Original subtitles

Mina föräldrar lämnade mig hos min moster hela sommaren.

Så ja, personlighetsutvecklingen påverkas så klart av uppväxtmiljön.

Det anser jag.

-Känns det bra, Louisa? -Ja. Hur så?

Du ser inte så avslappnad ut.

Jag känner mig lite tilltryckt. - Kan du flytta dig lite?

Tycker ni att ni håller ett visst avstånd till varandra?

-Vi bor var för sig för tillfället. -Ja.

Det var inte det jag menade.

Vet ni att ni uppvisar en ensamhet trots att ni sitter bredvid varandra?

Par håller ofta varandra i hand-

-eller gör omedvetna gester av tillgivenhet.

Beter vi oss inte som ett par?

-Har ni haft en relation? -Det här handlar inte om mig.

Ni framstår som ganska reserverade.

Tycker ni om fysisk kontakt?

Vi har faktiskt ett barn tillsammans.

Om man ska kunna ha en framgångsrik relation-

-måste man kunna uttrycka uppskattning för sin partner.

Jag uppskattar Louisa.

-Visar Martin uppskattning? -Han är trevlig mot mig, inte andra.

-Menar du att han är ohövlig? -Han kan vara det, ja.

Har du något att säga om det?

Han har ingen social kompetens alls.

Han tolererar inga dumbommar.

Han döljer inte sitt förakt för dem han anser vara mindre intelligenta.

-Vilket han anser att alla är. -Jag förstår.

Är Louisa orättvis, Martin?

Nej, inte direkt.

Säg tre positiva saker om Martin, Louisa. Snabbt.

Han är en skicklig läkare. Han är alltid väldigt stilig.

Och han har alltid välstädat hemma.

Bra.

Kan du komma på tre positiva saker om Louisa, Martin?

Ja.

Kan du tala om vilka de är?

Hon är en bra och omsorgsfull mor.

Hon är fysiskt aktiv och hon är väldigt vacker.

All måste känna att deras behov blir tillfredsställda.

Fysisk kontakt är en viktig del av det.

-Hur går vi vidare? -Jag vill ge er några hemuppgifter.

Jag vill att ni ska kramas tre gånger om dagen-

-och säga något uppskattande till varandra.

Känns det okej?

-Ja. -Visst.

James är badad. Ska jag lägga honom eller ska jag gå?

Låt honom leka en stund, så kanske han blir uttröttad.

Om du vill att jag ska bada honom mer regelbundet, så går det bra.

Tack. Det skulle han gilla. - Visst, James?

-Då så. Borde vi...? -Vadå?

-Vår hemläxa. -Ja.

-Se så, det kanske är kul. -Ja.

Jag börjar.

Har du något positivt att säga?

Ja. Jag är glad att ni kom tillbaka.

Tack, Martin. Det var väl inte så farligt?

Ska vi prova en gång till?

-Ja, det blev konstigt med steget. -Vi kan bättre.

Okej.

-Okej... Martin? -Jag har svårt att släppa taget.

Jag ska ingenstans.

Det här är mysigt.

Jag kan inte släppa, min klocka har fastnat i din kofta.

Så där. Den fastnade i fållen, det syns inte.

Jag har en remiss att skriva, så jag måste gå. - God natt, James.

Doktorn! Doktorn!

Tyckte ni om fiskgrytan? Jag råkade bara ha vägarna förbi!

Mr Large?

Bert?

Dags att flytta på skrothögen. Folk har klagat.

Det här är en utsiktsplats och din husbil förskönar inte vyn.

-Det är diskriminering. -Lagen måste följas. Ge dig av.

-Vart ska du ta vägen? -Bekymra dig inte, det är ordnat.

Men först ska jag dricka en kopp te.

God morgon, miss Glasson. Eller är det mrs Ellingham?

-Peter Cronk. Som du har vuxit! -Ja, jag är i adolescensen nu.

Jag ska växa med minst 30 cm de kommande fyra åren.

Min muskelmassa kommer att öka med 6-7 kilo.

Och min röst har blivit mörkare.

-Vad gör du här? -Jag vill tala med er.

-Hinner ni det? -Ja, i fem minuter.

-Jag ska praktisera nästa vecka. -Vill du bli lärare?

-Du får säkert vara på skolan. -Nej. Jag vill bli läkare.

Jag vill arbeta hos dr Ellingham-

-för att lära mig hur det är att vara allmänläkare. Det står här.

Du tror att jag har större chans att övertyga Martin?

Kan någon göra det, så är det säkert ni. Snälla.

Jag kan inte lova något, men ska fråga.

-Bra. Tack, miss Glasson. -Mrs Ellingham.

God morgon, Jessy. Du är tidig. - Lite väl tidig, faktiskt.

Ja, ursäkta. Jag har en bostadsvisning i Plymouth.

-Mår du bra, Jessy? -Ja, då. Hon är bara lite sömnig.

Min fru tar hand om sin mor i Padstow.

-Får hon komma in? -Om sitter och läser tyst.

-Men låt det inte bli en vana. -Följ med nu, Jessy.

-Gå nu. -Kom, Jessy.

Så där. Då så, Jessy. Vad har du i väskan i dag?

Mina symptom?

-Ja. -Ja?

Ja, jag har symptom.

Hur manifesterar sig er depression?

Ni vet, den får mig att känna mig lite ledsen.

Det nämns inte i er journal.

Konstant ångest. Ja, där har vi det.

-Och jag oroar mig alltid för saker. -Vad för något?

Det vanliga som deprimerade människor oroar sig för.

-Och jag kan inte gå hemifrån. -Ändå är ni här.

Det är en bra dag i dag.

Så kan jag få lite seretonin?

Det finns inget läkemedel som heter "seretonin".

Det finns antidepressiva som ökar mängden serotonin i hjärnan.

-Ge mig det, då. -Nej, ni behandlas för glaukom.

-Antidepressiva förvärrar det. -Lite valium, då?

Nej. Det är min bedömning att ni inte är deprimerad.

Ni äter betablockerare och statiner. Tar ni betablockerarna?

Så klart. Jag älskar dem.

Men, just det, jag behöver fler.

Jag ska förnya ert recept på betablockerare.

Sedan bokar vi in ett nytt möte om ett par veckor.

-Jag kan inte få antidepressiva? -Nej!

Jag kommer alldeles strax.

Sal?

Clive?

-Det var länge sedan. -Jag vet. Förlåt.

Nej, nej, nej! Det har gått väldigt lång tid.

Jag tog jobb på riggen igen. Jag behövde fundera på oss.

-Vad gör du här? -Vi borde göra ett försök till.

Vi är ju gifta. Män och hustrur måste hålla ihop.

-Ditt jobb, då? -Jag tänkte att jag kan hjälpa dig.

-Hjälpa mig? -I butiken.

-Team Tishell. -Team Tishell?

Du besökte mig inte på konvalescenthemmet en enda gång.

Jag skickade adressen och bad dig komma.

Du visste att det som hände inte var mitt fel. - Det är stängt!

-Går det bra? -Ja, men du får inte stanna så länge.

-Okej. -Parkera i skogen där ingen ser dig.

-Jag är skyldig dig en tjänst. -Ja, det är du.

Då går jag nu.

Hinner du prata lite? Minns du Peter Cronk?

Modern har astma och försökte fritera armen.

Till dig från Peter. Han vill bli läkare och följa dig på arbetet.

Det skulle vara ett onödigt störningsmoment.

Ja, tystnadsplikten är ett problem. Han kommer att ställa massa frågor.

-För att inte tala om besväret. -Ja, som jag trodde. Det är okej.

Men om du ber honom komma hit i morgon, så ska jag tala med honom.

Han har ett uns intelligens och han är påhittig.

Lite vägledning vore nyttigt.

-Vad bra. Är du säker? -Ja.

Då hälsar jag honom det.

-Din klänning är jättefin. -Tack, Martin.

-Du verkar ta terapin på allvar. -Ja, det gör jag.

-Nu är det din tur. -Jag sa något positivt nyss.

-Du tar det på allvar, du. -Ja.

-Tror du att det kan fungera? -Terapi kan vara positivt, ja.

Bra.

Då så, vi ses i morgon.

Hur är det?

Det känns märkligt att gå härifrån.

-Hej då. -Hej då.

Om en patient inte vill ha dig i rummet, så går du ut.

Du får inte prata med patienterna. Är det förstått?

Du får inte röra patienterna och inte tala om det som händer här.

-Får jag skriva ner det ni säger? -Nej.

-Får jag diskutera med er? -Ja, om det hjälper dig att förstå.

Då är jag redo att påbörja min utbildning. Får jag börja nu?

-Vad ska jag göra först? -Bär ut påsarna.

Kan vi sedan diskutera olika läkemedel-

-och deras verkan och kontraindikationer?

Jag ska visa dig hur man använder blodtrycksmonitorn.

Jag har köpt frukost.

-Är allt bra, pappa? -Ja, ja. Jag grunnar bara.

Det låter farligt.

-Bor du bekvämt i bilen? -Jajamän.

-Vad ska du göra? -Tänk inte på det.

Jag har nästa satsning planerad.

-Ska du bli rörläggare igen? -Nej, nej, nej.

Blicka aldrig bakåt. Jag har blicken fäst i horisonten.

Ja, men du har redan alla verktyg...

Ja, men den här gången har jag hittat en skattkista.

-Vadå? -Jag visar inte min hand ännu.

Okej. Vi har fått fler bokningar, så jag har mycket att göra.

Säkert att jag inte kan låna dig tio pund eller...?

Pengar är inget problem, men har du 20 pund på dig?

Manschetten ska sitta 2,5 cm ovanför armvecket.

-Doktorn? En nödsituation. -Slå er ner.

Jag hade köpt ett fiskespö till min son. Han ville så gärna prova det.

-Kvarstår er fobi? -Tyst.

Gå över till britsen. - Ta en stol till honom.

Sitt ner. Lägg armen mot britsen och håll handen stilla.

Det var hans första kast. Han såg inte att jag höll i kroken.

I översta skåpet närmast vasken står en svart väska.

-Kommer det att göra ont? -Ja.

Doktorn förbereder lokalbedövningen.

Han injicerar den på båda sidorna av tummen.

-Vem är han? -En praktikant.

-Har jag rätt? Får jag göra det? -Ja. Nej.

Håll stilla.

-Vad ska ni göra med den? -Klippa av kroken. Täck för ögonen.

Jag drar nu ut kroken genom er tumme.

-Herregud, jag svimmar nog. -Gör inte det.

-Behöver det sys? -Plåster räcker.

-Får jag sätta på det? -Nej.

-Patienten har nog inget emot det. -Jo.

-Jag vill ha praktisk erfarenhet. -Städa upp här, då.

Ursäkta mig! Vad är det här för trams?

Kan ni sluta med det där? Tack. Var snälla nu.

Miss Grappy? Ni ska hålla ett öga på barnen, inte sms:a.

Jag vet inte hur jag ska arbeta nästa vecka, så...

-Får jag ta med barnen ut senare? -Ja, vilket bra initiativ.

Tack.

Vi kan ha naturvetenskapslektionen på Rosstree Field.

Jag följer med och ni stänger av er telefon.

Melissa... Så här är det. Patient- journalen är inte där den ska.

-På dr Ellinghams skrivbord. -Va?

Kan du ge den till mig, så att jag kan ge den till doktorn?

Patientens namn är Mary Pattinson.

-P - A - T - T - I - N... -Jag kan stava hennes namn.

-Ändå hittar du inte journalen. -Jag hämtar den alldeles strax.

-Doktorn behöver den stat. -Vad ska det betyda?

En förkortning av latinets "statim" som betyder "omgående".

-Varför sa du inte "omgående"? -Vi säger "stat" för att spara tid.

Det funkade inte i dag, eller hur? Och vilka är "vi"?

Vi som är yrkesprofessionella.

Du är inte yrkesprofessionell. Du jobbar gratis.

-Vill du inte, så letar jag upp den. -Hör du!

Rör aldrig någonsin mitt arkivsystem.

Om du gör det, behöver du själv få vård. Stat!

Han vill göra ett nytt försök!

-Hur sa? -Clive. Min Clive är tillbaka.

-Har han kommit tillbaka? -Ja, och han vill att vi försonas.

-Du verkar lite uppriven. -Jag vet inte hur han tänker.

-Du kanske borde fråga honom. -Och han vill vara min assistent.

-Är det en så bra idé? -Det måste du avgöra själv.

Ni borde diskutera er relation innan ni fattar något beslut.

Om vad som har hänt tidigare och vad som ska hända i framtiden?

Om vi ska vara ett par och hur vi i så fall ska hantera det?

-Ja, exakt. -Tack.

-Var det allt? -Ja. Tack.

Vad i...?

-Jag tar över nu. -Allt är under kontroll.

Tack, Clive. - Han är inte legitimerad.

-Var det något mer? -Det var nog allt.

3,20 pund, tack. Tack.

Tack för besöket. Jag önskar er en bra dag.

-Vi måste prata, Clive. -Okej.

Du bara kom valsande in i mitt liv som om ingenting förändrats.

-Ja, det gjorde jag nog. -Utan att fråga hur jag kände.

-Jag var rädd för svaret. -Jag är inte kvinnan jag var.

Jag verkar bekymmerslös, men har förändrats.

Okej. Vart vill du komma?

Jag är inte längre kvinnan du gifte dig med.

Jag skulle gifta mig med dig igen.

-Jaha... -Jag finns här för dig, Sal.

Om du vill ha mig.

Då får vi väl se hur det går.

Du får sova på soffan till att börja med.

Ni är säker på att det inte smittar? Tack, doktorn.

Ni har skrivit ut Escitalopram. På grund av panikattackerna?

-Läs inte patientjournalerna. -Det sa ni inte att jag inte fick.

Är Escitalopram effektivare än annat?

Nej, benzodiazepiner är bättre under kort tid.

-Hur kort tid? -Två till fyra veckor.

-För att patienten kan bli beroende? -Ja.

Hälsa Morwenna att jag inte gör hembesök.

Doktorn undrar varför du bokat in ett hembesök?

-Ursäkta mig? -Var jag inte tydlig nog?

Okej, pysen. Du kan hälsa doktorn-

-att hon är nyopererad och inte kan ta bussen.

Jag trodde att det var mrs Kelloway.

Ni har bara en mrs Kelleher och ska besöka henne nu.

Hämta min väska.

Vi är snart tillbaka.

-Janice. -Hej, Joe.

Jag måste be om att få se på ditt barnvagnskort.

Ska du sätta fast mig för fortkörning?

Jag har som mål att skriva ut bötfälla två stycken om dagen.

Ser jag någon tala i telefon i bilen-

-eller om Norman tar traktorn från puben, så kan jag sluta tidigt.

Backa. Jag tror att vi har en här.

Tusan också!

Noll.

Jag har ju sagt att fordonet inte är kördugligt, mr Large.

Jag har inte hunnit laga allt ännu, Joe.

-Däcket är kasst. -Jag har ett i reserv.

Har du det där bak? Jag kan hjälpa dig.

Nej, det ligger under alla prylar.

Inga problem. Jag tar 60 kilo i bänkpress.

Tack, men försäkringen täcker inga sträckskador på dig.

Okej, men byt det omgående. Annars blir det allvarliga följder.

-Uppfattat. Då ger jag mig av. -Vänta, Bert.

Visa ett besiktningsintyg, annars får du inte köra den här dödsfällan.

Vet du vad, Joe? Om jag får köra tillbaka den till Al-

-så lovar jag att inte köra innan den är körduglig. Det sparar dig arbete.

Okej. Men kör raka vägen dit.

-Och låt det här bli en läxa. -Tack, konstapeln.

-Imponerande. -Lagens järnhand har en mjuk mitt.

Visa mig laserpistolen.

Hur gör jag?

-Har alla en partner? -Ja, fröken!

Håll varandra i hand och släpp inte förrän vi lämnar vägen.

-Okej? -Ja, fröken!

Barney vill inte hålla min hand.

-Det är äckligt. -Det är det inte alls.

Det är inte äckligt att hålla en flicka i handen.

En dag kommer du att tycka om det.

Då går vi.

-Är allt bra? -Ja.

-Ta det försiktigt! -Rör er inte, då.

-Ska jag hämta lite te? -Ingen vill ha te, sa jag ju.

-Stygnen håller väl på att lossna? -Nej, då.

Jag byter omslaget. Ni måste ha kvar bandagen ett par dagar.

-Det drar här inne. -Snälla, sluta vanka runt!

För Guds skull! Jag borde ha sparkat henne för länge sedan.

-Jag sätter den här... -Sätt ner den!

-Se nu vad du har gjort! -Få ut henne härifrån.

Ska vi gå till köket?

-Vill du ha en kopp te? -Ja, tack.

Mor vattnar jorden medan jag-

-sätter ut nya plantor.

-Kom igen! -Jag har ont i foten.

-Vi är nästan framme. -Jag är trött. Kan vi stanna?

Stick ut tungan.

-Du har ätit godis. -Nej.

-Det har jag inte! -Är allt som det ska?

-Jadå, jag har allt under kontroll. -Kom.

Vad är det med er handled?

-Den blir större hela tiden. -Det är en cysta.

Jag kan enkelt ta bort den.

Jag kan göra det här och nu. Jag behöver bara en tung bok.

Är ni läkare? Ni är väldigt ung.

Jag går i lära hos dr Ellingham.

-Det gör fortfarande ont. -Jag vet.

Vad är det nu som står på?

-Vad tusan är det som pågår? -Han slog mig.

Jag slog sönder en cysta på hennes handled.

Vänta i bilen. Nu! - Jag får se.

Den är inte bruten.

Jag sa ju att du inte fick röra eller prata med mina patienter.

Du ignorerade mig.

-Nej, jag tog bara initiativ. -Gör inte det!

-Cystan är borta. -Ingen använder den tekniken längre.

-Den kan vara effektiv för det. -Tyst! Din praktik är över.

Jag släpper av dig i byn.

Jag måste hämta mina inköp på kliniken.

Sex, sju, åtta, nio, tio-

-elva, tolv, tretton, fjorton, femton-

-sexton, sjutton, arton.

Du är Jupiter, Lally.

Du ska snurra runt alla de här planeterna och solen.

Neptunus ligger inte bredvid Jupiter, miss Grappy.

Jag måste läsa det här, om nästa jobb.

Det är inte till hjälp i vårt solsystem, eller hur?

-Hur är det, Jessy? -Jag mår inte bra.

Nej, du ser hemskt dålig ut.

-Du borde nog gå hem. -Det är ingen där.

Okej, sätt dig här borta och vila.

Sätt dig ner, så ska jag hämta vatten.

Kan någon tala om vilken planet som kommer efter Jupiter?

-Är det Saturnus? -Ja, Barney.

Nu ska du mäta ut avståndet från Jupiter.

Vet någon hur långt det är från Saturnus till solen?

Fröken? Vad är det för fel på Jessy?

Jessy? Jessy? Jessy!

-Är hon död? -Nej, hon är inte död.

Jag måste ringa ett snabbt samtal.

-Säkert att hon inte är död? -Hon är inte död. -Hej, Morwenna.

Doktorn? Telefon. Det är Louisa. Det är en nödsituation.

Jaha.

-Ur vägen! -Kan jag få något utskrivet...

-Boka en tid! -...för min depressionsgrej?

-Vakna, Jessy. -Är hon död?

Hon mår bara inte så bra. Doktorn är på väg.

-Pappan svarar inte. -Du borde varit mer uppmärksam.

-Jag trodde att hon bara fånade sig. -Barnen är ditt ansvar.

-Ur vägen! Ta det försiktigt. -Hon kollapsade. Hon har feber.

-Vad gjorde hon när hon kollapsade? -Var Pluto.

-Ansträngde hon sig? -Nej.

-Hon sa att hon inte mådde bra. -Tungan är röd.

-Hon har ätit godis. -Det beror inte på det.

-Noterade du inte de torra läpparna? -Jag är ingen läkare.

Hon har bara fått solsting.

Hon har Kawasakis sjukdom. Det är sällsynt och dödligt.

Hon ska inte dö, Barney.

Jo, det är möjligt. Hon kan drabbas av aneurysm eller hjärtattack.

Tack ska du ha, Martin.

Dr Ellingham här. Jag behöver en ambulans omgående.

Jessy är snart frisk igen, allihop.

-Rosstree Fields. -Det är ingen fara.

Kommer ni inte förrän om 30 minuter, så kanske hon hinner dö.

Okej, jag kör henne själv. - Idioter. Sätt fart.

-Jag tror inte att hon mår så bra. -Hur är pulsen?

Jag känner den inte.

Känn på karotisblodkärlet. Här, på halsen.

Jag känner ingenting. Den är hög. Pulsen är hög.

-Dr Ellingham? -Ja.

-Var är kardiologen? -Han möter oss i akutsalen.

Vi går dit så fort vi kan.

Var är doktorn? Ge mig en sublingualaspirin.

-Borde jag inte...? -Bara ge mig det.

-Varför aspirin? -Det förhindrar blodproppar.

Är du snäll och öppnar hennes blus?

-Här. Han avslutar en hjärtattack. -Syrgas.

-39 grader. Börja ge henne dropp. -Dr Ellingham. Vad har vi här?

Hon har Kawasakis sjukdom. Har varit medvetslös i 25 minuter.

Hon behöver få immunoglobulin intravenöst.

-Nu! -Tack, dr Ellingham.

-Kommer hon att återhämta sig? -Ja, det borde hon.

-Var är Jessy? -Hon klarar sig.

Hon har Kawasakis sjukdom. Eller mukokutant lymfkörtelsyndrom.

Man får en inflammation i blodkärlen som kan spridas till hjärtat.

-Hur har hon fått det? -Efter en infektion.

Hur kan ni som hennes far ha missat blåsorna på magen och händerna?

-Jag jobbar hela tiden. -Ni har en vårdnadsplikt.

Ni har rätt. Jag har bara inte så mycket tid över.

Någon borde bry sig. Det här är försummelse av dickensiska mått.

-Han menar inte riktigt så. -Jo!

Hur är det med hennes mamma?

-Hon är inte hos oss längre. -Jag förstår.

-Hon har hittat någon annan. -Jag förstår.

Jag gör mitt bästa men det är svårt när man är ensam.

-Ni förstår. -Vad menar ni?

-Har inte ni två...? -Det är bara tillfälligt.

Hej, Peter!

-Hur är det med din mor? -Japp.

Jag hade ingen tur i går, men försök igen om några veckor.

Mamma? Åh, herregud! Mamma!

Det var hemskt. Jag undrar om jag hade sett det hos James.

Det är klart.

-Hur länge blir hon borta? -Återhämtningen kan ta en månad.

-Ja? -Det är Morwenna.

-Peter Cronk har ringt. -Säg åt honom att sluta ringa.

Hans mor är medvetslös efter ett fall nedför trappan.

Vad står på, doktorn? Jag hörde Peter gasta om något.

Peter?

-Det är dr Ellingham. -Hon är här inne.

-Var hon vid medvetande? -Hon kunde inte stå.

-Har du ringt efter ambulans? -Nej.

-Mrs Cronk? Hör ni mig? -Dr Ellingham.

-Vad hände? -Jag tappade känseln i benen.

-Har ni haft fler panikattacker? -De är sällsynta.

Jag frågade inte dig. - Har ni haft problem med astman sedan sist?

-Nej, inte direkt. -Har ni trillat förut?

-Jag snubblade i förra veckan. -Du ska ju tala om sådant för mig.

-Inget brutet. -Ska jag ringa ambulans?

Nej, jag går inte ut.

Varför inte? Ni måste väl gå ut varje dag när ni går till jobbet?

Hon blev uppsagd för åtta månader sedan.

Mrs Cronk? Era panikattacker verkar ha eskalerat till torgskräck-

-på grund av att ni känner stress.

-Få ut dem härifrån, Peter. -Jag tar över. Hon mår allt bättre.

Nej. - Kan ni kontrollera andningen?

Jag har fått ner attackerna till en eller två i veckan.

-Hon får betablockerare i sitt te. -Va? Är du galen?

-Jag ville inte oroa dig. -Ni borde ha sökt upp Martin.

Ni hade ringt socialen. En kille vars mor lades in blev omhändertagen.

Ville du bara komma åt mina läkemedel?

-Jag vill bli läkare. -Varifrån kommer de?

-Jag har köpt tabletterna. -Från vem?

-Vem sålde dem till dig? -Mr Jarvis. Vår granne.

Nej, gör inte så om ni redan tar betablockerare!

Hon hade kastat den, sa hon. Jag vet att de inte ska blandas.

En öppnar luftvägarna och den andra drar ihop dem.

Att blanda dem ökar risken för en låg kaliumnivå i blodet.

Det kan ha lett till den försvagade benmuskulaturen.

Jag visste inte att hon hade kvar den.

Du sa åt mr Jarvis att låtsas vara deprimerad.

Då hade du gett hans medicin till din mor utan att ha någon koll.

-Har ni ätit andra mediciner? -Nej, säkert inte.

Det är aspirin. Det förebygger blodproppar.

Tyst. Det är ingen lektion.

Jag vill visa att jag inte är en fullständig idiot som ni tror.

-Johannesört. -En harmlös homeopatisk medicin.

-Den har en placeboeffekt. -Det är en naturmedicin.

-Den fungerar inte. -Den lindrar vissa depressionstecken.

Vad händer om man blandar Johannesört med serotonin?

-Jag vet inte. -Om er granne fått antidepressiva...

...och du hade lagt dem i mammas te samtidigt som hon åt Johannesört...

...hade ökat serotoninmängden till en toxisk nivå!

Det skulle kunna få dödlig utgång.

-Är Peter i trubbel? -Nej, han och Martin pratar bara.

Försök koppla av.

-Är allt bra? -Er son är oansvarig.

Ni har tur som lever.

Tala inte om det för någon. Jag kommer att bli kry.

-De får inte ta honom. -Ingen ska ta honom.

Peter är intelligent och gör inte om det.

Hör på mig. Det är förbjudet-

-att ge en patient ett läkemedel utan att vara medicinutbildad.

-Jag ville hjälpa mamma. -Nu har du brutit mot lagen.

-Han hade goda intentioner. -Jaså? Hör det ens hit?

-Jag ska inte göra om det, jag lovar. -Du har begått ett brott!

Rättsväsendet tar allvarligt på sådana saker.

-Mr Jarvis! -Tänker du verkligen anmäla Peter?

Han bröt mot lagen. En bra lag stiftad av ett väldigt gott skäl.

Jag vet, men han är livrädd. Han gör inte om det.

-Nej, det gör han inte. -Okej, vilken bra idé.

Ring Joe Penhale och se till att han låser in Peter.

Den perfekta lösningen för alla. Då lär han sig sin läxa.

Jag hänvisar kvinnan vidare till specialistpsykiatrin.

Penhale kanske inte är rätt person just här.

-Jag talar med Jarvis senare. -Okej.

Peter gör säkert inte om det. Du har skrämt honom tillräckligt som det är.

Är det här spontan tillgivenhet eller föreskriven?

-Vad är det? -Min ring har fastnat. Rör dig inte.

Text: Anna-Karin Strobel Lando www.sdimedia.com