag berättigad till
en löneförhöjning.

-Femton procent. Jag backar inte.
-Fem procent.

-Tio. Sex?
-Fem.

-Fem procent.
-Fem blir bra.

-Jag skriver ut ett avtal.
-Det tror jag säkert.

-Jag väntade inte doktorn så snart.
-Nähä.

Varsågod och stig på.

-Ni verkar inte ha ont i benet.
-Det var en liten vit lögn, doktorn.

Jag vill att ni undersöker min man.

Har jag kommit hit på falska grunder?

Jag ringde hit er av rätt anledning
- en andra åsikt.

De tror att han har
en malign tumör i halsen.

Ja, sjukhuset har föreslagit
en behandling som han bör genomgå.

Han vill inte att de skär upp honom.
Snälla, ni kan väl ta en titt?

Ingen ska skära upp någon.
Var är han?

-Mr Winton.
-Hej, doktorn.

-Hur känns det?
-Inget vidare.

-Har ni druckit?
-Inte en droppe på 15 år.

Men nu kan jag lika gärna passa på.

Massan har inte ökat i storlek.

Inga kännbara lymfknutor på halsen.

Cancern verkar inte sprida sig,
vilket är bra.

Ni bör genomgå behandlingen
som er onkolog har föreslagit.

Har ni några frågor om något,
så boka en tid hos mig.

Ingen orsak.

-Jaha?
-Läget har inte försämrats.

Bäst är att göra som läkarna vill.

Det måste finnas annat att göra!

Vad väntar ni er? Jag kan inte
utföra mirakler. Jag beklagar!

Dörren är låst. Mrs Winton!

Snälla, försök. Allt ni kommer på.

Är ni helt från vettet?

Vad tror ni att ni ska uppnå
genom att hota mig med ett vapen?

Han ska inte tillbaka till sjukhuset!
Vi har varit gifta i 40 år.

Jag tänker inte ge upp utan kamp!

Det finns kanske ett par saker
jag kan prova.

Ser ni nu?
Ni måste bara fokusera på uppgiften.

Jag går in till honom igen.
Vänta här.

Töm era fickor.
Telefon, bilnycklar, plånbok, tack.

Se det som en försäkring.

Hej igen, doktorn. Jag hörde geväret.

Är frugan besvärlig?
Hon är väldigt bestämd av sig.

Jag beklagar allt det här. När hon
får något för sig, ger hon sig inte.

Men jag åker inte till sjukhuset.

Enligt min åsikt är det där
ni bör vara. Adjö.

-Kan ni stänga fönstret efter er?
-Va? Åh, herregud.

Hallå! Hallå! Hallå!

Har du en mobiltelefon på dig?
Jag måste ringa polisen.

Jag har precis rymt från ett hus.

En galen kvinna med ett gevär
kidnappade mig.

-Kan jag få skjuts till Portwenn?
-Det låter inget vidare.

-Hoppa in.
-Tack.

Måste du inte vända om
för att komma till Portwenn?

Längs den här vägen
kommer vi bara tillbaka till huset.

Vi väntade dig först senare, doktorn.

Ta honom, tjejen! Ta honom!

Åh, herregud! Aj!

Släpp! Släpp mig!

Få hunden att släppa!

Bäst att vi kör hem dig.
Mamma blir orolig.

-Plats!
-Håll hunden i bilen!

Ja, ja, jag kan gå själv.
Du nyper mig i skinnet.

-Titta vem jag hittade, mamma.
-Doktorn.

-Har du handlat?
-Jag hann inte.

Han tjatade om sin läkarväska.
Jag sa att du har allt han behöver.

Väskan innehåller nästan allt jag
behöver i mitt arbete.

Doktorn löser det.

-Jag har ett viktigt möte i kväll.
-Viktigare än min mans liv?

Din man har alternativ,
men han har valt bort dem.

Just därför måste du lösa det.

Just det, skorna.

Ta av dem. Jag vill inte
att du ska försöka fly igen.

Jag tänker inte ta av dem.
Det är lönlöst att hålla mig här.

Läkare är inte trollkarlar
med magiska krafter!

Skäll inte, Jim blir störd.

Att hålla mig mot min vilja
är olagligt!

Då kanske det är bäst att du får
lugna ner dig över natten, då.

-Skorna, tack.
-Och strumporna.

Det är jag igen, Martin.
Kan du vara snäll och ringa mig?

Vi skulle äta middag klockan sju
och klockan är åtta nu.

Om du inte kommer eller...
Bara ring mig.

Förlåt, jag glömde min telefon här
när jag matade lillkillen.

-Har doktorn inte kommit?
-Nej.

-Du måste vara hungrig.
-Bland annat.

Alltså, det är ju synd
att låta maten förgås.

-Det här är vansinnigt.
-Jag håller inte alltid med mamma.

Men hon har hjärtat på rätta stället.

Det var du som hoppade ut
genom fönstret. Det var vansinnigt.

Om du bara hade hjälpt pappa,
så hade vi sluppit allt det här.

-Ni borde tänka över det här.
-Älskade du någon, hade du förstått!

Man har inget val, man gör det
som krävs. Jag är verkligen ledsen.

Han har inte ens ringt mig.

Killar har fått kalla fötter
och dragit förr.

Ja, men Martin är inte sådan.

Jag är ingen expert på området.
Jag har bara varit gift två gånger.

Du känner honom bättre
än någon annan.

Vad vi andra tycker är oviktigt.
Det är du som känner honom.

Han skulle inte göra så här.
Inte utan att förklara sig för mig.

Jag vet att folk tycker att han är
kall, men det är han inte. Inte alls.

Okej. Vad bra.

Fast jag hade tänkt fråga
om du tänker äta upp din mat.

Herregud.

-Ja?
-Mrs Winton?

-Det här är dr Ellinghams fru.
-Hur kan jag hjälpa er?

Dr Ellingham, Martin,
besökte väl er i går, inte sant?

Ja, det stämmer.

Han har inte kommit hem sedan dess.

Han kom hit vid halv sex.
Han var på dåligt humör.

Jag hade ramlat, men inte brutit
något så han "hade kommit i onödan".

"Kom till kliniken nästa gång."

En kvart skulle jag tro.

Kommer jag på något,
så hör jag av mig.

Han dyker säkert upp.

Du vet väl varför doktorn
inte vill hjälpa mig?

För att han vet att jag är döende.

Han accepterar det.
Jag har accepterat det.

-Nu måste du och din mamma...
-Säg inte så.

Dra ifrån gardinerna.
Här är deprimerande.

Det behövs inte.
Jag vet vad som finns där ute.

Jag ser det, här uppe.

Den gamla tenngruvan. Blommorna
och murgrönan som ett litet kapell.

Det var där vi kysstes första gången.
Där jag friade till henne.

Muren där du kom till.

Där jag snart kommer att lägga mig
till ro. Min tid är kommen.

God morgon, doktorn.
Du kommer lagom till frukost.

Sedan kan du börja gå igenom
Jims läkarjournaler.

Mrs Winton sa att Martin åkte
vid 17.30.

-Han kom inte tillbaka hit.
-Han svarar inte i någon telefon.

Besten i Bodmin.
Var inte det en grej?

En panter eller leopard som slet
sönder får uppe på heden.

Nej, det var en historia
som blåstes upp i lokalpressen.

-Men man vet aldrig.
-Så Martin har angripits av ett djur?

Var jag okänslig nu?

Janice menar nog
att det här är så olikt doktorn...

-...att något märkligt måste ha hänt.
-Ja, precis.

Jag åker hem till honom.
Hör av er om ni hör något.

-Hör du! Vad gör du?
-Vad ser det ut som?

Som att du sätter upp
din hembränningsapparat-

-trots att polisen har sagt åt dig
att du inte får det.

Trots att Ruth har sagt det. Du tar
död på min rörelse och Ruth på mig.

-Al! Precis den jag söker.
-Det här har inte med mig att göra.

-Han har inte fått mitt tillstånd.
-Nej, men mitt.

Det här är till dig. En ansökan om
att få öppna ett destilleri på plats.

Tänk efter. Ett destilleri,
fisketurer och ett pensionat.

-Vi skulle ha allt på samma plats.
-"Vi"? Du och pappa?

Nej, nej, nej. Alla tre.

-Du ger aldrig upp, va?
-Det sa jag också.

-Har du mist förståndet?
-Nej.

-Din far har kommit på något smart.
-Whiskytillverkning med träflisor.

Och vi har knappast fullt upp.
Det här kan locka folk.

-Du ska ju ta det lugnt.
-Det är ingenting för mig.

-Vet du vad det bästa är?
-Vadå?

Att Large och son
jobbar tillsammans igen.

Vi kommer liksom inte
undan varandra. Skål!

Louisa. Nej, det har han inte.

Är du säker? Ja, självklart.

Drick inte mer av det där.
Du måste köra mig till byn.

Varsågod. Jims alla läkarjournaler.

Sjukhuset gav oss kopior på allt.

Jag skulle visa dem i går, men du var
inte riktigt på humör för det.

-Hoppas att du är det i dag.
-Snälla, låt mig ringa till min fru.

Vad ska du säga?
"En galning håller mig gisslan"?

Hur hjälper det min Jim?

Du har haft dina problem,
men du är en bra karl.

-Hon har gjort sig illa, mamma.
-Doktorn tittar på det.

Hjälp henne,
så kanske du får ringa sedan.

-Se till att hålla i den.
-"Hon". Inte "den".

Åh, herregud...

Ni förstår väl att jag är läkare
och inte veterinär?

-Tecken på att han har varit hemma?
-Vet inte, han är så prydlig av sig.

Nej, jag tror inte
att han har varit det.

-Har han pratat med dig?
-Nej.

Men situationer som den här
är inget nytt.

Stressen får det att slå över
och får oss att agera märkligt.

Flyktinstinkten är inte bara en myt.

-Tror du att han har fått nog?
-Han hade det kämpigt.

Jag hoppas verkligen att han mår bra.

-Hur länge har han varit försvunnen?
-Sedan 17.30 i går.

Så tekniskt sett
är han inte försvunnen.

Jag skapar inte lagarna. Det måste gå
24 timmar innan man anses saknad.

Jag tror inte att det stämmer.
Man måste inte alls vänta så länge.

Man lär sig något nytt varje dag.

Så han sågs på gården senast?
Då börjar vi sökandet där.

-Så doktorn har stuckit?
-Han har säkert en dam i Delabole.

Vad är det? Vet du var doktorn är?

Är han illa ute?

Tänker du visa mig var han är?
Dumma hund.

Det är en avsliten klo.
Den sitter väldigt löst.

-Bara för att hon jagade efter dig.
-Så det är mitt fel?

-Har ni bakpulver?
-Jag går inte på fler av dina trick.

Det är inget trick. Jag har ingenting
att operera hunden med.

Bakpulver är desinficerande.

Och en pincett.
Jag behöver en pincett också.

Seriöst?

Håll huvudet stilla.

Bikarbonat.

Du är överraskande varsam. Du bryr
dig nog mer än du själv anar.

-Jag vill ringa mitt samtal nu.
-Läs Jims journaler först.

Så sa vi inte. Det är orättvist!

Är det? Jag beklagar, doktorn.

Som med stackars Jim
som har slitit hela livet-

-och när han ska gå i pension,
så får han en knöl.

Det är inte rättvist.

Okej, mrs... Du måste lugna ner dig.

Hjälp mig, då.
Jag begär bara ett andra utlåtande.

Det kanske är lönlöst, men du måste
göra ditt bästa. Du måste!

Ursäkta att vi stör.
Konstapel Penhale. Mrs Ann Winton?

-Ja. Vad gäller det?
-Min man Martin. Dr Ellingham.

Vi talades vid innan. Vi vill veta
vad som hänt sedan han lämnade er.

Han gick till sin bil och körde
ditåt. Mot Portwenn, antar jag.

Vad bra. Tack.

Får vi se oss omkring?
Bara för säkerhets skull.

-Behöver ni inte tillstånd för det?
-Jo, om ni inte går med på det.

Jag har ingenting att dölja. Stig på.

Pass på hunden. Hon bits.

-Har ni försökt ringa honom?
-Ja.

Så märkligt.

-Tack för att ni tog er tid.
-Jag ringer om jag kommer på något.

-Louisa?
-Han dyker säkert upp.

Det är säkert ingenting.

-Hon ljuger.
-Kom inte med lösa anklagelser.

Jag såg Martins skor i hallen.
Jag är helt säker.

Ingen annan går i sådana skor längre.

Släpp mig! - Snälla, låt mig prata
med min fru. Jag kommer tillbaka.

-Har du läst journalerna?
-För Guds skull.

Vad är planen? Ska ni hålla mig här
tills jag kommer på en mirakelkur-

-som går emot sjukhusets diagnos
och den medicinska vetenskapen?

Jag har inte tänkt så långt.

Det kanske du borde göra
innan ni tar till vapenhot.

Han har rätt. Vi kan inte släppa
honom, då får vi stora problem.

-Jag menade inte så.
-Det var det du sa.

Jo, vad vi tänker göra med dig.
Jag hörde.

-Va? Vad är det?
-Nej, det här.

I det militära betyder det
"stanna där du är".

-Kunde du inte ha sagt det?
-Nej.

Man bör tala
så lite som möjligt ute i fält.

-Det kan avslöja ens position.
-Men du pratar ju nu.

Ja, för att du fick mig
att börja förklara.

Nu ska du få en gest av mig.

Vänta, vart ska du?

Titta, jag tror att...
Ja, det är hans bil.

Vi måste ringa polisen.
Den riktiga polisen.

Jag är en riktig polis.
Vi kan inte storma in där i blindo.

Vi måste ta reda på
varför hon ljög om Martin.

Det här är mitt jobb.
Snälla, låt mig sköta det.

Joe! Joe!

-Var hittar jag ert WC?
-Okej, doktorn.

Du hjälpte hunden, det ingav
förtroende. Förstör inte det.

-Första dörren till vänster.
-Tack.

-Vad gör du här?
-Räddar dig.

-Nej, ut. Släpp ut mig!
-Det är en officiell utredning nu.

De är emotionellt instabila
och har ett laddat gevär.

-Släpp ut mig.
-Jag har en elpistol.

Behöver du hjälp, doktorn?

Jag glömde ladda den.

Min man är här
och jag vill gärna träffa honom.

Då är det bäst att ni kommer in.

Jag har bokat tid.

Ja, men jag vet inte
när doktorn kommer.

-Då får vi väl bara vänta på honom.
-Visst.

Nej, ni ska inte vänta på honom här.

Att vara självsäker innebär
att man säger som det är.

Du är inte sjuk. Du är bara bakis
precis som varje torsdag.

Ingen av er är sjuk på riktigt.

Så gå härifrån, allihop.
Kliniken är stängd. Tack.

Gå nu. Jag vet att ni
kommer tillbaka i morgon.

Ruth bad mig kolla
om doktorn hade dykt upp ännu.

-Innan jag kör dit henne.
-Nej, han har inte synts till.

-Det där gjorde du bra.
-Se upp, jag är på G.

Jag skickade ut patienterna,
jag har fått löneförhöjning.

-När tänker du bjuda ut mig?
-Var kom det ifrån?

Jag är ju på G. Jag är nyfiken på
hur långt jag kan gå.

-I morgon kväll?
-Det är acceptabelt.

-Får jag gå nu?
-Ja, du kan gå.

Mamma sköt honom själv. Hon är
en bättre skytt än man kan tro.

Din far lärde mig att vara stadig
på handen och trycka av långsamt.

Om ni överger er själva,
så lovar jag att vara snäll.

Tror du jag ville det här?

Allt det här kunde ha undvikits
om doktorn hade skött sitt jobb.

Jag skötte mitt jobb och i det
ingår det inte att bli kidnappad.

Vad har jag för val?

Vad hade du gjort?
Någon jag älskar är döende.

-Tänk om det hade varit han?
-Jag hade följt råden jag fått.

-Hur långt hade du gått?
-Jag hade inte vapenhotat folk.

Om man verkligen älskar någon,
så har man inget val.

-De har faktiskt separerat på prov.
-Joe...

Det är en förhandlingstaktik.

Att delge personlig information
gör gisslan mer "mänsklig".

Det struntar jag i. Tyst.

-Ska ni skilja er?
-Det rör inte dig!

Det är ett alternativ, alltså.
Vad sorgligt.

Det rör faktiskt inte dig.

Okej, okej. Men vems fel är det?

Clemo Winton, sluta upp nu.
Det är så klart hans fel.

Ska jag läsa det här?

Utifrån vad jag har sett
är du nog inte lätt att leva med.

Det är orättvist att döma honom
i en pressad situation.

Brukar han vara festens mittpunkt?

-Och resultatet från andra biopsin?
-Det är där.

Nej, det är den första.
Den är tvetydig.

-Vad betyder det?
-"Definitiv".

Det här är "tvetydigt
den bästa pizzan jag har ätit".

Nej, det betyder det motsatta.
"Dubbeltydigt". "Osäkert".

Gjorde sjukhuset inte
en andra biopsi?

Han gick aldrig tillbaka dit.

Då vet vi inte säkert
att det är cancer.

Har några symptom förvärrats?

-Han säger att han är döende.
-Nej, fysiskt.

I går sa han att klumpen blivit
större. För att han hade druckit.

-Han var rosslig i morse.
-Varför har ni inte sagt det?

Han kan ha en blödning som förstorar
massan och hindrar andningen.

-Så det behöver inte vara cancer?
-Nej.

Poliskonstapel Joseph Penhale
från Portwenn här.

Tyst. - Jag undersöker din man om ni
släpper min fru och behåller polisen.

Nej, jag lämnar inte dig ensam här.

Jag kom hit för att hämta dig
och åker inte hem utan dig.

-Jim? Jim!
-Dörren var öppen. Han har gått ut.

-Ut? Vart tusan har han tagit vägen?
-Han har dragit ifrån gardinerna.

Det här som han lider av,
hur allvarligt är det?

Det beror på, men allt tyder på
att den växer. Vi måste hitta honom.

Klipp av de här
och ge mig mina skor och strumpor.

-Åh, Jim...
-Då så.

Han sa att han skulle gå till gruvan
när hans tid var kommen.

Korkade, sentimentala
och envisa karl!

Stanna hos Penhale.
Och tillkalla ambulans.

-Det tar för lång tid.
-Helikopter, då.

-Jag följer med dig.
-Va? Okej.

-Går det bra?
-Ja, då.

Hallå?

Vad har hänt?

-Var är alla?
-Jag vet inte.

Maten är fortfarande varm.

Hallå?

Trevligt att se er också.

Den är hans.

-Mr Winton!
-Han är här!

Åh, Jim!

Jag får se. Massan på halsen har
svullnat och trycker mot luftröret.

Det försvårar hans andning.

Blir den större kommer han inte
att kunna andas alls.

-Jag behöver en nål.
-Gör något, doktorn!

Ja, ja! - Du har en pennkniv.
Ge mig den.

-Nej, jag glömde den hemma.
-Lysande.

-Stal du den?
-Den kunde komma till nytta.

Håll ut, Jim!

Kan du komma hit, Louisa?

Då så.
När jag gör ett snitt i massan-

-så trycker du ner näsduken.
Långsamt och försiktigt. Okej?

-Okej.
-Åh, Jim!

Nu.

Så där, ja.

Jag sa ju att doktorn
skulle hjälpa dig, Jim.

Annie.

Doktorn fixade det!

Släpp mig! För Guds skull!

-Jag visste att han var att lita på.
-Det ursäktar inte ditt agerande.

Jag tar mitt straff.
Det räddade min Jims liv, eller hur?

Jag följer med er
till sjukhuset först-

-men sedan ska vi talas vid
på stationen.

Jag rekommenderar
en psykologisk utvärdering.

-Tack, men jag mår bra.
-Inte av dig.

Al kör mig hem. Hur är det med dig?

Det var ingen trevlig upplevelse,
men de skadade mig inte.

Och med Louisa?

Ja. Jag vet inte, okej.
Ja. Jag vet inte.

Bra gjort.

Du räddade hans liv, Martin.

Det var en annorlunda situation.

Allt är annorlunda, inte sant?

Jag tror att jag har gjort
ett stort misstag.

Jag är nog lite besatt av
att alla måste vara normala.

-Men folk är inte det, eller hur?
-Nej.

Inte jag.

Inte du, inte sant? Du är...

...annorlunda.

Ja.

Alla sa att du hade gett dig av.

Du är den enda människan
som aldrig någonsin har svikit mig.

Jag bara visste att du inte
skulle göra det. I mitt hjärta.

Mina känslor för dig
kommer aldrig att förändras.

Det vill jag inte heller.

Jag har försökt.
Jag har verkligen försökt.

Men det gör bara allting värre.

Kan vi åka hem nu?

-Jag älskar dig, Louisa.
-Och jag älskar dig.

Text: Anna-Karin Strobel Lando
Sync: BetteKaj