Original subtitles

-God morgon. Är du mäklaren? -Nej.

-Du ser ut som en mäklare. -Jag är läkare.

-Är det här Seaside Cottage? -Nej, den ligger där.

Då tror jag att vi kommer att bli grannar.

Erica Holbrooke. Min dotter Bernadette.

Gå och hälsa, Bernie. - Hon är helt slut.

-Vi lämnade Bristol i gryningen... -Ja. Adjö.

Hej. Så du tänker verkligen göra det?

Ja, jag är en hantverkare med en minibuss.

-Elarbeten, rörmokeri, flytthjälp. -Det är ju jättebra.

Du vill bara slippa mig.

Då så, hur gick förra veckans övning?

-Det var... -Inget...

-Börja, du. -Nej, du.

-Det gick bra. -"Bra"?

Det var en mindre katastrof.

Har alla det så här svårt?

Är allt det här kämpandet en normal del av processen?

"Normal" är ett mycket laddat ord.

Inte alla par som går i terapi håller ihop.

Men det är inget misslyckande.

Att acceptera en separation är en framgång i sig.

Jag vet inte om jag håller med.

Ni måste utmana er bild av vad det innebär att leva isär.

Fundera på vilka eventuella fördelar ett liv som singel skulle innebära.

-Men vi vill ju inte separera. -Jag förstår det.

Men vad vi vill och vad vi behöver är inte alltid samma sak.

Kan ni inte leva ihop måste ni tänka över fördelarna med ett singelliv.

Till nästa gång vill jag att ni listar eventuella fördelar med det.

Det där förväntade jag mig inte av henne.

Hon sa att det inte var ett misslyckande, men det känns så.

Jag menar... Sa hon att vi borde skiljas?

Nej, att vi skulle skriva en lista.

Vi måste slutföra den här processen nu.

Jag blir sen. Kan du lämna mig på skolan?

Kan jag hjälpa er?

Polisinspektör Salter, chef för närområdespolisen.

Ni måste vara 3021 poliskonstapel Penhale.

Kan vi talas vid lite?

Vad är er hemlighet, konstapel Penhale?

Jag vet inte vad ni menar.

Antalet anmälda brott här ligger på noll.

Antalet har legat på noll i flera månader, utan undantag.

-Jag ber om ursäkt. -Gör inte det. Det är underbart.

Jag har funderat på hur ni lyckas med det.

Höjdarna börjar ställa frågor.

-Jaså? Vadå för frågor? -"Vem är den här 3021?"

"Varför har inte vi en egen 3021? När ska 3021 komma och jobba för oss?"

Lägg av!

Jag menar, det var roligt att höra.

När ni säger "höjdarna"...

-Vem pratar ni om? -De på femte våningen.

Just det, just det.

-Exakt vilka är de? -Ledarna för synlighetsinitiativet...

...i Exeters stadskärna.

Vi skulle behöva någon som ni i Exeter.

Menar ni någon med samma längd och byggnad eller...?

Jag pratar om er, Penhale. En förflyttning.

Tänk vad ni kan åstadkomma i stan.

Ni måste ha bestämt er i slutet av veckan.

Ni börjar introduceras på måndag.

Nu får du jobba flitigt i dag. Visst är här fint?

Jag är så glad att du är här, Erica. Vår förra bildlärare lämnade oss-

-och det har varit en mardröm med alla vikarier.

Det känns bra att vara här. Jag har saknat jobbet som bildlärare.

Vi ville båda ha en nystart och längtade bort från Bristol.

-Gillade du inte skolan? -Jo, då.

Hon fick flytta upp ett år. Hon blev mobbad.

Du vet hur barn är. Bernie är väldigt smart för sin ålder.

Flytten hit fick henne att läsa Daphne du Maurier.

"Värdshuset Jamaica" och "Lady Dona".

-Läser ni henne i trean? -Nej, det är för...

-Avancerat? -Nej, det är olämpligt.

Jaså? Det tycker inte jag.

Det bästa med mammaledigheten var att läsa med Bernie.

-Hon läser "Rebecca" nu. -Jösses.

Barn måste utmanas. Även när det gäller konst.

-Det konfronterar de vi är. -Ja, det är jättebra.

Men våra elever gillar att måla regnbågar och vågor och sådant.

Ja.

-God morgon. Är allt bra? -Ja. Ja.

Dagens första patient är redan här.

-Gäller det er båda? -Nej, bara min man Jim.

Då får ni vänta här.

Vi gör allting tillsammans, doktorn. Det har vi gjort i 40 år.

Slå er ner.

-Vad är problemet? -Jag har en klump på halsen.

-Bara sedan några dagar. -Öppna skjortan.

Det är säkert ingenting, men Annie oroar sig.

-Det är inte fel att oroa sig. -Sluta prata. Båda två.

-Har den ökat i storlek? -Nej, jag såg den först häromdagen.

I tisdags.

Ni måste göra ett ultraljud på sjukhuset snarast.

-Vad är det för fel? -Det vet jag inte ännu.

-Jag klarar inte av sjukhus. -Ni ska bara röntgas.

Det är för att avgöra vad...massan består av.

Lyssna på doktorn nu. Han vill oss väl.

Läcker kranen, så är jag rätt man. Inget jobb är för litet.

-Kan vi talas vid, Bert? -Nej.

-Kan vi inte glömma hembränningen? -Jag orsakade ingen skada.

Nu får jag rensa avlopp och byta säkringar.

-Jag kunde inte blunda för ett brott. -Jag kunde ha tjänat en förmögenhet.

-Jag behöver ett gott råd. -Lita aldrig på en polis.

Jag har erbjudits en tjänst i Exeter.

Ta den. Det vore skönt att slippa dig.

Toppen. Tack för ett bra samtal.

Vad är konst? Se så, se så, se så!

Vissa tror kanske att konst är-

-att måla får på ängar och tråkiga solnedgångar.

Nej, det är mycket mer än så.

Konst är ett uttryck för det sanna jaget med hjälp av ens fantasi.

Jag vill lära mig mer om era sanna jag. Jag ska ge er ett exempel.

-Din favoritleksak? -Grisen Patty. Hon är rosa.

Jättebra. Alla får ta med sig sina favoritleksaker hit.

-Vem är det här? -Belinda Dolly.

-Vi ska ta dem... -Belinda!

...och fästa dem på tavlan på det här sättet.

-Ja? -Varför?

De närmaste tre veckorna kan alla se vår lilla konstinstallation-

-och era favoritleksaker och lära sig något om er.

-Mamma! -"Miss Holbrooke" i skolan, tack.

Okej, miss Holbrooke. Jag vill inte göra så mot min enda docka.

Oroa dig inte, du får tillbaka den.

-Är allt bra, Bert? -Jag vill lämna några reklamblad.

Du får sätta upp ditt nonsens någon annanstans.

-Jag försöker bara hitta kunder. -Ut.

Alice Cooper. Stig på.

Bert...

Har du pengar, mamma?

Du måste stanna minst hundra meter från skolan, Tony.

-Lägg av, Joe. -Du kan orsaka en olycka.

-Du får inte sabba min statistik. -Kan jag få min glass först?

Åh, jag såg dig inte, Janice.

Servera henne, men bara henne. Sedan måste du flytta bilen.

Se så, gå härifrån. Glass är ändå inte nyttigt för er.

Tack, Joe. Vad skulle vi göra utan dig?

Jag har kallats till stan. Det är en stor befordran på gång.

-Jag har alltid velat besöka London. -Nja, till Exeter.

Där bor 118 000 människor. Var och en en potentiell brottsling.

-Inget håller kvar mig här. -Nej, så är det väl.

Det händer ändå aldrig något här.

Florence!

-Jag har bebisen! Jag har bebisen! -Nej, jag har bebisen.

-Janice! Är James oskadd? -Ja, det är han.

Gick det bra, älskling?

Milda makter, dr Timoney. Är ni...?

Är ni skadad?

MItt huvud... Jag måste ha slagit i det.

Ni får följa med mig till Martin.

Först måste hon göra ett utandningsprov.

Dr Timoney har inte druckit alkohol, det känns.

-Kan ni stiga ur bilen själv? -Jag tror det.

-Jag tar er väska. -Det var fantastiskt, Joe.

Det var bara en vagn, bebisen var där.

Det visste ju inte du. Du var en riktig hjälte.

Hitåt. Ta det försiktigt.

-Louisa är här med en patient. -Dr Timoney har slagit i huvudet.

-Dr Timoney? -Tyst. Ut och stäng dörren.

-Ni borde inte hjälpa mig. -Jo, sätt er.

Jag tänker på vår yrkesrelation.

Jag vet, men jag måste undersöka er om ni har varit med om en olycka.

-Tack, Louisa. -Er påse. Jag måste till skolan.

-Ja. -Tack, Louisa.

-Förlorade ni medvetandet? -Jag tror inte det.

Ni känner till symptomen vid hjärnskakning.

Titta rakt fram.

Om ni känner att...

Jag åker till akuten om jag blir yr, kastar upp och så vidare.

Näthinnorna är normala, pupillerna är jämnstora. Bara var rädd om er.

Får jag några symptom kontaktar jag min husläkare.

Ja.

Vad är det? Var det något mer?

Jag har en fråga om listan ni bad oss att skriva.

Ska den skrivas i någon viss ordning?

Vi bör inte prata om det här utan Louisa.

-Det är en rent teknisk fråga. -Ingen ordning. Bara gör en lista.

Det är själva arbetet med listan som är viktigt.

Då så.

Om doktorn kan ta ett blodprov behöver jag inget utandningsprov.

-Har hon inte varit med om nog? -Akta huvudet.

-Hur ska jag ta mig hem? -Ni bör inte köra bil.

Bilen är kvaddad, doktorn.

-Jag kan ringa efter en taxi. -Tack, var var vänligt.

Vi måste prata. Jag har erbjudits ett nytt jobb. En befordran.

-Eller en förflyttning till Exeter. -Jag är upptagen.

Jag vill bara höra din åsikt.

"Ska jag stanna eller gå" som ett mina favoritband...

-Hallå? -Konstapel Penhale?

Jag är på väg till Exeter. Har ni bestämt er ännu?

-Inte ännu, men snart så. -Ni måste bestämma er i morgon.

Vi har andra kandidater om ni inte kan komma på måndag.

-Då måste jag erbjuda dem jobbet. -Jag förstår.

-Vad hade ni gjort i mitt ställe? -Tagit jobbet.

I morgon, alltså. Jag hör av mig. Tack.

Han sover.

-Är det din lista? -Ja.

Jag har egentligen inte kommit på något att skriva ännu.

-Har du skrivit din? -Nej, det har jag inte.

-Hur mår dr Timoney? -Jag kan inte tala om mina patienter.

-Ska vi fortfarande dit på torsdag? -Ja.

-Då måste vi skriva våra listor. -Just det, ja.

Då ska jag väl gå.

-Hej då. -Hej då.

-Ja? -Jag har gjort illa min handled.

Jaha, ja. Kom in.

Jag vill inte störa, men har väldigt ont och vi är ju grannar, så...

Oj, vad trångt här är.

-Slå er ner. -Tack.

Jag får se.

-Försiktigt... Ja. -Den verkar stukad. Har ni ramlat?

Nej, jag kände mig yr och tog mig för med handen.

-Är i ofta yr? -Nej, nej.

-I går efter kvällsmaten. -Jag reste mig för fort.

-Har ni några andra symptom? -Nej.

-Mörtelfeber. -Körtelfeber, gumman.

Förra året. Jag var sjukskriven länge.

Ett blodprov kan visa om den har återvänt igen.

Ska ni bo kvar här, borde ni registrera er på min klinik.

Jag tapetserar om hos oss. Jag har några rullar över om ni behöver dem.

-Här skulle behöva piffas upp lite. -Nej, tack.

Det är svårt och därför måste sådana som vi hålla ihop.

-Vad menar ni? -Tragiska singelmänniskor.

Jag är inte singel.

Jag tyckte att någon sa att ni och er hustru hade delat på er.

-Nej. -Inte? Men ni bor ju inte ihop.

-Vad kallas det, då? -Det har inte ni med att göra.

Där blev jag satt på plats.

-Vi går och gör dina läxor. -Jag har inga.

God morgon, doktorn.

-Jag ska besöka mr Tishell. -Han är där uppe.

-Tack för att ni räddade hans liv. -Ja.

Timololdroppar, tack.

-Har ni något recept? -Jag har ett kreditkort.

Jag får inte lämna ut medicin utan ett recept.

-Vad heter ni? -Sally Tishell.

-Beth Traywick. -Hejsan.

Traywick är den amerikanska versionen av korniska Traweek.

Min familj lämnade Cornwall runt 1860 i jakten på ett bättre liv.

Min familj var nöjd med att stanna där de var.

Men det får en att fundera.

Tishell. Traweek. Vi skulle kunna ha en avlägsen kusin.

Vara släkt.

Så nu kanske du kan hjälpa mig...kusin?

-Inget recept, ingen medicin. -Okej.

Din man kanske kan hjälpa mig. - Jag behöver Timolol.

-Jag är inte hennes man. -Vi har ett visst band.

-Lider ni av glaukom? -Ja, jag behöver droppar.

-Nej, ett recept. -Hur får jag det?

-Ni måste besöka doktorn. -Det är jag som är doktorn.

-Och ni bor ihop med apotekaren? -Va? Nej!

-Jag besökte hennes man. -Visst.

Se till att han motionerar och äter sin medicin.

-Skulle ni kunna undersöka mig här? -Nej, boka en tid.

Tack, doktorn!

-Var det något mer, Beth? -Det var väl inte det.

Amerikaner...

En tumör, doktorn. De sa att det är misstänkt tyreoideacancer.

Jag och Jim vet inte riktigt vad tyreoidea är.

Det är en körtel som sitter här.

De vill skära bort den-

-och strålbehandla honom. Det får håret att ramla av.

Jag råder er make att göra som hans onkolog tycker.

Jag tror inte att han gör det. Hans bror dog för några år sedan.

Malign, sa de. Jim orkade knappt se honom. Han var bara skinn och ben.

-Behandlingen bör påbörjas snarast. -Ni måste göra något annat.

Om läkarna på sjukhuset har förklarat vad som är fel-

-och vill behandla honom kan jag inte göra mycket.

Jodå, ni är smartare än alla andra här.

Boka en tid, så förklarar jag att behandlingen är nödvändig, men...

Kan ni inte göra något? Undersöka honom igen?

-Ni ger upp! -Nej.

Han har blivit undersökt och röntgad.

Nu vet ni vad ni måste göra.

Att undvika ett problem har aldrig gjort det inte bättre. Jag beklagar.

Apan!

Okej, vems tur är det? Kom igen nu!

Neil? Se så, kom igen nu.

-Det är min speciella säl. -Den är jättefin.

Nej, gråt inte. Det här visar vilka ni är.

Det...

Kära nån. - Sarah, nu är det din tur.

Se så. - Bernie? Du behöver inte vara blyg.

Ingen vill ha det här fåniga projektet.

-Ni kan ju ge det en chans. -Nej. Nej!

Nej! Nej! Nej! Nej! Nej!

Okej, okej. Vi ska bara...

Nej! Nej! Nej!

Miss Holbrooke!

Miss Holbrooke! Miss Holbrooke!

-Vad står på? -Miss Holbrooke är död!

Säkert inte. Sätt er ner, allihop.

Hämta lite vatten, Sarah.

Vad... Erica?

-Vad hände, Erica? -Jag vet inte.

Tack, Sarah. - Du borde uppsöka en läkare.

-Det behövs inte. -Jo, speciellt då du har varit sjuk.

Vet du vad? Jag åt inte frukost, så...

-Säkert? -Ja, det är ingenting.

-Vad är det här? -Vi gör en konstinstallation.

Vi visar hur deras gosedjur speglar dem och deras könsroller.

Okej. I morgon kanske ni kan göra lite normal konst?

Solnedgångar, ängar och sådant där.

Ta ledigt och gå till doktorn, för säkerhets skull. Jag menar det.

-Här är jag. -Har ni bokat tid?

-Du har fått en avbokning. -Jag pratade inte med dig.

-Inte mr Bellant? -Han kom inte i dag heller.

Vad är det med er? - Följ med in.

-Får han tilltala dig så där? -Han tilltalar alla så.

Jag hoppas att du får bra betalt.

En klok kvinna gav mig den här boken-

-och sa åt mig att lämna den till någon annan när jag var färdig.

Du är "någon annan".

Självhjälpsböcker är inte min grej.

Nej, det går ju bra för dig utan dem.

Ge den en chans. Fungerar det inte kan du slå honom med den.

Nästa patient!

Lycka till.

Rulla upp ärmen och slå er ner där.

Dropparna är till ögonen, inte till armen.

Jag måste ta ert blodtryck. Timolol är en betablockerare.

Har ni hjärtproblem kan jag inte skriva ut den medicinen.

Mitt hjärta är friskt.

Jag har i 25 år kämpat för att få mitt äktenskap att fungera-

-och undrat om livet ska se ut så här.

En morgon vaknade jag och köpte en flygbiljett hit.

Jag har aldrig mått bättre.

-Vad är det? -Ingenting. Ursäkta.

Jag gråter inte, jag... Jag har...

Jag har pollenallergi och ängarna här är mig inte nådiga.

-Varför använder ni Timolol? -Min läkare skrev ut det. Han är bra.

-Jaså? Hur vet ni det? -Han är väldigt dyr.

Då borde han veta att betablockerare kan utlösa astmaanfall.

Jag skriver ut Latanoprost, vilket er läkare borde ha gjort-

-om han inte vore en charlatan.

Jag som alltid har hört att britter är trevliga och artiga.

-Hur mycket blir jag skyldig? -Ingenting.

Vet ni vilken medicin som är den bästa enligt vissa experter?

Ett leende, helt enkelt.

Ursäkta, jag hör inte vad ni säger. Ert recept.

"DEN SJÄLVSÄKRA KVINNAN"

-Är Bert Large bra? -Den bäste.

Expert på hantverksjobb och avloppsrensning.

-Skulle jag kunna få träffa doktorn? -Ja, han har en ledig tid. Kom

Patient på ingång, doktorn!

-Jag kan leka med min docka. -Ja, eller läsa din bok.

Hejsan. Jag var med om något otrevligt på skolan i dag.

-Vad innebär det? -Jag blev yr igen och svimmade.

-Lägg er på britsen. -Okej.

Öppna munnen.

-Har... -Prata inte.

-Är körtelfebern tillbaka? -Halsen är inte svullen.

Jag måste ta ett blodprov. Rulla upp ärmen.

Jag är livrädd.

Sist blev jag så utmattad att allt rasade för mig.

Jag kunde inte sköta mitt jobb och fanns inte där för Bernie.

Som sagt, jag vet mer när blodprovet analyserats.

Var vaksam på ert tillstånd och om ni känner er yr-

-eller svimfärdig, så uppsök mig omgående.

Jo... Om det skulle vara något på tok med mig...

Jag menar riktigt på tok, så säger ni väl inte det till Louisa?

-Jag talar aldrig om mina patienter. -Tack för tjänsten.

Det är ingen tjänst, läkare har tystnadsplikt.

Okej.

-Hur mycket, Steve? -4,50 per fisk ungefär.

-Har du inte en sjö full av fisk? -Mina gäster lyckas inte dra upp dem.

Jag har erbjudits förflyttning till Exeters stadskärna.

-Hur ska jag göra? -Gör som du vill, Joe.

-Jag är upptagen just nu. -Visst.

-Det händer mer i Exeter. -Ta jobbet, då.

-Men jag kan inte lämna Portwenn... -Ta det inte, då.

Du skickar dubbla signaler.

Pappa! - Tyvärr, jag måste prata med pappa.

Tre foreller, tack.

-Hur går det? -Bra. Vi gör upp en affär här.

-Med åtta procents rabatt, då? -Nej, tack.

-Det här var ett misstag. -Nej, ge inte upp, pappa.

-Ni är mannen med reklambladen. -Ja, Bert Large.

Jag är nyinflyttad och har problem med kranen i köket.

-Har ni möjlighet att titta på det? -Jag har fullt upp, men jag ska se.

-Om tjugo minuter? -Jättebra. Seaside Cottage.

-Hon är helt självlärd. -Minsann?

Det är helt fantastiskt.

Ett rör är igentäppt. Jag rengör det-

-och kontrollerar sedan så att systemet är rent.

-Det blir nog inte så dyrt. -Skicka räkningen till mäklaren.

Då gör jag det. Jag vill bara nämna-

-att trappräcket är löst. Det är rena dödsfällan.

Och det elektriska kanske borde ses över när jag ändå är här.

För säkerhets skull.

-Jag måste tala med din mor. -Mamma!

Jag måste hämta henne. Hon hör mig aldrig.

-Vad är det? - Hej. Hur är det? -Kan ni sluta väsnas?

-Ni väsnas alldeles för mycket. -Det är Bert som hjälper mig.

-Fiolspelandet är rena plågan! -Det hörs ju knappt.

Jag hör precis allt där jag bor. Det där är inte musik!

Bernie spelar mycket vackert. Hon är begåvad.

Nej, det är hon inte. Få henne att sluta.

-Herregud. -God morgon, doktorn!

Har du något som behöver göras, så bara hör av dig, okej?

Nej.

Tack.

-Dr Timoney. Har ni återhämtat er? -Ja, jag tänkte hämta bilen nu.

-Vad tittar vi på? -Jag har erbjudits förflyttning.

Det är bara så lustigt, det vi inte lägger märke till när vi är här.

Det vi kommer att sakna.

Jag tappade bort ett par sandaler på en strand i Spanien en gång.

För många år sedan.

De var klarrosa. Hemskt fula.

Men ni tänker fortfarande på dem.

Trots att ni är någon annanstans, så är en del av er kvar där.

Det är skönt med någon som förstår.

Hallå?

Ursäkta mig, jag var och tittade till min man.

-Vad önskas? -Paracetamol.

Ja, och något till det fula såret. Jag ska hämta lite aloe vera.

-Vad har du gjort? -Krockat med bilen.

Louisa, polisen och dr Ellingham hjälpte mig.

Vi har tur som har en så skicklig läkare här.

Han är min klient.

Och Louisa också. Parterapi.

De gör sitt bästa för att få äktenskapet att fungera.

-Det är inte lätt ska du veta. -Inte? Det är hon, eller hur?

-Dr Ellingham. -Dr Timoney.

-Ni har visst gått i pension. -Mer eller mindre.

Jag hoppas att ni sysselsätter er. Inaktivitet är farligt för hjärnan.

-Den börjar tyna bort. -Min är det inget fel på, tack.

-Hur mår ni efter olyckan? -Jag fick bara något skrapsår.

-Kan jag få lite paracetamol? -Det har ni redan bett om.

Minsann. Förlåt, huvudvärken gör mig lite vimmelkantig.

-Jag blir visst senil, inte ni. -Det är för att jag inte är senil.

Jag har varit med om en bilolycka.

Nu glömde hon sin växel. Kära nån.

Bra gjort, Hannah och Leon. Hej då, vi ses i morgon.

-Hur var bildlektionen i dag? -Säg "miss Holbrooke" på skolan.

Jag undrade bara hur det har gått i dag?

Jaha, jo... Alla målade en äng.

Och en del regnbågar.

Tyckte de att det var roligt? Då så, det är ju huvudsaken.

-Vi ses i morgon. -Hej då.

Louisa!

Jag har fått en utmärkt idé. Jag måste träffa er båda i kväll.

-Varför det? Vad är det för idé? -Jag kan inte prata om det nu.

Men ni måste komma och kom inte för sent.

Visst, det går väl bra.

-Vilken tid? -19.30. Vi ses då.

Efter maten ska du spela fiol och sedan tittar vi på läxorna.

Fick du inte mitt meddelande?

Mäklaren säger att de inte betalar för arbetet.

Du ska ha gjort så här förr.

Vilket struntprat! Då avslutar jag inte arbetet.

Jag har gjort ett bra jobb och borde få betalt.

-Vad är det för fel på lampan? -Det är naturligt att de gör så.

Miss Holbrooke! Mamma!

Har du bestämt dig?

Det börjar på måndag.

Så du tänker ge dig av? Vad synd.

Det blir sig inte likt här utan dig.

-Portwenn kommer att sakna dig. -Jaså?

Tja, människorna kommer att sakna dig.

Jag kommer att sakna dig, Joe.

-Menar du det? -Ja, det gör jag.

Jag måste inte ge mig av. Jag har inte sagt något till dem ännu.

Man får två för en på fish and chips-stället på måndag.

Gäller det bara pommesen eller fisken också?

Det gäller allt.

-Jag älskar fish and chips. -Du kan göra mig sällskap.

Gillar du mushy peas? Inte jag heller.

Hon är vaken. Jag sa åt henne att inte röra sig.

-Vad hände? -Hon föll i trappan.

Men inte för att någon har jobbat med elen och räcket.

-Vad fick dig att ramla? -Jag blev bara lite yr.

Vad har hänt med handen?

-Jag tog emot med dem. -Inte heller mitt fel.

Du har blivit yr förr. Har hörseln förämrats?

-Jag hade lustiga ljud i örat i går. -Det är tinnitus.

Håll huvudet stilla. Titta åt vänster, och åt höger.

Du lider av Ménières sjukdom.

-Är det farligt? -Den påverkar balans och hörsel.

-Så det är inte körtelfeber? -Nej.

Vad skönt, tror jag.

Det går att bota med en medicin som ska tas i upp till två år.

Ni behöver sjukgymnastik och minska på saltet.

-Måste jag sluta jobba? -Inte med rätt behandling.

-Bra, för det vill jag inte. -Du vill inte få sparken igen.

Tack. De bad mig att sluta. Det är inte samma sak.

Den måste läggas om.

Läroplanen pressade inte eleverna tillräckligt långt.

Det är för att du ska bli starkare, Bernie. Okej?

-Vi lever i en tuff värld. -Var snäll och var stilla.

Din pappa lämnade oss, jag blev av med jobbet.

-Vi måste vara starka. -Jag vill ha vänner i stället.

Du har ju vänner.

Nej, du vill att jag ska vara annorlunda, men jag vill inte det.

-Bernie... -Jag ber dig, mamma.

Självklart vill du inte det. Kom här.

Nej, låt bli.

Jag är verkligen ledsen. Förlåt.

Boka en tid, så lägger jag upp en behandlingsplan.

Håll bandaget torrt och låt inte din dotter spela fiol.

-Så dålig är jag inte. -Jo, det är du.

-Bert. Hur är det? -Fantastiskt.

En hel dags arbete och jag får inte betalt.

Du måste ha skriftligt på det.

Jag hatar att rensa avlopp. Det var därför jag slutade.

Att göra whisky var roligt. Varför lade jag av?

För att Penhale sa att han skulle gripa dig annars.

Vet du vad? Här!

-Vad ska jag med de här till? -Bränn upp dem eller släng dem.

Jag behöver dem inte.

Jag gillar storslagna gester, men du kunde ha slängt dem själv.

-Ja? -Vi är här.

Jag ser det.

Ni sa att ni att ni ville att vi skulle komma.

Ja, givetvis. Stig på.

Sätt er.

Jaha, hur är det?

Jag antar att vi är nyfikna.

Det är ett utmärkt ordval.

Martin, ett ord liknande "nyfiken"?

-Intresserad. Mycket intresserad. -Nej, det var två ord. Hon sa "ett".

-Är det här den utmärkta idén? -Åh, tack.

Ni sa att ni hade kommit på en utmärkt idé.

Ja, det sa jag.

Jag vill att ni reser er och börjar marschera.

-Varför? -Tänk efter lite.

Hjärnan styr kroppen, men kroppen påverkar hjärnan.

-Mår ni bra, dr Timoney? -Jadå, på alla sätt, tack.

Dr Timoney, följ mitt finger med blicken. Mitt finger!

Ni kan ha fått en skada på frontalloben.

-Det skulle förklara ert beteende. -Det är inget fel på det.

Ni blundar bara för problemet som vanligt.

Hon måste röntgas omgående. Jag ringer efter en ambulans.

-Jaha... Ha en bra kväll, då. -Hej då.

Vänta, Louisa.

Jag kan inte leva i det där huset. Jag kan faktiskt inte leva så här.

Jag förstår.

Hon kanske har rätt. Vi kanske inte accepterar saker som de är.

Det är nog dags för oss att komma fram till exakt hur vi ska göra.

-Med James och allt annat. -Okej.

Hej då.

Hej då.

Text: Anna-Karin Strobel Lando Sync: BetteKaj