Original subtitles

Du är verkligen snygg idag.

-Hur har du sovit? -Inte alls.

-Efter dig. -Nej, gå du.

Ingen av oss sover. Jag vaknar mitt i natten och då är du inte där.

-Jag hittar inte min blåa slips. -Alla dina slipsar är blå.

Titta i garderoben.

-Jag hör dig när du har gått upp. -Jag försöker att vara tyst.

Det är ju det som känns obehagligt.

-Är min tystnad obehaglig? -Ja.

-Här är den. -Tack.

-Om jag väsnas vaknar du ju. -Det stämmer.

-Upp och hoppa! -Nej, tack.

Ställen att åka till. Saker att göra. Folk att varna.

Jag ska bara fixa Ruths bredband och hjälpa pappa i restaurangen.

-Du måste ta vara på livet. -I eftermiddag, kanske.

-Du får inte slösa bort ditt liv, Al. -Jo, det får jag.

-Det är en fin dag. -Visst.

Kan du dra för gardinerna?

-Citalopram 20 mg, 84 tabletter. -Det är nog inte nödvändigt.

Estradiol 2 mg, 84 tabletter.

Jag har jobbat på apotek i 25 år och aldrig gjort ett misstag.

Allt är som det ska.

Jag vet inte varför hon håller på. Jag mår bättre nu.

-Var så god, Molly. -Tack så mycket.

-Kändes det professionellt? -Absolut.

Tänk om det hade funnits en till kund här. Medicinerna basuneras inte ut.

Du kan lika gärna ropa ut över hela staden.

-"Molly Teign är deprimerad!" -Så orättvist.

"Hon går dessutom igenom klimakteriet."

-God morgon, Louisa Ellingham. -God morgon.

-Vad kan vi hjälpa er med? -Vad kan jag stå till tjänst med?

Har ni något som hjälper mot sömnproblem?

Är det till dig?

Har du provat lavendelolja?

Många använder det nu för tiden. Det är lugnande och helt ofarligt.

Hon är nog inte intresserad av alternativmedicin.

-Man kan hetta upp den. -Om man vill riskera brand.

-Eller droppa på kudden. -Och förstöra sängkläderna.

-Det hjälper även mot ångest. -Och botar flintskallighet.

-Man kan alltid försöka. -Det skadar inte.

Gör så och sen trycker du bara här.

Det är som magi. Du är inte bara snygg.

-Så... -Ja?

-Är du tagen? -Vad menar du?

Står det en pojkvän beredd att slå mig om jag bjuder dig på en drink?

Nej, inte direkt. Nej, det gör det inte.

-Vill du gå ut? -Med dig?

-Morwenna? -Hej.

-Nästa patient. -Åh, förlåt.

-Malcolm Rayner. -Herregud.

-Nå? -Visst. Varför inte?

-Förlåt, men den har kommit tillbaka. -Vilken?

Min misstänkta pemfigus vulgaris. Livshotande hudblåsor.

Som du inte har. Kavla upp ärmarna.

Pemfigus vulgaris är en kronisk hudåkomma.

Du hade ett litet utslag som berodde på en stickig tröja.

-Om man tittar noga... -Ut med dig.

-Min hals är torr. Jag har nog hosta. -Hostar du?

Drick varmt vatten med honung och citron. Ge det en vecka.

Du säger alltid en vecka. Tänker du nånsin undersöka mig?

Skulle du få riktig hosta ska jag göra det. Nu vill jag att du går.

Nästa patient!

Jag bytte ISP men det är samma DSL.

Du borde få bättre hastighet nu.

Jag förstod ungefär hälften av det där och gissar att jag ska säga tack.

Inga problem, Ruth. Jag har ändå inget annat för mig.

-Du verkar vara lite ur form idag. -Det hände nåt tråkigt i morse.

Jaså?

Jag vaknade hemma hos Joe Penhale...

...och kände mig som i ingenmansland.

Det kan jag förstå att kändes otrevligt.

Jag trodde alltid att jag skulle bli framgångsrik.

Jag vet inte vad det är men det är vidrigt.

Det är brottsplatsfotografier. Jag ska utvärdera förövaren.

Alla har ett mer spännande liv än jag.

-Jag är trött på att vänta. -Sluta vänta, då.

-Ja, men... -Sluta gnäll.

Vi bestämmer själva hur våra liv ska se ut. Det är ditt eget ansvar.

-Ändra det du vill att ska förändras. -Okej.

-Tack. Jag har förändringar att göra. -Bra.

Men inte på en gång. Jag behöver skjuts till stationen imorgon.

Jag gör mitt bästa-

-men ibland vill jag bara skrika åt henne.

-Förlåt. -Jag sa inte åt dig att sluta.

Jag har sprungit runt hela kvällen på restaurangen.

Det är den arbetande mannen som ska ha massage.

Därför gillar jag dig. Du är annorlunda.

Ta det inte personligt. Sal har haft det tufft på sistone.

-Nu tänker vi på något annat. -Vadå?

-Jag kan tänka mig några saker. -Det tror jag säkert.

Kan vi inte ta en promenad i helgen som vi brukade göra förr.

-Frisk luft, underbar utsikt. -Det låter fint.

-Precis som doktorn sa. Fortsätt. -Visst, älskling.

Du är bra på det här, Bert.

-Vad är det som luktar? -Jag känner inget.

-Är det parfym? Det luktar katt. -Skulle det vara min parfym. Tack.

Det är lavendelolja på kuddarna. Det kanske hjälper dig att sova.

Man kan alltid försöka.

-Det är giftigt i stora mängder. -Det här är inte mycket.

Här har du en tidning. Du kan läsa tills du somnar.

-Det kan även pigga upp. -Jag tog bara lite.

-Jag har mask så ljuset stör inte. -Jag känner inte för att läsa.

Du kan väl försöka.

-Sluta nu, Martin. Sov gott. -God natt.

-Vart ska du? -Jag lägger mig tillrätta bara.

-Jag kunde inte andas. Det var... -Sluta prata. Jag försöker lyssna.

Hur ska jag kunna lyssna om du pratar?

Du har krepitation i båda lungorna. Det knastrar alltså.

-Vad innebär det? -Det står att du är byggarbetare.

-Vad för byggen? -Murar, river, bygger om vindar.

-Använder du isolering då? -Förstås. Det måste ju vara varmt.

Kan du ha använt asbest tidigare?

Jag vet inte riktigt. Det var Mike som bestämde.

-Dina lungor måste röntgas. -Varför?

Har du hört talas om asbestos? Det kan leda till cancer.

Säg åt din förra chef att han också behöver undersökas.

Mike Early? Det går inte. Han dog i lungcancer.

Ta med den här till sjukhuset imorgon.

-Förlåt att jag är sen. -Fåna dig inte. Du är precis i tid.

-Hur mår du idag? -Jag mår bra, tack.

-Och du? -Bara bra.

Jag har nog varit orättvis mot dig, Jennifer.

Inte ett dugg.

Jag vet att du bara gör ditt jobb.

Det kan jag inte klandra dig för.

Jag försöker alltid göra mitt bästa var jag än är.

Det stämmer och nu kan du göra ditt bästa någon annan stans.

Mitt fall har setts över av apotekskontrollanten.

Jag får återigen driva verksamhet utan övervakning.

-God morgon, Malcolm. -Jag är döende.

-Igen? -Den här gången är det sant.

-Bjuder du? -Du är inte död än.

-Varför är du tillbaka? -Hon behöver ingen övervakning mer.

Vi måste inte vänta till helgen med vår utflykt.

Jag kollar om förmedlingen har något annat jobb åt mig.

Bry dig inte om det. Se det som en semester. Du behöver lite ledigt.

Problemet är att vi alla tror att vi har all tid i världen.

"Jag gör det imorgon..."

Sen vaknar du en dag...

...och inser att det kanske inte blir någon morgondag.

Det är bra att fråga Mike Early.

Lev medan ni kan. Man vet aldrig vad som kommer att hända.

Jag har fått några klagomål. Klockan 12 är lite tidigt.

Vill du ha en? De säger att de är onyttiga, men det spelar ingen roll.

Du är full och uppför dig illa. Och jag gillar inte ost- och löksmak.

Jag måste röntga bröstkorgen. Det här kan vara slutet.

En del säger att glaset är halvtomt, andra att det är halvfullt.

-Jag säger att det är trasigt. -Jag säger att du ska nyktra till.

Här är bara två MPR-vaccinationer. Alla skulle ju kontaktas.

-Resten är för rädda. -Fattar de inte att det är ofarligt?

Om barnen inte vaccineras, kan de få hemska sjukdomar.

De är inte rädda för vaccinet. De är rädda för dig.

-Hur långt bort är Bristol? -Vem bryr sig?

-Där kan jag få jobb. -Du är i alla fall inte döende.

-Det är ingen tävling. -Då hade jag vunnit.

-Hur mår du? -Herregud.

Det var en blöt lunch. Du behöver nog höra ett och annat om spritdemonen.

Så länge man pratar tyst.

Var glad att jag inte gav dig böter.

Doktorn säger att jag kan ha asbestos.

Det är ingen anledning att uppföra sig illa.

-Har du jobbat med asbest? -För många år sen.

Jag byggde det här huset.

Ja, det här är det jag lade in.

-Räcker det med att stänga dörren? -Nej.

-Det måste tas bort av sakkunniga. -Det är ännu värre.

Vi har isolerat vinden på minst 10 hus i byn.

Det kommer att gå bra.

Han ska ta spruta. Han är modig men gillar inte att bli stucken.

Jag hatar det. Jag minns en sköterska som hade problem-

-och stack mig med nålen flera gånger.

-Nästa patient! Skynda. -Kom igen.

-Vilket stort verktyg du har där. -Det är inte mitt. Jag har lånat det.

Jag förstår vad ni gjorde där.

Han tryckte av av misstag.

-Varför skakar han? -Han är rädd för nålar.

Det är en vaccination som skyddar dig mot smittsamma sjukdomar.

Vad föredrar du, ett snabbt nålstick eller mässling och påssjuka?

Med lunginflammation och kramper.

-Modiga pojkar får klubbor också. -Det får de inte.

-Det är ett akutläge inne i byn. -Hämta väskan. Vi är klara.

Det finns inga jobb här omkring.

-Jag måste skapa ett själv. -Bra.

En eldriven anslutningsbuss från berget till byn.

Det är brant och man kan skjutsa turisterna.

Skjutsa dem upp och ner och berätta om alla historiska platser-

-och ta betalt för det.

-Okej. -Ja.

Kostnaderna för fordon, försäkring och underhåll då? En affärsplan?

Räcker sommarintäkterna till alla kostnader. Det är dött på vintern.

-Du har rätt. -Du har inte tänkt igenom det.

Kom igen. Jag vill inte komma för sent.

-Får vi se ett leende? -Den där blir bra.

-Vad är det som är akut? -Det är inte akut egentligen.

-Han spikade fast handen. -Ska jag dra ut den?

Jag vet att om man fastnar på en stolpe så ska man låta den vara kvar.

-Vad tänker du göra? -Dra ut den.

-Vad ska han göra? -Okej.

-Var stilla. -Jag har väl inget annat val.

Det är ganska djupt. Helvete!

Förlåt.

Det var ju ganska bra siktat.

Du träffade både skorna och byxorna. Alltid något.

Kom med till mottagningen.

Hur mår doktorn? Jag antar att han är van vid det.

Van vid vad?

Han slocknade som ett ljus. Han sover fint.

-Hela byn vet om det. -Vad?

Att du spydde på Joe Penhale.

Visst. Ja.

-Blodfobin blir inte direkt bättre. -Nej, inte än.

Ring psykiatrikern. Då måste prata med någon.

Varför tror du att det blir värre?

Är det huset? Är det för litet för oss?

Behöver du mer utrymme?

Jag tror inte det.

Jag vet inte.

-Är det jag? -Förstås inte.

Du låter inte speciellt övertygande.

-Vad gör du här? -Din pappa har dött.

-Jag ville framföra det själv. -Jag förstår.

-Hej. -Min pappa har dött.

Jag är så ledsen, Martin.

-Vem är du? -Jag är Martins fru.

-Louisa, det här är min mamma. -Jaha.

-Är du gift? -Vi är gifta och har en son.

Är du fortfarande distriktsläkare?

-Vill du komma in? -Tack, Louise.

Jag heter Louisa.

-Har du rest långt? -Från Portugal.

Hur dog han?

-Ska vi ta te? -Jag dricker inte te.

-Han fick en stroke. -Ischemisk eller hemorragisk?

-Var det en propp eller en blödning? -Det vet jag inte.

-När är begravningen? -För två veckor sen.

-När fick du reda på det? -Jag var där. Vi blev ihop igen.

-Varför berättade du inget? -Jag gör det ju nu.

Vissa saker tar man inte per telefon.

-Var bor du? -Vi har inget extrarum.

-Vi har James rum. -Där James sover.

-Skulle han bry sig? -Han är nio månader.

Jag är ledsen.

Det är bara några dagar, får vi anta.

-Nej, det med din pappa. -Ja.

-Brukar hon komma oanmält? -Nej.

Hur mår du?

Jag mår bra.

Du vill säkert inte, men om du vill prata...

-Rummet är klart. -Vi flyttade ut James.

-Mysigt att han sover hos oss igen. -Jag ska lägga mig.

-Varm choklad? -Nej.

-God morgon. Har du sovit gott? -Rummet var lite kvavt.

-Det var tråkigt att höra. -Men det gick bra.

Det ser ut att bli en fin dag.

-När var du här senast? -För ett tag sen.

Måste vara fint att träffa Martin igen.

Lyssnar han på dig?

Ja, det gör han väl.

-Alla äktenskap är olika. -Förstås.

Vi har inte stått varandra så nära som jag hade velat.

Det är inte bara Martins fel.

Så kan det vara i familjer.

-Skönt att du ser det från min sida. -Jag visste inte att det fanns sidor.

Jag menar inte så.

-Men jag vill att det ska bli bättre. -Ja.

Och jag hoppas att vi kan vara vänner.

Vill du mata James?

Jag ska dricka mitt kaffe först.

Jag är ingen morgonmänniska.

Nu ska vi hitta pappa.

Vad gör du? Kom till köket och hjälp till.

-Jag är snart klar. -Gör det sen. Hon är din mamma.

-Vi hittade honom. -Jag ville prata med dig.

Snälla, Martin.

Den var ändå inte så fin.

-Vad tänker du göra idag? -Det har jag inte tänkt på.

-Du kanske ska visa henne byn. -Jag har patienter att ta hand om.

Kan vi prata senare?

-Han ser trött ut. -Han har inte sovit så bra.

Det gjorde han inte som barn heller.

-Han grät sig själv till sömns. -Gjorde han?

Det var så vi gjorde på min tid. Nu skulle jag ha gjort annorlunda.

-God morgon. -Här är Margaret, Martins mamma.

-Mike är James barnvakt. -Så modernt.

Hej! Trevligt att råkas.

Okej.

Ge honom till mig. Jag vill lära känna honom bättre.

Jag ska till jobbet. Klarar ni er?

Ring om det är något. Han har inte ätit.

-Stackars liten. -Oroa dig inte. Vi klarar oss.

-Vi ses senare. -Vi ses.

Han gillar när man rör honom upp och ner lite.

Så där, ja.

-Visst är det vackert? -Ja, det är det.

Så har det varit i tusentals år.

Förmedlingen ringde. Jag har fått ett nytt jobb.

Det är goda nyheter, inte sant?

Det är i Woking. Jag åker imorgon.

-Fanns det inget närmare? -Jag måste åka dit jobbet finns.

-Kan du inte stanna lite längre? -Introduktionen är på måndag.

-Ut med dig! -Har sjukhuset hört av sig än?

-Hur lång tid... -Ut!

Håll klaffen!

-Vad är det som händer? -De är oroliga i byn.

-Har du tid för mig nu? -Nej.

-Säg åt dem att sätta sig ner. -Ni hörde vad han sa. Sätt er ner!

Ska jag vänta här?

Gå bakåt, bakom tejpen.

Lyssna nu. Jag vill att ni andas genom näsan.

-Näshåren blockerar asbesten. -Ur vägen.

-Din dåre. -I rättan tid.

-Satte du upp den här? -Hälsa och säkerhet är mitt ansvar.

-Du har orsakat panik. -Det är min plikt att informera.

-"Varje andetag kan ge dig cancer." -Som på filmaffischer.

"I rymden kan ingen höra dig hosta." Det fångar deras uppmärksamhet.

Jag googlade det. Asbest kan orsaka cancer.

Det är inte asbest utan cellulosa. Det är inte asbest.

-Ta av dig masken. -Det är inte asbest utan cellulosa.

-Det är ofarligt. -Jag trodde att det var asbest.

-Lade du in det här i alla hus? -Ta ner dem, idiot.

-Om det inte är asbestos, vad är det? -Jag har inte fått röntgenplåtarna!

Du sa att jag skulle varna alla och bli en hjälte.

Varför kunde du inte ha lagt asbest i husen?

-Ge mig en tid. Lungorna brinner. -Jag var här först.

Ni mår alla bra. Det är inte asbest. Ut!

Förutom ni som har bokat tid, förstås. -Gå härifrån.

-God eftermiddag. Vad kan jag göra? -Det är privat.

-Det handlar om hjärtat. -Är det så?

Jenny åker imorgon och sanningen är den...

...att jag har känt känslor som jag inte har känt på väldigt länge.

Jag trodde mitt hjärta var förstenat, men så kom hon och allt ändrades.

Vad jag undrar är om...

...det finns något sätt för er att jobba ihop så att Jenny kan stanna?

Nej.

Hur var det i det militära?

Det vill jag helst inte prata om.

Varför inte? Var du undercover?

Specialförband som infiltrerade fienden.

-Svarade bara inför högsta chefen. -Nej, jag bara...

-Det är tråkigt att prata jobb. -Mig gör det inget.

Du jobbar för doktorn. Han har ju ett visst rykte i byn.

-Inget nonsens där, inte. -Han får in en del dårar.

Men han måste ju inte skrika åt dem.

Idag när jag kom tillbaka från rasten hörde jag honom skrika åt en kvinna:

"Man får inte kräfta av att paddla i småsjöar, idiot."

-Det får man ju inte. -Det var ett skämt.

Det måste vara svårt att ha folk omkring sig som inte är lika smarta.

-Som jag? -Det menade jag inte.

Är jag smartare än doktorn, alltså?

Precis. Skål.

Bra. Tack så mycket.

Ett bord för sex. Inte dåligt på en vardag.

-Är det allt? -Varför är du så miserabel?

Jag bor med Joe Penhale. Han vill ut och springa imorgon.

Du borde ha stannat. Här händer inget sånt.

-Här händer inget annat heller. -Går affärerna dåligt?

Jenny lämnar oss imorgon. Hon har fått jobb i Woking.

Det är tufft. Beklagar.

Jag vet inte vad jag ska göra.

-Menar du allvar? Vet hon om det? -Jag tror att hon vet.

Pappa, berätta för henne innan det är för sent.

Men om hon åker kan jag få tillbaka mitt rum, då?

-Malcolm Rayner har tid. Var är han? -Han är sen och svarar inte.

Han är hypokondriker och skulle inte missa en tid. Åk hem till honom.

Kör på Tiny Lane. Nej, har du ingen karta?

Borde du inte ha det?

Ska jag komma och rita en åt dig?

Malcolm?

Malcolm? Doktorn ville att jag skulle kolla till dig.

Vi har fått röntgenplåtarna från sjukhuset.

Malcolm!

Herregud. Malcolm.

Malcolm.

Kommer du?

Jag ringde doktorn. Han är på väg.

Malcolm!

-Var är du, Morwenna? -Här borta.

-Han andas knappt. -Ta den här.

Försök att andas normalt.

-Vad är det för fel? -Hypersensitiv pneumonit.

Jag ska ställa några frågor. Nicka eller skaka på huvudet som svar.

Har du luftkonditionering i huset?

-Utsätts du för hö? Fuktigt utsäde? -Räknas fågelfrön?

Kommer du i kontakt med fågelfrön ibland?

-Alla vet att Malcolm har duvor. -Inte jag.

Du har fågeluppfödarlunga. Dina lungvägar är inflammerade.

-Du har fågelfrön i lungorna. -Inte då.

Du har andats in proteiner från fågelbajs.

-Jag har haft dem i många år. -Du måste göra dig av med dem.

De är min familj. Kan jag behålla ett par?

Vadå familj? Det är duvor.

Du har en allvarlig lungsjukdom som kan leda till kvävning.

Nej, jag är ledsen.

Hitta en tid så fort som möjligt. Hämta väskan.

Var är vi?

Varför stannar du? Jag sa Bodmin station. Jag har pepparsprej med mig.

Bert?

-Vad är det som händer? -Jag vill inte att du åker.

Jag vill inte det heller, men jag måste jobba.

-Inte om jag försörjer dig. -Vad menar du?

Kan du inte stanna här och bo med mig?

För all framtid.

Vad är det du säger?

Jennifer Cardew, vill du gifta dig med mig?

Åh, Bert.

Det är första gången du är mållös.

Självklart vill jag det.

Kommer du?

-Var är Louisa? -På övervåningen.

Jag undrade vart den tog vägen.

Den var det enda som var värt att rädda. Den kan bli värd en del.

-Du vet att din far ångrade mycket. -Nej, det visste jag inte.

-Din uppfostran. -Jag förstår.

Han ville berätta hur han kände sen blev det för sent.

Jag är ledsen, Martin.

Han hade många år på sig.

Jag är ledsen för hur jag var mot dig.

Det är därför jag är här. Jag vill ställa allt tillrätta.

Jag gjorde mitt bästa, men det var inte tillräckligt.

Vi är de enda som finns kvar. Du och jag. Vi är familj.

Jag har en familj. Jag har en fru och en son.

-Och jag har Ruth. -Det var inte så jag menade.

Nu kan vi ta igen den tid vi har gått miste om.

Inte sant, Martin?

Jag går till mitt rum och läser.

Text: Ulrika J Hellsten Sync: BetteKaj